Post 2448 av 2452 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:22 ·
om tilläggsskydd för läkemedel, m.m.
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 22
Regeringens proposition
1993/94:22
om tilläggsskydd för läkemedel, m.m.
________________________________________
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 23 september 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Reidunn Laurén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas ändringar i patentlagen (1967:837) vilka syftar till
att stärka uppfinnarnas ställning.
För det första föreslås regler om tilläggsskydd för sådana läkemedel som måste
godkännas innan de får säljas och som därmed får en kortare effektiv patenttid
än den som annars gäller. Ändringarna går ut på att ett tilläggsskydd skall
kunna ges under högst fem år. Skyddet skall ge i stort sett samma rättigheter
som patentet gav.
För det andra föreslås att handläggningen av patentärenden ändras så att
invändningsförfarandet skall komma efter och inte som nu före det att patentet
meddelas.
Slutligen föreslås att 72 §, som handlar om överskridande av frister, får en
lydelse som står bättre i samklang med motsvarande bestämmelse i den europeiska
patentkonventionen.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 december 1993.
Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)1
dels att 84 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till 2 kap. samt 19-27, 34 - 36, 40, 52, 60, 61, 72 och 75
§§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 13 kap., av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 Kap. Patentansökan 2 Kap. Handläggning
och dess handläggning av svenska
patentärenden
19 §
Är ansökningen Om ansökningen är
fullständig och finnes fullständig och det
ej hinder för patent inte finns hinder
föreligga, skall mot patent, skall
ansökningen godkännas patentmyndigheten
för utläggning enligt underrätta sökanden om
21 §. att patent kan med-
Sedan ansökningen delas.
godkänts för utläggning, Inom två månader från
må yrkande enligt 14 § dagen för
ej framställas eller underrättelsen skall
patentkraven ändras så sökanden betala en
att patentskyddets fastställd
omfattning utvidgas. meddelandeavgift. Om
detta inte sker,
skall ansökningen
avskrivas. En
avskriven ansökan
skall återupptas, om
sökanden inom fyra
månader efter utgången
av de två månaderna
betalar meddelande-
avgiften och en
1 Lagen omtryckt fastställd återupptag-
1983:433 ningsavgift.
Söks patent av en
uppfinnare som har
avsevärda svårigheter
Nuvarande lydelse att betala med-
delandeavgiften,
Föreslagen lydelse
får patentmyndigheten
befria honom från
denna, om han
skriftligen begär
detta inom två månader
från dagen för un-
derrättelsen. Om
patentmyndigheten
avslår uppfinnarens
begäran, skall en
avgift som betalas
inom två månader
därefter anses betald
i rätt tid.
20 §
Inom två månader Om sökanden har
efter det ansökningen fullgjort vad som
godkänts för utläggning krävs enligt 19 § och
skall sökanden erlägga det fortfarande inte
fastställd utläggnings- finns hinder mot
avgift. Sker det ej, patent, skall pa-
skall ansökningen tentmyndigheten
avskrivas. Avskriven bifalla ansökningen.
ansökan återupptages, Beslutet skall
om sökanden inom fyra kungöras.
månader efter utgången När beslutet att
av sagda tid erlägger bifalla pa-
utläggningsavgiften tentansökningen har
jämte fastställd kungjorts, är ett
återupptagningsavgift. patent meddelat. Ett
Sökes patent av meddelat patent
uppfinnaren och begär skall antecknas i
han befrielse från patentregistret som
utläggningsavgiften förs av patentmyndig-
inom två månader efter heten. Ett patent-
det att ansökningen brev skall också
godkänts för utläggning, utfärdas.
må patentmyndigheten Sedan patentet har
medge honom sådan meddelats får
befrielse, om han har patentkraven inte
avsevärd svårighet att ändras så att
erlägga avgiften. Av- patentskyddets
slås framställningen, omfattning utvidgas.
skall avgift som
erlägges inom två måna-
der därefter anses
erlagd i rätt tid.
21 §
Sedan Från och med den
utläggningsavgift dag då patentet
enligt 20 § erlagts meddelas skall en
eller befrielse från patentskrift finnas
utläggningsav- att tillgå
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
giften medgivits, hos
skall patent- patentmyndigheten.
myndigheten utlägga Patentskriften skall
ansökningen för att innehålla be-
bereda allmänheten skrivning,
tillfälle att inkomma patentkrav och
med invändning mot sammandrag samt
ansökningen. uppgift om
Utläggningen skall patenthavaren och
kungöras. uppfinnaren.
Invändning göres
skriftligen hos
patentmyndigheten
inom tre månader från
kungörelsedagen.
Från och med den dag
då ansökningen utlägges
skola tryckta
exemplar av beskriv-
ning, patentkrav och
sammandrag, med
uppgift om sökanden
och uppfinnaren,
finnas att tillgå hos
patentmyndigheten.
22 §
Från och med den dag Från och med den
då ansökningen utlägges dag då patentet
skola handlingarna i meddelas skall hand-
ärendet hållas lingarna i ärendet
tillgängliga för envar. hållas tillgängliga för
När aderton månader var och en.
förflutit från den dag När arton månader
då patentansökningen har förflutit från den
gjordes, eller, om dag då patentansök-
prioritet yrkas, den ningen gjordes,
dag från vilken eller, om prioritet
prioriteten begäres, yrkas, den dag från
skola handlingarna vilken prioriteten
hållas tillgängliga för begärs, skall
envar, även om handlingarna, om de
ansökningen icke inte redan har
utlagts. Har beslut gjorts tillgängliga
fattats om avskriv- enligt första
ning eller avslag, stycket, hållas
skola handlingarna tillgängliga för var
dock hållas tillgängli- och en. Om
ga endast om sökanden ansökningen har
begär att ansökningen avskrivits eller
återupptages, anför avslagits, skall
besvär eller gör fram- handlingarna dock
ställning enligt 72 hållas tillgängliga
eller 73 §. endast om sökanden
begär att ansökningen
På framställning av återupptas, överklagar
sökanden eller gör en fram-
ställning enligt 72
eller 73 §.
Nuvarande lydelse På begäran av
sökanden
skola handlingarna
hållas tillgängliga
tidigare än som följer
av första och andra Föreslagen lydelse
styckena.
När handlingarna skall handlingarna
blir tillgängliga hållas tillgängliga
enligt andra eller tidigare än vad som
tredje stycket, skall följer av första och
kungörelse därom andra styckena.
utfärdas. När handlingarna
Innehåller handling blir tillgängliga
företagshemlighet och enligt andra eller
rör den icke tredje stycket,
uppfinning varå patent skall kungörelse om
sökes, äger det utfärdas.
patentmyndigheten, om Innehåller en
särskilda skäl handling en före-
föreligga, på yrkande tagshemlighet och rör
förordna att hand- den inte en
lingen icke må uppfinning på vilken
utlämnas. Har sådant patent söks eller har
yrkande framställts, må meddelats, får pa-
handlingen icke tentmyndigheten på
utlämnas förrän yrkandet yrkande förordna, om
ogillats genom beslut det finns särskilda
som vunnit laga skäl för det, att
kraft. handlingen inte får
lämnas ut. Om ett
sådant yrkande har
Om en kultur av en framställts, får
mikroorganism har handlingen inte
deponerats enligt 8 a lämnas ut förrän
§, har envar rätt att få yrkandet har
prov från kulturen ogillats genom ett
sedan handlingarna beslut som har
har blivit allmänt vunnit laga kraft.
tillgängliga enligt Om en kultur av en
första, andra eller mikroorganism har
tredje stycket. Vad deponerats enligt 8
nu sagts medför dock a §, har var och en
inte att prov skall rätt att få prov från
lämnas ut till någon kulturen sedan
som till följd av handlingarna har
föreskrift i lag eller blivit allmänt
annan författning inte tillgängliga enligt
får ta befattning med första, andra eller
den deponerade tredje stycket. Vad
mikroorganismen. Det nu sagts medför dock
medför inte heller att inte att prov skall
prov skall lämnas ut lämnas ut till någon
till någon vars som till följd av
befattning med provet föreskrift i lag
kan antas vara eller annan
förbunden med en författning inte får
påtaglig risk med ta befattning med
hänsyn till den deponerade
organismens mikroorganismen. Det
skadebringande medför inte heller
egenskaper. att prov skall lämnas
Till dess ut till någon vars
patentsansökningen har befattning med
utlagts eller provet kan antas
avgjorts slut- vara förbunden med en
påtaglig risk med
hänsyn till
organismens
Nuvarande lydelse skadebringande
egenskaper.
ligt utan att ha Till dess att
utlagts gäller oaktat patent har meddelats
bestämmelsen i sjätte eller patentansök-
stycket första ningen
meningen att, om
sökanden begär det,
prov från deposition
får lämnas endast till Föreslagen lydelse
en särskild sakkunnig.
Regeringen föreskriver har avgjorts
inom vilken tid sådan slutligt utan att ha
begäran får göras och lett till patent
vem som får anlitas gäller trots
som sakkunnig av den bestämmelsen i sjätte
som vill få prov. stycket första
meningen att prov
Den som vill få prov från deposition får
skall göra skriftlig lämnas endast till en
framställning om det särskild sakkunnig,
hos patentmyndigheten om sökanden begär det.
och avge en Regeringen före-
förbindelse av det skriver inom vilken
innehåll som tid en sådan begäran
regeringen föreskriver får göras och vem som
för att förebygga får anlitas som
missbruk av provet. sakkunnig av den som
Om prov får utlämnas vill få prov.
endast till en Den som vill få
särskild sakkunnig, prov skall
skall förbindelsen i skriftligen begära
stället avges av det hos patent-
denne. myndigheten och avge
en förbindelse av det
innehåll som
regeringen före-
skriver för att
förebygga missbruk av
provet. Om prov får
lämnas ut endast till
en särskild sakkun-
nig, skall för-
bindelsen i stället
avges av denne.
23 §
Efter utgången av Om
den i 21 § andra patentmyndigheten
stycket föreskrivna avskriver eller
tiden upptages avslår en ansökan som
ansökningen till har blivit
fortsatt prövning för tillgänglig för var
avgörande av frågan och en, skall
huruvida ansökningen beslutet kungöras när
skall bifallas. Vid det har vunnit laga
denna prövning äga kraft.
15-18 §§ tillämpning.
Har invändning
gjorts, skall sökanden
underrättas därom och
tillfälle beredas
honom att yttra sig
över invändningen.
24 §
Talan mot slutligt Var och en får göra
beslut av invändning mot ett
patentmyndigheten på meddelat patent.
patent-
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
En invändning skall
avdelningen i ärende göras skriftligen hos
angående ansökan om patentmyndigheten
patent må föras av inom nio månader från
sökanden, om det gått den dag då patentet
honom emot. Mot meddelades.
beslut, varigenom Patentmyndigheten
ansökan bifallits skall underrätta
oaktat invändning patenthavaren om
framställts i behörig invändningen och ge
ordning, må talan föras denne tillfälle att
av den som gjort in- yttra sig. Vad som
vändningen. Återkallar sägs i 12 § skall också
invändaren sin talan, tilllämpas på patent-
må denna likväl prövas, havaren under in-
om särskilda skäl vändningsförfarandet.
föreligga. Återkallas
Mot beslut, invändningen, får in-
varigenom begäran om vändningsförfarandet
återupptagning enligt ändå fullföljas om det
15 § tredje stycket finns särskilda skäl.
eller 20 § första
stycket avslagits
eller yrkande om
överföring enligt 18 §
bifallits, må talan
föras av sökanden. Mot
beslut, varigenom
yrkande om överföring
enligt 18 § avslagits,
må talan föras av den
som framställt
yrkandet.
Mot beslut,
varigenom yrkande om
förordnande enligt 22 §
femte stycket
avslagits, må talan
föras av sökanden eller
den som eljest
framställt yrkandet.
Om talan mot beslut
enligt 42, 72 eller
73 § föreskrivs i 75 §.
25 §2
Talan enligt 24 § Patentmyndigheten
förs hos skall efter
patentbesvärsrätten invändning upphäva
genom besvär inom två patentet, om det
månader från beslutets 1. har meddelats
dag. trots att villkoren
Ett slutligt beslut i 1 och 2 §§ inte är
av patentbesvärsrätten uppfyllda,
får överklagas till 2. avser en
regeringsrätten genom uppfinning som
2 Senaste lydelse
1986:1156
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
inte är så tydligt
besvär inom två månader angiven att en
från beslutets dag. fackman med ledning
Överklagandet får inte därav kan utöva den,
avse andra patentkrav eller
än sådan som har prövats 3. omfattar något
genom det överklagade som inte framgick av
beslutet. I övrigt ansökningen när den
tillämpas be- gjordes.
stämmelserna i 35-37 §§ Patentmyndigheten
förvaltningsprocesslagen skall avslå
(1971:291) om besvär invändningen, om det
över kammarrättens inte enligt första
beslut. Patent- stycket finns något
besvärsrättens beslut hinder mot att
skall innehålla patentet upprätthålls.
uppgift om att det Om patenthavaren
krävs särskilt tillstånd under
för prövning av besvär invändningsförfarandet
till regeringsrätten har gjort sådana
och om de grunder på ändringar att hinder
vilka sådant tillstånd inte finns enligt
meddelas. första stycket mot
Bestämmelserna i 22 § att patentet upp-
femte stycket rätthålls i sin ändrade
tillämpas beträffande lydelse, skall
handlingar som kommer patentmyndigheten
in till förklara att patentet
patentbesvärsrätten upprätthålls i den
eller regeringsrätten. ändrade lydelsen.
När
patentmyndighetens
beslut om en
invändning har vunnit
laga kraft, skall
det kungöras. Om
beslutet innebär att
patentet ändras,
skall en ny
patentskrift finnas
attt tillgå hos
patentmyndigheten
och ett nytt
patentbrev utfärdas.
26 §
Patent är meddelat, Ett slutligt
när patentansökningen beslut av patent-
bifallits och myndigheten om en
beslutet vunnit laga ansökan om patent får
kraft. När patent överklagas av
meddelats, skall det sökanden, om det har
kungöras och gått honom emot. Ett
patentbrev utfärdas. slutligt beslut om
Har beskrivning eller en invändning mot
patentkrav ändrats patent får överklagas
efter det de tryckts av patenthavaren och
enligt 21 § tredje invändaren, om det
stycket, skola har gått den som vill
tryckta exemplar av klaga emot. Om
handlingarna, med invändaren återkallar
uppgift om sin talan, får denna
patenthavaren och ändå prövas om det
uppfinnaren, i finns
slutligt
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
särskilda skäl.
skick finnas att Ett beslut, genom
tillgå hos patent- vilket en begäran om
myndigheten. återupptagning enligt
Avskrives eller 15 § tredje stycket
avslås ansökan, som eller 19 § andra
blivit tillgänglig för stycket har av-
envar, skall beslutet slagits eller ett
kungöras när det vunnit yrkande om överföring
laga kraft. enligt 18 § har
bifallits, får
överklagas av
sökanden. Ett beslut,
genom vilket ett
yrkande om överföring
enligt 18 § har
avslagits, får
överklagas av den som
har framställt yrkan-
det.
Ett beslut, genom
vilket ett yrkande
om förordnande enligt
22 § femte stycket
har avslagits, får
överklagas av den som
har framställt
yrkandet.
Bestämmelser om
överklagande av
beslut enligt 42, 72
eller 73 § finns i 75
§.
27 §
Meddelat patent Överklagande enligt
antecknas i 26 § görs hos Patent-
patentregistret som besvärsrätten inom två
föres av månader från beslutets
patentmyndigheten. dag.
Ett slutligt
beslut av Patent-
besvärsrätten får
överklagas till Rege-
ringsrätten inom två
månader från beslutets
dag. Överklagandet får
inte avse andra
patentkrav än sådana
som har prövats genom
det överklagade be-
slutet. I övrigt
tillämpas bestämmel-
serna i 35-37 §§
förvaltningspro-
cesslagen (1971:291)
om besvär över
kammarrättens beslut.
Nuvarande lydelse Patentbesvärsrättens
beslut skall
innehålla uppgift om
att det krävs särskilt
till-
Föreslagen lydelse
stånd för prövning i
Regeringsrätten och
om de grunder på
vilka ett sådant
tillstånd meddelas.
Bestämmelserna i 22 §
femte stycket
tillämpas på handling
som kommer in till
Patentbesvärsrätten
eller Regerings-
rätten.
34 §
En internationell I fråga om en
patentansökan får inte internationell
godkännas för utläggning patentansökan får inte
eller avslås förrän patent meddelas
efter utgången av den eller beslut om
frist som regeringen avslag fattas förrän
föreskriver, om inte efter utgången av den
sökanden samtycker frist som regeringen
till att ansökningen föreskriver, om inte
avgörs dessförinnan. sökanden samtycker
till att ansökningen
avgörs innan dess.
35 §
Internationell I fråga om en
patentansökan må ej internationell
utan sökandens sam- patentansökan får
tycke utläggas eller patentmyndigheten
offentliggöras av inte utan sökandens
patentmyndigheten i samtycke meddela
tryckt skrift eller på patent eller
annat liknande sätt, offentliggöra
förrän den publicerats ansökningen förrän
av världsorganisa- Världsorganisationen
tionens för den för den intellektu-
intellektuella ägande- ella äganderättens
rätten internationella internationella byrå
byrå eller tjugo har publicerat
månader förflutit från ansökningen eller
den internationella tjugo månader har för-
ingivningsdagen flutit från den
eller, om prioritet internationella
yrkas, den dag från ingivningsdagen
vilken prioriteten eller, om prioritet
begäres. yrkas, den dag från
vilken prioriteten
begärs.
36 §
Har del av Om en del av en
internationell internatio-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
patentansökan icke nell patentansökan
varit föremål för inte har varit föremål
internationell för internationell
nyhetsgranskning nyhetsgranskning
eller internationell eller internationell
förberedande förberedande
patenterbar- patenter-
hetsprövning på grund barhetsprövning på
av att ansökningen grund av att
bedömts omfatta av ansökningen har
varandra oberoende bedömts omfatta av
uppfinningar och att varandra oberoende
sökanden ej inom uppfinningar och att
föreskriven tid erlagt sökanden inte inom
tilläggsavgift enligt föreskriven tid har
konventionen om betalat till-
patentsamarbete, äggsavgift enligt
skall konventionen om
patentmyndigheten patentsamarbete,
pröva, om bedömningen skall patentmyndig-
var riktig. Finnes heten pröva om
detta vara fallet, bedömningen var
skall den del av riktig. Om
ansökningen som icke patentmyndigheten
varit föremål för sådan finner att
granskning eller bedömningen var
prövning anses riktig, skall den
återkallad hos patent- del av ansökningen
myndigheten, om ej som inte har varit
sökanden erlägger föremål för sådan gran-
föreskriven avgift skning eller prövning
till myndigheten inom anses återkallad hos
två månader från det patentmyndigheten,
myndigheten avsände om inte sökanden be-
underrättelse till talar föreskriven
honom om sitt avgift till
ställningstagande. myndigheten inom två
Finner månader från det
patentmyndigheten att myndigheten sände en
bedömningen ej var underrättelse till
riktig, skall honom om sitt
myndigheten fortsätta ställningstagande. Om
handläggningen av patentmyndigheten
ansökningen i dess finner att be-
helhet. dömningen inte var
riktig, skall
myndigheten fortsätta
Talan mot beslut handläggningen av
enligt första stycket, ansökningen i dess
varigenom helhet.
patentmyndigheten Ett beslut enligt
funnit, att första stycket, genom
patentansökan omfattar vilket patentmyndig-
av varandra oberoende heten har funnit att
uppfinningar, må föras en patentansökan
av sökanden. omfattar av varandra
Bestämmelserna i 25 § oberoende
första och andra uppfinningar, får
styckena äga mot- överklagas av
svarande tillämpning. sökanden. Vad som sägs
Finner rätten i 27 § första och
patentmyndighetens andra styckena skall
beslut riktigt, räknas tillämpas.
fristen för att erlägga
sådan Om rätten finner
patentmyndighetens
beslut riktigt,
Nuvarande lydelse räknas
fristen för att
avgift som avses i betala sådan
första stycket andra
punkten från det
patentmyndigheten
avsände underrättelse Föreslagen lydelse
till sökanden om
rättens lagakraftvunna avgift som avses i
beslut. första stycket andra
meningen från det att
patentmyndigheten
sände en underrättelse
till sökanden om
rättens lagakraft-
vunna beslut.
40 §
Meddelat patent kan Ett meddelat
upprätthållas intill patent kan upprät-
dess tjugo år förflutit thållas intill dess
från den dag då pa- tjugo år har förflutit
tentansökningen från den dag då
gjordes. patentansökningen
För patent skall gjordes.
erläggas fastställd För ett patent
årsavgift för varje skall betalas
avgiftsår som börjar fastställd årsavgift
efter meddelandet. Om för varje avgiftsår
patentet har som börjar efter
meddelats innan meddelandet. Om
årsavgifter för patentet har
patentansökningen har meddelats innan
börjat förfalla enligt årsavgifter för
41 §, skall dock patentansökningen har
patenthavaren, när börjat förfalla enligt
årsavgift för patentet 41 §, skall dock
för första gången patenthavaren, när
förfaller till årsavgift för patentet
betalning, erlägga för första gången
årsavgift också för av- förfaller till
giftsår som har börjat betalning, betala
före patent- årsavgift också för
meddelandet. avgiftsår som har
börjat före patent-
meddelandet.
Bestämmelser om
tilläggsskydd för
läkemedel finns i 13
kap.
52 §
På talan därom skall På talan om det
rätten förklara skall rätten förklara
patentet ogiltigt, om patentet ogiltigt,
det om
1) meddelats oaktat 1) patentet har
villkoren i 1 och 2 §§ meddelats trots att
icke är uppfyllda, villkoren i 1 och 2 §§
2) avser en inte är uppfyllda,
uppfinning som icke är 2) patentet avser
så tydligt angiven att en uppfinning som
en fackman med inte är så tydligt
ledning därav kan utöva angiven att en
den, fackman med ledning
3) omfattar något därav kan utöva den,
som ej 3) patentet
omfattar något
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
framgick av
ansökningen när den som inte framgick av
gjordes, eller ansökningen när den
4) meddelats oaktat gjordes, eller
patent-skyddets 4) patentskyddets
omfattning utvidgats omfattning har
efter det ansökningen utvidgats efter det
godkänts för utläggning. att patentet
Patent må ej meddelats.
förklaras ogiltigt på
den grund att den som Ett patent får inte
erhållit patentet förklaras ogiltigt på
varit berättigad till den grund att den
blott viss andel däri. som har fått patentet
har haft rätt till
Utom i fall som bara en viss andel i
avses i fjärde stycket det.
må talan föras av envar Utom i fall som
som lider förfång av avses i fjärde
patentet och, om det stycket får talan
finnes påkallat ur föras av var och en
allmän synpunkt, av som lider förfång av
myndighet som patentet och, om det
regeringen bestämmer. är påkallat ur allmän
Talan, som grundas synpunkt, av den
på att patent myndighet som
meddelats annan än den regeringen bestämmer.
som är berättigad till En talan, som
patentet enligt 1 §, må grundas på att
föras endast av den patentet har
som påstår sig meddelats någon annan
berättigad till än den som har rätt
patentet. Talan skall att få patentet
väckas inom ett år enligt 1 §, får föras
efter erhållen kännedom endast av den som
om patentets med- påstår sig ha sådan
delande och de övriga rätt. En talan skall
omständigheter på vilka väckas inom ett år
talan grundas. Var efter erhållen
patenthavaren i god kännedom om patentets
tro när patentet meddelande och de
meddelades eller när övriga omständigheter
det övergick på honom, på vilka talan
må talan ej väckas grundas. Om
senare än tre år efter patenthavaren var i
patentets meddelande. god tro när patentet
meddelades eller när
det övergick på honom,
får talan inte väckas
senare än tre år efter
patentets
meddelande.
60 §
Utnyttjar någon Om någon
yrkesmässigt patentsökt yrkesmässigt
uppfinning efter det utnyttjar en
handlingarna i patentsökt uppfinning
ansökningsärendet efter det att
blivit tillgängliga handlingarna i
enligt 22 §, äger vad ansökningsärendet har
som sägs om blivit tillgängliga
patentintrång enligt 22 §, skall
motsvarande vad som sägs om
patent-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tillämpning i den mån
ansökningen leder till intrång tillämpas i
patent. För tiden den mån ansökningen
innan utläggningen av leder till patent.
patentansökningen För tiden innan
kungjorts enligt 21 § patentet har med-
omfattar patent- delats enligt 20 §
skyddet dock endast omfattar patent-
vad som framgår såväl av skyddet dock endast
patentkraven i deras vad som framgår såväl
lydelse när ansökning av patentkraven i
blev allmänt deras lydelse när
tillgänglig som av ansökningen blev
patentkraven enligt allmänt tillgänglig
patentet. Till straff som av patentkraven
må ej dömas och enligt patentet.
ersättning för skada på Straff får inte dömas
grund av utnyttjande ut och ersättning för
som sker innan skada på grund av
utläggningen av utnyttjande som sker
patentansökningen innan patentet har
kungjorts må bestämmas meddelats får
endast enligt 58 § bestämmas endast
andra stycket. enligt 58 § andra
Bestämmelserna i 58 § stycket.
tredje stycket äga ej
tillämpning, om Vad som sägs i 58 §
ersättningstalan väckes tredje stycket skall
senast ett år efter inte tillämpas, om
patentets meddelande. ersättningstalan väcks
senast ett år efter
det att tiden för
invändning har gått ut
eller, om invändning
har gjorts, senast
ett år efter det att
patentmyndigheten
har beslutat att
patentet skall
upprätthållas.
61 §3
Har ett patent Om ett patent har
förklarats ogiltigt upphävts eller
genom dom som vunnit förklarats ogiltigt
laga kraft, får rätten genom ett beslut
inte enligt 57-60 §§ eller en dom som har
döma till straff, vunnit laga kraft,
meddela vitesförbud, får rätten inte enligt
utdöma vite eller 57-60 §§ döma till
ersättning eller straff, meddela
förordna om säkerhetsåt- vitesförbud, döma ut
gärd. vite eller ersättning
eller förordna om
säkerhetsåtgärd.
Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande
att patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast
3 Senaste lydelse 1986:233
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sedan talan om detta har väckts. Rätten skall förelägga den som gör gällande att
patentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan. Förs i samma
rättegång talan om patentintrång och talan om patentets ogiltighet och är det
med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan huruvida patentintrång
föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna särskild
dom ges i den frågan. Om särskild dom ges, får rätten förordna att målet om
ogiltighet skall vila till dess domen har vunnit laga kraft.
