Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Allmänna bestämmelser Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter i anslutning till järnvägslagen (2004:519). Förordning (2015:361). 1 a § Bestämmelserna i 3 kap. 11 § och 5 kap. gäller inte för verksamhet vid 1. lokala och regionala järnvägsnät som är fristående och enbart avsedda för persontrafik eller museitrafik, eller 2. järnvägsnät som inte förvaltas av staten och som endast används av ägaren eller infrastrukturförvaltaren för transporter av eget gods. Förordning (2017:1287). Tillsynsmyndighet 2 § Transportstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt järnvägslagen (2004:519). Transportstyrelsen får meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs för tillämpningen av järnvägslagen samt 1-3 och 5 kap. denna förordning. Förordning (2008:1287). Definitioner 3 § De ord och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i järnvägslagen (2004:519). Därutöver betyder anmält organ: organ som anmälts enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll för att bedöma överensstämmelse och lämplighet hos komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och delsystem, europeisk specifikation: sådan gemensam teknisk specifikation, sådant europeiskt tekniskt godkännande eller sådan nationell standard som genomför europeisk standard som anges i artikel 1.8-1.12 i rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, transeuropeiska järnvägssystemet: de transeuropeiska järnvägssystemen för konventionell trafik och för höghastighetstrafik, transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetstrafik: det järnvägssystem som beskrivs i bilaga I punkt 2 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (omarbetning) och som omfattar den järnvägsinfrastruktur som avses i artikel 10.2 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juni 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, transeuropeiska järnvägssystemet för konventionell trafik: det järnvägssystem som beskrivs i bilaga I punkt 1 till direktiv 2008/57/EG och som omfattar den järnvägsinfrastruktur som avses i artikel 10.3 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG, väsentliga krav: de krav som beskrivs i bilaga III till direktiv 2008/57/EG, i lydelsen enligt kommissionens direktiv 2014/38/EU, väsentliga uppgifter: beslutsfattande om tilldelning av tåglägen och beslutsfattande som rör uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur. Förordning (2019:262). Bemyndiganden 4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. vilka fordon som är arbetsfordon, 2. vilka fordon som är museijärnvägsfordon, 3. att vissa spåranläggningar inte ska anses vara järnvägsinfrastruktur, och 4. vilken järnvägsinfrastruktur som saknar strategisk betydelse för järnvägsmarknaden. Förordning (2015:361). 5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om skyldigheter för infrastrukturförvaltare att föra register över sina järnvägsanläggningar och krav på innehåll i sådana register. Förordning (2015:361). 2 kap. Krav på järnvägssystem m.m. Säkerhet 1 § Transportstyrelsen ska övervaka järnvägssystemens säkerhet. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om säkerhet när det gäller 1. materiels beskaffenhet, 2. verksamheters organisation, 3. kunskapskrav för anställda med arbetsuppgifter av betydelse för trafiksäkerheten, 4. säkerhetsstyrningssystem och verksamhetsutövares övriga säkerhetsbestämmelser som behövs för att trygga en säker verksamhet enligt 2 kap. 5 § andra stycket järnvägslagen (2004:519), 5. säkerhetsrapporter, 6. trafiksäkerhet, 7. rapportering av olyckor, olyckstillbud och andra händelser med betydelse för säkerheten utöver vad som anges i 2 kap. 6 § järnvägslagen, samt 8. beredskapsplaner. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna om säkerhet i 2 kap. 1–5 a §§ järnvägslagen för verksamhet vid sådana järnvägsnät som avses i 1 kap. 1 a § den lagen. Ytterligare föreskrifter om verksamhetsutövares skyldighet att rapportera olyckor och olyckstillbud finns i förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor. Förordning (2015:361). 1 a § Transportstyrelsen ska enligt 15 b § förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor årligen rapportera tillbaka till Statens haverikommission vilka åtgärder som vidtagits med anledning av säkerhetsrekommendationer som riktats till styrelsen under det gångna året. Om en säkerhetsrekommendation utfärdats av en myndighet eller ett organ i ett annat land inom EES eller i Schweiz och riktats till Sverige enligt artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet), ska Transportstyrelsen för svenskt vidkommande handha ärendet, vidta lämpliga åtgärder och rapportera tillbaka till den myndighet eller det organ som har utfärdat säkerhetsrekommendationen. Förordning (2008:1287). 2 § Transportstyrelsen beslutar om namn på trafikplats för järnväg. Transportstyrelsen får också meddela föreskrifter om namn på sådan trafikplats. Innan ett namn fastställs eller ändras ska Transportstyrelsen höra Lantmäteriet, berörda länsstyrelser, kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter, infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag. Förordning (2013:318). 3 § Transportstyrelsen får efter samråd med Socialstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter om hälsokraven enligt 2 kap. 3 § andra stycket järnvägslagen (2004:519) samt om hälsoundersökning enligt 2 kap. 4 § samma lag. Förordning (2008:1287). 3 a § Transportstyrelsen ska samla in information om gemensamma säkerhetsindikatorer i enlighet med artikel 5 i och bilaga I till direktiv 2004/49/EG, i lydelsen enligt kommissionens direktiv 2014/88/EU. Förordning (2015:12). 3 b § Transportstyrelsen ska årligen upprätta och offentliggöra en rapport om sitt säkerhetsarbete inom järnvägsområdet. Rapporten ska överlämnas till regeringen och Europeiska järnvägsbyrån senast den 30 september. Rapporten ska innehålla uppgifter om 1. Transportstyrelsens bedömning av järnvägssäkerhetens utveckling, med en sammanställning av gemensamma säkerhetsindikatorer i enlighet med bilaga I till direktiv 2004/49/EG, i lydelsen enligt kommissionens direktiv 2014/88/EU, 2. mer betydelsefulla ändringar i lag, förordning eller myndighetsföreskrifter om järnvägssäkerhet, 3. utvecklingen avseende meddelade säkerhetsintyg enligt 3 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519) och säkerhetstillstånd enligt 3 kap. 7 § järnvägslagen, och 4. resultat och erfarenheter från myndighetens tillsynsarbete. Förordning (2015:12). 3 c § Transportstyrelsen ska till Europeiska gemenskapernas kommission anmäla beslutade ändringar av gällande myndighetsföreskrifter om säkerhet inom järnvägsområdet, såvida bestämmelserna inte enbart avser genomförande av EG-direktiv eller tillämpningen av sådana tekniska specifikationer för driftskompatibilitet som avses i 2 kap. 5 §. Förordning (2008:1287). Krav på delsystem och komponenter Inledande bestämmelse 4 § Bestämmelserna i 5–14 §§ och 15 § första stycket gäller endast delsystem och komponenter som projekterats, byggts, byggts om eller moderniserats efter utgången av juni 2004. Bestämmelserna gäller dock i tillämpliga delar även delsystem och komponenter som har tagits i bruk dessförinnan men efter den 1 januari 2001, om de ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetstrafik. Bestämmelserna i 5–14, 14 b och 14 c §§ samt 15 § första stycket gäller inte för museijärnvägsfordon eller för järnvägsfordon och järnvägsinfrastruktur vid sådana fristående järnvägsnät som avses i 1 kap. 1 a § 1 järnvägslagen (2004:519). Förordning (2015:361). Väsentliga krav och tekniska specifikationer 5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om specifikationer som svarar mot kraven i de tekniska specifikationer för driftskompatibilitet som offentliggjorts av Europeiska kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning. Sådana föreskrifter får innehålla krav på att en bedömning enligt 2 kap. 10 § järnvägslagen (2004:519) ska utföras av ett organ som anmälts för detta ändamål enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om tekniska standarder och specifikationer som ska tillämpas i avvaktan på att tekniska specifikationer för driftskompatibilitet offentliggjorts enligt första stycket. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om övriga villkor för projektering, byggnation, ombyggnation, modernisering, drift, underhåll och brukande av järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon. Förordning (2011:1117). 6 § Varje delsystem och varje däri ingående komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet ska uppfylla de väsentliga krav som anges i bilaga III till direktiv 2008/57/EG, i lydelsen enligt kommissionens direktiv 2014/38/EU. Förordning (2015:12). 7 § Varje delsystem skall överensstämma med de tekniska specifikationer för driftskompatibilitet och med de andra krav i fråga om projektering, byggnation, ombyggnation, modernisering, drift och underhåll eller brukande som Transportstyrelsen föreskriver. Förordning (2008:1287). 8 § Kontroll samt bedömning av överensstämmelse och lämplighet enligt 2 kap. 9 och 10 §§ järnvägslagen (2004:519) skall göras i enlighet med förfaranden som föreskrivs i de tekniska specifikationer för driftskompatibilitet som anges i 5 § och med relevanta europeiska specifikationer. Innan det finns en tillämplig och offentliggjord teknisk specifikation för driftskompatibilitet eller för det fall ett visst delsystem helt eller delvis undantagits från tillämpning i antagna tekniska specifikationer för driftskompatibilitet, skall Transportstyrelsen upprätta en förteckning över de tekniska föreskrifter, standarder och specifikationer som skall användas för att uppfylla de väsentliga kraven. I förteckningen skall specifikationerna anges uppdelade per delsystem. Transportstyrelsen skall överlämna förteckningen till övriga medlemsstater inom EES, till Schweiz och till Europeiska gemenskapernas kommission. Förordning (2008:1287). 8 a § Sådana föreskrifter om tekniska standarder och specifikationer som avses i 5 § andra stycket och som är avsedda för järnvägsfordon, ska omfatta de parametrar som anges i bilaga VII till direktiv 2008/57/EG, senast ändrad genom direktiv 2009/131/EG. Transportstyrelsen ska dela in de föreskrifter som avses i första stycket i a) internationella normer och nationella föreskrifter som i fråga om järnvägssäkerhet anses likvärdiga med andra medlemsstaters nationella föreskrifter, b) föreskrifter som inte omfattas av a eller c, och c) föreskrifter som gäller de tekniska egenskaperna hos infrastrukturen och som är nödvändiga för att garantera en säker och driftskompatibel användning av det berörda järnvägsnätet. Förordning (2011:1117). 9 § Delsystem och komponenter som uppfyller kraven enligt järnvägslagen (2004:519), denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning får inte förbjudas, begränsas eller hindras från att släppas ut på marknaden eller från att tas i bruk. 10 § Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om bedömningsförfaranden och kontroll i samband med EG-försäkran och EG-kontrollförklaring samt om innehållet i dessa. Förordning (20008:1287). Undantag från tekniska specifikationer 11 § Transportstyrelsen får, när det gäller delsystem som ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet, besluta att inte tillämpa en sådan teknisk specifikation som avses i 5 § första stycket endast för projekt som gäller 1. ett nytt delsystem eller en modernisering eller ombyggnad av ett befintligt delsystem om projektet vid tidpunkten för publicering av den tekniska specifikationen för driftskompatibilitet i Europeiska unionens officiella tidning är långt framskridet eller omfattas av ett avtal som håller på att genomföras, 2. en modernisering eller ombyggnad av ett befintligt delsystem om lastprofilen, spårvidden eller spåravståndet eller den elektriska spänningen enligt tillämpliga tekniska specifikationer för driftskompatibilitet är inkompatibla med vad som gäller för det befintliga delsystemet, 3. en modernisering, utvidgning eller ombyggnad av ett befintligt delsystem om tillämpningen av den tekniska specifikationen för driftskompatibilitet skulle hota projektets lönsamhet eller driftskompatibiliteten hos det svenska järnvägssystemet, 4. att snabbt återupprätta järnvägsförbindelserna efter en olyckshändelse eller en naturkatastrof och det inte är tekniskt eller ekonomiskt möjligt att göra detta om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet helt eller delvis ska tillämpas, 5. för fordon till eller från tredjeland där spårvidden avviker från den spårvidd som används för gemenskapens huvudjärnvägsnät. Förordning (2013:318). 12 § Transportstyrelsen ska till Europeiska kommissionen överlämna en förteckning över alla för styrelsen kända långt framskridna projekt som genomförs på svenskt territorium och för vilka ett undantag från en teknisk specifikation för driftskompatibilitet enligt 11 § 1 skulle kunna aktualiseras. Förteckningen ska överlämnas till kommissionen senast ett år efter det att den tekniska specifikationen för driftskompatibilitet trädde i kraft. Förordning (2013:318). 13 § Innan Transportstyrelsen fattar beslut enligt 11 § 2, 3 eller 5 ska styrelsen överlämna en begäran om undantag till Europeiska kommissionen. Begäran ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga IX till direktiv 2008/57/EG. Förordning (2013:318). 13 a § Innan Transportstyrelsen fattar beslut enligt 11 § 1 eller 4 ska styrelsen överlämna ett underlag till Europeiska kommissionen. Underlaget ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga IX till direktiv 2008/57/EG. Förordning (2013:318). 14 § Om Europeiska kommissionen beslutar att inte tillåta ett undantag får beslut enligt 11 § 2, 3 eller 5 inte meddelas. Om Europeiska kommissionen inte fattat ett beslut i ärendet inom sex månader från det att en begäran med fullständigt underlag lämnats in, ska det anses att begäran godtagits. Om Europeiska kommissionen, när det gäller undantag enligt 11 § 1 eller 4, utfärdar en rekommendation om vilka specifikationer som ska tillämpas, ska Transportstyrelsen beakta denna rekommendation. Förordning (2013:318). Godkännande av delsystem 14 a § Inför en prövning enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen (2004:519) ska sökanden ge in handlingar som styrker teknisk kompatibilitet och säker integrering i järnvägssystemet. Förordning (2011:1117). 14 b § Ett delsystem som inte alls eller endast till viss del omfattas av krav på tekniska specifikationer för driftskompatibilitet och som har godkänts för att tas i bruk i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska godkännas enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen (2004:519), om sökanden visar upp dokumentation som styrker att delsystemet 1. uppfyller de väsentliga krav som anges i bilaga III till direktiv 2008/57/EG, i lydelsen enligt kommissionens direktiv 2014/38/EU, 2. är tekniskt kompatibelt med det järnvägssystem det ska integreras i, och 3. kan användas på ett för järnvägssäkerheten betryggande sätt i järnvägssystemet. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar som ska ges in samt om det krävs tester för att styrelsen ska kunna pröva ansökan. Förordning (2015:12). Nytt godkännande av moderniserade eller ombyggda delsystem 14 c § Om det enligt 2 kap. 13 a § järnvägslagen (2004:519) krävs ett nytt godkännande av ett delsystem som moderniseras eller byggs om, ska Transportstyrelsen besluta i vilken utsträckning sådana specifikationer för driftskompatibilitet som avses i 5 § första stycket ska tillämpas. Om Transportstyrelsen beslutar att sådana specifikationer som avses i 5 § första stycket inte ska tillämpas, ska styrelsen anmäla detta till Europeiska kommissionen. Anmälan ska innehålla ett underlag med uppgifter om 1. skälet för att specifikationerna inte tillämpas fullt ut, 2. vilka tekniska krav styrelsen i stället ställer på delsystemet, och 3. det organ som ansvarar för EG-kontrollen av delsystemet. Förordning (2011:1117). 