Post 3385 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
2004:168 ·
Visa register
Smittskyddslag (2004:168)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 2004-04-07
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1224
Ikraft: 2004-07-01 överg.best.
1 kap. Allmänna bestämmelser
Smittskyddets mål
1 § Samhällets smittskydd skall tillgodose befolkningens behov
av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar.
Lagens tillämpningsområde
2 § I denna lag ges föreskrifter om smittskyddsåtgärder som
riktar sig till människor.
Bestämmelser om smittskyddsåtgärder som rör djur eller
livsmedel eller andra objekt finns i miljöbalken,
livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:806) om provtagning på
djur, m.m., epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen
(1999:658). Lag (2006:831)
Definitioner
3 § Med smittsamma sjukdomar avses i denna lag alla sjukdomar
som kan överföras till eller mellan människor och som kan
innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa.
Med allmänfarliga sjukdomar avses smittsamma sjukdomar som kan
vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt
lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det
finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som
riktas till den smittade.
Med samhällsfarliga sjukdomar avses allmänfarliga sjukdomar som
kan få en spridning i samhället som innebär en allvarlig
störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i
viktiga samhällsfunktioner och som kräver extraordinära
smittskyddsåtgärder.
De allmänfarliga sjukdomarna och vissa andra smittsamma
sjukdomar skall anmälas eller bli föremål för smittspårning
enligt bestämmelserna i denna lag. Sådana sjukdomar benämns
anmälningspliktiga sjukdomar respektive smittspårningspliktiga
sjukdomar.
De allmänfarliga sjukdomarna anges i bilaga 1 och de
samhällsfarliga sjukdomarna i bilaga 2 till denna lag.
Lag (2004:877).
Allmänna riktlinjer för smittskyddet
4 § Smittskyddsåtgärder skall bygga på vetenskap och beprövad
erfarenhet och får inte vara mer långtgående än vad som är
försvarligt med hänsyn till faran för människors hälsa.
Åtgärderna skall vidtas med respekt för alla människors lika
värde och enskildas integritet.
När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen
till barnets bästa kräver.
Åtgärder som den enskilde motsätter sig får vidtas endast om
inga andra möjligheter står till buds.
5 § Insatser inom smittskyddet skall vara av god kvalitet.
Den som är verksam inom smittskyddet skall ha kompetens och
erfarenhet som är lämplig för uppgiften.
6 § Den som är verksam inom smittskyddet skall värna både om
skyddet för osmittade och om dem som bär på en smittsam
sjukdom. De smittade skall få det stöd och den vård som behövs
från smittskyddssynpunkt.
Ansvaret för smittskyddet
7 § Folkhälsomyndigheten ansvarar för samordning av
smittskyddet på nationell nivå och ska ta de initiativ som
krävs för att upprätthålla ett effektivt smittskydd.
Folkhälsomyndigheten ska följa och vidareutveckla
smittskyddet. Folkhälsomyndigheten ska följa och analysera
det epidemiologiska läget nationellt och internationellt.
Lag (2014:1549).
8 § Varje region ansvarar för att behövliga
smittskyddsåtgärder vidtas inom regionens område, i den
utsträckning annat inte följer av denna lag.
Det som sägs i denna lag om region gäller också en kommun som
inte ingår i en region. Lag (2019:915).
9 § I varje region ska det finnas en smittskyddsläkare.
En smittskyddsläkare utses av en sådan nämnd som avses i
7 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). I frågor som
inte gäller smittskyddsläkarens myndighetsutövning ska denne
verka under nämnden.
Smittskyddsläkaren får uppdra åt en erfaren läkare vid en
smittskyddsenhet eller vid en infektionsklinik inom regionen
att fullgöra uppgifter som smittskyddsläkaren har enligt denna
lag. Lag (2019:915).
10 § Myndigheter inom smittskyddet, andra berörda myndigheter,
läkare samt annan hälso- och sjukvårdspersonal skall samverka
för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av
smittsamma sjukdomar.
2 kap. Förebyggande åtgärder och anmälan av sjukdomsfall
Den enskildes skyldighet att förebygga smittspridning
1 § Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga
försiktighetsåtgärder medverka till att förhindra spridning av
smittsamma sjukdomar.
2 § Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller
hon bär på en smittsam sjukdom är skyldig att vidta de åtgärder
som krävs för att skydda andra mot smittrisk.
Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom är
skyldig att lämna information om smittan till andra människor
som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd
risk för smittoöverföring kan uppkomma.
Information om förebyggande åtgärder
3 § Regionen, och under regionen smittskyddsläkaren, ska se
till att allmänheten har tillgång till den information och de
råd som behövs för att var och en ska kunna skydda sig mot
smitta som kan hota liv eller hälsa.
Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som är verksamma
inom smittskyddet ska vid behov upplysa patienter om åtgärder
för att förebygga smittsamma sjukdomar. Lag (2019:915).
Nationella vaccinationsprogram
3 a § Regionerna ska erbjuda vaccinationer mot smittsamma
sjukdomar i syfte att förhindra spridning av dessa sjukdomar i
befolkningen.
Detsamma gäller kommuner och andra huvudmän inom skolväsendet
med ansvar för elevhälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen
(2010:800), med undantag för huvudmän för elevhälsa i
förskoleklass. Lag (2019:915).
3 b § Skyldigheten enligt 3 a § gäller för sådana nationella
vaccinationsprogram som avses i 3 c-3 e §§.
Lag (2012:452).
3 c § Nationella vaccinationsprogram delas in i
1. allmänna vaccinationsprogram, och
2. särskilda vaccinationsprogram för personer som ingår i
riskgrupper. Lag (2012:452).
3 d § En förutsättning för att en smittsam sjukdom ska kunna
omfattas av ett nationellt vaccinationsprogram är att det
finns ett vaccin mot sjukdomen som kan
1. ges utan föregående diagnos av sjukdomen, och
2. ge mer än kortvarig immunitet mot sjukdomen i hela eller
delar av befolkningen. Lag (2012:452).
3 e § En smittsam sjukdom ska omfattas av ett nationellt
vaccinationsprogram, om vaccination med det vaccin mot
sjukdomen som avses i 3 d § kan förväntas
1. effektivt förhindra spridning av smittsamma sjukdomar i
befolkningen,
2. vara samhällsekonomiskt kostnadseffektivt, och
3. vara hållbart från etiska och humanitära utgångspunkter.
Lag (2012:452).
3 f § Den som omfattas av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen
(2017:30) ska av regionen erbjudas vaccinationer mot
smittsamma sjukdomar som ingår i nationella
vaccinationsprogram.