72 §4
Har patentsökande, i Om en patentsökande
annat fall än som eller en
avses i andra patenthavare trots
stycket, lidit att han har
rättsförlust på grund av iakttagit all omsorg
att han ej vidtagit som har betingats av
åtgärd hos omständigheterna, i
patentmyndigheten annat fall än som
inom tid som avses i andra
föreskrivs i denna lag stycket, har lidit
eller med stöd därav, rättsförlust på grund
men har han gjort av att han inte har
allt vad som skäligen vidtagit en åtgärd hos
kunde krävas av honom patentmyndigheten
för att iakttaga inom tid som
fristen, och vidtager föreskrivs i denna
han åtgärden inom två lag eller med stöd av
månader från det lagen och vidtar han
förfallet upphörde, åtgärden inom två måna-
dock senast inom ett der från det förfallet
år från fristens utgång, upphörde, dock senast
skall patent- inom ett år från
myndigheten förklara fristens utgång,
att åtgärden skall skall
anses vidtagen i rätt patentmyndigheten
tid. Vill förklara att åtgärden
patentsökanden vinna skall anses vidtagen
sådan förklaring, skall i rätt tid. Om
han inom tid som nu patentsökanden eller
föreskrivits för åtgärden patenthavaren vill få
hos patentmyndigheten en sådan förklaring,
göra skriftlig skall han inom den
framställning därom och tid som nu har sagts
erlägga fastställd för åtgärden begära den
avgift. skriftligen hos
patentmyndigheten
Har patentsökande och betala en fast-
eller patenthavare ställd avgift.
icke erlagt årsavgift Om en patentsökande
inom frist som eller en
föreskrives i 41 § patenthavare inte
tredje stycket eller har betalat årsavgift
42 § tredje stycket, inom den frist som
har bestämmel- sägs i 41 § tredje
stycket eller 42 §
tredje stycket,
skall
4 Senaste lydelse
1984:937
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
serna i första stycket
motsva-rande bestämmelserna i
tillämpning, dock att första stycket till-
årsavgiften skall vara ämpas, dock att årsav-
erlagd och giften skall vara
framställningen gjord betald och begäran
senast inom sex gjord senast inom
månader från fristens sex månader från
utgång. fristens utgång.
Första stycket gäller Första stycket
ej frist som avses i gäller inte en frist
6 § första stycket. som avses i 6 § första
stycket.
I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt
31 § tillämpas första stycket också om den patentsökande har lidit rättsförlust
på grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande
myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för
internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån.
Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här
vidtas hos patentmyndigheten. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte den
frist inom vilken en internationell patentansökan skall göras för att få åtnjuta
prioritet från en tidigare ansökan.
75 §5
Andra slutliga Andra slutliga
beslut av beslut av
patentmyndigheten än patentmyndigheten än
som avses i 24 § samt som avses i 26 § samt
beslut enligt 42, 72 beslut enligt 42, 72
eller 73 § får över- eller 73 § får över-
klagas till klagas till
patentbesvärsrätten Patentbesvärsrätten
genom besvär inom två inom två månader från
månader från beslutets beslutets dag.
dag. Ett slutligt
Ett slutligt beslut beslut av Patent-
av patentbesvärsrätten besvärsrätten får
får överklagas till överklagas till
regeringsrätten genom Regeringsrätten inom
besvär inom två månader två månader från be-
från beslutets dag. slutets dag. Därvid
Därvid tillämpas tillämpas bestämmel-
bestämmelserna i 35-37 §§ serna i 35-37 §§
förvaltningsprocesslagen förvaltnings-
(1971:291) om besvär processlagen
över kammarrättens (1971:291) om besvär
beslut. Patent- över kammarrättens
besvärsrättens beslut beslut. Patent-
skall besvärsrättens beslut
skall innehålla
uppgift
5 Senaste lydelse
1986:1156
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
innehålla uppgift om
att det krävs särskilt om att det krävs
tillstånd för prövning särskilt tillstånd för
av besvär till rege- prövning i Rege-
ringsrätten och om de ringsrätten och om de
grunder på vilka sådant grunder på vilka ett
tillstånd meddelas. sådant tillstånd med-
delas.
13 Kap. Tilläggsskydd
för läkemedel
105 §
Enligt
bestämmelserna i
detta kapitel kan
efter ansökan erhållas
tilläggsskydd för en
aktiv ingrediens
eller en kombination
av aktiva ingredien-
ser i ett läkemedel.
106 §
Tilläggsskydd
meddelas, om
1. den aktiva
ingrediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser
skyddas av ett
patent som gäller i
Sverige,
2. den aktiva
ingrediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser
ingår i ett läkemedel
som är godkänt för för-
säljning enligt 5 §
läkemedelslagen
(1992:859),
3. godkännandet är
det första som
omfattar den aktiva
ingrediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser,
Nuvarande lydelse samt
4. tilläggsskydd
inte tidigare har
meddelats för den
aktiva ingrediensen
eller kombinationen
av aktiva
ingredienser.
Föreslagen lydelse
107 §
En ansökan om
tilläggsskydd skall
göras skriftligen hos
patentmyndigheten.
Ansökningen skall
göras inom sex månader
från det att
läkemedlet godkändes.
Om godkännande
lämnades innan
patentet meddelades,
skall ansökningen
göras inom sex månader
från det att patentet
meddelades.
Ansökningen skall
innehålla uppgift om
patentets nummer och
uppfinningens
benämning. Ansökningen
skall också innehålla
en identifiering av
den aktiva
ingrediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser
och en dokumentation
av beslut om det
första godkännandet av
läkemedlet.
Sökanden skall
betala en fastställd
ansökningsavgift.
Patentmyndigheten
skall kungöra
ansökningen.
108 §
Om det finns
förutsättningar för
tilläggsskydd enligt
106 och 107 §§, skall
patentmyndigheten
bifalla ansökningen.
Beslutet skall
kungöras.
När beslutet att
bifalla ansökningen
har kungjorts, är ett
tilläggsskydd med-
delat. Ett meddelat
tilläggsskydd skall
Nuvarande lydelse antecknas i
patentregistret.
Föreslagen lydelse
109 §
Tilläggsskyddet
börjar gälla vid
utgången av patentets
giltighetstid.
Tilläggsskyddet kan
upprätthållas under en
så lång tid som svarar
mot den tid som
förflöt från dagen då
ansökningen om patent
gjordes till dagen
för det första godkän-
nandet av läkemedlet,
minskad med fem år.
Tilläggsskyddet kan
dock aldrig upp-
rätthållas under längre
tid än fem år.
110 §
Tilläggsskyddet
omfattar, inom ramen
för det skydd som
följde av patentet,
den aktiva
ingrediens eller
kombination av
aktiva ingredienser
som ingår i det
godkända läkemedlet
samt sådan användning
av den aktiva in-
grediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser
i läkemedel som god-
känns innan skydds-
tiden har löpt ut.
Det enligt första
stycket bestämda
tilläggsskyddet har
samma rättsverkningar
som patentet hade.
111 §
För tilläggsskyddet
skall betalas
årsavgift. Avgiftsåret
räknas från den dag då
tillläggsskyddet
började gälla och
därefter från
motsvarande dag.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
112 §
Om en årsavgift
inte betalas enligt
vad som är
föreskrivet, är
tilläggsskyddet
förfallet från och med
ingången av det
avgiftsår för vilket
avgiften inte har
betalats.
Tilläggsskyddet är
också förfallet, om
godkännandet av läke-
medlet upphör att
gälla.
113 §
På talan om det
skall rätten förklara
tilläggsskyddet ogil-
tigt, om
1. tilläggsskyddet
har meddelats trots
att villkoren i 106 §
inte var uppfyllda,
2. patentet har
slutat gälla innan
giltighetstiden
enligt 40 § första
stycket har löpt ut,
eller
3. patentet
förklaras ogiltigt så
att den aktiva
ingrediens eller den
kombination av
aktiva ingredienser
för vilken tilläggs-
skydd har meddelats
inte längre täcks av
patentkraven eller
det sedan patentet
har slutat gälla
finns grund som
skulle ha gett rätt
till sådan förklaring.
114 §
Om inget annat
följer av
föreskrifterna i
detta kapitel, skall
vad som sägs i 2,
5-10 och 12 kap.
tillämpas på en ansökan
om tilläggsskydd och
på ett meddelat
Nuvarande lydelse tilläggsskydd.
Föreslagen lydelse
Invändning kan dock
inte göras mot ett
meddelat till-
läggsskydd.
Ett avgörande om
tilläggsskydd får
överklagas i enlighet
med vad som gäller för
motsvarande avgörande
om patent.
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
2. Om en ansökan om patent har gjorts före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser gälla.
3. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel som har
godkänts efter den 1 januari 1985 men före ikraftträdandet av denna lag, får
ansökan trots vad som sägs i 107 § andra stycket första meningen göras senast
den 31 maj 1994.
4. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som skyddades av ett patent
den 1 januari 1993 men patentets giltighetstid har löpt ut före ikraftträdandet
av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 31 maj
1994.
Ett tilläggsskydd som har meddelats efter ansökan enligt första stycket börjar
gälla när det har meddelats.
Har någon efter utgången av patentets giltighetstid men innan ansökningen om
tilläggsskydd enligt första stycket gjordes i god tro börjat utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt här i landet, får han utan hinder av tilläggsskyddet
fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt till
utnyttjande har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit
väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet.
Rätt enligt tredje stycket får övergå till någon annan endast tillsammans med
den rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1971:1078) om försvarsupp-
finningar1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Har ansökan om Om det har lämnats
patent på uppfinning en underrättelse
som avses med för- enligt 19 § första
ordnande enligt 6 § stycket patentlagen
godkänts för utläggning, (1967:837) med
skall ansökningen anledning av en
förklaras vilande i ansökan om patent på
avbidan på att en uppfinning som
förordnandet upphör att avses med förordnande
gälla. Så länge enligt 6 §, skall
förordnandet består ansökningen förklaras
skall 20-22 §§ patent- vilande i avvaktan på
lagen (1967:837) ej att förordnandet
tillämpas på upphör att gälla. Så
ansökningen. Vid länge förordnandet
tillämpning därefter av består skall 19 §
dessa paragrafer andra stycket och
skall i 20 § angivna 20-22 §§ patentlagen
tider räknas från den inte tillämpas på
dag förordnandet ansökningen. Vid
upphörde att gälla och tillämpning därefter
får patentmyndigheten skall de tider som
icke hålla anges i 19 § andra
handlingarna i ärendet och tredje styckena
tillgängliga förrän tre räknas från den dag
månader förflutit från förordnandet upphörde
nämnda dag, om ej att gälla och patent-
sökanden begär det. myndigheten får inte
hålla handlingarna i
ärendet tillgängliga
förrän tre månader
månader har förflutit
Har förordnande från den dagen, om
enligt 6 § meddelats inte sökanden begär
beträffande interna- det.
Om ett förordnande
enligt 6 § har
meddelats i fråga om
1 Lagen omtryckt en
1978:157
Nuvarande lydelse
tionell eller Föreslagen lydelse
europeisk patent-
ansökan, får ansökningen internationell eller
icke vidarebefordras en europeisk
för fortsatt patentansökan, får an-
handläggning som sökningen inte
internationell eller vidarebefordras för
europeisk patentan- fortsatt handläggning
sökan. som internationell
eller europeisk
patentansökan.
__________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
2. Om en patentansökan har gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thurdin, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg och Ask
Föredragande: statsrådet Laurén
_________
Proposition om tilläggsskydd för läkemedel, m.m.
1 Inledning
Ett patent ger skydd för en uppfinning. Patentet kan definieras som en rättighet
som i princip ger dess innehavare ensamrätt att utnyttja uppfinningen. Ensam-
rätten är begränsad i tiden.
Ett skäl för att ge uppfinnaren en sådan exklusiv rätt är att han genom sin
uppfinning har gjort en värdefull insats och bör belönas för denna genom att få
rätt att utan konkurrens från andra njuta frukterna av sin uppfinning. Det
ligger naturligtvis också ett samhällsintresse i att uppfinningar görs, eftersom
uppfinningar är en förutsättning för den tekniska utvecklingen. Möjligheten att
få ett patent stimulerar till uppfinningar. Genom ensamrätten kan uppfinnaren
nämligen räkna med att få en ekonomisk utdelning av sin insats.
Mot uppfinnarens intresse av att få ensamrätt att utnyttja uppfinningen står
samhällets intresse av att det inte skapas alltför långt gående monopol i fråga
om rätten att utnyttja uppfinningar. Det är därför som ensamrätten är begränsad
i tiden, i de flesta länder till mellan 15 och 20 år.
Normalt kan en produkt föras ut på marknaden omedelbart efter det att en
ansökan om patent har gjorts. Patenthavaren kan då med en gång dra nytta av sin
ensamrätt. Det finns emellertid produkter som inte får säljas förrän det
föreligger ett offentligt godkännande till det. Om det tar lång tid innan ett
sådant tillstånd till försäljning ges, finns det risk för att den effektiva
patenttiden blir så kort att patenthavaren inte kan få en skälig täckning för
sina kostnader. Detta kan i sin tur leda till att samhällsnyttiga investeringar
inte görs eller att produktionen flyttas till länder som ger ett bättre skydd.
Problemet med en kort effektiv patenttid har medfört särskilda svårigheter för
läkemedelsindustrin. Under en lång tid har det därför förts fram önskemål om att
ensamrätten till läkemedelsuppfinningar förlängs.
Det är bakgrunden till att EG:s råd har antagit en förordning om supplerande
skyddscertifikat för läkemedel. Enligt förordningen kan ett läkemedel, som måste
gå igenom ett administrativt tillståndsförfarande innan det får säljas och
därför förlorar en del av den effektiva patenttiden, under vissa förutsättningar
beviljas ett förlängt skydd under högst fem år efter det att patenttiden har
löpt ut. Skyddet ger i stort sett samma rättigheter som patentet gav. Avsikten
är att bestämmelser, som svarar mot dem i förordningen, skall gälla i hela EES
efter beslut av Gemensamma EES-kommittén sedan EES-avtalet har trätt i kraft.
Till protokollet i detta ärende bör fogas förordningen i engelsk lydelse som
bilaga 1.
Under hösten 1992 utarbetades i Justitiedepartementet en promemoria om
EG-förordningen om supplerande skyddscertifikat för läkemedel (1992 års
promemoria). Promemorian tar bl.a. upp frågan hur EES-regler om skyddscertifikat
bör införlivas med svensk rätt. Promemorian har remissbehandlats. En samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet
(diarienr 92-3397).
Praktiskt taget samtliga remissinstanser välkomnade förslaget i 1992 års
promemoria. Från flera håll påpekades emellertid att det var angeläget att
möjlighet till förlängt skydd infördes så snart som möjligt. Mot bakgrund av att
det kan komma att dröja en tid innan EES-avtalet kan träda i kraft utarbetades i
Justitiedepartementet en ny promemoria om förlängt skydd för läkemedelsupp-
finningar, i fortsättningen kallad 1993 års promemoria (Justitiedepartementet,
diarienr 93-1593). I 1993 års promemoria föreslås att det så snart som möjligt
och utan avvaktan på motsvarande EES-regler skall införas bestämmelser i
patentlagen vilka ger möjlighet till ett förlängt skydd för läkemedel-
suppfinningar. Promemorians lagförslag bygger på EG-förordningen och de anpass-
ningar till denna som man har enats om i EES-förhandlingarna. Promemorian har
remitterats till Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsrätten,
Patent- och registreringsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Läkemedelsindustriföreningen, Svenska föreningen för Industriellt
Rättsskydd, Svenska Industriens Patentingenjörers Förening, Svenska
Patentombudsföreningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen för utländska
farmacevtiska industrier samt läkemedelsföretag. I april 1993 har dessa
instanser beretts tillfälle att vid en hearing framföra sina synpunkter på
förslagen i 1993 års promemoria.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av 1993 års
promemoria som bilaga 2, dels promemorians lagförslag som bilaga 3.
I en inom Patent- och registreringsverket utarbetad promemoria, som gavs in
till Justitiedepartementet i oktober 1992, föreslås vissa ändringar i
patentlagen. Till en början föreslås att invändningsförfarandet skall äga rum
efter och inte som nu före det att patentet meddelas. Vidare föreslås att det
skall klarläggas att förutsättningarna för att få en för sent vidtagen åtgärd
godkänd enligt 72 § skall vara desamma som gäller enligt motsvarande bestämmelse
i den europeiska patentkonventionen. Slutligen föreslås att det skall införas
en möjlighet för uppfinnaren att begära att hans namn inte skall anges i
patentskriften.
Patentverkets framställning har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av
Patentverkets framställning som bilaga 4, dels framställningens lagförslag som
bilaga 5, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 6. Remissyttran-
dena över Patentverkets framställning finns tillgängliga i Justitiedepartementet
(diarienr 92-3910).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 maj 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till dels lag om ändring i patentlagen (1967:837), dels lag om ändring i lagen
(1971:1078) om försvarsuppfinningar.
Lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 7.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 8. Jag har gjort några redaktionella
ändringar i de remitterade lagförslagen.
2 Allmän motivering
2.1 Nuvarande förhållanden m.m.
2.1.1 Patentlagstiftningen
De grundläggande patenträttsliga bestämmelserna finns i patentlagen (1967:837).
Närmare föreskrifter ges i patentkungörelsen (1967:838). Med stöd av kungörelsen
har Patent- och registreringsverket (PRV), som är svensk patentmyndighet,
utfärdat vissa föreskrifter av huvudsakligen formell karaktär (patentbe-
stämmelser). I instruktionen för Patentverket ges vidare i åtskilliga avseenden
föreskrifter rörande handläggningen av patentärenden. Förfarandet i andra
instans regleras i en särskild lag, lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten.
Patentlagen inleds med en bestämmelse om att den som har gjort en uppfinning,
som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt har
övergått, har rätt att efter ansökan erhålla patent på uppfinningen. Patent
innebär en ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen enligt vad som
föreskrivs i patentlagen (1 § första stycket patentlagen).
Såvitt avser läkemedel gällde i Sverige tidigare att patent inte fick meddelas
på själva alstret utan endast på särskilt förfarande för framställning av detta.
Genom 1967 års patentlag upphävdes i princip förbudet mot produktpatent på
läkemedel. I övergångsbestämmelserna till lagen (punkt 1, andra meningen)
föreskrevs emellertid att patent intill dess regeringen förordnade annat inte
fick meddelas på alster som var läkemedel. Som skäl för denna reglering angav
föredragande departementschefen att det visserligen från samhällelig synpunkt
inte fanns något hållbart skäl för förbud mot produktpatent på läkemedel men att
förbudet borde bibehållas under en övergångsperiod till dess motsvarande ändring
allmänt hade genomförts i andra industriländer (prop. 1966:40 s. 70). Det
meddelades emellertid inget förordnande med stöd av övergångsbestämmelserna.
Genom 1978 års lagstiftning upphävdes detta övergångsvis gällande förbud mot
produktpatent på läkemedel. Patent kan alltså numera i Sverige meddelas på
själva alstret, även om detta är ett läkemedel.
I 2 § första stycket patentlagen föreskrivs som en förutsättning för att
patent skall kunna meddelas bl.a. att uppfinningen är ny i förhållande till vad
som har blivit känt före dagen för patentansökningen. I paragrafens andra stycke
anges vad som skall anses känt. Som känt anses sålunda allt som har blivit
allmänt tillgängligt före dagen för patentansökningen, oavsett på vilket sätt
det har skett.
Närmare föreskrifter om ensamrättens innehåll ges i 3 § första och andra
styckena. Annan än patenthavaren får sålunda inte utan dennes lov utnyttja
uppfinningen genom att tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda
patentskyddat alster eller införa eller inneha sådant alster för dylikt ändamål.
Vidare innebär ensamrätten bl.a. förbud för annan att använda patentskyddat
förfarande.
I 3 § tredje stycket görs vissa allmänna inskränkningar i patenthavarens
ensamrätt. Från ensamrätten undantas främst utnyttjande som inte sker
yrkesmässigt och utnyttjande av patentskyddat alster som har bringats i
omsättning i Sverige av patenthavaren eller med dennes samtycke.
Ytterligare inskränkningar i ensamrätten görs i 4 och 5 §§. Den som när
patentansökningen gjordes utnyttjade uppfinningen yrkesmässigt i Sverige får
sålunda utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess
allmänna art, om utnyttjandet inte innefattade uppenbart missbruk i förhållande
till patentsökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt (s.k. föran-
vändarrätt). En dylik föranvändarrätt tillkommer under motsvarande förut-
sättningar den som har vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande. Det
finns liknande bestämmelser om föranvändarrätt vid återupptagande av patent som
har förfallit på grund av att årsavgift inte har betalts inom föreskriven tid
(74 § andra stycket). Där föreskrivs bl.a. att den som under den fria tiden har
börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt får fortsätta med detta utan hinder av
patentet. Det krävs dock att han har varit i god tro.
Ansökan om patent för Sverige skall göras skriftligen hos Patentverket (7 och
8 §§ patentlagen). Som kommer att redovisas senare kan patent för Sverige
emellertid också erhållas genom en europeisk patentansökan hos det europeiska
patentverket. Sökanden skall betala en fastställd ansökningsavgift (8 § femte
stycket).
Finner Patentverket vid sin granskning av ansökningen att denna är behäftad
med brister eller att det annars föreligger hinder för bifall till ansökningen,
skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse.
Följs inte föreläggandet, skall ansökningen avskrivas. Sökanden har möjlighet
att få en avskriven ansökan återupptagen, om han inom fyra månader efter
utgången av fristen kommer in med yttrande eller vidtar rättelse samt betalar en
fastställd återupptagningsavgift. Om sökanden har avgett yttrande men det trots
detta föreligger hinder för bifall till ansökningen, skall ansökningen avslås,
om sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret och det inte finns
anledning att ge honom ett nytt föreläggande (15 och 16 §§).
Om ansökningshandlingarna är fullständiga och Patentverket inte finner något
hinder föreligga mot att meddela patent, vidtar det s.k. invändningsförfarandet.
Sedan ansökningen har godkänts för utläggning, skall sökanden betala en
särskild utläggningsavgift.
I samband med utläggningen skall patentansökningen tryckas. Från och med den
dag då ansökningen utläggs skall sålunda hos Patentverket finnas tillgängliga
tryckta exemplar av beskrivning, patentkrav och sammandrag, med uppgift om
sökanden och uppfinnaren (21 § tredje stycket).
Syftet med utläggningen är att ge tredje man tillfälle att göra invändning mot
ansökningen. Invändning skall göras skriftligen hos Patentverket inom tre
månader från den dag då utläggningen kungörs (21 § andra stycket).
Invändningsförfarandet tjänar till att komplettera den granskning som
Patentverket utför av sig självt. Genom invändning kan sålunda verket få
uppmärksamheten riktad på material som den inte har beaktat.
Var och en får göra invändning och invändningen kan grundas på varje
omständighet som medför att ansökningen bör avslås. Som grund för invändning kan
t.ex. åberopas att annan än sökanden är berättigad till patentet eller att
uppfinningen inte är patenterbar därför att villkoren i 1 och 2 §§ inte är
uppfyllda. Sådana fel i Patentverkets handläggning som har inverkat på det
slutliga avgörandet får också åberopas, t.ex. att ansökningen hade bort
avskrivas. Påstående om fel som inte har kunnat påverka utgången i ärendet,
t.ex. att anstånd med ingivande av yttrande över föreläggande inte hade bort
beviljas, utgör däremot inte grund för invändning.
I invändningen skall anges grunden för denna, dvs. de faktiska omständigheter
som invändaren åberopar till stöd för invändningen (33 § andra stycket
patentkungörelsen). Om en invändning har gjorts, skall sökanden underrättas om
detta och beredas tillfälle att yttra sig över invändningen (23 § andra stycket
patentlagen). Sökanden skall tillställas exemplar av samtliga skrivelser från
invändaren. Inkommer sökanden med yttrande över invändning, skall Patentverket
avgöra om ytterligare skriftväxling i ärendet behövs (35 § patentkungörelsen).
Denna bestämmelse gäller i stället för de allmänna bestämmelserna om
skriftväxling i förvaltningslagen (1986:223). Invändningsförfarandet regleras
närmare i patentbestämmelserna.
Anmärkningar som kommer in efter tremånadersfristens utgång är inte
invändningar i patentlagens mening. Patentverket måste dock beakta även sådana
anmärkningar, eftersom verket skall ta hänsyn till varje omständighet som kan
utgöra hinder för patent och som det får kännedom om.
När tiden för att framställa invändningar har gått ut, skall Patentverket ta
upp ansökningen till fortsatt prövning för att avgöra om den skall bifallas.
Finner Patentverket att hinder inte möter mot patentansökningen, skall
ansökningen bifallas.
Avslås patentansökningen, kan sökanden överklaga beslutet hos
Patentbesvärsrätten. Detsamma gäller om ansökan om återupptagning av avskriven
ansökan har avslagits. Om ansökningen bifalls, får den som har gjort invändning
klaga på beslutet (24 § första stycket). Patentbesvärsrättens beslut får över-
klagas till Regeringsrätten.
Patent är meddelat, när patentansökningen har bifallits och beslutet om detta
har vunnit laga kraft (26 §). Meddelat patent antecknas i patentregistret (27
§).
Enligt 1884 års patentförordning var giltighetstiden för patent begränsad till
17 år. En förlängning av patenttiden från 17 till 20 år föreslogs i 1963 års
nordiska betänkande om förslag till nya patentlagar för Danmark, Finland, Norge
och Sverige. Som skäl för förslaget anfördes främst att det ofta går
förhållandevis lång tid innan man får intäkter av en uppfinning och att den
moderna uppfinningsverksamheten förutsätter allt större investeringar (NU 1963:6
s.170). Med hänsyn till de betänkligheter mot en sådan förlängning som vid
remissbehandlingen anfördes från näringslivet fann emellertid dåvarande
departementschefen att frågan om en förlängning inte borde tas upp förrän en
tjugoårig patenttid hade blivit genomförd i de viktigare industriländerna i
Västeuropa (prop. 1966:40 s. 153). Under förarbetena till 1978 års lagstiftning
bedömdes att dessa länder inom en snar framtid skulle komma att tillämpa en
tjugoårig patenttid (prop. 1977/78:1 s. 242). Genom 1978 års lagändringar
förlängdes patenttiden till 20 år (40 §).
För att patentet skall bestå under patenttiden krävs att årsavgifter erläggs.
Om årsavgift inte erläggs i rätt tid, är patentet förfallet från och med
ingången av det patentår för vilket avgift inte har erlagts (51 §).
Bestämmelser om ogiltigförklaring av patent finns i 52 §. Patent skall på
talan om det förklaras ogiltigt, bl.a. om det har meddelats på något som inte är
patenterbart eller i strid mot villkoren om nyhet och uppfinningshöjd. Talan om
ogiltigförklaring prövas av allmän domstol.
Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §,
skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet till honom (53 §).