14 d § Transportstyrelsen ska meddela beslut om nytt godkännande att ta ett delsystem i bruk enligt 2 kap. 13 a § järnvägslagen (2004:519) så snart som möjligt, dock senast fyra månader efter det att en fullständig ansökan getts in till styrelsen. Förordning (2011:1117). Undantag från kravet på godkännande av delsystem 15 § Sådana delsystem, som enligt bilaga II punkt 1 b till direktiv 2008/57/EG om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen motsvarar funktionellt definierade områden, behöver inte godkännas enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen (2004:519). Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om andra undantag från kravet på godkännande. Förordning (2011:394). Transportstyrelsens tillsyn över godkända delsystem 15 a § Efter det att ett delsystem godkänts för att tas i bruk enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen (2004:519), ska Transportstyrelsens tillsyn över delsystemet ske i enlighet med tillämpliga krav för beviljande av säkerhetsintyg enligt 3 kap. 3 § järnvägslagen, i fråga om delsystem hänförliga till fordon, samt i enlighet med tillämpliga krav för beviljande av säkerhetstillstånd enligt 3 kap. 8 § järnvägslagen, i fråga om delsystem hänförliga till infrastruktur. Transportstyrelsen ska vid denna tillsyn tillämpa de bedömnings- och kontrollförfaranden som anges i tillämpliga tekniska specifikationer för driftskompatibilitet. Förordning (2013:869). Kompletterande godkännande av järnvägsfordon När det krävs ett kompletterande godkännande 16 § För järnvägsfordon som har godkänts för att tas i bruk av behörig instans i en annan stat inom EES eller i Schweiz krävs ett kompletterande godkännande enligt 17 eller 19 § innan fordonet får tas i bruk på svenska järnvägsnät. Ett kompletterande godkännande behövs dock inte för järnvägsfordon som godkänts för att tas i bruk i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som 1. helt överensstämmer med tillämpliga tekniska specifikationer för driftskompatibilitet enligt 2 kap. 8 § andra stycket järnvägslagen (2004:519), och 2. ska användas enbart på järnvägsinfrastruktur som helt överensstämmer med tillämpliga tekniska specifikationer för driftskompatibilitet enligt samma paragraf. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från kravet på kompletterande godkännande enligt första stycket. Förordning (2011:1117). Kompletterande godkännande av fordon som överensstämmer med tekniska specifikationer för driftskompatibilitet 17 § Ett järnvägsfordon som överensstämmer med tillämpliga tekniska specifikationer för driftskompatibilitet, dock utan att uppfylla förutsättningarna för undantag från kravet på kompletterande godkännande enligt 16 § andra stycket eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 § tredje stycket, ska godkännas för att tas i bruk på svenska järnvägsnät enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen (2004:519), om sökanden visar att fordonet 1. har godkänts för att tas i bruk av behörig instans i en annan stat inom EES eller i Schweiz, och 2. fungerar tekniskt och funktionellt med den järnvägsinfrastruktur fordonet ska användas på när det gäller klimatförhållanden, kraftförsörjning, signalering, trafikledning, spårvidd, infrastrukturprofil, högsta tillåtna axellast och andra begränsningar i infrastrukturen. För att fordonet ska godkännas enligt första stycket krävs också att sökanden visar upp det tekniska underlaget för EG- kontrollförklaringen och, för fordon som är utrustade med dataregistreringsutrustning, det tekniska underlaget för förfarandet för insamling av uppgifter, samt registerutdrag om underhållshistorik och om eventuella tekniska ändringar som gjorts efter godkännandet enligt första stycket 1. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar som ska ges in samt i vilka fall det krävs provkörning av fordonet för att styrelsen ska kunna pröva ansökan enligt första stycket. Förordning (2011:1117). Tidsfrister för Transportstyrelsens prövning av ett kompletterande godkännande enligt 17 § 18 § Beslut om kompletterande godkännande att ta järnvägsfordon i bruk enligt 17 § ska fattas av Transportstyrelsen så snart som möjligt, dock senast 1. två månader efter det att den tekniska dokumentationen enligt 17 § har lämnats in, eller 2. en månad efter det att kompletterande upplysningar eller resultat av prover som styrelsen har begärt har lämnats in. Om Transportstyrelsen inte har fattat ett beslut inom de tidsfrister som anges i första stycket, ska fordonet enligt 2 kap. 19 § andra stycket järnvägslagen (2004:519) anses godkänt för att tas i bruk. Förordning (2011:1117). Kompletterande godkännande av fordon som inte överensstämmer med tekniska specifikationer för driftskompatibilitet 19 § Ett järnvägsfordon som inte, eller endast till viss del, överensstämmer med krav på tekniska specifikationer för driftskompatibilitet ska godkännas enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen (2004:519) om sökanden visar att fordonet 1. har godkänts för att tas i bruk i en annan stat inom EES eller Schweiz och uppfyller gällande säkerhetsbestämmelser, och 2. fungerar tekniskt och funktionellt med den järnvägsinfrastruktur fordonet ska användas på när det gäller klimatförhållanden, kraftförsörjning, signalering, trafikledning, spårvidd, infrastrukturprofil, högsta tillåtna axellast och andra begränsningar i infrastrukturen. För att fordonet ska godkännas enligt första stycket krävs också att sökanden visar upp 1. tekniska data, underhållsprogram och särskilda driftsegenskaper som, för fordon utrustade med dataregistreringsutrustning, ska innefatta information om förfaranden för insamling av sådana uppgifter som avses i artikel 20.2 c i direktiv 2004/49/EG (järnvägssäkerhetsdirektivet), och 2. registerutdrag som utvisar fordonets driftshistoria, underhållshistorik och tekniska ändringar som gjorts efter godkännandet enligt första stycket 1. Transportstyrelsen ska godta de handlingar som avses i första stycket 1 och andra stycket 1, om det inte finns en betydande säkerhetsrisk. När det gäller första stycket 2 och andra stycket 2 får Transportstyrelsen begära 1. ytterligare information, 2. tester som visar att fordonet är kompatibelt med järnvägsinfrastrukturen, och 3. att riskhantering genomförs enligt kommissionens förordning (EG) nr 352/2009 för att säkerställa att krav i nationella tekniska specifikationer är uppfyllda. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar som ska ges in samt i vilka fall det krävs provkörning av fordonet för att styrelsen ska kunna pröva ansökan enligt första stycket. Förordning (2013:869). Tidsfrister för Transportstyrelsens prövning av ett kompletterande godkännande enligt 19 § 20 § Beslut om kompletterande godkännande att ta järnvägsfordon i bruk enligt 19 § ska fattas av Transportstyrelsen så snart som möjligt, dock senast 1. fyra månader efter det att den tekniska dokumentationen enligt 19 § har lämnats in, eller 2. två månader efter det att upplysningar eller resultat av prover som styrelsen har begärt har lämnats in. Om Transportstyrelsen inte har fattat ett beslut inom de tidsfrister som anges i första stycket, ska fordonet enligt 2 kap. 19 § andra stycket järnvägslagen (2004:519) anses godkänt för att tas i bruk. Förordning (2011:1117). Klassificering av nationella bestämmelser 21 § I syfte att underlätta prövningsförfarandet vid kompletterande godkännanden av järnvägsfordon som inte överensstämmer med tekniska specifikationer för driftskompatibilitet ska Transportstyrelsen klassificera de nationella bestämmelserna i enlighet med bilaga VII till direktiv 2008/57/EG. Förordning (2011:1117). Provkörning av fordon 22 § Om provkörning krävs för att ett fordon ska kunna godkännas för att tas i bruk, ska Trafikverket se till att sådan provkörning kan utföras inom tre månader efter det att förfrågan kom in till Trafikverket. Förordning (2011:1117). Godkännande av fordonstyper 23 § Transportstyrelsen ska underrätta Europeiska järnvägsbyrån när ett godkännande av en fordonstyp enligt 2 kap. 20 § första stycket järnvägslagen (2004:519) beviljas, ändras, tillfälligt dras tillbaka eller återkallas. Förordning (2011:1117). 23 a § Transportstyrelsens prövning för förnyat typgodkännande enligt 2 kap. 20 § tredje stycket järnvägslagen (2004:519) får endast avse förhållanden som påverkas av de ändrade föreskrifterna. Förordning (2013:869). 24 § Om en ansökan om typgodkännande görs i flera länder samtidigt, ska Transportstyrelsen samarbeta med motsvarande myndigheter i övriga berörda länder i syfte att underlätta förfarandet. Förordning (2011:1117). 24 a § En försäkran om överensstämmelse ska 1. för fordon som överensstämmer med en teknisk specifikation för driftskompatibilitet fastställas enligt de kontrollförfaranden som anges i specifikationen, och 2. för fordon som inte överensstämmer med en teknisk specifikation för driftskompatibilitet fastställas i enlighet med de kontrollförfaranden som anges i modulerna D eller E i rådets beslut 93/465/EEG av den 22 juli 1993 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande och användning av EG-märkning om överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv. Förordning (2013:318). Märkning av järnvägsfordon 25 § För fordon som är godkända för att tas i bruk utan att ha tilldelats ett europeiskt fordonsnummer, en innehavarbeteckning och en beteckning om driftskompatibilitet i enlighet med 2 kap. 22 § järnvägslagen (2004:519), ska fordonsinnehavaren ansöka om att fordonet ska tilldelas sådana nummer och beteckningar hos Transportstyrelsen. Förordning (2011:1117). Övriga bemyndiganden 26 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. godkännande av att ta delsystem i bruk enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen (2004:519), 2. krav på nytt godkännande av delsystem enligt 2 kap. 13 a § järnvägslagen, 3. godkännande av järnvägsfordon och fordonstyper enligt 15-17, 20 och 21 §§ järnvägslagen och om undantag från krav på godkännande samt om godkännande av en serie identiskt lika fordon, 4. europeiska fordonsnummer, innehavarbeteckningar och beteckningar om driftskompatibilitet enligt 2 kap. 22 § järnvägslagen och om undantag från kravet på märkning enligt 2 kap. 22 § den lagen, 5. när fordon som vid denna förordnings ikraftträdande redan är godkända att tas i bruk enligt 2 kap. 13 § järnvägslagen senast ska vara märkta med sådana nummer och beteckningar som avses i 4, och 6. underhållsansvariga enheter enligt 2 kap. 23 och 24 §§ järnvägslagen och om undantag från krav på sådan enhet. Förordning (2011:1117). 27 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter den som bedriver verksamhet som omfattas av järnvägslagen (2004:519) skall lämna i syfte att förse Europeiska gemenskapernas kommission och Europeiska järnvägsbyrån med underlag i deras regelutvecklingsarbete enligt 8 kap 3 a § järnvägslagen (2004:519). Förordning (2011:1117). Krav på järnvägsmateriel enligt COTIF Internationella bestämmelser som ska gälla som svensk förordning 28 § Som svensk förordning ska gälla originaltexterna av bestämmelserna i bihang F om validering av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik i fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999. Bihanget ska gälla i den lydelse som framgår av bilagan till denna förordning. Första stycket gäller inte till den del bestämmelserna reglerar de fördragsslutande parternas förpliktelser mot varandra eller mot Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Om originaltexterna skiljer sig åt, gäller den franska texten. De franska och engelska texterna samt en översättning av dessa till svenska finns intagna i bilagan till denna förordning. Förordning (2015:346). 29 § Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om sådana tekniska standarder och föreskrifter som avses i bihang F. Förordning (2015:346). Tekniskt godkännande av järnvägsmateriel 30 § Transportstyrelsen är behörig att besluta om tekniskt godkännande enligt artikel 5 i bihang G till det fördrag som anges i 28 §. Bedömningen av överensstämmelse ska vara utförd av ett organ som anmälts för detta ändamål enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om beslut om tekniskt godkännande. Förordning (2015:346). 3 kap. Tillstånd för järnvägsverksamhet Licens Tidsfrist för beviljande av licens 1 § Transportstyrelsen ska meddela ett beslut om licens enligt 3 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) så snart som möjligt, dock senast tre månader efter det att all relevant information för prövning av ansökan getts in. Förordning (2015:361). Offentliggörande av förfarandet för beviljande av licens 1 a § Transportstyrelsen ska på sin webbplats offentliggöra en beskrivning av förfarandet för att beviljas licens. Transportstyrelsen ska informera Europeiska kommissionen om detta och om var informationen finns tillgänglig. Förordning (2015:361). Underrättelse om licens 2 § När Transportstyrelsen utfärdar, ändrar eller återkallar en licens ska styrelsen omedelbart underrätta Europeiska järnvägsbyrån om detta. Förordning (2015:361). 3 § Om det kan konstateras att ett järnvägsföretag som beviljats licens i ett annat land inom EES eller i Schweiz inte uppfyller uppställda krav, skall Transportstyrelsen genast underrätta tillståndsmyndigheten i det land som beviljat licensen. Förordning (2008:1287). Kravet på yrkeskunnande 4 § Kravet på yrkeskunnande i 3 kap. 2 § 3 järnvägslagen (2004:519) ska anses uppfyllt av den som förfogar över en ledningsorganisation som har den kunskap eller erfarenhet som krävs för att utöva en säker och pålitlig operativ kontroll över den typ av verksamhet som ansökan om licensen gäller. Förordning (2015:361). Kravet på ekonomisk förmåga 5 § Kravet på ekonomisk förmåga i 3 kap. 2 § 3 järnvägslagen (2004:519) ska anses uppfyllt av den som kan visa att denne enligt realistiska antaganden kan uppfylla sina ekonomiska skyldigheter under de närmaste 12 månaderna. Förordning (2015:361). 5 a § Den som ansöker om licens enligt 3 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) ska till Transportstyrelsen lämna uppgifter om sin ekonomiska förmåga. Uppgifter ska lämnas om åtminstone följande: 1. tillgängliga medel inklusive beviljade checkräkningskrediter och lån, 2. medel och tillgångar som kan användas som säkerhet, 3. rörelsekapital, 4. relevanta kostnader, inklusive inköpskostnader eller förskottsbetalning för fordon och annan rullande materiel, mark, byggnader och anläggningar, 5. fasta kostnader, och 6. skatter och sociala avgifter. Förordning (2015:361). 5 b § Transportstyrelsen ska kontrollera den ekonomiska förmågan enligt 5 § särskilt genom granskning av årsredovisning eller, i de fall en årsredovisning inte finns, innevarande års balansräkning. Förordning (2015:361). 5 c § Kravet på ekonomisk förmåga enligt 3 kap. 2 § 3 järnvägslagen (2004:519) ska inte anses uppfyllt av den som har betydande skulder för skatter och sociala avgifter. Förordning (2015:361). 