Den som omfattas av elevhälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen
(2010:800), med undantag för elever i förskoleklass, ska i
stället erbjudas vaccinationer mot smittsamma sjukdomar som
ingår i allmänna vaccinationsprogram av huvudmannen för
elevens utbildning. Lag (2019:915).
Anmälan av sjukdomsfall och epidemiologisk övervakning
4 § Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal skall vara
uppmärksamma på förekomsten av smittsamma sjukdomar och vidta
de åtgärder som skäligen kan krävas från smittskyddssynpunkt.
5 § En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar
fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig
sjukdom, ska utan dröjsmål anmäla detta till
smittskyddsläkaren i den region där den anmälande läkaren har
sin yrkesverksamhet och till Folkhälsomyndigheten. Anmälan ska
göras även beträffande annan sjukdom som är eller som
misstänks vara smittsam, om sjukdomen har fått en
anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i
en elakartad form.
Anmälningsskyldigheten enligt första stycket första meningen
gäller även
- läkare vid laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik,
- den som är ansvarig för ett sådant laboratorium, och
- läkare som utför obduktion.
Lag (2019:915).
6 § En anmälan enligt 5 § skall innehålla uppgifter om
1. den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer
eller samordningsnummer samt adress,
2. den sannolika smittkällan,
3. de sannolika smittvägarna,
4. de åtgärder som läkaren vidtagit för att hindra
smittspridning, och
5. andra uppgifter av betydelse för smittskyddet.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter
1. om anmälan enligt 5 §,
2. om uppgifter som avses i 6 § 5,
3. om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 5 § i fråga
om viss sjukdom,
4. om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 5 § i fråga
om till vem anmälan ska göras,
5. om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 5 § i fråga
om kravet på att anmälan ska ske utan dröjsmål, och
6. om undantag för uppgift i anmälan enligt 6 § vid viss
sjukdom. Lag (2014:1549).
Veterinärs anmälningsskyldighet
7 a § En veterinär ska utan dröjsmål underrätta
smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse
för smittskyddet. Lag (2009:309).
3 kap. Utredning av sjukdomsfall
Läkarundersökning
1 § Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller
hon bär på en allmänfarlig sjukdom eller en annan
smittspårningspliktig sjukdom är skyldig att utan dröjsmål söka
läkare och låta läkaren göra de undersökningar och ta de prover
som behövs för att konstatera om smittsamhet föreligger.
En läkare som misstänker att en patient bär på en sådan sjukdom
skall skyndsamt undersöka patienten och ta de prover som
behövs.
Om patienten misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom och inte
samtycker till undersökning och provtagning skall läkaren utan
dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren.
2 § Om någon som med fog kan misstänkas bära på en allmänfarlig
sjukdom motsätter sig den undersökning som behövs för att
konstatera om smittsamhet föreligger, får förvaltningsrätten på
ansökan av smittskyddsläkaren besluta om tvångsundersökning.
Beslut om sådan undersökning får meddelas endast om det finns
en påtaglig risk för att andra människor kan smittas.
Vid undersökningen får det inte förekomma ingrepp som kan
förorsaka annat än obetydligt men.
Den läkare som utfört undersökningen skall omedelbart
underrätta smittskyddsläkaren om resultatet av denna.
Lag (2009:840).
3 § Om den som undersökts för en allmänfarlig sjukdom byter
behandlande läkare, skall den läkare som övertar
behandlingsansvaret omedelbart underrätta den tidigare
behandlande läkaren och smittskyddsläkaren om detta.
Smittspårning
4 § Om en behandlande läkare konstaterar eller misstänker att
en undersökt patient har smittats av en allmänfarlig sjukdom
eller en annan smittspårningspliktig sjukdom, skall läkaren
eller annan hälso- och sjukvårdspersonal med särskild kompetens
för uppgiften försöka få upplysningar från patienten om vem
eller vad som kan ha överfört smittan och om andra personer som
kan ha smittats. Den enskilde patienten är skyldig att lämna de
upplysningar som han eller hon förmår lämna.
Om den som enligt första stycket ansvarar för smittspårning på
grund av uppgifter från patienten misstänker att andra personer
kan ha smittats skall han eller hon se till att dessa
underrättas om att de kan ha smittats av sjukdomen och uppmanas
att uppsöka läkare.
5 § Om en behandlande läkare eller annan hälso- och
sjukvårdspersonal som har ansvar för smittspårningen i ett
enskilt fall finner att han eller hon saknar möjlighet att
fullgöra smittspårningen, skall han eller hon underrätta
smittskyddsläkaren om detta. Smittskyddsläkaren får överta
smittspårningsärendet eller överlämna det till en annan person
med särskild kompetens och erfarenhet för uppgiften. Sådant
övertagande eller överlämnande får också ske om
smittskyddsläkaren finner att smittspårningen i ett enskilt
fall inte utförs på ett tillfredsställande sätt.
Har smittspårningsärendet tagits över av smittskyddsläkaren
skall den enskilde patienten lämna sådana upplysningar som
avses i 4 § första stycket till honom eller henne.
6 § Om en person som har underrättats enligt 4 § andra stycket
om misstanke om att han eller hon kan ha smittats av en
allmänfarlig sjukdom inte utan dröjsmål låter sig undersökas av
läkare, skall den som enligt 4 § första stycket ansvarar för
smittspårningen utan dröjsmål anmäla detta till
smittskyddsläkaren.
Innehållet i anmälan
7 § En anmälan enligt 1 § tredje stycket eller 6 § skall
innehålla uppgifter om
1. den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer
eller samordningsnummer samt adress, och
2. andra uppgifter som bedöms kunna vara av betydelse för
smittskyddsläkarens fortsatta åtgärder.
En sådan anmälan skall alltid innehålla en redogörelse för de
omständigheter på vilka den behandlande läkaren grundar sin
misstanke om att en person bär på en allmänfarlig sjukdom.
Extraordinära smittskyddsåtgärder
8 § Om det finns skäl att misstänka att någon som anländer
till Sverige har smittats av en samhällsfarlig sjukdom, får
smittskyddsläkaren besluta att denne samt andra personer som
anländer med samma transportmedel ska genomgå hälsokontroll
på platsen för inresan.
Om det i ett visst geografiskt område skett utbrott av en
samhällsfarlig sjukdom får Folkhälsomyndigheten besluta att
personer som anländer till Sverige från detta område samt
andra personer som anländer med samma transportmedel ska
genomgå hälsokontroll på platsen för inresan.
Hälsokontroll enligt första och andra styckena får inte vara
förenad med frihetsberövande eller innefatta provtagning
eller annan åtgärd som innebär kroppsligt ingrepp.
