Post 3859 av 10925 träffar
SFS-nummer ·
2000:1281 ·
Visa register
Tullag (2000:1281)
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 2000-12-07
Ändring införd: t.o.m. SFS 2015:891
Ikraft: 2001-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2016:253
Upphävd: 2016-05-01
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelser om tull som ska tas ut vid import från eller
export till tredje land finns i rådets förordning (EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex
för gemenskapen och i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93
av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets
förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen.
Andra EU-rättsakter i fråga om tull eller tullkontroll anges i
4, 7 och 7 a kap. denna lag. Lag (2011:296).
2 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till
rättsakterna enligt 1 §.
Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet
avseende skatt på varor som förs in i landet från sådan del av
EU:s tullområde som ligger utanför EU:s skatteområde. Genom
dessa bestämmelser genomförs
1. delar av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj
1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande
omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt:
enhetlig beräkningsgrund, senast ändrat genom rådets direktiv
99/85/EG, samt
2. delar av rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992
om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om
innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, senast
ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG.
I lagen finns även en bestämmelse om avlämning från fartyg av
avfall. Genom bestämmelsen genomförs artikel 12.2 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27
november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för
fartygsgenererat avfall och lastrester.
Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningarna
(EEG) nr 2913/92 och 2454/93 finns i lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m. och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden
med ekonomisk verkan, m.m. Lag (2011:296).
3 § Vad som föreskrivs i denna lag om tull gäller även annan
skatt än tull som skall tas ut för varor vid import och som
skall betalas till Tullverket, om inte annat uttryckligen
anges.
4 § Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om icke-
gemenskapsvaror tilllämpas även i fråga om gemenskapsvaror, för
vilka någon begär eller fått bidrag på grund av export eller på
grund av annan åtgärd, som till följd av särskild föreskrift
skall jämställas med export. Detsamma gäller varor, för vilka
befrielse från eller återbäring av skatt begärs.
5 § I denna lag förstås med
tullagstiftning: EU:s tullbestämmelser samt svenska
tullförfattningar,
det svenska tullområdet: svenskt territorium,
EU:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i
förordningen (EEG) nr 2913/92,
EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser
om en viss skatt är tillämpliga,
tredje land: område som inte omfattas av EU:s tullområde,
unionsvara och icke-unionsvara: detsamma som med gemenskapsvara
och icke-gemenskapsvara i förordningen (EEG) nr 2913/92,
tullplats: plats där det finns tullkontor,
tullförrättning: sådan klarering av fartyg och luftfartyg i
kommersiell trafik direkt med tredje land och av kommersiellt
gods som verkställs av tulltjänsteman,
tullklarering: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som
anmälts till en godkänd tullbehandling,
förtullning: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som
deklarerats för övergång till fri omsättning,
fartyg: varje farkost som används eller kan användas till
transport på vatten samt
fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och
inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.
I övrigt har uttryck som används i denna lag den innebörd som
anges i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.
Lag (2011:296).
5 a § Bestämmelser om status som godkänd ekonomisk aktör finns
i artikel 5a i förordningen (EEG) nr 2913/92 samt i artiklarna
14a-14x i förordningen (EEG) nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa
bestämmelser. Lag (2007:1276).
5 b § Bestämmelser om riskhantering finns i artikel 13.2 i
förordningen (EEG) nr 2913/92 samt i artiklarna 4f-4j i
förordningen (EEG) nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa
bestämmelser. Lag (2007:1276).
6 § Bestämmelser om rätt att anlita ombud vid kontakter med
Tullverket finns i artikel 5 i förordningen (EEG) nr 2913/92.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om villkor och inskränkningar i
fråga om användning av ombud.
7 § Tulldeklaration för en vara får avges genom någon som är
anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos
deklaranten eller, om tulldeklaration lämnas genom ombud, hos
ombudet.
8 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till
Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag
gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om
1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning
i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt
2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–
16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.
Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i
skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla
Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i
69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.
Lag (2011:1258).
9 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen,
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av
den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs
in i eller ut ur gemenskapen eller Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om
tullens säkerställande av skyddet för immateriella
rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr
1383/2003 ska underrätta någon om innehållet i en handling
eller om något annat, får det ske genom delgivning.
Delgivning bör användas bara om det är påkallat med hänsyn
till omständigheterna. Lag (2014:342).
2 kap. Tulldatasystemet
1 § I artiklarna 4a och 4b i förordningen (EEG) nr 2454/93
finns bestämmelser om databehandling. Tullverket använder i
verksamheten enligt tullagstiftningen en databas för
automatiserad behandling av uppgifter (tulldatasystemet).
Bestämmelser om behandling av uppgifter i databasen finns i
lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets
verksamhet. Lag (2001:188).
2 § Tulldeklaration får enligt artikel 61 i förordningen (EEG)
nr 2913/92 upprättas med databehandlingsteknik. Närmare
bestämmelser om tulldeklarationer som lämnas med hjälp av
elektronisk databehandling finns i artiklarna 222-224 i
förordningen (EEG) nr 2454/93.
Tullverket får ge tillstånd till att tulldeklarationer och
andra handlingar och uppgifter som skall ges in till Tullverket
lämnas genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet
eller på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling.
Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt
förfarande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om det tekniska förfarandet för
uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.
3 § Ett tillstånd enligt 2 § andra stycket får förenas med
särskilda villkor om det tekniska förfarandet för
uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får överlämna åt annan att förmedla uppgifter i elektroniska
dokument som avses i 2 § till och från tulldatasystemet.
Den som tar del av uppgifter i förmedlingsverksamhet som
avses i första stycket får inte obehörigen röja eller
utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om
någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I
det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:1092).
5 § Ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till
Tullverket när det har blivit tillgängligt för verket för
överföring till sådan form att det kan läsas.
Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom en
annan myndighet än Tullverket eller genom en juridisk person
efter bemyndigande enligt 4 §, anses dokumentet dock ha kommit
in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts
för verket hos förmedlaren.
6 § Om uppgifter har lämnats genom överföring av ett
elektroniskt dokument till tulldatasystemet, skall Tullverket
handlägga ärendet i sak först sedan tullklarering begärts under
åberopande av dokumentets tullidentifikationsnummer.
7 § Tullverkets beslut i ett ärende får meddelas genom ett
elektroniskt dokument.
3 kap. Införsel av varor m.m.
1 § I förordningen (EEG) nr 2913/92 finns bestämmelser om
- införsel av varor till EU:s tullområde (artiklarna 36a-39),
- uppvisande av varor för tullen (artiklarna 40-42),
- lossning av varor som uppvisats för tullen (artiklarna 46 och
47),
- skyldighet att hänföra varor som uppvisats för tullen till en
godkänd tullbehandling (artiklarna 48 och 49) samt
- icke-unionsvaror som befordrats enligt ett
transiteringsförfarande (artiklarna 54 och 55).
Bestämmelser om summarisk införseldeklaration finns i
artiklarna 181b-181d, 183, 183a-183d, 184 och 184a-184f i
förordningen (EEG) nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar bestämmelserna i
första och andra styckena. Lag (2011:296).
2 § Oljeprodukter som inte har status som gemenskapsvara får
tillföras sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen
(1994:1776) om skatt på energi.
3 § Den som till Sverige för in eller låter föra in en vara
från ett område som ligger inom EU:s tullområde, men utanför
EU:s skatteområde, och den som från Sverige för ut eller låter
föra ut en vara till ett sådant område ska anmäla detta till
Tullverket.
En unionsvara som förs in från ett område som avses i första
stycket får förvaras i tillfälligt lager, hänföras till
tullförfarandena uppläggning i tullager, aktiv förädling eller
temporär import med fullständig befrielse från tull samt föras
in i en frizon eller i ett frilager. En vara som ska föras ut
till ett sådant område får hänföras till tullförfarandena
export eller passiv förädling. Av artikel 340c.1 i förordningen
(EEG) nr 2454/93 framgår att vissa transporter av unionsvaror
ska ske enligt förfarandet för intern unionstransitering.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om anmälningsskyldighet och
tillämpning av förfaranden för godkänd tullbehandling av varor
som avses i första och andra styckena. Lag (2011:296).
3 a § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning
med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land,
och varan fysiskt befinner sig i Sverige när den övergår till
fri omsättning, ska importen i skattehänseende anmälas till
Tullverket genom en deklaration med skatteredovisning.