5 d § Transportstyrelsen får för att kontrollera den ekonomiska förmågan enligt 3 kap. 2 § 3 järnvägslagen (2004:519) begära att sökanden lämnar en revisionsberättelse eller andra relevanta handlingar innehållande de uppgifter som avses i 5 a §, som upprättats av en bank, en bokföringsbyrå eller en auktoriserad revisor. Förordning (2015:361). Kravet på gott anseende 6 § Kravet på gott anseende i 3 kap. 2 § 3 järnvägslagen (2004:519) ska inte anses uppfyllt av den som försatts i konkurs. Det ska inte heller anses uppfyllt om personer som ingår i företagets ledning har dömts för 1. allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott, 2. allvarliga överträdelser av lagstiftning som gäller transporter, eller 3. allvarlig eller upprepad underlåtenhet att uppfylla skyldigheter enligt sociallagstiftning, arbetsrättslig lagstiftning eller arbetsmiljölagstiftning eller, när det gäller företag som avser att bedriva gränsöverskridande godstransporter, tullagstiftning. Förordning (2015:361). Tillfällig licens 6 a § Om Transportstyrelsen har återkallat en licens med stöd av 8 kap. 5 § järnvägslagen (2004:519) på grund av järnvägsföretagets bristande efterlevnad av kravet på ekonomisk förmåga, får en tillfällig licens utfärdas under den tid som järnvägsföretaget omorganiseras. Detta gäller dock endast om bedömningen görs att säkerheten inte äventyras. En tillfällig licens får vara giltig i högst 6 månader. Förordning (2015:361). Förnyad prövning av licens m.m. 6 b § Om ett järnvägsföretag har avbrutit sin verksamhet under 6 månader eller inte har påbörjat verksamheten inom 6 månader efter det att licensen beviljades, får Transportstyrelsen besluta att järnvägsföretaget ska ansöka om förnyad prövning av licensen eller att licensen tillfälligt ska återkallas. När det gäller tidsfristen för påbörjande av verksamheten, får Transportstyrelsen på begäran av järnvägsföretaget besluta att denna tidsfrist ska förlängas. Transportstyrelsen ska vid bedömningen särskilt beakta om de transporttjänster järnvägsföretaget avser att bedriva kräver längre tid än 6 månader att påbörja. Förordning (2015:361). Förändring av ett järnvägsföretags ägandeförhållanden m.m. 6 c § Om ett järnvägsföretag byter ägare eller slås samman med ett annat företag, får Transportstyrelsen besluta att järnvägsföretaget ska ansöka om förnyad prövning av licensen. Järnvägsföretaget får dock fortsätta att bedriva verksamheten under den förnyade prövningen om inte Transportstyrelsen på grund av säkerhetsskäl beslutar annat. Förordning (2015:361). Säkerhetsintyg och säkerhetstillstånd 7 § Transportstyrelsen skall meddela ett beslut om säkerhetsintyg enligt 3 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519) eller säkerhetstillstånd enligt 3 kap. 7 § järnvägslagen så snart som möjligt, dock senast fyra månader efter det att en fullständig ansökan getts in. Förordning (2008:1287). 8 § När Transportstyrelsen har utfärdat, förnyat, ändrat eller återkallat A-delen av ett säkerhetsintyg enligt 3 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519), skall styrelsen senast inom en månad underrätta Europeiska järnvägsbyrån. Underrättelsen skall innehålla det berörda järnvägsföretagets namn och adress, dag för utfärdande av intyget, omfattning och giltighet av intyget samt, vid återkallelse av intyget, en motivering av beslutet. Förordning (2008:1287). 9 § Om Transportstyrelsen har återkallat B-delen av ett säkerhetsintyg enligt 3 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519), skall styrelsen genast underrätta den säkerhetsmyndighet inom EES eller i Schweiz som har utfärdat A-delen av intyget. Förordning (2008:1287). 10 § Ett säkerhetstillstånd för infrastrukturförvaltare enligt 3 kap. 7 § järnvägslagen (2004:519) skall vara uppdelat i en A- och en B-del. A-delen skall innehålla ett godkännande av infrastrukturförvaltarens säkerhetsstyrningssystem enligt 2 kap. 5 § första stycket järnvägslagen (2004:519) och B-delen skall innehålla ett godkännande av att de övriga krav som ställs för att få säkerhetstillstånd enligt 3 kap. 8 § järnvägslagen uppfylls. Förordning (2007:453). 11 § När Transportstyrelsen har utfärdat, förnyat, ändrat eller återkallat ett säkerhetstillstånd för infrastrukturförvaltare, skall styrelsen inom en månad underrätta Europeiska järnvägsbyrån. Underrättelsen skall innehålla infrastrukturförvaltarens namn och adress, dag för utfärdandet av tillståndet, omfattningen och giltigheten av tillståndet samt, vid återkallelse av tillståndet, en motivering av beslutet. Förordning (2008:1287). 11 a § Transportstyrelsen ska följa marknaden för järnvägsutbildningar och snarast möjligt underrätta ansvarigt departement i Regeringskansliet (Näringsdepartementet) om det finns risk för att det kommer att saknas 1. utbildning som är nödvändig för att järnvägsföretag ska kunna få säkerhetsintyg enligt 3 kap. 3 § järnvägslagen (2004:519), eller 2. utbildning för infrastrukturförvaltare och personal hos infrastrukturförvaltare som utför uppgifter med betydelse för säkerheten enligt artikel 13.1 i direktiv 2004/49/EG. Förordning (2008:1287). Bemyndigande 12 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. licenser, förnyad prövning av licenser och tillfälliga licenser, 2. säkerhetsintyg, 3. nationellt trafiksäkerhetstillstånd, 4. säkerhetstillstånd, och 5. omprövning av tillstånd eller villkor. Förordning (2015:361). 4 kap. Rätt att utföra och organisera persontrafik på järnvägsnät som förvaltas av staten 1 § Har upphävts genom förordning (2011:104). 1 a § Har upphävts genom förordning (2011:104). 1 b § Endast det järnvägsföretag som Arlandabanan Infrastructure AB godkänt har rätt att ta upp och lämna av passagerare som reser till eller från Arlanda flygplats på linjen mellan Stockholms centralstation och Arlanda flygplats. Godkännandet får ske efter regeringens medgivande. Godkännande enligt första stycket behövs inte för internationell persontrafik. Godkännande behövs inte heller för den som utför annan trafik om det företag som enligt första stycket har trafikeringsrätten ger sitt samtycke till denna. Förordning (2011:104). 2 § Har upphävts genom förordning (2010:1834). 3 § Har upphävts genom förordning (2011:1117). 4 § Har upphävts genom förordning (2011:104). 5 § Har upphävts genom förordning (2011:104). 6 § Har upphävts genom förordning (2011:104). 5 kap. Tillträde till järnvägsnät Infrastrukturförvaltares oberoende Grundläggande skyldigheter om konkurrensneutralitet och icke- diskriminering 1 § För att infrastrukturförvaltare ska uppfylla kravet om konkurrensneutralitet och icke-diskriminering i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av kapacitet enligt 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § järnvägslagen (2004:519) ska infrastrukturförvaltaren säkerställa att alla relevanta delar av verksamheten uppfyller dessa krav. Detta innebär för Trafikverkets verksamhet bland annat att 1. ledamöterna i styrelsen och de chefer som rapporterar direkt till styrelsen agerar på ett icke-diskriminerande sätt och att deras opartiskhet inte är påverkad av någon intressekonflikt, 2. ledamöterna i styrelsen inte samtidigt är ledamöter i ett järnvägsföretags styrelse, 3. de väsentliga uppgifterna organisatoriskt och beslutsmässigt utförs på ett oberoende sätt i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av kapacitet och att de personer som ansvarar för att fatta beslut om dessa uppgifter inte påverkas av någon intressekonflikt, 4. personer som ansvarar för att fatta beslut om väsentliga uppgifter hos Trafikverket inte samtidigt är ledamöter i ett järnvägsföretags styrelse, 5. trafikledning och planering av underhåll utövas på ett öppet och icke-diskriminerande sätt och att de personer som ansvarar för att fatta beslut om dessa uppgifter inte påverkas av någon intressekonflikt, 6. trafikledning utövas på ett öppet och icke-diskriminerande sätt så att i händelse av exempelvis en störning alla berörda järnvägsföretag så snabbt som möjligt får fullständig tillgång till relevant information, och 7. Trafikverket på ett öppet och icke-diskriminerande sätt samråder med berörda järnvägsföretag och andra sökande om sin planering för underhålls- och moderniseringsarbeten och så långt möjligt beaktar deras synpunkter. Förordning (2019:262). 1 a § Har upphävts genom förordning (2015:361). Entreprenad och delning av infrastrukturförvaltarens uppgifter 2 § Förutsatt att det inte uppstår några intressekonflikter och att konfidentiell information inte obehörigen förs vidare hindrar inte kraven på icke-diskriminering och konkurrensneutralitet enligt 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § järnvägslagen (2004:519) att Trafikverket lägger ut delar av sina uppgifter på entreprenad. Om de uppgifter som läggs ut på entreprenad rör annat än utveckling, underhåll och modernisering av järnvägsinfrastrukturen, får uppgifterna dock inte läggas ut på entreprenad till ett järnvägsföretag eller till någon som kontrollerar eller kontrolleras av ett järnvägsföretag. Det förhållandet att uppgifter läggs ut på entreprenad ska inte påverka det ansvar Trafikverket har i egenskap av infrastrukturförvaltare för verksamheten enligt järnvägslagen. Förordning (2019:262). 2 a § Har upphävts genom förordning (2017:1287). Samarbetsavtal 3 § Kravet på konkurrensneutralitet och icke-diskriminering enligt 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § järnvägslagen (2004:519) hindrar inte att Trafikverket under Transportstyrelsens överinseende ingår samarbetsavtal med ett eller flera järnvägsföretag på ett icke-diskriminerande sätt i syfte att skapa fördelar för kunderna, såsom sänkta kostnader och förbättrad prestanda på den del av nätet som omfattas av avtalet. Transportstyrelsen ska övervaka tillämpningen av sådana samarbetsavtal och får i de fall det bedöms motiverat ge råd om att avtalet ska upphävas. Förordning (2019:262). Vertikalt integrerade företag 4 § Vertikalt integrerade företag är 1. företag som ansöker om undantag från förbudet i 6 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) att utföra eller organisera järnvägstrafik och samtidigt ansvara för tilldelning av infrastrukturkapacitet eller fastställande av avgifter, och 2. företag som har beviljats undantag från det förbudet. Vertikalt integrerade företag kan klassificeras i någon av följande kategorier av företag där, i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer, 1. en infrastrukturförvaltare kontrolleras av ett företag som på samma gång kontrollerar ett eller flera järnvägsföretag som bedriver järnvägstrafik på infrastrukturförvaltarens nät, 2. en infrastrukturförvaltare kontrolleras av ett eller flera järnvägsföretag som bedriver järnvägstrafik på infrastrukturförvaltarens nät, 3. ett eller flera järnvägsföretag som bedriver järnvägstrafik på infrastrukturförvaltarens nät kontrolleras av en infrastrukturförvaltare, eller 4. ett företag består av klart avgränsade avdelningar, varav en avdelning är infrastrukturförvaltare och en eller flera avdelningar tillhandahåller transporttjänster. Förordning (2019:262). Prövning av undantag enligt 6 kap. 2 § järnvägslagen 5 § När undantag från förbudet mot vertikal integration i 6 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) prövas, kan icke- diskriminerande tilldelning av infrastrukturkapacitet och fastställande av avgifter inte förutsättas om 1. ett järnvägsföretag eller någon annan enhet inom det vertikalt integrerade företaget än infrastrukturförvaltaren har ett avgörande inflytande över de väsentliga uppgifterna, 2. infrastrukturförvaltaren inte är organisatoriskt skild från andra enheter inom det vertikalt integrerade företaget, 3. ledamöter i infrastrukturförvaltarens styrelse eller personer som fattar beslut som rör de väsentliga uppgifterna får en resultatbaserad ersättning från någon annan enhet inom det vertikalt integrerade företaget eller bonus kopplad till ett järnvägsföretags finansiella resultat, 4. känslig information som rör de väsentliga uppgifterna är tillgänglig för andra än behöriga personer hos infrastrukturförvaltaren inom det vertikalt integrerade företaget, 5. ett järnvägsföretag eller någon annan enhet än infrastrukturförvaltaren inom det vertikalt integrerade företaget har ett avgörande inflytande över tillsättning och avsättning av personer som ansvarar för att fatta beslut om de väsentliga uppgifterna, 6. de väsentliga uppgifterna läggs ut på entreprenad till en annan enhet inom det vertikalt integrerade företaget som inte uteslutande utför sådana uppgifter, 7. infrastrukturförvaltaren ger utdelning till en ägare som är del av samma vertikalt integrerade företag och som utövar kontroll över både infrastrukturförvaltaren och ett järnvägsföretag, 8. lån eller tjänster mellan juridiskt skilda enheter inom det vertikalt integrerade företaget tillhandahålls till mer förmånliga villkor än vad som gäller på marknaden i övrigt eller, när det gäller tjänster, till en kostnad som understiger produktionskostnaden inklusive en rimlig vinstmarginal, eller 9. redovisningen hos infrastrukturförvaltaren och övriga enheter inom det vertikalt integrerade företaget inte är så tydlig att det som anges i 7 eller 8 kan kontrolleras. Förordning (2019:262). Trafikverkets ansvar för inrättande av en samordningsmekanism 6 § Trafikverket ska säkerställa att en lämplig samordningsmekanism inrättas och upprätthålls för att säkerställa samordningen mellan Trafikverket och berörda järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet. När så är lämpligt ska företrädare för användare av järnvägstjänster för godstransport och persontrafik på järnväg samt nationella, lokala eller regionala myndigheter inbjudas att delta. Transportstyrelsen får delta som observatör. Samordningen ska omfatta bland annat 1. de sökandes behov när det gäller underhåll och utvecklingen av infrastrukturkapaciteten, 2. innehållet i och genomförandet av beskrivningen av järnvägsnätet enligt 6 kap. 5 § järnvägslagen (2004:519), 3. intermodalitets- och driftskompabilitetsfrågor, 4. övriga frågor som rör villkoren för tillträde till och användningen av infrastrukturen samt kvaliteten på Trafikverkets tjänster. Trafikverket ska i samråd med berörda parter utarbeta och offentliggöra riktlinjer för samordningen. Samordningen ska ske minst en gång per år. Trafikverket ska på sin webbplats offentliggöra en översikt över verksamhet som genomförs med anledning av samordningen. Om samråd erbjuds berörda parter i de frågor som anges i 1-4 enligt andra bestämmelser i järnvägslagen eller till lagen anslutande föreskrifter, behöver inget särskilt samråd i sådana frågor genomföras enligt denna paragraf. Förordning (2019:262). Trafikverkets deltagande i det europeiska nätverket för infrastrukturförvaltare 7 § I syfte att underlätta tillhandahållandet av effektiv och ändamålsenlig järnvägstrafik inom unionen ska Trafikverket delta och samarbeta i ett nätverk som håller regelbundna möten för att 1. utveckla unionens järnvägsinfrastruktur, 2. främja ett snabbt och effektivt genomförande av det gemensamma europeiska järnvägsområdet, 3. utbyta bästa praxis, 4. övervaka och jämföra prestandan, 5. bidra till kommissionens marknadsövervakningsverksamhet, 6. hantera gränsöverskridande flaskhalsar, och 7. diskutera tillämpningen av artiklarna 37 och 40 i direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde. Vid tillämpning av första stycket 4 ska Trafikverket bidra till att nätverket identifierar gemensamma principer och metoder för enhetlig övervakning och jämförelse av prestandan. Förordning (2019:262). Incitament att sänka kostnaderna för att tillhandahålla infrastruktur 8 § Trafikverket ska genom effektiv förvaltning av infrastrukturen, och utan att göra avkall på säkerhet och kvalitet på infrastrukturtjänsten, verka för att sänka sina kostnader för att tillhandahålla infrastruktur och därmed sänka nivån på tillträdesavgifter. Förordning (2019:262). 