Post 4014 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
2000:121 ·
Visa register
Lag (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning
Departement: Näringsdepartementet RS N
Utfärdad: 2000-03-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:395
Ikraft: 2000-04-08 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2016:392
Upphävd: 2016-06-13
Tillämpningsområde och definitioner
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om radioutrustning och
teleterminalutrustning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om lagens tillämplighet när utrustningen
ingår i eller är tillbehör till en annan produkt.
När det gäller användning av radioanläggningar och
tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och
kommunikationstjänster finns bestämmelser i lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation. Lag (2003:395).
2 § I denna lag avses med
utrustning: en produkt som är antingen radioutrustning eller
teleterminalutrustning eller båda delarna,
radioutrustning: en produkt som möjliggör kommunikation med
hjälp av utsändning eller mottagning av radiovågor inom ett
frekvensområde som tilldelats markbunden radiokommunikation
eller satellitkommunikation, eller en relevant komponent i en
sådan produkt,
radiovågor: elektromagnetiska vågor med frekvenser från 9
kilohertz till 3 000 gigahertz som breder ut sig utan särskilt
anordnad ledare,
skadlig störning: störning som äventyrar funktionen hos en
radionavigationstjänst eller någon annan säkerhetstjänst, eller
som på annat sätt allvarligt försämrar, hindrar eller upprepat
avbryter en radiokommunikationstjänst som fungerar i enlighet
med gällande bestämmelser, inbegripet störning av befintliga
eller planerade tjänster på nationellt tilldelade frekvenser,
teleterminalutrustning: en produkt som möjliggör kommunikation
och som är avsedd att direkt eller indirekt anslutas till ett
allmänt tillgängligt telenät, eller en relevant komponent i en
sådan produkt,
allmänt tillgängligt telenät: ett telenät som helt eller delvis
används för att tillhandahålla teletjänster eller nätkapacitet
till allmänheten,
teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet.
3 § Lagen omfattar inte följande utrustning:
1. radioutrustning som används av radioamatörer enligt artikel
S1.56 i Internationella teleunionens radioreglemente, såvida
utrustningen inte finns att tillgå i handeln,
2. utrustning som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den
20 december 1996 om marin utrustning3,
3. kablar och ledningar,
4. radiomottagarutrustning som är avsedd att användas endast
för mottagning av radio- och TV-sändningar,
5. sådana produkter, apparater och komponenter som avses i
artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16
december 1991 om harmonisering av tekniska krav och
administrativa förfaranden inom området civil luftfart4 och
6. utrustning och system för ledning av lufttrafiken enligt
artikel 1 i rådets direktiv 93/65/EEG av den 19 juli 1993 om
definition och användning av kompatibla tekniska
specifikationer för upphandling av utrustning och system för
ledning av lufttrafiken5.
Byggsatser med lösa delar avsedda att byggas samman av
radioamatörer och kommersiell utrustning som modifierats av och
för radioamatörer betraktas inte som utrustning som finns att
tillgå i handeln.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från denna lag beträffande
utrustning som uteslutande används för verksamhet som rör
allmän säkerhet, försvar och nationell säkerhet eller statens
verksamhet på det straffrättsliga området.
Krav på utrustning
4 § Utrustning får släppas ut på marknaden och tas i bruk
endast om den uppfyller de väsentliga egenskapskrav och de krav
i övrigt när det gäller produktinformation, bedömning av
överensstämmelse och märkning som föreskrivs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Radioutrustning får, utöver vad som gäller enligt första
stycket, tas i bruk endast om användningen är förenlig med
lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att göra anmälan till
tillsynsmyndigheten innan radioutrustning som använder
frekvensband som inte är harmoniserade inom hela den europeiska
gemenskapen släpps ut på marknaden. Om det behövs för att
undvika skadlig störning, får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som begränsar
rätten att släppa ut radioutrustning på marknaden, även om den
i övrigt uppfyller gemenskapsrättens krav. Lag (2003:395).
