Post 23 av 33 träffar
SFS-nummer ·
1997:238 ·
Visa register
Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet AA
Utfärdad: 1997-05-29
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:417
Övrigt: Rättelseblad 2009:666 har iakttagits.
Ikraft: 1998-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2024:506
Upphävd: 2025-10-01 överg.best.
/Upphör att gälla U:2025-10-01 genom lag (2024:506)./
Vilka som omfattas av lagen
1 § Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare och
företagare. Vissa särskilda bestämmelser som endast gäller för
företagare finns i 34–37 a §§. Lag (2010:445).
2 § Vad som i denna lag sägs om medlemmar i en
arbetslöshetskassa skall också tillämpas på dem som är
anslutna till den kompletterande arbetslöshetskassan.
3 § Rätt till ersättning har endast personer som i Sverige
uppfyller ersättningsvillkoren enligt denna lag, om inte
något annat följer av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om
samordning av de sociala trygghetssystemen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att vissa arbeten utförda utomlands
ska jämställas med arbete i Sverige.
Om regeringen har träffat en överenskommelse med någon annan
stat om andra villkor för rätt att få ersättning än som
föreskrivs i denna lag, ska arbetslöshetskassan tillämpa
dessa villkor. Lag (2009:1437).
3 a § Har upphävts genom lag (2009:1597).
Grundförsäkring och inkomstbortfallsförsäkring
4 § Arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och
en inkomstbortfallsförsäkring.
5 § Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassor.
Bestämmelser om arbetslöshetskassor finns i lagen (1997:239)
om arbetslöshetskassor.
Grundförsäkringen
6 § Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som
- inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller
- är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller de
villkor som gäller för rätt till en inkomstrelaterad
ersättning.
Ersättningen lämnas tidigast den dag den arbetslöse fyller 20
år. Lag 1998:1783).
Inkomstbortfallsförsäkringen
7 § Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas till
den som har varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst
tolv sammanhängande månader, under förutsättning att medlemmen
efter det senaste inträdet i kassan har uppfyllt
arbetsvillkoret enligt 12-14 §§ (medlemsvillkor).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
vissa avbrott i medlemskapet som arbetslöshetskassan ska
bortse från när medlemsvillkoret prövas. Lag (2020:218).
7 a § Har upphävts genom lag (2009:1597).
8 § Personer som omedelbart före inträdet i en
arbetslöshetskassa har varit medlemmar i en annan sådan kassa
får för uppfyllandet av medlemsvillkoret tillgodoräkna sig tid
i den kassan.
Allmänna villkor för rätt till ersättning
9 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har en sökande
som
1. är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för
en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i
genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
2. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen, och
3. även i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.
Lag (2013:152).
9 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om
1. sättet en sökande ska vara anmäld hos den offentliga
arbetsförmedlingen på, och
2. villkoren för att en sökande ska anses stå till
arbetsmarknadens förfogande. Lag (2013:152).
10 § Ersättning enligt denna lag lämnas inte till en sökande
som
1. deltar i utbildning,
2. är permitterad utan lön,
3. är tjänstledig utan lön,
4. deltar i etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare, eller
5. deltar i korttidsarbete som berättigar arbetsgivaren till
preliminärt stöd enligt lagen (2013:948) om stöd vid
korttidsarbete.
Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas inte till personer
som enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor har uteslutits från medlemskap under en
tid av ett år från uteslutningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om undantag från första stycket samt om
de villkor för rätt till ersättning som i sådana fall ska
gälla. Lag (2017:587).
11 § En sökande som avvisar en anvisning till jobbgarantin
för ungdomar har inte rätt till ersättning. Lag (2013:152).
Övriga villkor för rätt till ersättning
Arbetsvillkoret
12 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har en sökande som
under en ramtid av tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde
1. haft förvärvsarbete i minst 6 månader och utfört arbetet
under minst 60 timmar per kalendermånad, eller
2. haft förvärvsarbete i minst 420 timmar under en
sammanhängande tid av 6 kalendermånader och utfört arbetet
under minst 40 timmar under var och en av dessa månader
(arbetsvillkor).
För att ha rätt till inkomstrelaterad ersättning ska den
sökande ha uppfyllt arbetsvillkoret efter det senaste inträdet
i arbetslöshetskassan.
Vid bedömning av om arbetsvillkoret är uppfyllt får en sökande
som omedelbart före inträdet i arbetslöshetskassan har varit
medlem i en annan arbetslöshetskassa tillgodoräkna sig tid i
den kassan. Lag (2020:218).
13 § Som tid med förvärvsarbete anses även tid då den sökande
1. haft semester,
2. varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön av någon
annan anledning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt eller barns födelse, eller
3. på grund av anställningens upphörande får avgångsvederlag
eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön.
Tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i
avgångsvederlagets storlek i förhållande till den sökandes
genomsnittliga inkomst per månad i anställningen under en
viss period. Tid med ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön
beräknas till det antal månader som ersättningen avser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om beräkningen.
Tid med arbetstidsminskning eller partiell arbetsbefrielse
som berättigar arbetsgivaren till preliminärt stöd enligt
lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete ska dock inte
jämställas med förvärvsarbete enligt första stycket 2.
Lag (2013:958).
13 a § I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret
jämställs med förvärvsarbete även tid då den sökande har
fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningsförmån enligt
socialförsäkringsbalken, dock tillsammans under högst två
kalendermånader.
Vid tillämpning, i fall som avses i första stycket, av 12 §
första stycket 2 ska minst 330 av de där angivna 420 timmarna
avse förvärvsarbete under minst 4 kalendermånader som har
utförts med minst 40 timmar under var och en av dessa månader.
Under var och en av de återstående högst 2 månaderna ska
sökanden ha utfört förvärvsarbete, fullgjort tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått
föräldrapenningsförmån enligt socialförsäkringsbalken under
tid som motsvarar minst 40 timmar. Lag (2020:217).
13 b § Med förvärvsarbete jämställs även tid med
förtroendeuppdrag som enligt lag ger rätt till ledighet från
anställning.
För tid då en sökande med förtroendeuppdrag har varit ledig
med helt eller delvis bibehållen lön gäller 13 § första
stycket 2. Lag (2018:107).
14 § Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört
förvärvsarbete
1. som arbetsgivaren finansierat med särskilt
anställningsstöd, eller
2. som bedrivits med stöd till start av näringsverksamhet inom
ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program. Lag (2012:413).
14 a § Har upphävt genom lag (2007:393).
15 § Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer
än en gång för att uppfylla arbetsvillkoret. Förvärvsarbete
som använts för att uppfylla villkoret för dagpenning i form
av grundbelopp får dock senare räknas med för att uppfylla
villkoret för den inkomstrelaterade ersättningen, om arbetet
utförts efter det senaste inträdet i kassan. Lag (2009:1597).