9 § Har upphävts genom förordning (2017:1287). Verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter Grundprinciper för infrastrukturförvaltares system för verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter 9 a § Den verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter som avses i 6 kap. 4 a och 22 a §§ och 7 kap. 5 a § järnvägslagen (2004:519) ska utformas i enlighet med de grundprinciper som framgår av bilaga VI punkt 2 a–b och d–h till Europaparlamentets och rådets direktiv (2012/34/EU) av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, i den ursprungliga lydelsen. Förordning (2017:1287). Rapportering av avvikelser för verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter 9 b § En infrastrukturförvaltare ska registrera och rapportera avvikelser från i tågplan och trafikeringsavtal fastställt utnyttjande av infrastrukturen enligt 6 kap. 4 a § järnvägslagen (2004:519) i enlighet med en kodstruktur som motsvarar bilaga VI punkt 2 c till direktiv (2012/34/EU), i den ursprungliga lydelsen. Förordning (2017:1287). Samordning vid intressekonflikter i kapacitetstilldelningen 9 c § Vid samråd och samordning av ansökningar i kapacitetstilldelningen enligt 6 kap. 9 och 10 §§ järnvägslagen (2004:519) ska infrastrukturförvaltaren se till att de sökande kostnadsfritt inom rimlig tid skriftligt eller elektroniskt får tillgång till åtminstone följande uppgifter: 1. tåglägen som begärts av alla andra sökande på samma linjer, 2. tåglägen som preliminärt tilldelats andra sökande på samma linjer, 3. föreslagna alternativa tåglägen för den sökande, och 4. fullständig information om de kriterier som används i kapacitetstilldelningsförfarandet. Om uppgifterna enligt första stycket 1–4 framgår av beskrivningen av järnvägsnätet enligt 6 kap. 5 § järnvägslagen eller av förslag till tågplan enligt 6 kap. 9 § första stycket järnvägslagen, behöver inget särskilt dokument upprättas av infrastrukturförvaltaren. Förordning (2017:1287). Beredskapsplan 9 d § En beredskapsplan enligt 6 kap. 17 § järnvägslagen (2004:519) ska innehålla en förteckning över alla myndigheter eller andra organ som ska informeras i händelse av en allvarlig olycka eller en allvarlig störning i järnvägstrafiken. Förordning (2017:1287). Underrättelse om oplanerade banarbeten 9 e § En infrastrukturförvaltare ska så snart som möjligt informera berörda parter om att infrastrukturkapacitet inte finns att tillgå till följd av ett oplanerat banarbete som föranleds av en störning i järnvägstrafiken enligt 6 kap. 17 § järnvägslagen (2004:519). Förordning (2017:1287). Bemyndigande 10 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. beskrivningen av järnvägsnät, 2. tidsplanen för tilldelningen, 3. tågplanen, 4. kapacitetsanalysen, 5. kapacitetsförstärkningsplanen, 6. förfarandet vid ansökningar om kapacitet och om kapacitetstilldelningen i övrigt, 7. åtgärder vid störningar, röjnings- och nödsituationer samt beredskapsplaner, och 8. tjänster och förfarandet för tillhandahållande av tjänster. Förordning (2015:361). 6 kap. Övrigt Redovisning av järnvägsverksamhet 1 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. redovisning och bokföring av järnvägsverksamhet enligt 4 kap. 1, 1 a och 2 a §§ järnvägslagen (2004:519), och 2. krav på oberoende i fråga om organisation och beslutsfattande enligt 4 kap. 2 a § järnvägslagen. Förordning (2015:361). 1 a § Har upphävts genom förordning (2011:1117). Avgifter 2 § Trafikverket får ta ut avgifter enligt 7 kap. järnvägslagen (2004:519). Förordning (2010:149). 2 a § Trafikverket ska när det gäller tjänster som tillhandahålls under perioden den 1 mars 2020-30 juni 2021 inte ta ut avgifter enligt 7 kap. 8 § järnvägslagen (2004:519) av den som bedriver museitrafik på järnväg. Förordning (2021:253). 2 b § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn, registrering och ärendehandläggning enligt järnvägslagen (2004:519) och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt enligt kommissionens förordning (EG) nr 352/2009 av den 24 april 2009 om antagande av en gemensam säkerhetsmetod för riskvärdering och riskbedömning som avses i artikel 6.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG. För kulturhistorisk verksamhet på järnväg som bedrivs i begränsad omfattning och utan vinstsyfte får avgifterna bestämmas upp till full kostnadstäckning. Detsamma gäller avgifter för prövning av undantag från medicinska krav för den som utför arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten. Förordning (2021:253). 2 c § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. avgiftssamarbetet enligt 7 kap. 1 a § järnvägslagen (2004:519), 2. de analyser av marknadssegment som krävs för att ta ut särskilda avgifter enligt 7 kap. 4 § järnvägslagen och krav på offentliggörande av sådana analyser, och 3. skyldigheter för tjänsteleverantörer att tillhandahålla information om sina avgifter enligt 7 kap. 8 § järnvägslagen. Förordning (2021:253). Underhåll, nedläggning och upplåtelse av järnvägsnät som förvaltas av staten Överföring 3 § Om ägaren till en järnvägsspåranläggning begär det, får Trafikverket besluta att anläggningen eller del av den ska förvaltas av staten genom Trafikverket. Innan Trafikverket beslutar om sådan förvaltning, ska verket höra berörda länsstyrelser, regionala kollektivtrafikmyndigheter och andra spårinnehavare som berörs av beslutet. Förordning (2011:1117). Underhåll 4 § Trafikverket får besluta att upphöra med underhåll av en del av det järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten om trafiken på denna del av nätet är av endast obetydlig omfattning. Innan Trafikverket beslutar om att underhållet ska upphöra ska verket höra Försvarsmakten och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter, berörda länsstyrelser, regioner, kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter och järnvägsföretag samt andra som är berörda. Förordning (2020:38). 5 § Trafikverket får besluta att återuppta underhållet av en del av det järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten om det kan antas att trafik i tillräcklig omfattning kommer att drivas på denna del av nätet. När Trafikverket har beslutat att underhållet ska återupptas ska verket underrätta dem som anges i 4 § andra stycket. Förordning (2020:38). Nedläggning 6 § Trafikverket får besluta att en del som inte underhålls av det järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten ska läggas ner. Beslut om nedläggning får fattas först tre år efter beslutet om att Trafikverkets underhåll ska upphöra. Innan Trafikverket beslutar om nedläggning ska verket höra dem som anges i 4 § andra stycket. Förordning (2020:38). 6 a § Trafikverket får besluta att en del av det järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten ska läggas ner och ersättas på annan plats i det statliga järnvägsnätet. En förutsättning är att den alternativa lokaliseringen medför att motsvarande funktioner upprätthålls i järnvägsnätet. I dessa fall gäller inte 4-6 §§. Innan Trafikverket beslutar enligt första stycket ska verket höra dem som anges i 4 § andra stycket. Förordning (2020:38). Upplåtelse 7 § Trafikverket får med nyttjanderätt upplåta en del av det järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten. Inför en upplåtelse ska Trafikverket, utöver det som framgår av förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastig- heter, m.m., höra dem som anges i 4 § andra stycket. Som villkor för en upplåtelse ska gälla att nyttjanderättshavaren ska överta ansvaret för underhållet av den upplåtna delen och för de investeringar som behövs för nyttjandet samt överta ansvaret som infrastrukturförvaltare enligt järnvägstrafiklagen (2018:181). För att utföra uppgifter som infrastrukturförvaltare krävs säkerhetstillstånd enligt 3 kap. 7 § järnvägslagen (2004:519). Förordning (2020:38). Överlåtelse 7 a § En sådan del som Trafikverket har beslutat att lägga ner enligt 6 eller 6 a § av det järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten får överlåtas. För överlåtelse av fast egendom gäller förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom, m.m. Förordning (2020:38). Bemyndiganden m.m. 8 § Trafikverket får meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs för tillämpningen av 2 a och 3-7 a §§. Förordning (2021:253). 8 a § Den som bedriver verksamhet som omfattas av järnvägslagen (2004:519) skall till Trafikverket lämna sådana uppgifter som behövs för förvaltningen och utvecklingen av det statliga järnvägsnätet enligt 8 kap. 3 b § järnvägslagen. Trafikverket får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas enligt första stycket samt sådana verkställighetsföreskrifter som behövs för tillämpningen. Förordning (2010:149). 8 b § Har upphävts genom förordning (2011:1117). Marknadskontroll 9 § Transportstyrelsen skall underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om att åtgärder vidtagits trots förekomsten av EG-försäkran eller EG-kontrollförklaring enligt 8 kap. 7 § järnvägslagen (2004:519). I underrättelsen skall Transportstyrelsen ange skälen till beslutet. Om underrättelsen avser komponenter skall Transportstyrelsen särskilt ange om åtgärden beror på 1. att de väsentliga kraven inte har uppfyllts, 2. att de europeiska specifikationerna tillämpats på ett felaktigt sätt, eller 3. att de europeiska specifikationerna är otillräckliga. Förordning (2008:1287). Samarbete mellan regleringsorganen 9 a § Transportstyrelsen, som i Sverige fullgör uppgiften som regleringsorgan, ska med övriga regleringsorgan inom EES och i Schweiz samarbeta nära och utbyta information om sitt arbete och om principer och rutiner för sina beslut, framför allt när det gäller problem i fråga om att tolka införlivad unionslagstiftning. Förordning (2015:361). Informationsutbyte om tåglägen för internationell trafik 9 b § Transportstyrelsen ska på begäran av ett regleringsorgan inom EES eller i Schweiz lämna sådana uppgifter om tåglägen för internationell trafik som det regleringsorganet behöver för sin tillsyn. Förordning (2015:361). Register 10 § Det register över järnvägsinfrastruktur som avses i 8 kap. 8 § järnvägslagen (2004:519) ska för varje delsystem, eller del av delsystem, innehålla uppgifter om de viktigaste egenskaperna och deras överensstämmelse med de egenskaper som föreskrivs i de tekniska specifikationer för driftskompatibilitet som avses i 2 kap. 5 § första stycket. En kopia av registret ska överlämnas till berörda stater och till europeiska organ som har till uppgift att utarbeta tekniska specifikationer för driftskompatibilitet. Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om registret och om undantag från krav på registrering. Förordning (2011:1117). 10 a § Det register över järnvägsfordon som avses i 8 kap. 8 a § järnvägslagen (2004:519) ska innehålla uppgifter om 1. det europeiska fordonsnumret, 2. EG-kontrollförklaringen och utfärdande myndighet, 3. hänvisningar till det europeiska registret över godkända fordonstyper, 4. uppgifter om fordonets ägare och fordonsinnehavare, 5. begränsningar i beslutet om godkännande, och 6. uppgift om vilken enhet som ansvarar för fordonets underhåll. Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om registret och om undantag från krav på registrering. Förordning (2011:1117). 11 § Har upphävts genom förordning (2007:453). Prövning av tvister 12 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om förfarandet för att enligt 8 kap. 9 § järnvägslagen (2004:519) hänskjuta tvister om infrastrukturförvaltares beslut till styrelsen. Förordning (2008:1287). 12 a § Transportstyrelsen ska vara prövningsmyndighet enligt 13 § lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m. Förordning (2008:1287). Överklagande 13 § Trafikverkets beslut i frågor som avses i 6 och 6 a §§ får överklagas till regeringen. Andra beslut av Trafikverket i frågor enligt järnvägslagen (2004:519) eller denna förordning får inte överklagas. I 11 kap. 2 § järnvägslagen finns bestämmelser om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2020:38). Bilaga Règles uniformes concernant la validation de normes techniques et l’adoption de prescriptions techniques uniformes applicables au matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international (APTU, appendice F à la Convention) Article premier Champ d’application Les présentes Règles uniformes fixent la procédure de validation de normes techniques et d’adoption de prescriptions techniques uniformes (PTU) pour le matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international. Article 2 Définitions Aux fins des présentes Règles uniformes, de leur(s) annexe(s) et des PTU, outre les termes définis à l’article 2 des ATMF, le terme: a) ”voiture” désigne un véhicule ferroviaire, non pourvu de moyen de traction, qui est destiné à transporter des voyageurs; ce terme englobe un fourgon à bagages destiné à être transporté dans un train de voyageurs; b) ”projet à un stade avancé de développement” désigne tout projet dont la phase de planification/construction a atteint un stade tel que tout changement dans les spécifications techniques serait inacceptable pour l’État partie concerné. Un tel obstacle peut être de nature légale, contractuelle, économique, financière, sociale ou environnementale et doit être dûment démontré; c) ”substitution dans le cadre de la maintenance” désigne tout remplacement de composants par des pièces présentant des fonctions et des performances identiques dans le cadre de la maintenance préventive et corrective; d) ”prescription technique” désigne toute règle, autre qu’une norme technique, incluse dans les PTU, relative à la construction, à l’exploitation, à la maintenance, à la sécurité ou à une procédure concernant le matériel ferroviaire; e) ”norme technique” désigne une norme volontaire adoptée par un organisme de normalisation international reconnu selon les procédures qui lui sont propres; f) “véhicule de traction” désigne un véhicule ferroviaire pourvu de moyen de traction; g) “wagon” désigne un véhicule ferroviaire, non pourvu de moyen de traction, qui est destiné à transporter des marchandises; Article 3 But § 1 La validation de normes techniques relatives au matériel ferroviaire et l’adoption de PTU applicables au matériel ferroviaire ont pour but de: a) faciliter la libre circulation de véhicules et la libre utilisation d’autres matériels ferroviaires en trafic international; b) contribuer à assurer la sécurité, la fiabilité et la disponibilité en trafic international; c) tenir compte de la protection de l’environnement et de la santé publique. § 2 Lors de la validation de normes techniques ou de l’adoption de PTU, seules sont prises en compte celles qui ont été élaborées au niveau international. § 3 Dans la mesure du possible: a) il convient d’assurer une interopérabilité des systèmes et composants techniques nécessaires en trafic international; b) les normes techniques et les PTU sont axées sur les performances; le cas échéant, elles comportent des variantes. Article 4 Elaboration de normes et de PTU § 1 L’élaboration de normes techniques concernant le matériel ferroviaire et la normalisation des produits et des procédures industriels sont du ressort des organismes de normalisation nationaux et internationaux reconnus. § 2 L’élaboration de PTU sur la base de demandes faites en conformité avec l’article 6, est du ressort de la Commission d’experts techniques assistée de groupes de travail ad hoc et du Secrétaire général. Article 5 Validation de normes techniques § 1 La Commission d’experts techniques décide de la validationen tout ou partie d’une norme technique selon la procédure prévue aux articles 16, 20 et 33, § § 6 de la Convention. Les décisions entrent en vigueur selon l’article 35, §§ 3 et 4 de la Convention. § 2 Peut déposer une demande de validation d’une norme technique: a) tout Etat partie; b) toute