5 § Om utrustning uppfyller kraven i relevanta harmoniserade
standarder, eller delar av dem, vilkas referensnummer har
offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
skall det förutsättas att de väsentliga egenskapskrav som avses
i 4 § första stycket och som omfattas av dessa standarder är
uppfyllda.
6 § Även om viss utrustning inte uppfyller de krav som avses i
4 §, får den visas på handelsmässor, utställningar,
demonstrationer eller liknande. Det skall dock tydligt anges
att utrustningen inte får saluföras eller tas i bruk förrän den
uppfyller kraven.
Anslutningsrätt
7 § Endast utrustning som uppfyller de krav som avses i 4 § får
anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät. En teleoperatör
får inte av tekniska skäl vägra att ansluta sådan utrustning
till telenätet.
Efter medgivande av tillsynsmyndigheten får dock operatören
vägra att ansluta, koppla ifrån eller ta ur bruk utrustning som
avses i första stycket, om den orsakar skada på nätet eller
dess funktion eller medför skadlig störning. I nödfall får
utrustningen kopplas ifrån omedelbart, om det krävs för att
skydda nätet och användaren utan dröjsmål och kostnadsfritt kan
erbjudas en alternativ lösning. Operatören skall då omgående
underrätta tillsynsmyndigheten.
En operatör av ett allmänt tillgängligt telenät skall informera
tillsynsmyndigheten om vilka tekniska specifikationer som skall
följas vid anslutning till nätet samt offentliggöra noggranna
och adekvata tekniska specifikationer för de gränssnitt som
erbjuds.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om krav enligt tredje stycket.
Lag (2003:395).
Tillsyn
8 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över
efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.
9 § Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för
tillsynen
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar,
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock
inte bostäder, och
3. hos den som tillverkar, till Sverige för in, saluför eller
hyr ut utrustning få tillgång till denna för kontroll.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om ersättning till den som tillhandahåller
tillsynsmyndigheten den utrustning som skall kontrolleras och
om skyldighet att ersätta myndighetens kostnader för
kontrollen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av beslut som gäller åtgärder enligt
första stycket. Därvid får beslutet verkställas enligt
utsökningsbalken. Lag (2000:1114).
10 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och
förbud som behövs för efterlevnaden av denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
I fråga om radioutrustning som har orsakat eller med fog kan
antas komma att orsaka skadlig störning, får
tillsynsmyndigheten meddela förelägganden eller förbud som
begränsar eller förbjuder utsläppande på marknaden eller avser
återkallelse från marknaden, även om utrustningen i övrigt
uppfyller gemenskapsrättens krav.
I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten
sätta ut vite.
Avgifter
10 a § För att täcka kostnaderna för tillsynsmyndighetens
tillsyn enligt denna lag skall avgift betalas av den som
bedriver verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 § lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation eller har tillstånd
enligt 3 kap. 1 § den lagen.
Avgiften skall betalas enligt grunder som leder till att
kostnaderna med skälig andel fördelas på dem som bedriver
anmäld verksamhet eller innehar tillstånd. Lag (2003:395).
Straff
11 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut
utrustning på marknaden i strid med de krav som anges i
föreskrifter, meddelade med stöd av 4 § första eller tredje
stycket, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
12 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet till ett allmänt
tillgängligt telenät ansluter teleterminalutrustning som inte
uppfyller de krav som anges i föreskrifter, meddelade med stöd
av 4 § första eller tredje stycket, döms till böter.
13 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett
vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för
gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
14 § Utrustning som har varit föremål för brott enligt 11 eller
12 § skall förklaras förverkad, om det är påkallat för att
förebygga brott och detta inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat har
bestämts.
Övergångsbestämmelser
2000:121
1. Denna lag träder i kraft den 8 april 2000, då lagen
(1992:1527) om teleterminalutrustning upphör att gälla.
2. Utrustning får fram till den 8 april 2001 släppas ut på
marknaden eller tas i bruk, om den uppfyller kraven för detta
enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.