Ramtid och överhoppningsbar tid
15 a § Med ramtid avses de tolv månader som närmast föregått
den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos den
offentliga arbetsförmedlingen. Om anmälningsmånaden innehåller
förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller
totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan
tillgodoräknas i ett arbetsvillkor, ska den dock ingå i
ramtiden.
Av 16-17 a §§ följer att viss tid är överhoppningsbar vid
fastställande av ramtiden.
En månad som innehåller förvärvsarbete, tid med
föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning
att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor är dock inte
överhoppningsbar.
Tredje stycket gäller inte för en sökande som avses i 16 d och
16 e §§. Lag (2022:849).
15 b § För en sökande som deltar i ett
arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd och som
uppfyllt ett arbetsvillkor före deltagandet i programmet,
utgör ramtiden de tolv månader som närmast föregått den
tidpunkt när sökanden påbörjade programmet.
Lag (2009:666).
15 c § För en sökande som omfattas av 23 § tredje stycket
eller som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program med
aktivitetsstöd och som uppfyllt ett arbetsvillkor under
deltagande i programmet, utgör ramtiden de tolv månader som
närmast föregått den tidpunkt när sökanden uppfyllt
arbetsvillkoret. Lag (2009:666).
15 d § Har upphävts genom lag (2009:1597).
16 § När ramtid ska bestämmas räknas inte den tid då den
sökande varit förhindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av
adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,
3. vård av närstående när närståendepenning lämnas enligt 47
kap. socialförsäkringsbalken, eller
4. uppdrag av socialnämnden att ta emot barn i ett sådant hem
som avses i 6 kap. 6 § första och tredje styckena
socialtjänstlagen (2001:453) samt 9 § lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade, om uppdraget,
på socialnämndens begäran, varit av sådan omfattning att den
sökande varit tvungen att helt avstå från förvärvsarbete och
mottagandet inte bedrivits yrkesmässigt. Lag (2017:1126).
16 a § När ramtid ska bestämmas räknas inte heller den tid då
den sökande varit förhindrad att arbeta på grund av
1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller
livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av livsmedelslagen,
2. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall, eller
3. frihetsberövande på kriminalvårdens område.
Första stycket 1 gäller inte när det är fråga om hälsokontroll
vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen eller avspärrning
enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen. Lag (2010:2030).
16 b § När ramtid ska bestämmas räknas inte heller den tid då
den sökande varit förhindrad att arbeta på grund av
1. avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat
efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i minst 5 månader, eller
2. militär utbildning som rekryt inom Försvarsmakten.
Lag (2010:2030).
16 c § När ramtid ska bestämmas räknas inte heller den tid då
den sökande
1. vistats utomlands till följd av att han eller hon följt
med sin make, maka eller sambo vid dennes arbete i utlandet
under förutsättning att makens, makans eller sambons
arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen betalas ut
från Sverige,
2. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med
särskilt anställningsstöd, eller
3. deltagit i etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare. Lag (2017:587).
16 d § När ramtid ska bestämmas räknas inte heller månader då
den sökande har deltagit i korttidsarbete för vilket
preliminärt stöd har lämnats enligt lagen (2013:948) om stöd
vid korttidsarbete, om det inte är förmånligare för sökanden
att sådan tid räknas med.
Om sökanden har deltagit i korttidsarbete under en
sammanhängande period och arbetsgivaren har fått preliminärt
stöd för någon del av denna period men ansökan om sådant stöd
ännu inte har lämnats in eller prövats för aktuell månad, ska
ramtid enligt första stycket bestämmas på samma sätt som när
preliminärt stöd har lämnats för månaden. Lag (2013:958).
16 e § När ramtid ska bestämmas räknas inte heller månader då
den sökande har beviljats del av helt omställningsstudiestöd
enligt lagen (2022:856) om omställningsstudiestöd, om det inte
är förmånligare för den sökande att sådan tid räknas med.
Lag (2022:849).
17 § När ramtid ska bestämmas räknas inte heller tid då den
sökande
1. fått föräldrapenningsförmån enligt socialförsäkringsbalken,
eller
2. varit förhindrad att arbeta på grund av tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Tid som enligt 13 a § har jämställts med förvärvsarbete ska
dock räknas in i ramtiden. Lag (2010:2030).
17 a § Tid som enligt 16, 16 a, 16 b, 16 c, 16 d, 17 eller 23 § inte
ska räknas in i ramtiden får omfatta högst fem år.
Detta gäller dock inte för en sökande som avses i 16 c § första
stycket 1. Lag (2013:958).
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om fastställande av ramtid och
överhoppningsbar tid. Lag (2010:2030).
Ersättningens form
19 § Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form
av dagpenning. Lag (2009:666).
20 § För all dagpenning gäller följande.
– Dagpenningen lämnas i form av ett belopp som beräknas
per dag.
– Summan under en kalendervecka av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar får
uppgå till högst fem.
– Dagpenningen får inte lämnas för lördag eller söndag, om
inte regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer medger undantag.
– Dagpenningen får inte lämnas för tid under vilken den
sökande får föräldrapenning enligt
socialförsäkringsbalken.
– Dagpenning som understiger 10 kronor per dag betalas
inte ut och brutet krontal jämnas ut till närmaste högre
krontal. Lag (2010:1267).
Karenstiden och ersättningstidens längd
21 § Dagpenningen får inte lämnas förrän den sökande under en
sammanhängande tid av 12 månader har varit arbetslös 2 dagar
(karensvillkor). I karenstiden räknas in endast de dagar för
vilka dagpenning skulle ha lämnats om karenstiden löpt ut.
Lag (2021:1286).
22 § /Upphör att gälla U:2026-01-01/
Ersättning lämnas under längst 300 dagar
(ersättningsperiod). Till en sökande som dag 300 i
ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år lämnas
dock ersättning under längst 450 dagar.
När det bestäms hur många dagar av ersättningsperioden som har
förbrukats ska dag då den sökande fått aktivitetsstöd för att
delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program jämställas med
ersättningsdag enligt denna lag. Dagar före den 1 oktober 2007
beaktas inte.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en
arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan
arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan
in i ersättningsperioden.
Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad
då den arbetslöse fyller 66 år. Lag (2022:882).
22 § /Träder i kraft I:2026-01-01/
Ersättning lämnas under längst 300 dagar
(ersättningsperiod). Till en sökande som dag 300 i
ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år lämnas
dock ersättning under längst 450 dagar.
När det bestäms hur många dagar av ersättningsperioden som har
förbrukats ska dag då den sökande fått aktivitetsstöd för att
delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program jämställas med
ersättningsdag enligt denna lag. Dagar före den 1 oktober 2007
beaktas inte.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en
arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan
arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan
in i ersättningsperioden.
Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad
då den arbetslöse uppnår riktåldern för pension enligt 2 kap.
