Post 2447 av 2452 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:25 ·
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 25
Prop.
1993/94:25Regeringens proposition
1993/94:25
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 oktober 1993
Carl Bildt
Anne Wibble
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisar regeringen riktlinjerna för den ekonomiska politiken
och särskilt de delar av saneringsprogrammet för de offentliga finanserna där
förslag kommer att föreläggas riksdagen under 1993/94 års riksmöte. Regeringen
redovisar också en bedömning av den svenska ekonomin under åren 1994 och 1995.
Vidare läggs fram förslag till indexering av vissa punktskatter.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut...... 3
2 Lagtext........................ 3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:262)
om allmän energiskatt...... 3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:372)
om bensinskatt............. 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter10
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:582)
om koldoixidskatt.............. 11
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:394)
om tobaksskatt............. 14
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:306)
om dryckesskatt............ 16
3 Ärendet och dess beredning......... 19
4 Allmänna utgångspunkter........ 19
5 De internationella förutsättningarna 21
5.1 Svag internationell konjunktur..21
5.2 Det ekonomiska samarbetet i Europa22
5.3 Utsikterna för den internationella ekonomin23
6 Politik för tillväxt och sysselsättning26
6.1 Politikens inriktning....... 26
6.2 Finanspolitiken............. 30
6.3 Penning- och valutapolitiken....32
7 Villkor för näringslivets expansion35
7.1 Företagandets betydelse.........35
7.2 Skattepolitiken............. 36
7.3 Arbetsmarknaden................ 38
7.4 Utbildning och forskning....... 40
7.5 Kapitalförsörjning och riskkapital42
7.6 Infrastrukturen............ 43
7.7 Den offentliga sektorns samspel med näringslivet44
8 De offentliga utgifterna......... 45
9 Institutionella förändringar..... 47
9.1 Budgetprocessen.................47
9.2 Pågående reformarbete...........48
10Svensk ekonomi 1993-1995........... 49
11Indexering av vissa punktskatter... 54
11.1 Förslagen................... 54
11.2 Finansiella effekter............56
Bilaga 1 Svensk ekonomi
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 3 Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1993-10-14
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken (avsnitt 6),
dels antar regeringens förslag till
1.lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
2. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
3. lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter,
4. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
5. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
6. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:262) om
allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:262) om allmän energiskatt1
dels att 10 och 14 §§ samt bilaga 1 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 §, samt närmast före 16 §
en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2
Skatten tas ut, om Skatten för år 1994
inte annat sägs i tas ut, om inte
andra stycket, med i annat sägs i andra
bilaga 1 angivet stycket, med i
belopp för vikt- bilaga 1 angivet
eller volymenhet. I belopp för vikt-
fall som avses i 8 § eller volymenhet.
första stycket 3 tas För tiden efter
dock skatten ut med utgången av år 1994
ett belopp som och fram till och
motsvarar skillnaden med år 1998 skall
mellan skatt på gasol skatten tas ut med
som används för drift belopp som omräknas
av motorfordon och enligt 16 §. Därefter
annan gasol. skall skatten tas
ut med de belopp
som gäller vid
utgången av år 1998.
I fall som avses i
8 § första stycket 3
tas dock skatten ut
med ett belopp som
1 Lagen omtryckt motsvarar
1984:994. skillnaden mellan
2 Senaste lydelse skatt på gasol som
1993:843. används för drift av
motorfordon och
För annan gasol.
bränsleblandningar för
vilka skatt skall
tas ut enligt denna
lag skall skatt dock För
inte tas ut för den bränsleblandningar
del av blandningen för vilka skatt
som består av skall tas ut enligt
vegetabiliska eller denna lag skall
animaliska fetter skatt dock inte tas
eller oljor eller ut för den del av
metyl- eller blandningen som
etylestrar av består av
fettsyror från sådana vegetabiliska eller
fetter eller oljor. animaliska fetter
För blandningen i eller oljor eller
övrigt tas skatten ut metyl- eller
med belopp som anges etylestrar av
i bilaga 1 för fettsyror från sådana
olje-produkter. fetter eller oljor.
För blandningen i
övrigt tas skatten
ut med belopp som
gäller för
oljeprodukter.
För oljor får volymen räknas om till 50° C om temperaturen överstiger 70° C när
skattskyldigheten inträder.
Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall)
av olika bredd mellan 180 och 285° C vid 95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst
0,001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Sådana
oljor får inte innehålla klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten och
måttet på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 50.
Till miljöklass 2 hör till miljöklass 1 inte hänförliga oljor som har ett
kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 295° C vid
95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid
15° C och som innehåller högst 0,005 viktprocent svavel och högst 20
volymprocent aromatiska kolväten. Halten polycykliska aromatiska kolväten får
inte överstiga 0,1 volymprocent och måttet på den naturliga tändvilligheten
(cetanindex) får inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor.
Miljöklass för bränsle som avses i andra stycket bestäms med ledning av hela
bränsleblandningens egenskaper.
14 §3
Skatten tas ut per Skatten för år 1994
kilowattimme med tas ut per
a) 0 öre för kilowattimme med
elektrisk kraft som a) 0 öre för
förbrukas i elektrisk kraft som
industriell förbrukas i
verksamhet i industriell
tillverkningsprocessenverksamhet i
eller vid yrkesmässig tillverkningsprocessen
växthusodling, eller vid
b) 3,5 öre för annan yrkesmässig
elektrisk kraft än växthusodling,
som avses under a) b) 3,6 öre för annan
och som förbrukas i elektrisk kraft än
kommuner som anges i som avses under a)
bilaga 2 till denna och som förbrukas i
lag, kommuner som anges
c) 6,3 öre för i bilaga 2 till
elektrisk kraft som denna lag,
förbrukas för el-, c) 6,6 öre för
gas-, värme- eller elektrisk kraft som
vattenförsörjning i förbrukas för el-,
andra kom- gas-, värme- eller
vattenförsörjning i
andra kom-
3 Senaste lydelse
1992:879.
muner än de som anges
i bilaga 2 till
denna lag,
d) 8,5 öre för muner än de som
elektrisk kraft som anges i bilaga 2
förbrukas i övriga till denna lag,
fall. d) 8,8 öre för
elektrisk kraft som
förbrukas i övriga
fall.
För tiden efter
utgången av år 1994
och fram till och
med år 1998 skall
skatten tas ut med
belopp som omräknas
enligt 16 §. Därefter
skall skatten tas
ut med de belopp
som gäller vid
utgången av år 1998.
Skatteomräkning
16 §
Skatten för vart
och ett av
kalenderåren 1995
t.o.m. 1998 skall
tas ut med belopp
som efter en årlig
omräkning motsvarar
de i 14 § och i
bilaga 1 angivna
skatte-beloppen
multiplicerade med
det jämförelsetal,
uttryckt i procent,
som anger
förhållandet mellan
det allmänna
prisläget i oktober
månad året före det år
beräkningen avser
och i oktober 1993.
Regeringen
fastställer före
november månads
utgång de omräknade
skattebelopp som
enligt denna lag
skall tas ut för
på-följande
kalenderår. Beloppen
avrundas till hela
kronor, hela ören
respektive tiondels
ören i förhållande
till de i 14 § och i
bilaga 1 angivna
skattebeloppen.
3
Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt4
Nuvarande lydelse
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Tulltaxenr Bränsle Skattesats
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 230 kr. per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbränn-
oljor och eldningsoljor
samt andra oljeprodukter,
med undantag för smörj-
oljor och smörjfetter
som inte används för
energialstring, till-
höriga
miljöklass 1 5 kr. per m3
miljöklass 2 290 kr. per m3
miljöklass 3 540 kr. per m3
ur 27.11 Naturgas 175 kr. per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motor-
fordon 85 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 105 kr. per ton
4 Senaste lydelse 1992:1445.
4
Föreslagen lydelse
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Tulltaxenr Bränsle Skattebelopp
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 239 kr per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbränn-
oljor och eldningsoljor
samt andra oljeprodukter,
med undantag för smörj-
oljor och smörjfetter
som inte används för
energialstring, till-
höriga
miljöklass 1 5 kr per m3
miljöklass 2 302 kr per m3
miljöklass 3 562 kr per m3
ur 27.11 Naturgas 182 kr per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motor-
fordon 88 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 109 kr per ton
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om
bensinskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961:372) om bensinskatt1
dels att 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Skatt tas ut, om Skatten för år 1994
inte annat sägs i tas ut, om inte
andra stycket, med 3 annat sägs i andra
kronor 14 öre per stycket, med 3
liter för blyfri kronor 27 öre per
bensin, varmed avses liter för blyfri
bensin med en bensin, varmed
blyhalt om högst avses bensin med en
0,013 gram per liter blyhalt om högst
vid 15° C och med 3 0,013 gram per
kronor 65 öre per liter vid 15° C och
liter för annan med 3 kronor 80 öre
bensin. per liter för annan
bensin.
För metanol tas För metanol tas
skatten ut med 80 öre skatten för år 1994
per liter. Ingår ut med 83 öre per
metanol eller etanol liter. Ingår metanol
i en blandning som eller etanol i en
avses i 1 § första blandning som avses
stycket a) eller c) i 1 § första stycket
tas skatten ut för a) eller c) tas
den inblandade skatten för år 1994
alkoholen med 80 öre ut för den
per liter och för inblandade
blandningen i övrigt alkoholen med 83 öre
med 3 kronor 14 öre per liter och för
per liter om den bland-ningen i
utgörs av blyfri övrigt på det sätt som
bensin och med 3 framgår av första
kronor 65 öre per stycket.
liter om den utgörs
av annan bensin. För tiden efter
utgången av år 1994
och fram till och
med år 1998 skall
skatten tas ut med
belopp som omräknas
enligt 2 a §.
Därefter skall
skatten tas ut med
de belopp som gäller
vid utgången av år
1998.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.
2 a §
Skatten för vart
och ett av
kalenderåren 1995
t.o.m. 1998 skall
tas ut med belopp
som efter en årlig
omräkning motsvarar
de i 2 § angivna
skattebeloppen
multiplicerade med
det jämförelsetal,
uttryckt i procent,
1 Lagen omtryckt som anger
1984:993. förhållandet mellan
2 Senaste lydelse det allmänna
1992:1478. prisläget i oktober
månad året före det år
beräkningen avser
och i oktober 1993.
Regeringen
fastställer före
november månads
utgång de omräknade
skattebeloppen som
enligt denna lag
skall tas ut för
påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas
till hela ören.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter
dels att 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Dieseloljeskatt tas Dieseloljeskatten
ut med 1 300 kronor för år 1994 tas ut
per kubikmeter. med 1 300 kronor
per kubik-meter. För
tiden efter utgången
av år 1994 och fram
till och med år 1998
skall skatten tas
ut med belopp som
omräknas enligt
5 a §. Därefter skall
skatten tas ut med
det belopp som
gäller vid utgången
av år 1998.
Skatt skall dock inte tas ut för den del av bränslet som består av
vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar
av fettsyror från sådana fetter eller oljor.
5 a §
Skatten för vart
och ett av
kalenderåren 1995
t.o.m. 1998 skall
tas ut med belopp
som efter en årlig
omräkning motsvarar
det i 5 § angivna
skattebeloppet
multiplicerat med
det jämförelsetal,
uttryckt i procent,
som anger
förhållandet mellan
det allmänna
prisläget i oktober
månad året före det år
beräkningen avser
och i oktober 1993.
Regeringen
fastställer före
november månads
utgång det omräknade
skattebelopp som
enligt denna lag
skall tas ut för
påföljande kalenderår.
Beloppet avrundas
till hela kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1993:839.
