Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Lagens tillämpningsområde 1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. En sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den. Av 2 § lagen (2008:418) med tillfälliga bestämmelser om tillstånd att sända lokalradio framgår att den lagen ska tillämpas i stället för - 5 kap. 6 och 13 §§ radio- och TV-lagen (1996:844), och - punkt 3 a och b i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:272) om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844). Lag (2008:419). 2 § Lagen gäller för sändningar av TV-program, om sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) och den som bedriver sändningsverksamheten 1. är etablerad i Sverige enligt definitionen i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, 2. varken uppfyller kriteriet under 1 eller är etablerad i någon annan EES-stat, men använder sig av en frekvens som har upplåtits här i landet, 3. varken uppfyller något av kriterierna under 1 och 2 eller använder sig av en frekvens som har upplåtits av någon annan EES-stat, men använder sig av en satellitkapacitet som tillhör Sverige, 4. varken uppfyller något av kriterierna under 1, 2 och 3 eller använder sig av en satellitkapacitet som tillhör någon annan EES-stat, men använder sig av en satellitupplänk belägen i Sverige, eller 5. varken uppfyller något av kriterierna under 1, 2, 3 och 4 eller använder sig av en satellitupplänk belägen i någon annan EES-stat, men är etablerad i Sverige enligt artikel 52 och följande i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Den som, efter att ha varit etablerad i Sverige, etablerar sig i en annan EES-stat i syfte att kringgå svensk lagstiftning när verksamheten huvudsakligen riktar sig till Sverige ska vid tillämpningen av denna lag anses etablerad i Sverige. Oberoende av vad som föreskrivs i första stycket gäller i tillämpliga delar 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2 och 4 §§, 3 kap. 1-5 §§, 8 § 1-3, 6-8 och 16, 10-12 och 14 §§ samt bestämmelserna i 9-13 kap. även den som står under en annan EES-stats jurisdiktion enligt direktiv 89/552/EG. Lag (2007:1289). 3 § För sändningar genom tråd som når 100 hushåll eller färre gäller endast 8 kap. 1 § samt i yttrandefrihetsgrundlagen endast 1 kap. 2 och 3 §§. Lag (2005:364). 4 § Lagen gäller för sådana sändningar av ljudradioprogram över satellit som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i landet. Lag (1998:1713). 5 § Andra föreskrifter än 3 kap. 9 § första stycket 1 avseende villkor om förbud att sända reklam och 7 kap. 11 § om förbud att sända reklam gäller inte för ljud i TV-sändning, om ljudet helt stämmer överens med en ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag eller för vilken den sändande låtit registrera sig. Lag (2007:1289). 6 § I lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område finns bestämmelser om avgifter för tillstånd att sända TV-program och lokalradio. Lag (2005:536). 2 kap. Tillstånd och registrering 1 § För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag. Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt denna lag. Tillstånd krävs inte heller för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade och som äger rum under högst fyra timmar om dygnet från en sådan radiosändare. Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Lag (2003:394). 2 § Tillstånd att sända TV-program meddelas av regeringen, om sändningsverksamheten finansieras med TV-avgiften enligt lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst, och av Radio- och TV-verket i övriga fall. Tillstånd att till hela landet eller till utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen. Regeringen meddelar också tillstånd att sända lokal digital ljudradio. Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. och lokalradio enligt 5 kap. meddelas av Radio- och TV-verket. Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en begränsad tid om högst två veckor sända ljudradioprogram som inte är närradio eller lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd med villkor enligt 3 kap. 7-9 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte ska tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd. Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio eller lokalradio. Lag (2007:1289). 3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket. I anmälan skall anges 1. namn, firma eller motsvarande, 2. ställföreträdare för juridisk person, 3. postadress och telefonnummer, och 4. uppgift om den verksamhet som bedrivs. 4 § Radio- och TV-verket skall upprätta ett register avseende dem som har tillstånd som avses i 2 § eller har anmält sig enligt 3 §. Registret får föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 9 § och 9 kap. 4-7 §§. Lag (2001:272). 3 kap. Sändningar av TV-program och andra ljudradioprogram än närradio och lokalradio 1 § Regeringen beslutar vilket sändningsutrymme som i olika delar av landet får upplåtas för TV-sändningar som kräver tillstånd enligt denna lag. Lag (2007:1289). 2 § Ett tillstånd att sända TV-program innebär rätt att samtidigt sända det antal programtjänster i varje område under den del av dygnet som anges i tillståndet. Lag (2007:1289). 3 § Tillstånd att sända TV-program får endast beviljas ett programföretag som bedöms ha finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva sändningsverksamhet under tillståndstiden och som bedöms vara berett att samverka med övriga tillståndshavare i tekniska frågor. Lag (2007:1289). 4 § Vid beviljande av tillstånd att sända TV-program ska det särskilt beaktas att sändningsutrymmet ska kunna tas i anspråk 1. för olika programtjänster så att sändningarna kommer att tilltala olika intressen och smakriktningar, 2. för såväl nationella som lokala och regionala programtjänster, och 3. av flera av varandra oberoende programföretag. Lag (2007:1289). 5 § Ett tillstånd som meddelas av Radio- och TV-verket får innebära rätt att endast vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av någon annan. I ett sådant beslut får det föreskrivas att bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte ska tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet. Lag (2007:1289). 6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradioprogram innebär rätt att samtidigt sända det antal programtjänster i varje område under den del av dygnet som anges i tillståndet. Lag (2007:1289). 7 § Ett tillstånd att sända TV-program eller andra ljudradioprogram än närradio och lokalradio får förenas med villkor som innebär att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i ljudradion och televisionen. Lag (2007:1289). 