10 a-10 d §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2022:883).
22 a § Prövning och beviljande av en ersättningsperiod får
göras för den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt
program med aktivitetsstöd. Lag (2009:666).
22 b § För en sökande som deltar i ett
arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd utan att
ha en pågående ersättningsperiod och som uppfyllt ett
arbetsvillkor under deltagande i programmet, räknas
ersättningsperioden från och med den tidpunkt när sökanden
uppfyllde arbetsvillkoret. Lag (2009:666).
23 § Om arbetslösheten upphör före ersättningsperiodens slut,
har den sökande rätt till ersättning under det återstående
antalet dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om den
sökande då inte uppfyller arbets- och karensvillkoren.
Den sökande har dock inte rätt till ersättning efter det att en
sammanhängande tid av 12 månader har förflutit sedan den
sökande senast fick dagpenning eller aktivitetsstöd. I sådan
tid räknas inte tid som är överhoppningsbar enligt 16–17 a §§.
Om ersättningsperioden har löpt ut men den sökande under
perioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret lämnas ersättning
under ytterligare en ersättningsperiod. Då ska dock
karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersättningsperioden
räknas från den tidpunkt när den tidigare perioden löper ut.
Lag (2010:2030).
Normalarbetstid
23 a § För den som är ersättningsberättigad fastställs en
normalarbetstid. Lag (2009:666).
23 b § Normalarbetstiden utgör den genomsnittliga arbetstiden
under den sökandes ramtid.
Vid bestämmande av normalarbetstid ska utöver arbetad tid även
beaktas tid som ersatts med sjuklön eller ersättning från
Försäkringskassan vid tvist om sjuklön enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön, eller med graviditetspenning,
föräldrapenningsförmån, sjukpenning, rehabiliteringspenning,
smittbärarpenning eller närståendepenning enligt
socialförsäkringsbalken.
Det som sägs i andra stycket gäller endast månader som ingår i
den fastlagda ramtiden och som innehåller förvärvsarbete i
sådan omfattning att de skulle kunna tillgodoräknas i ett
arbetsvillkor. Lag (2010:2030).
23 c § Till en sökande som fått dagpenning i form av
grundbelopp och under ersättningsperioden uppfyllt ett nytt
arbetsvillkor ska, om det är förmånligare, som
normalarbetstid gälla den normalarbetstid som den sökande
hade under den senaste perioden med arbetslöshetsersättning.
Detta får tillämpas för högst två ersättningsperioder som
följer direkt efter varandra. Lag (2009:666).
23 d § Till en sökande som får sin dagpenning fastställd
enligt 27 a § ska som normalarbetstid gälla den
normalarbetstid den sökande hade under den senaste perioden
med arbetslöshetsersättning. Lag (2009:666).
23 e § Till en sökande som lämnat eller står i begrepp att
lämna jobb- och utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för
ungdomar och tidigare fått ersättning enligt
grundförsäkringen, eller inte tidigare fått
arbetslöshetsersättning, ska som normalarbetstid gälla
sökandens totala arbetsutbud under deltagande i respektive
garanti. Detta gäller endast om ansökan om ersättning sker
inom 12 månader från tidpunkten när sökanden lämnade
respektive garanti och får tillämpas högst två gånger för en
sökande. Lag (2009:666).
23 f § Till en sökande som får sin dagpenning fastställd
enligt 30 § ska som normalarbetstid gälla sökandens totala
arbetsutbud under deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin
respektive jobbgarantin för ungdomar. Lag (2009:666).
23 g § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om omräkning av
normalarbetstid. Lag (2009:666).
Dagpenningens storlek
Grundbelopp
24 § Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas med ett belopp
per dag som inte är baserat på tidigare förvärvsinkomster
(dagpenning i form av grundbelopp).
Dagpenning i form av grundbelopp bestäms utifrån sökandens
normalarbetstid och det belopp som regeringen fastställer, om
inte annat följer av denna lag.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om lägsta belopp för dagpenning i form av
grundbelopp. Lag (2020:217).
Inkomstrelaterad ersättning
25 § Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas
med ett belopp per dag som är baserat på tidigare
förvärvsinkomster (dagpenning i form av inkomstrelaterad
ersättning).
Dagpenningen bestäms utifrån sökandens dagsförtjänst och
normalarbetstid, om inte annat följer av denna lag.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om dagpenningens högsta och lägsta belopp.
Lag (2015:496).
25 a § Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst
eller, i fråga om sökande med månadslön, 1/22 av den
månadsinkomst som den sökande haft under ramtiden. Statlig
ersättning som lämnas för arbete i etableringsjobb ska ingå
vid beräkningen av dagsförtjänsten.
För den som omfattas av 23 b § andra stycket ska
dagsförtjänsten beräknas på sökandens förvärvsinkomst och det
ersättningsbelopp som lämnats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
omräkning av dagsförtjänst.
Bestämmelser om beräkningen av dagsförtjänsten för företagare
finns i 37 och 37 a §§. Lag (2020:477).
26 § Om inte annat följer av 25 § andra stycket, 27 a eller
30 §, lämnas dagpenning med ett belopp som motsvarar följande
procentsatser av den sökandes dagsförtjänst:
– 80 procent under de första 200 dagarna av
ersättningsperioden, och
– 70 procent under resten av ersättningsperioden.
När det bestäms med vilken procentsats ersättning ska lämnas
ska dag då en sökande fått aktivitetsstöd för deltagande i
ett arbetsmarknadspolitiskt program jämställas med
ersättningsdag enligt denna lag. Dagar före den 1 januari
2007 beaktas inte. Lag (2018:107).
27 § Har upphävts genom lag (2018:107).
27 a § Om inte annat följer av 25 § andra stycket, ska till
en sökande som under ersättningsperioden på nytt uppfyllt
arbetsvillkoret och för vilken ersättning lämnas under
ytterligare en ersättningsperiod, om det är förmånligare,
dagpenning lämnas med ett belopp som motsvarar 65 procent av
den dagsförtjänst som låg till grund för den senast lämnade
arbetslöshetsersättningen.
Det som sägs i första stycket får tillämpas för högst två
ersättningsperioder som följer direkt efter varandra.
Lag (2009:666).
28 § Ny beteckning 23 b § genom lag (2009:666).
29 § Ny beteckning 25 a § genom lag (2009:666).
30 § Om inte annat följer av 25 § andra stycket, ska till en
sökande som lämnat eller står i begrepp att lämna jobb- och
utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för ungdomar, om det
är förmånligare, dagpenning lämnas med ett belopp som
motsvarar 65 procent av den dagsförtjänst som låg till grund
för den senast lämnade arbetslöshetsersättningen. Detta
gäller endast om ansökan om ersättning sker inom 12 månader
från tidpunkten när sökanden lämnade respektive garanti och
får tillämpas högst två gånger för en sökande.