I 57, 58 och 60 §§ finns bestämmelser om straff och skadestånd för intrång i
den ensamrätt som patent medför (patentintrång). Straffansvar uppkommer för den
som uppsåtligen begår patentintrång. Intrång, som sker uppsåtligen, medför
vidare skadeståndsskyldighet. Skadeståndsansvar föreligger också vid intrång av
oaktsamhet. Skadeståndet skall omfatta skälig ersättning för utnyttjandet av den
patentskyddade uppfinningen och ersättning för den ytterligare skada som
intrånget har medfört. Viss ersättningsskyldighet föreligger även vid intrång
som sker utan uppsåt eller oaktsamhet.
Enligt 57 a § får rätten under vissa förutsättningar förbjuda den som gör
patentintrång att fortsätta intrånget.
Av 65 § framgår att Stockholms tingsrätt ensam är behörig att ta upp talan om
bättre rätt till patentsökt uppfinning, talan om ogiltigförklaring eller
överföring av patent och talan om patentintrång.
I patentlagen finns bestämmelser som ger patentsökande eller patenthavare
möjlighet att i vissa fall få en för sent vidtagen åtgärd godtagen av
Patentverket (72 och 73 §§). I 72 § första stycket behandlas det fallet att en
patentsökande har lidit rättsförlust på grund av att han inte gentemot
Patentverket har vidtagit åtgärd inom tid som föreskrivs i patentlagen eller med
stöd av lagen. Om patentsökanden har gjort allt vad som skäligen kunde krävas av
honom för att iaktta fristen och inom en viss tid vidtar åtgärden, skall verket
förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid.
Patentlagen innehåller också vissa bestämmelser om upplåtelse av licens, dvs.
rätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinning för vilken patent har meddelats (43
§), om anteckning av licens i patentregistret (44 §) och om meddelande av
tvångslicens (45-50 §§).
Ett patent för Sverige kan meddelas inte bara av Patentverket utan även
erhållas genom en europeisk patentansökan hos det europeiska patentverket. Med
1973 års europeiska patentkonvention (SÖ 1980:2), som har tillträtts av Sverige,
har det skapats ett system för meddelande av europeiska patent.
Genom konventionen bildades en europeisk patentorganisation med ett europeiskt
patentverk. Verket handlägger och prövar ansökningar som görs enligt
konventionen samt meddelar patent som allt efter sökandens önskan kan omfatta en
eller flera av konventionsstaterna.
Konventionen reglerar fullständigt förutsättningarna för att europeiska patent
skall kunna meddelas.
För ett europeiskt patent äger, till skillnad från den ordning som gäller
enligt patentlagen, invändningsförfarandet rum efter patentmeddelandet. Var och
en har rätt att göra invändning mot ett europeiskt patent inom nio månader från
den dag då beslutet att bifalla patentansökningen kungjordes. Invändning får
grundas endast på vissa i konventionen angivna omständigheter, nämligen 1) att
patentet avser något som inte är patenterbart, 2) att patentet inte beskriver
uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan
utöva uppfinningen eller 3) att patentet omfattar något som inte framgår av
ansökningen i dess lydelse vid ingivandet. Invändning kan leda till att det
europeiska patentet upphävs eller upprätthålls i ändrad lydelse.
Enligt konventionen skall europeiska patent i princip, i den stat som patentet
avser, ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den statens
patentmyndighet. Rättsverkningarna av det europeiska patentet regleras alltså av
den nationella lagstiftningen. De grundläggande bestämmelserna om vilken
rättsverkan ett för Sverige meddelat europeiskt patent har här i landet ges i 81
§ patentlagen. Enligt detta stadgande skall ett europeiskt patent ha samma
rättsverkan som patent meddelat i Sverige och även i övrigt följa samma
bestämmelser som sådant patent, om det inte sägs något annat.
Artikel 63 i konventionen föreskriver att giltighetstiden för ett europeiskt
patent är tjugo år från ansökningens ingivningsdag. I artikeln sägs vidare att
denna bestämmelse om giltighetstid inte inskränker fördragsslutande stats rätt
att, i händelse av krigstillstånd eller jämförbar krissituation som berör denna
stat, förlänga giltighetstiden för europeiskt patent under samma villkor som
gäller i fråga om förlängning av giltighetstiden för denna stats nationella
patent.
Vid en diplomatkonferens den 16-17 december 1991 antogs enhälligt en akt om
revision av artikel 63. Enligt den reviderade lydelsen skall fördragsslutande
stat även ha rätt att förlänga giltighetstiden för europeiskt patent, eller
medge ett motsvarande skydd som skall gälla omedelbart efter utgången av
patentets giltighetstid under samma villkor som gäller i fråga om förlängningen
av giltighetstiden för denna stats nationella patent, om det europeiska patentet
avser ett alster eller ett förfarande för framställning av ett alster eller en
användning av ett alster som enligt lag måste genomgå ett administrativt
tillståndsförfarande före försäljning. Avsikten med den nya lydelsen är att de
fördragsslutande staterna genom bestämmelser om förlängd skyddstid skall kunna
kompensera för inskränkningar av skyddstiden och sålunda uppmuntra den långa och
dyra forskning som det ofta kan vara tal om i de här fallen. Möjligheten att
kompensera gäller inte bara läkemedel.
Den svenska regeringen beslutade den 3 september 1992 att ratificera
revisionsakten. Den reviderade texten har dock ännu inte trätt i kraft.
2.1.2 Kontrollen av läkemedel
Med ett läkemedel brukar man mena en vara som är avsedd att förebygga, bota
eller lindra sjukdom eller skador eller symtom på sjukdom eller skador.
Läkemedel består av kemiska grundämnen eller kemiska föreningar eller
kombinationer av dessa. I läkemedel inbegrips också beståndsdelar eller
substanser av biologiskt ursprung. De farmakologiska effekterna av läkemedel
uppkommer genom de kemiska egenskaperna hos de substanser som aktivt påverkar
organismen. I läkemedel ingår dock såväl aktiva substanser som i princip
inaktiva substanser eller tillsatsämnen. Läkemedel tillhandahålls i olika
beredningar eller kompositioner av aktiva substanser och tillsatsämnen.
Framför allt med hänsyn till den enskildes säkerhet har läkemedel sedan länge
omfattats av någon form av offentligrättslig reglering. Sedan år 1934 gäller som
huvudregel att de fabrikstillverkade läkemedlen måste vara registrerade av en
kontrollmyndighet för att få säljas.
Fram till den 1 juli 1993 reglerades produktkontrollen av läkemedel av
läkemedelsförordningen (1962:701). Enligt denna gällde bl.a. följande.
En farmacevtisk specialitet, dvs. ett standardiserat läkemedel avsett att
tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning, fick i regel
inte säljas utan att vara registrerad hos Läkemedelsverket. Registrering fick
inte ske med mindre den farmacevtiska specialiteten befunnits ändamålsenlig och
vissa särskilda bestämmelser i övrigt hade iakttagits.
Läkemedelskontrollen var uppbyggd främst som en förhands- prövning. Prövningen
baserades huvudsakligen på uppgifter och dokumentation om specialitetens
sammansättning, läkemedelsform och hållbarhet, dess farmakologiska,
toxikologiska och terapevtiska egenskaper samt indikationer, dosering,
kontraindikationer, tillverkning och märkning.
En ansökan om registrering skulle göras av specialitetens tillverkare. För
varje specialitet måste han göra en särskild ansökan. Med en farmacevtisk
specialitet menades att produkten innehöll samma verksamma beståndsdelar i samma
läkemedelsform och styrka. Läkemedel med samma verksamma beståndsdel men som
tillhandahölls i olika läkemedelsformer eller styrkor ansågs alltså utgöra
skilda specialiteter.
Ansökningen om registrering skulle innehålla ett stort antal uppgifter om
specialiteten, bl.a. dess läkemedelsform och styrka, den deklaration som skulle
sättas på förpackningen och dosering. Till ansökningen skulle fogas
kemisk-farmacevtiska, farmakologiska, toxikologiska, humanfarmakologiska och
kliniska uppgifter. Dokumentationen skulle bestå av väl redovisade och daterade
sammanställningar av undersökningsresultat från namngivna laboratorier eller
kliniker. Den kunde också bestå av artiklar i välkända vetenskapliga
tidskrifter. Alla nya rön av betydelse för värderingen av specialiteten vilka
blev kända av tillverkaren sedan registreringsansökningen hade sänts in skulle
meddelas Läkemedelsverket.
Det låg på tillverkaren av den farmacevtiska specialiteten att styrka att
villkoren för registrering var uppfyllda. Det var således tillverkaren som
skulle genomföra de studier som krävdes. I normalfallet skulle Läkemedelsverket
inte behöva genomföra några omfattande egna studier utan tillverkarens dokumen-
tation skulle vara av sådan kvalitet att det gick att avgöra om villkoren för
registrering var uppfyllda eller inte. Om dokumentationen inte gav
Läkemedelsverket dessa möjligheter, kunde det vara ett tillräckligt skäl för
avslag på ansökningen om registrering.
Läkemedelsverkets utredning om specialiteten mynnade ut i utförliga protokoll
som skickades till tillverkaren. Ärendet föredrogs sedan i den rådgivande
Läkemedelsnämnden, om ansökningen avsåg ett läkemedel med en ny kemisk substans
eller en ny indikation eller föreslogs bli avslagen. På grundval av nämndens
bedömning fattade verket beslut i registreringsfrågan.
På de grunder som angavs i läkemedelsförordningen fick Läkemedelsverket
återkalla en registrering.
Det fanns ett par undantag från principen att bara de specialiteter som hade
registrerats fick säljas. Så kunde de specialiteter som användes under de
kliniska prövningarna naturligt nog inte vara registrerade. Även i de fall det
fanns specialiteter som bedömdes nödvändiga för t.ex. behandlingen av en viss
sjukdom, och som inte hade registrerats här i landet eller hade avregistrerats,
kunde i allmänhet användning tillåtas. En sådan försäljning av icke registrerade
specialiteter fick ske sedan Läkemedelsverket hade lämnat tillstånd i varje
särskilt fall eller för varje särskilt ändamål, s.k. licensförsäljning. Generell
licens kunde beviljas till en klinik under en viss tid och avsåg då en bestämd
kvantitet. De läkemedel som användes efter licens utgjorde dock en obetydlig
andel av läkemedelsanvändningen. Ett annat undantag från principen om
registrering som förutsättning för försäljning var möjligheten till s.k.
frilistning. En frilistning innebar att Läkemedelsverket, när det fanns
särskilda skäl, fick medge försäljning av en specialitet, om denna hade begärts
registrerad men ansökningen ännu inte hade avgjorts.
Den 1 juli 1993 trädde en ny läkemedelslag i kraft (1992:859). Lagen ersätter
läkemedelsförordningen och reglerna i den är förenliga med de bestämmelser på
läkemedelsområdet som Sverige åtar sig att uppfylla genom EES-avtalet, bl.a.
direktiv 65/65/EEG om harmonisering av lagstiftning om medicinska specialiteter.
Tillämpningsföreskrifter till läkemedelslagen finns i en ny läkemedelsförordning
(1992:1752) som trädde i kraft samtidigt med lagen.
Den kontroll av läkemedel som skall gälla enligt den nya läkemedelslagen
skiljer sig inte så mycket från de föreskrifter som fanns i 1962 års läkemedels-
förordning. Enligt 5 § får ett läkemedel säljas först sedan det har godkänts för
försäljning. Efter tillstånd får ett läkemedel dock säljas även i andra fall, om
det finns särskilda skäl. I läkemedelslagen görs i detta sammanhang ingen
skillnad på farmacevtiska specialiteter och övriga, industriellt tillverkade
läkemedel. I motsats till vad som gällde för registrering enligt 1962 års
läkemedelsförordning är ett godkännande för försäljning enligt läkemedelslagen
tidsbegränsat. I 6 § andra stycket föreskrivs sålunda att ett godkännande gäller
i fem år, och av paragrafens tredje stycke följer att godkännande får förnyas
för femårsperioder.
I övergångsbestämmelserna till läkemedelslagen sägs att beslut som har
meddelats med stöd av 1962 års läkemedelsförordning skall anses ha meddelats med
stöd av motsvarande bestämmelser i lagen. Ett tillstånd, som på grund av denna
föreskrift skall anses som godkännande enligt läkemedelslagen, gäller under fyra
månader efter ikraftträdandet utan hinder av föreskriften i 6 § andra stycket.
Dessa bestämmelser medför att alla produkter, som har varit registrerade under
fem år eller längre tid, måste förnyas inom fyra månader efter ikraftträdandet
av den nya lagen.
2.1.3 EG-förordningen om supplerande skyddscertifikat förläkemedel
Som framgår av beskrivningen i föregående avsnitt är den effektiva patenttiden
kortare än den lagenliga, om ett särskilt godkännande krävs för försäljning på
marknaden. Detta är ett problem på många håll, bl.a. för agrokemiska produkter
och livsmedel. Men det är utan tvekan så att svårigheterna är större för
läkemedelsindustrin än för andra industrier. Detta hänger samman framför allt
med att forskning och utveckling av ett nytt läkemedel är en jämförelsevis
utdragen, osäker och dyrbar process. Investeringarna innebär ett stort
risktagande med höga kostnader. Kostnaden för att ta fram ett nytt läkemedel har
beräknats till i normalfallet runt en miljard kronor, och det går nästan aldrig
i förväg att avgöra om de satsade resurserna verkligen leder fram till en
godtagbar produkt. I genomsnitt syntetiseras 8 000 substanser för att få fram en
produkt som kan marknadsföras.
För att kunna ansöka om tillstånd till försäljning måste tillverkaren förvissa
sig om att produkten är av fullgod beskaffenhet och att den vid normal
användning inte medför skadeverkningar som står i missförhållande till den
avsedda effekten. Han måste utreda produktens kemisk-farmacevtiska, farmakolo-
giska, toxikologiska, humanfarmakologiska och kliniska egenskaper. Denna
prövning tar ofta flera år att göra.
Det lär inte vara ovanligt att det tar tolv år från det att en uppfinning görs
och patentansökan sker tills läkemedlet kan börja säljas. I sådana fall blir den
effektiva patenttiden bara åtta år.
För att råda bot på den korta effektiva patenttiden för läkemedel och för att
åstadkomma en enhetlig reglering på området inom den europeiska gemenskapen lade
EG-kommissionen i början av år 1990 fram ett förslag till förordning om
supplerande skyddscertifikat för läkemedel (Proposal for a Council Regulation,
EEC, concerning the creation of a supplementary protection certificate for
medicinal products, COM (90) 101). EG:s råd antog den 18 juni 1992 en förordning
om saken (Council Regulation 1768/92 of 18 June 1992 concerning the creation of
a supplementary protection certificate for medicinal products). Förordningen är
publicerad i gemenskapernas officiella tidning (OJ L 182, 2.7.1992).
Förordningen trädde i kraft den 2 januari 1993.
Genom förordningen har det skapats ett system med förlängd ensamrätt till
läkemedelsuppfinningar, ett supplerande skyddscertifikat för läkemedel.
Förordningen innebär att innehavaren av ett patent på ett läkemedel genom en
ansökan om ett certifikat kan få skyddstiden för patentet förlängd med högst fem
år, beroende på hur lång tid det har tagit att få läkemedlet godkänt för
försäljning. Ansökningen skall göras hos den nationella patentmyndigheten.
Enligt artikel 2 skall förordningen tillämpas på varje produkt, som skyddas av
ett patent i en medlemsstat och som inte får säljas som läkemedel utan
tillåtelse enligt direktiv 65/65/EEG eller direktiv 81/851/EEG om harmonisering
av medlemsstaternas lagstiftning om farmacevtiska specialiteter och
veterinärmedicinska preparat. Genom hänvisningen till direktiven klarläggs att
förordningen inte omfattar t.ex. agrokemiska produkter eller livsmedelstill-
satser.
Ett certifikat kan enligt förordningen meddelas för en produkt som ingår i
läkemedlet. Med produkt avses den aktiva ingrediensen eller kombinationen av
aktiva ingredienser i läkemedlet (artikel 1, litra b).
Ett certifikatberättigande patent, grundpatentet, definieras i förordningens
artikel 1, litra c, som ett patent som skyddar antingen själva produkten
(produktpatent), metoden att framställa produkten (metodpatent) eller en
användning av produkten (användningspatent). Grundpatentet kan vara ett
nationellt patent eller ett europeiskt patent som gäller i den aktuella
medlemsstaten. Certifikatet grundas på detta patent. Ett metodpatent kan vara
t.ex. ett patent på en särskild metod att framställa en i förväg känd produkt,
och ett användningspatent kan vara t.ex. ett patent på första eller andra
medicinska indikationen för den i förväg kända produkten. En produkt behöver
alltså inte vara skyddad av ett produktpatent för att det skall kunna meddelas
ett certifikat, och grundpatentet behöver inte vara det första patentet för
produkten. Har det emellertid meddelats ett certifikat för en produkt på grund
av ett metodpatent, kan det sedan inte meddelas ett certifikat för samma produkt
på grund av ett produktpatent eller ett användningspatent. Om en produkt skyddas
av flera patent, måste patenthavaren alltså välja vilket patent som skall utgöra
grundpatent.
En ansökan om ett skyddscertifikat görs hos medlemsstatens patentmyndighet.
Det gäller också för europeiska patent med verkan i den medlemsstaten. I fall
ett läkemedel är skyddat av patent och godkänt för försäljning i flera
medlemsstater, kan det alltså vara nödvändigt med flera ansökningar om
certifikat.
En förutsättning för meddelande av skyddscertifikat är att produkten skyddas
av ett gällande patent (artikel 3, litra a). Det krävs också att det i
medlemsstaten föreligger tillåtelse att sälja produkten som läkemedel (litra b).
Endast patenthavaren kan ansöka om certifikat (artikel 6). Det finns i
förordningen inget krav på att godkännandet för försäljning har lämnats till den
som söker ett certifikat.
Godkännandet för försäljning, som sökanden lägger till grund för ansökningen,
skall enligt artikel 3 litra d vara det första godkännandet för produkten i
ansökningslandet. När det gäller att beräkna giltighetstiden för certifikatet
tar man emellertid, som framgår nedan, hänsyn till första godkännande i
gemenskapen.
Ett certifikat kan inte meddelas, om det tidigare har meddelats certifikat för
den aktiva ingrediensen (artikel 3, litra c).
Om inget annat följer av förordningen, skall en ansökan om certifikat följa
handläggningsreglerna för patent (artikel 18 första stycket). Förordningen
innehåller en del sådana bestämmelser om handläggningen. Det rör sig bl.a. om
frister för ansökan om certifikat (artikel 7), vissa formkrav på ansökningen
(artikel 8) och regler om kungörande av ansökan och beslut (artikel 11).
Vid behandlingen av en ansökan om certifikat skall patentmyndigheten pröva
bl.a. om produkten, för vilken ett certifikat begärs, är skyddad av ett gällande
grundpatent (artikel 3, litra a) och om det åberopade godkännandet för
försäljning för produkten inte har beviljats tidigare än sex månader före ansök-
ningen (artikel 7 första stycket). Myndigheten skall vidare pröva om det
tidigare har meddelats ett certifikat för produkten (artikel 3, litra c).
Avslag på ansökningen om certifikat kan enligt artikel 17 överklagas i
enlighet med vad som gäller för motsvarande beslut om patent.
Artiklarna 9 och 11 anger de upplysningar som skall kungöras vid ansökan om
certifikat och vid bifall till eller avslag på ansökningen.
Certifikatet börjar gälla den dag som grundpatentets skyddstid löper ut, dvs.
20 år efter ansökningen om grundpatent. Certifikatets giltighetstid svarar mot
en tid som är lika lång som den tid som förflöt från den dag som ansökningen om
grundpatent gavs in till den dag som godkännande för försäljning för första
gången lämnades i gemenskapen, minskad med fem år (artikel 13 första stycket).
Giltighetstiden kan dock aldrig överstiga fem år (artikel 13 andra stycket).
Utgångspunkten för certifikatet är således alltid första godkännande inom
gemenskapen. Detta gäller oavsett tidpunkten för godkännande i de olika
ansökningsländerna.
Omfattningen och rättsverkningarna av ett certifikat framgår av artiklarna 4
och 5. Skyddet är inte mer omfattande än det skydd som erhållits genom grund-
patentet och skyddet omfattar endast den produkt som täcks av godkännandet för
försäljning som läkemedel och den användning av produkten som har godkänts under
certifikatets giltighetstid. Med nämnda inskränkningar ger certifikatet samma
rättigheter, begränsningar och skyldigheter som grundpatentet gav. Om ett patent
har beviljats för flera produkter men endast någon av dessa produkter har
godkänts för försäljning som läkemedel, kommer certifikatet således bara att
omfatta den produkt som har godkänts och inte alla produkter som omfattas av
patentet. Om, å andra sidan, patentet endast täcker en ingrediens men det
läkemedel som har godkänts för försäljning består av flera ingredienser, kommer
certifikatet bara att omfatta den ingrediens som omfattas av patentet och inte
alla godkända ingredienser.
I artikel 14 finns bestämmelser om när ett certifikat upphör. Det kan ske
bl.a. om fastställda årsavgifter inte har betalats i tid eller om produkten inte
längre får säljas som läkemedel. Patentmyndigheten beslutar om upphörande av
certifikatet, antingen på eget initiativ eller efter anmodan av tredje man.
Certifikatet är ogiltigt bl.a. om det har meddelats i strid med föreskrifterna
i förordningen och om grundpatentet förklaras ogiltigt (artikel 15 första
stycket). På talan om det skall rätten förklara certifikatet ogiltigt (andra
stycket).
Slutligen ges vissa övergångsbestämmelser i förordningen. I de medlemsstater
vars nationella lagstiftning den 1 januari 1990 inte medgav att patent
meddelades för läkemedel (Grekland, Portugal och Spanien) tillämpas förordningen
först fem år efter det att den har trätt i kraft (artikel 21). För övriga stater
gäller att om en produkt vid ikraftträdandet skyddas av ett patent och
produktens första godkännande att saluföras har lämnats efter den 1 januari
1985, skall certifikat beviljas (artikel 19). Särskilda tider gäller för Danmark
och Tyskland (den 1 januari 1988) samt för Belgien och Italien (den 1 januari
1982). Det finns även övergångsbestämmelser för motsvarande, nationella system
för förlängt skydd (artikel 20 och 22). Certifikat enligt nationell lagstiftning
får inte meddelas sedan förordningen har trätt i kraft, men de certifikat som
meddelats före den 2 januari 1993 kommer att fortsätta att gälla om ansökningen
gjordes innan förordningen publicerades den 2 juli 1992.
2.1.4 EES-förhandlingar om EG-förordningen
Genom EES-avtalet skapas ett samarbetsområde där bl.a. varor skall kunna vara
föremål för fri rörlighet över gränserna. Samarbetet skall ske på grundval av de
delar av EG:s regelverk som har bedömts relevanta för deltagande i den inre
marknaden. Dessa regler skall införlivas med de avtalsslutande ländernas
rättsordningar. Enhetliga bestämmelser skall gälla inom hela samarbetsområdet.
EES-avtalet innehåller en huvuddel i vilken regleras bl.a. samarbetets mål och
principer, de materiella bestämmelserna om fri rörlighet för varor, personer,
tjänster och kapital och den institutionella ordningen. Denna del svarar mot den
primära EG-rätten. För att nå målet att skapa ett enhetligt EES har de
avtalsslutande staterna kommit överens om att göra också relevanta delar ur EG:s
sekundärrätt till en del av EES-avtalet. Till huvudavtalet hör därför ett antal
protokoll och ett stort antal bilagor som refererar till den sekundära rätten,
dvs. främst förordningar och direktiv. Genom hänvisningarna blir bestämmelserna
i dessa rättsakter en integrerad del av EES-avtalet.
Den grundläggande tanken med EES-avtalet är att även för framtiden skapa så
enhetliga regler som möjligt inom hela EES. Detta förutsätter att EES-reglerna
utvecklas parallellt med EG-rätten. EES-avtalet innehåller därför också
bestämmelser om hur nya EES-regler skall förberedas och beslutas.
Beslut om nya EES-regler fattas av avtalsparterna i Gemensamma EES-kommittén.
Enligt artikel 98 i avtalet kan sålunda bilagor och de flesta protokoll vid
behov ändras genom beslut av kommittén. Kommittén består av företrädare för de
avtalsslutande parterna och fattar beslut genom överenskommelser mellan å ena
sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna, som talar med en röst. För
att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten inom EES skall kommittén fatta
beslut om ändring av en bilaga till EES-avtalet så snart som möjligt efter det
att gemenskapen har antagit den motsvarande nya EG-lagstiftningen.
I EES-avtalet finns en del bestämmelser som rör skyddet för immateriella
rättigheter. Enligt protokoll 28 till avtalet åtar sig de avtalsslutande
staterna bl.a. att anpassa sina rättsregler om immate-riell äganderätt så att
dessa blir förenliga med principerna om varors och tjänsters fria rörlighet samt
med den skyddsnivå som gemenskapsrätten ger den immateriella äganderätten.
Bilaga 17 till avtalet tar upp de rättsakter som rör immateriell äganderätt.
EG-förordningen om supplerande skyddscertifikat för läkemedel, som trädde i
kraft den 2 januari 1993, omfattas inte av EES-avtalet. Avsikten är emellertid
att Gemensamma EES-kommittén, så snart EES-avtalet har trätt i kraft, skall
besluta att regler motsvarande dem i förordningen om skyddscertifikat skall
gälla inom hela EES-området.
För att bereda ett kommande beslut av Gemensamma EES-kommittén, som kan börja
fatta beslut så snart EES-avtalet har trätt i kraft, har förhandlingar mellan
EFTA-länderna och EG förts i en expertgrupp för immaterialrätt. I expertgruppen
har man preliminärt enats om hur regler motsvarande EG-förordningen om
skyddscertifikat bör infogas i EES-systemet.
I protokoll 1 och i inledningen till bilaga 17 till EES-avtalet ges vissa
övergripande anpassningar. Till följd av dessa anpassningar kommer t.ex. hän-
visningarna i EG-förordningen till gemenskapens territorium att i stället avse
de avtalsslutande parternas territorier.
I expertgruppen har man vidare kommit överens om vissa specifika anpassningar
till förordningen. En sådan är att ge möjlighet till certifikat även om ett
patents giltighetstid har löpt ut innan reglerna motsvarande dem i förordningen
har börjat gälla inom hela EES. Denna anpassning är främst föranledd av de
svenska läkemedelsin-
dustriernas starka intresse av att kunna få skydd i sitt eget land i enlighet
med vad som gäller enligt EG-förordningen, ett krav som har godtagits av
EG-kommissionen.
Enligt anpassningen skall ett certifikat kunna meddelas för varje produkt som
skyddades av ett gällande grundpatent den 2 januari 1993. Sålunda kommer den
längre skyddstiden att gälla oavsett om rätten enligt de äldre bestämmelserna
redan har upphört; redan utslocknade rättigheter kan på detta vis komma att
återupplivas.