Smittskyddsläkaren ska verkställa Folkhälsomyndighetens
beslut enligt andra stycket. Lag (2014:1549).
9 § Om det finns risk för spridning av en samhällsfarlig
sjukdom får smittskyddsläkaren besluta att den som har eller
kan antas ha varit utsatt för smitta av sjukdomen skall hållas
i karantän i en viss byggnad, i en avgränsad del av en byggnad
eller inom ett visst område. Ett sådant beslut innebär förbud
att lämna byggnaden, del av byggnaden eller området samt förbud
att ta emot besök där.
Om det kan ske utan risk för spridning av sjukdomen får
smittskyddsläkaren i det enskilda fallet medge undantag från
förbudet att ta emot besök. Lag (2004:877).
10 § Om en samhällsfarlig sjukdom har eller misstänks ha fått
spridning inom ett avgränsat område utan att smittkällan
eller smittspridningen är fullständigt klarlagd, får
Folkhälsomyndigheten besluta att ett visst område ska vara
avspärrat. Ett beslut om avspärrning innebär förbud för den
som vistas i området att lämna det och förbud för den som
befinner sig utanför området att besöka det.
Om det kan ske utan risk för spridning av sjukdomen får
Folkhälsomyndigheten i det enskilda fallet medge undantag
från beslutet om avspärrning. Lag (2014:1549).
11 § Begär den som på grund av beslut enligt 9 § första stycket
skall hållas i karantän att beslutet inte längre skall gälla är
beslutsmyndigheten skyldig att utan dröjsmål pröva frågan.
Detsamma gäller om någon ansöker om undantag enligt 9 § andra
stycket från förbud att besöka den som hålls i karantän eller
enligt 10 § andra stycket från beslut om avspärrning.
Finns inte längre skäl för beslut enligt 9 § första stycket
eller 10 § första stycket skall beslutsmyndigheten omedelbart
häva beslutet. Lag (2004:877).
12 § Den som på grund av en samhällsfarlig sjukdom
1. har isolerats enligt 5 kap. 1 §,
2. har isolerats tillfälligt enligt 5 kap. 3 §,
3. skall hållas i karantän enligt 9 §, eller
4. har förbjudits att lämna avspärrat område enligt beslut om
avspärrning enligt 10 §
får inte resa ut ur landet. Smittskyddsläkaren skall vidta de
åtgärder som behövs för att hindra personen från att lämna
landet.
I andra fall än de som avses i första stycket får den som bär
på en samhällsfarlig sjukdom inte vägras att lämna landet. Han
eller hon skall dock i god tid före avresan meddela den
smittskyddsläkare som underrättats om sjukdomsfallet om
tidpunkten för avresan och målet för resan. Smittskyddsläkaren
skall underrätta berörd hälsomyndighet på ankomstorten om
avresan och andra omständigheter av betydelse för att förhindra
smittspridning. Lag (2006:1571).
4 kap. Vissa smittskyddsåtgärder
Råd och stöd
1 § Den behandlande läkaren skall ge den som bär på eller
misstänks bära på en smittsam sjukdom som omfattas av
bestämmelserna i denna lag individuellt utformade medicinska
och praktiska råd om hur han eller hon skall undvika att
utsätta andra för smittrisk.
Den som är i behov av psykosocialt stöd för att kunna hantera
sin sjukdom eller för att ändra sin livsföring skall erbjudas
detta. Sådant stöd kan ges av den behandlande läkaren eller av
annan hälso- och sjukvårdspersonal med särskild kompetens för
uppgiften.
Förhållningsregler
2 § Den behandlande läkaren skall besluta om individuellt
utformade förhållningsregler i syfte att hindra smittspridning
för den som bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig
sjukdom. Förhållningsreglerna får endast avse
1. inskränkningar som gäller arbete, skolgång eller deltagande
i viss annan verksamhet,
2. förbud mot att donera blod och organ,
3. förbud mot att låna ut eller på annat sätt överlåta
begagnade injektionsverktyg,
4. skyldighet att informera vårdgivare och sådana som utför
icke-medicinska ingrepp om smittbärarskap,
5. skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap,
6. skyldighet att vid sexuella kontakter iaktta ett beteende
som minimerar risken för smittspridning,
7. skyldighet att iaktta särskilda hygienrutiner, eller
8. skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande
läkare.
Förhållningsreglerna skall meddelas skriftligt så snart det är
möjligt samt tas in i den undersöktes patientjournal. Läkaren
skall så långt det är möjligt se till att förhållningsreglerna
följs.
3 § Om patienten begär det skall smittskyddsläkaren pröva
beslutet om förhållningsregler enligt 2 §. Smittskyddsläkaren
får efter en sådan begäran eller på eget initiativ ändra
förhållningsreglerna på det sätt han eller hon finner mest
ändamålsenligt. Smittskyddsläkarens beslut skall meddelas den
behandlande läkaren och av denne tas in i patientjournalen.
Patienten skall av den behandlande läkaren informeras om
möjligheten att få förhållningsreglerna prövade av
smittskyddsläkaren.
4 § Om den behandlande läkaren misstänker eller får veta att en
patient som bär eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom
inte iakttar eller kommer att iaktta förhållningsreglerna skall
läkaren anmäla detta till smittskyddsläkaren.
Anmälan behöver dock inte göras om läkaren bedömer att han
eller hon själv kan se till att patienten får det stöd som
behövs för att ändra sitt beteende.
5 § Om någon som bär på en allmänfarlig sjukdom tas in på en
kriminalvårdsanstalt, eller med tvång på en vårdinrättning,
skall den läkare som ansvarar för hälso- och sjukvården där
underrättas av den behandlande läkaren, när denne får kännedom
om intagningen, om smittan och om de förhållningsregler som
meddelats den intagne.
Kan den intagne inte tas om hand på ett sådant sätt att
smittspridning kan förhindras, skall den ansvarige läkaren
anmäla detta till smittskyddsläkaren.
Vård och behandling
6 § Den som bär på en allmänfarlig sjukdom skall av behandlande
läkare erbjudas den vård och behandling som behövs för att
förebygga eller minska risken för smittspridning. Om det finns
behov av särskilda behandlingsinsatser för att förändra ett
smittfarligt beteende skall detta också erbjudas den enskilde.
7 § Om den behandlande läkaren får veta eller misstänker att en
patient som bär på en allmänfarlig sjukdom inte följer erbjuden
medicinsk behandling och detta innebär en smittrisk för andra
människor skall läkaren anmäla detta till smittskyddsläkaren.