8 § Ett tillstånd att sända TV-program eller andra ljudradioprogram än närradio och lokalradio får förenas med villkor om skyldighet att 1. sända program till hela landet eller till en viss del av landet, 2. sända under en viss minsta tid, 3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område, 4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket, 5. utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för funktionshindrade, 6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av regeringen, 7. använda en viss sändningsteknik samt samverka med andra tillståndshavare i tekniska frågor, i syfte att främja tillgänglighet och konkurrens, 8. använda vissa radiosändare, 9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen, 10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande även i fråga om ljudradion, 11. sända genmälen, 12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv, 13. sända ett mångsidigt programutbud, 14. regionalt sända och producera program, 15. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det, 16. utforma sändningarna på ett sådant sätt att de inte endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet, och 17. utarbeta en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred samt lämna planen till regeringen och till den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2007:1289). 9 § Ett tillstånd att sända TV-program eller andra ljudradioprogram än närradio och lokalradio får förenas med villkor om förbud mot att sända 1. reklam eller andra annonser, och 2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra stycket, 9 § och 10 § andra stycket. Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att diskriminera annonsörer. Lag (2007:1289). 10 § Ett tillstånd att sända TV-program eller andra ljudradioprogram än närradio och lokalradio får förenas med villkor som innebär att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som får tillståndet inte får förändras mer än i begränsad omfattning. Lag (2007:1289). 11 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen att sända TV- program ska gälla för viss tid som bestäms av regeringen. Ett tillstånd som meddelats av Radio- och TV-verket att sända TV-program gäller för sex år. Om det finns särskilda skäl får Radio- och TV-verket besluta att ett tillstånd att sända TV- program ska gälla för kortare tid. Giltighetstiden för tillståndsvillkor får vara kortare än tillståndstiden. Lag (2007:1289). 12 § Radio- och TV-verket får besluta att föreskrifterna i 3 kap. 3 och 4 §§ samt 6 och 7 kap. inte ska tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett tillstånd att sända TV- program under en begränsad tid om högst två veckor. Lag (2007:1289). 13 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradioprogram ska gälla för viss tid som bestäms av regeringen. Ett tillstånd som har meddelats för en tid av minst fyra år förlängs på oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren. Lag (2007:1289). 14 § Innan beslut om tillstånd meddelas ska den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen eller Radio- och TV-verket avser att förena med tillståndet. Beslut om tillstånd får inte innehålla andra programrelaterade villkor än de som den sökande godtagit. Lag (2007:1289). 4 kap. Närradio 1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet. 2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett närradioprogram i kommunen. Sändningsområden för närradio skall omfatta högst en kommun. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen. Radio- och TV-verket får om det finns synnerliga skäl besluta om större sändningsområden än en kommun. Lag (1998:311). 3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio. Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid. Om tillståndshavarna inte kan enas om fördelningen av sändningstid, bestämmer Radio- och TV-verket sändningstiderna. Detsamma gäller om en tillståndshavare begär att verket skall fastställa sändningsschemat i sin helhet. Den tillståndshavare som bedöms ha störst intresse av att sända vid en viss tidpunkt skall ges förtur. Radio- och TV-verkets beslut om sändningstid gäller tills nytt beslut fattas av verket eller en tillståndshavare eller närradioförening skriftligen underrättar verket om att tillståndshavarna enats om annan sändningstid. Lag (1998:311). 4 § Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska personer, nämligen 1. ideella föreningar som har anknytning till sändningsområdet, 2. församlingar och kyrkliga samfälligheter inom Svenska kyrkan, 3. obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, 4. sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för gemensamma närradioändamål (närradioföreningar). Vid bedömningen av om en ideell förening har anknytning till sändningsområdet skall särskilt beaktas var a) föreningens studio och övriga lokaler för verksamheten är belägna, b) ansvarig utgivare och föreningens styrelsemedlemmar är bosatta, samt c) föreningsstämma och styrelsemöten hålls. Lag (2004:1059). 5 § Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslutningen har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrandefrihetsgrundlagen. 6 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att sända lokalradio eller digital ljudradio. Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända lokalradio eller digital ljudradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från och med den dag sändningar får ske med stöd av tillståndet att sända lokalradio eller digital ljudradio. 7 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av någon annan under en tid av högst tre månader, om en innehavare av tillstånd att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt denna lag, avstår sändningstid eller avsäger sig sitt sändningstillstånd. En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka det krävs tillstånd enligt denna lag. 5 kap. Lokalradio 1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får ske endast under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller som är närradio. Lag (2001:272). 2 § Radio- och TV-verket bestämmer sändningsområdenas omfattning. Härvid skall verket beakta 1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge, 2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll, och 3. vad som är naturliga lokala intresseområden. Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas. Flera tillstånd kan lämnas för samma sändningsområde. Lag (2001:272). 3 § När ett sändningsutrymme för ett område blir ledigt skall Radio- och TV-verket kungöra detta. I kungörelsen skall anges sändningsområdets omfattning, sista dag för ansökan och första dag då sändningar får bedrivas med stöd av tillståndet. Lag (2001:272). 4 § Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen får ha mer än ett sändningstillstånd inom ett sändningsområde, om det inte finns särskilda skäl. Staten, landsting eller kommuner får inte inneha tillstånd att sända lokalradio, vare sig direkt eller indirekt genom 1. företag i vilket ett eller flera sådana subjekt har en del som för dem gemensamt motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal har ett bestämmande inflytande, eller 2. ett företag som enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) är ett dotterföretag till ett företag som avses i 1. Lag (2001:272). 