7
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om
koldioxidskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:582) om koldioxidskatt
dels att 2 § och bilagan skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Koldioxidskatt tas Koldioxidskatten
ut, om inte annat för år 1994 tas ut,
följer av andra om inte annat följer
stycket, för bränslen av andra stycket,
som avses i 1 § förstaför bränslen som
stycket med i avses i 1 § första
bilagan angivet stycket med i
belopp för vikt- bilagan angivet
eller volymenhet. För belopp för vikt-
varuslag som är eller volymenhet.
skattepliktiga För varuslag som är
enligt 1 § andra skattepliktiga
stycket tas skatt ut enligt 1 § andra
med 74 öre per liter. stycket tas skatt
ut med 77 öre per
liter. För tiden
efter utgången av år
1994 och fram till
och med år 1998
skall skatten tas
ut med belopp som
För skattepliktiga omräknas enligt
bränsleblandningar 2 a §. Därefter skall
skall skatt dock skatten tas ut med
inte tas ut för den de belopp som gäller
del av bränslet som vid utgången av år
består av 1998.
vegetabiliska eller För skattepliktiga
animaliska fetter bränsleblandningar
eller oljor eller skall skatt dock
metyl- eller inte tas ut för den
etylestrar av del av bränslet som
fettsyror från sådana består av
fetter eller oljor. vegetabiliska eller
För blandningen i animaliska fetter
övrigt tas skatten ut eller oljor eller
med belopp som anges metyl- eller
i bilagan etylestrar av
för oljeprodukter. fettsyror från sådana
fetter eller oljor.
För blandningen i
övrigt tas skatten
ut med belopp som
gäller för
oljeprodukter.
2 a §
Skatten för vart
och ett av
kalenderåren 1995
t.o.m. 1998 skall
tas ut med belopp
som efter en årlig
omräkning motsvarar
de i 2 § och i
bilagan angivna
skatte-beloppen
multiplicerade med
det jämförelsetal,
uttryckt i procent,
1 Senaste lydelse som anger
1993:844. förhållandet mellan
det allmänna
prisläget i oktober
månad året före det år
beräkningen avser
och i oktober 1993.
Regeringen
fastställer före
november månads
utgång de omräknade
skattebelopp som
enligt denna lag
skall tas ut för
påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas
till hela kronor
respektive hela ören
i förhållande till de
i 2 § och i bilagan
angivna skatte-
beloppen.
Bilaga till lagen (1990:582) om koldioxidskatt2
Nuvarande lydelse
Tulltaxenr Bränsle Skattesats
enligt tull-
taxelagen
(1987:1068)
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 800 kr. per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor
och eldningsoljor samt
andra oljeprodukter, med
undantag för smörjoljor
och smörjfetter som inte
används för energi-
alstring 920 kr. per m3
ur 27.11 Naturgas 680 kr. per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motorfor-
don 48 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 960 kr. per ton
2 Senaste lydelse 1992:880.
8
Föreslagen lydelse
Tulltaxenr Bränsle Skattebelopp
enligt tull-
taxelagen
(1987:1068)
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 832 kr per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor
och eldningsoljor samt
andra oljeprodukter, med
undantag för smörjoljor
och smörjfetter som inte
används för energi-
alstring 957 kr per m3
ur 27.11 Naturgas 707 kr per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motorfor-
don 50 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 998 kr per ton
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:394) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961:394) om tobaksskatt1
dels att 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §2
För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans
myckenhet bestämda belopp, nämligen:
Varuslag Vikt för 1 st.gram Belopp för
1 st. öre 1 kg kr.
Cigarrer och cigariller
grupp I t.o.m. 1,7 33
" II över 1,7 t.o.m. 3,0 37
" III " 3,0 " 5,0 40
" IV " 5,0 49
Cigarretter
grupp.....I t.o.m. 0,85 68
" II över 0,85 t.o.m. 1,20 75
" III " 1,20 " 1,55 80
" IV " 1,55 " 1,90 85
" V " 1,90 89
Röktobak 360:-
Tuggtobak 115:-
Snus ....... 70:-
Föreslagen lydelse
2 §
För tobaksvara tas skatten under år 1994 ut med nedan angivna, i förhållande
till varans myckenhet bestämda belopp. För tiden efter utgången av år 1994 och
fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt
2 a §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år
1998.
1 Lagen omtryckt 1984:155.
2 Senaste lydelse 1992:1086.
10
Varuslag Vikt för 1 st.gram Belopp för
1 st. öre 1 kg kr
Cigarrer och cigariller
grupp.....I t.o.m.1,7 34
" II över1,7 t.o.m. 3,0 38
" ....III " 3,0 " 5,0 42
" ....IV " 5,0 51
Cigarretter
grupp.....I t.o.m. 0,85 71
" ....II över 0,85 t.o.m.1,20 78
" ....III " 1,20 " 1,55 83
" ....IV " 1,55 " 1,90 88
" ....V " 1,90 93
Röktobak 374:-
Tuggtobak 120:-
Snus 73:-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a §
Skatten för vart
och ett av
kalenderåren 1995
t.o.m. 1998 skall
tas ut med belopp
som efter en årlig
omräkning motsvarar
de i 2 § angivna
skattebeloppen
multi-plicerade med
det jämförelsetal,
uttryckt i procent,
som anger
förhållandet mellan
det allmänna
prisläget i oktober
månad året före det år
beräkningen avser
och i oktober 1993.
Regeringen
fastställer före
november månads
utgång de omräknade
skattebelopp som
enligt denna lag
skall tas ut för
påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas
till hela kronor
respektive hela ören
i förhållande till de
i 2 § angivna
skattebeloppen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
11
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:306) om
dryckesskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:306) om dryckesskatt1
dels att 10 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
10 §2
Skatten på spritdrycker, vin, starköl och öl tas ut med de belopp som framgår
av följande uppställning.
Alkoholhalt, Skatt, kronor per liter
volymprocent grundbelopp tilläggsbelopp
över2,25 högst3,5 3:- -
" 3,5" 4,5 8:50 -
" 4,5" 7 12:50 -
" 7 " 10 17:10 -
" 10 " 13 26:70 -
" 13 16 36:60 -
" 16 19 47:50 -
" 19 24 47:50 5:10 för varje
hel volymprocent
som överstiger 19
" 24 " 29 73:- 6:20 för varje
hel volymprocent
som överstiger 24
" 29 " 34 104:- 6:40 för varje
hel volymprocent
som överstiger 29
" 34 " 39 136:- 7:70 för varje
hel volymprocent
som överstiger 34
" 39 174:50 7:80 för varje
hel volymprocent
som överstiger 39
I fråga om drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent skall avrundning
ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten uppgår till del av
hel volymprocent.
1 Lagen omtryckt 1984:158.
2 Senaste lydelse 1993:226.
Föreslagen lydelse
10 §
Skatten på spritdrycker, vin, starköl och öl tas för år 1994 ut med de belopp
som framgår av följande uppställning. För tiden efter utgången av år 1994 och
fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt
11 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år
1998.
Alkoholhalt, Skattebelopp, kronor per liter
volymprocent grundbelopp tilläggsbelopp
över2,25 högst3,5 3:10 -
" 3,5" 4,5 8:80 -
" 4,5" 7 13:00 -
" 7 " 10 17:80 -
10 " 13 27:80 -
" 13" 16 38:10 -
" 16" 19 49:40 -
" 19 " 24 49:40 5:30 för varje
hel volymprocent
som överstiger 19
" 24" 29 75:90 6:40 för varje
hel volymprocent
som överstiger 24
" 24 " 34 107:90 6:70 för varje
hel volymprocent
som överstiger 29
" 34" 39 141:40 8:00 för varje
hel volymprocent
som överstiger 34
" 39 181:40 8:10 för varje
hel volymprocent
som överstiger 39
I fråga om drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent skall avrundning
ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten uppgår till del av
hel volymprocent.
12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §3
Skatten för vart
och ett av
kalenderåren 1995
t.o.m. 1998 skall
tas ut med belopp
som efter en årlig
omräkning motsvarar
de i 10 § angivna
skattebeloppen
multi-plicerade med
det jämförelsetal,
uttryckt i procent,
som anger
förhållandet mellan
det allmänna
prisläget i oktober
månad året före det år
beräkningen avser
och i oktober 1993.
Regeringen
fastställer före
november månads
utgång de omräknade
skattebelopp som
enligt denna lag
skall tas ut för
påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas
till hela tiotal
ören.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
3 Förutvarande 11 § upphävd genom 1992:572.
13
3 Ärendet och dess beredning
I den reviderade finansplanen i kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150
bil. 1) föreslog regeringen ett saneringsprogram för de offentliga finanserna.
Detta godkändes av riksdagen. Regeringen redo-visar nu riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och för vilka delar av saneringsprogrammet som förslag
kommer att föreläggas riksdagen under 1993/94 års riksmöte.
Regeringen redovisar också en bedömning av den svenska ekonomin under åren 1994
och 1995. Denna bedömning baserar sig på bilaga 1.
I kompletteringspropositionen påtalades bl.a. att punktskatterna i många fall
tas ut med ett visst belopp per styck. I reala termer sjunker därmed
skatteuttaget över tiden vid en stigande prisnivå. I det av riksdagen beslutade
saneringsprogrammet för de offentliga finanserna 1994-1998 ingår en
budgetförstärkning om ca 7,4 miljarder kronor inom punktskatteområdet.
I denna proposition lägger regeringen fram ett förslag till införande av en
realvärdesäkring åren 1994-1998 av de punktskatter där en sådan nu bedömts vara
möjlig.
Under arbetets gång har diskussioner beträffande utformningen av
författningsförslagen skett med företrädare för Riksskatteverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 oktober 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Regeringen har i propositionen gjort vissa redaktionella ändringar i lagtexten.
4 Allmänna utgångspunkter
Tre år av ekonomisk stagnation är nu på väg att brytas. Någon dramatisk uppgång
är det inte fråga om. Vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full sysselsättning
och sanerade statsfinanser är lång. Men alltfler tecken på en återhämtning kan
nu skönjas. Därmed är också grunden lagd för en stark ekonomisk utveckling under
andra hälften av 1990-talet.
Stagnationen efter 1980-talets överhettning har betytt en radikal förändring av
problembilden. Den höga arbetslösheten och de stora underskotten i
statsfinanserna utgör idag de allvarligaste symptomen på den ekonomiska krisen.
Ingen uppgift framstår i ljuset av detta som viktigare än att snabbt skapa
förutsättningar för fler jobb i ett växande näringsliv.
En återhållande faktor kommer alltjämt att vara utvecklingen i vårt närområde.
Konjunkturen utvecklas svagt i flertalet länder i Europa. En stabilisering av
den europeiska konjunkturen väntas inträffa före årsskiftet, men en tydligare
uppgång väntas inte förrän under nästa år.
Sverige samarbetar via EFTA med EG för att med en samordnad strategi få fart på
en långsiktigt uthållig tillväxt i Europa. Såväl i Sverige som i övriga Europa
är utrymmet för en expansiv finanspolitik ytterst begränsat. Det råder
samstämmighet om att den höga arbetslösheten och låga tillväxten måste angripas
med en strategi där de stora underskotten i statsfinanserna sätter gränser för
vilka åtgärder man kan vidta.
Regeringens strategi bygger dels på att sanera statens finanser, dels på att
förbättra förutsättningarna för företagande. Båda dessa beståndsdelar är
avgörande för om vi skall få ner arbetslösheten och öka antalet jobb på den
ordinarie arbetsmarknaden.
Med saneringen av statsfinanserna skapar vi utrymme för räntesänkningar.
Hushållens skuldbörda minskar och investeringar som ger nya jobb uppmuntras.
Riksdagen har tidigare fattat beslut om närmare 80 miljarder kronor i
budgetförstärkningar. I vårens kompletterings-proposition presenterades
regeringens plan för fortsatt sanering av de offentliga finanserna. Den omfattar
81 miljarder kronor, fördelat på fem år. De beslutade budgetförstärkningarna har
bidragit till att den korta räntan kunnat sjunka med fyra procentenheter sedan
november förra året. Nu går vi vidare och specificerar det första årets
åtgärder.
En av de viktigaste förändringarna rör arbetslöshetsförsäkringen. Den höga
arbetslösheten orsakar ett snabbt stigande underskott i arbetsmarknadsfonden.
Med det förslag om höjda egna avgifter som regeringen senare kommer att
förelägga riksdagen förstärker vi den fortsatta finansieringen av stöd till dem
som är arbetslösa. Arbetslöshetsförsäkringen kommer med regeringens förslag att
bli obligatorisk och således omfatta alla som står till arbetsmarknadens
förfogande.