Har tredje man sedan patentet löpt ut påbörjat utnyttjande av uppfinningen
eller vidtagit väsentliga åtgärder för ett sådant utnyttjande, skulle han
emellertid lida oberättigad förlust om innehavaren av certifikatet senare skulle
kunna förbjuda honom att fortsätta med sin påbörjade eller börja med sin avsedda
verksamhet. För att hindra en sådan rättsförlust har man i expertgruppen kommit
överens om ytterligare en anpassning till artikel 19. Enligt denna anpassning
skall den som, medan patentet inte var gällande och före kungörandet av ansökan
om skyddscertifikat, vidtagit nämnda åtgärder kunna åtnjuta en sorts föran-
vändarrätt. En förutsättning för att tredje man skall få sådan föranvändarrätt
är dock att han varit i god tro ("good faith"). Som har nämnts i beskrivningen
av svensk patenträtt finns det liknande regler i patentlagen vid återupptagande
av patent som förfallit på grund av att årsavgift inte har erlagts inom
föreskriven tid (74 § andra stycket). Patentlagens regler bygger i detta
avseende på artikel 122 i den europeiska patentkonventionen (jfr prop. 1977/78:1
s. 281 f. och s. 371; jfr även NU 1963:6 s. 312).
2.1.5 Patent- och registreringsverkets framställning
Som har anförts i inledningen gjorde Patentverket i oktober 1992 en
framställning till Justitiedepartementet. I framställningen föreslog verket
några ändringar i patentlagen.
För det första ansåg Patentverket att handläggningen av patentärende borde
ändras så att invändningar mot patent skulle väckas först efter det att ett
patent hade meddelats. Som skäl för detta anfördes bl.a. att en sådan ordning
låg bättre i samklang med den internationella utvecklingen. För det andra menade
Patentverket att lydelsen av 72 § borde anslutas närmare till vad som gäller
enligt den europeiska patentkonventionen. Enligt verket har det nämligen i
Sverige utvecklats en praxis som är mer restriktiv än den hos det europeiska
patentverket. Slutligen föreslogs att en uppfinnare, som inte vill ha sitt namn
tryckt i patentskriften, skulle slippa detta.
2.2 Skall ett förlängt skydd för läkemedel införas iSverige utan avvaktan på
motsvarande EES-regler?
1993 års promemorias förslag: Förslaget överensstämmer i stort sett med mitt.
Remissinstanserna vid hearingen i april 1993: Det helt övervägande antalet
remissinstanser har välkomnat promemorians förslag att det bör införas ett
förlängt skydd för läkemedel utan avvaktan på EES-regler om saken. Remissinstan-
serna har varit eniga om att ett sådant system bör bygga på EG-förordningen om
supplerande skyddscertifikat och på de anpassningar till denna som man har
kommit överens om i EES-förhandlingarna. Från flera håll har dock förts fram
önskemål om att bestämmelserna bör ansluta närmare till EG-förordningen än vad
promemorians förslag gör.
Skälen för mitt förslag: Som har redovisats ovan finns det ett klart behov av
att göra något åt den korta effektiva patenttiden för läkemedelsuppfinningar.
Inom EG har problemet lösts genom förordningen om supplerande skyddscertifikat
för läkemedel. I föregående avsnitt har nämnts att avsikten är att nämnda för-
ordning skall få tillämpning inom hela EES-området. Det kommer emellertid att
dröja en tid innan så kan ske. Intill dess kommer, om inget annat görs,
läkemedelsföretag inte att kunna få ett förlängt skydd för läkemedel i Sverige.
Situationen här kommer därmed att skilja sig från vad som gäller i de flesta
andra europeiska länder. Detta är till nackdel för den svenska läkemedelsin-
dustrin.
I sammanhanget måste också beaktas de ändringar i förmånssystemet för
läkemedel som har beslutats av riksdagen. Ändringarna trädde i kraft den 1
januari 1993. Enligt de nya reglerna för prisnedsättning och kostnadsfrihet för
läkemedel skall det för varje läkemedel, som har en likvärdig motsvarighet i
form av ett generiskt läkemedel, bestämmas ett särskilt pris som skall ligga
till grund för förmånerna från försäkringen. Prisnedsättningen avses i dessa
fall beräknas med utgångspunkt i priset för det billigaste synonympreparatet,
och kostnadsfrihet för läkemedel medges intill det beräknade särskilda priset.
För att ett läkemedel skall omfattas av systemet krävs bl.a. att patenttiden för
läkemedlet har löpt ut. Som en bakgrund till dessa regler hänvisades i
propositionen till att EG-kommissionen hade lagt fram ett förslag till
förordning om utökat patentskydd för läkemedel (prop. 1991/92:151 s. 14). I
propositionen påpekades att motsvarande bestämmelser torde komma att införas i
svensk lagstiftning.
Mot bakgrund av det nu anförda anser jag i likhet med det helt övervägande
antalet remissinstanser att det är angeläget att det så snart som möjligt och
utan avvaktan på kommande EES-regler införs ett system i Sverige som kompenserar
för den inskränkning i den effektiva patenttiden som kan vara en följd av
läkemedelskontrollen.
En sådan lösning bör av naturliga skäl bygga på bestämmelserna i
EG-förordningen och på de EES-anpassningar till denna som man har enats om i
expertgruppen. En annan allmän utgångspunkt bör vara att föreskrifterna så långt
som möjligt skall ansluta till det patenträttsliga regelverket och att systemet
skall vara enkelt att tillämpa.
Sålunda bör det förlängda skyddet inte gälla hela patentet utan bara den
aktiva ingrediens eller kombination av aktiva ingredienser i ett läkemedel som
har godkänts för försäljning; avsikten är att kompensera för läkeme-
delskontrollen. I enlighet med förordningens system bör det första godkännandet
av läkemedlet vara utgångspunkten för beräkningen av skyddets giltighetstid.
Även reglerna om skyddets giltighetstid bör så långt som möjligt ansluta till
vad som gäller enligt förordningen. Skyddet bör alltså kunna upprätthållas under
så lång tid som svarar mot den tid som förflöt från det att ansökan om patent
gjordes till den dag då ingrediensen godkändes för första gången, minskad med
fem år.
Eftersom det blir fråga om en helt svensk ordning, bör endast första
godkännande enligt läkemedelsförordningen eller läkemedelslagen beaktas. Till
skillnad från EG-förordningen bör således inte första godkännade i andra länder
avgöra skyddets giltighetstid. Skyddets rättsverkningar bör vara desamma som
gäller enligt förordningen, dock att straffrättsligt ansvar för intrång i ensam-
rätten också bör kunna göras gällande.
På samma sätt som i EG-systemet bör skydd meddelas av patentmyndigheten och
bör reglerna för handläggning av ansökan vara enkla att tillämpa.
Ett lämpligt namn på skyddet kan vara tilläggsskydd för läkemedel.
Tilläggsskyddets speciella karaktär talar i viss mån för att föreskrifterna
bör ges i en särskild lag. Bestämmelserna har dock en så nära formell och
materiell anknytning till patenträtten att jag tycker det är klarast och enklast
att göra ändringar i patentlagen. Vid nordiska överläggningar om införlivande av
EG-förordningen har det också rått enighet om att regler om förlängt skydd för
läkemedel bör tas in i ett eget kapitel i patentlagarna. Med hänsyn till att
skyddet förlänger ensamrätten till utnyttjande av uppfinningen kan det därutöver
finnas skäl att i 40 § i lagen, som handlar om ett patents giltighetstid, erinra
om att det senare i lagen finns regler om tilläggsskydd.
De nu redovisade huvuddragen för en svensk reglering överensstämmer med vad
som föreslagits i promemorian och har också genomgående godtagits av
remissinstanserna. Däremot har flera instanser menat att detaljregleringen bör
närmare ansluta till EG-förordningen än vad promemorians förslag gör. Jag har
tagit intryck av dessa synpunkter och har också på flera ställen utformat
lagtexten så att den i högre grad än promemorians förslag knyter an till
motsvarande bestämmelser i EG-förordningen.
Flera bestämmelser i EG-förordningen är allmänt hållna. I likhet med den
uppfattning som flertalet remissinstanser har gett uttryck för anser jag att det
måste överlämnas åt rättstillämpningen att i det enskilda fallet ta ställning
till vilken närmare omfattning och räckvidd som en viss bestämmelse bör ges. Det
torde ligga i sakens natur att den praxis som utvecklas inom EG vid tillämp-
ningen av förordningen om supplerande skyddscertifikat bör tillmätas betydelse
vid tilllämpningen av motsvarande svenska bestämmelser.
2.3 Skall invändningsförfarandet ändras?
Patent- och registreringsverkets förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
mitt.
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt
eller lämnat utan erinran förslaget att invändningsförfarandet skall äga rum
efter patentmeddelandet. Vad gäller frågan om invändningsfristens längd är
meningarna mera delade. Vissa instanser har ansett att man bör ha en frist på
tre eller sex månader medan andra instanser har välkomnat förslaget om en frist
på nio månader.
Skälen för mitt förslag: Som har berörts i avsnitt 2.1.1 skall Patentverket
pröva om det finns sakliga hinder mot ett patent. Om Patentverket gör den
bedömningen att det inte finns något hinder, skall ansökningen ändå läggas ut
för eventuella invändningar från tredje man inom tre månader. Av administrativa
skäl behöver Patentverket ytterligare tid innan det kan ta slutlig ställning
till ansökningen. Även om ingen invändning görs, kan ett patent till följd av
det nuvarande systemet meddelas tidigast sex månader efter utläggningen av an-
sökningen.
En sådan ordning är inte helt tillfredsställande. Det är angeläget att den som
har sökt ett patent så snabbt som möjligt får tillgång till de rättigheter som
patentet ger, t.ex. möjligheten till ett förordnande om interimistiskt förbud
enligt 57 a §.
Internationellt är det vanligt att invändningsförfarandet kommer efter
patentets meddelande. Som framgått av redovisningen i det föregående är invänd-
ningsförfarandet enligt den europeiska patentkonventionen lagt efter patentmed-
delandet.
Med ett sådant system kan patenthavaren tidigare reagera mot intrång i
ensamrätten. Systemet blir dessutom enklare och billigare. Det bör också beaktas
att invändning görs endast i ett par procent av alla ansökningar.
Med hänsyn till patentväsendets internationella karaktär är det naturligtvis
värdefullt om den svenska patentlagen stämmer överens med det system som
tillämpas t.ex. inom det europeiska patentverket. Det framstår också som
otillfredsställande att man, som det är idag, genom att söka ett europeiskt
patent för Sverige snabbare kan reagera mot intrång i ensamrätten än vad som är
fallet om man väljer att söka ett svenskt patent hos Patentverket.
I likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser anser jag därför att
invändningsförfarandet bör komma efter och inte som nu före patentmeddelandet.
Jag kan nämna att en sådan ordning gäller enligt den danska patentlagen sedan
den 1 januari 1993.
En följd av den nu förordade ändringen blir att utläggningsförfarandet
avskaffas. Om patentansökningen är fullständig och det inte finns hinder mot
patent, bör Patentverket i stället underrätta sökanden om att ett patent kan
meddelas. Den nuvarande avgiften för utläggningen bör ersättas med en avgift för
patentmeddelandet. I likhet med vad som nu gäller för utläggningsavgiften bör
dock en uppfinnare som söker patent ha möjlighet att få befrielse från med-
delandeavgiften, om han har avsevärda svårigheter att betala avgiften. När
den föreskrivna avgiften är betald, bör ansökningen i princip kunna bifallas.
Ansökningsförfarandet bygger på den förutsättningen att ett patent inte får
meddelas i en form eller med ett innehåll som sökanden inte har godkänt. Uppnås
inte enighet mellan sökanden och Patentverket i dessa hänseenden kan ansökningen
inte bifallas. Ett beslut om bifall till ansökningen kan alltså inte gå sökanden
emot. Han får således inte klaga på beslutet. Om någon annan är missnöjd med
beslutet om bifall till en ansökan om patent kan han, enligt den ordning som jag
föreslår, söka ändring av beslutet genom att göra en invändning mot det
meddelade patentet. Om Patentverket avslår invändningen, kan han klaga på det
beslutet. Med hänsyn till det anförda bör det inte finnas möjlighet att över-
klaga ett beslut om bifall till ansökningen.
Ett beslut om bifall till en patentansökan kommer för den skull att vinna laga
kraft omedelbart.
Patentverket har i sin framställning föreslagit att patent skall anses
meddelat när ansökningen har bifallits. Detta knyter an till vad som nu gäller,
nämligen att ett patent är meddelat när beslutet att bifalla ansökningen har
vunnit laga kraft. Å andra sidan kan ett beslut om bifall naturligtvis inte få
fulla rättsverkningar mot tredje man innan beslutet har kungjorts och
invändningsfristen kan inte heller börja löpa före kungörelsedagen. Enligt den
europeiska patentkonventionen gäller också att patentet skall anses meddelat
först när beslutet om bifall till ansökningen har kungjorts.
Patentbesvärsrätten har förordat att en motsvarande ordning bör gälla i
Sverige, och jag anser för min del att denna uppfattning har gott fog för sig.
Den leder också till att meddelandedagen kommer att avgöra en rad frågor, bl.a.
när handlingarna i ärendet senast skall hållas tillgängliga och när en patent-
skrift skall finnas att tillgå hos Patentverket. Reglerna blir därmed konsekven-
ta och enkla att tillämpa. Jag har därför stannat vid den lösningen.
För närvarande gäller att invändningsfristen är tre månader. Denna tidsrymd är
motiverad bl.a. av patentsökandens intresse av att få ett patent inom rimlig
tid. Om patentet kommer att meddelas före invändningsförfarandet, kommer
emellertid frågan om invändningsfristens längd i ett annat läge och jag kan inte
dela den uppfattning som några remissinstanser har gett uttryck för, nämligen
att tidsfristen mer eller mindre automatiskt bör vara densamma i fortsättningen
som den är nu.
I stället torde goda skäl, inte minst för att få enhetlighet i systemet, tala
för att ha samma tidsfrist som enligt den europeiska patentkonventionen, vilken
ju också bygger på ett invändningsförfarande efter patentmeddelandet. Enligt
konventionen är invändningsfristen nio månader. Denna längd torde vara betingad
bl.a. av att det kan ta ganska lång tid för en invändare att hinna upprätta en
utförlig invändningsskrift och skaffa fram t.ex. komplicerad teknisk utredning
från utlandet. Det är knappast en tillfredsställande ordning om en presumtiv
invändare känner sig "tvingad" att för säkerhets skull göra en invändning innan
han fått tillräcklig tid för utredning. Det ligger i allas intresse att
invändning inte görs i fler ärenden än som är påkallat.
Av skäl som de nu redovisade har man i Danmark nyligen infört en
niomånadsfrist för invändningar. Jag förordar att invändningsfristen blir
densamma i Sverige.
För närvarande gäller att en invändning mot en patentansökan kan grundas också
på handläggningsfel vid Patentverket, t.ex. att ansökningen hade bort avskrivas.
I likhet med vad som gäller enligt den europeiska patentkonventionen bör
emellertid en invändning mot ett meddelat patent inte kunna leda till att
patentet upphävs på andra grunder än sådana som hade kunnat leda till att en
domstol ogiltigförklarat patentet. Detta är också remissinstansernas
uppfattning. Det bör alltså inte vara möjligt att genom en invändning angripa
ett meddelat patent på den grunden att ett rent handläggningsfel har begåtts,
t.ex. att någon sådan föreskrift i patentkungörelsen eller patentbestämmelserna
har åsidosatts.
Sedan ett patent har meddelats skall enligt 71 § en patenthavare, som inte har
hemvist i Sverige, ha ett här bosatt ombud. Ombudet skall vara behörigt att ta
emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden
rörande patent. Under invändningsförfarandet kan det emellertid äga rum
omfattande diskussioner mellan patenthavaren och Patentverket, bl.a. om
ändringar i det meddelade patentet. För att detta skall fungera måste ombudet ha
full behörighet att företräda patenthavaren i saken. Bestämmelsen i 71 § är
sålunda otillräcklig. Av praktiska skäl bör alltså samma ombudstvång gälla vid
invändning mot ett meddelat patent som för närvarande enligt 12 § gäller vid
invändning mot en ansökan om patent. Patentverket har föreslagit att kravet på
sådant ombud skall gälla under hela niomånadersfristen även om ingen invändning
görs. För egen del anser jag dock inte att detta är nödvändigt, utan ombuds-
tvånget bör råda bara om en invändning verkligen görs.
Det är ett allmänt intresse att oriktiga patent förhindras. Patentverket bör
därför i vissa fall kunna fortsätta invändningsförfarandet även om en invändning
återkallas. I linje med vad som gäller vid en invändares återkallelse av
besvärstalan, bör dock förfarandet fullföljas bara om det föreligger särskilda
skäl. Ett skäl att ändå fortsätta förfarandet kan vara att det finns ett starkt
objektivt patenterbarhetshinder.
Avskaffandet av utläggningsförfarandet bör slutligen föranleda ändringar i en
rad bestämmelser som hänvisar till Patentverkets beslut att lägga ut ansökningen
för invändningar. I de flesta fall bör, som tidigare har berörts, dessa
hänvisningar i stället avse patentmeddelandet, dvs. dagen för kungörande av
Patentverkets beslut att bifalla patentansökningen.
2.4 Skall lydelsen av 72 § ändras?
Patent- och registreringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Patentbesvärsrätten har
tillstyrkt Patentverkets förslag. Patentbesvärsrätten har menat att svensk
praxis i stort sett stämmer överens med det europeiska patentverkets och att en
ändring av lydelsen är onödig.
Skälen för mitt förslag: Som har berörts i det föregående (avsnitt 2.1.1) kan
Patentverket förklara att en för sent vidtagen åtgärd skall anses vidtagen i
rätt tid, om en patentsökande eller patenthavare har gjort allt vad som skäligen
har kunnat krävas av honom för att vidta åtgärden i rätt tid. Bestämmelsen togs
in genom 1978 års lagstiftning och var en anpassning av svensk rätt till vad som
gäller enligt den europeiska patentkonventionen (artikel 122).
Det svenska lagrummet utformades i nära anslutning till artikel 122 i kon-
ventionen, men fick inte exakt samma lydelse. Som en förutsättning för att 72 §
skall vara tillämplig krävs att sökanden eller patenthavaren har gjort allt som
skäligen har kunnat krävas av honom för att iaktta fristen. Enligt artikel 122
fordras att sökanden eller patenthavaren har iakttagit all omsorg som betingats
av omständigheterna.
Under förarbetena till 72 § övervägdes att använda den formulering som finns i
32 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken för att ange när laga förfall skall
anses ha förelegat. Där sägs att laga förfall föreligger om någon, genom avbrott
i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han inte hade
bort förutse eller rätten eljest finner utgöra giltig ursäkt, har hindrats att
fullgöra vad som har ålegat honom. Från dansk och norsk sida anfördes att en
sådan avfattning inte skulle ge bestämmelsen samma innebörd som
konventionstexten. I propositionen uttalades emellertid att som utgångspunkt
borde gälla att bedömningen av vad som skall anses vara godtagbart förfall
skulle ske enligt samma normer som vid prövning om laga förfall föreligger
enligt 32 kap. 8 § rättegångsbalken (prop. 1977/78:1 Del A s. 366).
Patentverket har i sin framställning anfört att den svenska tilllämpningen av
72 § nära har följt det nämnda uttalandet i propositionen. Enligt Patentverket
har svensk praxis därför blivit restriktiv och kommit att skilja sig från den
rättstillämpning som finns i det europeiska patentverket och i många andra
länder i Europa, däribland Danmark, Finland och Norge.
Enligt min mening är det givet, inte minst med hänsyn till patentväsendets
internationella karaktär, att det inte bör vara svårare att få en frist åter-
ställd här i Sverige än vad det är t.ex. inom det europeiska patentverket. I och
för sig torde det kunna diskuteras om svensk praxis verkligen är fullt så
restriktiv som Patentverket har gjort gällande. Det är visserligen riktigt att
rättstillämpningen till en början kom att strikt grundas på det i förarbetena
gjorda uttalandet om laga förfall som rekvisit för återställande av fristen, men
tillämpningen synes ha mjukats upp genom senare avgöranden av Regeringsrätten
(jfr RÅ 81 2:59 och RÅ 83 2:7).
Det är emellertid en utbredd uppfattning att 72 § tillämpas på ett mera
restriktivt sätt än motsvarande bestämmelser i andra länder och inte minst inom
det europeiska patentverket. Som nyss berörts är lagrummets ordalydelse inte
heller helt i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i konventionen.
I likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser anser jag därför att
lydelsen av 72 § bör knytas ordagrant till artikel 122 i den europeiska
patentkonventionen.
2.5 Skall det införas en möjlighet för uppfinnaren attbegära att hans namn
inte anges i patentskriften ?
Patent- och registreringsverkets förslag: En uppfinnare, som inte vill ha sitt
namn tryckt i en patentskrift, skall skriftligen kunna begära att hans namn
utelämnas.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört saken. Patent-
besvärsrätten har motsatt sig en lagändring medan Svenska uppfinnareföreningen
har tillstyrkt förslaget under förutsättning att en begäran om utelämnande av
namn inte påverkar uppfinnarens ersättning för uppfinningen.
Skälen för min bedömning: Enligt 21 § patentlagen gäller att patentskriften
skall innehålla uppgift bl.a. om uppfinnaren. Patentverket vill med sitt förslag
öppna en möjlighet för uppfinnaren att slippa att ha sitt namn tryckt i
patentskriften. Som grund för detta har Patentverket hänvisat framför allt till
att det i utkastet till konvention om patentharmonisering, vilket har utarbetats
inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, finns en
bestämmelse som ger uppfinnaren rätt att avstå från angivande av namn i
patentskriften.
I dagsläget är det emellertid i hög grad osäkert om konventionsförslaget
verkligen kommer att antas. Patentverkets förslag har inte heller mött något
större gensvar vid remissbehandlingen. Enligt min mening finns det inte skäl att
nu ändra en ordning som sedan lång tid har gällt i Sverige. Jag föreslår därför
ingen lagändring i detta avseende.
2.6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn
till den tid som kommer att förflyta innan riksdagen kan fatta beslut i
lagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den 1 december 1993.
Som har redovisats i redogörelsen om EES-förhandlingarna om EG-förordningen om
supplerande skyddscertifikat (avsnitt 2.1.4) har man i expertgruppen kommit
överens om en anpassning enligt vilken det skall vara möjligt att erhålla skydd
om det fanns ett gällande patent när förordningen började gälla inom gemenskapen
även om detta patent har löpt ut innan skydd kan meddelas enligt EES-reglerna.
Avsikten är att sålunda fånga upp de patent vars giltighetstid gått ut innan ett
certifikat kan meddelas.
Eftersom de svenska bestämmelserna om tilläggsskydd bör ansluta till vad som
torde komma att gälla som EES-rätt, delar jag den bland remissinstanserna nästan
helt genomgående uppfattningen att motsvarande bestämmelser bör införas i
förevarande sammanhang.
Av hänsyn till tredje man bör det i dessa fall finnas en särskild frist inom
vilken en ansökan måste göras. I EES-förhandlingarna har man diskuterat en frist
på bara ett par månader. Enligt min mening är den tiden alltför kort; det kan
vara svårt för sökanden att i tid sätta sig in i de nya bestämmelserna och få
fram tillräcklig dokumentation. Enligt förordningen skall en ansökan göras inom
sex månader från ikraftträdandet om det rör sig om ett godkännande för för-
säljning av läkemedel som har beviljats innan förordningen trädde i kraft. Det
framstår som enklast och klarast att samma frist får gälla även för ansökningar
som hänför sig till ett patent som har gått ut före ikraftträdandet.
I likhet med vad man har enats om i EES-förhandlingarna bör vidare bestämmel-
ser införas om en slags föranvändarrätt för den som i god tro har börjat
utnyttja uppfinningen under den fria tiden. Bestämmelsen kan lämpligen utformas
efter mönster från 74 § patentlagen.
Patentverket har i sin framställning föreslagit att avgörande för om de nya
eller gamla reglerna skall tillämpas på en patentansökan som har getts in före
ikraftträdandet men inte slutligt behandlats, skall vara om ansökan har godkänts
för utläggning före ikraftträdandet. Är så fallet skall, menar Patentverket,
ansökningen behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser medan i annat fall
de nya reglerna skall slå till.
För egen del anser jag emellertid att det är lämpligare att låta ansöknings-
dagen vara avgörande för om de gamla eller nya patentbestämmelserna skall vara
tillämpliga. Den som söker ett patent har ett berättigat, och många gånger
betydande, intresse av att kunna förutse enligt vilka regler hans ansökan kommer
att behandlas. Med hänsyn härtill anser jag att de nya patentbestämmelserna bör
tillämpas bara på ansökningar som har gjorts efter ikraftträdandet. Om en
patentansökan har gjorts före ikraftträdandet, bör alltså äldre bestämmelser
gälla. En föreskrift av detta slag träffar också patent som har bifallits på
grund av en ansökan som har getts in före ikraftträdandet. Detta får bl.a. till
följd att de nya invändningsreglerna inte kommer att slå till mot ett sådant
patent.
2.7 Kostnader
Det finns inte anledning att räkna med att de föreslagna ändringarna kommer att
medföra några ökade kostnader för det allmänna.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom Justitiedepartementet upprättats förslag
till
1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
2. lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Lagrådet
har granskat lagförslagen.
4 Specialmotivering
4.1 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
19 §
Om ansökningen är fullständig och det inte finns hinder mot patent, skall
patentmyndigheten underrätta sökanden om att patent kan meddelas.
Inom två månader från dagen för underrättelsen skall sökanden betala en
fastställd meddelandeavgift. Om detta inte sker, skall ansökningen avskrivas. En
avskriven ansökan skall återupptas, om sökanden inom fyra månader efter utgången
av de två månaderna betalar meddelandeavgiften och en fastställd återupptag-
ningsavgift.
Söks patent av en uppfinnare som har avsevärda svårigheter att betala med-
delandeavgiften, får patentmyndigheten befria honom från denna, om han skrift-
ligen begär detta inom två månader från dagen för underrättelsen. Om patentmyn-
digheten avslår uppfinnarens begäran, skall en avgift som betalas inom två
månader därefter anses betald i rätt tid.
Första stycket
Om förutsättningarna för patent är uppfyllda, dvs. om ansökningen är
fullständig och Patentverket gör bedömningen att det inte finns några hinder mot
patent, skall sökanden underrättas om att ett patent kan meddelas.
En underrättelse om att patent kan meddelas binder inte Patentverkets slutliga
ställningstagande. Det innebär bara att hinder mot patent inte har ansetts
föreligga när underrättelsen gjordes.