Tullverket får tillåta innehavaren av enhetstillståndet att
lämna in deklarationen med skatteredovisning till den
myndighet i det andra landet som är behörig att ta emot
tulldeklarationen. Deklarationen med skatteredovisning ska i
sådant fall anses ha kommit in till Tullverket när den togs
emot av det andra landets behöriga myndighet.
Första och andra styckena gäller endast när skatt ska
fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för
tull i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 11 §.
Lag (2014:51).
4 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men
inom EU:s tullområde, till det svenska tullområdet för in eller
låter föra in en icke-unionsvara, som inte är underkastad ett
tullförfarande, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket
vid gränspasseringen.
Tullverket tar därvid ut tull för varan och övervakar att
handelspolitiska åtgärder vidtas och andra villkor för övergång
till fri omsättning följs. Vad som sägs i 1 kap. 3 § gäller
inte vid tillämpningen av denna paragraf.
För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att
utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska unionen. Lag (2011:296).
5 § Den som enligt artikel 14 i förordningen (EEG) nr 2913/92
är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar, ska
bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa
uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag
eller författning.
Den som har fått ett enhetstillstånd av Tullverket är skyldig
att förvara sådana handlingar, som avses i första stycket och
som hänför sig till den verksamhet som tillståndet omfattar.
Handlingarna ska förvaras i Sverige i ordnat skick samt på
ett betryggande och överskådligt sätt. Om informationen
förvaras i sådan form att den endast kan läsas med tekniskt
hjälpmedel ska utrustning och system som behövs för att
omedelbart skriva ut informationen i läsbar form finnas
tillgängliga. Lag (2010:102).
Tillfälliga lager
6 § Bestämmelser om tillfälliga lager finns i artiklarna 50-53
i förordningen (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 185-187 i
förordningen (EEG) nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa
bestämmelser.
7 § Om en icke-gemenskapsvara som förs in till det svenska
tullområdet inte deklareras till ett tullförfarande eller
anmäls till någon annan godkänd tullbehandling, skall den som
befordrat varan lägga upp den på tillfälligt lager. Detta
gäller dock inte om varan redan är underkastad ett
tullförfarande.
Befordras varan på ett fordon som kommer till det svenska
tullområdet med fartyg, skall den som svarar för vägtransporten
lägga upp varan på tillfälligt lager, om fordonets förare
medföljer fartyget.
Om den som befordrat varan inte fullgör sin skyldighet enligt
första eller andra stycket, läggs varan upp på tillfälligt
lager genom Tullverkets försorg. Den som inte fullgjort
skyldigheten skall ersätta Tullverket dess kostnader för varans
uppläggning och förvaring. Tullverket får bestämma att varan
inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller
säkerhet ställts för dem.
8 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-
gemenskapsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får
läggas upp på tillfälligt lager. I sådant fall gäller 7 §
tredje stycket andra och tredje meningarna.
Innehavaren av ett tillfälligt lager är skyldig att ta emot
icke-gemenskapsvaror, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.
9 § Om en vara som förvaras på tillfälligt lager som innehas av
Tullverket inte avhämtas inom rimlig tid, får den säljas. Om
tull inte skall tas ut ur varan, gäller lagen (1985:982) om
näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vad
som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i
fråga om förvaringen på Tullverkets lager.
10 § Tillfälliga lager står under Tullverkets övervakning och
kontroll enligt bestämmelserna i 6 kap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga
om varor som förvaras på tillfälligt lager.
11 § Den som i verksamhet vid tillfälligt lager tar
befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som
lämnats för tullbehandling av varor får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta
om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I
det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:489).
Resandes bagage
12 § I artiklarna 190-197 i förordningen (EEG) nr 2454/93 finns
särskilda bestämmelser för resandes handbagage och incheckade
bagage.
Beslut om att en flygplats skall utgöra internationell
gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i förordningen
meddelas av regeringen.
4 kap. Godkänd tullbehandling
1 § Bestämmelser om tulldeklarationer för varor som hänförs
till ett tullförfarande finns i artiklarna 59-78 i förordningen
(EEG) nr 2913/92 och i artiklarna 198-238 i förordningen (EEG)
nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall
lämnas i en tulldeklaration när varor hänförs till ett
tullförfarande eller i en anmälan till någon annan godkänd
tullbehandling och om de platser där varor får deklareras för
övergång till fri omsättning eller anmälas till någon annan
godkänd tullbehandling.
2 § Enligt artikel 76 i förordningen (EEG) nr 2913/92 samt
artiklarna 253-289 i förordningen (EEG) nr 2454/93 skall
tullmyndigheterna tillåta följande förenklade förfaranden,
nämligen ofullständiga deklarationer, förenklat
deklarationsförfarande och lokalt klareringsförfarande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om inlämnande av kompletterande
tulldeklaration enligt artikel 76.2 i förordningen (EEG) nr
2913/92 samt de övriga föreskrifter som behövs till
komplettering av de bestämmelser som anges i första stycket.
Används ett förenklat förfarande, skall det tillämpas även på
uttag av annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid
import.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar, med avvikelse från denna lag, närmare föreskrifter om
hur varor skall hänföras till en godkänd tullbehandling i vissa
fall, när varor importeras till eller exporteras från det
svenska tullområdet på järnväg, med post eller med flyg.
4 § I fråga om varor som kommer in till det svenska tullområdet
i postförsändelser skall postbefordringsföretag som regeringen
bestämmer anses som deklarant och, i förekommande fall,
gäldenär, om varorna inte deklareras för övergång till fri
omsättning eller hänförs till annan godkänd tullbehandling av
någon annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne
anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär vid
tillämpning av regler om omprövning och bokföring i efterhand.
Övergång till fri omsättning
5 § I artikel 79 i förordningen (EEG) nr 2913/92 föreskrivs att
övergång till fri omsättning skall ge icke-gemenskapsvaror
tullstatus som gemenskapsvaror. Bestämmelser om övergång till
fri omsättning finns i artiklarna 80-83 i samma förordning samt
i artiklarna 254-267 och 290-308d i förordningen (EEG) nr
2454/93.
Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester
som avses i direktivet 2000/59/EG, skall betraktas som övergång
till fri omsättning enligt artikel 79 i förordningen (EEG) nr
2913/92. Tullverket skall avstå från att kräva en summarisk
deklaration. Lag (2002:875).
6 § Bestämmelser om tullfrihet för varor av försumbart värde
finns i artiklarna 27 och 28 i rådets förordning (EEG) nr
918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett
gemenskapssystem för tullbefrielse8.
Tull och annan skatt tas inte ut för en varuförsändelse när den
tull och annan skatt som är föreskriven för försändelsen
sammanlagt inte uppgår till 100 kronor. Detta gäller dock inte
om försändelsen
1. innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror,
eller
2. utgör ett led i en postorderförsäljning i andra fall än då
försändelsen består av utländska periodiska publikationer.
Transitering
7 § Bestämmelser om transitering finns i artiklarna 91-97 och
163-165 i förordningen (EEG) nr 2913/92 samt i artiklarna
340a-462a i förordningen (EEG) nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa
bestämmelser. Lag (2001:905).
Tullager
8 § Bestämmelser om tullager finns i artiklarna 98-113 i
förordningen (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 503-548 i
förordningen (EEG) nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa
bestämmelser.
9 § En vara som omhändertagits enligt 3 kap. 8 § får läggas upp
på tullager. I sådant fall tillämpas 3 kap. 7 § tredje stycket
andra och tredje meningarna.
Innehavaren av ett allmänt tullager är skyldig att ta emot
icke-gemenskapsvaror, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.
10 § Om en vara som förvaras på tullager som innehas av
Tullverket inte avhämtas inom rimlig tid, får den säljas. Om
tull inte skall tas ut ur varan, gäller lagen (1985:982) om
näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vad
som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i
fråga om förvaringen på Tullverkets lager.
11 § Tullager står under Tullverkets övervakning och kontroll
enligt bestämmelserna i 6 kap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga
om varor som förvaras på tullager.
Export m.m.
12 § I förordningen (EEG) nr 2913/92 finns bestämmelser om
- export (artiklarna 161 och 162),
- återexport (artikel 182) samt
- varor som förs ut från EU:s tullområde (artiklarna 182a-183).
I förordningen (EEG) nr 2454/93 finns bestämmelser om
- export (artiklarna 592a-592g, 787-795 och 796a-798),
- återexport (artiklarna 841 och 841a) samt
- varor som förs ut från EU:s tullområde (artiklarna 842a-843).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar bestämmelserna i
första och andra styckena. Lag (2011:296).