Regeringen avser också att föreslå minskade subventioner till tandvård,
läkemedel, sjukvård och sjukresor. Ett förslag om reformerad tandvårdsersättning
kommer att läggas under hösten. Vidare föreslår regeringen nu en indexering av
olika miljö- och punktskatter, som på lång sikt ger en förstärkning av
statsfinanserna med ca 7,4 miljarder kronor.
På området företagandets villkor har redan mycket gjorts sedan
regeringsskiftet. Skatter på produktion och sysselsättning har sänkts.
Regeringen har lagt fram förslag om sänkt skatt för egenföretagarna, så att de
inte missgynnas jämfört med aktiebolagen. En kvittningsrätt införs för att
stimulera nyföretagare. Bolagsskatten sänks till 28 % och periodiseringsfonder
införs. Dessutom avskaffas dubbelbeskattningen på aktier för att förbättra
företagens försörjning med riskkapital. Sänkningen finansieras bl.a. inom ramen
för företagsbeskattningen.
För att bl.a. göra det lättare för företagen att nyanställa, ersätta
övertidsuttag med nya jobb och underlätta för de mindre företagen har regeringen
föreslagit förändringar i arbetsrätten. Nyanställningar underlättas av att
visstids- och provanställning förlängs till tolv månader. Den fackliga
vetorätten mot entreprenader slopas, stridsåtgärder mot enmans- eller
familjeföretag förbjuds. Arbetsgivare ges rätt att undanta två personer i varje
turordningskrets från turordningsreglerna vid uppsägning.
Fastän ekonomin alltjämt präglas av stora obalanser, så finns ljuspunkter.
Exporten ökar. Industrins produktion och investeringar likaså. Hushåll och
företag ser något mer optimistiskt på framtiden än de gjorde tidigare. Det finns
också ett exceptionellt stort bruk av övertid inom industrin, vilket brukar
föregå en konjunkturuppgång.
Den övertid som tas ut motsvarar ca 50 000 jobb. För att uppmuntra
arbetsgivarna att snabbt omvandla övertiden i fler jobb och förmå dem att
tidigarelägga nyanställningar föreslår vi nu ett generellt anställningsstöd,
GAS. Arbetsgivare som nyanställer får en sänkning av arbetsgivaravgiften med 15
procentenheter för de nyanställda. Reglerna gäller fram till utgången av 1994.
Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG fortskrider planenligt med sikte på
inträde den 1 januari 1995. Med medlemskapet ökar Sveriges förmåga att dra till
sig investeringar och nya jobb.
Genom en fortsatt förtroendeskapande ekonomisk politik kan förutsättningar
skapas för en stabilisering av statsskulden och lägre räntor samtidigt som
kronan stärks. På detta vis minskar risken för en tudelning av ekonomin.
Ekonomin kan expandera utan att obalanser mellan olika sektorer förstärks.
Saneringen av de offentliga finanserna och bättre villkor för företagande
lägger grunden för nya jobb i Sverige. Med nya jobb i näringslivet bidrar vi
till att samtidigt lösa våra två största balansproblem; arbetslösheten och
underskottet i de offentliga finanserna.
5 De internationella förutsättningarna
5.1 Svag internationell konjunktur
De europeiska länderna genomgår nu en svår och utdragen anpassningsprocess som
beror dels på en sedvanlig konjunkturavmattning efter en lång period av hög
tillväxt, dels på strukturella problem. Den bristande flexibiliteten på
arbetsmarknaden är ett stort gemensamt problem för de europeiska länderna.
Konjunkturen utvecklas svagt i flertalet europeiska länder. BNP föll kraftigt i
Tyskland under det första halvåret vilket fick återverkningar i hela Europa. Av
de stora länderna är det endast Storbritannien som befinner sig i en
uppgångsfas. Stigande arbetslöshet och fortsatt höga realräntor i flertalet
länder bidrar till mycket låga förväntningar hos hushållen.
En stabilisering av den europeiska konjunkturen väntas inträffa under det andra
halvåret 1993, men en tydlig uppgång förutses inte förrän 1994. Samtidigt
befinner sig den japanska ekonomin i stagnation som ett resultat av en pågående
anpassning hos hushåll och företag efter 1980-talets spekulationsekonomi.
Återhämtningen i den amerikanska ekonomin tycks relativt säker även om uppgången
är ovanligt svag.
5.2 Det ekonomiska samarbetet i Europa
Två stora frågor har dominerat det ekonomiska samarbetet inom EG under senare
tid: den svaga utvecklingen av tillväxt och sysselsättning samt vägen mot en
ekonomisk och monetär union (EMU).
Oron i Europa över tillväxt och sysselsättning har stigit under det senaste
året. Vid EG:s toppmöte i Edinburgh i december 1992 beslutades om ett
tillväxtinitiativ för att främja en ekonomisk återhämtning i Europa.
Tillväxtinitiativet innehåller åtgärder på nationell nivå och på gemenskapsnivå,
och har som övergripande syfte att återställa förtroendet hos de ekonomiska
aktörerna. Inom den ram som sätts av kraven på medelfristig budgetkonsolidering
och låg inflation utnyttjas utrymmet för stimulansåtgärder. Länderna skall
främja privata och offentliga investeringar, stimulera små och medelstora
företag samt verka för en återhållsam löneutveckling. En strävan är att växla
över de offentliga utgifterna från konsumtion och transfereringar till mer
tillväxtfrämjande utgiftsslag som infrastrukturinvesteringar. Vidare uppmanades
länderna att förbättra ekonomiernas funktionssätt med strukturella åtgärder,
speciellt på arbetsmarknaden.
I april 1993 hölls ett första gemensamt möte mellan finans- och
ekonomiministrarna i EG och EFTA. Det förelåg betydande samstämmighet om att den
höga arbetslösheten och den låga tillväxten måste angripas inom ramen för en
strategi, där sunda offentliga finanser och låg inflation sätter ramar för
åtgärder på kort sikt. Ett nytt gemensamt ekonomi- och finansministermöte kommer
att äga rum i december 1993.
Även i det nordiska ministerrådet och i EFTA-kretsen har åtgärder för ökad
tillväxt diskuterats. På svenskt initiativ äger ett gemensamt nordiskt stats-
och finansministermöte rum i november 1993.
De offentliga finanserna i EG-länderna visar stora och växande underskott.
EG-ländernas ekonomi- och finansministrar, Ecofinrådet, har uttalat att det mest
verkningsfulla bidraget som budgetpolitiken kan ge till en återhämtning är att
minska de offentliga underskotten. Därigenom möjliggörs lägre räntor. Det ökade
penningpolitiska utrymmet som formellt uppkommit efter vidgningen av de gränser
inom vilka valutorna inom ERM-samarbetet får fluktuera har ännu inte lett till
några större räntesänkningar. Fortsatta stegvisa lättnader i penningpolitiken är
dock troliga.
Nedgången i den ekonomiska aktiviteten i Västeuropa har fortsatt under första
halvåret 1993. Samtidigt har frågan om Europas långsiktiga konkurrens- och
anpassningsförmåga blivit alltmer aktuell. EG-kommissionen har fått i uppdrag
att i god tid före Europeiska rådets toppmöte i december 1993 utarbeta en s.k.
vitbok om en medelfristig strategi för tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning. EG- och senare även EFTA-länderna inbjöds att inkomma med
synpunkter och förslag till Kommissionens arbete med Vitboken. Sverige lägger i
sitt bidrag särskild vikt vid tre områden: klimatet för små och medelstora
företag, utbildning, samt arbetsmarknadernas flexibilitet. En överordnad
målsättning är att alla former av protektionism måste bekämpas och att
liberaliseringen av världshandeln måste fortsätta.
Planerna på en ekonomisk och monetär union har blivit mer osäkra mot bakgrund
av svårigheterna att hålla samman växelkursmekanismen ERM. Efter beslutet den 2
augusti i år att temporärt vidga gränserna för valutornas rörelser inom ERM till
+/-15 procent har ERM:s funktionssätt i grunden förändrats. Flertalet
valutakurser i Europa är nu för första gången under efterkrigstiden i praktiken
flytande. ERM är dock formellt sett alltjämt i funktion, trots att stora
svängningar i kurserna numera tillåts.
EG:s medlemsländer har uttalat att planerna på EMU ligger fast, och att EMU:s
fas II skall starta som planerat den 1 januari 1994 vilket bl.a. förutsätter att
ett europeiskt monetärt institut (EMI), embryot till en europeisk centralbank,
inrättas. Den gemensamma granskningen av medlemsländernas ekonomiska politik
kommer att bli tydligare. Denna granskning syftar till att främja konvergens,
dvs. att länderna får en likartad ekonomisk utveckling för att möjliggöra
bildandet av en valutaunion. I denna process är de s.k. konvergenskriterierna,
och särskilt de som avser den offentliga sektorns finanser samt inflationen,
avgörande för bedömningen av om ett land är kvalificerat att delta i
valutaunionen. Under senare tid har, som nämnts ovan, också s.k. real
konvergens, dvs. att sysselsättning och tillväxt utvecklas på ett likartat sätt,
kommit alltmer i blickfånget även om kriterier för detta inte slås fast i
Maastrichtfördraget. Enligt Maastrichfördraget skall EG anta breda riktlinjer
för den ekonomiska politiken. Dessa riktlinjer skall utgöra en grund för ut-
värderingen av ländernas och gemenskapens ekonomiska politik. Ecofinrådet
utarbetar för närvarande förslag till sådana riktlinjer för behandling vid
Europeiska rådets möte i Bryssel i december 1993.
I de svenska medlemskapsförhandlingarna är målet att vara medlem redan den 1
januari 1995 - en målsättning som EG delar i enlighet med uttalandet vid EG:s
toppmöte i Köpenhamn i juni 1993.
Sverige deltar aktivt i utformningen av den europeiska ekonomiska politiken.
Våra ekonomiska problem måste i hög grad lösas tillsammans med andra länder.
Sverige har aktivt drivit på för att initiera ett utvidgat europeiskt samarbete
för att förbättra den ekonomiska utvecklingen, särskilt kring strukturella
åtgärder för att främja sysselsättningen.
5.3 Utsikterna för den internationella ekonomin
Återhämtningen i den amerikanska ekonomin förfaller stabil men har inte nått
normal styrka under sommaren. Den inhemska efterfrågan har emellertid vuxit i
god takt sedan första kvartalet 1992. Samtidigt väntas företagens investeringar
fortsätta att öka. Fortsatt låga räntor i år och nästa år förutses underbygga
denna process. Stigande dollarkurs och tilltagande inhemsk efterfrågan förmodas
leda till fortsatta underskott i handelsbalansen. Den relativt måttliga
efterfrågeökningen väntas inte leda till ökat inflationstryck.
Utsikterna för den japanska ekonomin har försämrats ytterligare i takt med den
stigande yenkursen. Industriproduktion, orderingång och kapacitetsutnyttjande
har fortsatt att avta. Utvecklingen av detaljhandelsförsäljning,
bostadsinvesteringar och företagens investeringar tyder på svag inhemsk
efterfrågan under resten av året och nästa år. Expansiv penningpolitik och ett
tredje finanspolitiskt stimulanspaket väntas inte kunna motverka dessa tendenser
i någon större utsträckning. För första gången på nästan två decennier förutses
nolltillväxt i den japanska ekonomin.
I västra Tyskland förefaller industrikonjunkturen ha stabiliserats. Inflationen
ligger fortfarande kvar över 4 procent även om det underliggande
inflationstrycket i ekonomin är lägre. En mycket svag återhämtning kan inledas
under loppet av 1994. Den inhemska efterfrågan kommer att hållas tillbaka, dels
av höjd inkomstskatt och höjda indirekta skatter, dels av minskade
transfereringar till hushållen. Utrymmet för räntesänkningar ökar dock. Den
försämrade konkurrenskraften till följd av apprecieringen av D-marken och höga
löneökningar bidrar också till en svag utveckling.
Storbritannien som var först i nedgången befinner sig nu i en uppgångsfas.
Ekonomin har efter årsskiftet börjat växa. Lättnaderna i penningpolitiken har
inneburit att skuldanpassningen bland hushållen och företag har gått snabbt,
varför både privat konsumtion och privata investeringar väntas öka. Den
underliggande inflationen ligger kring 3 procent och förväntas stiga det
närmaste året. Penningpolitiken kan därför komma att stramas åt något under
1994. Underskottet i de offentliga finanserna har emellertid ökat och ett
konsolideringsprogram för de offentliga finanserna beslutats av regeringen och
kommer att sättas i kraft fr.o.m. 1994.
