Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bestämmelser 1 § Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Med batterier avses även batteripaket och ackumulatorer. 2 § Med miljöfarliga batterier avses i denna förordning batterier med 1. mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver, 2. mer än 0,025 viktprocent kadmium, eller 3. mer än 0,4 viktprocent bly. Med hantering avses i denna förordning detsamma som i 14 kap. 2 § 6 miljöbalken. Förordning (2008:252). Förbud och märkning 3 § Batterier som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver får inte saluföras eller överlåtas yrkesmässigt. Detta gäller även batterier som är inbyggda i varor. Förbudet gäller inte batterier av knappcellstyp som innehåller högst 2 viktprocent kvicksilver. Förordning (1999:260). 4 § Ett miljöfarligt batteri får överlåtas yrkesmässigt endast om det har märkts tydligt på ett sådant sätt som anges i bilaga 1 till denna förordning av tillverkaren eller den som har fört in det till Sverige. I stället för skyldigheten att märka batteriet gäller i fråga om enstaka knappceller att förpackningen till ett sådant batteri skall vara tydligt märkt på ett sådant sätt som anges i bilaga 1. 5 § Varor med inbyggda miljöfarliga batterier får saluföras och överlåtas yrkesmässigt endast om batterierna med lätthet kan avlägsnas av användaren när de är förbrukade. Detta gäller inte varor som anges i bilaga 2 till denna förordning. En sådan vara som avses i bilaga 2 med inbyggda batterier som inte med lätthet kan avlägsnas av användaren skall åtföljas av information om att miljöfarliga batterier ingår och hur dessa kan avlägsnas på ett säkert sätt. Försiktighetsmått 6 § Den som yrkesmässigt till Sverige för in eller hanterar miljöfarliga batterier ska 1. vidta de åtgärder som behövs för en övergång till batterier som inte är miljöfarliga enligt denna förordning, och 2. vidta de försiktighetsmått som är nödvändiga för att hindra eller motverka skador på människor eller miljön till följd av hanteringen av miljöfarliga batterier. Förordning (2008:252). Hantering av batterier 7 § Kasserade batterier skall sorteras ut och hanteras skilt från annat avfall. Om ett batteri är inbyggt eller på annat sätt ingår i en annan kasserad vara och batteriet med lätthet kan avlägsnas från den andra varan, skall batteriet avlägsnas från den andra varan. Förordning (2005:212). 8 § Kommunen skall ta hand om kasserade batterier och för det ändamålet tillhandahålla lämpliga insamlingssystem. Kommunen skall se till att batterier som samlats in enligt första stycket transporteras bort, sorteras samt återvinns eller bortskaffas. Förordning (2005:212). 9 § Den som yrkesmässigt överlåter eller saluför batterier och i samband med den verksamheten tar emot kasserade batterier skall lämna de kasserade batterierna till kommunens insamlingssystem eller, om batterierna innan dess har sorterats, till en anläggning för bortskaffande eller återvinning. Den som yrkesmässigt överlåter batterier skall i samband med överlåtelsen på lämpligt sätt informera konsumenterna om var de kan lämna kasserade batterier. Förordning (2005:212). 10 § Vad som sägs i 8 och 9 §§ gäller inte blybatterier över tre kilogram eller öppna nickel-kadmiumbatterier. Förordning (1998:954). 11 § Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in, överlåter eller saluför blybatterier med en vikt över tre kilogram är skyldig att ta emot kasserade sådana blybatterier och att transportera dem till en anläggning för bortskaffande eller återvinning. 12 § Har upphävts genom förordning (2005:212). 13 § Har upphävts genom förordning (2005:212). Uppgiftsskyldighet 14 § Den som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in miljöfarliga batterier, för vilka en avgift skall betalas enligt 16 §, skall till Naturvårdsverket lämna uppgifter om den mängd batterier som har överlåtits eller förts in för eget bruk i yrkesmässig verksamhet. Skyldigheten gäller även dem som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in varor som innehåller miljöfarliga batterier eller varor med bipackade sådana batterier. Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten. Förordning (1999:260). Avgifter 15 § Den som är uppgiftsskyldig enligt 14 § skall betala en avgift som avser kostnader för 1. bortskaffande eller återvinning av miljöfarliga batterier, 2. information som behöver spridas för att uppnå det syfte som anges i denna förordning, 3. kommunernas sortering av miljöfarliga batterier, 4. insamling av blybatterier, 5. Naturvårdsverkets handläggning av de uppgifter som skall lämnas och som avser miljöfarliga batterier. Förordning (1999:260). 