Frizoner och frilager
13 § Bestämmelser om frizoner och frilager finns i artiklarna
166-181 i förordningen (EEG) nr 2913/92 och artiklarna 799-840
i förordningen (EEG) nr 2454/93.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa
bestämmelser.
14 § Tillstånd att inrätta frizon eller frilager meddelas av
regeringen.
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga
om varor, inklusive transportmedel, som förs till eller från en
frizon eller ett frilager.
16 § Bestämmelser om bedrivande av industriell eller
kommersiell verksamhet och serviceverksamhet i en frizon eller
ett frilager finns i artikel 172 i förordningen (EEG) nr
2913/92.
17 § Frizoner och frilager står under Tullverkets övervakning
och kontroll enligt bestämmelserna i 6 kap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga
om varor som förvaras på sådana platser.
Tystnadsplikt
18 § Den som i verksamhet vid tullager, frizon eller frilager
tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som
lämnats för tullbehandling av varor får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta
om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I
det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:489).
Förstöring eller överlåtelse till staten av varor m.m.
19 § I artikel 56 i förordningen (EEG) nr 2913/92 finns
bestämmelser om förstöring av varor som har visats upp för
tullen. Vid tillämpning av de bestämmelserna får varorna
förstöras, om de inte kan säljas och
1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar
väsentligt i värde, eller
2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa
bestämmelser.
20 § Innan en vara förstörs enligt 19 § skall om möjligt
bestämmelserna om särskild underrättelse i 5 kap. 27 § andra
stycket tillämpas.
21 § Ytterligare bestämmelser om förstöring av varor finns i
lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m.m.
22 § Tullverket kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts
till staten, om överlåtelsen inte medför olägenhet eller
kostnader för Tullverket.
Tull skall inte tas ut för en vara som överlåts till staten
enligt första stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd
på tullager framgår av artikel 867a i förordningen (EEG) nr
2454/93.
Andra tullförfaranden
23 § Bestämmelser om tullförfarandena aktiv förädling,
bearbetning under tullkontroll, temporär import och passiv
förädling finns i lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden
med ekonomisk verkan, m.m.
Enhetstillstånd
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att utfärda enhetstillstånd att
använda förenklat deklarationsförfarande eller lokalt
klareringsförfarande för att hänföra varor som befinner sig i
ett annat EU-land till en godkänd tullbehandling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
även meddela föreskrifter om hanteringen av ärenden där varor
fysiskt befinner sig i Sverige när de övergår till fri
omsättning, exporteras eller återexporteras från Sverige med
stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land.
Lag (2011:296).
25 § En vara får inte fysiskt sättas i fri omsättning i Sverige
eller föras ut från landet med stöd av ett enhetstillstånd
utfärdat i ett annat EU-land, om det beträffande varan finns
1. ett i Sverige gällande villkor som inte är uppfyllt, eller
2. ett i Sverige gällande förbud mot införsel eller utförsel.
Lag (2011:296).
26 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse till
ett annat EU-lands behöriga myndighet enligt artikel 266 eller
285a i förordningen (EEG) nr 2454/93, ska en underrättelse med
motsvarande innehåll även lämnas till Tullverket om
1. varan ska deklareras för övergång till fri omsättning,
export eller återexport med stöd av ett enhetstillstånd, och
2. varan befinner sig inom det svenska tullområdet när den ska
övergå till fri omsättning eller föras ut till tredje land.
Det är innehavaren av enhetstillståndet som är skyldig att
lämna underrättelsen till Tullverket. Underrättelsen ska lämnas
inom samma tidsfrist som gäller för underrättelsen enligt
förordningen.
Tullverket får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten
att lämna underrättelse enligt första stycket. Lag (2011:296).
27 § Tullverket har samma befogenheter att utföra kontroller
avseende sådana varor som inom det svenska tullområdet är
föremål för ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd
utfärdat i ett annat EU-land, som avseende sådana varor som är
föremål för motsvarande förfarande med stöd av ett tillstånd
utfärdat i Sverige.
Om en vara som omfattas av ett förfarande enligt första stycket
är föremål för ett förbud eller ett villkor som innebär att
varan inte får föras in till eller ut från landet, får
Tullverket ta hand om varan om det behövs för att hindra att
den hanteras i strid med sådant förbud eller villkor.
En vara som har tagits om hand får läggas upp på tillfälligt
lager på bekostnad av den som för in eller för ut varan. Varan
får inte tas ut från lagret så länge omhändertagandet består.
Lag (2011:296).
28 § Ett omhändertagande enligt 27 § andra stycket upphör om
varan tas i beslag eller förverkas.
Tullverket får besluta att omhändertagandet skall upphöra om
det inte längre finns grund för åtgärden. En gemenskapsvara
skall i så fall återlämnas till den som avsåg att föra ut
varan. Annan vara skall hänföras till en sådan godkänd
tullbehandling för vilken inget hinder finns.
Lag (2004:117).
29 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse
enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93
till Tullverket när ett förfarande med stöd av ett
enhetstillstånd tillämpas, och underrättelsen i enlighet med
tillståndet ges in till den behöriga myndigheten i det andra
EU-landet, ska underrättelsen anses ha kommit in till
Tullverket när den togs emot av det andra landets behöriga
myndighet. Lag (2011:296).
30 § Vid tillämpning inom ett annat EU-lands tullområde av ett
förfarande med stöd av ett enhetstillstånd som utfärdats i
Sverige får Tullverket överlåta till tullmyndigheten i det
andra landet att utföra kontrollåtgärder enligt
tullagstiftningen för svensk räkning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid överlåtelse av
förvaltningsuppgifter enligt första stycket. Lag (2011:296).
5 kap. Tulltaxering och betalning av tull m.m.
Tulltaxering
1 § Bestämmelser om uppkomst av tullskuld finns i artiklarna
201-216 i förordningen (EEG) nr 2913/92 och i artiklarna 859-
867a i förordningen (EEG) nr 2454/93.
Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter
fastställer Tullverket tull som skall betalas vid import från
eller export till tredje land (tulltaxering).
Tulltaxering får ske genom automatisk databehandling.
2 § En deklarant eller gäldenär som finner att en uppgift som
lämnats i en tulldeklaration är oriktig eller ofullständig,
skall utan dröjsmål anmäla detta till Tullverket och rätta
uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att
tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid
mot förbud eller villkor.
3 § Tullverket skall ompröva beslutet i en fråga som kan ha
betydelse för tulltaxeringen, om deklaranten eller gäldenären
begär det eller om det finns andra skäl.
Bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om
tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt och beslut enligt
11 § andra stycket samt beslut om tulltillägg och
förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall ske om
de överklagats framgår av 9 kap. 4 och 6 §§.
4 § Om en fråga som avses i 3 § har avgjorts av allmän
förvaltningsdomstol, får Tullverket inte ompröva frågan.
5 § Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring
i efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven
tid, om gäldenären samtyckt till att sådan tulltaxering sker.
Om gäldenären har åtalats för brott enligt lagen (2000:1225) om
straff för smuggling, får tulltaxering och omprövning enligt
första stycket göras även efter utgången av annars föreskriven
tid för den vara som åtalet avser. Beslut om det får dock inte
meddelas senare än under kalenderåret efter det år då åtalet
väcktes. Om gäldenären har avlidit, får beslutet inte meddelas
senare än sex månader efter dödsfallet. Ogillas åtalet, skall
Tullverket undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft.
Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har
företrätt en juridisk person åtalas för brott enligt lagen om
straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska
personen skulle ha betalat.
6 § Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering
eller omprövning, fastställer Tullverket vad som skall betalas
efter skälig grund (skönstulltaxering).
Uppbörd av tull och skatt
7 § Bestämmelser om uppbörd av tull finns i artiklarna 217-232
i förordningen (EEG) nr 2913/92 samt i artiklarna 868-876a i
förordningen (EEG) nr 2454/93.
Tull skall betalas till Tullverket inom tio dagar från den dag
då gäldenären underrättas om kravet, om inte betalningsanstånd
beviljats.
8 § Tullverket får bevilja betalningsanstånd för den som
bedriver importverksamhet eller någon annan som importerar
varor i större omfattning. Den som beviljats sådant
betalningsanstånd benämns kredithavare. Kredithavare betalar
tull enligt tullräkning. Motsvarande gäller den som bedriver
exportverksamhet eller någon annan som exporterar varor i
större omfattning.
