Post 3817 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
2001:130 ·
Visa register
Tillkännagivande (2001:130) av överenskommelser som avses i lagen
(2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
Departement: Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad: 2001-03-27
Författningen har upphävts genom: SFS 2001:782
Upphävd: 2001-11-20
Vid tillämpningen av följande bestämmelser i lagen (2000:562)
om internationell rättslig hjälp i brottmål avses de
överenskommelser som anges nedan.
1 kap. 5 § första stycket 1
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig
hjälp skall lämnas i ärenden som handläggs i ett administrativt
förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt
förfarande:
1. artikel 49 a) i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning
av Schengenavtalet den 14 juni 1985, och
2. artikel 9.1 i konventionen om bekämpande av bestickning av
utländska offentliga tjänstemän i internationella
affärsförbindelser antagen den 17 december 1997 av
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).
2 kap. 6 § andra stycket
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan i
vissa fall kan skickas direkt till svensk åklagare eller
domstol:
1. artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april
1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, och
2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen
den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och
förverkande av vinning av brott.
2 kap. 14 § tredje stycket
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en
ansökan om rättslig hjälp inte får avslås om gärningen har
karaktär av politiskt brott:
1. artikel 8 i den europeiska konventionen den 27 januari 1977
om bekämpande av terrorism.
3 kap. 1 § första stycket
I följande överenskommelser finns bestämmelser om vad en
ansökan om rättslig hjälp utomlands skall innehålla:
1. artikel 3.2 och 14 i den europeiska konventionen den 20
april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål,
2. artikel 11.2 och 12.3 i överenskommelsen den 28 september
1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i
brottmål,
3. artikel 7.10 i Förenta Nationernas konvention den 20
december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa
ämnen,
4. artikel 11.2 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan
Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål,
5. artikel 6.2 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan
Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och
förverkande avseende vinning av brott, och
6. artikel 27 i den europeiska konventionen den 8 november 1990
om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av
vinning av brott.
3 kap. 2 § andra stycket
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan
kan skickas direkt till behörig myndighet i den andra staten:
1. artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april
1959 om inbördes rättshjälp i brottmål,
2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen
den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och
förverkande av vinning av brott, och
3. artikel 53 i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av
Schengenavtalet den 14 juni 1985.
5 kap. 1 §
I följande överenskommelser finns bestämmelser som innehåller
villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter och
bevisning som har erhållits från annan stat:
1. artikel 7.13 i Förenta Nationernas konvention den 20
december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa
ämnen,
2. artikel 50.3 i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning
av Schengenavtalet den 14 juni 1985, och
3. artikel 32 i den europeiska konventionen den 8 november 1990
om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av
vinning av brott.
5 kap. 2 §
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig
hjälp som lämnas till annan stat får förenas med villkor i
vissa fall:
1. artikel 13.4 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan
Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,
2. artikel 13.4 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan
Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål,
3. artikel 5.3 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan
Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och
förverkande avseende vinning av brott, och
4. artikel 32.1 och 33.2 i den europeiska konventionen den 8
november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och
förverkande av vinning av brott.
5 kap. 5 och 7 §§
I följande överenskommelser finns bestämmelser om immunitet:
1. artikel 12 i den europeiska konventionen den 20 april 1959
om inbördes rättshjälp i brottmål,
2. artikel 9 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan
Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,
3. artikel 7.18 i Förenta Nationernas konvention den 20
december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa
ämnen, och
4. artikel 9 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan
Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål.
5 kap. 8 §
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att immunitet
skall gälla även när en frihetsberövad person förts över till
Sverige:
1. artikel 11.1 första stycket och 12 i den europeiska
konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i
brottmål, och
2. artikel 7.4 och 7.18 i Förenta Nationernas konvention den 20
december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa
ämnen.