5 § Ett tillstånd att sända lokalradio innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inom det sändningsområde som anges i tillståndet. Sändningstillståndet får förenas med villkor enligt 10 och 11 §§. Lag (2001:272). 6 § Varje tillståndsperiod skall vara fyra år. Den första perioden skall dock vara tre år och räknas från och med den 1 januari 2002. Ett tillstånd gäller till utgången av den tillståndsperiod under vilken tillståndet meddelats. Lag (2001:272). 7 § Om två eller flera sökande finns till ett ledigt sändningsutrymme när ansökningstiden har gått ut, skall Radio- och TV-verket ge sökandena möjlighet att före en viss dag samordna ansökningarna. Om det efter den dagen fortfarande finns två eller flera sökande till ett ledigt sändningsområde, skall verket besluta om fördelning av tillståndet i enlighet med 8 §. Lag (2001:272). 8 § När det finns två eller flera sökande till ett ledigt sändningsutrymme skall Radio- och TV-verket sträva efter en fördelning av sändningsutrymmet som medför att sändningarna i hög grad utgörs av eget material och program med lokal anknytning. Vidare skall verket sträva efter att dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas och att möjligheterna till mångfald tas till vara. Därvid skall beaktas om sökanden 1. ger ut en dagstidning eller sänder radio eller television i sändningsområdet, 2. genom aktie- eller andelsinnhav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande över ett företag som avses i 1, eller 3. är ett företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande inflytande. Radio- och TV-verket skall vid fördelningen också beakta sökandens finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten varaktigt med god kapacitet och kvalitet. Med eget material avses program som har tillkommit enbart för den egna verksamheten och som bearbetats redaktionellt. Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka. Lag (2001:272). 9 § Om det bara finns en sökande till ett ledigt sändningsutrymme, skall Radio- och TV-verket underrätta denne om att tillstånd kommer att meddelas om avgift enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område betalas inom två veckor från det att underrättelsen skickas ut. Om sökanden fullgör vad som anges i första stycket, skall denne meddelas tillstånd. Annars förfaller ansökan. Lag (2001:272). 10 § Ett sändningstillstånd får förenas med villkor som avser skyldighet att 1. sända program i en viss del av sändningsområdet eller som når en viss del av befolkningen inom området, 2. sända under en viss minsta tid, 3. använda en viss sändningsteknik och att samarbeta med andra tillståndshavare i tekniska frågor, och 4. använda en viss teknik för sådan inspelning som avses i 9 kap. 8 §. Lag (2001:272). 11 § Sändningstillståndet får även förenas med villkor som avser skyldighet att 1. inte förändra ägarförhållandena och inflytandet i företaget mer än i begränsad omfattning, 2. sända en viss mängd eget material, och att 3. sända en viss mängd program med lokal anknytning. Första stycket gäller inte i fall som avses i 9 §. Lag (2001:272). 12 § Innan Radio- och TV-verket meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som myndigheten avser att förena med tillståndet. Lag (2001:272). 13 § Om en tillståndshavare senast sex månader före tillståndsperiodens utgång begär förlängning av sitt sändningstillstånd skall detta förlängas med ytterligare en tillståndsperiod, om inte 1. det finns grund för återkallelse av tillståndet enligt 11 kap., 2. tillståndshavaren väsentligen brutit mot villkor som enligt 10 eller 11 § förenats med sändningstillståndet, 3. tillståndshavaren väsentligen brutit mot bestämmelsen om eget material i 6 kap. 7 a § och det inte finns särskilda skäl för att tillståndet skall förlängas. Ett tillstånd skall inte heller förlängas om förändringar i tekniken eller i användningen av radiofrekvenser på grund av internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till medför att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle meddelas. Om Radio- och TV-verket inte avser att medge förlängning skall verket, senast fyra månader före tillståndsperiodens utgång, meddela tillståndshavaren att tillståndet inte kommer att förlängas. Som tillståndshavare i denna bestämmelse skall anses också den vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 14 § genomgått endast sådana förändringar att sändningsområdet framstår som väsentligen detsamma som före den ändrade indelningen. Lag (2001:272). 14 § Radio- och TV-verket får besluta om en ändrad indelning av sändningsområden vid utgången av en tillståndsperiod. Om en berörd tillståndshavare motsätter sig förändringen, får den vidtas endast om förändringar i tekniken eller i användningen av radiofrekvenser på grund av internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till medför att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle meddelas. Beslut om ändrad indelning av sändningsområden får inte fattas senare än sex månader före tillståndsperiodens utgång. Radio- och TV-verket skall för varje sändningsområde som ingår i den nya indelningen senast sex månader före utgången av den löpande tillståndsperioden meddela särskilt beslut om vem som skall anses som tillståndshavare. Om ingen kan anses som tillståndshavare skall tillstånd för sändningsområdet kungöras ledigt. Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft. Lag (2001:272). 15 § Har Radio- och TV-verket meddelat beslut enligt 14 § tredje stycket första meningen om att någon skall anses som tillståndshavare, får verket medge denne att sända efter tillståndsperiodens slut i avvaktan på att beslutet vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst sändningsområde för en viss tid. Lag (2001:272). 16 § Ett tillstånd får överlåtas om Radio- och TV-verket medger det. Sådant medgivande skall inte lämnas om 1. förvärvaren enligt 4 § andra stycket inte skulle kunna få tillstånd att sända lokalradio, eller 2. förvärvaren redan har tillstånd att sända lokalradio i samma sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket förvärvaren har del som motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande. Överlåtelse skall heller inte medges om det medför en påtaglig minskning av mångfalden i medieutbudet inom sändningsområdet. Om det finns särskilda skäl kan Radio- och TV-verket medge att överlåtelse sker trots att förvärvaren redan har tillstånd i sändningsområdet. Om verket inte medger överlåtelsen, är den utan verkan. Lag (2001:272). 17 § Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt denna lag såvitt avser tiden efter beslutet om medgivande. Lag (2001:272). Om ett föreläggande enligt 10 kap. 9 § 1, 2, 9 och 10 har meddelats mot den tidigare innehavaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Radio- och TV-verket skall i samband med att det medger överlåtelsen underrätta den nye innehavaren om detta. Om underrättelse inte skett gäller inte föreläggandet mot denne. Lag (2001:272). 