Tullräkning får utställas även på den som lämnat
tulldeklaration som direkt ombud för gäldenär, om ombudet
gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra gäldenärens
betalningsskyldighet, samt på den som lämnat tulldeklaration
som indirekt ombud.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om utfärdande av tullräkning och
tidsfrister för betalning av tull.
Om ett ombud har tagit emot medel av gäldenärer för betalning
av tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från
andra tillgångar.
9 § Bestämmelser om säkerhet för att täcka tullskuld finns i
artiklarna 189-200, 225 och 229 i förordningen (EEG) nr 2913/92
samt i artiklarna 857 och 858 i förordningen (EEG) nr 2454/93.
Om det behövs för att säkerställa uppbörden får Tullverket i
ett enskilt fall besluta att säkerhet skall ställas för annan
skatt än tull som skall betalas till Tullverket.
Om säkerhet inte ställts, utgör varan säkerhet för tullen och
skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och
kontroll.
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar de närmare föreskrifter som behövs i övrigt till
komplettering av reglerna om uppbörd i förordningarna (EEG) nr
2913/92 och (EEG) nr 2454/93.
11 § Bestämmelser om skyldighet att med anledning av import
eller införsel som avses i 3 kap. 3 eller 3 a § betala annan
skatt än tull finns i lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam, mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen
(1994:1776) om skatt på energi.
Skatt som avses i första stycket skall fastställas och betalas
enligt det förfarande som gäller för tull, om inte annat
föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt
skall ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som
fastställts i annan valuta, skall sådant underlag omräknas till
svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen
gällde den dag som tullvärdet fastställdes. Lag (2004:117).
11 a § Mervärdesskatt som avses i 11 § första stycket ska
inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med
skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om
deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet
handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid
tidpunkten för tulltaxeringsbeslutet och
1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) vid importen eller införseln,
eller
2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av
beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid
importen eller införseln.
Det som sägs om beskattningsunderlag i 11 § gäller även i de
fall som avses i första stycket. Lag (2015:891).
12 § Om en icke-gemenskapsvara eller dess värde förverkas,
skall annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller
dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan
pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som
innefattar förverkande har vunnit laga kraft.
Betald tull skall beaktas vid förverkande av en varas värde och
vid bestämmande av påföljd.
Återbetalning och eftergift
13 § Bestämmelser om återbetalning och eftergift av tull finns
i artiklarna 235–242 i förordningen (EEG) nr 2913/92 och i
artiklarna 877–912 i förordningen (EEG) nr 2454/93.
Om annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift har
betalats med högre belopp än som rätteligen ska betalas,
återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när annan
skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift rätteligen
inte skulle ha betalats. Belopp som får dras av vid
redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200)
eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§
samma lag återbetalas dock inte.
Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och
annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till
återbetalning.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller
befrielse från annan skatt än tull.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar de närmare föreskrifter som behövs i övrigt till
komplettering av bestämmelserna om återbetalning och eftergift
av tull i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.
Lag (2011:1258).
Ränta
14 § Bestämmelserna om kompensationsränta i artikel 214.3 i
förordningen (EEG) nr 2913/92 och i artikel 519 i förordningen
(EEG) nr 2454/93 samt bestämmelserna om kreditränta i artikel
229 i förordningen (EEG) nr 2913/92 tillämpas även på andra
skatter än tull som skall tas ut för varor vid import.
Lag (2004:207).
15 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som skall betalas
1. på grund av bokföring i efterhand enligt artikel 220 i
förordningen (EEG) nr 2913/92,
2. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt
beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller
3. i fall som avses i artiklarna 202-204 i förordningen (EEG)
nr 2913/92, när andra skatter än tull undandragits genom
förfarandet.
Om utfärdande av tullräkning fördröjs till följd av att den som
tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat
förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom
föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som
skall tas ut för varor vid import.
16 § Bestämmelserna om dröjsmålsränta och befrielse från
dröjsmålsränta i artikel 232 i förordningen (EEG) nr 2913/92
tillämpas även på annan skatt än tull som ska tas ut för varor
vid import.
Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap.
13 § första stycket och andra stycket första meningen
skatteförfarandelagen (2011:1244).
Dröjsmålsräntan är minst 100 kronor. Om det ursprungligen
obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsränta
dock endast tas ut med motsvarande belopp. Lag (2011:1258).
17 § Ränta enligt 14 eller 15 § tas inte ut på belopp som får
dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).
18 § Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd,
indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om
ränta som avses i 14-16 §§.
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten
att betala ränta på annan skatt än tull enligt 14 och 15 §§, om
det finns synnerliga skäl.
20 § Ränta som avses i 15 § första stycket 1 eller 2 ska
beräknas från utgången av den första månaden efter den då
varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och
med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt, som
motsvarar tidigare återbetalt belopp, beräknas dock från
utgången av den månad då beloppet återbetalades.
Ränta enligt 15 § första stycket 3 ska beräknas från utgången
av den månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet
ägde rum till och med den månad då beloppet ska betalas.
Ränta enligt 15 § andra stycket tas ut för den tid
fördröjningen omfattar.
Räntesatsen för ränta enligt 15 § första stycket 2 ska vara
den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är
fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första
stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).
Räntesatsen för ränta enligt 15 § första stycket 1 och 3 och
andra stycket ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första
stycket skatteförfarandelagen. Lag (2011:1258).
21 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 13 §
tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt
14–16 §§ som återbetalas. Räntan tillgodoförs från utgången av
den månad under vilken beloppet betalats till och med den
månad då beloppet återbetalas.
Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje
stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).
Lag (2011:1258).
22 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 14 eller 15 § har
ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller
skulle ha betalats med lägre belopp, skall ny beräkning av
räntan göras. För mycket betald ränta skall betalas tillbaka.
Ränta utgår inte på räntebelopp enligt 14 eller 15 § som skall
betalas utöver tidigare betald ränta.
Om ett beslut som föranlett ränta enligt 21 § har ändrats på
sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle
ha tillgodoförts med lägre belopp, skall den som
tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden.
Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull
skall då tillämpas.
Indrivning m.m.
23 § En fordran på tull som inte har betalats i rätt tid skall
lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om
säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får
Tullverket ta ut beloppet ur säkerheten.
24 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en
gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in
tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15–21,
26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap.
skatteförfarandelagen (2011:1244).
Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag
enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag avseende tull enligt denna lag.
Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får
indrivning ske enligt 23 §. Lag (2013:101).
25 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsränta, indrivning,
avräkning och preskription som gäller i fråga om fordringar mot
en gäldenär gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i
tullräkning som utställts på ombud enligt 8 § andra stycket.
Tullauktion m.m.
26 § Om en vara skall säljas av Tullverket enligt artikel 53.1
eller 75 i förordningen (EEG) nr 2913/92 eller artikel 250 i
förordningen (EEG) nr 2454/93, får varan säljas genom
Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på
annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare. Detsamma
gäller om Tullverket enligt 23 § skall ta ut ett belopp ur en
vara som utgör säkerhet.
Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud
eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor,
m.m.
Bestämmelser om förstöring av varor som visats upp för tullen
finns i 4 kap. 19 §.
27 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt
sätt.
Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, skall
Tullverket i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen
är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär
om varan varit tullbelagd samt till annan som kan antas vara
ägare eller ha särskild rätt till varan.
28 § Medel från försäljning enligt 26 § skall användas till att
täcka i första hand Tullverkets kostnader för förvaring och
försäljning av varan, i andra hand tull för varan och i tredje
hand annan skatt och ränta för varan.
Uppkommer överskott, skall beloppet betalas ut till gäldenären
eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd eller, om någon annan visar att han var ägare till
varan, denne. Om någon visar sig ha haft särskild rätt till
varan, skall dock häremot svarande del av överskottet betalas
ut till denne.
Om beloppet eller del därav inte har kunnat betalas ut till
någon enligt andra stycket inom ett år från dagen för
försäljningen, tillfaller det staten.
6 kap. Övervaknings- och kontrollverksamhet
1 § Beslut om kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får
fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller
men i övrigt som åtgärden innebär för enskilda.
2 § För att genomföra åtgärd som avses i 3 kap. 8 § och 6-11 §§
i detta kapitel får tulltjänsteman använda våld eller tvång, i
den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt. Våld mot person får dock
brukas endast om tulltjänstemannen möter motstånd och i den mån
det med hänsyn till åtgärdens ändamål är försvarligt.
3 § Av artiklarna 37, 59.2, 82 och 183 i förordningen (EEG) nr
2913/92 framgår i vilken utsträckning varor är underkastade
Tullverkets övervakning (står under tullövervakning).