organisation régionale telle que définie à l’article 2, lettre x) des ATMF; c) tout organisme de normalisation national ou international chargé de la normalisation dans le domaine ferroviaire; l’article 3, § 2, est pris en compte; d) toute association internationale représentative, pour les membres de laquelle l’existence des normes techniques relatives au matériel ferroviaire est indispensable pour des raisons de sécurité et d’économie dans l’exercice de leur activité. § 3 Les références aux normes techniques validées sont publiées par le Secrétaire général sur le site Web de l’Organisation. Une fois la référence publiée, l’application de la norme technique porte présomption de sa conformité à la PTU correspondante. § 4 L’application de normes techniques validées est volontaire ; néanmoins, une normepeut être rendue obligatoire en tout ou partie par des dispositions contenues dans une PTU. Article 6 Adoption de PTU § 1 La Commission d’experts techniques décide de l’adoption d’une PTU ou d’une disposition qui la modifie selon la procédure prévue aux articles 16, 20 et 33, § 6 de la Convention. Les décisions entrent en vigueur selon l’article 35, §§ 3 et 4 de la Convention. § 2 Peut déposer une demande d’adoption d’une PTU ou d’une disposition qui la modifie selon le § 1: a) tout Etat partie; b) toute organisation régionale telle que définie à l’article 2, lettre x) des ATMF; c) toute association internationale représentative, pour les membres de laquelle l’existence des PTU relatives au matériel ferroviaire est indispensable pour des raisons de sécurité et d’économie dans l’exercice de leur activité. Article 7 Forme des demandes Les demandes visées aux articles 5 et 6 doivent être envoyées au Secrétaire général et adressées à la Commission d’experts techniques dans l’une des langues de travail conformément à l’article 1er, § 6 de la Convention. La Commission d’experts techniques peut rejeter une demande dès lors qu’elle la juge incomplète, incohérente, incorrectement motivée ou injustifiée. La demande doit comporter une évaluation des conséquences sociales, économiques et environnementales. Article 7a Evaluation des conséquences § 1 La Commission d’experts techniques prend sa décision après avoir considéré les motifs et éléments justificatifs fournis par le demandeur § 2 L’évaluation précise l’impact probable pour l’ensemble des États parties, des opérateurs et des autres acteurs afférents concernés. Si la proposition a un impact sur des PTU autres que celle visée directement par la proposition, ces interfaces doivent être également prises en compte. § 3 L’ensemble des entités concernées participent à l’évaluation en fournissant, à titre gracieux, les données requises, à moins qu’elles ne soient protégées par des droits de propriété intellectuelle. Article 8 PTU § 1 Les PTU adoptées sont publiées sur le site Web de l’Organisation. § 2 En principe, chaque sous-système est soumis à une PTU. Au besoin, un sous-système pourra être couvert par plusieurs PTU et une PTU couvrir plusieurs sous-systèmes. § 2a Les PTU s’appliquent aux sous-systèmes neufs. Elles s’appliquent également à un sous-système existant lorsque celui-ci a été rénové ou renouvelé. Cette application doit être conforme conforme à la stratégie de migration visée au § 4, lettre f). § 3 Au terme du processus de notification prévu à l’article 35, §§ 3 et 4 de la Convention et au minimum un mois avant l’entrée en vigueur, le Secrétaire général publie sur le site Web de l’Organisation a) la PTU adoptée et notifiée; b) la date de son entrée en vigueur; c) la liste des États parties auxquels elle s’applique; d) la liste actualisée des PTU et leur date d’entrée en vigueur. § 4 Dans la mesure nécessaire à l’atteinte du but fixé à l’article 3, les PTU faisant référence à des sous-systèmes doivent au minimum: a) indiquer leur champ d’application prévu (partie de réseau ou véhicules, sous-système ou partie de sous-système); b) fixer les exigences essentielles pour chaque sous-système concerné et ses interfaces vis-à-vis d’autres sous-systèmes; c) définir les spécifications technico-fonctionnelles qui doivent être respectées par chaque sous-système et ses interfaces vis-à-vis d’autres sous-systèmes. Au besoin, ces spécifications peuvent varier en fonction de l’utilisation du soussystème, par exemple en fonction des catégories de ligne, de moyeu et/ou de véhicules; d) déterminer les éléments de construction ou les interfaces et constituants d’interopérabilité qui doivent être couverts par des normes techniques et qui sont nécessaires pour parvenir à l’interopérabilité dans le système ferroviaire; e) préciser, dans chaque cas considéré, les procédures à appliquer pour évaluer la conformité aux dispositions des PTU. Ces procédures reposent sur les modules d’évaluation définis dans une PTU générale visée au § 8; f) indiquer la stratégie de mise en oeuvre des PTU. Il est nécessaire, en particulier, de spécifier les étapes à franchir pour opérer une transition progressive de la situation existante à la situation finale où la conformité à la PTU est la norme;pour chaque étape, des dispositions transitoires appropriées sont incluses et g) précisent, pour le personnel concerné, les qualifications professionnelles ainsi que les conditions sanitaires et de sécurité au travail exigées pour l’exploitation et la maintenance du sous-système concerné, ainsi que pour la mise en oeuvre de la PTU. § 5 Chaque PTU doit être élaborée sur la base d’un examen d’un sous-système existant et préciser un ou plusieurs sous-systèmes cibles pouvant être obtenus progressivement dans un laps de temps raisonnable. En conséquence, l’adoption progressive des PTU et la conformité avec celles-ci permettent progressivement de réaliser l’interopérabilité du système ferroviaire. § 6 Les PTU doivent préserver, de manière appropriée, la compatibilité du système ferroviaireexistant de chaque État partie. Au regard de cet objectif, il peut être prévu, dans chaque PTU, une disposition traitant de « cas spécifiques » applicables à un ou à plusieurs États parties dans les domaines des réseaux et des véhicules; une attention toute particulière doit être portée au gabarit de chargement, à l’écartement de la voie ou à l’espace entre les voies et aux véhicules au départ ou à destination de pays tiers. Pour chaque cas spécifique, les PTU stipulent les règles de mise en oeuvre des éléments indiqués au § 4, lettres c) à g). § 7 Les aspects techniques correspondant aux exigences essentielles qui ne peuvent pas être explicitement couverts par la PTU, seront clairement identifiés dans cette prescription comme ”points ouverts”. § 8 La Commission d’experts techniques peut adopter des PTU ne faisant pas référence à des sous-systèmes telles que des dispositions générales, des exigences essentielles ou des modules d’évaluation. § 9 Les PTU se présentent dans un format en deux colonnes. Quand le texte apparaît sur toute la largeur de la page sans colonnes, il est identique aux textes correspondants des spécifications techniques d’interopérabilité (STI) de l’Union européenne. Quand le texte est scindé en deux colonnes, il est différent pour les PTU et les STI correspondantes ou autres réglementations de l’Union européenne. Le texte de la PTU (réglementations de l’OTIF) apparaît dans la colonne de gauche, le texte de la STI (Union européenne), dans la colonne de droite. Tout à fait à droite la référence de la STI est indiquée. Article 8a Lacunes constatées dans les PTU § 1 S’il vient à l’attention de la Commission d’experts techniques qu’une PTU adoptée comporte des erreurs ou des lacunes, y compris si une PTU ne remplit pas pleinement les exigences essentielles, la Commission prend les mesures qui s’imposent, notamment: a) décide si les PTU concernées ne devraient pas être modifiées conformément aux articles 6 et 8 et b) fait des recommandations concernant des solutions provisoires justifiées. § 2 Les États parties, les organisations régionales et les organismes d’évaluation sont tenus d’informer sans tarder le Secrétaire général de toute erreur ou lacune constatée dans une PTU. Article 9 Déclarations § 1 Tout Etat partie peut, dans un délai de quatre mois à dater du jour de la notification par le Secrétaire général de la décision de la Commission d’experts techniques, faire une déclaration motivée auprès de celui-ci, selon laquelle il n’appliquera pas ou que partiellement la norme technique validée ou la PTU adoptée en ce qui concerne l’infrastructure ferroviaire située sur son territoire et le trafic sur cette infrastructure. § 2 Les Etats parties ayant fait une déclaration conformément au § 1 ne sont pas pris en compte dans la fixation du nombre des Etats qui doivent formuler une objection conformément à l’article 35, § 4 de la Convention, afin qu’une décision de la Commission d’experts techniques n’entre pas en vigueur. § 3 L’Etat qui à fait une déclaration conformément au § 1 peut y renoncer à tout moment en informant le Secrétaire général. Cette renonciation prend effet le premier jour du deuxième mois suivant l’information. Article 10 Abrogation de l’Unité Technique L’entrée en vigueur, dans tous les Etats parties à la Convention internationale sur l’Unité Technique des chemins de fer, signée à Berne le 21 octobre 1882, dans sa teneur de 1938, des PTU adoptées par la Commission d’experts techniques conformément à l’article 6, § 1 entraîne l’abrogation de ladite convention. Article 11 Primauté des PTU § 1 Après l’entrée en vigueur des PTU, adoptées par la Commission d’experts techniques conformément à l’article 6, § 1, les normes techniques et les PTU, priment, dans les relations entre les Etats parties, sur les dispositions de la Convention internationale sur l’Unité Technique des chemins de fer, signée à Berne le 21 octobre 1882, dans sa teneur de 1938. § 2 Après l’entrée en vigueur des PTU, adoptées par la Commission d’experts techniques conformément à l’article 6, § 1, les présentes Règles uniformes ainsi que les normes techniques et les PTU, priment, dans les Etats parties, sur les dispositions techniques: a) du Règlement pour l’emploi réciproque des voitures et des fourgons en trafic international (RIC), b) du Règlement pour l’emploi réciproque des wagons en trafic international (RIV). Article 12 National technical requirements § 1 Les États parties veillent à informer le Secrétaire général de leurs spécifications techniques nationales applicables aux véhicules ferroviaires. Le Secrétaire général publie ces spécifications dans la banque de données visée à l’article 13 des Règles uniformes ATMF. L’information est communiquée au Secrétaire général dans les trois mois suivant la date d’entrée en vigueur des Règles uniformes révisées. La disposition temporaire ne peut rester en vigueur que jusqu’à sa mise en vigueur ou jusqu’à la mise en vigueur d’une spécification analogue par l’adoption de prescriptions conformément aux articles ci-dessus. L’État partie peut, à tout moment, retirer la disposition temporaire et le notifier au Secrétaire général. § 2 Lorsqu’une PTU a été adoptée ou amendée, l’État partie veille à ce que le Secrétaire général soit informé (avec les éléments justificatifs à l’appui) des spécifications techniques nationales mentionnées au § 1 auxquelles il faudra continuer à se conformer pour pouvoir garantir la compatibilité technique entre les véhicules et son réseau; ces spécifications englobent les règles nationales applicables aux « points ouverts » des prescriptions techniques et aux cas spécifiques dûment identifiés dans la prescription technique. L’information communiquée comporte l’indication du/des « point(s) ouvert(s) » et/ou du/des « cas spécifique(s) » de la PTU auquel/auxquels se rapporte chaque spécification technique nationale. Les spécifications techniques nationales ne restent valides que si le Secrétaire général reçoit la notification dans les six mois suivant la date d’entrée en vigueur de la prescription technique en question ou de la modification qui lui a été apportée. § 3 L’information communiquée comporte le texte intégral de la disposition technique nationale dans une langue officielle de l’État partie, ainsi que le titre et un résumé dans l’une des langues officielles de l’OTIF. Article 13 Table d’équivalence § 1 Afin de réduire au minimum les évaluations et par là même les coûts liés à une demande d’admission technique, les spécifications techniques nationales conformes à l’article 12 sont classées conformément à la liste des paramètres et aux principes définis dans l’annexe au présent Appendice. Le classement est effectué sous la responsabilité de la Commission d’experts techniques. Les États parties et les organisations régionales coopèrent avec la Commission d’experts techniques et le Secrétaire général dans l’exécution de cette tâche. § 2 La Commission d’experts techniques peut réviser l’annexe en tenant compte de l’expérience acquise en matière d’acceptation croisée des véhicules dans les États parties. § 3 La Commission d’experts techniques veille à l’établissement d’un document de référence référençant de manière croisée l’ensemble des spécifications techniques nationales notifiées. Ledit document, qui mentionne aussi les dispositions pertinentes des PTU et des STI correspondantes (art. 8, § 9), sera publié sur le site Web de l’Organisation et tenu à jour. § 4 Prenant dûment en compte l’opinion des États parties concernés et des organisations régionales impliquées, la Commission d’experts techniques peut décider de déclarer l’équivalence, en termes de sécurité ferroviaire: a) entre les spécifications techniques nationales de différents États parties; b) entre les dispositions des PTU et celles des STI correspondantes; c) entre les spécifications techniques nationales d’un ou de plusieurs États partieset les dispositions des PTU et/ou celles des STI. L’équivalence déclarée sera indiquée dans un tableau d’équivalence dans le document de référence mentionné au § 3 ci-dessus. Annexe Paramètres à vérifier en rapport avec l’admission technique de véhicules non conformes aux PTU et classification des spécifications techniques nationales 1. Liste des paramètres 1.1 General documentation La documentation générale (comprenant la description du véhicule neuf, renouvelé ou réaménagé et son usage prévu, les informations sur la conception, la réparation, l’exploitation et l’entretien, le dossier technique, etc.) 1.2 Structure et parties mécaniques L’intégrité mécanique et l’interface entre les véhicules (y compris les tampons et les organes de traction, les couloirs/passerelles), la robustesse de la structure du véhicule et de ses équipements (par exemple, sièges), la capacité de charge, la sécurité passive (y compris la résistance intérieure et extérieure aux chocs) 1.3 Interactions véhicule/voie et gabarit Les interfaces mécaniques vis-à-vis de l’infrastructure (y compris le comportement statique et dynamique, les jeux et tolérances, le gabarit, les organes de roulement, etc.) 1.4 Equipements de freinage Dispositifs de freinage (y compris la protection anti-enrayage, la commande de freinage, la puissance de freinage en modes service, stationnement et urgence) 1.5 Dispositifs associés aux passagers Installations à l’usage des passagers et environnement des passagers (y compris les vitres et les portes des voitures à passagers, les besoins particuliers des personnes à mobilité réduite, etc.) 1.6 Conditions environnementales et effets aérodynamiques L’impact de l’environnement sur le véhicule et l’impact du véhicule sur l’environnement (y compris les conditions aérodynamiques, l’interface entre le véhicule et la partie “sol” du système ferroviaire et l’interface avec l’environnement extérieur) 1.7 Avertisseur extérieur, signalétique, exigences en matière d’intégrité du logiciel Les avertisseurs extérieurs, la signalétique, les fonctions et l’intégrité du logiciel, par exemple les fonctions conditionnant la sécurité et ayant une incidence sur le comportement du train, y compris du bus de train 1.8 Systèmes d’alimentation en énergie et de commande à bord La propulsion à bord, les systèmes d’alimentation et de commande, l’interface du véhicule avec l’infrastructure d’alimentation en énergie et tous les aspects de la compatibilité électromagnétique 1.9 Installations pour le personnel, interfaces et environnement Les installations à bord, les interfaces, les conditions et l’environnement de travail du personnel (y compris les postes de conduite, l’interface conducteur-machine) 1.10 Protection contre l’incendie et évacuation 1.11 Maintenance Installations à bord et interfaces de la maintenance 1.12 Contrôle-commande et signalisation à bord L’ensemble de l’équipement de bord servant à assurer la sécurité, à commander et à contrôler les mouvements des trains autorisés à circuler sur le réseau et ses effets sur la partie “sol” du système ferroviaire 1.13 Besoins opérationnels spécifiques Les besoins opérationnels spécifiques des véhicules (y compris le mode dégradé, le dépannage de véhicules, etc.) 1.14 Dispositifs associés au fret Les exigences et l’environnement spécifiques au fret (y compris les installations spécifiques aux marchandises dangereuses) Les explications et exemples en italiques ci-dessus ont un caractère purement indicatif et ne constituent pas des définitions des paramètres. 