18 § Om en tillståndshavare begärt att hans tillstånd skall återkallas, skall tillståndet anses ha upphört att gälla den dag en sådan begäran kom in till Radio- och TV-verket eller den senare dag som tillståndshavaren angett. Lag (2001:272). 19 § Om en tillståndshavare försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör hans tillstånd att gälla. Lag (2001:272). 20 § Om en tillståndshavare avlider upphör hans tillstånd att gälla tre månader efter dödsfallet. Har en ansökan om medgivande till överlåtelse av tillståndet kommit in till Radio- och TV-verket innan tillståndet upphört att gälla skall den prövas enligt 16 §. Lag (2001:272). 6 kap. Sändningarnas innehåll m.m. 1 § Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. 2 § Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder som sänds i televisionen skall antingen föregås av en varning i ljud eller innehålla en varning som anges löpande i bild under hela sändningstiden. Sådana program får inte sändas under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt. Lag (1998:1713). 3 § Uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam och som sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när det är befogat. Även uppgifter som förekommit i TV-program som inte är reklam och som sänts genom tråd bör beriktigas när det är befogat. 4 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. 5 § I sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Att sådana meddelanden skall anses som annonser framgår av 7 kap. 1 §. 6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Under högst tio timmar per månad får dock en tillståndshavare sända program som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om innehållet i sändningarna - är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar, - främjar kunskap och bildning, eller - utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar. Lag (1998:311). 7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast 1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillstånds_havarna, 2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet, 3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om närradioverksamheten på orten, och 4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre månader. 7 a § I lokalradio skall eget material sändas under minst tre timmar varje dygn under tiden 06.00-21.00. Lag (2001:272). 7 b § Varningsmeddelanden som är av vikt för allmänheten och som skall skydda människor, egendom eller miljö skall sändas kostnadsfritt i lokalradio, om en myndighet begär det. Lag (2001:272). 8 § Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd ska, om det inte finns särskilda skäl mot det, se till 1. att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ursprung, och 2. att minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter; en så stor andel som möjligt bör utgöras av program som färdigställts under de närmast föregående fem åren. Som sändningstid anses i denna paragraf tid då det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar, annonser och programtjänster som avses i 7 kap. 5 § andra stycket. I sändningstiden ska inte heller sändningar av endast text räknas in. TV-sändningar enligt första stycket och ljudradiosändningar som sker med stöd av tillstånd av regeringen ska, om det inte finns särskilda skäl mot det, i betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med svenska artister och verk av svenska upphovsmän. Lag (2007:1439). 9 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket. Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV skall beteckningen anges löpande. 10 § Den som sänder TV-program och som innehar den exklusiva rätten till en TV-sändning från ett svenskt eller utländskt evenemang som är av särskild vikt för det svenska samhället får inte, om han sänder evenemanget, utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i Sverige utestängs från möjligheten att i fri TV se evenemanget i direktsändning eller, om det finns saklig grund till det, med en mindre tidsförskjutning. De evenemang som avses är sådana som inträffar högst en gång om året och som intresserar en bred allmänhet i Sverige. Om Europeiska kommissionen genom en underrättelse i Europeiska gemenskapernas officiella tidning har förklarat att ett evenemang är av särskild vikt för samhället i en annan EES- stat, får den som sänder TV-program och som innehar den exklusiva rätten att sända evenemanget till den staten inte, om han sänder evenemanget, utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i den staten utestängs från möjligheten att se evenemanget i fri TV på ett sätt som närmare anges i underrättelsen. Om någon för att uppfylla skyldigheten enligt första eller andra stycket erbjuder någon annan att sända evenemanget i TV skall detta göras på skäliga villkor. Föreskrifter om verkställigheten av första stycket meddelas av regeringen. Lag (1999:270). 7 kap. Reklam och annan annonsering 1 § Före och efter varje sändning av annonser ska det sändas en särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. Signaturen ska i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV och i försäljningsprogram som avses i 5 § andra stycket ska signaturen alltid vara löpande, men behöver endast anges i bild. I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen medge undantag från skyldigheten enligt första stycket och kravet enligt 6 §. Undantag får även medges av Radio- och TV-verket i fråga om sändningar av TV-program som verket lämnar tillstånd till. Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara reklam sänds på uppdrag av någon annan. Lag (2007:1289). 2 § Av en annons som inte är reklam ska det framgå i vems intresse den sänds. Om reklamidentifiering finns bestämmelser i 9 § marknadsföringslagen (2008:486). Lag (2008:498). 3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer. 4 § Reklam i en TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. I reklam i en TV-sändning får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år. 5 § Annonser i en TV-sändning får sändas högst tolv minuter under en timme mellan hela klockslag. Den sammanlagda sändningstiden för annonser under ett dygn får dock inte överstiga femton procent av sändningstiden. Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots det som sägs i första stycket sändas i televisionen. Med programtjänst avses ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § ska programtjänstens beteckning anges i början och i slutet av sändningen. Annonser i en ljudradiosändning får sändas högst tolv minuter under en timme mellan hela klockslag. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela klockslag får annonser sändas under högst femton procent av sändningstiden. Lag (2007:1287). 