16 § För miljöfarliga batterier som överlåts på den svenska marknaden eller förs in till Sverige för eget bruk i yrkesmässig verksamhet skall avgift tas ut med - 500 kronor per kilogram miljöfarliga alkaliska brunstensbatterier, - 500 kronor per kilogram miljöfarliga silveroxidbatterier, - 500 kronor per kilogram miljöfarliga zinkluftbatterier, - 300 kronor per kilogram för slutna nickel-kadmiumbatterier - 30 kronor per startbatteri som innehåller bly, - 1 krona 70 öre per kilogram övriga blybatterier. Batteriernas vikt skall inkludera elektrolyt samt i fråga om batteripaket vikten av hela paketet. Förordning (1999:260). 17 § Avgiften skall betalas kvartalsvis efter beslut av Naturvårdsverket som skall ta emot och redovisa betalningen. Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om betalning av avgiften. Förordning (1998:954). 18 § Om det finns särskilda skäl, får Naturvårdsverket besluta att avgiften skall sättas ned eller efterskänkas. Förordning (1998:954). 19 § Beslut om betalning av avgift får verkställas enligt utsökningsbalken. Naturvårdsverket får förordna att ett sådant beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och i indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (1998:954). 20 § Kommunernas ersättning för sortering av batterier skall bestämmas i förhållande till levererad mängd utsorterde miljöfarliga batterier och kostnad för sortering enligt taxa som fastställs av Naturvårdsverket. Förordning (1998:954). Tillsyn, ansvar och överklagande 21 § I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn och avgifter. Förordning (1998:954). 22 § För transport av kasserade blybatterier och nickelkadmiumbatterier gäller inte vad som föreskrivs i 26 och 27 §§ avfallsförordningen (2001:1063). För sådana batterier som avses i 11 § gäller inte 15 § avfallsförordningen (2001:1063). Bestämmelser om att tillstånd krävs för viss hantering av förbrukade miljöfarliga batterier finns i förordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall och i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Förordning (2001:1071). 23 § I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande. Förordning (1998:954). 24 § I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande. Förordning (1998:954). 25 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning får meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (1998:954). Övergångsbestämmelser Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1999. I fråga om överlåtelse av batterier till Försvarsmakten eller Försvarets materielverk skall dock 3 § i sin äldre lydelse gälla fram till utgången av år 1999. Förordning (1999:910). Bilaga 1 Vid märkning enligt 4 § skall en av följande två symboler användas Symbolen skall täcka tre procent av ytan på batteriets största sida. För cylinderformade batterier skall symbolen täcka tre procent av halva batteriets yta. Symbolen skall dock inte vara större än 5 x 5 cm. Om batteriet är så litet att tre procent av batteriets yta är mindre än 0,5 x 0,5 cm skall en symbol med storleken 1 x 1 cm placeras på förpackningen till batteriet. Den som ansvarar för märkningen enligt 4 § första stycket skall besluta om vilken av de båda symbolerna som skall användas. Märkningen skall också upplysa om vilken tungmetall batteriet innehåller genom en symbol som består av den kemiska beteckningen för den aktuella tungmetallen; Hg, Cd eller Pb. Symbolen skall placeras under symbol för sopkärlet och vara minst en fjärdedel så stor som den symbolen. Märkningen skall vara väl synlig, läsbar och outplånlig. Bilaga 2 Förbudet i 5 § gäller inte 1. om det av tekniska skäl är nödvändigt att använda miljöfarliga batterier: apparater där batterier är fastlödda, fastsvetsade eller på något annat sätt permanent fästa vid kontaktpunkter för att säkerställa en kontinuerlig strömförsörjning vid krävande industriell användning och för att bevara minnes- och datafunktioner i databehandlings- och kontorsutrustning, 2. om en oavbruten funktion är nödvändig och om batterierna endast kan avlägsnas av kvalificerad personal: referensceller i utrustning för vetenskapligt eller yrkesmässigt bruk samt miljöfarliga batterier i medicinska anordningar avsedda att upprättahålla vitala funktioner och i pacemaker, 3. om ett batteribyte som utförs av okvalificerad personal kan medföra säkerhetsrisker för användaren eller påverka apparatens funktion: bärbara apparater, eller 4. utrustning för yrkesmässig användning i mycket känslig omgivning, exempelvis i närvaro av flyktiga ämnen.