Lag (2009:666).
30 a § Har upphävts genom lag (2009:666).
31 § Om en sökande med anledning av arbetslöshet fortlöpande
får ersättning från någon annan än arbetslöshetskassan, får
dagpenning lämnas med högst skillnaden mellan det högsta
belopp som får lämnas enligt 26 och 27 a–30 §§ och
ersättningen. Lag (2018:107).
Avdrag på dagpenningen
32 § Om en sökande får allmän ålderspension eller annan
pension som lämnas på grund av förvärvsarbete, ska
dagpenningen minskas med pensionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter
om hur pensionen ska omräknas till dagsbelopp.
Lag (2018:107).
33 § Har upphävts genom lag (2018:107).
33 a § Har upphävts genom lag (2009:1597).
Definition av företagare
34 § Med företagare avses i denna lag fysisk person som
bedriver sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §
första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), och som han
eller hon personligen utför arbete i och har ett väsentligt
inflytande över. Lag (2010:445).
34 a § En företagare som överlåter näringsverksamhet men som
fortsätter att utföra arbete i eller ha ett väsentligt
inflytande över verksamheten ska även efter överlåtelsen anses
vara företagare i denna lag. Detsamma ska gälla när
företagandet utgörs av medlemskap i en ekonomisk förening och
medlemskapet i föreningen upphört. Lag (2010:445).
34 b § Vid bedömning av om en sökande ska anses vara
företagare enligt 34 § ska nödvändiga åtgärder som vidtagits i
verksamheten på grund av oförutsedda händelser inte anses
utgöra personligen utfört arbete. Lag (2010:445).
34 c § Vid bedömning av om en sökande ska anses vara
företagare enligt 34 § ska arbete av ideell karaktär i
verksamheten inte anses utgöra personligen utfört arbete.
Lag (2010:445).
Företagares arbetslöshet
35 § En företagare som upphör att bedriva näringsverksamhet
ska anses vara arbetslös så snart det inte vidtas några
åtgärder i näringsverksamheten.
Som åtgärder anses inte nödvändiga åtgärder som vidtagits på
grund av oförutsedda händelser.
Om näringsverksamheten återupptas av företagaren eller av en
närstående person till denne, får en bedömning enligt första
stycket göras tidigast fem år från det att näringsverksamheten
återupptogs. Lag (2010:445).
35 a § En företagare som inte är att anse som arbetslös enligt
35 § ska anses som arbetslös när näringsverksamheten vid en
samlad bedömning har upphört definitivt. Lag (2010:445).
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om
1. när en företagare ska anses som arbetslös i andra fall än
som anges i 35 § första och andra styckena och 35 a § samt om
de villkor för fastställande av och rätt till
arbetslöshetsersättning som i sådana fall ska gälla, och
2. undantag från bestämmelsen i 35 § tredje stycket.
Lag (2021:63).
Företagares dagsförtjänst
37 § När underlag för beräkning av dagsförtjänst för
företagare bestäms ska dagsförtjänsten grundas på den inkomst
från verksamheten som framgår av senaste beslut om slutlig
skatt. Om det är mer förmånligt för företagaren, ska
dagsförtjänsten grundas på den genomsnittliga inkomsten från
verksamheten under de två år som föregår beskattningsåret i
senaste beslut om slutlig skatt.
Bestämmelser om sammanläggning av förvärvsinkomst och
förmåner vid beräkning av dagsförtjänst finns i 25 a § andra
stycket. Lag (2011:1384).
37 a § För en företagare som upphör att bedriva
näringsverksamhet inom 24 månader från det att verksamheten
startade får dagsförtjänsten grundas på företagarens tidigare
anställning. När dagsförtjänsten grundas på tidigare
anställning ska prövning av om arbetsvillkoret uppfyllts avse
tid i anställningen. Ramtiden ska då avse de tolv månader som
närmast föregått den månad när den sökande startade sin
verksamhet. Lag (2010:445).
Dagsförtjänst för personer som kombinerat anställning med
företagande
37 b § När dagsförtjänst ska fastställas för personer som
under ramtiden kombinerat anställning med företagande enligt
34 § ska dagsförtjänsten grundas på inkomst från både
anställningen och verksamheten.
Detta gäller dock inte personer som fått en anställning eller
näringsverksamhet godkänd som bisyssla enligt 39 och 39 a §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om villkor för fastställande av och rätt
till ersättning för personer som kombinerat anställning med
företagande enligt 34 §. Lag (2010:445).
Deltid och bisyssla
38 § Ersättning till personer som söker deltidsarbete lämnas
med det antal dagpenningbelopp per vecka som enligt en av
regeringen fastställd omräkningstabell svarar mot den
arbetslöshet som skall ersättas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
utfärda föreskrifter för beräkning av ersättning vid
deltidsarbete för det fall att arbetstiden inte är bestämd
till ett visst antal timmar per dag eller vecka.
38 a § Är någon arbetslös under del av vecka i andra fall än
som avses i 38 §, lämnas ersättning med det antal
dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som
ska ersättas enligt den av regeringen fastställda
omräkningstabellen. Lag (2010:445).
38 b § Vid beräkning av dagpenningbelopp enligt 38 a § ska
hänsyn inte tas till arbete som avser beredskap och övning i
en anställning som endast omfattar beredskap för och
deltagande i kommunal räddningstjänst enligt lagen (2003:778)
om skydd mot olyckor. Lag (2021:324).
39 § Med bisyssla avses i denna lag sådant arbete i
anställning eller näringsverksamhet som den sökande före
arbetslöshetens inträde under minst tolv månader utfört vid
sidan av sin heltidssysselsättning.
För att en anställning ska anses som bisyssla enligt första
stycket, får inkomsten från anställningen under ramtiden i
genomsnitt inte överstiga ett belopp som motsvarar
6 grundbelopp per vecka. Lag (2010:445).
39 a § Vid beräkning av dagpenningbelopp enligt 38 a § ska
hänsyn inte tas till sådan bisyssla som avses i 39 §. Detta
gäller dock under förutsättning att bisysslan inte
1. utvidgas under arbetslösheten, och
2. hindrar personen från att ta ett lämpligt heltidsarbete.
Om inkomsten från bisysslan efter arbetslöshetens inträde
överstiger ett belopp som motsvarar 6 grundbelopp per vecka,
ska hela det överskjutande beloppet dras av från dagpenningen.
Lag (2010:445).
40 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om
karenstid utöver vad som följer av denna lag för personer som
utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa.
Lag (2008:33).
41 § Överstiger de sökandes arbetsutbud per vecka den
veckotid, under vilken de normalt utfört arbete närmast före
arbetslösheten, räknas den överskjutande tiden inte med när
ersättningen skall fastställas.