Anmälan behöver dock inte göras om läkaren bedömer att
patienten i fortsättningen kommer att följa behandlingen.
Underrättelse till närstående
8 § Om en behandlande läkare får veta eller misstänker att en
patient som bär på en allmänfarlig sjukdom inte informerat en
närstående om sjukdomen och läkaren bedömer att den närstående
löper påtaglig risk att smittas skall läkaren anmäla detta till
smittskyddsläkaren.
Smittskyddsläkaren skall, om han eller hon gör samma bedömning
som den behandlande läkaren, underrätta den närstående om
smittrisken och hur den kan förebyggas.
Innehållet i anmälan
9 § I en anmälan enligt 4 §, 7 § eller 8 § första stycket skall
den behandlande läkaren ange
1. den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer
eller samordningsnummer samt adress, och
2. andra uppgifter som bedöms kunna vara av betydelse för
smittskyddsläkarens fortsatta åtgärder.
5 kap. Isolering
Förutsättningar för isolering
1 § Den som bär på en allmänfarlig sjukdom får isoleras om
1. det av omständigheterna klart framgår att den enskilde inte
är beredd eller i stånd att frivilligt underkasta sig de
åtgärder som krävs för att förebygga eller så långt som möjligt
minska risken för smittspridning, eller
2. det finns grundad anledning anta att den enskilde inte
följer de förhållningsregler som har beslutats.
Beslut om isolering får meddelas endast om det finns en
påtaglig risk för att andra människor kan smittas.
2 § Förvaltningsrätten beslutar i fråga om isolering enligt 1 §
efter ansökan av smittskyddsläkaren. Till ansökan skall
smittskyddsläkaren foga en utredning om den enskildes situation
och behov samt om vidtagna och erbjudna åtgärder. Utredningen
skall också innehålla en individuell vårdplan som visar vilka
insatser som behövs för att tillgodose den enskildes behov av
vård eller stöd för att minska risken för smittspridning och på
vilket sätt sådana insatser kan tillhandahållas.
Lag (2009:840).
3 § Om någon bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig
sjukdom och genom sitt beteende utsätter någon annan för
omedelbar risk att smittas får smittskyddsläkaren besluta om
tillfällig isolering. Ett sådant beslut förfaller om det inte
senast inom fyra dagar underställs förvaltningsrätten.
Tillfällig isolering som fastställts av förvaltningsrätten får
bestå i högst två veckor, räknat från den dag beslutet
verkställdes. Lag (2009:840).
4 § Isolering enligt 1 eller 3 § ska ske på en vårdinrättning
som drivs av en region. Lag (2019:915).
5 § Isolering enligt 1 § får bestå i högst tre månader, räknat
från den dag beslutet verkställdes. I denna tid inräknas inte
tillfällig isolering.
Efter ansökan av smittskyddsläkaren får förvaltningsrätten, om
det finns särskilda skäl, besluta om fortsatt isolering. Sådant
beslut får avse högst sex månader åt gången, räknat från
prövningstillfället.
Sådan ansökan skall ha kommit in till rätten innan tiden för
gällande beslut om isolering har löpt ut. Isoleringen skall
fortsätta i avvaktan på att rättten beslutar med anledning av
ansökan. Lag (2009:840).
6 § Har beslut fattats om isolering enligt 1 § ska
smittskyddsläkaren genast underrätta den region eller den
kommun som svarar för sådana insatser som den isolerade
behöver. Smittskyddsläkaren ska lämna de uppgifter om den
enskilde som behövs för planering av insatserna.
Regionen eller kommunen ska i samråd med smittskyddsläkaren
förbereda lämpliga åtgärder för att tillgodose den enskildes
behov när isoleringen upphör. Lag (2019:915).
7 § Begär den isolerade att isoleringen skall upphöra är
smittskyddsläkaren skyldig att utan dröjsmål pröva den
isolerades begäran.
8 § Finns inte längre skäl för isolering enligt 1 eller 3 §
skall smittskyddsläkaren omedelbart besluta att isoleringen
skall upphöra. Frågan om isoleringens upphörande skall
övervägas fortlöpande.
Isoleringens innehåll
9 § Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § skall tas väl om
hand. Nödvändiga förberedelser skall göras för att den enskilde
efter isoleringen skall få den vård eller det stöd han eller
hon behöver för att minska risken för smittspridning. Han eller
hon skall även under isoleringen få det stöd och den hjälp som
behövs för att risken för smittspridning skall förebyggas eller
minskas så långt som möjligt.
Den isolerade skall ges möjlighet till sysselsättning och sådan
fysisk träning som är lämplig med hänsyn till hans eller hennes
ålder och hälsotillstånd.
Den isolerade skall ges möjlighet att dagligen vistas utomhus
under minst en timme, om det inte finns synnerliga hinder mot
detta.
10 § Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § har rätt att föra
telefonsamtal och ta emot besök i den utsträckning det kan ske
med hänsyn till vården och ordningen på vårdinrättningen. Besök
kan förbjudas, om ändamålet med isoleringen annars skulle
motverkas.
Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § har rätt att sända och
ta emot brev och andra försändelser.
11 § Beslut i frågor som avses i 9 § andra och tredje styckena
samt 10 § första stycket meddelas av chefsöverläkaren efter
samråd med smittskyddsläkaren.
Särskilda befogenheter vid isoleringen
12 § Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § får hindras att
lämna vårdinrättningens område eller den del av inrättningen
där han eller hon skall vistas och får i övrigt underkastas den
begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för
isoleringen. Rörelsefriheten får också inskränkas när det
behövs av hänsyn till den isolerades egen eller andras
säkerhet.
13 § Från den som isolerats enligt 1 eller 3 § får omhändertas
1. narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel
eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor,
2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel,
3. injektionssprutor eller kanyler som kan användas för
insprutning i människokroppen,
4. andra föremål som är särskilt ägnade att användas för
missbruk av eller annan befattning med narkotika, eller
5. annan egendom som kan skada honom eller henne själv eller
någon annan eller vara till men för ordningen på
vårdinrättningen.
14 § Om det är nödvändigt får den som skall isoleras enligt 1
eller 3 § kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas när han
eller hon kommer till vårdinrättningen, för kontroll av att den
isolerade inte bär på sig egendom som avses i 13 §. Detsamma
gäller om det under vistelsen på vårdinrättningen uppkommer
misstanke att sådan egendom kommer att påträffas hos den
isolerade.
Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får inte göras mer
ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn
som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett
vittne närvara när åtgärden utförs.
Chefsöverläkaren beslutar om kroppsvisitation eller ytlig
kroppsbesiktning.