6 § Den sammanlagda annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats. 7 § Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen. Under förutsättning att villkoren i 7 a § uppfylls får annonser dock avbryta ett program om det sker på sådant sätt att - med hänsyn till naturliga pauser samt programmets sändningslängd och karaktär - varken programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Vid tillämpningen av första stycket samt 7 a och 7 b §§ skall ett program som inte består av annat än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt meddelande om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som ett särskilt program. Lag (2002:116). 7 a § I sportprogram där det förekommer längre pauser eller i program som är föreställningar eller evenemang med pauser för publiken får annonser sändas i pauserna. I program som består av avslutade delar får annonser sändas mellan delarna. I spelfilmer och filmer som är gjorda för TV - utom TV-serier, lätta underhållningsprogram och dokumentärprogram - får annonser sändas om den programlagda sändningstiden överstiger 45 minuter. Annonser får sändas en gång för varje hel period om 45 minuter. Om den programlagda sändningstiden är minst 20 minuter längre än två eller flera fullständiga perioder om 45 minuter får annonser sändas ytterligare en gång. I andra program än de som avses i första och andra styckena skall det vara minst 20 minuter mellan annonssändningarna i programmet. Lag (2002:116). 7 b § Trots vad som sägs i 7 och 7 a §§ får annonser inte avbryta gudstjänster eller program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år. Program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer, dokumentärprogram och program om livsåskådningsfrågor får inte avbrytas av annonser om den programlagda sändningstiden är kortare än 30 minuter. Om den programlagda sändningstiden är 30 minuter eller längre gäller vad som sägs i 7 a § andra och fjärde styckena. Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §. Lag (2002:116). 8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som framställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidragsgivarna är. I sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 1 § första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 5 §. Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer får inte sponsras. 9 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror finns i 4 kap. alkohollagen (1994:1738) och i tobakslagen (1993:581). Ett program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror. Lag (1999:1009). 10 § Reklam för sådan medicinsk behandling som endast är tillgänglig efter ordination får inte sändas i televisionen såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 § och som är tillåtna enligt andra stycket. Om ett läkemedelsföretag sponsrar TV-program får sponsringen endast främja företagets namn eller anseende men inte receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som endast är tillgänglig efter ordination. Försäljningsprogram för läkemedel eller för medicinsk behandling får inte sändas i televisionen. Bestämmelser om förbud mot vissa slag av marknadsföring av läkemedel finns i läkemedelslagen (1992:859). Av läkemedelslagen följer att bestämmelserna övervakas av Läkemedelsverket. Lag (2006:255). 11 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §. 12 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den sändande gör för sin programverksamhet. Bestämmelserna i 5 och 7-7 b §§ gäller inte sökbar text-TV. Lag (2002:116). 8 kap. Vidaresändningar i kabelnät 1 § Var och en som äger eller på annat sätt förfogar över ett elektroniskt kommunikationsnät som används för överföring av TV-sändningar till allmänheten genom tråd ska, om ett betydande antal hushåll som är anslutna till nätet använder det som sitt huvudsakliga medel för att ta emot TV-sändningar, se till att de boende i de anslutna hushållen kan ta emot TV-sändningar som sker med tillstånd av regeringen och som kan tas emot i området utan villkor om särskild betalning. Skyldigheten gäller endast för TV-sändningar för vilka sändningstillståndet har förenats med krav på opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det ska ingå nyheter. En sådan sändningsplikt gäller endast om förutsättningarna för vidaresändning enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är uppfyllda. TV-sändningar enligt första stycket ska kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen. Sändningsplikten enligt första stycket gäller även TV- sändningar som en tillståndshavare genomför för att uppfylla skyldigheten att sända till hela landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver regeringens tillstånd. Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte fler än fyra programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst. I nät där TV-sändningar sker med både analog och digital teknik ska vidaresändning ske med analog teknik av minst två programtjänster som avses i fjärde stycket, om de sänds eller har sänts ut med analog teknik. I övrigt får vidaresändning ske med digital teknik. Sändningsplikten enligt första stycket gäller inte för en anläggning där ett begränsat antal TV-program förs fram till abonnenterna genom ett allmänt kommunikationsnät, som består av parkabel av metall, med hjälp av digital teknik. Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5 §. Lag (2007:1333). 2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för trådsändning där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån sändningarna når fler än 100 bostäder skall i varje kommun där han eller hon har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av TV-program från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda företag (lokala kabelsändarföretag). 3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningarna i anläggningen endast avser TV-program från sändare på jordytan på lägre frekvens än 3 gigahertz. 4 § Den som vidaresänder TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens över 3 gigahertz skall i varje kommun där han eller hon bedriver en sådan verksamhet kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av TV-program från ett eller flera lokala kabelsändarföretag. 5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall avse högst tre år. 6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 1, 2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det. 9 kap. Granskning och tillsyn 1 § Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om sända program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 §. Lag (2001:1046). 2 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de villkor som kan gälla för sändningarna. Granskningsnämnden övervakar även att bestämmelsen om exklusiva rättigheter i 6 kap. 10 § följs. Bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3 och 4 §§ samt 10 § första och tredje stycket övervakas dock av Konsumentombudsmannen. Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och TV. Finner Granskningsnämnden för radio och TV att en sändning innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 §, skall nämnden göra anmälan om förhållandet till Justitiekanslern. Lag (2001:1046). 3 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de villkor som gäller för sändningarna. Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken. Lag (2001:1046). 4 § Var och en som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd ska årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i 6 kap. 8 § första stycket. Lag (2007:1289). 5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder TV- program över satellit lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten finansieras. Lag (2006:797). 6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör lämna upplysningar om vem som är uppdragsgivare, uppdragsgivarens adress, programtjänstens beteckning samt hur sändningen över satellit sker. Lag (2001:1046). 7 § På begäran av Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket och Konsumentombudsmannen skall den som bedriver verksamhet som är tillståndspliktig enligt lagen tillhandahålla myndigheterna de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av att verksamheten bedrivs i enlighet med lagen samt de villkor och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Lag (2006:797). 8 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har spelat in ett program, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket eller Konsumentombudsmannen utan kostnad lämna en sådan inspelning till myndigheten. Lag (2001:1046). 9 § Den som fått tillstånd att sända lokalradio skall årligen till Granskningsnämnden för radio och TV redovisa hur de skyldigheter som avses i 5 kap. 11 § första stycket 2 och 3 har uppfyllts. Lag (2007:797). 10 § Den som förvärvat den exklusiva sändningsrätten till ett sådant evenemang som anges i 6 kap. 10 § skall omedelbart underrätta Granskningsnämnden för radio och TV om det. Lag (2006:797). 11 § Ny beteckning 9 § genom lag (2006:797). 12 § Ny beteckning 10 § genom lag (2006:797). 10 kap. Straff och särskilda avgifter, m.m. 1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd där tillstånd krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex månader. 2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från en radioanläggning på öppna havet eller i luftrummet över det eller som upprättar eller innehar en sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om - sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, eller - sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder blir skadligt påverkad. Den som utomlands begått ett sådant brott döms, om han eller hon finns här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena brottsbalken. Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer mot - svenska medborgare för brott som rör sändningar som inte är avsedda att tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att radioanvändningar blir skadligt påverkade här, eller - utlänningar även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken. 3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter. 4 § Egendom som använts vid brott enligt 2 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller föremålets värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det. 5 § Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i denna paragraf får åläggas att betala en särskild avgift. Detta gäller 1. villkor om annonser och sponsrade program som föreskrivits med stöd av 3 kap. 9 § första stycket, 2. bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt 6 kap. 4 §, 3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 b §§, 4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7 kap. 2 och 3 §§, 5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§ samt 10 § andra stycket, 6. bestämmelsen om reklam i 7 kap. 11 §, eller 7. bestämmelsen om exklusiva rättigheter i 6 kap. 10 §. Vid prövning av frågan om avgift ska påföras ska rätten särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning. Avgiften tillfaller staten. Lag (2007:1289). 6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändandes årsomsättning under det föregående räkenskapsåret. När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträdelsen. 6 a § Särskild avgift skall betalas till Radio- och TV-verket inom trettio dagar efter det att domen vunnit laga kraft. Lag (2002:1096). 6 b § Om den särskilda avgiften inte betalas inom den tid som anges i 6 a §, skall Radio- och TV-verket lämna den obetalda avgiften för indrivning. Indrivning skall ske enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2002:1096). 7 § En handling som strider mot 7 kap. 3 och 4 §§ samt 10 § första eller tredje stycket ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486) anses utgöra otillbörlig marknadsföring mot konsumenter. En sådan handling kan medföra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 29-36 §§ marknadsföringslagen. Lag (2008:498). 8 § Granskningsnämnden för radio och TV får besluta att den sändande på lämpligt sätt ska offentliggöra nämndens beslut, när nämnden funnit att någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 7 §, 8 § eller 9 § andra stycket, eller bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 3 § första stycket. Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att offentliggörande måste ske i den sändandes program. Lag (2007:1289). 9 § Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite. Detta gäller bestämmelser om 1. närradiosändningars och lokalradiosändningars innehåll samt skyldighet att i lokalradio sända eget material och program med lokal anknytning (5 kap. 11 § 2 och 3, 6 kap. 6, 7 och 7 a §§), 2. beteckningar (6 kap. 9 §), 3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§), 4. tillståndsvillkor enligt 3 kap. 8 § 1, 3, 6-8 och 16, 5. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV- verket (9 kap. 4-6 §§), 6. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §), 7. varning (6 kap. 2 §), 8. skyldighet att årligen rapportera till Granskningsnämnden för radio och TV (9 kap. 9 §), eller 9. skyldighet att lämna upplysningar och handlingar enligt 9 kap. 7 §. Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 6-9 får meddelas av Granskningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-6 och 9 får meddelas av Radio- och TV-verket. Föreläggande enligt första stycket 6 och 9 får även meddelas av Konsumentombudsmannen. Lag (2007:1289). 10 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda tillståndshavare att överträda beslut om sändningstid i närradion som meddelats av verket eller att låta någon annan utnyttja tillståndshavarens sändningsrätt. Föreläggandet får förenas med vite. Lag (1998:311). 