Begränsning vid säsongarbetslöshet
42 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringens bestämmer begränsa rätten till
ersättning för arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i
yrke där arbetslöshet årligen regelbundet förekommer.
Varning och avstängning från rätt till ersättning
43 § En sökande ska varnas om han eller hon
1. utan godtagbart skäl inte har medverkat till att upprätta
en individuell handlingsplan hos Arbetsförmedlingen,
2. utan godtagbart skäl inte har lämnat en aktivitetsrapport
till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid,
3. utan godtagbart skäl inte har besökt eller kontaktat
Arbetsförmedlingen, eller en leverantör som utför
arbetsmarknadspolitiska insatser på uppdrag av
Arbetsförmedlingen, vid en bestämd tidpunkt,
4. utan godtagbart skäl inte har sökt lämpligt arbete som har
anvisats av Arbetsförmedlingen, eller
5. inte aktivt har sökt lämpliga arbeten.
Om sökanden missköter arbetssökandet enligt första stycket vid
upprepade tillfällen inom samma ersättningsperiod, ska han
eller hon stängas av från rätt till ersättning.
Avstängningstiden ska vara 1 ersättningsdag vid det andra
tillfället, 5 ersättningsdagar vid det tredje tillfället och
10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället. Vid ett femte
fall av misskötsamhet under ersättningsperioden, har sökanden
inte rätt till ersättning förrän han eller hon på nytt har
uppfyllt ett arbetsvillkor. Lag (2022:1238).
43 a § En sökande ska stängas av från rätt till ersättning i
5 ersättningsdagar, om han eller hon utan godtagbart skäl
1. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete,
2. genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att en
anställning inte kommit till stånd, eller
3. avvisat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt
program för vilket aktivitetsstöd lämnas.
Om sökanden förlänger tid i arbetslöshet enligt första
stycket i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod,
ska han eller hon stängas av från rätt till ersättning i 10
ersättningsdagar vid det andra tillfället och i 45
ersättningsdagar vid det tredje tillfället. Om något sådant
förhållande upprepas en fjärde gång under samma
ersättningsperiod, har sökanden inte rätt till ersättning
förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor.
Lag (2013:152).
43 b § En sökande ska stängas av från rätt till ersättning i
45 ersättningsdagar, om han eller hon
1. utan giltig anledning lämnat sitt arbete,
2. på grund av otillbörligt uppförande skilts från sitt
arbete,
3. utan giltig anledning lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt
program för vilket aktivitetsstöd lämnas, eller
4. uppträtt på ett sådant sätt att den offentliga
arbetsförmedlingen återkallat en anvisning till ett
arbetsmarknadspolitiskt program för vilket aktivitetsstöd
lämnas.
Den sökande ska dock stängas av i 20 ersättningsdagar om det
är sannolikt att arbetet skulle ha varat högst 10 dagar eller
om programmet skulle ha pågått i högst 10 dagar.
Om sökanden orsakar sin arbetslöshet enligt första stycket en
andra gång i anslutning till eller inom samma
ersättningsperiod, ska han eller hon på nytt stängas av från
rätt till ersättning enligt första eller andra stycket. Om
något sådant förhållande upprepas en tredje gång under samma
ersättningsperiod, har sökanden inte rätt till ersättning
förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor.
Lag (2013:152).
43 c § Bestämmelserna i 43 b § första stycket 1 och 2 ska inte
tillämpas om arbetet har upphört
1. enligt en överenskommelse som har träffats sedan
arbetsgivaren har tagit initiativ till att skilja sökanden
från arbetet, eller
2. genom en uppsägning från arbetsgivarens sida och frågan om
uppsägningens giltighet är föremål för en rättegång eller en
förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller kollektivavtal. Lag (2022:838).
44 § Ett arbete ska anses lämpligt, om
1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits
skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet
och andra personliga förhållanden,
2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som
arbetstagare får som är anställda enligt kollektivavtal
eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande
till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter
och kvalifikationer får vid jämförliga företag,
3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där
arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är
lovliga enligt lag och kollektivavtal, och
4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i
författning eller myndighets föreskrifter om åtgärder till
förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete.
Lag (2013:152).
44 a § Med lämpligt arbete i 43 och 43 a §§ och med
anställning i 43 a § avses inte förtroendeuppdrag som enligt
lag ger rätt till ledighet från anställning. Lag (2018:107).
44 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om vad som ska anses utgöra godtagbart skäl och
giltig anledning enligt 43–43 b §§. Lag (2018:107).
45 § I avstängningstiden ingår dagar för vilka karenstid
skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats,
om avstängningen inte hade skett. Detsamma gäller dagar när
den sökande utfört förvärvsarbete.
Avstängningstiden ska räknas från och med den dag då det
förhållande som anges i 43–43 b §§ inträffat. Upprepas under
pågående avstängningstid ett förhållande som medför
avstängning på nytt, ska den nya avstängningstiden inledas
vid utgången av den föregående avstängningstiden.
En avstängning får inte pågå längre än 112 kalenderdagar
räknat från det avstängningsgrundande förhållandet. Om ny
grund för avstängning inträffar under pågående
avstängningstid, får avstängningen med anledning av det nya
avstängningsgrundande förhållandet inte pågå längre än 112
kalenderdagar räknat från utgången av den föregående
avstängningstiden. Lag (2013:152).
45 a § Har upphävts genom lag (2013:152).
Frånkännande av rätt till ersättning
46 § Den som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat
oriktiga eller vilseledande uppgifter eller låtit bli att
anmäla ändrade uppgifter till en arbetslöshetskassa om
förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till
ersättning, ska frånkännas rätt till ersättning. Den som är
medlem i kassan får dock frånkännas rätt till ersättning
endast om kassan vid prövning enligt 37 § första stycket
lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har funnit att han
eller hon inte ska uteslutas som medlem.
Den arbetslöshetskassa till vilken uppgifterna enligt första
stycket har lämnats eller skulle ha lämnats ska besluta om
frånkännande, även om den som berörs har utträtt ur kassan.
Lag (2013:152).
46 a § Ett beslut om frånkännande av rätt till ersättning ska
avse minst 45 och högst 195 ersättningsdagar.
Lag (2013:152).
46 b § Ett beslut om frånkännande av rätt till ersättning
gäller från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde
utredning av det förhållande som ligger till grund för
beslutet. I beslutet ska denna tidpunkt anges.
Ersättning får betalas ut på nytt först sedan den sökande
under 80 dagar från den tidpunkt som avses i första stycket
har utfört förvärvsarbete som avses i 12 och 13 §§ eller
förtroendeuppdrag som avses i 13 b §. Lag (2018:107).
Ansökan om ersättning
47 § En ansökan om ersättning ges in till och prövas av
arbetslöshetskassan. Den sökande ska lämna de uppgifter som
behövs för bedömningen av hans eller hennes rätt till
ersättning. Sökanden ska intyga på heder och samvete att
lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga samt anmäla
ändrade förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt
till ersättning.