15 § Chefsöverläkaren får besluta att försändelser till den som
isolerats enligt 1 eller 3 § får undersökas för kontroll av att
de inte innehåller egendom som avses i 13 §. Om en försändelse
innehåller sådan egendom får den omhändertas.
16 § Har narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas
av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
omhändertagits enligt 13 eller 15 § eller har sådan egendom
påträffats där någon är isolerad enligt 1 eller 3 § utan att
det finns någon känd ägare till egendomen, ska
chefsöverläkaren låta förstöra eller sälja egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. Detsamma
gäller i fråga om injektionssprutor eller kanyler, som kan
användas för insprutning i människokroppen, eller i fråga om
andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk
av eller annan befattning med narkotika.
Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.
Lag (2019:362).
Vistelse utanför vårdinrättningen
17 § Den som är isolerad enligt 1 § får ges tillstånd att under
viss kort tid vistas utanför vårdinrättningens område, om det
är påkallat av särskilda skäl som gäller den isolerade själv
eller hans eller hennes närstående eller utgör ett led i den
planerade vården eller behandlingen av den isolerade.
Tillståndet får förenas med särskilda villkor.
18 § Tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område och
meddelande av villkor i samband med sådan vistelse enligt 17 §
beslutas av smittskyddsläkaren efter samråd med
chefsöverläkaren. Smittskyddsläkaren får återkalla tillståndet
om förhållandena kräver det.
Smittskyddsläkaren får överlåta åt chefsöverläkaren att pröva
frågor om tillstånd att tillfälligt vistas utanför sjukhusets
område.
Stödperson
19 § Chefsöverläkaren skall se till att den som har isolerats
enligt 1 § upplyses om sin rätt att få en stödperson.
När den isolerade begär det, skall en stödperson utses. En
stödperson kan utses också i annat fall, om den isolerade inte
motsätter sig det.
Stödpersonen skall bistå den isolerade i personliga frågor så
länge denne är isolerad enligt denna lag och, om den isolerade
och stödpersonen samtycker till det, även under fyra veckor
efter det att isoleringen har upphört. Stödpersonen har rätt
att besöka den isolerade under förutsättning att besöket kan
genomföras på sådant sätt att det inte finns någon risk för
smittspridning. Stödpersonen får inte obehörigen röja eller
utnyttja vad han eller hon under uppdraget har fått veta om den
isolerades hälsotillstånd eller personliga förhållanden i
övrigt.
20 § Stödpersonen utses av en patientnämnd enligt lagen
(2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner
tillämpas, utöver vad som i övrigt föreskrivs, följande
bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):
– 10 § om partsinsyn,
– 11 § om åtgärder om handläggningen försenas,
– 23 § första och tredje styckena om utredningsansvaret,
– 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation,
– 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut,
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och
hur ett överklagande går till, och
– 36–39 §§ om rättelse och ändring av beslut.
Lag (2018:816).
21 § Chefsöverläkaren skall anmäla till en sådan nämnd som
avses i 20 § första stycket när det kan finnas skäl att utse en
stödperson.
I en sådan anmälan skall chefsöverläkaren ange den isolerades
inställning till att få en stödperson. Om den isolerade inte
har uttryckt en klar uppfattning skall nämnden kontakta den
isolerade eller vårdpersonal med kännedom om denne för att få
besked om den isolerade vill ha en stödperson.
När isoleringen upphör för den som har en stödperson skall
nämnden underrättas om detta samt om huruvida stödpersonens
uppdrag fortsätter därefter.
22 § Om den isolerade önskar att stödpersonens uppdrag ska
övergå till ett uppdrag som kontaktperson enligt 3 kap. 6 b §
socialtjänstlagen (2001:453) när isoleringen upphört och
stödpersonen samtycker till det, ska den nämnd som avses i
20 § första stycket underrätta socialnämnden i den kommun där
den isolerade är folkbokförd om hans eller hennes önskemål.
Lag (2012:781).
23 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till en stödpersons
säkerhet, skall chefsöverläkaren lämna ut nödvändiga
upplysningar om den isolerade till stödpersonen eller till den
nämnd som avses i 20 § första stycket.
Särskilt förordnande att fullgöra chefsöverläkares uppgifter
24 § Regionen får förordna någon inom hälso- och sjukvården
legitimerad befattningshavare, som har tillräcklig kompetens
och erfarenhet, att i chefsöverläkares ställe fullgöra de
uppgifter som chefsöverläkaren har enligt 9-23 §§ vid
isolering enligt 1 eller 3 §.
Det som sägs i denna lag om chefsöverläkaren gäller också den
som förordnats enligt första stycket. Lag (2019:915).
6 kap. Smittskyddsläkaren
Smittskyddsläkarens ansvar
1 § Smittskyddsläkaren har ett samlat ansvar för
smittskyddsarbetet inom det område där han eller hon verkar
enligt 1 kap. 9 §. Smittskyddsläkaren skall planera, organisera
och leda smittskyddet och verka för effektivitet, samordning
och likformighet.
2 § I smittskyddsläkarens uppgifter ingår att
1. se till att allmänheten har tillgång till den information
som behövs för att var och en skall kunna skydda sig mot
smittsamma sjukdomar,
2. ge råd och anvisningar om smittskyddsåtgärder för grupper
som är särskilt utsatta för smittrisk,
3. se till att förebyggande åtgärder vidtas,
4. stödja behandlande läkare och annan hälso- och
sjukvårdspersonal samt andra som är verksamma inom smittskyddet
i arbetet mot smittsamma sjukdomar och när det behövs ge råd om
lämpliga åtgärder,
5. följa upp anmälningar om inträffade sjukdomsfall och se till
att behövliga åtgärder vidtas för att finna smittkällan och
personer som kan ha utsatts för smittrisk samt att
ändamålsenliga råd och förhållningsregler ges till dem som kan
ha smittats,
6. bevaka att de som bär på en smittsam sjukdom får det stöd
eller den vård som påkallas av sjukdomen eller smittrisken,
7. följa att vårdgivare vidtar de åtgärder som krävs för att
förebygga smittspridning, samt
8. fortlöpande följa smittskyddsläget i området.
Lag (2006:194).
3 § Efter att ha fått en anmälan enligt 3 kap. 1 § tredje
stycket eller 3 kap. 6 § skall smittskyddsläkaren utreda
ärendet och vidta de åtgärder som behövs för att få till stånd
läkarundersökning av den som misstänks vara smittad, om en
sådan läkarundersökning inte är obehövlig. I utredningen skall
det ingå ett personligt samtal med den enskilde om inte skäl
talar mot detta.