I Frankrike fortsätter de negativa konjunkturtendenserna att överväga.
Framtidsförväntningarna hos hushåll och företag sjunker fortfarande. En viktig
orsak till detta är den höga och växande arbetslösheten. En vändning i
konjunkturen förutses under 1994, förutsatt att realräntorna sjunker. Detta
väntas dock inte kunna hindra att arbetslösheten fortsätter att stiga och att
den privata konsumtion därmed utvecklas svagt. Investeringsaktiviteten förutses
inte heller visa någon stark uppgång mot bakgrund av bl.a. det låga
kapacitetsutnyttjandet. En avgörande fråga är om den ökade penningpolitiska
friheten kommer att utnyttjas eller ej.
I Norden har den danska ekonomin fortsatt att försvagas under första halvåret
1993. Industriproduktionen har avtagit under årets första sex månader och
kapacitetsutnyttjandet har fallit drastiskt. En ljuspunkt är att
detaljhandelsförsäljningen ökade under andra kvartalet. Under slutet av 1993 och
under 1994 beräknas efterfrågan öka starkt bl.a. till följd av de fallande
räntorna. Det underliggande inflationstrycket i den danska ekonomin är
synnerligen lågt.
I Finland väntas ekonomin de kommande åren karaktäriseras av tudelningen mellan
en expansiv exportsektor och sviktande inhemsk efterfrågan. Hög skuldsättning
och en hög arbetslöshet har inneburit att alla de inhemska
efterfrågekomponenterna fallit. Samtidigt har exporten ökat betydligt mer än
beräknat. Finland väntas 1993 uppleva ett tredje år med kraftigt negativ
BNP-tillväxt och först 1994 en blygsam BNP-tillväxt. Trots den stora
deprecieringen av valutan är inflationen låg.
Den ekonomiska aktiviteten i Norge avtog under årets första hälft. Inget tyder
på någon uppgång i privatkonsumtionen under resten av 1993 då hushållen
fortfarande brottas med hög skuldsättning och höga realräntor. Lägre privat
konsumtion väntas tillsammans med dämpad exporttillväxt och minskade offentliga
utgifter leda till en måttlig BNP-tillväxt 1993 som återhämtar sig och blir
relativt stark 1994. Den underliggande inflationen är mycket låg och väntas
fortsätta att vara det under de kommande åren.
Vissa länder i Centraleuropa antas i år nå positiv tillväxt för första gången
efter det kommunistiska systemets sammanbrott. Samtidigt väntas återhämtningen i
Latinamerika fortsätta, medan den höga tillväxten mattas något i Sydostasien.
Utvecklingen på dessa marknader utgör både möjligheter och hot. I flera av
länderna i Öst- och Centraleuropa är arbetskraftens utbildningsnivå hög
samtidigt som lönekostnaderna är låga. Detta kommer att ställa svensk industri
inför stora framtida omställningskrav samtidigt som nya avsättningsmarknader
uppstår. Exempel på en sådan utveckling utgör länderna i Sydostasien som inte
bara är konkurrenter till västvärldens industrier utan även betydande och
växande marknader. Närmare hälften av den svenska exportökningen under det
senaste halvåret gick till detta område.
Tabell 5.1 Internationella förutsättningar
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994 1995
BNP
USA 2,6 23/4 3 31/2
Japan 1,3 0 1 3/4 3
Västra Tyskland1,5 -21/2 1/4 11/4
Frankrike 1,4 -1 3/4 13/4
Storbritannien-0,6 11/2 2 1/2 23/4
Norden 0,1 - 1/4 2 21/2
OECD Europa 0,8 - 3/4 1 1/4 2
OECD Total 1,6 3/4 2 23/4
KPI
USA 3,0 3 3 1/2 4
Japan 1,7 1 1 1/4 2
Västra Tyskland4,0 4 3 21/2
Frankrike 2,4 21/4 2 2
Storbritannien3,7 2 3 3/4 4
Norden 2,3 2 2 1/2 23/4
OECD Europa 3,8 31/4 3 1/4 31/2
OECD Total 3,0 23/4 3 31/2
Källor: OECD och Finansdepartementet.
BNP-tillväxten inom OECD-området väntas mot denna bakgrund uppgå till 3/4 och 2
procent under 1993 respektive 1994 för att först 1995 öka till 2 3/4 procent.
Detta är en nedrevidering jämfört med bedömningen i april då en tillväxt i
OECD-området på 1 1/4 och 2 3/4 % förutsågs för 1993 resp. 1994. Bara fyra
länder, USA, Storbritannien, Danmark och Norge, uppvisar nu tillväxt 1993.
Arbetslösheten minskar först 1995 från en hög nivå. Inflationen väntas ligga
kvar på en låg nivå de närmaste åren.
Ett osäkerhetsmoment i konjunkturbilden utgörs av de möjliga effekterna av de
nya gränserna för valutornas rörelsefrihet inom ERM. Den ökade flexibilitet som
de nya gränserna medför kan underlätta en återhämtning i den europeiska
konjunkturen. Den ökade osäkerheten om valutakurserna på lång sikt kan dock
utgöra en motverkande faktor. Det råder också osäkerhet om i vilken utsträckning
företag och hushåll hunnit anpassa sin skuldsituation till de nya
förutsättningar som råder. Denna anpassning av skulderna har haft stor påverkan
på konsumtion och investeringar. Växande underskott i de offentliga finanserna i
många europeiska länder innebär därtill osäkerhet om konsekvenserna för de
offentliga utgiftssystemen under de närmaste åren.
Osäkerheten kvarstår även vad gäller den för för den internationella tillväxten
så viktiga Uruguay-rundan inom GATT, där man ännu inte har kunnat nå en överens-
kommelse. Sverige har upprepade gånger agerat för att GATT-förhandlingarna skall
kunna slutföras innan det amerikanska förhandlingsmandatet löper ut. Ett avtal
skulle ha stora positiva återverkningar på den internationella ekonomiska
utvecklingen.
6 Politik för tillväxt och sysselsättning
6.1 Politikens inriktning
De viktigaste uppgifterna för den ekonomiska politiken är att öka
sysselsättningen, minska arbetslösheten och eftersträva prisstabilitet. Detta
kan bara ske genom ökad och uthållig tillväxt. De nya jobben måste komma i den
privata sektorn.
Den ekonomiska politiken inriktas på att
* fullfölja saneringen av de offentliga utgifterna,
* skapa allmänt bättre förutsättningar för ekonomisk utveckling och
sysselsättning genom större flexibilitet och utvecklingskraft.
Centralt för tilltron till den svenska ekonomin är således saneringen av de
offentliga finanserna. Omfattande åtgärder på närmare 80 miljarder kronor har
föreslagits av regeringen och beslutats av riksdagen under de gångna två åren,
tabell 6.1. Dessa åtgärder innebär både att budgeten förstärks och att
utgiftssystemen fungerar bättre. I den reviderade finansplanen i april 1993
föreslog regeringen därutöver ett saneringsprogram för åren 1994-1998 på 81
miljarder kronor, vilket antogs av riksdagen.
Tabell 6.1 Beslut om budgetförstärkningar hösten 1991-1993
Miljarder kronor
Långsiktiga effekter
Hösten 1991 och finansplanen 1992 15,6
Kompletteringspropositionen 1992 16,8
Nytt system för räntebidrag14,6
Krispaket 1, hösten 1992 30,9
varav
Höjd pensionsålder
(bereds av pensionsarbetsgruppen)6
Lägre pensioner 3,2
En karensdag och sänkt komp.
nivå i sjukförsäkringen 4
Höjd bensinskatt 5,3
Höjd tobaksskatt 2,1
Borttagande av reallöneskydd 1993
och 1994 1,6
Finansplanen 1993 14,3
varav
Lägre ers.nivå i
arbetslöshetsförsäkringen 3,7
Sänkta ers.nivåer för
utbildningsbidrag m.m. 3,6
Räntebidrag 3,1
Samordning sjuk- och
arbetsskadebegreppet 1,7
Fem karensdagar i
arbetslöshetsförs. 1
Summa 77,6
I % av BNP 5,4
Källa: Finansdepartementet.
Eftersom sysselsättningsökningen skall ske i den privata sektorn är villkoren
för privat företagande avgörande. En trovärdig låg inflation krävs liksom goda
villkor i övrigt för både befintliga och nya företag. Produktionen inom
industrin har ökat med ca 13 % sedan årsskiftet och exporten med ca 6 % sedan
bottennivån andra kvartalet 1992. Det gynnsamma kostnadsläget gör det möjligt
för svenska företag att öka produktionen genom ökade marknadsandelar både på
export- och hemmamarknaderna.
Förutsättningarna för en återhämtning i den svenska ekonomin förbättras
successivt. Ett stort antal strukturella reformer har vidtagits för att
underlätta för företag att expandera och öka sysselsättningen. Det gäller
skattelättnader, förändringar inom offentlig sektor och socialförsäk-
ringssystemen samt åtgärder för ökad konkurrens, avreglering och privatisering.
Ytterligare åtgärder med särskild inriktning på de mindre och medelstora
företagen kommer att föreslås riksdagen i höst. Därigenom ökar ekonomins
flexibilitet och utvecklingskraft. Sverige blir attraktivt för investeringar och
jobb.
Ett centralt inslag i den smärtsamma omställningsprocess som svensk ekonomi
genomgår efter 1980-talets överhettning och höga inflation är de höga
realräntorna. Därav följer behov av skuldkonsolidering och anpassning av värden
på olika typer av tillgångar, främst fastigheter. Under de senaste åren har
företagens och hushållens finansiella sparande stigit kraftigt, bl.a. har
hushållens sparkvot stigit från ca -5 % till ca 10 % av de disponibla
inkomsterna. Nedgången i den privata konsumtionen har inte orsakats av en svag
inkomstutveckling - de disponibla inkomsterna sjunker först 1993 och då bara
till 1991 års nivå - utan just av behovet att betala tillbaka 1980-talets
skulder. Denna anpassningsprocess har underlättats av räntefallet under 1993.
Hushållen liksom företagen tycks nu ha kommit långt i saneringen av sina
skulder. Därmed skapas förutsättningar för en stabilisering och en successiv
återhämtning av den inhemska efterfrågan.
Ökad produktivitet, låga löneökningar, sänkta arbetsgivaravgifter tillsammans
med kronans depreciering innebär att de svenska lönekostnaderna per producerad
enhet har sjunkit. Tillväxten kan därmed ta fart genom att först
nettoefterfrågan från utlandet ökar och därefter genom att hushåll och företag
ökar den inhemska efterfrågan. Diagram 6.1 visar hur tillväxten byggs upp främst
genom kapitalbildning, vilket är en avgörande skillnad mot utvecklingen under
1980-talet då tillväxten baserades på lånefinansierad konsumtion.
Diagram 6.1 Konsumtion och kapitalbildning
Bidrag till BNP-förändring
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Deprecieringen av kronan sedan hösten 1992 innebär att de svenska kostnaderna
har sjunkit räknat i utländsk valuta. Sveriges långsiktiga strävan bör dock inte
vara att konkurrera med allmänt låga löner. Den långsiktiga utveckling som
regeringen eftersträvar innebär istället att utvecklingskraften i den svenska
ekonomin byggs på kunskap och hög kvalitet på arbetskraft och företagsledning.
Med företag som snabbt anpassar sig till föränderliga marknader kan Sverige
konkurrera med produkter och tjänster som tillåter ett högt men ändå
konkurrenskraftigt löneläge.
Regeringen lägger under hösten ett antal förslag som syftar till att stimulera
tillväxt och sysselsättning i hela landet.
Avgörande är att saneringsprogrammet fullföljs. De förslag som kommer att
läggas under hösten redovisas nedan.
För att underlätta utveckling av inte minst de mindre och medelstora företagen
föreslås betydande förändringar av skatterna. Enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag får enligt förslagen regler som motsvarar vad som gäller
för aktiebolag. Skatten på avkastningen på det kapital som investeras sänks från
drygt 60 till 30 % och fr.o.m. 1995 till 25 %. Det blir därigenom möjligt att
finansiera en expansion med jämförelsevis lindrigt beskattade medel.