11 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller pornografiska bilder i televisionen på tider och sätt som avses i 6 kap. 2 §, får Justitiekanslern förelägga honom eller henne att inte på nytt sända sådana program på tider och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet får förenas med vite. 12 § Om den som sänder över satellit inte är etablerad i Sverige enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 eller 5, får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga satellitentreprenören att följa de bestämmelser och villkor som anges i 5 §. Föreläggandet får förenas med vite. Föreläggande enligt 9 eller 11 § får riktas mot satellitentreprenören, om den som sänder över satellit inte är etablerad i Sverige enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 eller 5. Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får föreläggande enligt första eller andra stycket i stället riktas mot uppdragsgivaren. Lag (1998:1713). 13 § Radio- och TV-verket får ta ut en avgift av den som hos verket ansöker om tillstånd att sända TV-program. Avgiften ska motsvara Radio- och TV-verkets kostnader för handläggningen av tillståndsärenden enligt första stycket. Lag (2007:1289). 11 kap. Återkallelse av tillstånd, m.m. 1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program ska återkallas på begäran av tillståndshavaren. Ett tillstånd får också återkallas enligt vad som anges i 2-5 och 7 §§ eller ändras enligt vad som anges i 2 och 7 §§. Lag (2007:1289). 2 § Ett tillstånd att sända TV-program eller ett tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradioprogram får återkallas om 1. tillståndshavaren väsentligt brutit mot föreskrifterna i 6 kap. 1-5 §§ eller 7 kap. 1-10 §§, eller 2. ett villkor som förenats med tillståndet med stöd av 3 kap. 7-10 §§ har åsidosatts på ett väsentligt sätt. Ett tillstånd att sända TV-program eller ett tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradioprogram får ändras till att avse annat sändningsutrymme, om 1. förändringar inom radiotekniken eller ändringar i radioanvändningen på grund av internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till eller bestämmelser antagna med stöd av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen medför att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle kunna meddelas, eller 2. det är nödvändigt för att ge utrymme för ytterligare sändningar. Lag (2007:1289). 3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren 1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §, eller 2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra följande månader. Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Lag (1998:311). 4 § I beslut om återkallelse av ett tillstånd att sända närradio får bestämmas en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt tillstånd. I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt tillstånd inom en tid av högst ett år, eller om det finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade tillstånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio vid tiden för domen. Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill dess domen vinner laga kraft. 5 § Tillstånd att sända lokalradio får återkallas om 1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början, 2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, 3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av föreskrifterna i 6 kap. 4 § samt 7 kap. 1-3, 5, 8 och 9 §§, eller 4. domstol funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillstånd från Radio- och TV-verket, över mer än ett tillstånd i ett sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket förvärvaren har del som motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande, får det eller de tillstånd återkallas som har meddelats efter det första tillståndet. Har Radio- och TV-verket medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan har tillstånd att sända lokalradio i samma sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket tillståndshavaren har del som motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelse grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som överlåtits. Om staten, landsting eller kommuner innehar ett tillstånd att sända lokalradio på det sätt som anges i 5 kap. 4 § andra stycket skall verket återkalla detta tillstånd. Lag (2001:272). 6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre månader. 7 § Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 2-5 §§ får meddelas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Beslut om ändring av tillstånd enligt 2 § andra stycket 2 får meddelas endast om tillståndshavarens rätt enligt 3 kap. 2 § kan tillvaratas. Lag (2007:1289). 12 kap. Handläggningen av ärenden om särskilda avgifter, vite och återkallelse, m.m. 1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor som meddelats med stöd av 3 kap. 7 § eller 3 kap. 8 § 9-12 och om överträdelse av 6 kap. 1-3 §§ ska på talan av Justitiekanslern tas upp av allmän domstol. I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio- och TV-verket. Ärenden om ändring av tillstånd att sända TV-program eller tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradioprogram prövas av den som meddelat tillståndet. Lag (2007:1289). 2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får en fråga om återkallelse tas upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillståndshavaren själv begärt att tillståndet ska återkallas. Har tillståndet meddelats av Radio- och TV-verket får en fråga om återkallelse tas upp 1. på begäran av tillståndshavaren, 2. på eget initiativ av den som är behörig att pröva frågan, eller 3. efter anmälan av Granskningsnämnden för radio och TV på grund av överträdelse av bestämmelse i denna lag eller av villkor för tillstånd som ska granskas av Granskningsnämnden enligt 9 kap. 2 §. En fråga om ändring av tillstånd får, förutom på begäran av tillståndshavaren, tas upp på eget initiativ av den som är behörig att pröva frågan. Innan Radio- och TV-verket meddelar beslut i ett ärende om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse i denna lag eller av villkor för tillstånd som ska granskas av Granskningsnämnden för radio och TV enligt 9 kap. 2 § ska ett yttrande inhämtas från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden finner att överträdelsen är väsentlig. Lag (2007:1289). 3 § För rättegången i mål enligt 1 § första stycket tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om återkallelse skall ske. Domstolen får förordna att domen skall gälla även för tiden intill dess den vinner laga kraft. 4 § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Förvaltningsrätten i Stockholm på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV. Frågan om särskild avgift faller, om den som talan riktas mot inte delgetts ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut om avgift upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från det att domen vann laga kraft. Lag (2010:14). 