4 § Transportmedel står under tullövervakning, om det
1. ombord på transportmedlet finns varor som står under
tullövervakning,
2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor,
till dess att anmälan om transportmedlet enligt 5 § har
behandlats av Tullverket, eller
3. skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje
land utan att medföra varor, sedan anmälan gjorts om detta.
Transportmedel som ankommit till det svenska tullområdet och
tagits ut för kontroll enligt 10 § står under tullövervakning
till dess att undersökningen avslutats.
Transportmedel som står under tullövervakning får inte föras
till eller avgå från någon annan plats än tullplats om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriver annat.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om
1. skyldighet för förare av eller befälhavare på transportmedel
att göra anmälan om transportmedlets ankomst från eller avgång
till annat land och att lämna uppgifter om transportmedlet och
de varor, utom resandes bagage, som medförs på det,
2. skyldighet för förare av eller befälhavare på transportmedel
som står under tullövervakning att på förhand meddela när
transportmedlet beräknas komma till eller avgå från en
tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess last
samt
3. skyldighet för anställda eller andra som utför arbete på
transportmedel och resande att vid ankomst till eller avresa
från det svenska tullområdet anmäla och lämna uppgifter om de
varor de medför.
Vad som sägs i första stycket 2 gäller inte i fråga om
järnvägståg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka slag av transportmedel
och varor som får föras till eller från viss tullplats.
6 § Tullverket får preja fartyg inom det svenska tullområdet,
om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och
kontroll av import eller export av varor.
Om ett fartyg under resa mellan orter inom EU:s tullområde
lämnar detta område och då avviker från sin rätta kurs utan att
nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får Tullverket, om
befälhavaren inte följer en anmaning att återvända till EU:s
tullområde, inbringa fartyget till en plats inom det svenska
tullområdet. Om anmaning inte kan ges eller om det finns
särskild anledning att anta att en anmaning skulle förhindra
eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det
inbringas utan föregående anmaning.
Inbringande enligt andra stycket får inte användas mot ett
utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det
inte medges enligt avtal med den andra staten. Lag (2011:296).
7 § Förare av eller befälhavare på transportmedel som står
under tullövervakning är skyldig att stanna på anmaning av
tulltjänsteman.
Även annan person än den som nämns i första stycket är skyldig
att stanna på tulltjänstemans anmaning. Sådan anmaning får dock
ges endast om det finns anledning att anta att han är
anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.
8 § I artiklarna 38 och 183 i förordningen (EEG) nr 2913/92
finns bestämmelser om att varor som förs in till eller ut från
EU:s tullområde ska befordras via den rutt som
tullmyndigheterna närmare angivit.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om skyldighet för förare av eller
befälhavare på transportmedel som står under tullövervakning
att under färd medföra sådan passhandling som verket utfärdat
för transportmedlet och varor som medförs på detta.
Tullverket får förbjuda förare av eller befälhavare på
transportmedel som står under tullövervakning
1. att göra annat uppehåll under resa inom det svenska
tullområdet än som föranleds av en myndighets åtgärd samt
2. att utan Tullverkets medgivande ankomma eller avgå med
transportmedlet.
Tullverket får även meddela förbud mot att beträda, lämna,
lossa eller lasta transportmedlet. Förbud att beträda eller
lämna transportmedel gäller dock inte den som i utövning av
allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.
Lag (2011:296).
9 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför
något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket
tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller
lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar
transportmedel. Detta gäller även annat område i omedelbar
närhet av transportmedel, liksom infarter till och utfarter
från tillfälliga lager, frizoner och flygplatser.
10 § I artikel 14 i förordningen (EEG) nr 2913/92 finns en
bestämmelse som ålägger enskild skyldighet att förse
tullmyndigheterna med nödvändiga dokument och upplysningar
och ge dem all nödvändig hjälp. I artikel 46 i samma
förordning finns bestämmelser om kontroll av varor och de
transportmedel som befordrar dem i anslutning till att
varorna visas upp för tullmyndigheten. I artikel 68 i samma
förordning och i artiklarna 239–247 i förordningen (EEG) nr
2454/93 finns bestämmelser om tullmyndigheternas rätt att för
kontroll av riktigheten av de deklarationer som de har
mottagit granska handlingar och undersöka varor.
För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet
enligt denna lag eller tullagstiftningen i övrigt har
fullgjorts riktigt och fullständigt eller för kontroll av att
varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av
den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för
immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning
(EG) nr 1383/2003 får Tullverket även undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där
varor kan förvaras,
2. områden för tillfälliga lager, tullager, frizoner och
frilager samt områden på flygplatser och bangårdar där varor
som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom
sådana områden samt
3. bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor
och liknande som medförs av resande vid inresa till eller
utresa från EU:s tullområde eller av person som anmanats att
stanna enligt 7 §.
Bestämmelser om tullkontroll av kontanta medel finns i 7 a
kap.
Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i
lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Lag (2014:342).
11 § För sådan kontroll som avses i 10 § får en tulltjänsteman
undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande
försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos
Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns
anledning att anta att den innehåller en vara för vilken
deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts.
Beslut om att öppna brev och andra försändelser som kan antas
innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en
tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för
Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt
meddelande skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare
till mottagaren. Lag (2004:207).
12 § En postförsändelse som öppnats med stöd av 11 § får inte
undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet
med undersökningen.
Protokoll skall föras över undersökningen. Av protokollet skall
ändamålet med undersökningen framgå liksom vad som har kommit
fram vid denna.
Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren skall så snart
som möjligt underrättas om att försändelsen öppnats, om inte
särskilda skäl talar emot det.
13 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen
för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas
till visst postkontor och som kommer från tredje land skall
hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till
postkontoret, om
1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller
narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om
straff för smuggling och
2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske.
Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss
angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men
skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets
chefsjurist.
Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av
Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt
första stycket. Lag (2004:207).
14 § Tullverket får anbringa lås, förseglingar och
igenkänningsmärken på transportmedel, containrar och andra
varor som står under tullövervakning. Tullverket får också
tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande
handlingar, som avser ett sådant transportmedel, om det behövs
för att hindra transportmedlets avgång.
15 § Vid kontroll enligt 10 § skall den vars uppgifter skall
kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller
exporteras ge den som verkställer kontrollen tillfälle att
undersöka varan, transportmedlet eller bagaget. Han skall också
lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används
för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen
avser. På en tulltjänstemans begäran skall föraren av eller
befälhavaren på transportmedel som skall undersökas om möjligt
själv närvara vid undersökningen.
Tullverket får besluta att den som inte uppfyller skyldigheten
enligt artikel 69 i förordningen (EEG) nr 2913/92 att svara för
den transport och hantering som är nödvändig för undersökning
och provtagning av varor, skall ersätta staten dess kostnad för
sådan transport och hantering. Vad som sägs i 5 kap. 23 § om
indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning.
Tullverket får medge befrielse helt eller delvis från
ersättningsskyldigheten.
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om skyldighet för den som
deklarerar en vara till ett tullförfarande eller anmäler en
vara till annan godkänd tullbehandling att lämna uppgift om
sitt organisationsnummer eller personnummer, om det behövs för
kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyldigheten enligt 11
kap. 6 §.
17 § Förare av eller befälhavare på transportmedel skall under
tid då han har ansvar för varor som står under tullövervakning
se till att ingen skadar eller tar bort förseglingar eller
annars olovligt öppnar vad som tillslutits enligt 14 §. Detta
gäller även i fråga om tullförseglingar som enligt
tullagstiftningen godkänts av Tullverket eller utländsk
tullmyndighet samt i fråga om utländska tullförseglingar i
övrigt som enligt särskilda föreskrifter skall jämställas med
Tullverkets förseglingar.
18 § Om det finns anledning att anta att en uppgift som lämnats
enligt tullagstiftningen inte är riktig, får Tullverket anlita
särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs.
Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften
skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan
skyldighet finns dock inte, om den oriktiga uppgiften avser
varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen
fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio
procent.
Tullverket får anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning
att lämna uppgift eller en handling rörande en vara inte har
följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller
handlingen skall stå för kostnaden, om verket inte beslutar
annat.
Om Tullverket haft kostnad som enligt första eller andra
stycket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut av
verket ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 5 kap. 23 §
om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning.
