Post 4126 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1999:381 ·
Visa register
Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1999-05-27
Ändring införd: t.o.m. SFS 2015:233
Ikraft: 1999-07-01 överg.best.
Syftet med lagen
1 § Syftet med denna lag är att förebygga allvarliga
kemikalieolyckor och att begränsa följderna av sådana olyckor
för människors hälsa och miljön.
Uttryck i lagen
2 § I denna lag används följande uttryck med nedan angiven
betydelse.
Allvarlig kemikalieolycka: olycka med ett eller flera farliga
ämnen inblandade, t.ex. utsläpp, brand eller en explosion,
som orsakas av okontrollerade händelseförlopp i samband med
driften vid en verksamhet som omfattas av denna lag, och som
medför omedelbar eller fördröjd, allvarlig fara för
människors hälsa eller miljön, inom eller utanför
verksamheten.
Farliga ämnen: ämnen och blandningar som regeringen har
meddelat föreskrifter om och som förekommer som råvara eller
som produkter, biprodukter, restprodukter och
mellanprodukter, inbegripet sådana ämnen som rimligen kan
bildas vid en olycka.
Verksamhet: hela det område som står under en
verksamhetsutövares ledning eller kontroll eller flera
verksamhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll och där
det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar,
inbegripet såväl det geografiska området som gemensamma eller
därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter.
Anläggning: teknisk enhet inom en verksamhet, antingen
ovanför eller under marknivå, där farliga ämnen tillverkas,
används, hanteras eller förvaras. Detta inbegriper all
utrustning, alla konstruktioner, ledningar, maskiner,
verktyg, enskilda industrijärnvägsspår, lastkajer, bryggor,
pirar, magasin eller liknande anordningar, flytande eller
fasta, som är nödvändiga för anläggningens drift.
Verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som
driver eller innehar en verksamhet eller anläggning eller som
på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska eller
andra beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska
drift. Om flera verksamheter med en gemensam ägare är
samlokaliserade, ska dessa anses som en enda verksamhet och
den gemensamma ägaren som verksamhetsutövare.
Lager: förekomst av en viss mängd farliga ämnen för
magasinering, förvaring eller lagerhållning. Lag (2015:233).
Lagens tillämpningsområde
3 § Denna lag tillämpas på verksamheter där vissa farliga
ämnen förekommer. Verksamheterna tillhör en lägre eller högre
kravnivå, beroende på vilka farliga ämnen som avses och i
vilken mängd de förekommer. Regeringen får meddela
föreskrifter om vilka farliga ämnen som avses och vilka
mängder av dessa som krävs för att en verksamhet ska tillhöra
den lägre eller högre kravnivån.
Med förekomst av farliga ämnen avses den faktiska eller
förväntade förekomsten av sådana ämnen i en verksamhet eller
den förekomst av sådana ämnen som rimligtvis kan förväntas
uppstå vid en okontrollerad process eller vid en
okontrollerad reaktion i ett lager. Lag (2015:233).
4 § Lagen tillämpas inte på
1. faror som har samband med joniserande strålning som utgår
från ämnen,
2. sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen
(2006:263) om transport av farligt gods och som sker utanför
verksamheten,
3. transport av farliga ämnen som sker som bulklast i fartyg
när transporten sker i fartygets fasta tankar, eller farliga
ämnen som används som drivmedel i fartyg, utanför de
verksamheter som omfattas av denna lag,
4. transport av farliga ämnen i rörledningar utanför de
verksamheter som omfattas av denna lag, eller
5. militär verksamhet.
Lag (2015:233).
5 § I fråga om verksamhet som kan ge upphov till allvarliga
kemikalieolyckor tillämpas utöver denna lag även bestämmelser i
annan lag.
När det gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i
sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön
tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Verksamhetsutövarnas skyldigheter
6 § En verksamhetsutövare skall förebygga riskerna för
allvarliga kemikalieolyckor. I de fall en allvarlig
kemikalieolycka har inträffat är en verksamhetsutövare skyldig
att begränsa följderna för människors hälsa och miljön.
Allmänna hänsynsregler, som gäller för verksamhetsutövaren,
finns i 2 kap. miljöbalken.
7 § För verksamhet som omfattas av denna lag ska
verksamhetsutövaren ge in en skriftlig anmälan till
länsstyrelsen i det län där verksamheten ligger.
En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex
veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte
länsstyrelsen beslutar något annat.
Om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt
miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om
begränsningar av anmälningsskyldigheten. Lag (2015:233).
8 § Verksamhetsutövaren ska utarbeta ett handlingsprogram för
hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas.
Handlingsprogrammet ska genomföras genom ett
säkerhetsledningssystem.
Handlingsprogrammet ska ges in till länsstyrelsen i det län
där verksamheten ligger. Lag (2015:233).
9 § Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att
utan tillstånd anlägga eller ändra en verksamhet som omfattas
av denna lag, även om tillstånd inte krävs enligt miljöbalken.
Ansökan om tillstånd enligt första stycket prövas av
mark- och miljödomstol. Ett mål om sådant tillstånd är
ansökningsmål enligt miljöbalken. Regeringen får föreskriva att
ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter skall
prövas av länsstyrelsen. Lag (2010:939).
10 § För verksamheter som tillhör den högre kravnivån ska en
säkerhetsrapport upprättas.
Säkerhetsrapporten ska ges in till länsstyrelsen i det län
där verksamheten ligger. Lag (2015:233).
11 § Har upphävts genom lag (2015:233).