Till ansökan ska bifogas ett intyg av arbetsgivaren om den
sökandes arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som
behövs för att bedöma hans eller hennes rätt till ersättning.
Om det medför stora svårigheter för sökanden att skaffa ett
intyg, får han eller hon styrka uppgifterna på något annat
sätt. Arbetsgivaren ska på begäran utfärda intyget på en
särskild blankett.
Intyg och övriga uppgifter ska förvaras bland kassans
handlingar. Lag (2013:152).
47 a § En ansökan om ersättning ska göras hos
arbetslöshetskassan inom nio månader från den sista dagen i
den tidsperiod som ansökan avser. Görs inte ansökan inom den
angivna tiden är rätten till ersättning för den tidsperioden
förlorad, om det inte finns synnerliga skäl. Lag (2009:1437).
47 b § En anmälan om ändrade förhållanden enligt 47 § första
stycket ska göras så snart som möjligt och senast 14 dagar
efter det att den sökande fick kännedom om förändringen.
Lag (2013:152).
47 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om den ansökan och särskilda
blankett som avses i 47 §. Lag (2013:152).
Utfärdande av intyg
48 § Till personer som uppfyller villkoren för rätt att med
bibehållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-
land, i Schweiz eller i Storbritannien och Nordirland utfärdar
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen intyg som visar
rätten till ersättning. Lag (2020:1255).
Uppgiftsskyldighet
48 a § Arbetsförmedlingen skall till en arbetslöshetskassa
lämna de uppgifter om en arbetssökande som har betydelse för
tillämpningen av denna lag. Lag (2007:393).
48 b § En arbetslöshetskassa skall till Arbetsförmedlingen
lämna de uppgifter om ersättning enligt denna lag som har
betydelse i ett ärende om arbetsförmedling. Lag (2007:393).
48 c § Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Centrala
studiestödsnämnden ska till en arbetslöshetskassa lämna de
uppgifter om förmån, ersättning eller annat stöd åt enskild
som har betydelse för tillämpningen av denna lag.
Försäkringskassan ska till en arbetslöshetskassa även lämna
de uppgifter om föräldraskap som behövs för att pröva rätten
till arbetslöshetsersättning. Lag (2009:995).
48 d § En arbetslöshetskassa ska till Försäkringskassan,
Pensionsmyndigheten och Centrala studiestödsnämnden lämna de
uppgifter om ersättning enligt denna lag som har betydelse
hos mottagaren i ett ärende om förmån, ersättning eller annat
stöd åt enskild. Lag (2009:995).
48 e § En arbetslöshetskassa skall till en annan
arbetslöshetskassa lämna de uppgifter om en enskild som har
betydelse för handläggningen av ett ärende om
arbetslöshetsersättning. Lag (2006:133).
48 f § Ny beteckning 48 g § genom lag 2006:470).
48 g § Arbetsförmedlingen skall till Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen lämna de uppgifter som har betydelse
för tillsynen över ärenden om arbetslöshetsersättning eller för
att utfärda intyg enligt 48 §. Lag (2007:393).
48 h § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen skall till
Arbetsförmedlingen lämna de uppgifter som behövs i dess
uppföljnings-, analys- och utvärderingsarbete. Lag (2007:393).
48 i § Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka
uppgifter som skall lämnas ut enligt 48 a-48 h §§.
Lag (2006:470).
Överklagande, omprövning och ändring
Överklagande i ärenden om rätt till ersättning
49 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till
ersättning enligt denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol, om inte annat följer av lagen (1969:93)
om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Behörig
förvaltningsrätt är den inom vars domkrets klaganden var
folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om han eller hon
inte var folkbokförd i Sverige är behörig förvaltningsrätt
den inom vars domkrets det första beslutet i saken har
fattats. Lag (2013:96).
50 § Arbetslöshetskassans beslut får inte överklagas av en
enskild innan kassan har omprövat sitt beslut enligt 61 §. Om
ett beslut överklagas innan det har omprövats, skall
överklagandet anses som en begäran om omprövning.
51 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får, även till
förmån för enskild part, överklaga en domstols och en
arbetslöshetskassas beslut i ärenden som avses i 49 §.
Lag (2002:545).
Överklagande i ärenden om utfärdande av intyg
52 § Beslut av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen i
ärenden om utfärdande av intyg enligt 48 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Lag (2002:545).
Gemensamma bestämmelser om överklagande
53 § Ett beslut skall överklagas skriftligt.
I skrivelsen skall anges vilket beslut som överklagas och den
ändring av beslutet som begärs.
54 § Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den instans
som har meddelat beslutet. Skrivelsen skall ha kommit in till
den instansen inom två månader från den dag klaganden fick del
av beslutet eller, om överklagandet anförts av Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen eller en arbetslöshetskassa, inom två
månader från beslutets dag. Lag (2002:545).
55 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet
prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt
tid.
Om skrivelsen har kommit in för sent, skall den avvisas utom
när
1. förseningen beror på att den instans som har fattat det
överklagade beslutet har lämnat klaganden en felaktig
underrättelse om hur man överklagar, eller
2. skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till
den instans som skall pröva överklagandet.
I fall som avses i 2 skall den instans dit skrivelsen kommit
vidarebefordra den till den instans som har meddelat beslutet
och samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in
till den högre instansen.
56 § Om skrivelsen med överklagandet inte avvisas enligt 55 §
andra stycket, skall den instans som har meddelat det
överklagade beslutet lämna över denna och övriga handlingar i
ärendet till den instans som skall pröva överklagandet.
57 § Beslut enligt denna lag från en arbetslöshetskassa,
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen eller en domstol
gäller omedelbart, om inte något annat har angetts i beslutet
eller bestämts av den instans som skall överpröva beslutet.
Lag (2002:545).
58 § I ett mål där en enskild part överklagar en
arbetslöshetskassas beslut är kassan den enskildes motpart.
59 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får överta en
arbetslöshetskassas uppgift att i förvaltningsrätten och
kammarrätten föra det allmännas talan.
Inspektionen för det allmännas talan i Högsta
förvaltningsdomstolen. Lag (2010:1449).
60 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:96).
Omprövning och ändring
61 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som sägs i 49 §
skall omprövas av kassan, om det begärs av den enskilde som
beslutet angår.
Detta gäller inte om arbetslöshetskassan redan har ändrat
beslutet med stöd av 63 §.
62 § Bestämmelserna i 53-56 §§ om överklagande skall tillämpas
i fråga om en begäran om omprövning.
63 § En arbetslöshetskassa skall utan begäran ändra sitt
beslut i ärenden som sägs i 49 § och som inte överprövats av
en högre instans, om
1. beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant
förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. beslutet har blivit oriktigt på grund av att det fattats
på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller
3. beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart
felaktig rättstillämpning eller någon annan liknande orsak.
