Post 4388 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1998:714 ·
Visa register
Lag (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1998-06-17
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:736
Ikraft: 1999-01-01 överg.best.
1 § Denna lag gäller ersättning från staten för skador som
orsakas av frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
2 § Den som har varit häktad på grund av misstanke om brott har
rätt till ersättning,
1. om det meddelas frikännande dom, åtalet avvisas eller
avskrivs eller förundersökningen avslutas utan att åtal väcks,
2. om det för en viss del av brottsligheten meddelas
frikännande dom, åtalet avvisas eller avskrivs eller
förundersökningen avslutas utan att åtal väcks, och det är
uppenbart att frihetsinskränkningen inte skulle ha beslu-tats
endast för den övriga brottsligheten,
3. om något brott i domen hänförs till en mildare
straffbestämmelse och det är uppenbart att
frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte skulle ha
beslutats,
4. om beslutet om frihetsinskränkning efter överklagande eller
överprövning upphävs eller ersätts av ett beslut om en mindre
ingripande åtgärd, eller
5. om beslutet om frihetsinskränkning undanröjs utan att det
beslutas om ny handläggning.
Vad som sägs i första stycket gäller också den som på grund av
misstanke om brott har varit anhållen under minst 24 timmar i
sträck. Den som har utsatts för en sådan frihetsinskränkning
har också rätt till ersättning, om beslutet om anhållande
upphävs efter avslag på en häktningsframställning.
Vad som sägs i första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller också den
som på grund av misstanke om brott under minst 24 timmar i
sträck har varit underkastad reseförbud eller anmälnings-
skyldighet, intagen för rättspsykiatrisk undersökning eller
tagen i förvar av befälhavare på fartyg eller luftfartyg.
3 § Bestämmelserna i 2 § tillämpas också då någon på grund av
en svensk myndighets efterlysning för brott eller begäran om
anhållande, överlämnande eller utlämning för brott har varit
utsatt för ett motsvarande frihetsberövande utomlands.
Lag (2003:1168).
4 § Den som har avtjänat fängelsestraff, sluten ungdomsvård
eller förvandlingsstraff för böter har rätt till ersättning, om
det efter överklagande eller anlitande av särskilt rättsmedel
meddelas frikännande dom eller döms ut en mindre ingripande
påföljd eller om den dom som har legat till grund för
verkställigheten undanröjs utan beslut om ny handläggning.
Detsamma gäller den som efter beslut av domstol enligt 31 kap.
3 § brottsbalken har varit intagen för rättspsykiatrisk vård.
5 § Den som har varit berövad friheten till följd av beslut vid
myndig-hetsutövning utan att ha rätt till ersättning enligt 2-4
§§ har rätt till ersättning, om det står klart att beslutet
vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt.
6 § Den skadelidande har inte rätt till ersättning enligt
2-5 §§, om den skadelidande själv uppsåtligen har föranlett
åtgärden.
Om den skadelidande har försökt undanröja bevis eller på annat
sätt försvåra sakens utredning, eller om den skadelidande vid
misstanke om brott har försökt undandra sig förundersökning
eller lagföring, lämnas ersättning endast när det finns
synnerliga skäl.
Ersättning kan vägras eller sättas ned, om den skadelidandes
eget be-teende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning
eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt
att ersättning lämnas. Ersättning får dock inte vägras eller
sättas ned enbart på den grunden att misstanke om brott
kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd.
Om tiden för frihetsinskränkning har avräknats eller annars
beaktats vid fastställande eller verkställighet av
brottspåföljd, kan ersättningen sättas ned efter vad som är
skäligt.
7 § Ersättning enligt 2-5 §§ lämnas för utgifter, förlorad
arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande.
8 § Den som drabbas av en personskada eller en sakskada genom
våld har rätt till ersättning, om den skadelidande inte har
betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att
använda våld mot hans eller hennes person eller egendom, och
våldet utövas med stöd av
1. 10 §, 10 a § eller 29 § första stycket första meningen
polislagen (1984:387),
2. 2 kap. 17 § utsökningsbalken,
3. 2 kap. 4 eller 6 § eller 6 kap. 2 § kustbevakningslagen
(2019:32), eller
4. 2 kap. 3 eller 7 § tullbefogenhetslagen (2024:710).
Lag (2024:736).
9 § Anspråk på ersättning enligt denna lag får inte överlåtas
innan ersättningen blivit slutligt bestämd.
10 § Om ersättning betalas enligt denna lag och den
ersättningsberättigade har rätt till skadestånd av någon
annan, inträder staten i motsvarande mån i den
ersättningsberättigades rätt.
11 § Den som har varit utsatt för en frihetsinskränkning på
grund av misstanke om brott och fått ersättning enligt denna
lag är skyldig att betala tillbaka det mottagna beloppet, om
han eller hon senare döms för gärningen och till följd av
domens innehåll inte skulle ha haft rätt till ersättning vid en
prövning enligt 2 § 3. Återbetalningsskyldigheten får jämkas,
om det finns särskilda skäl.
Övergångsbestämmelser
1998:714
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen
(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning upphör att
gälla.
2. Den nya lagen tillämpas även i fråga om åtgärder som har
vidtagits före ikraftträdandet men inte har upphört före denna
tidpunkt.
2016:271
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tullkontroller
som inletts före ikraftträdandet.