Regeringskansliets rättsdatabaser

Lagens innehåll 1 § Denna lag innehåller straffrättsliga bestämmelser om överträdelser av internationella sanktioner. Lagen innehåller också bestämmelser om hur internationella sanktioner som inte är direkt tillämpliga här i landet ska genomföras i svensk rätt. Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1226 av den 24 april 2024 om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder och om ändring av direktiv (EU) 2018/1673. 2 § Med internationella sanktioner avses i denna lag en restriktiv åtgärd som har 1. beslutats eller rekommenderats av Förenta nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga, eller 2. beslutats i överensstämmelse med de särskilda bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i fördraget om Europeiska unionen eller i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller enligt motsvarande tidigare bestämmelser. Med angivna personer, enheter eller organ avses i denna lag de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är föremål för internationella sanktioner. Straffrättsliga och straffprocessuella bestämmelser Straffansvar 3 § För sanktionsbrott döms till fängelse i högst tre år den som, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, i strid med ett förbud, en skyldighet eller en begränsning enligt en av rådets förordningar om internationella sanktioner eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av denna lag 1. direkt eller indirekt tillgängliggör egendom för, eller till förmån för, angivna personer, enheter eller organ, 2. underlåter att frysa egendom som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av angivna personer, enheter eller organ, eller 3. gör det möjligt för angivna personer att resa in på eller transitera genom en medlemsstats territorium. Detsamma gäller den som i strid med ett sådant förbud eller en sådan skyldighet eller begränsning 1. inleder eller fortsätter att genomföra transaktioner med a) en tredje stat, b) en tredje stats enheter eller organ, eller c) enheter eller organ som direkt eller indirekt ägs eller kontrolleras av en tredje stat eller av en tredje stats enheter eller organ, 2. importerar, exporterar, säljer, köper, överför eller annars handlar med varor, transiterar eller transporterar varor eller tillhandahåller förmedlingstjänster, tekniskt bistånd eller andra tjänster som rör dessa varor, 3. tillhandahåller finansiella tjänster eller bedriver finansiell verksamhet, eller 4. tillhandahåller andra tjänster än de som avses i 3. För sanktionsbrott döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i annat fall än vad som framgår av första och andra styckena bryter mot ett förbud, en skyldighet eller en begränsning enligt en av rådets förordningar om internationella sanktioner eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av denna lag. 4 § För sanktionsbrott enligt 3 § döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot eller underlåter att uppfylla villkor enligt ett tillstånd som beviljats av behöriga myndigheter för att bedriva verksamhet som i avsaknad av ett sådant tillstånd skulle utgöra en överträdelse av ett förbud eller en begränsning enligt en av rådets förordningar om internationella sanktioner eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av denna lag. 5 § För sanktionsbrott enligt 3 § döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet kringgår ett förbud, en skyldighet eller en begränsning enligt en av rådets förordningar om internationella sanktioner eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av denna lag genom 1. att använda, överföra till en tredje part eller på annat sätt förfoga över egendom som direkt eller indirekt ägs, innehas eller kontrolleras av angivna personer, enheter eller organ och som ska frysas i enlighet med ett beslut om internationella sanktioner, i syfte att undanhålla egendomen, 2. att tillhandahålla falska eller vilseledande uppgifter för att dölja att en angiven person eller enhet eller ett angivet organ är ägare till eller den slutliga mottagaren av egendom som ska frysas i enlighet med ett beslut om internationella sanktioner, eller 3. att underlåta att fullgöra en skyldighet enligt ett beslut om internationella sanktioner att förse behöriga myndigheter med information om egendom som har frysts eller information om egendom inom medlemsstaternas territorium vilken tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av angivna personer, enheter eller organ och som inte har frysts, om sådan information har erhållits under fullgörandet av en yrkesplikt. För sanktionsbrott enligt 3 § döms också en angiven fysisk person eller en företrädare för en angiven person, en angiven enhet eller ett angivet organ som underlåter att fullgöra en skyldighet enligt ett beslut om internationella sanktioner att till de behöriga myndigheterna rapportera egendom som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personen, enheten eller organet. 6 § En gärning enligt 3, 4 eller 5 § utgör inte brott om den avser humanitärt bistånd, verksamhet till stöd för grundläggande mänskliga behov eller annat sådant stöd. Bestämmelserna i 3, 4 och 5 §§ innebär inte en skyldighet för advokater och andra oberoende jurister att lämna uppgifter om vad som har anförtrotts dem när de försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. 7 § Om ett brott som avses i 3, 4 eller 5 § med hänsyn till egendomens värde eller övriga omständigheter vid brottet är att anse som ringa, döms för sanktionsförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader. 8 § Om ett brott som avses i 3, 4 eller 5 § har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms för grovt sanktionsbrott till fängelse i lägst två år och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen 1. avsett egendom av mycket betydande värde, 2. avsett sådan utrustning som utgör krigsmateriel eller produkter som kan användas för både civila och militära ändamål, eller 3. annars varit av särskilt farlig art. 9 § För upprepat sanktionsbrott döms till fängelse i lägst två år och högst sex år den som uppsåtligen begår två eller flera sanktionsbrott enligt 3, 4 eller 5 §, om det finns ett samband mellan brotten och de sammantaget avser ett mycket betydande värde. 