2. Classification des spécifications techniques nationales Les spécifications techniques nationales relatives aux paramètres identifiés à la section 1 sont affectées à l’un des trois groupes suivants. Les règles et restrictions de nature strictement locale ne sont pas concernées; leur vérification implique la mise en place de contrôles, d’un commun accord, par les entreprises ferroviaires et les gestionnaires d’infrastructures. Groupe A Le Groupe A comprend: – les normes internationales, – les règles nationales réputées équivalentes, sur le plan de la sécurité ferroviaire, à des règles nationales d’autres États membres, – les règles nationales réputées équivalentes, sur le plan de la sécurité ferroviaire, aux dispositions des PTU et/ou des STI. Groupe B Le Groupe B comprend toutes les règles qui ne tombent pas dans le champ d’application du Groupe A ou du Groupe C, ou qu’il n’a pas encore été possible de classer dans l’un de ces groupes. Groupe C Le Groupe C comprend les règles associées aux caractéristiques techniques de l’infrastructure et qui sont strictement nécessaires pour garantir un usage sûr et interopérable sur le réseau concerné (par exemple le gabarit). Uniform Rules concerning the Validation of Technical Standards and the Adoption of Uniform Technical Prescriptions applicable to Railway Material intended to be used in International Traffic (APTU, appendix F to the Convention) Article 1 Scope These Uniform Rules lay down, for railway material intended to be used in international traffic, the procedure for the validation of technical standards and the adoption of Uniform Technical Prescriptions (UTP). Article 2 Definitions For the purposes of these Uniform Rules, their Annex(es) and the UTP, in addition to the terms defined in Article 2 of ATMF, the term a) “carriage” (or “coach”) means a railway vehicle, not provided with a means of traction, which is intended to carry passengers; the term includes a luggage wagon which is intended to be carried in a passenger train; b) “project in an advanced stage of development” means any project whose planning/construction stage has reached a point where a change in the technical specifications would be unacceptable to the Contracting State concerned. Such an impediment may be legal, contractual, economic, financial, social or environmental in nature and must be duly substantiated; c) “substitution in the framework of maintenance” means any replacement of components by parts of identical function and performance in the framework of preventive or corrective maintenance; d) “technical prescription” means a rule, other than a technical standard, included in the UTP, relating to the construction, operation, maintenance or safety aspects or relating to a procedure concerning railway material; e) “technical standard” means a voluntary standard adopted by a recognised international standardisation body, according to the procedures applicable to it;. f) “traction unit” means a railway vehicle provided with a means of traction; g) “wagon” means a railway vehicle, not provided with a means of traction, which is intended to carry goods; Article 3 Aim § 1 The validation of technical standards relating to railway material and the adoption of UTP applicable to railway material shall have as its aim to a) facilitate the free circulation of vehicles and the free use of other railway material in international traffic, b) contribute to ensuring the safety, efficiency and the availability for international traffic, c) take account of the protection of the environment and public health. § 2 When technical standards are validated or UTP are adopted, only those prepared at the international level shall be taken into account. § 3 To the extent possible a) it is appropriate to ensure interoperability of technical systems and components necessary for international traffic; b) technical standards and UTP shall be performance related; if appropriate, they shall include variants. Article 4 Preparation of technical standards and UTP § 1 The preparation of technical standards concerning railway material and the standardisation of industrial products and procedures shall be the responsibility of recognised national and international standardisation bodies. § 2 The preparation of UTP shall be the responsibility of the Committee of Technical Experts assisted by appropriate working groups and the Secretary General on the basis of applications made in accordance with Article 6. Article 5 Validation of technical standards § 1 The Committee of Technical Experts shall decide whether to validate a technical standard or specific parts of it in accordance with the procedure laid down in Articles 16, 20 and 33 § 6 of the Convention. The decisions shall enter into force in accordance with Article 35 §§ 3 and 4 of the Convention. § 2 An application for validation of a technical standard may be made by: a) any Contracting State; b) any regional organisation as defined in Article 2 x) of ATMF; c) any national or international standardisation body having the task of standardisation in the railway field; Article 3 § 2 shall be taken into account; d) any representative international association for whose members the existence of technical standards relating to railway material is indispensable for reasons of safety and economy in the exercise of their activity. § 3 The references to validated technical standards shall be published by the Secretary General on the website of the Organisation. Once the reference is published, the application of this technical standard gives presumption of compliance with the corresponding UTP. § 4 The application of validated technical standards is voluntary; however, a standard or a part of it may be made obligatory through provisions in a UTP. Article 6 Adoption of UTP § 1 The Committee of Technical Experts shall decide whether to adopt a UTP or a provision amending it in accordance with the procedure laid down in Articles 16, 20 and 33 § 6 of the Convention. The decisions shall enter into force in accordance with Article 35 §§ 3 and 4 of the Convention. § 2 An application for adoption of a UTP or a provision amending it may be made by: a) any Contracting State; b) any regional organisation as defined i Article 2 x) of ATMF; c) any representative international association for whose members the existence of UTP relating to railway material is indispensable for reasons of safety and economy in the exercise of their activity. Article 7 Form of applications Applications referred to in Articles 5 and 6 shall be sent to the Secretary General and addressed to the Committee of Technical Experts in one of the working languages according to Article 1 § 6 of the Convention. The Committee of Technical Experts may reject any application, if it considers the application not to be complete, coherent, properly reasoned or justified. The application shall include an assessment of social, economic and environmental consequences. Article 7a Assessment of consequences § 1 The Committee of Technical Experts shall take its decision after consideration of the reasoning and justification provided by the applicant. § 2 The assessment shall indicate the likely impact for all Contracting States, operators and other relevant actors concerned. If the proposal has an impact on UTP other than the one for which the proposal is directly intended, these interfaces shall also be taken into account. § 3 All concerned entities shall participate in the assessment by providing free of charge the requisite data unless covered by intellectual property rights. Article 8 UTP § 1 The adopted UTP shall be published on the website of the Organisation. § 2 In principle, each subsystem shall be subject to one UTP. Where relevant, a subsystem may be covered by several UTP and one UTP may cover several subsystems. § 2a The UTP shall apply to new subsystems. They shall also apply to an existing subsystem when it is renewed or upgraded. The application shall be in accordance with the migration strategy referred to in § 4 f). § 3 After the notification process according to Article 35 §§ 3 and 4 of the Convention and at least one month before entry into force, the Secretary General shall publish on the website of the Organisation a) the adopted and notified UTP; b) the date of its entry into force; c) the list of Contracting States to which this UTP applies; d) the updated list of UTP and their date of entry into force. § 4 To the extent necessary to achieve the aim set out in Article 3, the UTP referring to subsystems shall at least: a) indicate its intended scope (part of network or vehicles; subsystem or part of subsystem); b) lay down essential requirements for each subsystem concerned and its interfaces vis-à-vis other subsystems; c) establish the functional and technical specifications to be met by the subsystem and its interfaces vis-à-vis other subsystems. If need be, these specifications may vary according to the use of the subsystem, for example according to the categories of line, hub and/or vehicles; d) determine the elements of construction or interoperability constituents and interfaces which must be covered by technical standards, which are necessary to achieve interoperability within the rail system; e) state, in each case under consideration, which procedures are to be used in order to assess the conformity with the provisions of the UTP. These procedures shall be based on the assessment modules defined in a general UTP referred to in § 8; f) indicate the strategy for implementing the UTP. In particular, it is necessary to specify the stages to be completed in order to make a gradual transition from the existing situation to the final situation in which compliance with the UTP shall be the norm; for each stage, appropriate transitional provisions shall be included and g) indicate, for the staff concerned, the professional qualifications and health and safety conditions at work required for the operation and maintenance of the subsystem concerned, as well as for the implementation of the UTP. § 5 Each UTP shall be drawn up on the basis of an examination of an existing subsystem and indicate one or more target subsystems that may be obtained gradually within a reasonable time scale. Accordingly, the gradual adoption of the UTP and compliance therewith will help gradually to achieve the interoperability of the rail system. § 6 The UTP shall retain, in an appropriate manner, the compatibility of the existing rail system of each Contracting State. With this objective, provision may be made in each UTP for “specific cases” covering one or more Contracting States, with regard to both network and vehicles; special attention must be given to the loading gauge, the track gauge or space between the tracks and to vehicles originating from or destined for third countries. For each specific case, the UTP shall stipulate the implementing rules of the elements indicated in § 4 c) to g). § 7 If certain technical aspects corresponding to the essential requirements cannot be explicitly covered in the UTP, they shall be clearly identified in it as “open points”. § 8 The Committee of Technical Experts may adopt UTP which do not refer to subsystems, such as general provisions, essential requirements or assessment modules. § 9 The UTP shall have a two column format. Text which appears in full width without columns is identical to corresponding texts of the European Union Technical Specifications for Interoperability (TSI). Text which is split into two columns is different for the UTP and for the corresponding TSI or other corresponding European Union regulations. The left-hand column shows the UTP text (OTIF regulations), while the right-hand column shows the European Union TSI text. On the far right the TSI reference is indicated. Article 8a Deficiencies in UTP § 1 If it comes to the attention of the Committee of Technical Experts that an adopted UTP contains errors or deficiencies including where an adopted UTP does not fully meet the essential requirements, the Committee shall take the appropriate measures including: a) the decision whether the relevant UTP may need to be amended in accordance with Articles 6 and 8 and b) recommendations for justified provisional solutions. § 2 The Contracting States, regional organisations and assessing bodies have the obligation to inform the Secretary General without delay if they discover errors or deficiencies in a UTP. Article 9 Declarations § 1 Any Contracting State may, within a period of four months from the day of notification of the decision of the Committee of Technical Experts by the Secretary General, make a reasoned declaration notifying him that it will not apply or will apply only partially, the validated technical standard or the adopted UTP, so far as it concerns the railway infrastructure situated on its territory and the traffic on that infrastructure. § 2 The Contracting States which have made a declaration in accordance with § 1 shall not be taken into account in determining the number of States which must formulate an objection in accordance with Article 35 § 4 of the Convention, in order that a decision of the Committee of Technical Experts should not enter into force. § 3 A State which has made a declaration in accordance with § 1 may withdraw it at any time by notification to the Secretary General. This withdrawal shall take effect on the first day of the second month following the notification. Article 10 Abrogation of Technical Unity The entry into force of the UTP, adopted by the Committee of Technical Experts in accordance with Article 6 § 1, in all the States parties to the 1938 version of the International Convention on the Technical Unity of Railways, signed at Berne on 21 October 1882, shall abrogate that convention. Article 11 Precedence of the UTP § 1 With the entry into force of the UTP, adopted by the Committee of Technical Experts in accordance with Article 6 § 1, the technical standards and the UTP shall take precedence, in relations