Nyföretagandet underlättas genom att den som vill bli företagare men som under
den första osäkra tiden inte vill lämna sitt gamla jobb under en femårsperiod
kan kvitta eventuella underskott mot tjänsteinkomsterna.
Dubbelbeskattningen på utdelning slopas och dubbelbeskattningen på innehållna
vinster lindras. Därigenom förbättras soliditeten, liksom förutsättningarna för
riskkapitalanskaffning.
Skatten för bolag sänks från 30 till 28 %. En ny möjlighet att sätta av
intäkter för framtida behov införs genom s.k. periodiseringsfonder.
Skatteutjämningsreserverna avskaffas.
Förslagen som avses träda i kraft den 1 januari 1994 finansieras inom ramen för
företagsbeskattningen genom att beskattningen av utlandstraktamenten likställs
med beskattningen av inhemska traktamenten och genom en höjning av
arbetsgivaravgiften med 0,2 procentenheter.
Samtidigt som företagande och expansion underlättas genom skatteförändringar
måste hinder för sysselsättning undanröjas. Delar av den arbetsrättsliga
lagstiftningen innebär att företagen tvekar att nyanställa även när de behöver
mera arbetskraft. Övertidsuttaget motsvarar för närvarande närmare 50 000 jobb.
För att underlätta nyanställning föreslås vissa förändringar i arbetsrätten.
Möjligheten att anställa för viss tid vid tillfälliga höga arbetsbelastningar
förbättras. Tiden för tillfälliga anställningar förlängs till 12 månader.
Möjligheten till provanställning förlängs från sex till tolv månader. Vid
omstruktureringar på grund av arbetsbrist får arbetsgivaren rätt att undanta två
personer från turordningsreglerna. Dessa åtgärder leder till att den långsiktiga
kostnad som företaget tar på sig vid nyanställning sänks och därmed ökar
benägenheten att anställa.
För att tidigarelägga den ökning av sysselsättningen som kommer att ske under
de närmaste åren införs ett särskilt, tidsbegränsat generellt anställningsstöd
(GAS). Den som under perioden 1 januari - 31 december 1994 har fler anställda än
i september 1993 får en nedsättning av arbetsgivaravgiften med 15 procentenheter
för denna sysselsättningsökning.
Denna åtgärd som är av generell art stimulerar genom den korta tid den är i
kraft till tidigareläggning av sysselsättningsökningar.
Vi kan nu se tecken till återhämtning i ekonomin. Efter hand kommer detta att
bli märkbart på flera områden. De åtgärder som regeringen nu redovisar leder
till att dessa tendenser kan bli starkare och att arbetsmarknaden snabbare kan
svara på ökad efterfrågan i den reala ekonomin. Därigenom bör arbetslösheten
kunna minska snabbare än vad som tidigare bedömts troligt.
6.2 Finanspolitiken
För att Sverige skall kunna föras ur den ekonomiska krisen krävs att de
offentliga finanserna saneras. Den offentliga nettoskulden beräknas i år till
drygt 15 % av BNP och stiger snabbt. Den offentliga sektorns finansiella
sparande väntas i år uppvisa ett underskott motsvarande nästan 15 % av BNP.
Svaga offentliga finanser för med sig en rad problem. Hushållen kan förvänta
sig att kraftfulla besparingar i transfereringsutgifterna, eller
skattehöjningar, blir nödvändiga. För att gardera sig mot sämre framtida
inkomstutveckling ökar de sitt sparande, konsumtionen dämpas och tillväxten
hämmas. Finansiella placerare kan kräva en premie för inflationsrisken och
osäkerheten. Räntenivån drivs upp, vilket hämmar konsumtion och investeringar.
Med hänsyn till det offentliga underskottets storlek finns det inte utrymme för
allmänna finanspolitiska stimulanser. Sådana åtgärder skulle riskera att minska
förtroendet för det svenska politiska systemets förmåga att verkligen angripa
underskottsproblemen och därmed riskera att leda till ökad osäkerhet och högre
räntor. Detta skulle minska både konsumtion och investeringar och försämra
tillväxtmöjligheterna på sikt.
Internationella erfarenheter tyder också på att ett utrikeshandelsberoende land
har ytterst små möjligheter att driva en ekonomisk politik som på ett markant
sätt avviker från den politik som förs i omvärlden. I takt med att de
finansiella marknaderna avreglerats och kapital fritt rör sig över gränserna,
har denna tendens förstärkts ytterligare. EG-ländernas politik är därför
inriktad på att hålla fast vid målet om medelfristig budgetkonsolidering.
Tillväxtstimulanser väntas främst komma genom minskad osäkerhet om framtiden och
lägre räntor samt genom strukturella förbättringar i ekonomiernas funktionssätt.
En sådan inriktning på finanspolitiken undviker att den offentliga sektorn
hamnar i en skuldfälla och innebär att utvecklingen i stället leds in på en bana
mot balans. Detta förutsätter samtidigt att det sker en växelverkan mellan
finans- och penningpolitiken så att finanspolitiska åtstramningar inte hämmar
tillväxten.
En väl avvägd finanspolitik måste vara stram om förtroendet för den svenska
ekonomin skall kunna bibehållas och stärkas. Därmed skapas också förutsättningar
för lägre räntor vilket ger en betydande expansiv effekt. Även om beräkningar av
denna typ är svåra att göra, visar skattningar att en sänkning av det allmänna
ränteläget med 1 procentenhet höjer BNP med ca 1/2 % på 1-2 års sikt. Sedan
november 1992 har de korta räntorna sjunkit med 4 och de långa med 2
procentenheter.
Saneringsprogrammet för perioden 1994-1998 innebär att det strukturella
underskottet avskaffas och möjliggör den nödvändiga konsolideringen av de
offentliga finanserna. Det sker med beaktande av konjunkturutvecklingen under
perioden.
Budgetutvecklingen
I den reviderade finansplanen i april i år räknade regeringen med att
underskottet i statsbudgeten för budgetåret 1992/93 skulle bli 190,1 miljarder
kronor och det totala statliga lånebehovet 233,9 miljarder kronor. Det faktiska
utfallet kan nu beräknas till 187,5 respektive 208,4 miljarder kronor.
För budgetåret 1993/94 beräknades i juni underskottet i statsbudgeten, sedan
hänsyn tagits till olika riksdagsbeslut, till ca 206 miljarder kronor. Statens
lånebehov beräknades våren 1993 till ca 255 miljarder kronor. Lånebehov och
budgetsaldo beräknas nu till 268 resp. 211 miljarder kronor. Skillnaden beror i
huvudsak på att utgifter för stöd till Gota Bank, vilka tidigare antagits
belasta budgetåret 1992/93, nu beräknas falla på det innevarande budgetåret. Den
svagare ekonomiska utvecklingen jämte beslut om bl.a. fredsstyrkor och
omperiodisering av utbetalningar till kommunerna ökar lånebehovet medan de lägre
räntorna sänker det.
Kännetecknande för en ekonomi i balans är att de samlade offentliga finanserna
är i balans över en konjunkturcykel. För att uppnå detta krävs att det
strukturella underskottet först elimineras, dvs. den del av underskottet som
inte försvinner när konjunkturen blir bättre.
Saneringsprogrammet
Regeringen föreslog i våras inom ramen för den långsiktiga utgiftsstrategin
(LUS) ett femårigt saneringsprogram.
Programmet omfattar 81 miljarder kronor i 1993 års prisnivå under perioden
1994-1998, fördelat på 46 miljarder kronor som berör transfereringar och 35
miljarder inom den offentliga konsumtionen. Beloppen är nettoberäknade, dvs. vid
en besparing på t.ex. en transferering har hänsyn tagits till att detta också
minskar skatteinkomsterna. Brutto måste därför en sådan besparing vara ca 40 %
större än det eftersträvade nettobeloppet. En höjning av punktskatterna höjer
också prisnivån och som följd därav t.ex. pensionsutbetalningarna. Vid
utformningen av förslag måste hänsyn tas till detta så att nettoeffekterna
uppnås.
Ett av de viktigaste förslagen är införandet av en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Härigenom tillförsäkras i princip alla som står till
arbetsmarknadens förfogande ett grundläggande skydd mot arbetslöshet. Genom
införande av nya avgifter tas betydande steg mot att säkra finansieringen. En
avgift på 1 % av lönen införs den 1 januari 1994 och denna avgift höjs till 2 %
den 1 januari 1995. Avgiften tas inledningsvis ut på inkomster upp till 7,5
basbelopp för alla som har förvärvsinkomst, medan förmåner utgår på grundval av
inkomster upp till 186 210 kr per år. För den försäkrade skall emellertid
systemet på sikt utformas så att förmånerna är relaterade till den inkomst för
vilken avgift tas ut. Formerna för detta bereds vidare. Härigenom tillförsäkras
i princip alla som står till arbetsmarknadens förfogande ett grundläggande skydd
vid arbetslöshet.
Den statliga subventionen av tandvård, läkemedel, sjukvård och sjukresor kommer
att minska. Förslag om minskade kostnader för lönegarantisystemet kommer också
att läggas.
ATP-systemet måste reformeras på ett mera grundläggande sätt i samband med att
det årliga underskottet avskaffas. Det är angeläget att en sådan reform kan
beslutas under nästa vår i bred politisk enighet.
En indexering av miljö- och punktskatter m.m. föreslås nu som på sikt innebär
en förstärkning av statsinkomsterna med ca 7,4 miljarder kronor genom att
skatteuttaget hålls realt oförändrat.
Detta innebär att första steget i saneringsprogrammet därmed har tagits.
6.3 Penning- och valutapolitiken
Ett viktigt syfte med fastkurspolitiken, som Riksbanken för snart ett år sedan
tvingades överge, var att uppnå prisstabilitet. Detta mål står fast även vid
rörlig växelkurs. Riksbanksfullmäktige har preciserat målet till att
inflationstakten från och med 1995 begränsas till 2 %, +/- 1 procentenhet.
Regeringen har slagit fast att den underliggande inflationstakten skall förbli
låg. Den är för närvarande under 2 %. Detta ligger väl i linje med
inflationsmålen i andra europeiska länder. Prisstabilitet innebär att såväl
snabba prisstegringar som tendenser till deflation förhindras. En framgångsrik
penningpolitik innebär penningpolitiska lättnader i lågkonjunkturer till följd
av prisstabilitetsmålet. Prisstabilitet skapar goda förutsättningar för
ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning samt motverkar en godtycklig omfördelning
av inkomster och förmögenheter.
Lägre räntor. Sedan kronan började flyta har Riksbanken sänkt marginalräntan
med 4,5 procentenheter till 8 %. Den korta räntan har under samma period fallit
från ca 11 % till 7,3 %, den lägsta nivån sedan kreditmarknaden avreglerades.
Detta har kunnat ske därför att inflationsförväntningarna har fallit. Den
10-åriga obligationsräntan, som bl.a. speglar de långsiktiga
inflationsförväntningarna, har sedan kronan började flyta fallit med 2,5
procentenheter till 7,5 %. Nedgången i den korta räntenivån på närmare 4
procentenheter sedan november 1992 kan jämföras med den brittiska som har fallit
med ca 4,5 procentenheter sedan pundet i september 1992 började flyta.
Diagram 6.2 Ränteutvecklingen sedan november 1992
Källa: Finansdepartementet.
Den lägre räntenivån tillsammans med deprecieringen av kronan har en klart
expansiv effekt. Kronan har sedan den började flyta deprecierats med 22,5 % mot
ett vägt genomsnitt av våra konkurrentländers valutor. Näringslivets
konkurrenskraft har därmed stärkts avsevärt, vilket gynnar den konkurrensutsatta
sektorn.
Penningpolitiken ger därmed ett stöd för ansträngningarna att öka
sysselsättning och tillväxt.
Genom fullföljande av saneringsprogrammet stärks förtroendet för den svenska
ekonomin. Marknadsräntorna kan falla ytterligare och kronans värde stiger. En
sådan utveckling bidrar inte bara till att klara inflationsmålet, utan också
till en mellan olika sektorer mer balanserad expansion i ekonomin.
Stora variationer i valutakursen kan verka ogynnsamt på investeringsklimatet.