10 § För försök till sanktionsbrott, sanktionsförseelse eller grovt sanktionsbrott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Åtalsprövning 11 § Åtal för sanktionsförseelse och försök till sanktionsförseelse får väckas endast om det är motiverat från allmän synpunkt. Anmälningsplikt 12 § En myndighet som anges i andra stycket ska göra anmälan till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten om det finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts. De myndigheter som omfattas av anmälningsplikten enligt första stycket är - Ekobrottsmyndigheten, - Energimarknadsinspektionen, - Exportkreditnämnden, - Finansinspektionen, - Försäkringskassan, - Inspektionen för strategiska produkter, - Kommerskollegium, - Kronofogdemyndigheten, - Kustbevakningen, - Migrationsverket, - Pensionsmyndigheten, - Sjöfartsverket, - Skatteverket, - Strålsäkerhetsmyndigheten, - Säkerhetspolisen, - Transportstyrelsen, och - Tullverket. Myndigheterna ska lämna uppgifter om det förhållande som anmälningsplikten omfattar. Första stycket gäller inte i de fall myndigheten har ett eget författningsreglerat ansvar att utreda det aktuella brottet. Tvångsmedel vid in- och utförsel 13 § Bestämmelserna i tullbefogenhetslagen (2024:710) om utredning och lagföring av brott gäller vid överträdelse av ett sådant förbud mot in- eller utförsel av varor som framgår av 1. en av rådets förordningar om internationella sanktioner, eller 2. föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av denna lag. Bestämmelserna gäller även vid åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel. Förverkande 14 § Förverkande av egendom som har varit föremål för brott enligt denna lag får ske hos gärningsmannen eller hos den som har medverkat till brottet, även om egendomen tillhör någon annan. Genomförande av sådana internationella sanktioner som inte är direkt tillämpliga här i landet Regeringens rätt att meddela föreskrifter 15 § Regeringen får meddela föreskrifter om att denna lag ska tillämpas med anledning av ett beslut eller en rekommendation som avses i 1 § andra stycket. 16 § Föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 § ska överlämnas till riksdagen för godkännande. Föreskrifterna upphör att gälla 1. om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades, 2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller 3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes. Vid beräkning av tid för riksdagens prövning enligt andra stycket 3, ska det bortses från tid då riksdagen gör ett uppehåll i kammarens arbete som är längre än en månad. 17 § Regeringen får meddela föreskrifter om förbud, skyldigheter och begränsningar som anges i beslut eller rekommendation som omfattas av föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 §. Upphävande av föreskrifter 18 § Regeringen ska så snart som möjligt upphäva föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 eller 17 §, när och i samma utsträckning som ett beslut eller en rekommendation om internationella sanktioner har upphävts eller upphört att gälla. Regeringen ska också så snart som möjligt upphäva föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 §, om föreskrifterna har upphört att gälla enligt 16 § andra stycket. Avtals verkan 19 § Föreskrifter om förbud, skyldigheter och begränsningar som har meddelats med stöd av 17 § gäller även förfaranden eller åtgärder som omfattas av avtal som har träffats innan förbudet, skyldigheten eller begränsningen trädde i kraft, om regeringen inte föreskriver något annat. Interimistiska beslut 20 § Om Förenta nationernas säkerhetsråd eller en sanktionskommitté under säkerhetsrådet beslutar om frysning och beslutet ska genomföras av Europeiska unionen genom ändring i en redan antagen förordning om internationella sanktioner, ska Finansinspektionen så snart som möjligt besluta om motsvarande åtgärder. Beslutet ska så snart som möjligt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Beslutet ska gälla till dess sanktionerna genomförs av Europeiska unionen. 21 § Finansinspektionens beslut enligt 20 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för särskilda fall medge undantag från beslut som har meddelats enligt 20 §. Avvisning 23 § För att genomföra internationella sanktioner i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 § får regeringen meddela föreskrifter om att en utlänning ska avvisas enligt utlänningslagen (2005:716), om 1. det skäligen kan antas a) att utlänningen har hemvist i en stat eller ett område som är föremål för internationella sanktioner enligt 1 §, eller b) att utlänningen tillhör en juridisk person, en grupp, en enhet eller ett organ som är föremål för sådana sanktioner, och 2. utlänningen har begått eller avser att begå en handling som står i strid med föreskrifter om ett förbud, en skyldighet eller en begränsning som har meddelats med stöd av 17 § eller en av rådets förordningar om internationella sanktioner som har sin grund i ett beslut som avses i 1 §. Tillkännagivande 24 § Regeringen ska i ge till känna vilka förordningar om internationella sanktioner som har beslutats av Europeiska unionen och för vilka straffansvar gäller här i landet direkt enligt denna lag. Övergångsbestämmelser 2025:327 1. Denna lag träder i kraft den 10 juni 2025. 2. Genom lagen upphävs lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om a) sådana förordnanden, föreskrifter och undantag som regeringen har meddelat med stöd av den lagen, och b) interimistiska beslut som Finansinspektionen meddelat med stöd av den lagen.