4 § Efter att ha fått en anmälan enligt 4 kap. 4 § första
stycket, 4 kap. 5 § andra stycket eller 4 kap. 7 § första
stycket skall smittskyddsläkaren utreda den enskildes situation
och behov samt vilka insatser som behövs för att förebygga
smittspridning. I utredningen skall det ingå ett personligt
samtal med den enskilde om inte skäl talar mot detta.
5 § Om smittskyddsläkaren uppmärksammar brister i smittskyddet
skall han eller hon påpeka detta för den myndighet eller annan
som har att avhjälpa bristerna. Om bristerna inte avhjälps och
detta medför fara från smittskyddssynpunkt skall
smittskyddsläkaren anmäla förhållandena till respektive
tillsynsmyndighet.
6 § Smittskyddsläkarna skall samarbeta med varandra och med
behandlande läkare i smittskyddsfrågor och lämna de uppgifter
som behövs för verksamheten.
7 § Smittskyddsläkaren skall skyndsamt underrätta de
myndigheter eller den kommun, som ansvarar för att
smittskyddsåtgärder vidtas mot djur eller objekt som sprider
eller misstänks sprida smittsam sjukdom, om iakttagelser som är
av betydelse för det objektinriktade smittskyddet.
Smittskyddsläkaren skall på begäran få fortlöpande information
om de beslut som fattas och de andra åtgärder som vidtas eller
planeras med stöd av miljöbalken, livsmedelslagen (2006:804),
lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., epizootilagen
(1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) när det är av betydelse
för smittskyddet för människor.
Smittskyddsläkaren, andra berörda myndigheter och kommunen har
rätt till samråd med anledning av den information som lämnas
enligt första eller andra stycket. Lag (2006:831).
7 a § Smittskyddsläkaren skall skyndsamt underrätta vårdgivare
om iakttagelser som är av betydelse för att förebygga
smittspridning inom det verksamhetsområde som vårdgivaren
ansvarar för. Lag (2006:194).
8 § En smittskyddsläkare får, om det är lämpligt och
smittskyddsläkarna är överens om det, överlämna ett
smittskyddsärende till en smittskyddsläkare i en annan region.
Lag (2019:915).
Uppgiftsskyldighet
9 § Om smittskyddsläkaren för att kunna fullgöra sina
skyldigheter enligt denna lag behöver uppgifter om en person
som smittats av en allmänfarlig sjukdom, är följande personer
och myndigheter skyldiga att på begäran av smittskyddsläkaren
lämna honom eller henne de uppgifter som behövs,
1. myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om
uppgifter av betydelse för smittskyddet, och
2. personal inom enskild hälso- och sjukvård som i sin
yrkesutövning står under tillsyn av Inspektionen för vård och
omsorg. Lag (2012:948).
10 § Den som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet samt läkare och andra som är ansvariga inom
hälso- och sjukvården skall lämna upplysningar till
smittskyddsläkaren om denne i ett enskilt fall begär det och
behöver det för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna
lag.
11 § Om smittskyddsläkaren vid en utredning enligt 4 § har
anledning att anta att socialnämnden, Polismyndigheten eller
Kriminalvården kan lämna upplysningar som behövs för
utredningen, ska smittskyddsläkaren underrätta berörd
myndighet.
En sådan underrättelse ska innehålla uppgifter om den
enskildes identitet och de förhållningsregler han eller hon
ska följa för att förebygga smittspridning. Lag (2014:763).
12 § Uppmärksammar socialnämnden, Polismyndigheten eller
Kriminalvården, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i
sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte
följer meddelade förhållningsregler, ska detta anmälas till
den smittskyddsläkare som lämnat underrättelsen. Om
smittskyddsläkaren enligt 8 § överlämnat ärendet till
smittskyddsläkaren i en annan region, ska anmälan i stället
göras till den smittskyddsläkaren.
Den skyldighet som avses i första stycket gäller i två månader
från det att underrättelsen enligt 11 § mottagits.
Lag (2019:915).
7 kap. Ersättning
1 § Läkemedel som har förskrivits mot en allmänfarlig
sjukdom och som förskrivaren bedömer minska risken för
smittspridning är kostnadsfria för patienten. Detsamma gäller
läkemedel som de förskrivna läkemedlen har bytts ut mot
enligt 21 b § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
Lag (2018:1239).
2 § Undersökning, vård och behandling som läkaren bedömer
minska risken för smittspridning och som ges inom regionens
hälso- och sjukvård eller av en läkare som får ersättning
enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller enligt
vårdavtal med regionen är kostnadsfri för patienten om det är
fråga om en allmänfarlig sjukdom. Lag (2019:915).
2 a § Vaccinationer som ingår i nationella
vaccinationsprogram är kostnadsfria för patienten.
Lag (2012:452).
3 § Kostnadsfrihet enligt 1 och 2 §§ gäller
1. den som enligt 5 kap. socialförsäkringsbalken är bosatt i
Sverige,
2. den som utan att vara bosatt här har rätt till
vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av
den 29 april 2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen,
3. utländska sjömän när det gäller undersökning, vård,
behandling och läkemedel vid gonorré, klamydia och syfilis
enligt en internationell överenskommelse rörande vissa
lättnader för sjömän vid behandling för könssjukdom av den 1
december 1924, och
4. den som omfattas av lagen (2013:407) om hälso- och
sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan
nödvändiga tillstånd. Lag (2016:523).
3 a § Hälsokontroll som beslutas med stöd av 3 kap. 8 §
första eller andra stycket är kostnadsfri för den som
genomgår kontrollen. Lag (2012:452).
4 § Regionen har kostnadsansvar för läkemedel som avses i 1 §.
Ett öppenvårdsapotek som har lämnat ut ett sådant läkemedel
har rätt att få ersättning för kostnaderna för läkemedlet av
den region inom vars område patienten är bosatt.
Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska
kostnaderna i stället ersättas av den region inom vars område
den förskrivande läkaren har sin verksamhetsort.
Lag (2019:915).
4 a § Regionen har kostnadsansvar för åtgärder som avses i 2 §
och för vaccinationer som ingår i nationella
vaccinationsprogram enligt 2 kap. 3 f § första stycket.
Kommunen eller annan huvudman inom skolväsendet har enligt
skollagens (2010:800) bestämmelser om elevhälsa kostnadsansvar
för vaccinationer som ingår i nationella vaccinationsprogram
enligt 2 kap. 3 f § andra stycket. Lag (2019:915).
8 kap. Överklagande m.m.
Överklagande hos domstol
1 § Smittskyddsläkarens beslut enligt denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol om beslutet gäller
1. förhållningsregler enligt 4 kap. 3 §,
2. tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 §,
3. avslag på begäran om upphörande av isolering enligt 5 kap.