19 § Den som på grund av nöd eller av annat tvingande skäl
avviker från vad som föreskrivs om tullövervakning i
tullagstiftningen, skall snarast anmäla detta för närmaste
tullkontor eller tulltjänsteman.
Om ett transportmedel som står under tullövervakning eller
medför varor som står under tullövervakning förolyckas, skall
den som innehar någon handling som avser transportmedlet eller
lasten snarast lämna handlingen till närmaste tullkontor eller
tulltjänsteman.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om att anmälan enligt första
stycket får göras och handling enligt andra stycket lämnas till
en annan myndighet.
20 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i
övervaknings- och kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad
som sägs i 1 § gäller även vid sådan medverkan. Vidare gäller
vad som sägs i 2, 6–10, 14 och 15 §§ samt i 7 a kap. om
Tullverket och tulltjänsteman också Polismyndigheten och
Kustbevakningen samt polismän och kustbevakningstjänstemän
som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om medverkan som avses i första
stycket. Lag (2014:678).
21 § Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till
Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke
om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag
enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt att på
begäran av Tullverket överlämna sådan försändelse till verket.
Befordringsföretaget är skyldigt att även i övrigt medverka i
kontrollverksamhet enligt denna lag i fråga om varor som
befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. För det
medverkande företaget gäller inte 2, 6-10 och 15 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om medverkan som avses i första
stycket.
22 § Transportföretag som befordrar passagerare från tredje
land skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och
anordningar till Tullverkets förfogande som enligt vad verket
bedömer behövs för undersökning och tullklarering av resgods
och fordon som resande för med sig, för förhör,
kroppsvisitation och kroppsbesiktning av resande samt för
tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.
23 § Transportföretag som befordrar varor, passagerare eller
fordon till eller från Sverige skall på begäran av Tullverket
skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och
avgående transporter som företaget har tillgång till. I fråga
om passagerare gäller uppgiftsskyldigheten endast uppgifter som
avser namn, resrutt, bagage och medpassagerare samt sättet för
betalning och bokning.
Tullverket får begära uppgifter enligt första stycket endast om
uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet.
24 § Transportföretag får lämna uppgifter enligt 23 § på så
sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.
Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast
i den omfattning och under den tid som behövs för kontroll av
aktuella transporter. Tullverket får inte ändra eller på annat
sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på
detta sätt.
Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än
genom terminalåtkomst skall omedelbart förstöras, om de visar
sig sakna betydelse för utredning och lagföring av brott.
25 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen
eller för vars räkning en vara importerats eller exporterats,
att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som behövs för kontroll av att deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Med
handling förstås framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
26 § Den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av
betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller
uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur
handlingar som rör verksamheten får föreläggas av Tullverket
att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av
handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den
andra personen.
27 § Om ett föreläggande enligt 25 eller 26 § avser uppgifter i
räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling,
skall dessa efter Tullverkets bestämmande tillhandahållas i
utskrift eller på medium för automatisk databehandling.
Revision
28 § Tullverket får för kontroll av att deklarations- eller
uppgifts- skyldighet enligt tullagstiftningen fullgjorts
riktigt och fullständigt besluta om revision hos den som är
eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig samt
hos den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av
betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations-
eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör
verksamheten.
29 § Ett beslut om revision skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta
handlingar och uppgifter enligt 34 §.
Görs revisionen för granskning av någon annan än den som
revideras, får Tullverket, om det finns särskilda skäl,
utesluta uppgift om vem eller vilken rättshandling granskningen
avser.
I ett beslut om revision skall Tullverket utse en eller flera
tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen
verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att göra
inventering eller liknande fysisk kontroll, får dock
underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om
kontrollen annars kan mista sin betydelse.
30 § En revision ska bedrivas i samverkan med den reviderade
och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar
verksamheten.
Revisionen får verkställas hos den reviderade, om den
reviderade medger det. Revisionen ska ske hos den reviderade,
om den reviderade begär det och revisionen kan göras där utan
betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den
reviderade, ska handlingarna på begäran överlämnas till
revisorn mot kvitto.
För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser
om vite i 10 kap. 4 § och om bevissäkring i
skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1258).
31 § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas, om de inte skall undantas enligt
34 §.
Vid revision får revisorn även ta prov på varor och granska
varulager.
32 § Bestämmelser om den reviderades skyldighet att tillhandagå
revisorn finns i artikel 14 i förordningen (EEG) nr 2913/92.
Den reviderade skall för sådan åtgärd som avses i 31 § om
möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande.
Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda ett
tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådana hjälpmedel, om inte den reviderade
i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna
utan svårighet kan granskas med ett annat tillgängligt tekniskt
hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens
med den upptagning som finns hos den reviderade.
Vid granskning av upptagning enligt tredje stycket får endast
de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för
att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får, om
den reviderade medger det, göras via telenätet.
33 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt.
Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till
revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen
avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall Tullverket överlämna handlingarna till
konkursförvaltaren. Tullverket skall underrätta den reviderade
om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.
Tullverket skall snarast lämna den reviderade meddelande om
resultatet av revisionen i de delar som rör honom.
34 § På den enskildes begäran skall följande handlingar
undantas från föreläggande eller revision:
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 §
rättegångsbalken samt
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om
handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte
bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset
överväger dess betydelse för kontrollen.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även i fråga om
föreläggande enligt 25 eller 26 § att lämna uppgifter.
35 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att
lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av
handling skall ges in till förvaltningsrätten tillsammans med
föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften.
Begär den reviderade att en handling skall undantas från
revision, skall handlingen, om Tullverket anser att den bör
granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till
förvaltningsrätten.
Förvaltningsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen
eller uppgiften skall undantas från kontrollen.
Lag (2009:834).
36 § I fråga om upptagning som avses i 25 § bestämmer
förvaltningsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall
tillhandahållas i målet.
Förvaltningsrätten får i fråga om upptagning som avses i första
stycket besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att
självt använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift,
som skall undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig
för verket. Lag (2009:834).
37 § Om den enskilde begär det, skall förvaltningsrätten pröva
om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.
Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas
av kontrollen, handläggs frågan om undantagande på det sätt som
anges i 35 och 36 §§ samt i första stycket. Lag (2009:834).
38 § Om en handling eller del av handling undantagits från
kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid
redogörelse för granskning eller annars inför myndighet. Detta
gäller även om en handling, utan beslut av förvaltningsrätten,
återlämnats efter det att den begärts undantagen.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift
gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.
Lag (2009:834).
Kontroller och inspektioner av EG:s institutioner
39 § Bestämmelser om kommissionens kontroller och inspektioner
finns i rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18
december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen9 och (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996
om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen
utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter10.
Kontrollbestämmelser finns även i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1073/99 av den 25 maj 1999 om utredningar
som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
(OLAF)11.
7 kap. Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella
rättigheter
1 § Bestämmelser om tullkontroll beträffande intrång i vissa
immateriella rättigheter finns i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om
tullens säkerställande av skyddet för immateriella
rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr
1383/2003.
Uttryck som används i detta kapitel har den innebörd som
anges i förordning (EU) nr 608/2013. Lag (2014:342).
2 § Tullverket utser den enhet inom verket som enligt artikel
5.1 i förordning (EU) nr 608/2013 är behörig att ta emot och
behandla ansökningar. Lag (2014:342).
3 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om
sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning
(EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30
arbetsdagar efter det att Tullverket
1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till
grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den
förordningen, eller
2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den
förordningen. Lag (2014:342).
4 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om
följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr
608/2013:
1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel
12.1 om förlängning, eller
2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett
beslut om förlängning.
En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter
det att Tullverket
1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1,
eller
2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till
grund för ett beslut enligt artikel 12.5. Lag (2014:342).
5 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som
avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar
den som inspekterar varan för skadan. Lag (2014:342).
6 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell
rättighet och hur det ska förfaras med varorna i sådant fall
prövas av domstol enligt vad som gäller för den immateriella
rättigheten i fråga.
Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskov
med frigörande eller kvarhållande av varor ska upphöra.
Tullverket ska verkställa lagakraftvunna domar och beslut
från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av
varor vars frigörande uppskjutits eller som kvarhålls av
Tullverket. Lag (2014:342).
7 § När det finns en lagakraftvunnen dom eller ett beslut om
förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande
har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket, har
innehavaren av ett beslut rätt till ersättning för sina
kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.
Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som
domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas
mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att
ersätta innehavaren av beslutet. Lag (2014:342).