Andra stycket
Bestämmelsen svarar mot hittillsvarande 20 § första stycket men tar sikte på
meddelandeavgift i stället för utläggningsavgift. Inom två månader från dagen
för Patentverkets underrättelse om att ett patent kan meddelas skall sökanden
betala den fastställda avgiften.
Tredje stycket
Bestämmelsen svarar mot hittillsvarande 20 § tredje stycket. Bortsett från att
avgiften skall betalas inom två månader från dagen för underrättelsen enligt
första stycket, har endast redaktionella ändringar gjorts.
20 §
Om sökanden har fullgjort vad som krävs enligt 19 § och det fortfarande inte
finns hinder mot patent, skall patentmyndigheten bifalla ansökningen. Beslutet
skall kungöras.
När beslutet att bifalla patentansökningen har kungjorts, är ett patent
meddelat. Ett meddelat patent skall antecknas i patentregistret som förs av
patentmyndigheten. Ett patentbrev skall också utfärdas.
Sedan patentet har meddelats får patentkraven inte ändras så att
patentskyddets omfattning utvidgas.
Första stycket
Bestämmelsen svarar mot hittillsvarande 23 § första stycket.
Som har nämnts i specialmotiveringen till föregående paragraf binder
underrättelsen om att patent kan meddelas inte Patentverkets slutliga
ställningstagande. Patentverket beslutar inte om att bifalla ansökningen förrän
meddelandeavgiften har betalats. Då skall verket beakta alla hinder mot patent
som det kan känna till. Sålunda kan Patentverket ha funnit anledning att utföra
kompletterande granskning av ansökningen, t.ex. i förhållande till nyinkommet
material. Vad som har kommit fram vid den granskningen kan alltså utgöra hinder
mot patent, trots att sökanden har fått en underrättelse om att ett patent kan
meddelas.
Andra stycket
Bestämmelsen svarar mot hittillsvarande 26 § första stycket och 27 §.
När beslutet har kungjorts, är ett patent meddelat. I likhet med vad som för
närvarande gäller skall det meddelade patentet antecknas i patentregistret och
ett patentbrev utfärdas.
Tredje stycket
Bestämmelsen, som reglerar när patentkraven senast får ändras så att
patentskyddets omfattning utvidgas, svarar mot hittillsvarande 19 § andra
stycket. Ändringsförbudet slår till den dag då patentet meddelades.
21 §
Från och med den dag då patentet meddelas skall en patentskrift finnas att
tillgå hos patentmyndigheten. Patentskriften skall innehålla beskrivning,
patentkrav och sammandrag samt uppgift om patenthavaren och uppfinnaren.
Bestämmelsen behandlar frågan när en patentskrift skall finnas att tillgå hos
Patentverket. För närvarande gäller att den avgörande tidpunkten är när
ansökningen utläggs. Enligt förevarande bestämmelse skall en patentskrift finnas
att tillgå från och med den dag då patentet meddelades.
22 §
Från och med den dag då patentet meddelas skall handlingarna i ärendet hållas
tillgängliga för var och en.
När arton månader har förflutit från den dag då patentansökningen gjordes,
eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs, skall
handlingarna, om de inte redan har gjorts tillgängliga enligt första stycket,
hållas tillgängliga för var och en. Om ansökningen har avskrivits eller
avslagits, skall handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden begär
att ansökningen återupptas, överklagar eller gör en framställning enligt 72
eller 73 §.
På begäran av sökanden skall handlingarna hållas tillgängliga tidigare än vad
som följer av första och andra styckena.
När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skall
kungörelse om det utfärdas.
Innehåller en handling en företagshemlighet och rör den inte en uppfinning på
vilken patent söks eller har meddelats, får patentmyndigheten på yrkande
förordna, om det finns särskilda skäl för det, att handlingen inte får lämnas
ut. Om ett sådant yrkande har framställts, får handlingen inte lämnas ut förrän
yrkandet har ogillats genom ett beslut som har vunnit laga kraft.
Om en kultur av en mikroorganism har deponerats enligt 8 a §, har var och en
rätt att få prov från kulturen sedan handlingarna har blivit allmänt
tillgängliga enligt första, andra eller tredje stycket. Vad nu sagts medför dock
inte att prov skall lämnas ut till någon som till följd av föreskrift i lag
eller annan författning inte får ta befattning med den deponerade
mikroorganismen. Det medför inte heller att prov skall lämnas ut till någon vars
befattning med provet kan antas vara förbunden med en påtaglig risk med hänsyn
till organismens skadebringande egenskaper.
Till dess att patent har meddelats eller patentansökningen har avgjorts
slutligt utan att ha lett till patent gäller trots bestämmelsen i sjätte stycket
första meningen att prov från deposition får lämnas endast till en särskild
sakkunnig, om sökanden begär det. Regeringen föreskriver inom vilken tid en
sådan begäran får göras och vem som får anlitas som sakkunnig av den som vill få
prov.
Den som vill få prov skall skriftligen begära det hos patentmyndigheten och
avge en förbindelse av det innehåll som regeringen föreskriver för att förebygga
missbruk av provet. Om prov får lämnas ut endast till en särskild sakkunnig,
skall förbindelsen i stället avges av denne.
Paragrafen reglerar tidpunkten för offentliggörande av handlingar i
patentärendet.
Första stycket
Huvudregeln är att handlingarna i ärendet skall hållas tillgängliga från och
med den dag då patentet meddelades, dvs. när beslutet att bifalla ansökningen
kungjordes. Det är samma dag som en patentskrift skall finnas att tillgå enligt
21 §. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.
Andra stycket
Den tidigare hänvisningen till utläggningsförfarandet har ersatts med en
erinran om att handlingarna kan ha gjorts tillgängliga tidigare enligt första
stycket. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.
Tredje och fjärde styckena
Endast redaktionella ändringar har gjorts i styckena.
Femte stycket
Bestämmelsen berör handlingar som innehåller företagshemligheter. Den är
tillämplig även under ett invändningsförfarande. Såväl en patentsökande som en
patenthavare eller en invändare får begära att handlingen inte lämnas ut. Som en
konsekvens av att invändningsförfarandet kommer att äga rum efter
patentmeddelandet, har bestämmelsen ändrats så att det numera också anges att
handlingen inte får röra uppfinning varå ett patent har meddelats. Övriga
ändringar är av redaktionell karaktär.
Sjätte stycket
Endast redaktionella ändringar har gjorts i bestämmelsen.
Sjunde stycket
Bestämmelsen har ändrats så att dagen för patentmeddelandet utgör den gräns
inom vilken ett prov av en deponerad kultur får lämnas ut endast till en
särskild sakkunnig. I övrigt har bara redaktionella ändringar gjorts.
Åttonde stycket
Endast redaktionella ändringar har gjorts i bestämmelsen.
23 §
Om patentmyndigheten avskriver eller avslår en ansökan som har blivit
tillgänglig för var och en, skall beslutet kungöras när det har vunnit laga
kraft.
Paragrafen svarar mot 26 § andra stycket och har endast ändrats redaktionellt.
24 §
Var och en får göra invändning mot ett meddelat patent. En invändning skall
göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då
patentet meddelades.
Patentmyndigheten skall underrätta patenthavaren om invändningen och ge denne
tillfälle att yttra sig. Vad som sägs i 12 § skall också tillämpas på patent-
havaren under invändningsförfarandet.
Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det
finns särskilda skäl.
Första stycket
Var och en kan göra invändning mot det meddelade patentet. Även patenthavaren
själv kan alltså göra invändning mot patentet. På så vis kan han få till stånd
en begränsning av patentet och därmed undgå en talan om ogiltighetsförklaring.
Invändningen skall göras skriftligen hos Patentverket inom nio månader från
den dag då patentet meddelades. Någon avgift tas inte ut för invändning.
Andra stycket
Bestämmelsen, som har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 2.3,
ger vissa grundläggande regler om förfarandet. Ytterligare bestämmelser finns i
patentkungörelsen.
Om Patentverket tar upp en invändning, skall patenthavaren underrättas om
invändningen och ges tillfälle att yttra sig över denna. I likhet med vad som
enligt 12 § gäller under ansökningstiden skall en patenthavare, som inte har
hemvist här i landet, under ett invändningsförfarande ha ett här bosatt ombud
som får företräda honom i allt som rör saken. Om det görs en invändning, är det
alltså inte tillräckligt att patenthavaren företräds av ombud enligt 71 §. Något
motsvarande krav på ombud för invändaren finns inte.
Även om en invändning har gjorts, fortsätter det meddelade patentet att gälla.
Enbart den omständigheten att en invändning har gjorts hindrar alltså inte
patenthavaren från att få bifall till ett yrkande om vitesförbud enligt 57 a §.
Tredje stycket
Bestämmelsen är utformad efter mönster från regel 60 (2) i
tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen.
Patenthavaren och invändaren disponerar inte helt över invändningsförfarandet.
Även om invändningen återkallas får Patentverket även på annan grund än vad
invändaren har åberopat därför fortsätta förfarandet. Denna handläggning kan
leda till att patentet upphävs eller ändras i enlighet med vad som sägs i 25 §.
En förutsättning för att förfarandet skall få fullföljas trots att invändningen
har återkallats är dock att det finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara
att det föreligger ett starkt objektivt patenterbarhetshinder.
25 §
Patentmyndigheten skall efter invändning upphäva patentet, om det
1. har meddelats trots att villkoren i 1 och 2 §§ inte är uppfyllda,
2. avser en uppfinning som inte är så tydligt angiven att en fackman med
ledning därav kan utöva den, eller
3. omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes.
Patentmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte enligt första stycket
finns något hinder mot att patentet upprätthålls.
Om patenthavaren under invändningsförfarandet har gjort sådana ändringar att
hinder inte finns enligt första stycket mot att patentet upprätthålls i sin
ändrade lydelse, skall patentmyndigheten förklara att patentet upprätthålls i
den ändrade lydelsen.
När patentmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, skall
det kungöras. Om beslutet innebär att patentet ändras, skall en ny patentskrift
finnas att tillgå hos patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfärdas.
Bestämmelsen handlar om Patentverkets prövning av invändningar. De
omständigheter som kan föranleda att patentet upphävs är desamma som kan medföra
att patentet kan förklaras ogiltigt enligt 52 § första stycket 1 - 3. Föreligger
någon sådan omständighet skall det meddelade patentet upphävas. I annat fall
skall invändningen avslås. Skulle patenthavaren under invändningsförfarandet ha
gjort sådana ändringar att hinder mot att patentet upprätthålls i ändrad lydelse
inte föreligger, skall patentmyndigheten förklara att patentet skall
upprätthållas i sin ändrade lydelse.
Som har nämnts i specialmotiveringen till 24 § tredje stycket disponerar
patenthavaren och invändaren inte helt över invändningsförfarandet. Under ett
pågående förfarande skall Patentverket sålunda ta hänsyn till varje omständighet
som kan utgöra skäl att upphäva patentet och som verket får kännedom om. Om det
under förfarandet upptäcks sådana brister som avses i första stycket, skall
bristerna således tas upp av Patentverket även om de inte har uppmärksammats av
invändaren. En brist kan komma till Patentverkets kännedom t.ex. genom en
anmärkning från allmänheten. Den som gör en anmärkning efter niomånadersfristen
har inte ställning som invändare, vilket bl.a. får till följd att vederbörande
inte har rätt att klaga på Patentverkets beslut enligt 26 §.
26 §
Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent får över-
klagas av sökanden, om det har gått honom emot. Ett slutligt beslut om en
invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren, om det har
gått den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan, får denna ändå
prövas om det finns särskilda skäl.
Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje
stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring
enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket
ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits, får överklagas av den som
har framställt yrkandet.
Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket
har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75 §.
Paragrafen svarar mot hittillsvarande 24 §. Bortsett från vad som sägs om
överklagande av beslut i anledning av en invändning har endast redaktionella
ändringar gjorts.
27 §
Överklagande enligt 26 § görs hos Patentbesvärsrätten inom två månader från
beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Regeringsrätten
inom två månader från beslutets dag. Överklagandet får inte avse andra
patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet. I övrigt
tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om
besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla
uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Regeringsrätten och
om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.
Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer in till
Patentbesvärsrätten eller Regeringsrätten.
Paragrafen svarar mot hittillsvarande 25 §. Endast redaktionella ändringar har
gjorts.
34 §
I fråga om en internationell patentansökan får inte patent meddelas eller
beslut om avslag fattas förrän efter utgången av den frist som regeringen
föreskriver, om inte sökanden samtycker till att ansökningen avgörs innan dess.
De ändringar som har gjorts är, förutom av redaktionell natur, en följd av att
invändningsförfarandet har ändrats.
35 §
I fråga om en internationell patentansökan får patentmyndigheten inte utan
sökandens samtycke meddela patent eller offentliggöra ansökningen förrän
Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens internationella byrå
har publicerat ansökningen eller tjugo månader har förflutit från den interna-
tionella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken
prioriteten begärs.
De ändringar som har gjorts är, förutom av redaktionell natur, en följd av att
invändningsförfarandet har ändrats.
36 §
Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för
internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenter-
barhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra
oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat
tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, skall patentmyndigheten
pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var
riktig, skall den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan
granskning eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte
sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det
myndigheten sände en underrättelse till honom om sitt ställningstagande. Om
patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, skall myndigheten
fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit
att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, får överklagas
av sökanden. Vad som sägs i 27 § första och andra styckena skall tillämpas.
Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att
betala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att
patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna
beslut.
Förutom att hänvisning görs till 27 § i stället för till 25 § har endast
redaktionella ändringar gjorts.
40 §
Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har förflutit från
den dag då patentansökningen gjordes.
För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för varje avgiftsår som
börjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter för
patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patenthavaren, när
årsavgift för patentet för första gången förfaller till betalning, betala
årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.
Bestämmelser om tilläggsskydd för läkemedel finns i 13 kap.
Paragrafen reglerar giltighetstiden för patent. Som har framhållits i den
allmänna motiveringen i avsnitt 2.1.3 utgör tilläggsskyddet ingen förlängning av
patenttiden för uppfinningen. I paragrafens tredje stycke erinras dock om att
det i 13 kap. finns bestämmelser om tilläggsskydd för läkemedel.
52 §
På talan om det skall rätten förklara patentet ogiltigt, om
1) patentet har meddelats trots att villkoren i 1 och 2 §§ inte är uppfyllda,
2) patentet avser en uppfinning som inte är så tydligt angiven att en fackman
med ledning därav kan utöva den,
3) patentet omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes,
eller
4) patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelats.
Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har fått
patentet har haft rätt till bara en viss andel i det.
Utom i fall som avses i fjärde stycket får talan föras av var och en som lider
förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet
som regeringen bestämmer.
En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon annan än den som har
rätt att få patentet enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig ha sådan
rätt. En talan skall väckas inom ett år efter erhållen kännedom om patentets
meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren
var i god tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom, får talan
inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande.
De ändringar som har gjorts är, förutom av redaktionell natur, en följd av att
invändningsförfarandet har ändrats.
60 §
Om någon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning efter det att
handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, skall vad
som sägs om patentintrång tillämpas i den mån ansökningen leder till patent. För
tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § omfattar patentskyddet dock
endast vad som framgår såväl av patentkraven i deras lydelse när ansökningen
blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. Straff får inte
dömas ut och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan paten-
tet har meddelats får bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.
Vad som sägs i 58 § tredje stycket skall inte tillämpas, om ersättningstalan
väcks senast ett år efter det att tiden för invändning har gått ut eller, om
invändning har gjorts, senast ett år efter det att patentmyndigheten har
beslutat att patentet skall upprätthållas.
Första stycket
De ändringar som har gjorts är, förutom av redaktionell natur, en följd av att
invändningsförfarandet har ändrats.
Andra stycket
Bestämmelsen har avfattats i enlighet med vad som enligt 88 § tredje stycket
gäller för europeiska patent och dessutom ändrats redaktionellt.
61 §
Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett beslut eller en
dom som har vunnit laga kraft, får rätten inte enligt 57-60 §§ döma till straff,
meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller förordna om säker-
hetsåtgärd.
Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande
att patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om
detta har väckts. Rätten skall förelägga den som gör gällande att patentet är
ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan. Förs i samma rättegång talan
om patentintrång och talan om patentets ogiltighet och är det med hänsyn till
utredningen lämpligt att frågan huruvida patentintrång föreligger avgörs
särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna särskild dom ges i den
frågan. Om särskild dom ges, får rätten förordna att målet om ogiltighet skall
vila till dess domen har vunnit laga kraft.
Paragrafen har ändrats, förutom i redaktionellt avseende, som en följd av att
ett invändningsförfarande kan leda till att det meddelade patentet upphävs. Om
ett patent har upphävts genom ett beslut som har vunnit laga kraft, får rätten
inte besluta om intrångspåföljd, meddela vitesförbud, utdöma vite eller förordna
om säkerhetsåtgärd. Samma regler gäller alltså som vid lagakraftvunnen dom om
ogiltigförklaring.
72 §
Om en patentsökande eller en patenthavare trots att han har iakttagit all
omsorg som har betingats av omständigheterna, i annat fall än som avses i andra
stycket, har lidit rättsförlust på grund av att han inte har vidtagit en åtgärd
hos patentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd av
lagen och vidtar han åtgärden inom två månader från det förfallet upphörde, dock
senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att
åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Om patentsökanden eller patenthavaren
vill få en sådan förklaring, skall han inom den tid som nu har sagts för
åtgärden begära den skriftligen hos patentmyndigheten och betala en fastställd
avgift.
Om en patentsökande eller en patenthavare inte har betalat årsavgift inom den
frist som sägs i 41 § tredje stycket eller 42 § tredje stycket, skall
bestämmelserna i första stycket tillämpas, dock att årsavgiften skall vara
betald och begäran gjord senast inom sex månader från fristens utgång.
Första stycket gäller inte en frist som avses i 6 § första stycket.
I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt
31 § tillämpas första stycket också om den patentsökande har lidit rättsförlust
på grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande
myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för
internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån.
Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här
vidtas hos patentmyndigheten. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte den
frist inom vilken en internationell patentansökan skall göras för att få åtnjuta
prioritet från en tidigare ansökan.
Första stycket
Förutom i redaktionellt avseende har bestämmelsen ändrats såvitt gäller
förutsättningarna för att en frist skall återupprättas. I linje med vad som
gäller enligt den europeiska patentkonventionen skall så ske, om en
patentsökande eller en patenthavare har iakttagit all omsorg som har betingats
av omständigheterna.
Bestämmelsen gäller även under ett invändningsförfarande.
Andra och tredje styckena
Endast redaktionella ändringar har gjorts.
75 §
Andra slutliga beslut av patentmyndigheten än som avses i 26 § samt beslut
enligt 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patentbesvärsrätten inom två måna-
der från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Regeringsrätten
inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslut. Patent-
besvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt
tillstånd för prövning i Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant
tillstånd meddelas.
Förutom att det i paragrafen hänvisas till 26 § i stället för till 24 § har
endast redaktionella ändringar gjorts.
105 §
Enligt bestämmelserna i detta kapitel kan efter ansökan erhållas till-
läggsskydd för en aktiv ingrediens eller en kombination av aktiva ingredienser i
ett läkemedel.
Bestämmelsen bygger främst på artiklarna 1 och 2 i EG-förordningen om supple-
rande skyddscertifikat för läkemedel.
Av bestämmelsen framgår att tilläggsskydd kan fås för en aktiv ingrediens
eller kombination av aktiva ingredienser i ett läkemedel. Skyddet är alltså
knutet till den aktiva ingrediensen.
106 §
Tilläggsskydd meddelas, om
1. den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser skyddas
av ett patent som gäller i Sverige,
2. den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser ingår i
ett läkemedel som är godkänt för försäljning enligt 5 § läkemedelslagen
(1992:859),
3. godkännandet är det första som omfattar den aktiva ingrediensen eller kom-
binationen av aktiva ingredienser, samt
4. tilläggsskydd inte tidigare har meddelats för den aktiva ingrediensen eller
kombinationen av aktiva ingredienser.
Paragrafen innehåller materiella bestämmelser för meddelande av tilläggsskydd.
Föreskrifterna ansluter till vad som gäller enligt artikel 3 i EG-förordningen.
Den materiella prövningen är enkel. Det är bara fyra förutsättningar som måste
vara uppfyllda för att Patentverket skall bifalla en ansökan om tillläggsskydd.
Patentverket kan således i de flesta fall meddela sitt beslut nästan omedelbart
efter det att ansökan kom in.
För det första skall den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva
ingredienser skyddas av ett patent och detta patent skall gälla när ansökningen
om tilläggsskydd görs. Patentet måste gälla i Sverige, dvs. antingen som ett
svenskt patent eller som ett europeiskt patent med verkan här i landet.
Genom en snabb kontroll kan Patentverket avgöra om den första förutsättningen
för tilläggsskydd är uppfylld.
För det andra skall den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva
ingredienser ingå i ett läkemedel som är godkänt för försäljning enligt
läkemedelslagen. Godkännandet måste alltså gälla när ansökningen avgörs. Om god-
kännandet därefter återkallas, skall enligt 112 § andra stycket Patentverket
besluta att det meddelade tilläggsskyddet skall upphöra.
Patentverkets prövning av den andra förutsättningen torde normalt kunna göras
på grundval av de uppgifter som sökanden har lämnat i sin ansökan i enlighet med
kravet i 107 § tredje stycket. Det är alltså inte meningen att Patentverket
skall kontakta Läkemedelsverket för att undersöka om det alltjämt finns ett
gällande godkännande för produkten.
För det tredje gäller att det ifrågavarande godkännandet skall vara det första
som omfattar den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser.
Slutligen får ett tilläggsskydd inte ha meddelats tidigare för samma aktiva
ingrediens eller kombination av aktiva ingredienser.
107 §
En ansökan om tilläggsskydd skall göras skriftligen hos patentmyndigheten.
Ansökningen skall göras inom sex månader från det att läkemedlet godkändes. Om
godkännande lämnades innan patentet meddelades, skall ansökningen göras inom sex
månader från det att patentet meddelades.
Ansökningen skall innehålla uppgift om patentets nummer och uppfinningens
benämning. Ansökningen skall också innehålla en identifiering av den aktiva
ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser och en dokumentation av
beslut om det första godkännandet av läkemedlet.
Sökanden skall betala en fastställd ansökningsavgift.
Patentmyndigheten skall kungöra ansökningen.
Paragrafen anger hur det går till att göra en ansökan om tilläggsskydd. Före-
skrifterna grundas främst på artiklarna 7-9 i EG-förordningen.
Första stycket
Av första stycket framgår att en ansökan alltid skall ges in till
patentmyndigheten, dvs. Patent- och registreringsverket (7 §). Patentverket med-
delar således tilläggsskydd även för produkter som omfattas av ett europeiskt
patent. Ansökningen skall vara skriftlig. I patentkungörelsen finns ytterligare
föreskrifter om hur ansökningen skall se ut.
Andra stycket
Ansökningen måste göras inom en viss tid, nämligen enligt huvudregeln inom sex
månader från det att läkemedlet godkändes för försäljning. Om godkännandet
lämnades innan patentet meddelades, skall ansökningen dock göras inom sex
månader från det att patentet meddelades.
Tredje stycket
I tredje stycket föreskrivs vad en ansökan om tilläggsskydd måste innehålla.
Ansökningsförfarandet är enkelt. Det krävs inte många handlingar eller
uppgifter.
Ansökningen skall innehålla uppgift om patentets nummer och uppfinningens
benämning. Som har nämnts vid redovisningen av EG-förordningen kan en aktiv
ingrediens vara skyddad av flera olika patent. I så fall måste patenthavaren
välja vilket patent han skall åberopa i sin ansökan om tilläggsskydd för den
aktiva ingrediensen. Valet är av betydelse för tilläggsskyddets giltighetstid
(109 § andra stycket).
Eftersom tilläggsskyddet bara gäller en viss aktiv ingrediens som skyddas av
patentet, är det nödvändigt att sökanden identifierar ingrediensen. Denna
beskrivs även genom en till ansökningen fogad kopia av beslut om godkännande för
försäljning som läkemedel. Detta beslut är dessutom av betydelse för beräkningen
av tilläggsskyddets giltighetstid (109 § andra stycket).
Fjärde stycket
Sökanden skall enligt paragrafens tredje stycke betala en ansökningsavgift. Av
76 § följer att avgiften för ansökan om tillläggsskydd fastställs av regeringen.
Femte stycket
Patentverket skall kungöra en ansökan om tilläggsskydd. Genom kungörandet får
tredje man kännedom om ansökningen och kan genom erinringar till Patentverket
påpeka brister i ansökningen.
108 §
Om det finns förutsättningar för tilläggsskydd enligt 106 och 107 §§, skall
patentmyndigheten bifalla ansökningen. Beslutet skall kungöras.
När beslutet att bifalla ansökningen har kungjorts, är ett tillläggsskydd med-
delat. Ett meddelat tilläggsskydd skall antecknas i patentregistret.
Första stycket
Om det finns formella och materiella förutsättningar för tilläggsskydd, skall
Patentverket bifalla ansökningen. Beslutet skall kungöras.
Andra stycket
På samma sätt som gäller för patent är ett tilläggsskydd meddelat när beslutet
att bifalla ansökningen har kungjorts. Det meddelade tilläggsskyddet skall
antecknas i patentregistret.
Liksom ett beslut att bifalla en ansökan om patent kan ett fullt bifall till
en ansökan om tilläggsskydd inte överklagas. Till skillnad från vad som gäller
för ett meddelat patent kan emellertid invändning inte göras mot det meddelade
tilläggsskyddet (114 § andra stycket). Den som är missnöjd med beslutet får i
stället väcka talan om ogiltigförklaring enligt 113 § 1.
109 §
Tilläggsskyddet börjar gälla vid utgången av patentets giltighetstid.
Tilläggsskyddet kan upprätthållas under en så lång tid som svarar mot den tid
som förflöt från dagen då ansökningen om patent gjordes till dagen för det
första godkännandet av läkemedlet, minskad med fem år. Tilläggsskyddet kan dock
aldrig upprätthållas under längre tid än fem år.
Till grund för paragrafen ligger artikel 13 i EG-förordningen.
Första stycket
Tilläggsskyddets rättsverkningar inträder först när skyddet har börjat gälla
vilket sker vid utgången av patentets giltighetstid. Sålunda hakar til-
läggsskyddet på patentskyddet efter 20 år.
Andra stycket
I andra stycket finns bestämmelser om hur länge ett tilläggsskydd kan
upprätthållas. För att skyddet skall upprätthållas måste årsavgift betalas till
Patentverket (111 §).
Beräkningen av giltighetstiden svarar i stort sett mot vad som gäller enligt
EG-förordningen. Den enda skillnaden är att endast första godkännande i Sverige
beaktas. Godkännande för försäljning i andra länder saknar alltså betydelse för
tilläggsskyddets längd.