7 §,
4. avslag på begäran om tillstånd att vistas utanför
vårdinrättningens område eller meddelande av villkor i
samband med sådan vistelse enligt 5 kap. 18 §,
5. återkallelse av tillstånd att vistas utanför
vårdinrättningens område enligt 5 kap. 18 §,
6. karantän enligt 3 kap. 9 §,
7. avslag på ansökan om att karantän ska upphöra enligt 3
kap. 11 §, eller
8. avslag på ansökan om undantag från förbud att besöka den
som hålls i karantän enligt 3 kap. 11 §.
Chefsöverläkares beslut enligt 5 kap. 16 § får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut
enligt 5 kap. 11 § i fråga om den som isolerats enligt 5 kap.
1 §.
Folkhälsomyndighetens beslut att avslå en ansökan om undantag
från beslut enligt 3 kap. 10 § om avspärrning får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut av smittskyddsläkare, chefsöverläkare eller
Folkhälsomyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.
Lag (2014:1549).
2 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten
i andra mål än sådana som avser
1. tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 §,
2. isolering enligt 5 kap. 1 §,
3. tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 §,
4. fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 §,
5. upphörande av isolering enligt 5 kap. 7 §,
6. karantän enligt 3 kap. 9 § första stycket,
7. undantag från avspärrning enligt 3 kap. 10 §, eller
8. upphörande av karantän enligt 3 kap. 11 §.
Lag (2004:877).
3 § Frågor som ankommer på förvaltningsrätt enligt denna lag
prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets den som har
beslutat i frågan eller ansökt om åtgärden har sin verksamhet.
Lag (2009:840).
Handläggningen i domstol
4 § Mål enligt denna lag skall handläggas skyndsamt.
5 § Förvaltningsrätten skall inom en vecka från den dag då
ansökan eller överklagandet kom in till domstolen ta upp till
avgörande mål om
1. tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 §,
2. förhållningsregler enligt 4 kap. 3 §,
3. isolering enligt 5 kap. 1 §,
4. fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 §,
5. upphörande av isolering enligt 5 kap. 7 §, eller
6. undantag från förbud att besöka den som hålls i karantän
enligt 3 kap. 9 §.
Förvaltningsrätten får dock förlänga tidsfristen enligt första
stycket om det finns särskilda skäl.
Ett mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § vari beslutet
underställts förvaltningsrätten skall tas upp till avgörande
snarast och senast fyra dagar från den dag underställningen
skedde. Om beslutet om tillfällig isolering inte är verkställt
när det underställs, skall målet tas upp till avgörande inom
fyra dagar från den dag beslutet verkställdes.
Mål om karantän enligt 3 kap. 9 §, mål om undantag från
avspärrning enligt 3 kap. 10 § samt mål om upphörande av
karantän enligt 3 kap. 11 § skall förvaltningsrätten ta upp
till avgörande senast inom fyra dagar från det överklagandet
kom in.
I mål om isolering enligt 5 kap. 1 §, tillfällig isolering
enligt 5 kap. 3 § och fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § får
förvaltningsrätten fatta beslut i målet i avvaktan på att målet
slutligt avgörs. Lag (2009:840).
6 § I mål om isolering enligt 5 kap. 1 §, fortsatt isolering
enligt 5 kap. 5 § eller upphörande av isolering enligt 5 kap.
7 § skall förvaltningsrätten och kammarrätten hålla muntlig
förhandling, om detta inte är uppenbart obehövligt. Muntlig
förhandling skall alltid hållas i sådana mål om någon part
begär det. Parterna skall upplysas om sin rätt att begära
muntlig förhandling. Den isolerades stödperson har rätt att
närvara vid och skall om möjligt underrättas om förhandlingen.
Om en enskild part som har kallats vid vite att inställa sig
personligen till en förhandling uteblir, får rätten förordna
att han eller hon skall hämtas till rätten antingen omedelbart
eller till en senare dag. Lag (2009:840).
7 § När muntlig förhandling hålls i mål om isolering enligt 5
kap. 1 § eller fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § ska
förvaltningsrätten höra lämplig sakkunnig, om det inte är
uppenbart obehövligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska
för viss tid förordna särskilda sakkunniga att bistå rätten.
Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 25 kap. 1–5 §§
eller 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska utan hinder av sekretessen lämnas ut sådana
uppgifter om den smittade som behövs för en sakkunnigs
uppdrag. Lag (2014:1549).
8 § Vid handläggningen i kammarrätt av andra mål enligt denna
lag än mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § skall
nämndemän ingå i rätten.
9 § Offentligt biträde skall förordnas för den som åtgärden
avser i mål i allmän förvaltningsdomstol om
1. isolering enligt 5 kap. 1 §,
2. tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 §,
3. fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 §,
4. upphörande av isolering enligt 5 kap. 7 §,
5. karantän enligt 3 kap. 9 § första stycket,
6. beslut att inte medge undantag från avspärrning enligt 3
kap. 10 §, eller
7. upphörande av karantän enligt 3 kap. 11 §.
Offentligt biträde skall dock inte förordnas om det måste antas
att behov av biträde saknas. Lag (2004:877).
10 § Vid delgivning med enskild i mål enligt denna lag får
34-38 och 47-51 §§ delgivningslagen (2010:1932) inte tillämpas.
Lag (2010:1974).
11 § Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte
annat förordnas i beslutet.
Biträde av Polismyndigheten
12 § Polismyndigheten ska lämna biträde på begäran av
smittskyddsläkaren för att
1. genomföra tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 §,
2. föra den som ska isoleras enligt 5 kap. 1 § eller isoleras
tillfälligt enligt 5 kap. 3 § till vårdinrättningen,
3. återföra den som har avvikit från en vårdinrättning, där
han eller hon enligt beslut ska vara tillfälligt isolerad
eller isolerad, eller den som inte har återvänt till
vårdinrättningen sedan hans eller hennes tillstånd att vistas
utanför vårdinrättningens område har gått ut eller
återkallats,
4. genomföra hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § och
då upprätthålla ordningen,
5. föra den som ska hållas i karantän enligt 3 kap. 9 § till
vårdinrättning eller annan plats där karantänsvistelsen ska
äga rum, eller
6. återföra den som olovligen har avvikit från vårdinrättning
eller annan plats för karantänsvistelsen till denna plats.
Polismyndigheten ska lämna biträde på begäran av
Folkhälsomyndigheten med att spärra av områden enligt 3 kap.