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om
1. den begäran som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr
608/2013,
2. provtagning enligt artikel 19.2 i förordning (EU) nr
608/2013,
3. samtycke enligt artikel 26.5 i förordning (EU) nr
608/2013, samt
4. verkställighet av domar och beslut enligt 6 § tredje
stycket. Lag (2014:342).
7 a kap. Tullkontroll av kontanta medel
1 § Bestämmelser om anmälningsplikt för kontanta medel finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av
den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in
i eller ut ur gemenskapen. Lag (2007:271).
2 § Anmälan enligt artikel 3 i förordningen (EG) nr 1889/2005
skall lämnas skriftligt eller elektroniskt. Lag (2007:271).
3 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt förordningen
(EG) nr 1889/2005 har fullgjorts får Tullverket undersöka
transportmedel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt
handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till
eller utresa från EU:s tullområde. Lag (2011:296).
4 § Om det finns anledning att anta att en person inte har
fullgjort sin anmälningsplikt enligt förordningen (EG) nr
1889/2005, får kroppsvisitation i syfte att eftersöka kontanta
medel utföras på honom eller henne.
Vid kroppsvisitation enligt första stycket skall bestämmelserna
i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.
Lag (2007:271).
5 § I artikel 4.2 i förordningen (EG) nr 1889/2005 finns
bestämmelser om kvarhållande av kontanta medel. Om
anmälningsplikten enligt förordningen inte har uppfyllts, får
Tullverket kvarhålla kontanta medel om det behövs för att
genomföra en kontroll. Lag (2007:271).
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om anmälan enligt 2 §.
Lag (2007:271).
8 kap. Tulltillägg och förseningsavgift
1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel
gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att
betala skatt enligt 5 kap. 11 §.
Det som sägs om tulldeklaration gäller även sådan deklaration
med skatteredovisning som avses i 3 kap. 3 a §. Lag (2010:102).
Tulltillägg
2 § Om den som är gäldenär och skyldig att lämna skriftlig
eller med databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration på
något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en
oriktig uppgift till ledning för tulltaxeringen, ska en
särskild avgift (tulltillägg) tas ut. Detsamma gäller, om
gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser
omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat
ärende som avser fastställande av tull och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.
En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att
1. en lämnad uppgift är felaktig, eller
2. en uppgift som ska lämnas till ledning för tulltaxeringen
har utelämnats.
En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om
1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör
tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller
2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.
Tulltillägget är tjugo procent av den tull som inte skulle ha
påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits.
Avgiftsberäkning enligt tredje stycket sker efter tio procent
när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning
av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Lag (2011:1258).
2 a § Tulltillägg skall påföras gäldenären dels i de fall då
skönstulltaxering har skett på grund av utebliven
tulldeklaration och sådan inte har kommit in trots att
föreläggande sänts ut till gäldenären, dels då avvikelse från
deklarationen har skett vid skönstulltaxering. Tillägget är
tjugo procent av den tull som till följd av skönstulltaxeringen
påförs gäldenären utöver den tull som annars skulle ha påförts
honom. Till den del tulltaxeringen innefattar rättelse av en
oriktig uppgift från gäldenären påförs dock tulltillägg enligt
2 § tredje stycket. Lag (2003:214).
3 § Tulltillägg skall, även i andra fall än dem som avses i 2
och 2 a §§, påföras om tull skall tas ut på grund av
1. olaglig införsel,
2. olagligt undandragande av varor från tullövervakning eller
3. förfogande i övrigt över en icke-gemenskapsvara, i strid mot
föreskriven inskränkning i förfoganderätten.
Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha
lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad
tulldeklaration till ledning för fastställande av tull.
Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den
tull som påförs. Lag (2003:214).
4 § Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot
föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning
eller återbetalning av tull skall påföras tulltillägg.
Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som
gäldenären går miste om. Lag (2003:214).
5 § Vid tillämpning av 2 och 2 a §§ ansvarar gäldenären för
handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration
eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk
person skall anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var
uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda
gäldenären. Lag (2003:214).
6 § Tulltillägg ska inte tas ut
1. om gäldenären frivilligt har rättat den oriktiga uppgiften
eller anmält förhållande som avses i 3 §, eller
2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.
Lag (2011:1258).
7 § Tulltillägg tillfaller staten. Lag (2003:214).
8 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas,
får Tullverket inte påföra tulltillägg på beloppet.
Förseningsavgift
9 § Om den som deklarerat en vara för övergång till fri
omsättning med tillämpning av förenklat deklarationsförfarande
eller lokalt klareringsförfarande inte har kommit in med
kompletterande tulldeklaration vid den tidpunkt då denna senast
skulle ha lämnats, skall en särskild avgift (förseningsavgift)
påföras honom.
Förseningsavgiften är 400 kronor. Om den som anmodats att lämna
deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda
tiden, är avgiften dock 800 kronor.
Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift
10 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis
befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är
oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.
Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om
1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan
antas ha
– stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens
ålder, hans eller hans ombuds hälsa eller liknande
förhållanden, eller
– berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de
faktiska förhållandena,
2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten
eller passiviteten,
3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har
funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den
som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller
4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den
som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen
(2000:1225) om straff för smuggling eller 10 kap. denna lag
eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig
verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.
Deklaranten får helt eller delvis befrias från
förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.
Lag (2011:1258).
11 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan
gäldenären respektive deklaranten har avlidit.
12 § Om en icke-gemenskapsvara eller dess värde förverkas,
skall tulltilllägg inte tas ut till den del varan eller dess
värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga
skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som
innefattar förverkande har vunnit laga kraft.
13 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av
Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av
det allmänna ombud som avses i 9 kap. 1 §, frågor om
tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan
talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits
efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan
skall väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den
månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit
laga kraft.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller
förseningsavgift, skall gäldenären respektive deklaranten om
möjligt ges tillfälle att yttra sig.
14 § Har upphävts genom lag (2011:1258).
15 § Bestämmelserna i 5 kap. 7 § andra stycket samt 8, 9, 16
och 23 §§ tillämpas även i fråga om tulltillägg och
förseningsavgift.
9 kap. Överklagande
1 § Hos Tullverket skall det finnas ett allmänt ombud. Det
allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana
ärenden som avses i 3 och 6 §§.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utser det
allmänna ombudet och ersättare för denne.
2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol:
1. beslut enligt tullagstiftningen,
2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005,
och
3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13
eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa
en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den
förordningen.
Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om
nedsättning eller befrielse enligt 5 kap. 13 § fjärde stycket
eller 19 § överklagas hos regeringen.
Tullverkets beslut om revision enligt 6 kap. 28 § får inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 13 §.
Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut om
föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag
meddelas av regeringen. Lag (2014:342).
3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut vid
tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse
av tull eller beslut om fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket, skall överklagandet ha kommit
in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden
uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har
meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då
tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får
överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären
eller den skattskyldige fick del av beslutet.
Om beslut som avses i första stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år
efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten
inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag
då gäldenären eller den skattskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.
Gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som
avses i första och andra styckena även om det inte gått honom
emot. Lag (2000:1428).
4 § Om överklagandet inte avvisas såsom för sent inkommet,
skall Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.
Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras
så som klaganden begär. Beslutet skall innehålla en uttrycklig
upplysning om att det medför denna verkan.
Om beslutet ändras på annat sätt än vad som begärts, skall
överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för
det, får klaganden lämnas tillfälle att återkalla
överklagandet.
5 § Ett överklagande som inte avvisas såsom för sent inkommet
eller som förfaller enligt 4 § skall tillsammans med
handlingarna i ärendet överlämnas till den domstol som skall
pröva överklagandet. Om det finns särskilda skäl, får
överklagandet överlämnas utan föregående omprövning.
6 § Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller också överklagande av beslut
om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.
En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg
skall, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den
tull som tulltillägget avser inte har vunnit laga kraft.
Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller
den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan
domstolen besluta att det skall tas upp till prövning av
Tullverket.
Vad som sägs i andra stycket gäller även en deklarants yrkande
i fråga om förseningsavgift. Lag (2000:1428).
7 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant
ärende som avses i 3 och 6 §§, får också motparten överklaga
beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för
överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit
in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten
fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande
eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den
tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången
av denna tid.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första
överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.
8 § I artiklarna 7 och 244 i förordningen (EEG) nr 2913/92
finns bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas.