En fast växelkurs är till fördel för en liten utrikeshandelsberoende ekonomi som
den svenska men förutsätter en balanserad ekonomisk utveckling och att
förtroendet för prisstabilitetspolitiken är fast etablerat. På sikt bör Sverige
sträva mot en fast växelkurspolitik inom ramen för ett europeisk
valutasamarbete.
Fortsatt låg inflation. På lång sikt styrs ett lands inflationstakt och
växelkursutveckling av realekonomiska faktorer och den ekonomiska politikens
uppläggning. Med en politik inriktad på att uppnå prisstabilitet kommer
kronkursen att kunna stärkas. En gynnsam ekonomisk utveckling, förbättrad
konkurrenskraft och god lönsamhet bidrar också till en starkare krona. En
appreciering av kronan ger i sin tur en dämpande effekt på inflationstakten via
bl.a. lägre kostnader för importerade insatsvaror och lägre
inflationsförväntningar.
Kapacitetsutnyttjandet är för närvarande mycket lågt. I år uppgår BNP-gapet,
dvs. skillnaden mellan faktisk och den möjliga produktionen vid normalt
kapacitetsutnyttjande till 7 %. Den höga arbetslösheten kan antas medföra
återhållsamhet i avtalsrörelserna och minskar samtidigt risken för flaskhalsar
på arbetsmarknaden och en ny löne-pris-spiral. En avgörande förutsättning för
möjligheterna att minska arbetslösheten väsentligt utan att pris- och
löneökningarna tilltar är att de arbetslösas förmåga att konkurrera på
arbetsmarknaden kan upprätthållas. Regeringens satsningar på en aktiv
arbetsmarknadspolitik, och på att förstärka incitamenten till arbete och
återhållsamma lönekrav, syftar till att minimera utslagningen av arbetskraft och
att förebygga en ny löne-prisspiral.
Den förbättrade produktiviteten medför att kostnadsutvecklingen per producerad
enhet kan hållas tillbaka. Under perioden 1993-1998 väntas produktiviteten inom
industrin öka varje år med 4 % i genomsnitt, vilket kan jämföras med motsvarande
utveckling under 1980-talet på drygt 2,5 %.
Inflationstrycket idag liksom de framtida inflationsförväntningarna är därför
låga.
En rad strukturella reformer har genomförts under de senaste åren som
förbättrat ekonomins funktionsförmåga, bl.a. skattereformen och förändringarna i
sjuk- och arbetslöshetsersättningarna. Långsiktigt förbättrade motiv för arbete,
företagande och sparande ökar Sveriges potentiella tillväxtskraft och därmed
möjligheterna att kombinera en varaktigt hög och stabil tillväxt med låg
inflation. Konkurrensen på en rad marknader kommer att öka som en följd av
avregleringar, den skärpta konkurrenslagstiftningen och deltagandet i EES.
Flera skäl talar således för att deprecieringen huvudsakligen kommer att ge en
begränsad engångseffekt på prisnivån och inte en varaktig höjning av
inflationstakten. Detta ställer dock krav på en väl fungerande och flexibel
ekonomi och ett fullföljande av saneringsprogrammet.
Utvecklingen på kreditmarknaden. Kreditefterfrågan är fortsatt svag i ekonomin.
Utlåningen från kreditinstituten är dämpad. Bankutlåningen minskar och under
året har även bostadsinstitutens utlåning bromsat upp ytterligare. Hushållens
och företagens skuldsanering fortsätter under 1993. Bankerna håller alltjämt en
hög marginal mellan ut- och inlåningsräntor historiskt sett. En viss minskning
av marginalen har dock kunnat konstateras under innevarande år.
Räntefallet i kombination med den höga aktiviteten på valuta- och värdepappers-
marknaderna har tillsammans med betydande kostnadsnedskärningar haft gynnsamma
effekter på bankernas intjäningsförmåga. Kreditförlusterna är fortsatt stora men
utvecklingen tyder sammantaget på att kulmen kan ha nåtts. Bankernas
kapitalsituation har i flera fall kunnat stärkas något. Utsikterna att ta i
anspråk kapitalmarknaden för nyanskaffning av kapital har också ljusnat
väsentligt. Behovet av kapitalstöd från Bankstödsnämnden har i motsvarande grad
minskat. Sammanfattningsvis kan en utveckling mot en normalisering på kredit-
marknaden skönjas. Regeringen har i skr. 1993/94:61 mer utförligt behandlat
situationen för kreditinstituten samt redogjort för vidtagna åtgärder i samband
med det statliga bankstödet.
7 Villkor för näringslivets expansion
7.1 Företagandets betydelse
Regeringen har sedan den tillträdde inriktat politiken på att återupprätta
Sverige som företagarnation. Det privata företagandet är avgörande för
möjligheterna att öka sysselsättningen och upprätthålla välfärden i Sverige. En
stark och positiv utveckling av företagandet är nödvändig för att åstadkomma
ekonomisk tillväxt och för en förbättring av de offentliga finanserna.
Möjligheten att starta företag är viktig inte bara för ekonomins funktionssätt
och för att upprätthålla konkurrensen, utan också för att främja pluralismen i
samhället. Att nya företag kan grundas och växa sig starka är betydelsefullt för
att upprätthålla ett samhälle med motvikter till statsmakten och där olika
uppfattningar har möjlighet att komma fram. För den enskilde kan beslutet att
bli företagare ofta vara ett steg mot större personlig frihet och oberoende.
Klimatet för företagande har förbättrats på ett antal områden:
En rad strategiska skattesänkningar har genomförts. Sammantaget har fattats
beslut om skattesänkningar på produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder
kronor. En snabb utbyggnad av den högre utbildningen har genomförts. Även
antalet gymnasieplatser har ökats. En omläggning och förstärkning av
forskningspolitiken har skett. Investeringarna i trafikens infrastruktur har
också ökats starkt. Avregleringar i tillväxtbefrämjande syfte har beslutats och
genomförts på ett stort antal områden. Offentliga monopol har avskaffats och
privata alternativ släppts in på ett stort antal områden. Möjligheterna att få
fram nödvändigt riskkapital har förbättrats.
Internationella erfarenheter visar att mindre och medelstora företag spelar en
nyckelroll i att bidra till ökad sysselsättning. Detta innebär att villkoren för
företagarna - de människor som startar, driver och äger dessa företag - måste
sättas i centrum. Företagen, och företagarna, måste ha möjligheter att göra
vinster och behålla dessa för att kunna expandera.
Av största vikt för den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet blir att små-
och nyföretagandet får en renässans. Goda förutsättningar för småföretagen är
avgörande för att motverka arbetslöshet, säkra välfärden och garantera en
tillväxt i regional balans.
Många av de förslag som regeringen lägger fram under hösten beaktar särskilt de
mindre företagens situation. Det gäller t.ex. förslaget om att ge
egenföretagarna samma skattemässiga möjligheter att expandera som aktiebolagen,
förändringar i arbetsrätten och nya möjligheter till risk-kapital.
19
Regeringen avser också att särskilt bevaka möjligheterna till konkurrens mellan
privat och kommunal verksamhet samt de konkurrenssnedvrid-ningar som kan följa
av arbetsmarknadsåtgärdernas inriktning och volym.Sveriges relationer till
Europa har stor betydelse för företagandet, investeringarna och
sysselsättningen. EES-avtalet är betydelsefullt i detta avseende. Det är
emellertid inte tillräckligt för att skapa de stabila villkor som är nödvändiga
för en stark utveckling av handeln och investeringarna. Det kan inte heller ge
oss tillräckligt inflytande i den europeiska samarbetsprocess som är viktig även
för svenska förhållanden. Svenskt medlemskap i EG är därför en central del i
regeringens politik för företagande och sysselsättning.
7.2 Skattepolitiken
På det skattepolitiska området har regeringen sedan den tillträdde inriktat
arbetet på att lägga en grund för en ny period av tillväxt i den svenska
ekonomin. På olika sätt har incitamenten för sparande och företagande
förstärkts.
Förmögenhetsskatten på arbetande kapital togs bort med omedelbar verkan år
1991. Den generella förmögenhetsskatten har sänkts successivt för att vara helt
eliminerad år 1995. De högsta skattesatserna i arvs- och gåvobeskattningen har
sänkts från 60 till 30 %.
Den allmänna kapitalinkomstskattesatsen sänks från 30 till 25 %.
Genom lättnader i energibeskattningen den 1 januari 1993 för produktion i
Sverige har konkurrensläget förbättrats samtidigt som miljöprofilen förstärkts.
Konkurrenskraften förbättrades vidare genom de sänkningar av
arbetsgivaravgifterna som blev ett resultat av krisuppgörelsen mellan regeringen
och socialdemokraterna förra hösten.
I det ansträngda statsfinansiella läget har det varit nödvändigt att starkt
prioritera budgetsanering. Samtidigt har särskilt skadliga skatter kunnat sänkas
bl.a. genom en omprioritering inom skatteområdet. Skattesänkningar på sparande
och produktion har i vissa fall finansierats genom ett ökat skatteuttag på
konsumtion samt miljöbelastande resursanvändning. En sådan skatteväxling med
strategiska skattesänkningar bidrar till högre tillväxt, produktion och
sysselsättning i Sverige.
Hittills vidtagna åtgärder har bidragit till att reducera den totala
marginaleffekten på en extra arbetsinsats, dvs. den kombinerade effekten av
socialavgifter, inkomstskatt, transferingar, bidrag och indirekta skatter. Från
skattereformens första år 1991 har marginaleffekten sjunkit från ca 64 % till
knappt 60 % år 1993. En uppgång sker 1994 och 1995 beroende bl.a. på slopat
grundavdrag vid den statliga inkomstbeskattningen under dessa år.
20
Diagram 7.1 Total marginaleffekt för beskattat arbete
Källa: Finansdepartementet.
Tidigare denna månad har regeringen i en lagrådsremiss presenterat förslag som
ytterligare förbättrar villkoren för sparande och företagande i den svenska
ekonomin. Skattevillkoren för enskilt bedriven näringsverksamhet likställs med
de redan internationellt starkt konkurrenskraftiga regler som gäller för
aktiebolag. Bolagsbeskattningen förändras i riktning mot större enkelhet genom
en sänkning av skattesatsen och genom att den internationellt avvikande
skatteutjämningsreserven avskaffas.
Erfarenhetsmässigt föredrar företag expansion med eget kapital framför
lånekapital. Aktiebolagens finansiering av investeringar med eget kapital
förbättras genom lättnader i dubbelbeskattningen av bolagsinkomster. Detta är av
särskild betydelse för investeringar i små och medelstora företag som inte på
samma sätt som storföretagen har tillgång till den internationella
kapitalmarknaden. Dessutom underlättas svenska hushålls deltagande i de svenska
börsföretagens finansiering av den framtida tillväxten.
De tidigare i höst presenterade förslagen om uppskov vid beskattningen vid
avyttring av privatbostäder ("flyttskatten") bidrar till att öka flexibiliteten
på arbetsmarknaden. Därigenom skapas bättre villkor för en pågående och
nödvändig omstrukturering av den svenska ekonomin.
Den svaga inhemska efterfrågan har under senare tid fokuserat intresset på
villkoren för privat tjänsteproduktion, en sektor av stor betydelse för
framtida tillväxt och sysselsättning. I detta sammanhang är de även efter
vidtagna åtgärder höga skattekilarna på arbete ett särskilt problem. Den
viktigaste långsiktiga förändringen är att successivt knyta socialavgifter och
förmåner närmare varandra så att dessa avgifter får allt mindre drag av skatter.
Regeringen har också tidigare i höst tillkallat en särskild utredare som har
till uppgift att undersöka möjligheterna att genom förändringar i skattereglerna
förbättra villkoren för den privata tjänsteproduktionen.
7.3 Arbetsmarknaden
Den höga arbetslösheten innebär stora risker för att långtidsarbetslösheten
permanentas och att stora ungdomsgrupper aldrig kommer in på arbetsmarknaden.