between Contracting States, over the provisions of the 1938 version of the International Convention on the Technical Unity of Railways, signed at Berne on 21 October 1882. § 2 With the entry into force of the UTP, adopted by the Committee of Technical Experts in accordance with Article 6 § 1, these Uniform Rules as well as the technical standards and the UTP, shall take precedence, in the Contracting States, over the technical provisions a) of the Regulation gover-ning the reciprocal use of carriages and brake vans in international traffic (RIC), b) of the Regulation governing the reciprocal use of wagons in international traffic (RIV). Article 12 Spécifications techniques nationales § 1 Contracting States shall ensure that the Secretary General is informed of their national technical requirements which apply to railway vehicles. The Secretary General shall publish these requirements in the data bank referred to in Article 13 of the ATMF Uniform Rules. The information shall be received by the Secretary General within 3 months from the day when the revised Uniform Rules enter into force. Such a requirement may stay in force only until it or an analogous requirement is brought into force through the adoption of prescriptions according to the Articles above. The Contracting State may at any time withdraw the temporary provision and notify this to the Secretary General. § 2 When a UTP has been adopted or amended, the Contracting State shall ensure that the Secretary General is informed - with justification - of those national technical requirements mentioned in § 1 which it will still require to be complied with in order to ensure the technical compatibility between the vehicles and its network concerned; this includes national rules applicable to “open points” in the technical prescriptions and applicable to the specific cases duly identified in the technical prescription. The information shall include indication of the “open point(s)” and/or “specific case(s)” in the UTP to which each national technical requirement relates. The national technical requirements shall only remain valid if the notification is received by the Secretary General within 6 months from the day when the technical prescription in question or the change to it has entered into force. § 3 The information shall include the full text of the national technical provision in an official language of the Contracting State as well as the title and a summary in one of the official OTIF languages. Article 13 Equivalence table § 1 In order to minimise the assessments and thereby the costs for applying for a technical admission, national technical requirements in accordance with Article 12 shall be classified pursuant to the list of parameters and the principles set out in the Annex to these Uniform Rules. The classification shall be carried out under the responsibility of the Committee of Technical Experts. The Contracting States and the regional organisations shall cooperate with the Committee of Technical Experts and the Secretary General in this task. § 2 The Committee of Technical Experts may review the Annex taking account of the experience with the cross-acceptance of vehicles in the Contracting States. § 3 The Committee of Technical Experts shall ensure that a reference document is drawn up cross-referencing all the notified national technical requirements. The reference document shall also indicate the relevant provisions in the UTP and the corresponding TSI (Article 8 § 9). The reference document shall be published on the website of the Organisation and shall be kept up to date. § 4 Taking due account of the opinion of the Contracting States concerned and of the regional organisations involved, the Committee of Technical Experts may decide to declare the equivalence in railway safety terms: a) between national technical requirements of different Contracting States; b) between provisions in the UTP and the corresponding TSI; and c) between national technical requirements of one or more Contracting States and provisions in the UTP and/or provisions in the TSI. The declared equivalence shall be indicated in an equivalence table in the reference document mentioned in § 3 above. Annex Parameters to be checked in Conjunction with the Technical Admission of Non-UTP Conform Vehicles and Classification of the National Technical Requirements 1. List of Parameters 1.1 Documentation générale General documentation (including description of new, renewed or upgraded vehicle and its intended use, design, repair, operation and maintenance information, technical file, etc.) 1.2 Structure and mechanical parts Mechanical integrity and interface between vehicles (including draw and buffer gear, gangways), strength of vehicle structure and fittings (e.g. seats), loading capability, passive safety (including interior and exterior crashworthiness) 1.3 Track interaction and gauging Mechanical interfaces to the infrastructure (including static and dynamic behaviour, clearances and fits, gauge, running gear, etc.) 1.4. Braking equipment Braking-related items (including wheel-slide protecttion, braking control, and braking performance in service, emergency and parking modes) 1.5 Passenger-related items Passenger facilities and passenger environment (including passenger windows and doors, requirements for persons with reduced mobility, etc.) 1.6 Environmental conditions and aerodynamic effects Impact of the environment on the vehicle and impact of the vehicle on the environment (including aerodynamic conditions and both the interface between the vehicle and the trackside part of the railway system and the interface with the external environment) 1.7 External warning, marking, functions and software integrity requirements External warnings, markings, functions and integrity of software, e.g. safety-related functions with an impact on train behaviour including train bus 1.8 Onboard power supply and control systems Onboard propulsion, power and control systems, plus the interface of the vehicle with the power supply infrastructure and all aspects of electromagnetic compatibility 1.9 Staff facilities, interfaces and environment On-board facilities, interfaces, working conditions and environment for staff (including drivers’ cabs, driver machine interface) 1.10 Fire safety and evacuation 1.11 Servicing Onboard facilities and interfaces for servicing 1.12 Onboard control, command and signalling All the on-board equipment necessary to ensure safety and to command and control movements of trains authorised to travel on the network and its effects on the trackside part of the railway system 1.13 Specific operational requirements Specific operational requirements for vehicles (including degraded mode, vehicle recovery etc.) 1.14 Freight related items Freight-specific requirements and environment (including facilities specifically required for dangerous goods) Explanations and examples in italics above are for information only and are not definitions of the parameters. 2. Classification of the National Technical Requirements The national technical requirements relating to the parameters identified in section 1 shall be attributed to one of the following three groups. Rules and restrictions of a strictly local nature are not involved; their verification involves checks to be put in place by mutual agreement between the railway undertakings and the infrastructure managers. Group A Group A covers: – international standards, – national rules deemed to be equivalent, in railway safety terms, to national rules of other Member States, – national rules deemed to be equivalent, in railway safety terms, to the provisions in the UTP and/or provisions in the TSI. Group B Group B covers all rules that do not fall within the scope of Group A or Group C, or that it has not yet been possible to classify in one of these groups. Group C Group C covers rules that are strictly necessary and are associated with technical infrastructure characteristics, in order to ensure safe and interoperable use in the network concerned (e.g. the loading gauge). Enhetliga rättsregler för validering av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik (APTU, bihang F till fördraget) Artikel 1 Tillämpningsområde I dessa enhetliga rättsregler fastställs förfarandet för validering av tekniska standarder och för antagande av enhetliga tekniska föreskrifter (UTP) för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik. Artikel 2 Definitioner I dessa enhetliga rättsregler, deras bilaga/-or och UTP, utöver de termer som definieras i artikel 2 i ATMF avses med a) passagerarvagn: ett järnvägsfordon som inte är försett med egen dragkraft och som är avsett att transportera resande, vilket inkluderar en resgodsvagn som är avsedd att ingå i ett tåg som transporterar passagerare; b) långt framskridet projekt: ett projekt vars planerings/byggnationsfas har kommit till en punkt där en ändring i de tekniska specifikationerna inte skulle vara acceptabel för den involverade deltagande staten. Ett sådant hinder kan vara av rättslig, kontraktuell, ekonomisk, finansiell, social eller miljömässig karaktär och måste vara tillräckligt substanstiell; c) utbyte inom ramen för underhåll: ersättning av komponenter med delar av identisk funktion och prestanda inom ramen för förebyggande underhåll eller reparationer; d) teknisk föreskrift: en regel som inte är en teknisk standard, som ingår i UTP, och som rör tillverkning, drift, underhåll eller säkerhetsaspekter eller som rör ett förfarande som rör järnvägsmateriel; e) teknisk standard: en frivillig standard som antagits av ett erkänt internationellt standardiseringsorgan, i enlighet med det förfarande som är tilllämpligt för det; f) dragfordon: ett järnvägsfordon som är försett med egen dragkraft; g) godsvagn: ett järnvägsfordon som inte är försett med egen dragkraft och som är avsett att transportera gods; Artikel 3 Ändamål § 1 Valideringen av tekniska standarder för järnvägsmateriel och antagandet av UTP för järnvägsmateriel ska ha som ändamål att a) underlätta den fria rörligheten för fordon och det fria nyttjandet av annan järnvägsmateriel i internationell trafik, b) bidra till att garantera säkerheten, tillförlitligheten och tillgängligheten i internationell trafik, c) ta hänsyn till miljöskyddet och folkhälsan. § 2 Vid validering av tekniska standarder eller antagande av UTP ska endast de som har utarbetats på internationell nivå beaktas. § 3 I den mån det är möjligt a) bör driftskompatibilitet garanteras i fråga om de tekniska system och komponenter som är nödvändiga i internationell trafik; b) ska tekniska standarder och UTP vara inriktade på prestanda; i förekommande fall ska de innehålla alternativ. Artikel 4 Utarbetande av tekniska standarder och UTP § 1 Utarbetandet av tekniska standarder avseende järnvägsmateriel och standardiseringen av produkter och förfaranden inom industrin ska åligga de erkända nationella och internationella standardiseringsorganen. § 2 Utarbetandet av UTP ska åligga det tekniska expertutskottet biträtt av lämpliga arbetsgrupper och generalsekreteraren på grundval av ansökningar som getts in i enlighet med artikel 6. Artikel 5 Validering av tekniska standarder § 1 Tekniska expertutskottet ska besluta om validering av en teknisk standard, tillämpning eller specifika delar av den, enligt det förfarande som anges i artiklarna 16 och 20 samt artikel 33 § 6 i fördraget. Besluten träder i kraft enligt artikel 35 §§ 3 och 4 i fördraget. § 2 Ansökan om validering av en teknisk standard får inges av a) varje deltagande stat b) varje regional organisation såsom den definieras i artikel 2 x) i ATMF, c) varje nationellt eller internationellt standardiseringsorgan som har standardisering inom järnvägsområdet till uppgift, där artikel 3 § 2 ska beaktas, d) varje internationell intresseorganisation för vars medlemmar det av säkerhetsskäl och av ekonomiska skäl i utövandet av deras verksamhet är absolut nödvändigt att det finns tekniska standarder avseende järnvägsmateriel. § 3 Generalsekreteraren ska publicera referenserna till validerade tekniska standarder på organisationens hemsida. Så snart en referens har publicerats ska tillämpningen av denna tekniska standard presumeras vara i överensstämmelse med den motsvarande UTP:n. § 4 Tillämpningen av en validerad teknisk standard är frivillig, men en standard eller en del av en sådan kan bli tvingande genom bestämmelserna i en UTP. Artikel 6 Antagande av UTP § 1 Tekniska expertutskottet ska besluta om antagande av en UTP eller förslag till ändring i den enligt det förfarande som anges i artiklarna 16 och 20 samt artikel 33 § 6 i fördraget. Besluten träder i kraft enligt artikel 35 §§ 3 och 4 i fördraget. § 2 Ansökan om antagande av en UTP eller en bestämmelse som ändrar den får inges av a) varje deltagande stat, b) varje regional organisation såsom den definieras i artikel 2 x) i ATMF, c) varje internationell intresseorganisation för vars medlemmar det av säkerhetsskäl och av ekonomiska skäl i utövandet av deras verksamhet är absolut nödvändigt att det finns UTP avseende järnvägsmateriel. Artikel 7 Ansökningarnas utformning De ansökningar som avses i artiklarna 5 och 6 ska inges till generalsekreteraren och vara ställda till tekniska expertutskottet på ett av arbetsspråken enligt artikel 1 § 6 i fördraget. Tekniska expertutskottet får avslå ansökan om det anser att den inte är fullständig, sammanhängande eller tillräckligt motiverad. Ansökan ska inkludera en utvärdering av sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Artikel 7a Utvärdering av konsekvenser § 1 Tekniska expertutskottet ska fatta sitt beslut efter att ha övervägt de skäl och den motivering som sökanden uppgett. § 2 Utvärderingen ska precisera den förväntade effekten på samtliga deltagande stater, operatörer and andra relevanta inblandade aktörer. Om förslaget har någon effekt på en annan UTP än den som förslaget avsåg, ska detta gränssnitt också tas med i beräkningen. § 3 Alla inblandade enheter ska delta i utvärderingen genom att gratis bistå med den nödvändiga data om den inte är immaterialrättsligt skyddad. Artikel 8 UTP § 1 De antagna UTP:erna ska publiceras på organisationens hemsida. § 2 I princip ska varje delsystem vara underkastat en UTP. När det är nödvändigt kan ett delsystem täckas av flera UTP:er och en UTP kan täcka flera delsystem. § 2a UTP:n ska tillämpas på ett nytt delsystem. Den ska också tillämpas på befintliga delsystem vid modernisering eller ombyggnad. Tillämpningen ska vara i enlighet med migrationsstrategin i § 4 f). § 3 Efter notifieringsförfarandet i enlighet med artikel 35 §§ 3 och 4 i fördraget och åtminstone en månad före ikraftträdandet ska generalsekreteraren publicera följande på organisationens hemsida a) den antagna och notifierade UTP:n, b) dagen för dess ikraftträdande, c) listan över deltagande stater där UTP:n är tillämplig, d) en aktuell lista över UTP:erna och dagen då de trädde i kraft. § 4 I den utsträckning som det är nödvändigt för att uppnå målet som anges i artikel 3, ska UTP:er som hänför sig till delsystem åtminstone: a) ange det tillämpningsområde som avses (del av järnvägsnät eller fordon, delsystem eller del av delsystem), b) ange väsentliga krav för det berörda delsystemet och dess gränssnitt mot andra delsystem, c) fastställa de funktionella och tekniska specifikationer som ska följas när det gäller delsystemet och dess gränssnitt mot andra delsystem. Om det är nödvändigt, kan dessa specifikationer variera beroende på användningen av delsystemet, till exempel efter kategori av linjer, knutpunkter och/eller fordon, d) bestämma de konstruktionselement eller driftskompatibilitetskomponenter