Dessa bestämmelser gäller även beslut om skönstulltaxering,
tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än
tull som skall betalas till Tullverket. Också andra beslut av
Tullverket som meddelats enligt tullagstiftningen och som inte
innebär att ärendet avgörs slutligt skall gälla omedelbart.
9 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett
tulltaxeringsbeslut, skall därav föranledd talan om tulltillägg
eller förseningsavgift föras samtidigt.
10 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av
förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3
och 6 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas
talan i målet. Lag (2009:834).
11 § Har upphävts genom lag (2013:101).
12 § Om någon har överklagat ett beslut av en
förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och
6 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga
beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för
överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut.
Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från
utgången av den tid inom vilken det första överklagandet
skulle ha gjorts.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första
överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.
Lag (2013:101).
13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska
ombudet föra det allmännas talan.
I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§ förs
det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det
allmänna ombudet. Lag (2010:1455).
14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän
förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst
ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som
avses i 3 och 6 §§.
Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid
Tullverket att företräda det allmänna i allmän
förvaltningsdomstol.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål
om betalningssäkring. Lag (2011:1258).
15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande
tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och
6 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma
behörighet som den enskilde.
Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om
betalningssäkring. Lag (2011:1258).
16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 §§ får talan
inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.
Att klaganden inskränker sin talan eller åberopar en ny
omständighet utan att frågan som är föremål för prövning
ändras, anses inte vara ändring av talan.
17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 §§ får
klaganden framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga
därigenom förs in i målet.
I mål i förvaltningsrätten får klaganden dessutom, inom den tid
som gäller för överklagande, föra in en ny fråga som har
samband med den fråga som skall prövas, om förvaltningsrätten
finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.
Lag (2009:834).
18 § I ett mål om tulltaxering får klaganden föra in en fråga
om tulltillägg som har föranletts av den taxeringsfråga som är
föremål för prövning, om domstolen finner att
tulltilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.
19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och
18 § inte tar upp den nya frågan till prövning, får rätten
överlämna den till Tullverket för prövning.
20 § Om det i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 §§
finns flera frågor, får särskilt beslut meddelas i någon av dem
trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.
21 § Om det i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 §§
är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut
ges över en av flera omständigheter som var för sig har
omedelbar betydelse för utgången i målet eller över hur en viss
uppkommen fråga, som främst rör rättstillämpningen, skall
bedömas vid avgörandet av saken.
När särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till
omständigheterna om beslutet skall överklagas särskilt eller
endast i samband med överklagande av rättens slutliga avgörande
i målet. Om rätten bestämmer att beslutet skall överklagas
särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till
dess det särskilda beslutet har vunnit laga kraft.
22 § Vid handläggningen i förvaltningsrätt och kammarrätt av
mål om tulltillägg eller förseningsavgift skall muntlig
förhandling hållas, om den enskilda parten begär det. Muntlig
förhandling behöver dock inte hållas, om det inte finns
anledning att anta att avgift kommer att tas ut.
Lag (2009:834).
23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 §
skatteförfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot
en företrädare för en juridisk person, ska vad som sägs i
detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller
motpart även gälla företrädaren. Lag (2011:1258).
24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt
inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas
eller har verkställts. Lag (2011:1258).
25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den
förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 §
skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt
som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den
tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen
gäller. Lag (2011:1258).
10 kap. Ansvarsbestämmelser
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i
artikel 3 i förordningen (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 a
kap. 2 § döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller
den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som
Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen
1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om
varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon
eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande
vid tillämpning av ett tullförfarande,
2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling
till Tullverket eller
3. om användningen eller förbrukningen av en
icke-gemenskapsvara. Lag (2014:342).
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Lag (2014:342).
2 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff
för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av
särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen
(2003:148) om straff för terroristbrott. Lag (2009:72).
3 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter
medgivande av Tullverket.
4 § När Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger
någon att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan
tullklarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan
Tullverket sätta ut vite.
Tullverket kan även sätta ut vite, om någon inte har lämnat
uppgift eller handling enligt föreskrift i tullagstiftningen
eller inte har fullgjort skyldighet som föreskrivs i artikel 14
i förordningen (EEG) nr 2913/92 eller i 6 kap. 16, 17, 22, 23
eller 32 § denna lag.
Första och andra styckena gäller inte, om det finns anledning
att anta att den som skall föreläggas eller, om denne är en
juridisk person, ställföreträdaren har begått en gärning som är
straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet
avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta
gärningen. Lag (2003:214).
5 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till
ansvar enligt 1 § för gärning som omfattas av föreläggandet.
6 § Särskilda bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel,
åtal m.m. vid brott som rör införsel eller utförsel finns i
lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
11 kap. Särskilda bestämmelser
1 § Uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt
föreskrifter i förordningen (EEG) nr 2454/93 eller föreskrifter
beträffande uppgifter som skall lämnas i tulldeklaration eller
anmälan till någon annan godkänd tullbehandling som avses i 4
kap. 2 § får användas även för statistiska ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om att den som för transportmedel
från eller till tredje land skall lämna uppgifter till
Tullverket för transportstatistiska ändamål.
2 § Belopp som enligt tullagstiftningen skall betalas till
eller utbetalas från Tullverket skall avrundas till närmaste
lägre hela krontal.
3 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för
allmänheten inom de områden och på de tider som regeringen
föreskriver. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva att tullförrättning även i andra fall
skall ske utan kostnad för allmänheten.
4 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri
skall betala avgift för förrättningen enligt taxa som
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriver.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att avgifter skall betalas för tillstånd till
betalningsanstånd och utfärdande av tullräkning.
6 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande
myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som
rör import eller export av varor: Arbetsmiljöverket,
Boverket, Elsäkerhetsverket, Havs- och vattenmyndigheten,
Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen,
Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten,
Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och
telestyrelsen, Myndigheten för press, radio och tv, Sveriges
riksbank, Skatteverket, Skogsstyrelsen, Statens
energimyndighet, Statistiska centralbyrån, Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll och Transportstyrelsen.
Tullverket ska vidare på begäran tillhandahålla
Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och
som rör export av varor. Lag (2015:810).
6 a § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om
1. det finns anledning att anta att någon
a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att
lämna oriktig uppgift till Skatteverket, eller
b) har underlåtit eller kommer att underlåta att lämna
mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan
föreskriven uppgift till Skatteverket, och
2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras,
felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas.
Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som
ligger till grund för antagandet. Lag (2014:51).
7 § Tulltjänsteman och kustbevakningstjänsteman som får
kännedom om ett brott enligt författning, vars efterlevnad
Tullverket har att övervaka, skall lämna rapport om det till
sin förman så snart det kan ske.
Tjänstemannen får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och
det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda någon annan
påföljd än böter.
Övergångsbestämmelser
2000:1281
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Vid lagens
ikraftträdande upphör tullagen (1994:1550) samt lagen
(1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. att
gälla. De upphävda lagarna skall dock fortfarande tilllämpas i
fråga om
1. varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till
fri omsättning före ikraftträdandet och
2. ansökningar enligt artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94
som inkommit till Tullverket före ikraftträdandet.
2003:732
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Om
Riksskatteverket eller en skattemyndighet enligt äldre
föreskrifter i 11 kap. 6 § har begärt uppgifter från
Tullverket, skall efter ikraftträdandet i stället uppgifterna
lämnas till Skatteverket.
2003:749
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Om talan om att ålägga en företrädare för en juridisk person
betalningsskyldighet enligt 5 kap. 24 § har väckts vid allmän
domstol före ikraftträdandet, gäller de äldre föreskrifterna.
Hänvisningen i 5 kap. 24 § till 12 kap. 6 § första, andra och
fjärde styckena skattebetalningslagen (1997:483) skall då i
stället avse 12 kap. 6 och 6 b §§ samma lag.
2007:1276
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Den nya lydelsen av 3 kap. 1 § och 4 kap. 12 § tillämpas
första gången den 1 juli 2009.
2011:1258
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Lagen tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid
efter utgången av 2011.
3. De nya bestämmelserna om ersättning för kostnader för
ombud, biträde eller utredning i 1 kap. 8 § tillämpas på
kostnader i ärenden och mål som inleds efter utgången av 2011.
4. Bestämmelserna om ränta i 5 kap. 16 § andra stycket, 20 §
tredje och fjärde styckena samt 21 andra stycket tillämpas på
ränta som hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013.
För ränta som hänför sig till tid dessförinnan gäller
bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen
(1997:483).
2013:101
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.
2014:51
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
mervärdesskatt vid import för vilken skattskyldighet inträtt
före ikraftträdandet.