Långvarig arbetslöshet kan leda till dåligt självförtroende, social isolering
och ökar risken för missbruksproblem. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är
att motverka risken för permanent långtidsarbetslöshet. Grundläggande för ökad
sysselsättning är dock att fler nya arbetstillfällen skapas. Förutom allvarliga
sociala konsekvenser riskerar långvarig och hög arbetslöshet att försämra
ekonomins funktionssätt så att denna vid en uppgång snabbt slår i
kapacitetstaket med betydande risker för överhettning. Det visar utvecklingen i
flera europeiska länder.
Det finns således ingen motsättning mellan dagens arbetslöshet och åtgärder för
att öka arbetskraftsutbudet. Länder med hög förvärvsfrekvens har inte
systematiskt högre arbetslöshet än länder med låg förvärvsfrekvens. Arbetslöshet
är i första hand ett obalansproblem som beror på konjunkturläge,
strukturomvandling och lönebildning. På sikt ger ett högt arbetskraftsutbud
bättre förutsättningar för en hög och växande produktion och därmed stigande
levnadsstandard.
Arbetsmarknadens funktionsförmåga bestäms i hög grad av befintliga regelsystem
i form av lagar, avtal och informell praxis. Lagstiftningen har betydande
effekter på arbetsmarknadens möjligheter att fungera tillfredsställande, vilket
bl.a. påpekats av Ekonomikommissionen.
För att underlätta anställningar av arbetslösa och öka flexibiliteten avser
regeringen att senare i oktober förelägga riksdagen en proposition om
förändringar i arbetsrätten. Det huvudsakliga innehållet kommer att vara
följande:
- Anställningstiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning förlängs från
sammanlagt sex månader till sammanlagt högst tolv månader under en
tvåårsperiod.
- Möjligheten till provanställning förlängs från sex till tolv månader.
- Arbetsgivare får rätt att undanta två arbetstagare i varje turordningskrets
från turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
- Bestämmelserna om facklig vetorätt vid entreprenader avskaffas.
- Förbud införs mot stridsåtgärder som vidtas mot enmans- eller
familjeföretag.
Arbetsmarknadsministern avser att senare återkomma till regeringen i fråga om
de delar av arbetsrättskommitténs betänkande som inte behandlas i den ovan
nämnda propositionen.
Lönebildningen är i allt väsentligt ett ansvar som vilar på parterna. Samtidigt
har staten, förutom sitt ansvar som arbetsgivare, ett ansvar för att offentliga
regelsystem utformas så att en låg arbetslöshet är förenlig med en låg
inflations- och löneökningstakt. Systemen bör utformas så att de leder till en
lönestruktur och en lönenivå som bidrar till ett högt kapacitetsutnyttjande, hög
tillväxt och en hög sysselsättning. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som
den sänkta ersättningsnivån och införandet av en allmän obligatorisk försäkring
innebär förstärkta motiv för att söka jobb samtidigt som den ekonomiska
tryggheten utsträcks.
Ersättningen och avgifterna knyts närmare samman. En viktig strukturell
förändring är att möjligheten att genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kvalificera sig för en ytterligare ersättningsperiod i
arbetslöshetsförsäkringen begränsas till en ny period om 150 dagar. Kravet på
anknytning till arbetsmarknaden förstärks genom att endast förvärvsarbete skall
kunna kvalificera till den längre ersättningsperioden. Detta stärker
arbetslinjen och riskerna för en passivisering av det slag som kunnat
konstateras i länder med långa ersättningsperioder begränsas.
Framför allt ungdomars möjligheter till arbete påverkas i hög grad av
offentliga regelsystems utformning. Ungdomspraktiken har på kort sikt gett
närmare 140 000 ungdomar meningsfull sysselsättning och viktiga erfarenheter
från arbetslivet. Samtidigt har de stora volymerna medfört risk för
undanträngningseffekter. Regeringen har därför för avsikt att förändra det
nuvarande systemet med ungdomspraktikplatser för att minimera riskerna för
negativa bieffekter på den ordinarie arbetsmarknaden.
Lönebildningen har betydelse för att stärka ungdomars ställning på
arbetsmarknaden. Lägre ungdomslöner skulle ge ungdomar större
sysselsättningsmöjligheter utan att låsa fast dem i låglönejobb för livet.
Arbetsmarknadspolitiken är en betydelsefull del av den ekonomiska politiken.
Den kan bara fungera om t.ex. lönebildningen fungerar väl. Dess huvuduppgift är
att öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga och bidra till hög sysselsättning.
En annan central roll för arbetsmarknadspolitiken är att motverka öppen
arbetslöshet. Arbetsmarknadsåtgärderna bör vidare störa lönebildningen så lite
som möjligt.
Arbetslinjen motverkar det passiviserande kontantstödets negativa effekter.
Därför satsar regeringen närmare 40 miljarder kronor på olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder varigenom 6-7 % av arbetskraften får utbildning
eller genom andra åtgärder ges sysselsättning.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör inte låsa fast människor i åtgärder
eller i särskilda sektorer. De måste stå till arbetsmarknadens förfogande när
efterfrågan ökar. Därför måste åtgärderna vara utformade så att de snabbt kan
avvecklas. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör inte heller motverka
strukturrationalisering utan tvärtom underlätta denna. Subventionerad
arbetsmarknadsutbildning bör inte heller bli ett alternativ till en annan,
mindre subventionerad reguljär utbildning.
Det är angeläget att motverka den uppdelning mellan könen som utmärker dagens
arbetsmarknad. De senaste decenniernas utveckling bl.a. i form av utbyggd
barnomsorg har visserligen förbättrat kvinnornas situation på arbetsmarknaden,
men fortfarande kvarstår allvarliga problem. Kvinnor arbetar i färre yrken än
män och har oftare deltidstjänstgöring. Kvinnor arbetar också i högre
utsträckning än män inom den offentliga sektorn. Det innebär att de löper större
risk att påverkas negativt när den offentliga sektorn måste förändras. Det är
därför viktigt, med hänsyn till kvinnors möjligheter, att uppgifter som
traditionellt utförts inom offentlig sektor kan utföras i annan regi. En stark
strävan att befrämja jämställdheten på arbetsmarknaden är ett viktigt inslag i
regeringens politik. Stat och kommun har ett särskilt ansvar som arbetsgivare
för att motverka lönediskriminering.
Genom det generella expansionsstöd som regeringen nu föreslår sänks kostnaden
för de arbetsgivare som avser att öka sysselsättningen. Härigenom kan den
sysselsättningsökning som så småningom blir följden av den förbättrade
konjunkturen tidigareläggas. Den begränsade tid som stödet utgår medför ger
också en stark stimulans till tidigareläggning.
7.4 Utbildning och forskning
En allmän höjning av kunskapsnivån hos befolkningen har visat sig ha djupgående
effekter på konkurrensförmågan och produktiviteten. Genom forskningen görs
upptäckter som kan omsättas i nya effektivare produkter och
tillverkningsmetoder. En välutbildad arbetskraft kan dra nytta av framstegen och
föra utvecklingen vidare. Utbildningen och forskningen har viktiga roller för
att möta de strukturella bristerna i Sverige.
Internationella jämförelser av utbildningsnivåer har visat på en del svagheter
för Sveriges del. Gymnasieutbildningen, särskilt den praktiska, är svag i
Sverige, de längre universitetsutbildningarna har för liten omfattning, de
forskarutbildade utgör en jämförelsevis liten grupp, många äldre i arbetskraften
har låg formell utbildningsbakgrund och Sverige riskerar att halka efter vad
gäller personalutbildningen. För att skapa förutsättningar för ett fortsatt högt
välstånd utgör utbildning och forskning ett prioriterat område inom de snäva
ramar som gäller för offentliga utgifter.
Regeringen har för att råda bot på dessa brister vidtagit ett antal åtgärder
inom utbildnings- och forskningsområdet. Sammanlagt har härigenom 150 000
utbildningsplatser tillkommit under senare år. Utbyggnaden av gymnasieskolan
till treåriga program fullföljs. Antalet utbildningsplatser inom universitet och
högskolor utökas med ca 50 000 mellan år 1990 och år 1995, med en särskild
förstärkning av de utbildningar som vänder sig till näringslivet. Antalet
doktorandtjänster har ökats kraftigt för att målet om ett fördubblat antal
doktorsexamina till år 2000 skall kunna uppnås, och forskningen har tillförts
mer resurser. Universitet och högskolor har fått större frihet. Ett nytt
resursfördelningssystem har också införts, vilket skall skapa stimulans till
nytänkande, kvalitativ konkurrens och ett effektivt utnyttjande av resurser.
Genom upplösningen av löntagarfonderna har 10 miljarder kronor tillförts
forskningen genom två nya fristående forskningsstiftelser samt Riksbankens
jubileumsfond.
Individernas efterfrågan på högre utbildning är mycket känslig för
utbildningens lönsamhet. De sänkta marginalskatterna genom skattereformen har
ökat denna. Även den s.k. utbildningslönepremien påverkar lönsamheten. Denna
bestäms av den tekniska utvecklingen, vilken trendmässigt ökar efterfrågan på
utbildad personal, tillsammans med det relativa utbudet av högskoleutbildade och
lönebildningen. Sedan mitten av 1980-talet har utbildningslönepremien åter
börjat stiga.
Tabell 7.1 Utbildningslönepremier i Sverige (procent)
Utbildning efter grundskolan
1968 1974 1981 1984 1986 1988 1991
3 år 33,9 17,8 15,2 17,6 14,2 18,2 16,6
6 år 95,2 48,9 31,5 36,8 39,8 39,9 41,3
7 år 140,6 56,7 41,3 43,0 44,9 46,8 50,8
Anm. Utbildningslönepremien anger den löneökning som följer av den ökade
utbildningen.
Källa: P.A. Edin, Bertil Holmlund, Ekonomisk debatt 1993:1.
Teknikspridningen är vid sidan av utbildningen en av de viktigaste faktorerna
för näringslivets teknologiska konkurrenskraft. De teknikparker, forskarbyar
m.m. som finns etablerade runt universiteten och högskolorna spelar en stor roll
för att föra forskningsresultat till industriella tillämpningar. Riksdagen har
anslagit medel om 1 miljard kronor där avkastningen skall användas till att
vidareutveckla denna verksamhet.
De kunskaps- och forskningsintensiva delarna av näringslivet har en snabb
marknadstillväxt och ett högt förädlingsvärde per sysselsatt. En
strukturomvandling mot dessa branscher ökar takten i produktivitetstillväxten,
vilket kan ge utrymme för en hög och samtidigt konkurrenskraftig lönenivå.
Näringslivet har dock inte under 1980-talet utvecklats mot mer avancerade
produkter utan mot en försvagad specialisering på kunskapsintensiv produktion.
Skillnaden ökade mellan exportens och importens kunskapsintensitet. I
förhållande till de resurser som satsas på forskning och utveckling visar både
exportens produktinriktning och den svenska produktionens fördelning
jämförelsevis låga andelar för högteknologisk produktion, se diagram 7.2. De
svenska storföretagens internationella arbetsfördelning är en delförklaring.
Tillgången på långsiktigt riskvilligt kapital för bl.a. högteknologiföretag samt
en relativ brist på kvalificerad arbetskraft i det svenska näringslivet kan
emellertid ha medverkat till sämre tillväxtförutsättningar för den kunskaps- och
forskningsintensiva produktionen och därmed till en för liten inhemsk
exploatering av ny kunskap.
Diagram 7.2 Sambandet mellan näringslivets utgifter för FoU och
koncentrationen på högteknologisk produktion
Källa: Hansson, Pär och Lundberg, Lars (1993) Konkurrenskraft, komparativa
fördelar och branschstruktur i svenskt näringsliv, FIEF, Stockholm.
7.5 Kapitalförsörjning och riskkapital
Kapitaltillförseln har en avgörande betydelse för företagens utveckling och
konkurrenskraft. Den internationella integrationen av kapitalmarknaderna innebär
emellertid att tillgången till inhemskt kapital inte längre spelar samma roll
som tidigare för de stora företagens kapitalförsörjning. Denna blir i stället
beroende av den förväntade avkastningen på investeringarna. De krav på
kapitalavkastning som investerarna ställer utjämnas mellan länder. Den
långsiktiga utvecklingen i och förtroendet för den svenska ekonomin får större
betydelse för kapitalförsörjningen.