Den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser kan skyddas
av flera patent. I så fall skall, i likhet med vad som gäller enligt
EG-förordningen, ansökningsdagen för det i ärendet om tilläggsskydd åberopade
patentet avgöra skyddets längd. Ansökningsdagen för de andra patenten spelar
således ingen roll för beräkningen av skyddets giltighetstid.
110 §
Tilläggsskyddet omfattar, inom ramen för det skydd som följde av patentet, den
aktiva ingrediens eller kombination av aktiva ingredienser som ingår i det
godkända läkemedlet samt sådan användning av den aktiva ingrediensen eller
kombinationen av aktiva ingredienser i läkemedel som godkänns innan skyddstiden
har löpt ut.
Det enligt första stycket bestämda tillägsskyddet har samma rättsverkningar
som patentet hade.
Paragrafen baseras på artiklarna 4 och 5 i EG-förordningen.
Första stycket
I första stycket anges tilläggsskyddets omfattning. Av bestämmelsen framgår
att tilläggsskyddet inte är mer omfattande än det skydd som följde av patentet.
Vidare framgår att skyddet omfattar den aktiva ingrediens eller kombination av
aktiva ingredienser som ingår i det godkända läkemedlet men också den användning
av den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser som kan
följa av ett senare godkännande innan skyddstiden har löpt ut.
Andra stycket
Tilläggsskyddets rättsverkningar regleras i andra stycket. Med de
begränsningar som följer av skyddets omfattning enligt första stycket ger
tilläggsskyddet samma rättigheter, begränsningar och skyldigheter som patentet
gav.
111 §
För tilläggsskyddet skall betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas från den dag
då tilläggsskyddet började gälla och därefter från motsvarande dag.
Till grund för paragrafen ligger artikel 12 i EG-förordningen.
I likhet med vad som gäller för ett patent skall en årsavgift betalas för ett
tilläggsskydd. Av 76 § följer att avgiften fastställs av regeringen. Det första
avgiftsåret för tilläggsskyddet börjar löpa när tillläggsskyddet börjar gälla,
dvs. vid utgången av patentets giltighetstid (109 § första stycket).
112 §
Om en årsavgift inte betalas enligt vad som är föreskrivet, är till-
läggsskyddet förfallet från och med ingången av det avgiftsår för vilket
avgiften inte har betalats.
Tilläggsskyddet är också förfallet, om godkännandet av läkemedlet upphör att
gälla.
Paragrafen bygger på artikel 14 i EG-förordningen.
Första stycket
Enligt första stycket förfaller ett tilläggsskydd om årsavgifter inte betalas
i rätt tid. På samma sätt som patentavgifter kan dock under vissa
förutsättningar årsavgift, som har betalats för sent, godtas som erlagd i rätt
tid. Detta följer av hänvisningen i 114 § första stycket till 72 §.
I likhet med vad som gäller för ett patent medför utebliven betalning av
årsavgift för tilläggsskydd att skyddet är förfallet från och med ingången av
det skyddsår för vilket avgiften inte har erlagts.
Andra stycket
I andra stycket föreskrivs att tilläggsskyddet också är förfallet om
godkännandet har upphört att gälla.
Patentverket beslutar utan yrkande att tilläggsskyddet har förfallit.
Avgörandet är att anse som ett slutligt beslut rörande meddelat tillläggsskydd.
Beslutet kan överklagas inom två månader från beslutets dag (75 §).
Har ett tilläggsskydd förfallit, skall Patentverket utfärda kungörelse om det
(114 § första stycket och 55 §).
113 §
På talan om det skall rätten förklara tilläggsskyddet ogiltigt, om
1. tilläggsskyddet har meddelats trots att villkoren i 106 § inte var upp-
fyllda,
2. patentet har slutat gälla innan giltighetstiden enligt 40 § första stycket
har löpt ut, eller
3. patentet förklaras ogiltigt så att den aktiva ingrediens eller den kom-
bination av aktiva ingredienser för vilken tilläggsskydd har med- delats inte
längre täcks av patentkraven eller det sedan patentet har slutat gälla finns
grund som skulle ha gett rätt till sådan förklaring.
Till grund för paragrafen ligger artikel 15 i EG-förordningen.
Tilläggsskyddet kan, liksom ett meddelat patent, förklaras ogiltigt. Det kan
ske på tre grunder.
För det första skall tilläggsskyddet förklaras ogiltigt om de materiella
förutsättningar för meddelande enligt 106 § inte har varit uppfyllda. Det kan
t.ex. röra sig om att den aktiva ingrediensen inte var godkänd för försäljning
eller att ett tilläggsskydd tidigare hade meddelats för samma aktiva ingrediens.
Eftersom det inte finns något invändningsförfarande vid en ansökan om
tilläggsskydd, kan Patentverkets beslut att helt bifalla ansökningen inte
överklagas. Den som är missnöjd med ett meddelat tilläggsskydd får i stället
väcka talan om ogiltigförklaring på den grunden att förutsättningar för bifall
till ansökningen inte har funnits.
För det andra skall tilläggsskyddet förklaras ogiltigt om det i ansökningen om
tilläggsskydd åberopade patentet har slutat gälla innan dess lagenliga
giltighetstid har löpt ut.
För det tredje skall tilläggsskyddet förklaras ogiltigt om patentet förklaras
ogiltigt så att den aktiva ingrediens för vilken tilläggsskydd har meddelats
inte längre täcks av patentkraven eller det, sedan patentet har slutat gälla,
finns grund som skulle ha gett rätt till en sådan förklaring. En
ogiltigförklaring av patentet medför alltså inte att tillläggsskyddet förfaller
enligt 112 §.
Fråga om ogiltigförklaring av ett tilläggsskydd prövas av allmän domstol.
Handläggningen skall följa samma förfaranderegler som gäller vid
ogiltigförklaring av patent (114 § första stycket).
Förklaras ett tilläggsskydd ogiltigt, gäller ogiltigförklaringen i förhållande
till var och en och inte endast mellan parterna i det mål i vilket skyddet
förklarades ogiltigt.
114 §
Om inget annat följer av föreskrifterna i detta kapitel, skall vad som sägs i
2, 5-10 och 12 kap. tillämpas på en ansökan om tilläggsskydd och på ett meddelat
tilläggsskydd. Invändning kan dock inte göras mot ett meddelat tilläggsskydd.
Ett avgörande om tilläggsskydd får överklagas i enlighet med vad som gäller
för motsvarande avgörande om patent.
Paragrafen svarar mot artiklarna 17 och 18 i EG-förordningen.
Första stycket
Till följd av bestämmelsen skall förfarandereglerna för en ansökan om patent
och för ett meddelat patent gälla också för en ansökan om tilläggsskydd och ett
meddelat tilläggsskydd, om inget annat följer av föreskrifterna i kapitlet.
Bland de förfaranderegler som skall ha motsvarande tillämpning på
tilläggsskydd kan nämnas krav på ett i Sverige bosatt ombud (12 §), föreläggande
om avhjälpande av brister (15 §), förordnande om att handling som rör före-
tagshemlighet inte får utlämnas (22 § femte stycket), betalning av årsavgifter
(41 och 42 §§), anteckning av upplåten licens (44 §), anmälningsskyldighet vid
talan om ogiltigförklaring av tilläggsskydd (64 §), föreskrifter om behörig
domstol och domförhet (65 och 66 §§) och bestämmelser om återupprättande (72 §).
Andra stycket
Rätten att klaga på ett beslut om tilläggsskydd följer i vissa fall direkt av
patentlagen. Sålunda får enligt 75 § andra slutliga beslut än som avses i bl.a.
26 § överklagas. Detta gäller då också för Patentverkets slutliga beslut om
tilläggsskydd. Föreskriften ger således möjlighet att klaga på t.ex. ett beslut
av Patentverket om att tilläggsskyddet är förfallet (112 §).
I paragrafens andra stycke sägs att ett avgörande om tilläggsskydd under alla
förhållanden får överklagas i enlighet med vad som gäller för motsvarande
avgörande om patent. Beslut om bifall till eller avslag på en ansökan om
tilläggsskydd svarar mot ett beslut om bifall till eller avslag på en ansökan om
patent. Ett sådant beslut får enligt 26 § överklagas av sökanden om det har gått
honom emot. I likhet med vad som gäller för ett beslut om bifall till en ansökan
om patent kan ett beslut om fullt bifall till en ansökan om tilläggsskydd inte
överklagas. Till skillnad från vad som gäller för patent finns det emellertid
ingen möjlighet att invända mot ett meddelat tilläggsskydd. Den som är missnöjd
med beslutet får i stället väcka talan om ogiltigförklaring vid domstol.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
2. Om en ansökan om patent har gjorts före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser gälla.
3. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel som har
godkänts efter den 1 januari 1985 men före ikraftträdandet av denna lag, får
ansökan trots vad som sägs i 107 § andra stycket första meningen göras senast
den 31 maj 1994.
4. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som skyddades av ett patent
den 1 januari 1993 men patentets giltighetstid har löpt ut före ikraftträdandet
av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 31 maj
1994.
Ett tilläggsskydd som har meddelats efter ansökan enligt första stycket börjar
gälla när det har meddelats.
Har någon efter utgången av patentets giltighetstid men innan ansökningen om
tilläggsskydd enligt första stycket gjordes i god tro börjat utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt här i landet, får han utan hinder av tilläggsskyddet
fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt till
utnyttjande har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit
väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet.
Rätt enligt tredje stycket får övergå till någon annan endast tillsammans med
den rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
Bestämmelsen innehåller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Enligt andra punkten är ansökningsdagen avgörande för om de
gamla eller nya patentreglerna är tillämpliga. De nya föreskrifterna tillämpas
bara på ansökningar som har gjorts efter ikraftträdandet. Om en patentansökan
har gjorts före ikraftträdandet, gäller alltså äldre bestämmelser. Detta får
bl.a. till följd att de nya invändningsreglerna inte kommer att slå till mot
sådant patent.
Genom fjärde punkten fångas de patent upp vars giltighetstid har gått ut innan
ett tilläggsskydd kan meddelas enligt de vanliga reglerna. En ansökan för sådant
tilläggsskydd måste göras senast den 31 maj 1994. I punktens tredje stycke finns
bestämmelser om en slags föranvändarrätt för den som i god tro har börjat
utnyttja uppfinningen under den fria tiden. Bestämmelsen är utformad efter
mönster från 74 § patentlagen. I övrigt kan hänvisas till vad som har anförts i
den allmänna motiveringen (avsnitten 2.1.4 och 2.6).
4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1078)om försvarsuppfinningar
12 §
Om det har lämnats en underrättelse enligt 19 § första stycket patentlagen
(1967:837) med anledning av en ansökan om patent på en uppfinning som avses med
förordnande enligt 6 §, skall ansökningen förklaras vilande i avvaktan på att
förordnandet upphör att gälla. Så länge förordnandet består skall 19 § andra
stycket och 20-22 §§ patentlagen inte tillämpas på ansökningen. Vid tillämpning
därefter skall de tider som anges i 19 § andra och tredje styckena räknas från
den dag förordnandet upphörde att gälla och patentmyndigheten får inte hålla
handlingarna i ärendet tillgängliga förrän tre månader månader har förflutit
från den dagen, om inte sökanden begär det.
Om ett förordnande enligt 6 § har meddelats i fråga om en internationell eller
en europeisk patentansökan, får ansökningen inte vidarebefordras för fortsatt
handläggning som internationell eller europeisk patentansökan.
De ändringar som har gjorts är, förutom av redaktionell natur, en följd av att
invändningsförfarandet har ändrats.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
2. lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.
COUNCIL REGULATION (EEC) No 1768/92of 18 june 1992
concerning the creation of a supplementary protection certificate for medicinal
products
THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,
Having regard to the Treaty establishing the European Economic Community, and in
particular Article 100a thereof,
Having regard to the proposal from the Commission (1),
In cooperation with the European Parliament (2),
Having regard to the opinion of the Economic and Social Committee (3),
Whereas pharmaceutical research plays a decisive role in the continuing improve-
ment in public health;
Whereas medicinal products, especially those that are the result of long, costly
research will not continue to be developed in the Community and in Europe unless
they are covered by favourable rules that provide for sufficient protection top
encourage such research;
Whereas at the moment the period that elapses between the filing of an appli-
cation for a patent for a new medicinal product and authorization to place the
medicinal product on the market makes the period of effective protection under
the patent insufficient to cover the investment put into the research;
Whereas this situation leads to a lack of protection which penalizes pharma-
ceutical research;
_______________
(1) OJ No C 114, 8. 5. 1990, p. 10.
(2) OJ No C 19, 28. 1. 1991, p. 94 and OJ No C 150, 15. 6. 1992.
(3) OJ No C 69, 18. 3, 1991, p. 22.
Whereas the current situation is creating the risk of research centres situated
in the Member States relocating to countries that already offer greater
protection;
Whereas a uniform solution at Community level should be provided for, thereby
preventing the heterogeneous development of national laws leading to further
disparities which would be likely to create obstacles to the free movement of
medicinal products within the Community and thus directly affect the establish-
ment and the functioning of the internal market;
Whereas, therefore, the creation of a supplementary protection certificate gran-
ted, under the same conditions, by each of the Member States at the request of
the holder of a national or European patent relating to a medicinal product for-
which marketing authorization has been granted is necessary; whereas a Regula-
tion is therefore the most appropriate legal instrument;
Whereas the duration of the protection granted by the certificate should be such
as to provide adequate effective protection; whereas, for this purpose, the
holder of both a patent and a certificate should be able to enjoy an overall
maximum of fifteen years of exclusivity from the time the medicinal product in
question first obtains authorization to be placed on the market in the
Community;
Whereas all the interests at stake, including those of public health, in a
sector as complex and sensitive as the pharmaceutical sector must nevertheless
be taken into account; whereas, for this purpose, the certificate cannot be
granted for a period exceeding five years; whereas the protection granted should
furthermore be strictly confined to the product which obtained authorization to
be placed on the market as a medicinal product;
Whereas a fair balance should also be struck with regard to the determination of
the transitional arrangements; whereas such arrangements should enable the Com-
munity pharmaceutical industry to catch up to some extent with its main
competitors who, for a number of years, have been covered by laws guaranteeing
them more adequate protection, while making sure that the arrangements do not
compromise the achievement of other legitimate objectives concerning the health
policies pursued both at national and Community level;
Whereas the transitional arrangements applicable to applications for
certificates filed and to certificates granted under national legislation prior
to the entry into force of this Regulation should be defined;
Whereas special arrangements should be allowed in Member States whose laws
introduced the patentability of pharmaceutical products only very recently;
Whereas provision should be made for appropriate limitation of the duration of
the certificate in the special case where a patent term has already been
extended under a specific national law.
HAS ADOPTED THIS REGULATION:
Article 1
Definitions
For the purposes of this Regulation:
(a) 'medicinal product' means any substance or combination of substances
presented for treating or preventing disease in human beings or animals
and any substance or combination of substances which may be administered
to human beings or animals with a view to making a medical diagnosis or
to restoring, correcting or modifying physiological functions in humans
or in animals;
(b) 'product' means the active ingredient or combination of active
ingredients of a medicinal product;
(c) 'basic patent' means a patent which protects a product as defined in (b)
as such, a process to obtain a product or an application of a product,
and which is designated by its holder for the purpose of the procedure
for grant of a certificate;
(d) 'certificate' means the supplementary protection certificate.
Article 2
Scope
Any product protected by a patent in the territory of a Member State and sub-
ject, prior to being placed on the market as a medicinal product, to an admini-
strative authorization procedure as laid down in Council Directive 65/65/EEC(1)
or Directive 81/851/EEC(2) may, under the terms and conditions provided for in
this Regulation, be the subject of a certificate.
Article 3
Conditions for obtaining a certificate
A certificate shall be granted if, in the Member State in which the application
referred to in Article 7 is submitted and at the date of that application:
(a) the product is protected by a basic patent in force;
(b) a valid authorization to place the product on the market as a medicinal
product has been granted in accordance with Directive 65/65/EEC or
Directive 81/851/EEC, as appropriate;
(c) the product has not already been the subject of a certificate;
(d) the authorization referred to in (b) is the first authorization to place
the product on the market as a medicinal product.
_________________
(1) OJ No L 22, 9. 12. 1965, p. 369. Last amended by Directive 89/341/EEC (OJ
No L 142, 25. 5. 1989, p. 11).
(2) OJ No L 317, 6. 11. 1981, p. 1. Amended by Directive 90/676/EEC
(OJ No L 373, 31. 12. 1990, p. 15).
Article 4
Subject-matter of protection
Within the limits of the protection conferred by the basic patent, the
protection conferred by a certificate shall extend only to the product covered
by the authorization to place the corresponding medicinal product on the market
and for any use of the product as a medicinal product that has been authorized
before the expiry of the certificate.
Article 5
Effects of the certificate
Subject to the provisions of Article 4, the certificate shall confer the same
rights as conferred by the basic patent and shall be subject to the same
limitations and the same obligations.
Article 6
Entitlement to the certificate
The certificate shall be granted to the holder of the basic patent or his
successor in title.
Article 7
Application for a certificate
1. The application for a certificate shall be lodged within six months of the
date on which the authorization referred to in Article 3 (b) to place the
product on the market as a medicinal product was granted.
2. Notwithstanding paragraph 1, where the authorization to place the product
on the market is granted before the basic patent is granted, the application for
a certificate shall be lodged within six months of the date on which the patent
is granted.
Article 8
Content of the application for a certificate
1. The application for a certificate shall contain:
(a) a request for the grant of a certificate, stating in particular:
(I) the name and address of the applicant;
(II) if he has appointed a representative, the name and address of
the representative;
(III) the number of the basic patent and the title of the invention;
(IV) the number and date of the first authorization to place the
product on the market, as referred to in Article 3 (b) and, if
this authorization is not the first authorization for placing
the product on the market in the Community, the number and
date of that authorization;
(b) a copy of the authorization to place the product on the market, as
referred to in Article 3 (b), in which the product is identified,
containing in particular the number and date of the authorization and the
summary of the product characteristics listed in Article 4a of Directive
65/65/EEC or Article 5a of Directive 81/851/EEC;
(c) if the authorization referred to in (b) is not the first authorization
for placing the product on the market as a medicinal product in the
Community, information regarding the identity of the product thus
authorized and the legal provision under which the authorization
procedure took place, together with a copy of the notice publishing the
authorization in the appropriate official publication.
2. Member States may provide that a fee is to be payable upon application for
a certificate.
Article 9
Lodging of an application for a certificate
1. The application for a certificate shall be lodged with the competent
industrial property office of the Member State which granted the basic patent or
on whose behalf it was granted and in which the authorization referred to in Ar-
ticle 3 (b) to place the product on the market was obtained, unless the Member
State designates another authority for the purpose.
2. Notification of the application for a certificate shall be published by the
authority referred to in paragraph 1. The notification shall contain at least
the following information:
(a) the name and address of the applicant;
(b) the number of the basic patent;
(c) the title of the invention;
(d) the number and date of the authorization to place the product on the mar-
ket, referred to in Article 3 (b), and the product indentified in that
authorization;
(e) where relevant, the number and date of the first authorization to place
the product on the market in the Community.
Article 10
Grant of the certificate or rejection of the application
1. Where the application for a certificate and the product to which it relates
meet the conditions laid down in this Regulation, the authority referred to in
Article 9 (1) shall grant the certificate.
2. The authority referred to in Article 9 (1) shall, subject to paragraph 3,
reject the application for a certificate if the application or the product to
which it relates does not meet the conditions laid down in this Regulation.
3. Where the application for a certificate does not meet the conditions laid
down in Article 8, the authority referred to in Article 9 (1) shall ask the
applicant to rectify the irregularity, or to settle the fee, within a stated
time.
4. If the irregularity is not rectified or the fee is not settled under
paragraph 3 within the stated time, the authority shall reject the application.
5. Member States may provide that the authority referred to in Article 9 (1)
is to grant certificates without verifying that the conditions laid down in Ar-
ticle 3 (c) and (d) are met.
Article 11
Publication
1. Notification of the fact that a certificate has been granted shall be
published by the authority referred to in Article 9 (1). The notification shall
contain at least the following information:
(a) the name and address of the holder of the certificate;
(b) the number of the basic patent;
(c) the title of the invention;
(d) the number and date of the authorization to place the product on the mar-
ket referred to in Article 3 (b) and the product indentified in that
authorization;
(e) where relevant, the number and date of the first authorization to place
the product on the market in the Community;
(f) the duration of the certificate.
2. Notification of the fact that the application for a certificate has been
rejected shall be published by the authority referred to in Article 9 (1). The
notification shall contain at least the information listed in Article 9 (2).
Article 12
Annual fees
Member States may require that the certificate be subject to the payment of
annual fees.
Article 13
Duration of the certificate
1. The certificate shall take effect at the end of the lawful term of the
basic patent for a perid equal to the period which elapsed between the date on
which the application for a basic patent was lodged and the date of the first
authorization to place the product on the market in the Community reduced by a
period of five years.
2. Notwithstanding paragraph 1, the duration of the certificate may not exceed
five years from the date on which it takes effect.
Article 14
Expiry of the certificate
The certificate shall lapse:
(a) at the end of the period provided for in Article 13;
(b) if the certificate-holder surrenders it;
(c) if the annual fee laid down in accordance with Article 12 is not paid in
time;
(d) if and as long as the product covered by the certificate may no longer be
placed on the market following the withdrawal of the appropriate authori-
zation or authorizations to place on the market in accordance with Direc-
tive 65/65/EEC or Directive 81/851/EEC. The authority referred to in
Article 9 (1) may decide on the lapse of the certificate either of its
own motion or at the reguest of a third party.
Article 15
Invalidity of the certificate
1. The certificate shall be invalid if:
(a) it was granted contrary to the provisions of Article 3;
(b) the basic patent has lapsed before its lawful term expires;
(c) the basic patent is revoked or limited to the extent that the product for
which the certificate was granted would no longer be protected by the
claims of the basic patent or, after the basic patent has expired,
grounds for revocation exist which would have justified such revocation
or limitation.
2. Any person may submit an application or bring an action for a declaration
of invalidity of the certificate before the body responsible under national law
for the revocation of the corresponding basic patent.
Article 16
Notification of lapse or invalidity
If the certificate lapses in accordance with Article 14 (b), (c) or (d) or is
invalid in accordance with Article 15, notification thereof shall be published
by the authority referred to in Article 9 (1).
Article 17
Appeals
The decisions of the authority referred to in Article 9 or of the body referred
to in Article 15 (2) taken under this Regulation shall be open to the same
appeals as those provided for in national law against similar decisions taken in
respect of national patents.
Article 18
Procedure
1. In the absence of procedural provisions in the Regulation, the procedural
provisions applicable under national law to the corresponding basic patent shall
apply to the certificate, unless that law lays down special procedural
provisions for certificates.
2. Notwithstanding paragraph 1, the procedure to opposition to the granting of
a certificate shall be excluded.
Article 19
Transitional provisions
1. Any product which, on the date on which this Regulation enters into force,
is protected by a valid basic patent and for which the first authorization to
place it on the market as a medicinal product in the Community was obtained
after 1 January 1985 may be granted a certificate.
In the case of certificates to be granted in Denmark and in Germany, the date of
1 January 1985 shall be replaced by that of 1 January 1988.
In the case of certificates to be granted in Belgium and Italy, the date of
1 January 1985 shall be replaced by that of 1 January 1982.
2. An application for a certificate as referred to in paragraph 1 shall be
submitted within six months of the date on which this Regulation enters into
force.
Article 20
This Regulation shall not apply to certificates granted in accordance with the
national legislation of a Member State before the date on which this Regulation
enters into force or to applications for a certificate filed in accordance with
that legislation before the date of publication of this Regulation in the
Official Journal of the European Communities.
Article 21
In those Member States whose national law did not on 1 January 1990 provide for
the patentability of pharmaceutical products, this Regulation shall apply five
years after the entry into force of this Regulation.
Article 19 shall not apply in those Member States.
Article 22
Where a certificate is granted for a product protected by a patent which, before
the date on which this Regulation enters into force, has had its term extended
or for which such extension was applied for, under national patent law, the term
of protection to be afforded under this certificate shall be reduced by the
number of years by which the term of the patent exceeds 20 years.
FINAL PROVISION
Article 23
Entry into force
This Regulation shall enter into force six months after its publication in the
Official Journal of the European Communities.
This Regulation shall be binding in its entirety and directly applicable in all
Member States.
Done at Luxembourg, 18 June 1992.
For the Council
The President
Vitor Martins
Bilaga 2
Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian behandlas frågan om det bör införas regler om en förlängd
ensamrätt för läkemedel, som måste gå igenom ett administrativt
tillståndsförfarande innan de får säljas. För sådana läkemedel blir den
effektiva patenttiden kortare än den som annars gäller för patent. För att råda
bot på detta och för att åstadkomma en enhetlig reglering på området har inom EG
antagits en förordning om supplerande skyddscertifikat för läkemedel. Avsikten
är att bestämmelser motsvarande dem i förordningen skall gälla inom hela
EES-området sedan EES-avtalet har trätt i kraft och den Gemensamma EES-kommittén
har fattat beslut i saken.
Mot bakgrund av att det kommer att dröja en tid innan så sker föreslås i
promemorian att det så snart som möjligt och utan avvaktan på motsvarande
EES-regler skall införas bestämmelser i patenlagen vilka ger möjlighet till ett
förlängt skydd för läkemedelsuppfinningar. Bestämmelserna föreslås bygga på
EG-förordningen och de anpassningar till denna som man har enats om i EES-för-
handlingarna.
Förslaget innebär att läkemedel under vissa förutsättningar skall kunna
beviljas ett tilläggsskydd under högst fem år.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 december 1993.
Promemorians lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)
dels att 40 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 13 kap., av följande
lydelse.
40 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år förflutit från den dag på
patentsökningen gjordes.
För patent skall erläggas fastställd årsavgift för varje avgiftsår som börjar
efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter för
patentsökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patenthavaren, när
årsavgift för patentet första gången förfaller till betalning, erlägga årsavgift
också för årsavgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.
I 13 kap. finns
bestämmelser om
tilläggsskydd för läke-
medel.
13 kap. Tilläggsskydd för läkemedel
105 §
Den som har eller
den 1 januari 1993
hade patent för
Sverige på ett
läkemedel kan efter
ansökan få ett till-
äggsskydd för en
produkt som omfattas
av patentskyddet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med godkännande
avses i detta
kapitel registrering
som farmacevtisk
specialitet enligt 5 §
läkemedelsförordningen
(1962:701) eller
godkännande för
försäljning som
läkemedel enligt 5 §
läkemedelslagen
(1992:859).
106 §
En ansökan om till-
äggsskydd skall göras
skriftligen hos
patentmyndigheten.