En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om
oriktigheten är av ringa betydelse.
64 § En ändring med stöd av 63 § av ett beslut får inte göras
sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet
meddelades.
Ett beslut får ändras även efter det att tiden har gått ut,
om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats
på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om
det finns andra synnerliga skäl.
65 § Vid omprövning enligt 61 § får beslutet inte ändras till
den enskildes nackdel.
Vid ändring enligt 63 § får beslutet inte ändras till den
enskildes nackdel, om det finns synnerliga skäl mot det.
Innehållande av ersättning
66 § En arbetslöshetskassa får besluta att tills vidare hålla
inne ersättning till en sökande, om det finns sannolika skäl
att anta att han eller hon
1. inte uppfyller de allmänna villkoren för rätt till
ersättning enligt 9 §,
2. inte har rätt till ersättning enligt 11 §,
3. kommer att stängas av från rätt till ersättning enligt
43–43 b §§, eller
4. kommer att frånkännas rätt till ersättning enligt 46 §
eller uteslutas som medlem enligt 37 § första stycket lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor.
Ersättning får hållas inne till dess arbetslöshetskassan
slutligt prövat frågan om sökandens rätt till ersättning och
med högst det belopp som kan komma i fråga i det slutliga
beslutet. Lag (2013:152).
Särskilda bestämmelser
67 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt skall tillämpas på ersättning enligt denna lag.
68 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet
att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på
annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med
för högt belopp ska det som betalats ut för mycket betalas
tillbaka. Detsamma gäller om någon på annat sätt fått
ersättning obehörigen eller med för högt belopp och han eller
hon skäligen bort inse detta. Lag (2009:11).
68 a § Har någon som fått ersättning från en arbetslöshetskassa
senare fått lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön
för samma tid, ska ersättningen från arbetslöshetskassan
betalas tillbaka. Lag (2009:11).
68 b § Om en person är återbetalningsskyldig enligt 68 eller
68 a §, får arbetslöshetskassan medge anstånd med betalningen
eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en
avbetalningsplan. Arbetslöshetskassan ska i sådant fall ta ut
ränta på det obetalda beloppet.
Ränta ska tas ut från den dag då anståndet medgavs eller
avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan
det återkrävda beloppet har förfallit till betalning.
Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt
överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
Lag (2009:11).
68 c § Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 68 eller
68 a § inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt
räntelagen (1975:653) tas ut på beloppet. Detsamma gäller när
den återbetalningsskyldige medgetts anstånd med betalningen
eller träffat avtal om en avbetalningsplan enligt 68 b § och
betalning inte sker inom överenskommen tid. Lag (2009:11).
68 d § Om det finns särskilda skäl, får arbetslöshetskassan
helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 68
eller 68 a § eller ränta enligt 68 b eller 68 c §.
Lag (2009:11).
68 e § Vid återbetalningsskyldighet enligt 68 eller 68 a §
eller skyldighet att betala ränta enligt 68 b eller 68 c §,
får arbetslöshetskassan, vid en senare utbetalning av
arbetslöshetsersättning, besluta att dra av ett skäligt belopp
i avräkning mot det krävda beloppet. Lag (2009:11).
68 f § En arbetslöshetskassas beslut om
återbetalningsskyldighet enligt 68 eller 68 a § och ränta
enligt 68 b och 68 c §§ ska anses som ett sådant beslut av
förvaltningsmyndighet som utgör en exekutionstitel enligt
3 kap. 1 § första stycket 6 a utsökningsbalken.
Lag (2022:1321).
69 § När det gäller minskning av vissa ersättningar med
utgiven dagpenning gäller föreskrifterna i 107 kap. 2 §
socialförsäkringsbalken. Lag (2010:1267).
70 § Ny beteckning 66 § genom lag (2013:152).
Övergångsbestämmelser
1997:238
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1997:240) om införande av lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor.
1998:1783
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. I fråga om
personer som har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling
före den 1 januari 1999 gäller 22 § i sin äldre lydelse.
2000:1460
1. Denna lag träder i kraft den 5 februari 2001.
2. Bestämmelserna i 19 § punkterna 1-3, 5 och 6 samt 30 §
gäller dock fortfarande för sökande som vid ikraftträdandet
uppfyllt villkoren och ansöker om ersättning senast den 31 mars
2001.
3. Bestämmelsen om ersättningsperiodens längd i 22 § skall dock
gälla i dess äldre lydelse för den som före ikraftträdandet har
fyllt 57 år och har rätt till ersättning på grund av en
pågående ersättningsperiod.
2001:28
Denna lag träder i kraft den 1 april 2001. I fall där
omprövningsbeslut har fattats dessförinnan gäller äldre
bestämmelser.
2002:626
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för särskilt
utbildningsbidrag som avser tid före ikraftträdandet.
2003:330
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2003.
2. Bestämmelsen i 14 a § skall inte tillämpas för den som
påbörjat deltagande i aktivitetsgarantin före lagens
ikraftträdande.
3. För den som påbörjat deltagande i aktivitetsgarantin före
lagens ikraftträdande gäller 17 och 23 §§ i sin äldre lydelse.
2006:6
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. För den som karenstiden enligt 21 § har börjat löpa innan
lagen träder i kraft skall, vid beräkning av sökandens ramtid,
17 a § första stycket i dess äldre lydelse tillämpas.
Lag (2006:1547).
2006:470
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Bestämmelsen i 68 a §
tillämpas i fråga om ersättning från en arbetslöshetskassa som
avser tid efter ikraftträdandet.
2006:1527
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
rekryteringsbidrag som har lämnats enligt den upphävda lagen
(2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.
2006:1546
1. Denna lag träder i kraft den 5 mars 2007 i fråga om 26 § och
i övrigt den 1 januari 2007.
2. En sökande som, innan lagen träder i kraft, har uppfyllt
villkoren i 12 och 13 a §§ i deras äldre lydelse får
tillgodoräkna sig detta vid prövning av rätt till ersättning
vid arbetslöshet vad gäller den första ersättningsperioden
därefter.
3. Vid prövning av rätt till ersättning vid arbetslöshet får en
sökande, då 12 § första stycket 1 tillämpas, tillgodoräkna sig
de kalendermånader före lagens ikraftträdande som sökanden inom
ramtiden utfört arbete under minst 70 timmar. Detta gäller dock
bara vid prövning av ersättning under den första
ersättningsperioden efter ikraftträdandet.
4. Vid prövning av rätt till ersättning vid arbetslöshet får en
sökande, då 12 § första stycket 2 tillämpas, tillgodoräkna sig
de kalendermånader före lagens ikraftträdande som sökanden inom
ramtiden utfört arbete under minst 45 timmar. Detta gäller dock
bara vid prövning av ersättning under den första
ersättningsperioden efter ikraftträdandet.