5 § Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt 10 kap. 11 § prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. För rättegången i ett sådant mål tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall tillämpas för den som talan om utdömande av vite riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om vitet skall dömas ut. Frågor om utdömande av vite i andra fall prövas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet om vite. 13 kap. Överklagande 1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av tillstånd att sända TV-program och närradio, fördelning av sändningstid i närradion samt ändring och återkallelse av tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslutet gäller omedelbart, även om det överklagas. Lag (2007:1289). 1 a § Beslut av Radio- och TV-verket om lokalradio får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det gäller beslut om att 1. avslå ansökan om tillstånd, 2. inte medge överlåtelse av tillstånd, 3. inte förlänga ett tillstånd, 4. återkalla ett meddelat tillstånd, och 5. någon enligt 5 kap. 14 § tredje stycket skall anses som tillståndshavare. Mål om överklagande av beslut som avses i första stycket 1 och 4 skall handläggas skyndsamt. Beslut som avses i första stycket 2-4 gäller omedelbart om inte något annat förordnas. Lag (2001:272). 2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, nämligen beslut om 1. beteckningar enligt 6 kap. 9 §, 2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §, 3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 11 kap. 6 §, och 4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt och skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag. Beslut om återkallelse av ett förordnande som anges i 2 gäller omedelbart, även om det överklagas. 3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket eller Konsumentombudsmannen om förelägganden som har förenats med vite enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1-4 och 7-9 samt 10 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Förelägganden enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1, 2, 4, 8 och 9 samt 10 § gäller omedelbart, om inte något annat förordnas. Lag (2007:1289). 4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut som meddelats av förvaltningsrätt enligt 1-3 §§. Lag (2010:14). 5 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 1996:844 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. 2. Genom lagen upphävs lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet, radiolagen (1966:755), lagen (1981:508) om radiotidningar, närradiolagen (1982:459), lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram, lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. 3. Bestämmelserna i 13 kap. tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats före den 1 december 1996. I övrigt gäller de upphävda lagarna om sändningen ägt rum före ikraftträdandet. 1997:335 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet. 1998:311 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sändningstider som har beslutats av Radio- och TV-verket före den 1 juli 1998. Bestämmelsen i 11 kap. 3 § första stycket 3 gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser sändningar som sker före den 1 juli 1998. 1998:1713 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1999. 2. Bestämmelsen i 6 kap. 10 § tillämpas inte på rättigheter som har förvärvats före den 30 juli 1997. Avtal som har ingåtts före den 30 juli 1997 och som förnyas därefter skall anses som nya avtal för vilka bestämmelsen i 6 kap. 10 § skall tillämpas. 3. De sändningar som enligt 8 kap. 1 § första stycket i dess äldre lydelse skall sändas vidare i kabelnät den 1 januari 1998 skall sändas vidare enligt de nya föreskrifterna så länge de villkor som anges i 8 kap. 1 § första stycket i dess nya lydelse är uppfyllda. 2001:272 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. 2. Genom lagen upphävs lokalradiolagen (1993:120) och lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio. 3. I fråga om sådana sändningar av lokalradio för vilka tillstånd meddelats före den 1 juli 2001 tillämpas de nya bestämmelserna med följande undantag. a) Bestämmelserna om tillstånd i 8 § första stycket och andra stycket första meningen lokalradiolagen tillämpas till utgången av år 2008. Ett tillstånd skall dock inte förlängas om det finns grund för återkallelse av det. b) Bestämmelserna om sändningars innehåll i 22 § första stycket samt, såvitt avser brott mot denna paragraf, 30 § lokalradiolagen tillämpas till utgången av år 2008. c) Tillstånd att sända lokalradio får inte återkallas enligt 11 kap. 5 § första stycket 3 eller 4. I fråga om förvärv av tillstånd som har skett före den 1 juli 2001 tillämpas 28 § andra stycket första meningen lokalradiolagen i stället för 11 kap. 5 § andra stycket. d) Bestämmelserna om sanktioner i 31a-31e §§ lokalradiolagen tillämpas i fråga om sådana sändningar av lokalradio på vilka den lagen är eller har varit tillämplig. e) Bestämmelserna om överklagande m.m. i 38 och 39 §§ lokalradiolagen tillämpas i ärenden som väckts hos Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket före den 1 juli 2001. 4. Förelägganden som meddelats enligt 29-31 §§ lokalradiolagen gäller som om de meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser. 2002:116 Denna lag träder i kraft den 1 april 2002 och gäller sändningar som sker efter den tidpunkten. 2002:1096 Denna lag träder i kraft den 1 februari 2003. Den tillämpas även på domar om särskild avgift som har meddelats eller kommer att meddelas enligt lokalradiolagen (1993:120). Domar om särskild avgift som har vunnit laga kraft före den 1 februari 2003 skall vid tillämpningen av 10 kap. 6 a § anses ha vunnit laga kraft samma dag som denna lag träder i kraft. 2004:1059 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 2. För tillstånd som har beviljats före ikraftträdandet gäller bestämmelsen i sin äldre lydelse. 2005:364 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för elektroniska kommunikationsnät som är i bruk vid ikraftträdandet, i den mån de tar emot TV-sändningar som sker med analog teknik. 3. De programtjänster som vid ikraftträdandet sänds ut med analog teknik och som enligt äldre föreskrifter skall vidaresändas, skall sändas vidare enligt vad som följer av de nya föreskrifterna så länge de villkor som anges i 8 kap. 1 § första stycket gäller. Sändningsplikten för den programtjänst som avses i 8 kap. 1 § fjärde stycket 2 skall dock upphöra att gälla den 1 februari 2008. 2006:797 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Den skall dock inte tillämpas på sändningar av program som skett före lagens ikraftträdande. 2007:1289 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2008. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för tillstånd att sända TV-program och för tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradioprogram om tillstånden har meddelats före ikraftträdandet.