och gränssnitt som måste omfattas av tekniska standarder, som är nödvändiga för att uppnå driftskompatibilitet hos järnvägssystemet, e) för varje tänkbart fall ange vilka förfaranden som ska tilllämpas vid bedömning av överensstämmelse med bestämmelserna i UTP:n. Dessa förfaranden ska baseras på bedömningsmodulerna i den allmänna UTP som § 8 hänvisar till. f) ange strategin för att implementera UTP. I synnerhet är det nödvändigt att precisera de etapper som ska slutföras för en stegvis övergång från den nuvarande situationen till den slutliga situationen, då UTP:erna ska utgöra gällande norm; för varje etapp ska lämpliga övergångsbestämmelser inkluderas och g) ange de yrkeskvalifikationer och hälso- och säkerhetsvillkor som måste vara uppfyllda för den berörda personalen för arbetet med drift och underhåll av det aktuella delsystemet, liksom för implementeringen av UTP:n. § 5 Varje UTP ska utarbetas med utgångspunkt i en utredning av det befintliga delsystemet och ange ett eller flera mål för delsystemet som kan uppnås successivt under rimlig tid. Genom att UTP:erna antas stegvis och följs kan driftskompatibiliteten hos järnvägsnätet uppnås successivt. § 6 UTP:n måste på lämpligt sätt bevara kompatibiliten i det existerande järnvägssystemet i varje deltagande stat. I detta syfte kan specialfall anges för varje UTP innefattande en eller flera deltagande stater, med hänsyn till både infrastruktur och fordon; särskild uppmärksamhet måste ges lastprofiler, spårvidd eller utrymmet mellan spåren och fordon som kommer från eller ska till tredje land. För varje specialfall ska UTP:n ange tilllämpningsföreskrifter avseende de element som anges § 4 c)–g). § 7 Om vissa tekniska aspekter som som hänför sig till väsentliga krav inte på ett uttryckligt sätt kan behandlas i en UTP ska de klart anges i UTP:n som ”öppna punkter”. § 8 Tekniska expertutskottet får anta UTP:er som inte hänför sig till delsystem, såsom allmänna bestämmelser, väsentliga krav eller bedömningsmoduler. § 9 UTP:erna ska ha två spalter. Text som står över hela sidan utan spalter är identisk till motsvarande text i Europeiska Unionens Tekniska Specifikationer för Driftskompatibilitet (TSD). Text som är uppdelad i två spalter är olika för UTP:n och den motsvarande TSD:n eller någon annan motsvarande förordning från Europeiska Unionens. Den vänstra spalten visar UTP-texten (OTIF-bestämmelserna), medan den högra spalten visar Europeiska Unionens TSD-text. Längst till höger är TSD-referensen angiven. Artikel 8a Brister hos UTP § 1 Om tekniska expertutskottet får reda på att en antagen UTP innehåller fel eller ofullständigheter, vilket innefattar när en antagen UTP inte helt uppfyller de väsentliga kraven, ska utskottet vidta lämpliga åtgärder, vilket bland annat innebär att a) besluta om den aktuella UTP:n kan behöva ändras i enlighet med artikel 6 och 8 och b) rekommendera lämpliga provisoriska lösningar. § 2 Deltagande stater, regionala organisationer och granskande organ är skyldiga att utan dröjsmål underrätta generalsekreteraren om de upptäcker fel eller ofullständigheter i en UTP. Artikel 9 Förklaringar § 1 Varje deltagande stat kan inom en frist av fyra månader från den dag då generalsekreteraren informerade om tekniska expertutskottets beslut avge en motiverad förklaring till denne om att den inte kommer att tillämpa eller endast delvis kommer att tilllämpa den validerade tekniska standarden eller den antagna UTP:n när det gäller den järnvägsinfrastruktur som är belägen på dess territorium och trafiken på denna infrastruktur. § 2 De deltagande stater som har avgett en förklaring i enlighet med § 1 ska inte beaktas vid fastställandet av det antal stater som enligt artikel 35 § 4 i fördraget måste göra invändning för att ett beslut av tekniska expertutskottet inte ska träda i kraft. § 3 En stat som har avgett en förklaring i enlighet med § 1 får när som helst återta den genom meddelande till generalsekreteraren. Detta återtagande träder i kraft första dagen i den andra månaden efter detta meddelande. Artikel 10 Upphävande av teknisk enhet Ikraftträdandet av UTP:er som antagits av tekniska expertutskottet i enlighet med artikel 6 § 1 i alla stater som är parter i den internationella konventionen om Unité Technique des chemins de fer (teknisk enhetlighet för järnvägarna), undertecknad i Bern den 21 oktober 1882, i dess lydelse från 1938, ska medföra att den konventionen upphävs. Artikel 11 UTP:s företräde § 1 Efter ikraftträdandet av de UTP:er som antagits av tekniska expertutskottet i enlighet med artikel 6 § 1, ska de tekniska standarder och de UTP:er i förbindelserna mellan de deltagande staterna ges företräde framför bestämmelserna i den internationella konventionen om Unité Technique des chemins de fer, undertecknad i Bern den 21 oktober 1882, i dess lydelse från 1938. § 2 Efter ikraftträdandet av de UTP:er som antagits av tekniska expertutskottet i enlighet med artikel 6 § 1, ska dessa enhetliga rättsregler samt de tekniska standarder och UTP:erna, i de deltagande staterna ges företräde framför de tekniska bestämmelserna i a) Reglemente om ömsesidig användning av passagerarvagnar och resgodsvagnar i internationell trafik (RIC), b) Reglemente om ömsesidig användning av godsvagnar i internationell trafik (RIV). Artikel 12 Nationella tekniska krav § 1 Deltagande stater ska se till att generalsekreteraren är informerad om de nationella tekniska krav som tilllämpas på järnvägsfordon. Generalsekreteraren ska publicera dessa krav i den databas som artikel 13 i de enhetliga reglerna ATMF hänvisar till. Informationen ska vara generalsekreteraren till handa inom 3 månader från den dag de ändrade enhetliga reglerna träder i kraft. Ett sådant krav får vara i kraft endast till dess det eller ett motsvarande krav träder i kraft genom antagandet av föreskrifter i enlighet med artiklarna ovan. De deltagande staterna får när som helst dra tillbaka den tillfälliga bestämmelsen och informera generalsekreteraren om detta. § 2 När en UTP har antagits eller ändrats, ska en deltagande stat se till att generelsekretaren informeras – med en motivering – om de nationella tekniska krav som omnämns i § 1 som staten fortfarande kommer att kräva ska vara uppfyllda för att ombesörja den tekniska kompatibiliteten mellan fordon och infrastruktur; detta innefattar nationella regler som tillämpas på ”öppna punkter” i de tekniska föreskrifterna och sådana som tillämpas på de specialfall som anges i den tekniska föreskriften. Informationen ska ange vilken ”öppen punkt/-er” och/eller specialfall UTP:n som varje nationellt tekniskt krav hänför sig till. De nationella tekniska kraven är endast giltiga om generalsekreteraren mottagit information om dem inom 6 månader från dag då den aktuella tekniska föreskriften eller dess ändrade lydelse trädde i kraft. § 3 Informationen ska innefatta den fullständiga lydelsen av den nationella tekniska bestämmelsen på den deltagande statens officiella språk, liksom dess rubrik och en sammanfattning på ett av de officiella OTIF-språken. Artikel 13 Jämförelsetabell § 1 För att minimera utvärderingarna och därigenom kostnaderna för att ansöka om tekniskt godkännande, ska nationella tekniska krav enligt artikel 12 klassificeras i enlighet med den lista med parametrar och principer som finns i bilagan till dessa enhetliga rättsregler. Tekniska expertutskottet ska ansvara för klassificeringen. Deltagande stater och regionala organisationer ska samarbeta med tekniska expertutskottet och generalsekreteraren i utförandet av denna uppgift. § 2 Tekniska expertutskottet får granska bilagan mot bakgrund av deltagande staters erfarenhet av ömsesidigt godkännande av fordon. § 3 Tekniska expertutskottet ska se till att det skapas ett referensdokument där alla nationella tekniska krav korshänvisas. Referensdokumentet ska också innefatta alla relevanta bestämmelser i UTP:n och den motsvarande TSD:n (artikel 8 § 9). Referensdokumentet ska publiceras på organisationens hemsida och vara uppdaterat. § 4 Efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till de deltagande staterna och de regionala organisationer som berörs, får tekniska expertutskottet besluta att tillkännage ekvivalensen i järnvägssäkerhetstermer: a) mellan nationella tekniska krav i olika deltagande stater, b) mellan bestämmelserna i en UTP och dess motsvarande TSD och c) mellan nationella tekniska krav i en eller flera deltagande stater och bestämmelser i en UTP och/eller bestämmelser i en TSD. Den tillkännagivna ekvivalensen ska anges i en jämförelsetabell i referensdokumentet enligt § 3 ovan. Bilaga Parametrar som ska kontrolleras vid tekniskt godkännande av fordon som inte överensstämmer med UTP och klassificering av nationella tekniska krav 1. Lista över parametrar 1.1 Allmän dokumentation Allmän dokumentation (vilket innefattar beskrivningen av nya, moderniserade och ombyggda fordon och dess avsedda användning, uppgifter om utformning, reparation, drift och underhåll, tekniskt underlag etc.) 1.2 Struktur och mekaniska delar Mekanisk integritet och gränssnitt mellan fordon (inklusive drag- och stötinrättning, gångar), hur robust fordonets struktur och dess utrustning är (t.ex. säten), lastkapacitet, passiv säkerhet (inkluderande interiör och exteriör krocksäkerhet) 1.3 Fordonsprofiler och samverkan mellan fordon och bana Mekaniskt gränssnitt mot infrastrukturen (inklusive statiskt och dynamiskt beteende, fri höjd och anpassning, spårvidd, växel etc) 1.4 Bromsutrustning Bromsrelaterade föremål (inklusive fastbromsningsskydd, bromskontroll, och bromsförmåga vid drift, nödläge och parkeringsläge) 1.5 Passagerarrelaterade föremål Passagerarinrättningar och passagerarmiljö (inklusive passagerarfönster och – dörrar, särskilda anordningar för personer med begränsad rörlighet etc.) 1.6 Miljövillkor och aerodynamiska effekter Miljöns inverkan på fordonet och fordonets inverkan på miljön (inklusive aerodynamiska förhållanden och både gränssnittet mellan fordonet och den markbaserade delen av järnvägssystemet och gränssnittet mot den yttre miljön) 1.7 Extern varning, signal och mjukvaruintegritetskrav Externa varningssignaler, märkningar och programvaruintegritet, t.ex. säkerhetsrelaterade funktioner som påverkar tågets beteende, inklusive ”tågbussen” 1.8 Energiförsörjnings- och styrsystem ombord Ombordbaserade framdrivnings-, energiförsörjnings- och styrsystem, plus gränssnittet mellan fordonet och energiförsörjningsinfrastrukturen och alla aspekter av elektromagnetisk kompatibilitet 1.9 Utrustning, gränssnitt och miljöer som berör personal Utrustning, gränssnitt, arbetsförhållanden och miljöer som berör personal ombord på fordonet (inklusive förarhytter, gränssnitt mellan förare och maskin) 1.10 Brandsäkerhet och evakuering 1.11 Underhåll Ombordbaserade utrustningar och gränssnitt för underhåll 1.12 Fordonsbaserad trafikstyrning och signalering All ombordutrustning som krävs för att garantera säkerheten och för att styra och kontrollera trafiken med tåg som har tillstånd att trafikera nätet och dess inverkan på den markbaserade delen av järnvägssystemet. 1.13 Specifika driftskrav Specifika driftskrav för fordon (inklusive vid trafikstörning, bärgning av fordon etc.) 1.14 Godsrelaterade komponenter Godsspecifika krav och miljökrav (inklusive anordningar som specifikt krävs för farligt gods) Förklaringarna och exemplen i kursivt ovan är enbart tänkta som information och inte som definitioner av parametrarna. 2. Klassificering av nationella tekniska krav De nationella tekniska kraven som hänför sig till parametrarna som anges i sektion 1, ska höra till en av följande tre grupper. Regler och begränsningar som enbart är lokala berörs inte; deras verifikation förutsätter att kontroller installeras genom ett ömsesidigt avtal mellan järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare. Grupp A Grupp A innefattar: – internationella standarder, – nationella regler som bedöms som likvärdiga, i järnvägssäkerhetshänseende, med nationella regler i andra medlemsstater, – nationella regler som bedöms som likvärdiga i järnvägssäkerhetshänseende med bestämmelserna i UTP och/eller TSD. Grupp B Grupp B innefattar alla regler som inte faller inom grupp A:s eller grupp C:s tillämpningsområde, eller som inte ännu har varit möjliga att klassificera i någon av dessa grupper. Grupp C Grupp C innefattar regler som är absolut nödvändiga och som är förenade med tekniska kännetecken för infrastrukturen, för att garantera säkerhet och driftskompatibilitet i det berörda järnvägsnätet (t.ex. lastprofiler). Förordning (2015:356). Övergångsbestämmelser 2004:526 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004. 2. Genom förordningen upphävs a) förordningen (1996:734) om statens spåranläggningar, b) förordningen (1997:757) om tilldelning av spårkapacitet, c) förordningen (1998:1827) om avgifter för trafik på statens spåranläggningar m.m., och d) förordningen (2000:1339) om järnvägssystem för höghastighetståg. 3. Ett beslut enligt 11, 12 eller 15 § förordningen om statens spåranläggningar som regeringen meddelat före ikraftträdandet gäller som ett beslut enligt de nya föreskrifterna. 4. Ett beslut enligt 14 § första stycket förordningen om statens spåranläggningar som Tågtrafikledningen meddelat före ikraftträdandet gäller som ett regeringens beslut enligt de nya föreskrifterna och ett beslut enligt 14 § andra stycket i samma förordning gäller som ett Banverkets beslut enligt de nya föreskrifterna. 5. Ett beslut enligt 14 § andra stycket förordningen om statens spåranläggningar som Tågtrafikledningen meddelat före ikraftträdandet gäller som ett Banverkets beslut enligt de nya föreskrifterna. 6. Järnvägsstyrelsen får meddela föreskrifter om när bestämmelserna om beskrivning av järnvägsnät och tilldelningsförfarande i 6 kap. järnvägslagen (2004:519) och 5 kap. denna förordning samt bestämmelserna om avgifter i 7 kap. järnvägslagen skall tillämpas första gången. Till dess skall bestämmelserna i förordningen om statens spåranläggningar, förordningen om tilldelning av spårkapacitet och förordningen om avgifter för trafik på statens spåranläggningar m.m. tillämpas. 7. Vid prövningen av mål och ärenden enligt förordningen om statens spåranläggningar, förordningen om tilldelning av spårkapacitet, förordningen om avgifter för trafik på statens spåranläggningar m.m., och förordningen om järnvägssystem för höghastighetståg som anhängiggjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 2007:121 Denna förordning träder i kraft den 30 april 2007. Bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 april 2007. 2007:453 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007. 2. Vid prövning av mål eller ärenden som har anhängiggjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 2010:288 Denna förordning träder i kraft den 5 maj 2010. Den nya bestämmelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 22 april 2010. 2011:1117 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012 i fråga om 4 kap. 3 §, 6 kap. 1 a, 3-7, 8 b §§ och i övrigt den 1 december 2011. 2. Äldre föreskrifter gäller för prövning av mål eller ärenden som har inletts före ikraftträdandet. 3. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om när järnvägsfordon som den 1 december 2011 redan är tagna i bruk, senast ska ha tilldelats en underhållsansvarig enhet enligt 2 kap. 23 § järnvägslagen (2004:519). 2015:361 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2015. 2. Äldre föreskrifter gäller för mål eller ärenden som inletts före ikraftträdandet. 2019:262 1. Denna förordning träder i kraft den 17 juni 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller för prövning av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.