Regeringskansliets rättsdatabaser

Vid tillämpningen av följande bestämmelser i lagen (1957:668) om utlämning för brott avses de överenskommelser som anges nedan. 5 § första stycket I följande överenskommelser finns bestämmelser som innebär undantag från förbudet mot utlämning för gärningar som avses i 5 § första stycket lagen om utlämning för brott: 1. artikel 1 i avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (genom hänvisning till artikel VII punkt 5 (a) i avtalet den 19 juni 1951 mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor), och 2. artikel II 1 (a) i avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor (genom hänvisning till artikel VII punkt 5 (a) i avtalet den 19 juni 1951 mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor). 6 § tredje stycket I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en ansökan om utlämning inte får avslås endast på den grunden att framställningen avser ett politiskt brott: 1. artikel VII i Förenta nationernas konvention den 9 december 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, 2. artikel 11 i Förenta nationernas konvention den 15 december 1997 om bekämpande av bombattentat av terrorister, och 3. artikel 14 i Förenta nationernas konvention den 9 december 1999 om bekämpande av finansiering av terrorism. 12 a § I följande överenskommelse finns bestämmelser om att den som har utlämnats i vissa fall får åtalas eller straffas för annat brott som han eller hon har begått före utlämningen utan att medgivande inhämtas från den stat från vilken utlämning har skett: 1. artikel 17.1 (c) i avtalet den 15 februari 2000 om utlämning mellan Sveriges regering och Kanadas regering.