5. Om 13 a § första stycket är tillämplig i fall som avses i
punkten 4 får sökanden, vid tillämpning av 13 a § andra stycket
första meningen, tillgodoräkna sig de kalendermånader före
lagens ikraftträdande som sökanden utfört förvärvsarbete under
tid som motsvarar minst 45 timmar.
Vid tillämpning av 13 a § andra stycket andra meningen får
sökanden tillgodoräkna sig de kalendermånader före lagens
ikraftträdande som sökanden utfört förvärvsarbete, fullgjort
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring under tid som motsvarar minst 45 timmar.
6. En sökande som, innan lagen träder i kraft, har uppfyllt
villkoren i upphävda 18 eller 19 § får tillgodoräkna sig detta
vid prövning av rätt till ersättning vid arbetslöshet vad
gäller den första ersättningsperioden efter ikraftträdandet.
Ansökan om rätt till ersättning måste dock ha kommit in till
arbetslöshetskassan senast vid utgången av februari 2007. Vid
fastställande av dagpenning för den som har uppfyllt villkoren
enligt 19 § skall den upphävda 30 a § tillämpas.
7. För den som karenstiden enligt 21 § har börjat löpa innan
lagen träder i kraft skall, vid beräkning av sökandens
normalarbetstid under den första ersättningsperioden därefter,
28 § i dess äldre lydelse tillämpas.
2007:393
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 i fråga om 48 a-
b och 48 g-h §§ och i övrigt den 2 juli 2007.
2. För sökande som före den 2 juli 2007 deltagit i
arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning inom ramen för
ett arbetsmarknadspolitiskt program, arbetspraktik,
ungdomsgarantin, datortekverksamhet, arbetslivsinriktad
rehabilitering eller projekt med arbetsmarknadspolitisk
inriktning eller i verksamhet där ersättning enligt den
tidigare upphävda 3 a § har lämnats, eller utfört
förvärvsarbete som bedrivits med stöd av bestämmelserna om stöd
till start av näringsverksamhet skall 17 § i dess äldre lydelse
tillämpas.
3. Beslut om förlängning av ersättningsperioden som fattats
före den 2 juli 2007 med stöd av 22 § i dess lydelse före den 2
juli 2007 skall fortfarande gälla.
4. För sökande som deltagit i aktivitetsgarantin skall 23 § i
dess äldre lydelse tillämpas.
5. För sökande som fått sin ersättningsperiod förlängd enligt
22 § i dess lydelse före den 2 juli 2007 skall 26 § i dess
äldre lydelse tillämpas.
6. För sökande som uppfyllt ett arbetsvillkor inom ramen för
aktivitetsgarantin skall 30 § i dess äldre lydelse tillämpas.
7. För sökande för vilken karenstiden enligt 21 § har börjat
löpa före den 2 juli 2007 skall 39 § i dess äldre lydelse
tillämpas under ersättningsperioden.
2008:412
1. Denna lag träder i kraft den 7 juli 2008.
2. För den som har påbörjat en karenstid före lagens
ikraftträdande ska 21 § i dess äldre lydelse tillämpas.
2009:11
1. Denna lag träder i kraft den 2 mars 2009.
2. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla vid återkrav av
belopp som har betalats ut före ikraftträdandet.
2009:666
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009. Bestämmelsen i
7 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den
1 januari 2009.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
ersättningsperioder som beviljats före ikraftträdandet.
2009:667
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller för medlemsmånader som påbörjats
före ikraftträdandet.
2009:1437
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 i fråga om
47 a § och i övrigt den 1 maj 2010.
2. Bestämmelsen i 47 a § ska inte tillämpas i fråga om
ansökningar som inkommit före den 1 januari 2010.
2009:1597
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
ersättningsperioder som har börjat löpa före
ikraftträdandet.
2010:445
1. Denna lag träder i kraft den 5 juli 2010.
2. För ersättningsperioder för vilka karenstiden enligt 21 §
har börjat löpa före ikraftträdandet, gäller 34, 35 och 39 §§
i sin äldre lydelse.
2010:1267
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om
socialförsäkringsförmåner som avser tid före
ikraftträdandet.
2011:1384
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för 2013 och
tidigare års taxeringar.
2013:96
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.
2013:152
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
2. För sådant förhållande som har betydelse för fråga om
ersättning från en arbetslöshetskassa och som har inträffat
före den 1 september 2013 gäller 9, 11, 43–46 §§ och 66 §
första stycket i sin äldre lydelse.
3. För sådant förhållande som föranleder avstängning enligt
de nya bestämmelserna i 43–43 b §§, räknas avstängningstiden
i förekommande fall från utgången av tiden för sådan
nedsättning eller avstängning som har beslutats enligt äldre
föreskrifter.
2015:761
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2016.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bestämmande av
ramtid för en sökande som före den 1 februari 2016 har
påbörjat ledighet på grund av vård av barn.
2017:587
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i förhållande till
ersättning enligt den upphävda lagen (2010:197) om
etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.
2018:107
1. Denna lag träder i kraft den 2 juli 2018.
2. Bestämmelserna i 26, 31 och 32 §§ i den äldre lydelsen och
bestämmelserna i de upphävda 27 och 33 §§ gäller fortfarande
för arbetslöshetsersättning som avser tid före
ikraftträdandet.
2018:519
1. Denna lag träder i kraft den 2 juli 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ansökningar om
arbetslöshetsersättning som avser tid före ikraftträdandet.
2020:217
1. Denna lag träder i kraft den 13 april 2020.
2. Bestämmelsen i 7 § i den nya lydelsen ska dock tillämpas
för tid från och med den 1 mars 2020.
3. Bestämmelsen i 21 § ska inte tillämpas på ansökningar om
arbetslöshetsersättning som avser tid från och med den 30 mars
2020 till och med den 3 januari 2021.
4. För ersättningsperioder som har beviljats före
ikraftträdandet gäller 7 § och 12 § andra stycket i den äldre
lydelsen.
2020:218
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för medlemsmånader
som har påbörjats före ikraftträdandet.
2021:324
1. Denna lag träder i kraft den 31 maj 2021.
2. Den nya bestämmelsen ska dock inte tillämpas för en sökande
som före ikraftträdandet har fått sådant arbete som avses i
bestämmelsen godkänt som bisyssla enligt 39 §.
2021:1286
1. Denna lag träder i kraft den 3 januari 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ansökningar om
arbetslöshetsersättning som avser tid före ikraftträdandet.
2022:838
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
3. Lagen tillämpas inte på ansökningar om
arbetslöshetsersättning som avser tid före den 1 oktober 2022.
2022:882
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt
65 år före ikraftträdandet.
2022:883
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt
66 år före ikraftträdandet.
2022:1321
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2022.
2. Den nya bestämmelsen tillämpas inte på beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.