Ansökan skall
innehålla uppgift om
patentets nummer och
uppfinningens benäm-
ning. Ansökan skall
också innehålla en
kort sammanfattning
av produktens farma-
kologiska
kännetecken. Till
ansökningen skall
fogas en kopia av
beslut om första
godkännande av
produkten.
Sökanden skall
betala en fastställd
ansökningavgift.
Vad som sägs i 15 §
skall tillämpas också
på en ansökan om
tilläggsskydd.
107 §
Patentmyndigheten
skall bifalla
ansökningen , om
1. produkten
omfattas av patentet
eller omfattades av
patentet den 1
januari 1993,
2. produkten är
godkänd,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. första godkännande
inte har lämnats
tidigare än den 1
januari 1985, och
4. tilläggsskydd
inte tidigare har
meddelats för produk-
ten.
Patentmyndigheten
skall avslå
ansökningen, om förut-
sättningar enligt
första stycket för
bifall inte före-
ligger. Ett beslut
om avslag skall kun-
göras när det har
vunnit laga kraft.
108 §
När ansökningen har
bifallits, är ett
tilläggsskydd med-
delat.
När tilläggsskyddet
har meddelats, skall
det antecknas i
patentregistret och
kungöras.
109 §
Tilläggsskyddet
börjar gälla vid
utgången av patentets
giltighetstid. Om
tilläggsskyddet har
meddelats efter ut-
gången av patentets
giltighetstid, börjar
tilläggsskyddet dock
gälla när det har med-
delats.
Tilläggsskyddet kan
upprätthållas under en
så lång tid som svarar
mot den tid som
förflöt från dagen då
ansökningen om patent
gjordes till dagen då
produkten godkändes
för första gången, min-
skad med fem år.
Tilläggsskyddet kan
dock aldrig upp-
rätthållas under längre
tid än fem år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
110 §
Inom ramen för
patentskyddet
omfattar
tilläggsskyddet
endast den produkt
som godkänts och den
användning av
produkten som
godkänns under
tilläggsskyddet
giltighetstid. I
övrigt har tilläggs-
skyddet samma
rättsverkan som
patentet hade. Vid
intrång i den
ensamrätt som
tilläggsskyddet medför
skall även 57 §
tillämpas.
Har någon, efter
utgången av patentets
giltighetstid men
innan tilläggsskyddet
började gälla , i god
tro börjat utnyttja
uppfinningen
yrkesmässigt här i
landet, får han utan
hinder av
tilläggsskyddet
fortsätta ut-
nyttjandet med
bibehållande av dess
allmänna art. Sådan
rätt till utnyttjande
tillkommer under
motsvarande förutsätt-
ningar även den som
har vidtagit väsent-
liga åtgärder för att
utnyttja uppfin-
ningen yrkesmässigt
här i landet.
Rätt enligt tredje
stycket får övergå till
annan endast till-
sammans med rörelse,
vari den uppkommit
eller utnyttjandet
avsetts skola ske.
111 §
För tilläggsskydd
skall betalas
årsavgift. Avgiftsåret
räknas från den dag då
till-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
läggsskyddet började
gälla och därefter från
motsvarande dag i
kalendern.
Årsavgiften
förfaller till be-
talning sista dagen
i den kalendermånad
under vilken
avgiftsåret börjar.
Årsavgifter får inte
erläggas tidigare än
sex månader innan de
förfaller till betal-
ning.
112 §
Om en årsavgift
inte betalas enligt
föreskrifterna i 111
§, är tilläggsskyddet
förfallet från och med
ingången av det
avgiftsår för vilket
avgiften inte har
erlagts.
Tilläggsskyddet är
också förfallet, om
patentet förfallit
eller förklarats upp-
hört eller har genom
lagakraftvunnen dom
förklarats ogiltigt.
Tilläggsskyddet är
slutligen förfallet,
om godkännandet har
upphört att gälla.
113 §
På talan om det
skall rätten förklara
tilläggskyddet ogil-
tigt, om
1. tilläggskyddet
har meddelats oaktat
villkoren i 107 §
inte är uppfyllda,
2. det finns grund
att förklara patentet
ogiltigt, eller
3. det finns grund
att inskränka
patentets omfattning
så att den produkt för
vilken
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tilläggskydd har
meddelats inte
skyddas av patentet.
114 §
Om inget annat
följer av
föreskrifterna i
detta kapitel, skall
de förfaranderegler
som gäller för patent
tillämpas också på
tilläggsskydd.
Ett avgörande om
tilläggsskydd får
överklagas i enlighet
med vad som gäller för
motsvarande avgörande
patent.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
Bilaga 4
Framställningens huvudsakliga innehåll
I framställningen föreslås ändringar i patentlagen (1967:837) i främst två
avseende. I båda fallen rör det sig om ändringar som skulle stärka
patenthavarens ställning. Enligt patentverkets mening bör sålunda dels
handläggningen av patentärende ändras så att invändningar skall kunna göras
först sedan ett patent har meddelats, dels 72 § ändras så att Sverige bättre än
i dag lever upp till sina internationella förpliktelser enligt den europeiska
patentkonventionen.
Patentverket tar även upp vissa andra frågor som syftar till att modernisera
patentlagen, bl.a. att den uppfinnare som inte vill ha sitt namn tryckt i
patentskriften skall kunna begära att namnet utelämnas.
Lagförslag
Lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härmed föreskrivs beträffande patentlagen (1967:837)[1]
dels att 12, 19-24, 26, 34-35, 52, 60, 61 och 72 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att 83 § första stycket och 84 § skall upphävas,
dels ock att rubriken över 2 kapitlet ändras till nedan angivna lydelse.
2 KAP. Handläggning av svenska patentärenden
12 §
Sökande som ej har hemvist här i riket skall ha ett här bosatt ombud, som äger
företräda honom i allt som rör ansökningen. Motsvarande gäller för patenthavare
under invändningsförfarandet.
19 §
Är ansökningen fullständig och finns det inte hinder mot patent, skall patent-
myndigheten underrätta sökanden att patent kan meddelas mot att fastställd
avgift erläggs.
Sökanden skall erlägga avgiften inom två månader efter det underrättelse enligt
första stycket avsänts. Erläggs inte avgiften, skall ansökningen avskrivas. En
avskriven ansökan återupptas, om sökanden inom fyra månader efter utgången av
den tid som angetts i första meningen erlägger avgiften för patentets meddelande
och fastställd återupptagningsavgift.
Söks patent av uppfinnaren och har han avsevärd svårighet att erlägga meddelan-
deavgiften, får patentmyndigheten efter skriftlig begäran om det befria honom
från denna. En sådan begäran skall ges in till myndigheten inom två månader
efter det underrättelse enligt första stycket avsänts. Medges inte befrielse,
skall avgift som erläggs inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.
20 §
När sökanden fullgjort vad som föreskrivs i 19 §, skall patentmyndigheten, om
det inte finns hinder mot det, meddela patent och utfärda patentbrev samt kung-
öra att patentet har meddelats.
21 §
Från och med kungörandedagen skall en patentskrift omfattande beskrivning,
patentkrav och sammandrag finnas att tillgå hos patentmyndigheten. Patent-
skriften skall ange patenthavarens och uppfinnarens namn. Om uppfinnaren
skriftligen hos patentmyndigheten begär det, skall dock hans namn inte anges i
patentskriften.
22 §
Från och med den dag då patentet meddelas skall handlingarna i ärendet hållas
tillgängliga för envar.
När arton månader förflutit från den dag då patentansökningen gjordes, eller,
om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs, skall handlingarna
hållas tillgängliga för envar, även om patent inte meddelats. Har ansökningen
avskrivits eller avslagits, skall handlingarna dock hållas tillgängliga endast
om sökanden begär att ansökningen återupptas, anför besvär eller gör
framställning enligt 72 eller 73 §.
På framställning av sökanden skall handlingarna hållas tillgängliga tidigare än
som följer av första och andra styckena.
När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skall
kungörelse därom utfärdas.
Innehåller handling företagshemlighet och rör den icke uppfinning varå patent
sökes eller har meddelats, äger patentmyndigheten, om särskilda skäl föreligga,
på yrkande förordna att handlingen icke må utlämnas. Har sådant yrkande
framställts, må handlingen icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom beslut
som vunnit laga kraft. Motsvarande regler gäller för patenthavare under
invändningsförfarandet.
Om en kultur av en mikroorganism har deponerats enligt 8 a §, har envar rätt
att få prov från kulturen sedan handlingarna har blivit allmänt tillgängliga
enligt första, andra eller tredje stycket. Vad nu sagts medför dock inte att
prov skall lämnas ut till någon som till följd av föreskrift i lag eller annan
författning inte får ta befattning med den deponerade mikroorganismen. Det
medför inte heller att prov skall lämnas ut till någon vars befattning med
provet kan antas vara förbunden med en påtaglig risk med hänsyn till organismens
skadebringande egenskaper.
Till dess patent meddelats eller patentansökningen avgjorts slutligt utan att
ha lett till patent gäller oaktat bestämmelsen i sjätte stycket första meningen
att, om sökanden begär det, prov från deposition får lämnas endast till en
särskild sakkunnig. Regeringen föreskriver inom vilken tid sådan begäran får
göras och vem som får anlitas som sakkunnig av den som vill få prov.
Den som vill få prov skall göra skriftlig framställning om det hos
patentmyndigheten och avge en förbindelse av det innehåll som regeringen
föreskriver för att förebygga missbruk av provet. Om prov får utlämnas endast
till en särskild sakkunnig, skall förbindelsen i stället avges av denne.
23 §
Var och en får göra invändning mot ett patent. Invändning skall göras skrift-
ligen och får endast grundas på att patentet
1) meddelats oaktat villkoren i 1 och 2 §§ inte är uppfyllda,
2) avser en uppfinning som inte är så tydligt angiven att en fackman med
ledning därav kan utöva den eller
3) omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes.
Invändningen skall ges in till patentmyndigheten inom nio månader från
kungörandedagen enligt 20 §.
Patenthavaren skall underrättas om invändningen och tillfälle beredas honom att
yttra sig däröver.
Under invändningsförfarandet får patentkraven inte ändras så att patentskyddets
omfattning utvidgas.
Patentmyndigheten skall därefter besluta om patentet skall upprätthållas i
oförändrad eller ändrad avfattning eller om patentet skall upphävas. När
invändningen slutbehandlats skall detta kungöras. Om patentet ändrats, skall ett
nytt patentbrev utfärdas och en ny patentskrift finnas att tillgå hos
patentmyndigheten.
Om särskilda skäl föreligger, kan patentmyndigheten fortsätta handläggningen av
invändningen även om patentet förfaller enligt 51 § eller förklaras upphävt
enligt 54 § eller om invändningen återtas.
24 §
Talan mot slutligt beslut av patentmyndigheten i ärende angående ansökan om
patent får föras av sökanden, om det gått honom emot. Har patent meddelats
gäller detsamma patenthavaren i den mån beslutet gått honom emot. Upprätthålls
ett patent i oförändrad eller ändrad avfattning oaktat invändning framställts i
behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar
invändaren sin talan, får denna likväl prövas, om särskilda skäl föreligger.
Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket
eller 19 § tredje stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 18 §
bifallits, må talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yrkande om
överföring enligt 18 § avslagits, må talan föras av den som framställt yrkandet.
Mot beslut, varigenom yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket
avslagits, må talan föras av sökanden eller den som eljest framställt yrkandet.
Om talan mot beslut enligt 42, 72 eller 73 § föreskrivs i 75 §.
26 §
Beslut att meddela ett patent vinner laga kraft vid invändningstidens utgång om
invändning inte gjorts.
Avskrivs eller avslås ansökan, som blivit tillgänglig för envar, skall beslutet
kungöras när det vunnit laga kraft.
34 §
I en internationell patentansökan får inte patent meddelas eller beslut om
avslag fattas förrän efter utgången av den frist som regeringen föreskriver, om
inte sökanden samtycker till att ansökningen avgörs dessförinnan.
35 §
Patentmyndigheten får inte utan sökandens samtycke meddela patent i en interna-
tionell ansökan eller offentliggöra den förrän den publicerats av världsorgani-
sationens för den intellektuella äganderättens internationella byrå eller tjugo
månader förflutit från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet
yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1983:433, senaste lydelse 1991:296.
7 KAP.Patents upphörande m.m.
52 §
På talat därom skall rätten förklara patent ogiltigt, om
1) det meddelats oaktat villkoren i 1 och 2 §§ icke är uppfyllda,
2) det avser en uppfinning som icke är så tydligt angiven att en fackman med
ledning därav kan utöva den,
3) det omfattar något som ej framgick av ansökningen när den gjordes, eller
4) patentskyddets omfattning utvidgats efter det patentet meddelats enligt
20 §.
Patent må ej förklaras ogiltigt på den grund att den som erhållit patentet
varit berättigad till blott en viss andel däri.
Utom i fall som avses i fjärde stycket må talan föras av envar som lider
förfång av patentet och, om det finnes påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet
som regeringen bestämmer.
Talan, som grundas på att patentet meddelats annan än den som är berättigad
till patentet enligt 1 §, må föras endast av den som påstår sig berättigad till
patentet. Talan skall väckas inom ett år efter erhållen kännedom om patentets
meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var
patenthavaren i god tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom,
må talan ej väckas senare än tre år efter det beslutet att meddela patent vunnit
laga kraft.
60 §
Utnyttjar någon yrkesmässigt patentsökt uppfinning efter det handlingarna i
ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 22 §, äger vad som sägs om
patentintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen leder till patent.
För tiden innan patentets meddelande kungjorts enligt 20 § omfattar
patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i deras lydelse
när ansökningen blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet.
Straff får inte utdömas och ersättning för skada på grund av utnyttjande som
sker före patentets meddelande kungjorts får bestämmas endast enligt 58 § andra
stycket.
Bestämmelserna i 58 § tredje stycket skall inte tillämpas, om ersättningstalan
väcks senast ett år efter det beslutet att meddela patentet vunnit laga kraft.
61 §
Har ett patent upphävts genom beslut som vunnit laga kraft eller förklarats
ogiltigt genom dom som vunnit laga kraft, får rätten inte enligt 57-60 §§ döma
till straff, meddela vitesförbud, utdöma vite eller ersättning eller förordna om
säkerhetsåtgärd.
Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande att
patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om
detta väckts. Rätten skall förelägga den som gör gällande att patentet är
ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.
Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om patentets ogiltighet
och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan huruvida
patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av
parterna särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom ges, får rätten förordna
att målet om ogiltighet skall vila till dess domen har vunnit laga kraft.
72 §
Har patentsökande eller patenthavare, i annat fall än som avses i andra stycket,
lidit rättsförlust på grund av att han ej vidtagit åtgärd hos patentmyndigheten
inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd därav, trots att han
iakttagit all omsorg som betingats av omständigheterna, och vidtager han åt-
gärden inom två månader från det förfallet upphörde, dock senast inom ett år
från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses
vidtagen i rätt tid. Vill patentsökanden eller patenthavaren vinna sådan
förklaring, skall han inom tid som nu föreskrivits för åtgärden hos patent-
myndigheten göra skriftlig framställning därom och erlägga fastställd avgift.
Har patentsökande eller patenthavare icke erlagt årsavgift inom frist som före-
skrives i 41 § tredje stycket, har bestämmelserna i första stycket motsvarande
tillämpning, dock att årsavgiften skall vara erlagd och framställningen gjord
senast inom sex månader från fristens utgång.
Första stycket gäller ej frist som avses i 6 § första stycket.
I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt
31 § tillämpas första stycket också om den patentsökande har lidit rättsförlust
på grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande
myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för
internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån.
Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här
vidtas hos patentmyndigheten. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte den
frist inom vilken en internationell patentansökan skall göras för att få åtnjuta
prioritet från en tidigare ansökan.
84 §
Upphävs.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder ikraft den 1 juli 1993.
2. Patentansökan, som har godkänts för utläggning före ikraftträdandet,skall
behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.
Bilaga 6
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
Patent- och registreringsverkets framställning
Efter remiss har yttrande över framställningen avgetts av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Försvarets civilförvaltning, Kommerskollegium,
Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Patentbesvärs-rätten,
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenska föreningen för
industriellt rättsskydd, Svenska Industriens Patentingenjörers Förening, Svenska
Patentombudsföreningen, Svenska Uppfinnareföreningen och Sveriges
Industriförbund.
Handelshögskolan i Stockholm, Företagarnas Riksorganisation och Svenska handel-
skommareförbundet har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från
att yttra sig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 7
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i patentlagen (1967:837)[2]
Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)
dels att 84 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till 2 kap. samt 19-27, 34 - 36, 40, 52, 60, 61, 72 och 75 §§
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 13 kap., av följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 Kap. Patentansökan 2 Kap. Handläggning
och dess handläggning av svenska pa-
tentärenden
19 §
Är ansökningen full- Om ansökningen är
ständig och finnes ej fullständig och det
hinder för patent inte finns hinder
föreligga, skall mot patent, skall
ansökningen godkännas patentmyndigheten
för utläggning enligt underrätta sökanden om
21 §. att patent kan med-
Sedan ansökningen delas.
godkänts för utläggning, Inom två månader från
må yrkande enligt 14 § dagen för under-
ej framställas eller rättelsen skall sö-
patentkraven ändras så kanden betala en
att patentskyddets fastställd
omfattning utvidgas. meddelandeavgift. Om
detta inte sker,
skall ansökningen
avskrivas. En
avskriven ansökan
skall återupptas, om
sökanden inom fyra må-
nader efter utgången
av nämnda tid betalar
meddelandeavgiften
och en fastställd
återupptag
ningsavgift.
Söks patent av en
upp-finnare som har
avsevärda svårigheter
att betala medde--
landeavgiften, får
patentmyndigheten
befria honom från
denna, om han
skriftligen begär
detta inom två månader
från dagen för un-
derrättelsen. Om
patentmyndigheten
avslår uppfinnarens
begäran, skall en
avgift som betalas
inom två månader där-
efter anses betald i
rätt tid.
20 §
Inom två månader Om sökanden har
efter det att ansök- fullgjort vad som
ningen godkänts för ut- krävs enligt 19 § och
läggning skall sökanden det fortfarande inte
erlägga fastställd finns hinder mot
utläggningsavgift. patent, skall pa-
Sker det ej, skall tentmyndigheten
ansökningen avskrivas. bifalla ansökningen.
Avskriven ansökan åter- Beslutet skall
upptages, om sökanden kun-göras.
inom fyra månader När beslutet att
efter utgången av bifalla pa-
sagda tid erlägger ut- tentansökningen har
läggningsavgiften jämte kungjorts, är ett pa-
fastställd återupptag- tent meddelat. Ett
ningsavgift. meddelat patent
Sökes patent av skall antecknas i
uppfinnaren och begär patentregistret som
han befrielse från förs av patentmyndig-
utläggningsavgiften heten. Ett pa-
inom två månader efter tentbrev skall också
det att ansökningen utfärdas.
godkänts för utläggning, Sedan patentet har
må patentmyndigheten meddelats får patent-
medge honom sådan kraven inte ändras så
befrielse, om han har att patentskyddets
avsevärd svårighet att omfattning utvidgas.
erlägga avgiften. Av-
slås framställningen,
skall avgift som
erlägges inom två måna-
der därefter anses er-
lagd i rätt tid.
21 §
Sedan utlägg- Från och med den
ningsavgift enligt 20 § dag då patentet
erlagts eller be- meddelas skall en
frielse från utlägg- patentskrift finnas
ningsavgiften med- att tillgå hos
givits, skall patent- patentmyndigheten.
myndigheten utlägga Patentskriften skall
ansökningen för att innehålla
bereda allmänheten beskrivning,
tillfälle att inkomma patentkrav och-
med invändning mot an- sammandrag samt upp-
sökningen. Utläggningen gift om patenthava-
skall kungöras. ren och uppfinnaren.
Invändning göres
skriftligen hos pa-
tentmyndigheten inom
tre månader från
kungörelsedagen.
Från och med den dag
då ansökningen utlägges
skola tryckta exem-
plar av beskrivning,
patentkrav och sam-
mandrag, med uppgift
om sökanden och
uppfinnaren, finnas
att tillgå hos patent-
myndigheten.
22 §
Från och med den dag Från och med den
då ansökningen utlägges dag då patentet
skola handlingarna i meddelas skall hand-
ärendet hållas lingarna i ärendet
tillgängliga för envar. hållas tillgängliga för
När aderton månader var och en.
förflutit från den dag När arton månader
då patentansökningen har förflutit från den
gjordes, eller, om dag då patentansök-
prioritet yrkas, den ningen gjordes,
dag från vilken eller, om prioritet
prioriteten begäres, yrkas, den dag från
skola handlingarna vilken prioriteten
hållas tillgängliga för begärs, skall
envar, även om an- handlingarna, om de
sökningen icke inte redan har
utlagts. Har beslut gjorts tillgängliga
fattats om avskriv- enligt första
ning eller avslag, stycket, hållas
skola handlingarna tillgängliga för var
dock hållas tillgängli- och en. Om
ga endast om sökanden ansökningen har
begär att ansökningen avskrivits eller
återupptages, anför avslagits, skall
besvär eller gör fram- handlingarna dock
ställning enligt 72 hållas tillgängliga
eller 73 §. endast om sökanden
begär att ansökningen
På framställning av återupptas, överklagar
sökanden skola eller gör en fram-
handlingarna hållas ställning enligt 72
tillgängliga tidigare eller 73 §.
än som följer av första På begäran av
och andra styckena. sökanden skall
När handlingarna handlingarna hållas
blir tillgängliga tillgängliga tidigare
enligt andra eller än vad som följer av
tredje stycket, skall första och andra
kungörelse därom ut- styckena.
färdas. När handlingarna
Innehåller handling blir tillgängliga
företagshemlighet och enligt andra eller
rör den icke uppfin- tredje stycket,
ning varå patent sökes, skall kungörelse om
äger patentmyndig- det utfärdas.
heten, om särskilda Innehåller en
skäl föreligga, på handling före-
yrkande förordna att tagshemlighet och rör
handlingen icke må den inte en uppfin-
utlämnas. Har sådant ning på vilken patent
yrkande framställts, må söks eller har med-
handlingen icke delats, får patent-
utlämnas förrän yrkandet myndigheten på yrkan-
ogillats genom beslut de förordna att hand-
som vunnit laga lingen inte får lämnas
kraft. ut, om det finns sär-
skilda skäl för det.
Om ett sådant yrkande
Om en kultur av en har framställts, får
mikroorganism har handlingen inte
deponerats enligt 8 §, lämnas ut förrän yrkan-
har envar rätt att få det har ogillats
prov från kulturen genom ett beslut som
sedan handlingarna har vunnit laga
har blivit allmänt kraft.
tillgängliga enligt Om en kultur av en
första, andra eller mikro-organism har
tredje stycket. Vad deponerats enligt 8
nu sagts medför dock a §, har var och en
inte att prov skall rätt att få prov från
lämnas ut till någon kulturen sedan
som till följd av handlingarna har
föreskrift i lag eller blivit allmänt
annan författning inte tillgängliga enligt
får ta befattning med första, andra eller
den deponerade tredje stycket. Vad
mikroorganismen. Det nu sagts medför dock
medför inte heller att inte att prov skall
prov skall lämnas ut lämnas ut till någon
till någon vars som till följd av
befattning med provet föreskrift i lag
kan antas vara förbun- eller annan
den med en påtaglig författning inte får
risk med hänsyn till ta befattning med
organismens skadeb- den deponerade
ringande egenskaper. mikroorganismen. Det
Till dess pa- medför inte heller
tentsansökningen har att prov skall lämnas
utlagts eller ut till någon vars
avgjorts slutligt befattning med pro-
utan att ha utlagts vet kan antas vara
gäller oaktat bestäm- förbunden med en
melsen i sjätte påtaglig risk med
stycket första hänsyn till organis-
meningen att, om mens skadebringande
sökanden begär det, egenskaper.
prov från deposition Till dess att
får lämnas endast till patent har meddelats
en särskild sakkunnig. eller patentansök-
Regeringen föreskriver ningen har avgjorts
inom vilken tid sådan slutligt utan att ha
begäran får göras och lett till patent
vem som får anlitas gäller trots
som sakkunnig av den bestämmelsen i sjätte
som vill få prov. stycket första
meningen att prov
Den som vill få prov från deposition får
skall göra skriftlig lämnas endast till en
framställning om det särskild sakkunnig,
hos patentmyndigheten om sökanden begär det.
och avge en förbindel- Regeringen före-
se av det innehåll som skriver inom vilken
regeringen föreskriver tid en sådan begäran
för att förebygga får göras och vem som
missbruk av provet. får anlitas som
Om prov får utlämnas sakkunnig av den som
endast till en vill få prov.
särskild sakkunnig, Den som vill få
skall förbindelsen i prov skall
stället avges av den- skriftligen begära
ne. det hos patent-
myndigheten och avge
en förbindelse av det
innehåll som
regeringen före-
skriver för att
förebygga missbruk av
provet. Om prov får
lämnas ut endast till
en särskild sakkun-
nig, skall förbin-
delsen i stället
avges av denne.
23 §
Efter utgången av Om patent-
den i 21 § andra myndigheten av-
stycket föreskrivna skriver eller avslår
tiden upptages en ansökan som har
ansökningen till blivit tillgänglig för
fortsatt prövning för var och en, skall
avgörande av frågan beslutet kungöras när
huruvida ansökningen det har vunnit laga
skall bifallas. Vid kraft.
denna prövning äga
15-18 §§ tillämpning.
Har invändning
gjorts, skall
sökanden underrättas
därom och tillfälle
beredas honom att
yttra sig över in-
vändningen.
24 §
Talan mot slutligt Var och en får göra
beslut av patentmyn- invändning mot ett
digheten på patent- meddelat patent. En
avdelningen i ärende invändning skall göras
angående ansökan om skriftligen hos pa-
patent må föras av tentmyndigheten inom
sökanden, om det gått nio månader från den
honom emot. Mot be- dag då patentet
slut, varigenom meddelades.
ansökan bifallits Patentmyndigheten
oaktat invändning skall underrätta
framställts i behörig patenthavaren om
ordning, må talan föras invändningen och ge
av den som gjort in- denne tillfälle att
vändningen. Återkallar yttra sig. Vad som
invändaren sin talan, sägs i 12 § skall också
må denna likväl prövas, tilllämpas på patent-
om särskilda skäl havaren under in-
föreligga. vändningsförfarandet.
Mot beslut, Om invändningen
varigenom begäran om återkallas, får den ändå
återupptagning enligt prövas om det finns
15 § tredje stycket särskilda skäl.
eller 20 § första
stycket avslagits
eller yrkande om
överföring enligt 18 §
bifallits, må talan
föras av sökanden. Mot
beslut, varigenom
yrkande om överföring
enligt 18 § avslagits,
må talan föras av den
som framställt yrkan-
det.
Mot beslut,
varigenom yrkande om
förordnande enligt 22 §
femte stycket avsla-
gits, må talan föras av
sökanden eller den som
eljest framställt yr-
kandet.