Plan för interna räddningsinsatser
12 § Verksamhetsutövare vars verksamhet tillhör den högre
kravnivån ska i samråd med kommunen och de anställda samt
annan personal som kan påverka säkerheten upprätta en intern
plan för räddningsinsatser. Planen ska ges in till
länsstyrelsen i det län där verksamheten ligger.
Lag (2015:233).
Vissa bemyndiganden
12 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om vad de dokument som
anges i 7, 8, 10 och 12 §§ ska innehålla, när de ska
uppdateras samt när och på vilket sätt de ska ges in till
länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
också meddela föreskrifter om vilka åtgärder en
verksamhetsutövare ska vidta i anslutning till den interna
planen för räddningsinsatser. Lag (2015:233).
Påverkan från omgivningen
13 § I säkerhetsarbetet ska verksamhetsutövaren, utöver
förhållandena vid den egna verksamheten, även ta hänsyn till
andra faktorer i omgivningen som kan påverka säkerheten.
Närheten till annan verksamhet som omfattas av lagen ska
särskilt beaktas.
Vid utredningen av om det finns faktorer som avses i första
stycket ska verksamhetsutövaren samråda med statliga och
kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha
intresse i saken. Om det behövs för utredningen, får
verksamhetsutövaren begära hjälp från tillsynsmyndigheten
enligt 21 §.
Dessa faktorer och åtgärder ska redovisas i anmälan och i
säkerhetsrapporten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur samråd enligt andra stycket ska
ske och om undantag från samrådsskyldigheten. Lag (2015:233).
13 a § Om utredningen enligt 13 § visar att två eller flera
verksamheter kan påverka varandra ska de berörda
verksamhetsutövarna utbyta lämplig information för att kunna
beakta arten och omfattningen av den sammanlagda faran för en
allvarlig kemikalieolycka i sina handlingsprogram,
säkerhetsledningssystem, säkerhetsrapporter och interna
planer för räddningsinsatser.
De verksamhetsutövare som omfattas av första stycket ska
gemensamt ta fram informationen och lämna den till den kommun
eller de kommuner där verksamheterna ligger. Lag (2015:233).
Information
14 § Den kommun där en verksamhet ligger ska se till att
allmänheten får tillgång till aktuell information om de
verksamheter som omfattas av denna lag.
För verksamheter som tillhör den högre kravnivån ska
informationen också innehålla uppgift om vilka
säkerhetsåtgärder som ska vidtas och hur de personer som
löper risk att påverkas ska handla vid en olycka. Detta
gäller även i förhållande till personer i en annan kommun.
Verksamhetsutövaren ska svara för kostnaderna för den
information som ska lämnas. Lag (2015:233).
14 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om den information som ska
lämnas enligt 13 a och 14 §§ och om hur den ska spridas.
Lag (2015:233).
Tillsyn
Allmänt om tillsynen
15 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och
länsstyrelsen (tillsynsmyndigheterna) ska ha tillsyn över att
denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om tillsyn enligt denna lag.
Lag (2015:233).
16 § Har upphävts genom lag (2015:233).
17 § Har upphävts genom lag (2015:233).
18 § Länsstyrelsen ska besluta om en tillsynsplan för de
verksamheter som omfattas av denna lag. Utifrån
tillsynsplanen ska länsstyrelsen utarbeta ett tillsynsprogram
för varje verksamhet. Lag (2015:233).
Avgifter för tillsyn
18 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters
kostnader för tillsyn enligt denna lag.
Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet får
besluta att dess beslut om att ta ut avgifter enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag ska gälla omedelbart. Lag (2015:233).
Tillträde för tillsyn
19 § För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få
tillträde till en verksamhet. Tillsynsmyndigheten har också
rätt att få de upplysningar och tillgång till de handlingar som
behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att
tillsynsmyndigheten skall få tillträde till en verksamhet.
Föreläggande och förbud
20 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och
förbud som behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs. Detsamma gäller för domar och beslut enligt
miljöbalken.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en
dom om tillstånd i ett ansökningsmål enligt miljöbalken som har
rättskraft enligt 24 kap. 1 § miljöbalken.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet
får inte tillgripas.
21 § Tillsynsmyndigheten får vid sådan utredning av effekter
som sägs i 13 § förelägga en verksamhetsutövare eller någon
annan att lämna de uppgifter som behövs för utredningen.
Vite
22 § Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.
Frågor om att döma ut vite prövas av mark- och miljödomstol.
Lag (2010:939).
Verkställighet på den felandes bekostnad
23 § Om en verksamhetsutövare inte gör det som han eller hon är
skyldig till enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får
myndigheten vidta åtgärden på hans eller hennes bekostnad.
Övriga bestämmelser
24 § Om det finns särskilda skäl, får en tillsynsmyndighet
bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas.
Överklagande
25 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps eller
länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får
överklagas till mark- och miljödomstol enligt 21 kap. 1 §
andra stycket miljöbalken.
Beslut om tillsynsplan och tillsynsprogram får inte
överklagas. Lag (2015:233).
Övergångsbestämmelser
1999:381
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. För befintlig verksamhet som omfattas av lagen skall anmälan
enligt 7 § ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 januari
2000 samt säkerhetsrapporten och den interna planen för
räddningsinsatser senast den 1 januari 2001. För befintlig
verksamhet som inte omfattades av rådets direktiv om risker för
storolyckor i vissa industriella verksamheter, 82/501/EEG,
skall dock säkerhetsrapporten och den interna planen för
räddningsinsatser ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1
februari 2002.