10 § och att upprätthålla dessa avspärrningar.
Lag (2014:1549).
9 kap. Övriga bestämmelser
Tillsyn
1 § Smittskyddet i landet står, med det undantag som anges i
andra stycket, under tillsyn av Inspektionen för vård och
omsorg. Vid tillsynen enligt denna lag ska inspektionen
tillämpa 7 kap. 20–28 §§ och 10 kap. 13 §
patientsäkerhetslagen (2010:659).
Smittskyddet inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk
står under tillsyn av försvarsinspektören för hälsa och
miljö. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om denna tillsyn. Lag (2017:783).
Vissa bemyndiganden
2 § Om riksdagens beslut om ändring i bilaga 1 eller bilaga 2
inte kan avvaktas, får regeringen föreskriva att bestämmelserna
om allmänfarliga sjukdomar eller samhällsfarliga sjukdomar
skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer på
en viss smittsam sjukdom som förekommer eller inom kort kan
förekomma här i landet, om sjukdomen bedöms uppfylla
kriterierna i 1 kap. 3 § andra eller tredje stycket.
En sådan föreskrift får meddelas endast om det vid lagens
ikraftträdande inte var känt
- att sjukdomen uppfyller kriterierna i 1 kap. 3 § andra eller
tredje stycket, eller
- att smittspridning av sjukdomen skulle kunna förekomma i
landet.
Föreskrifter som meddelas med stöd av denna paragraf skall
snarast underställas riksdagens prövning. Lag (2004:877).
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka andra
smittsamma sjukdomar än allmänfarliga som ska vara
anmälningspliktiga.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka andra smittsamma sjukdomar än
allmänfarliga som ska vara smittspårningspliktiga.
Lag (2014:1549).
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela de ytterligare föreskrifter som krävs för ett
ändamålsenligt smittskydd samt till skydd för enskilda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på
Försvarsmakten och Försvarets materielverk, i den
utsträckning föreskrifterna inte gäller tvångsåtgärd mot en
enskild. Lag (2017:783).
5 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om
smittskyddet enligt denna lag om landet kommer i krig eller
krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet har
befunnit sig i.
6 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om
smittskyddet enligt denna lag, om det vid en fredstida kris som
har betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla ett
effektivt smittskydd finns behov av samordnade nationella
åtgärder eller ur ett nationellt perspektiv av andra särskilda
insatser inom smittskyddet.
6 a § Har upphävts genom lag (2020:242).
6 b § Har upphävts genom lag (2020:242).
6 c § Har upphävts genom lag (2020:242).
7 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka smittsamma
sjukdomar som ska ingå i sådana nationella vaccinationsprogram
som avses i 2 kap. 3 c-3 e §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. till vilka åldersgrupper vaccinationer ska erbjudas,
2. antalet doser som ska ges av varje vaccin,
3. med vilka intervall vaccinet ska ges, och
4. de ytterligare villkor som ska gälla för nationella
vaccinationsprogram. Lag (2012:452).
Övergångsbestämmelser
2004:168
1. Denna lag (nya lagen) träder i kraft den 1 juli 2004, då
smittskyddslagen (1988:1472) (gamla lagen) skall upphöra att
gälla.
2. Förhållningsregler som har meddelats enligt 16 § eller
ändrats enligt 17 § gamla lagen gäller längst till och med den
31 december 2004.
3. Om tvångsundersökning som smittskyddsläkaren har beslutat
enligt 36 § gamla lagen inte har genomförts före den nya lagens
ikraftträdande, skall smittskyddsläkaren senast den 5 juli 2004
ansöka hos länsrätten om tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 §
nya lagen. Till dess ansökan har prövats av länsrätten gäller
den gamla lagen i tillämpliga delar.
4. Om en patient vid ikraftträdandet är tvångsisolerad enligt
38 § gamla lagen skall smittskyddsläkaren senast den 5 juli
2004 ansöka hos länsrätten om isolering enligt 5 kap. 1 § nya
lagen. Till dess ansökan har prövats av länsrätten gäller den
gamla lagen i tillämpliga delar.
5. Den som vid lagens ikraftträdande är isolerad enligt beslut
av smittskyddsläkaren med stöd av 39 § gamla lagen skall anses
tillfälligt isolerad enligt beslut av smittskyddsläkaren med
stöd av 5 kap. 3 § nya lagen. Härvid skall smittskyddsläkarens
beslut om isolering anses ha fattats vid ikraftträdandet.
6. Om ett mål om tvångsisolering enligt 38 eller 39 § gamla
lagen inte är slutligt avgjort vid ikraftträdandet skall rätten
pröva förutsättningarna för isolering enligt 5 kap. 1 § eller 5
kap. 3 § enligt nya lagen.
7. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kostnader
som har uppkommit före ikraftträdandet.
2006:1571
1. Denna lag träder i kraft den 15 juni 2007.
2. Beslut som har meddelats enligt 14 § i den upphävda
karantänslagen (1989:290) gäller fortfarande.
2010:1321
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser såvitt avser punkten 2 gäller
fortfarande för den som omfattas av rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
2010:1974
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om en handling har skickats eller
lämnats före den 1 april 2011.
2020:242
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. De upphävda 9 kap. 6 a och 6 b §§ gäller dock fortfarande
för ärenden eller mål som har inletts före ikraftträdandet.
2022:1224
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Genom lagen upphävs förordningen (2022:440) om att
bestämmelserna i smittskyddslagen (2004:168) om allmänfarliga
sjukdomar ska tillämpas på infektion med ett visst
orthopoxvirus.
Bilaga 1
Allmänfarliga sjukdomar
- campylobacterinfektion
- difteri
- fågelinfluensa (H5N1)
- infektion med apkoppsvirus
- infektion med enterohemorragisk E.coli (EHEC)
- giardiainfektion
- gonorré
- hepatit A-E
- hivinfektion
- infektion med HTLV I eller II
- klamydiainfektion
- kolera
- infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA)
- mjältbrand
- paratyfoidfeber
- pest
- infektion med pneumokocker med nedsatt känslighet för
penicillin G
- polio
- rabies
- salmonellainfektion
- shigellainfektion
- smittkoppor
- svår akut respiratorisk sjukdom (SARS)
- syfilis
- tuberkulos
- tyfoidfeber
- virala hemorragiska febrar exkl. denguefeber och sorkfeber
(nefropathia epidemica)
Lag (2022:1224).
Bilaga 2
Samhällsfarliga sjukdomar
- infektion med ebolavirus (en viral hemorragisk feber)
- smittkoppor
- svår akut respiratorisk sjukdom (SARS)
Lag (2022:217).