Om talan mot beslut
enligt 42, 72 eller
73 § föreskrivs i 75 §.
25 §[3]
Talan enligt 24 § Patentmyndigheten
förs hos patentbesvärs- skallefter invändning
rätten genom besvär upphäva patentet, om
inom två månader det
frånbeslutets dag. 1. har meddelats
Ett slutligt beslut trots att villkoren
av patentbesvärsrätten i 1 och 2 §§ inte är
får överklagas till uppfyllda,
regeringsrätten genom 2. avser en
besvär inom två månader uppfinning som inte
frånbeslutets dag. är så tydligt angiven
Överklagandet får inte att en fackman med
avse andra patentkrav ledning därav kan ut-
än sådan som har prövats öva den, eller
genom det överklagade 3. omfattar något
beslutet. I övrigt som inte framgick av
tillämpas bestämmelser- ansökningen när den
na i 35-37 §§ gjordes.
förvaltningsprocessla- Patentmyndigheten
gen-(1971:291) om skall avslå invänd-
besvär överkammarrättens ningen, om det inte
beslut. Patentbesvärs- enligt första stycket
rättens beslut skall finns något hinder
innehålla uppgift om mot att patentet
att det krävs särskilt upprätthålls.
tillstånd för prövning Om patenthavaren
av besvär till rege- under invändnings-
ringsrätten och om de förfarandet har gjort
grunder på vilka sådant sådana ändringar att
tillstånd meddelas. hinder inte finns
Bestämmelserna i 22 § enligt första stycket
femte stycket mot att patentet
tillämpas beträffande upprätthålls i sin änd-
handlingar som kommer rade lydelse, skall
in till patentbesvärs- patentmyndigheten
rätten eller rege- förklara att patentet
ringsrätten. upprätthålls i den
ändrade lydelsen.
När patent-
myndighetens beslut
angående en invändning
har vunnit laga
kraft, skall det
kungöras. Om beslutet
innebär att patentet
ändras, skall en ny
patentskrift finnas
att tillgå hos
patentmyndigheten
och ett nytt patent-
brev utfärdas.
26 §
Patent är meddelat, Ett slutligt
när patentansökningen beslut av patent-
bifallits och myndigheten angående
beslutet vunnit laga en ansökan om patent
kraft. När patent får överklagas av
meddelats, skall det sökanden, om det har
kungöras och pa- gått honom emot. Ett
tentbrev utfärdas. Har slutligt beslut
beskrivning eller angående eninvändning
patentkrav ändrats mot patent får över-
efter det de tryckts klagas av
enligt 21 § tredje patenthavaren och
stycket, skola invändaren, om det
tryckta exemplar av har gått den som vill
handlingarna, med klaga emot. Om
uppgift om patentha- invändaren återkallar
varen och upp- sin talan, får denna
finnaren, i slutligt ändå prövas om det
skick finnas att finns särskilda skäl.
tillgå hos patent-
myndigheten. Ett beslut, genom
Avskrives eller vilket en begäran om
avslås ansökan, som återupptagningenligt
blivit tillgänglig för 15 § tredje stycket
envar, skall beslutet eller 19 § andra
kungöras när det vunnit stycket har av-
laga kraft. slagits eller ett
yrkande om överföring
enligt 18 § har
bifallits, får
överklagas av sökan-
den. Ett beslut, ge-
nom vilket ett yr-
kande om överföring
enligt 18 § har
avslagits, får över-
klagas av den som
har framställt yrkan-
det.
Ett beslut, genom
vilket ett yrkande
om förordnande enligt
22 § femte stycket
har avslagits, får
överklagas av den som
har framställt yrkan-
det.
Bestämmelser om
överklagande av
beslut enligt 42, 72
eller 73 § finns i 75
§.
27 §
Meddelat patent Överklagande enligt
antecknas i 26 § görs hos Patent-
patentregistret som besvärsrätten inom två
föres av patentmyn- månader från beslutets
digheten. dag.
Ett slutligt
beslut av Patent-
besvärsrätten får över-
klagas till Rege-
ringsrätten inom två
månader från beslutets
dag. Överklagandet får
inte avse andra
patentkrav än sådana
som har prövats genom
detöverklagade be-
slutet. I övrigt
tillämpas bestämmel-
serna i 35-37 §§ för-
valtningspro-
cesslagen (1971:291)
om besvär över
kammarrättens beslut.
Patentbesvärsrättens
beslut skall
innehålla uppgift om
att det krävs särskilt
tillstånd för prövning
i Regeringsrätten och
om de grunder på
vilka ett sådant
tillstånd meddelas.
Bestämmelserna i 22 §
femte stycket
tillämpas på hand-
lingar som kommer in
till Patentbe-
svärsrätten eller
Regeringsrätten.
34 §
En internationell I fråga om en
patentansökan får inte internationell
godkännas för utläggning patentansökan får inte
eller avslås förrän patent meddelas
efter utgången av den eller beslut om av-
frist som regeringen slag fattas förrän
föreskriver, om inte efter utgången av den
sökanden samtycker frist som regeringen
till att ansökningen föreskriver, om inte
avgörs dessförinnan. sökanden samtycker
till att ansökningen
avgörs innan dess.
35 §
Internationell I fråga om en
patentansökan må ej internationell
utan sökandens sam- patentansökan får
tycke utläggas eller patentmyndigheten
offentliggöras av inte utan sökandens
patentmyndigheten i samtycke meddela
tryckt skrift eller på patent eller
annat sätt, förrän den offentliggöra ansök-
publicerats av värld- ningen förrän
sorganisationens för Världsorganisationen-
den intellektuella för den intellektu-
äganderätten in- ella äganderättens
ternationella byrå internationella byrå
eller tjugomånader har publicerat den
förflutit från den in- eller tjugo månader
ternationella ingiv- har förflutit från den
ningsdagen eller, om internationella
prioritet yrkas,den ingivningsdagen
dag från vilken eller, om prioritet
prioriteten begäres. yrkas, den dag från
vilken prioriteten
begärs.
36 §
Har del av Om en del av en
internationell inter-nationell
patentansökan icke patentansökan inte
varit föremål för inter- har varit föremål för
nationell nyhets- internationell ny-
granskning eller in- hetsgranskning eller
ternationell internationell
förberedande patenter- förberedande
barhetsprövning på patenterbar-
grund av att hetsprövning på grund
ansökningen bedömts om- av att ansökningen
fatta av varandra har bedömts omfatta
oberoende uppfinning- av varandra oberoen-
ar och att sökanden ej de uppfinningar och
inom föreskriven tid att sökanden inte
erlagt tilläggsavgift inom föreskriven tid
enligt konventionen har betalat till-
om patentsamarbete, äggsavgift enligt
skall patentmyndig- konventionen om
heten pröva, om be- patentsamarbete,
dömningen var riktig. skall patentmyndig-
Finnes detta vara heten pröva, om bedöm-
fallet, skall den del ningen var riktig.
av ansökningen som Om patentmyndigheten
icke varit föremål för finner att be-
sådan granskning eller dömningen var riktig,
prövning anses återkal- skall den del av an-
lad hos patentmyndig- sökningen som inte
heten, om ej sökanden har varit föremål för
erlägger föreskriven sådan granskning
avgift till myndighe- eller prövning anses
ten inom två månader återkallad hos
från det myndigheten patentmyndigheten,
avsände underrättelse om inte sökanden
till honom om sitt betalar föreskriven
ställningstagande. avgift till
Finner patentmyn- myndigheten inom två
digheten att månader från det
bedömningen ej var myndigheten sände en
riktig,skall myn- underrättelse till
digheten fortsätta honom om sitt
handläggningen av an- ställnings- tagande.
sökningen i dess Om patentmyndigheten
helhet. finner att bedömning-
en inte var riktig,
skall myndigheten
Talan mot beslut fortsätta handlägg-
enligt första stycket, ningen av ansökningen
varigenom patent- i dess helhet.
myndigheten funnit, Ett beslut enligt
att patentansökan första stycket, genom
omfattar av varandra vilket patentmyndig-
oberoende uppfin- heten har funnit att
ningar, må föras av en patentansökan
sökanden. Bestäm- omfattar av varandra
melserna i 25 § första oberoende uppfin-
och andra styckena äga ningar, får överklagas
motsvarande tillämp- av sökanden. Vad som
ning. sägs i 27 § första och
Finner rätten andra styckena skall
patentmyndighetens tilllämpas.
beslut riktigt, räknas Om rätten finner
fristen för att erlägga patentmyndighetens
sådan avgift som avses beslut riktigt, rä-
i första stycket andra knas fristen för att
punkten från det betala sådan avgift
patentmyndigheten av- som avses i första
sände underrättelse stycket andra
till sökanden om punkten från det att
rättens lagakraftvunna patentmyndigheten
beslut. sände en underrättelse
till sökanden om
rättens la-
gakraftvunna beslut.
40 §
Meddelat patent kan Ett meddelat
upprätthållas intill patent kan upprät-
dess tjugo år förflutit thållas intill dess
från den dag då pa- tjugo år har förflutit
tentansökningen från den dag då
gjordes. patentansökningen
För patent skall gjordes.
erläggas fastställd år- För ett patent
savgift för varje skall betalas
avgiftsår som börjar fastställd årsavgift
efter meddelandet. Om för varje avgiftsår
patentet har med- som börjar efter
delats innan årsav- meddelandet. Om pa-
gifter för patentansök- tentet har meddelats
ningen har börjat innan årsavgifter för
förfalla enligt 41 §, patentansökningen har
skall dock paten- börjat förfalla enligt
thavaren, när årsavgift 41 §, skall dock pa-
för patentet för första tenthavaren, när
gången förfaller till årsavgift för patentet
betalning, erlägga för första gången
årsavgift också för av- förfaller till
giftsår som har börjat betalning, betala
före patentmeddelan- årsavgift också för av-
det. giftsår som har börjat
före patentmeddelan-
det.
Bestämmelser om
tilläggsskydd för läke-
medel finns i 13
kap.
52 §
På talan därom skall På talan om det
rätten förklara paten- skall rätten förklara
tet ogiltigt, om det patentet ogiltigt,
1) meddelats oaktat om
villkoren i 1 och 2 §§ 1) patentet har
icke är uppfyllda, meddelats trots att
2) avser en villkoren i 1 och 2 §§
uppfinning som icke är inte är uppfyllda,
så tydligt angiven att 2) patentet avser
en fackman med en uppfinningen som
ledning därav kan utöva inte är så tydligt
den, angiven att en
fackman med ledning
3) omfattar något som därav kan utöva den,
ej framgick av 3) patentet
ansökningen när den omfattar något som
gjordes, eller inte framgick av
4) meddelats oaktat ansökningen när den
patent gjordes, eller
skyddets omfattning 4) patentskyddets
utvidgats efter det omfattning har
ansökningen godkänts för utvidgats efter det
utläggning. att patentet
Patent må ej meddelats.
förklaras ogiltigt på Ett patent får inte
den grund att den som förklaras ogiltigt på
erhållit patentet den grund att den
varit berättigad till som har fått patentet
blott viss del däri. har haft rätt till
Utom i fall som bara en viss del i
avses i fjärde stycket det.
må talan föras av envar Utom i fall som
som lider förfång av avses i fjärde
patentet och, om det stycket får talan
finnes påkallat ur föras av var och en
allmän synpunkt, av som lider förfång av
myndighet som re- patentet och, om det
geringen bestämmer. är påkallat ur allmän
Talan, som grundas synpunkt, av den
på att patent medde- myndighet som
lats annan än den som regeringen bestämmer.
är berättigad till
patentet enligt 1 §, må En talan, som
föras endast av den grundas på att
som påstår sig patentet har
berättigad till meddelats någon annan
patentet. Talan än den som har rätt
skall väckas inom ett att få patentet
år efter erhållen enligt 1 §, får föras
kännedom om patentets endast av den som
meddelande och de påstår sig ha sådan
övriga omständigheter på rätt. En talan skall
vilka talan grundas. väckas inom ett år
Var patenthavaren i efter erhållen känne-
god tro när patentet dom om patentets
meddelades eller när meddelande och de
det övergick på honom, övriga omständigheter
må talan ej väckas påvilka talan
senare än tre år efter grundas. Om
patentets meddelande. patenthavaren var i
god tro när patentet
meddelades eller när
det övergick på honom,
får talan inte väckas
senare än tre år efter
patentets med-
delande.
60 §
Utnyttjar någon Om någon
yrkesmässigt patentsökt yrkesmässigt
uppfinning efter det utnyttjar en
handlingarna i an- patentsökt uppfinning
sökningsärendet blivit efter det att
tillgängliga enligt 22 handlingarna i
§, äger vad som sägs om ansökningsärendet har
patentintrång blivit tillgängliga
motsvarande enligt 22 §, skall
tillämpning i den mån vad som sägs om
ansökningen leder till patentintrång tilläm-
patent. För tiden in- pas i den månansök-
nan utläggningen av ningen leder till
patentansökningen patent. För tiden
kungjorts enligt 21 § innan patentet har
omfattar patent- meddelats enligt 20 §
skyddet dock endast omfattar patent-
vad som framgår såväl av skyddet dock endast
patentkraven i deras vad som framgår såväl
lydelse när ansökning av patentkraven i
blev allmänt till- deras lydelse när
gänglig som av ansökningen blev
patentkraven enligt allmänt tillgänglig
patentet. Till straff som av patentkraven
må ej dömas och er- enligt patentet.
sättning för skada på Straff får inte dömas
grund av utnyttjande ut och ersättning på
som sker innan utlägg- grund av utnyttjande
ningen av patentan- som sker innan
sökningen kungjorts må patentet har med-
bestämmas endast delats får bestämmas
enligt 58 § andra endast enligt 58 §
stycket. andra stycket.
Bestämmelserna i 58 §
tredje stycket äga ej
tillämpning, om er- Vad som sägs i 58 §
sättningstalan väckes tredje stycket skall
senast ett år efter inte tillämpas, om
patentets meddelande. ersättningstalan väcks
senast ett år efter
det att tiden för
invändning har gått ut
eller, om invändning
har gjorts, senast
ett år efter det att
patentmyndigheten
har beslutat att
patentet skall upp-
rätthållas.
61 §[4]
Har ett patent Om ett patent har
förklarats ogiltigt upphävts genom ett
genom dom som vunnit beslut som har
laga kraft, får rätten vunnit laga kraft
inte enligt 57-60 §§ eller förklarats
döma till straff, ogiltigt genom en
meddela vitesförbud, dom som har vunnit
utdöma vite eller laga kraft, får rätten
ersättning eller för- inte enligt 57-60 §§
ordna om säkerhetsåt- döma till straff,
gärd. meddela vitesförbud,
döma ut vite eller
ersättning eller för-
ordna om säkerhetsåt-
gärd.
Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande
att patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om
detta har väckts. Rätten skall före-lägga den som gör gällande att patentet är
ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan. Förs i samma rättegång talan om
patentintrång och talan om patentets ogiltighet och är det med hänsyn till ut-
redningen lämpligt att frågan huruvida patentintrång föreligger avgörs särskilt
för sig, får på begäran av någon av parterna sär-skild dom ges i den frågan. Om
särskild dom ges, får rätten för-ordna att målet om ogiltighet skall vila till
dess domen har vunnit laga kraft.
72 §[5]
Har patentsökande, i Om en patentsökande
annat fall än som eller en patenthava-
avses i andra re trots att han har
stycket, lidit iakttagit all omsorg
rättsförlust på grund av som har betingats av
att han ej vidtagit omständigheterna, i
åtgärd hos pa- annat fall än som
tentmyndigheten inom avses i andra
tid som föreskrivs i stycket, har lidit
denna lag eller med rättsförlust på grund
stöd därav, men har han av att han inte har
gjort allt vad som vidtagit en åtgärd hos
skäligen kunde krävas patentmyndigheten
av honom för att inom tid som före-
iakttaga fristen, och skrivs i denna lag
vidtager han åtgärden eller med stöd av
inom två månader från lagen och vidtar han
det förfallet upphörde, åtgärden inom två måna-
dock senast inom ett der från det förfallet
år från fristens utgång, upphörde, dock senast
skall patentmyndig- inom ett år från fris-
heten förklara att tens utgång, skall
åtgärden skall anses patentmyndigheten
vidtagen i rätt tid. förklara att åtgärden
Vill patentsökanden skall anses vidtagen
vinna sådan förklaring, i rätt tid. Om
skall han inom tid patentsökanden eller
som nu föreskrivits för patenthavaren vill få
åtgärden hos pa- en sådan förklaring,
tentmyndigheten göra skall han inom den
skriftlig fram- tid som nu har sagts
ställning därom och er- för åtgärden begära den
lägga fastställd av- skriftligen hos
gift. patentmyndigheten
och betala en fast-
Har patentsökande ställd avgift.
eller patenthavare Om en patentsökande
icke erlagt årsavgift eller en patenthava-
inom frist som före- re inte har betalat
skrives i 41 § tredje årsavgift inom den
stycket eller 42 § frist som sägs i 41 §
tredje stycket, har tredje stycket eller
bestämmel- 42 § tredje stycket,
serna i första stycket skall bestämmelserna
motsva-rande till- i första stycket ha
ämpning, dock att mot-svarande tillämp-
årsavgiften skall vara ning, dock att årsav-
erlagd och framställ- giften skall vara
ningen gjord senast betald och begäran
inom sex månader från gjord senast inom
fristens utgång. sex månader från
Första stycket gäller fristens utgång.
ej frist som avses i Första stycket
6 § första stycket. gäller inte en frist
som avses i 6 § första
stycket.
I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt
31 § tillämpas första stycket också om den patentsökande har lidit rättsförlust
på grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande
myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för
internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån.
Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här
vidtas hos patentmyndigheten. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte den
frist inom vilken en internationell patentansökan skall göras för att få åtnjuta
prioritet från en tidigare ansökan.
75 §[6]
Andra slutliga Andra slutliga
beslut av pa- beslut av pa-
tentmyndigheten än som tentmyndigheten än
avses i 24 § samt som avses i 26 § samt
beslut enligt 42, 72 beslut enligt 42, 72
eller 73 § får över- eller 73 § får över-
klagas till klagas till
patentbesvärsrätten Patentbesvärsrätten
genom besvär inom två inom två månader från
månader från beslutets beslutets dag.
dag. Ett slutligt
Ett slutligt beslut beslut av Patent-
av patentbesvärsrätten besvärsrätten får över-
får överklagas till klagas till Re-
regeringsrätten genom geringsrätten inom två
besvär inom två månader månader från beslutets
från beslutets dag. dag. Därvid tillämpas
Därvid tillämpas bestäm- bestämmelserna i
melserna i 35-37 §§ för- 35-37 §§ förvaltnings-
valtningsprocesslagen processlagen
(1971:291) om besvär (1971:291) om besvär
över kammarrättens över kammarrättens
beslut. Patentbesvärs- beslut. Patent-
rättens beslut skall besvärsrättens beslut
innehålla uppgift om skall innehålla
att det krävs särskilt uppgift om att det
tillstånd för prövning krävs särskilt till-
av besvär till rege- stånd för prövning i
ringsrätten och om de Regeringsrätten och
grunder på vilka sådant om de grunder på
tillstånd meddelas. vilka ett sådant
tillstånd meddelas.
13 Kap. Till-
äggsskydd för läkemedel
**Fotnot**
[2] Lagen omtryckt 1983:433.
[3] Senaste lydelse 1986:1156.
[4] Senaste lydelse 1986:233.
[5] Senaste lydelse 1984:937.
[6] Senaste lydelse 1986:1156.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 7
105 §
Enligt bestäm-
melserna i detta
kapitel kan efter
ansökan erhållas till-
äggsskydd för en aktiv
ingrediens eller en
kombination av
aktiva ingredienser
i ett läkemedel.
106 §
Tilläggsskydd
meddelas, om
1. den aktiva
ingrediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser
skyddas av ett
patent som gäller i
Sverige,
2. den aktiva
ingrediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser
ingår i ett läkemedel
som är godkänt för för-
säljning enligt 5 §
läkemedelslagen
(1992:859),
3. godkännandet är
det första som omfat-
tar den aktiva in-
grediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser,
samt
4. tilläggsskydd
inte tidigare har
meddelats för den
aktiva ingrediensen
eller kombinationen
av aktiva
ingredienser.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 7
107 §
En ansökan om
tilläggsskydd skall
göras skriftligen hos
patentmyndigheten.
Ansökningen skall
göras inom sex månader
från det att
läkemedlet godkändes.
Om godkännande lämna-
des innan patentet
meddelades, skall
ansökningen göras inom
sex månader från det
att patentet med-
delades.
Ansökningen skall
innehålla uppgift om
patentets nummer och
uppfinningens benäm-
ning. Ansökningen
skall också innehålla
en identifiering av
den aktiva
ingrediensen eller
kombinationen av
aktiva ingredienser
och en dokumentation
om beslut om första
godkännande av läke-
medlet.
Sökanden skall
betala en fastställd
ansökningsavgift.
Patentmyndigheten
skall kungöra an-
sökningen.
108 §
Om det finns
förutsättningar för
tilläggsskydd enligt
106 och 107 §§, skall
patentmyndigheten
bifalla ansökningen.
Beslutet skall kun-
göras.
När beslutet att
bifalla ansökningen
har kungjorts, är ett
tilläggsskydd medde-
lat. Ett meddelat
tilläggsskydd skall
antecknas i
patentregistret.
109 §
Tilläggsskyddet
börjar gälla vid
utgången av patentets
giltighetstid.
Tilläggsskyddet kan
upprätthållas under en
så lång tid som svarar
mot den tid som
förflöt från dagen då
ansökningen om patent
gjordes till dagen
för första godkännande
av läkemedlet,
minskad med fem år.
Tilläggsskyddet kan
dock aldrig upprät-
thållas under längre
tid än fem år.
110 §
Tilläggsskyddet
omfattar, inom ramen
för det skydd som
följde av patentet,
den aktiva ingredi-
ens eller kom-
bination av aktiva
ingredienser som in-
går i det godkända
läkemedlet och den
användning av den
aktiva ingrediensen
eller kombinationen
av aktiva ingredien-
ser som läkemedel,
vilken godkänns innan
skyddstiden har löpt
ut.
Med de be-
gränsningar som följer
av första stycket har
tilläggsskyddet samma
rättsverkningar som
patentet hade.
111 §
För tilläggsskyddet
skall betalas årsav-
gift. Avgiftsåret
räknas från den dag då
tillläggsskyddet
började gälla och där-
efter från motsvaran-
de dag i kalendern.
112 §
Om en årsavgift
inte betalas enligt
vad som är före-
skrivet, är tilläggs-
skyddet förfallet från
och med ingången av
det
avgiftsår för vilket
avgiften inte har
betalats.
Tilläggsskyddet är
också förfallet, om
godkännandet av läke-
medlet upphör att gäl-
la.
113 §
På talan om det
skall rätten förklara
tilläggsskyddet ogil-
tigt, om
1. tilläggsskyddet
har meddelats trots
att villkoren i 106 §
inte var uppfyllda,
2. patentet har
slutat gälla innan
giltighetstiden en-
ligt 40 § första
stycket har löpt ut,
eller
3. patentet
förklaras ogiltigt så
att den aktiva
ingrediens eller den
kombination av
aktiva ingredienser
för vilken tillläggs-
skydd har meddelats
inte längre täcks av
patentkraven, eller
det, sedan patentet
har slutat gälla,
finns grund som
skulle ha gett rätt
till sådan förklaring.
114 §
Om inget annat
följer av
föreskrifterna i
detta kapitel, skall
vad som sägs i 2,
5-10 och 12 kap.
tillämpas på en ansökan
om tilläggsskydd och
på ett meddelat
tilläggsskydd. In-
vändning kan dock
inte göras mot ett
meddelat tillläggs-
skydd.
Ett avgörande om
tilläggsskydd får över-
klagas i enlighet
med vad som gäller för
motsvarande avgörande
om patent.
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
2. Om en ansökan om patent har gjorts före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser gälla.
3. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel som har
godkänts efter den 1 januari 1985 men före ikraftträdandet av denna lag, får
ansökan trots vad som sägs i 107 § andra stycket första meningen göras senast
den 31 maj 1994.
4. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som skyddades av ett patent
den 1 januari 1993 men patentets giltighetstid har löpt ut före ikraftträdandet
av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 31 maj
1994.
Ett tilläggsskydd, som har meddelats enligt första stycket, börjar gälla när
det har meddelats.
Har någon, efter utgången av patentets giltighetstid men innan ansökningen om
tilläggsskydd enligt första stycket gjordes, i god tro börjat utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt här i landet, får han utan hinder av tilläggsskyddet
fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt till
utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som har
vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i
landet.
Rätt enligt tredje stycket får övergå till annan endast tillsammans med den
rörelse vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 7
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar[7]
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar skall
ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Har ansökan om Om det har lämnats
patent på uppfinning en underrättelse
som avses med för- enligt 19 § första
ordnande enligt 6 § stycket patentlagen
godkänts för utläggning, (1967:837) med
skall ansökningen anledning av en
förklaras vilande i ansökan om patent på
avbidan på att förord- en uppfinning som
nanet upphör att gälla. avses med förordnande
Så länge förordnandet enligt 6 §, skall
består skall 20-22 §§ ansökningen förklaras
patentlagen vilande i avvaktan på
(1967:837) ej att förordnandet upp-
tillämpas på hör att gälla. Så länge
ansökningen. Vid förordnandet består
tillämpning därefter av skall 19 § andra och
dessa paragrafer tredje styckena samt
skall i 20 § angivna 20-22 §§ patentlagen
tider räknas från den inte tillämpas på
dag förordnandet ansökningen. Vid
upphörde att gälla och tillämpningen därefter
får patentmyndigheten skall de tider som
icke hålla handling- anges 19 § andra och
arna i ärendet tredje styckena rä-
tillgängliga förrän tre knas från den dag
månader förflutit från förordnandet upphörde
nämnda dag, om ej att gälla och får pa-
sökanden begär det. tentmyndigheten inte
hålla handlingarna i
ärendet tillgängliga
förrän tre månader må-
nader har förflutit
från nämnda dag, om
Har förordnande inte sökanden begär
enligt 6 § meddelats det.
beträffande interna- Om ett förordnande
tionell eller enligt 6 § har medde-
europeisk patentansö- lats i fråga om en
kan, får ansökningen internationell eller
icke vidarebefordras en europeisk pa-
för fortsatt handlägg- tentansökan, får ansök-
ning som internatio- ningen inte vid-
nell eller europeisk arebefordras för
patentansökan. fortsatt handläggning
som internationell
eller europeisk
patentansökan.
__________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
2. Om en patentansökan har gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser.
**Fotnot**
[7] Lagen omtryckt 1978:157.
Bilaga 8
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-06-04
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1993 har regeringen på
hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till
1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
2. lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Dag Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.