I bankkrisens spår har staten vidtagit åtgärder för att skydda betalnings-
systemet och kreditförsörjningen. Vikten av att bankkrisen får en långsiktig
lösning är betydande för näringslivets utveckling. Företagandet får inte hämmas
av en dåligt fungerande kreditmarknad. Insatserna för att lösa bankkrisen skapar
förutsättningar för att kreditmarknaden normaliseras och kan fungera
tillfredsställande när efterfrågan på krediter ökar.
Riskkapitalmarknaden är mer nationellt bunden än marknaden för krediter.
Särskilt för de mindre företagen har det inhemska sparandet i riskkapital
betydelse. På grund av den stora osäkerhet som är förknippad med satsningar i
mindre företag och vikten av att kapitalförsörjningen till de mindre och
medelstora företagen fungerar väl har staten fonderat medel för att förstärka
riskkapitalmarknaden. Den nya riskkapitalstrukturen med två dominerande
huvudbolag, Atle och Bure, har fått ett kapitaltillskott på sammanlagt 6,5
miljarder kronor. Industri- och nyföretagarfondens inriktning har ändrats mot
ökad tonvikt på nystartade företag. Fonden innehåller nu drygt 2 miljarder
kronor. Regeringen kommer att under hösten ta ställning till ytterligare
åtgärder för att främja nyetablering och exploatering av innovationer. Förslag
kommer att läggas fram om hur utvecklingsfonderna bäst skall användas för
företagsutveckling.
Riskkapital är ogynnsamt beskattat i Sverige jämfört med i konkurrentländerna
till följd av dubbelbeskattningen med företagsskatt och skatt på
utdelningsinkomster och aktievinster. Genom det förslag som regeringen nyligen
presenterat elimineras denna nackdel.
7.6 Infrastrukturen
Den långsiktiga utvecklingen av välståndet hänger samman med ekonomins förmåga
att tillgodogöra sig nya tekniska och organisatoriska lösningar. Denna process
beror av näringslivets investeringar i realkapital och mänskligt kunnande. Även
de investeringar staten gör i utbildning, forskning, vägar, järnvägar,
telekommunikationer och energiförsörjning har central betydelse för ekonomins
utvecklingspotential.
Ekonomin blir mer internationellt beroende. Detta ökar behoven av snabba och
tillförlitliga transporter av godsflöden. Internationaliseringen av produktion,
marknader och ägande samt strävan att decentralisera beslutsfattandet i
näringslivet medför vidare att beroendet av kontakter och därmed efterfrågan på
telekommunikationer och persontransporter växer.
Medan investeringarna i telekommunikationer och luftfart ökade i Sverige under
1980-talet eftersattes investeringarna i vägar och järnvägar. Regeringen och
riksdagen har nyligen fattat beslut om det största investeringsprogrammet i
modern tid. Investeringsaktiviteten kommer av konjunkturskäl att vara särskilt
hög de närmaste åren.
Kommunikationsområdets växande betydelse kommer att ställa större krav på
statens beslutsunderlag på området. Regering och riksdag har därför beslutat om
att avsevärt öka de samlade anslagen för övergripande forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom kommunikationsområdet.
Den ekonomiska politiken skall bidra till att alla människor ges likvärdiga
möjligheter i livet och tillvarata utvecklingsmöjligheterna i Sveriges alla
delar. Det gäller inte minst landsbygden och de mindre orterna.
Hög sysselsättning och uthållig tillväxt är grundläggande förutsättningar för
en rättvis fördelning. Detta förutsätter att en tillväxt kan ske i landets alla
regioner.
Satsningar på infrastruktur och åtgärder för att förbättra villkoren för de
mindre företagen är i detta sammanhang av stor betydelse
Regionalpolitiken är ett viktigt medel att uppnå detta och regeringen avser att
under våren 1994 lägga fram förslag om en förnyad regionalpolitik.
7.7 Den offentliga sektorns samspel med näringslivet
Statens huvuduppgift är att skapa förutsättningar för en väl fungerande
marknadsekonomi inom sociala, ekologiska och etiska ramar. Detta är det bästa
sättet att värna och vidmakthålla ett välfärdssamhälle med hög sysselsättning,
god materiell standard, bra miljö och hög grad av personlig frihet.
Den privata och den offentliga sektorn är i hög grad beroende av varandra. Goda
etiska normer är en förutsättning för marknadsekonomi och affärsverksamhet, Det
är uttryck för bristande etik, som dessutom allvarligt skadar marknadsekonomins
funktionssätt, när bl.a. konkurser sätts i system för att kunna bevara
förmögenheter och undkomma förpliktelser mot det allmänna, leverantörer och
anställda. Fasta spelregler upprätthålls genom ett väl fungerande rättssystem.
Ett konkurrenskraftigt näringsliv ställer krav på en väl fungerande
infrastruktur i vid mening. På miljöområdet måste staten ta ansvar både för att
ekologiska ramar sätts för verksamheten och för att miljöskulden inte ökar och
därigenom minskar utrymmet för ekonomisk utveckling i framtiden.
Till statens åtaganden hör att upprätthålla en fungerande konkurrens. En
ytterligare uppgift är att bidra till en rättvis fördelning av ekonomisk
standard genom en ambitiös generell välfärdspolitik.
Den offentliga sektorns resurer bestäms till stor del av utvecklingen i
näringslivet. En effektiv privat sektor genererar tillväxt som minskar
belastningen på de offentliga transfereringssystemen och möjliggör offentlig
konsumtion och investering.
För att uppnå en väl fungerande marknadsekonomi bör det finnas så få hinder som
möjligt för nationellt och internationellt utbyte av varor och tjänster.
Samspelet med den offentliga sektorn är av avgörande betydelse för en expansion
av näringslivet. Ett konkurrenskraftigt näringsliv förutsätter bl.a. effektiva
transportsystem och kommunikationer. En bra barnomsorg som gör det möjligt för
föräldrar att arbeta, en skola som ger kunskap av hög kvalitet, en effektiv
sjukvård och äldreomsorg främjar också näringslivet. Utan dessa tjänster är en
tillväxt i den privata sektorn inte möjlig. Detta innebär inte att tjänsterna
måste produceras i offentlig regi. Konkurrens mellan olika typer av producenter
sänker kostnaderna och ökar valfriheten.
För att upprätthålla ett högt omvandlingstryck inom ekonomin är det viktigt
att den ekonomiska politiken syftar till att stärka konkurrensen, både inom
näringslivet och inom den traditionellt offentliga sektorn. Såväl den nya
konkurrenslagen som EES-avtalet är viktiga inslag i en konkurrensfrämjande
politik. Den nya lagen om offentlig upphandling, som träder i kraft i samband
med EES-avtalet, ger både möjligheter till besparingar för de offentliga
uppköpen och öppnar nya möjligheter för det privata näringslivet. Med den nya
lagen ställs emellertid också ökade krav på upphandlande enheter inom offentlig
sektor. Information och satsning på förbättrad beställarkompetens är nödvändigt
om besparingspotentialen skall kunna realiseras.
Därutöver kan förändringar i organisation och finansiering av den offentliga
verksamheten skapa nya marknader för den privata sektorn. Så långt möjligt bör
den offentliga produktionen konkurrensutsättas. Inom den offentliga sektorn,
framför allt i kommunerna, pågår idag ett arbete med att pröva nya
organisationsformer. Decentralisering, beställar-utföraresystem,
anbudsförfarande, olika check- eller pengsystem och privatisering av vissa delar
av verksamheten blir allt mer vanliga inslag. Studier och utvärderingar visar
att betydande effektivitetsvinster är möjliga. En avgörande förutsättning är
likabehandling mellan offentliga och privata producenter.
8 De offentliga utgifterna
De offentliga utgifterna har under en lång period trendmässigt vuxit snabbare än
BNP.
Den offentliga sektorns totala utgifter beräknas i år uppgå till ca drygt 1 000
miljarder kronor, motsvarande 74,5 % av BNP. Detta är den högsta utgiftsandelen
av samtliga OECD-länder. Nära en femtedel av utgifterna finansieras med
upplåning.
Upplåningen medför en växande statsskuld. Räntekostnaderna för denna kommer
successivt att tränga undan angelägna utgifter för t.ex. vård, omsorg och
utbildning om inte de offentliga finanserna saneras. Det stora upplåningsbehovet
bidrar även till att driva upp ränteläget i samhällsekonomin. De stora
underskotten gör det vidare svårt att hålla ner skattekilarna på en nivå som
inte är samhällsekonomiskt skadlig. De offentliga underskotten är därför ett hot
mot välfärden och innebär en oetisk övervältring av räntebördan på kommande
generationer.
De höga offentliga utgifterna och underskotten kan till viss del förklaras av
konjunkturläget. Men den offentliga sektorns finansiella kris är långsiktig.
Även rensat för effekter av den djupa lågkonjunkturen finns det ett stort
underskott i de offentliga finanserna.
Regeringen har sedan den tillträdde vidtagit en rad åtgärder med syfte att
bryta denna ohållbara trend. I stort sett samtliga offentliga transfere-
ringssystem är under översyn eller har redan förändrats.
Förändringarna är av flera slag: sambanden mellan avgifter och förmåner stärks,
bl.a. genom egna avgifter och självrisker. Sådana förändringar har skett inom
bl.a. sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och i arbetslöshetsförsäkringen. Förutom
att öka motiven att arbeta leder dessa förändringar också till en förstärkning
av de offentliga finanserna, vilket är en förutsättning för att klara viktiga
välfärdsåtaganden på andra områden. Avgifter som relateras till förmånerna
innebär också en möjlighet att minska skadliga skattekilar.
De fortsatta reformerna av bl.a. arbetslöshetsförsäkringen och pensionssystemet
innebär ett större inslag av egna avgifter och självrisker i välfärdssystemen.
Dessa blir därigenom långsiktigt mer stabila, vilket är viktigt inte minst mot
bakgrund av hushållens misstro mot statens möjligheter att fullfölja gjorda
åtaganden.
En utgångspunkt i saneringsprogrammet är att utgifterna för den offentliga
konsumtionen skall vara realt oförändrade. Huruvida åtagandena klaras av inom
denna ram beror i huvudsak på produktivitetens och lönernas utveckling. Beroende
på hur dessa utvecklas är en oförändrad eller t.o.m. ökad service möjlig.
Mycket tyder på att det fortfarande finns en betydande produktivitetspotential
i stora delar av offentlig verksamhet. Det finns också många exempel från senare
tid på hur denna potential har frigjorts samtidigt som servicen förbättrats. Den
produktivitetsökning som ägt rum under de senaste åren bör kunna fortsätta,
bl.a. genom förändrade verksamhetsformer och en ökad konkurrens. En betydande
del av den besparing inom offentlig verksamhet som saneringsplanen innebär, bör
därför kunna klaras med hjälp av ökad produktivitet så att servicenivån kan
upprätthållas.
Därtill skall läggas att en ökad valfrihet för den enskilde i sig ofta innebär
en ökad effektivitet, eftersom verksamheten bättre anpassas till människors
behov och önskemål. I flertalet fall tycks det omfattande förnyelsearbete som
sedan en tid sker inom både primärkommuner och landsting vara väl förenligt med
en hög servicenivå. Landstingsförbundet pekar t.ex. på avskaffande av
operationsköer.
Trots det positiva som hänt i många kommuner finns en risk att snabba och
omfattande förändringar leder till problem och till sämre service för enskilda
människor. Regeringen följer utvecklingen noga, bl.a. har nyligen en satsning på
utvecklingsprojekt med anledning av utvärderingen av Ädelreformen initierats. På
olika sätt avser regeringen att bevaka att alla får den vård och service de har
rätt till.
Samtidigt finns tendenser till minskad service, främst inom vissa
primärkommuner som alltför länge åsidosatt förnyelsearbetet. Utvecklingen mot en
minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten har gjort det nödvändigt
för riksdagen och regeringen att mera samlat kunna följa upp och utvärdera hur
verksamheten i landets kommuner och landsting utvecklas i förhållande till de
nationella målen. Ett led i detta arbete är det uppdrag att överväga denna fråga
som Stat-kommunberedningen (C 1990:B) har fått. Stora förändringar i
statsbidragsreglerna kan också ha bidragit till vissa problem trots generösa
övergångsregler.
För närvarande pågår omfattande översynsarbete av reglerna för statens bidrag
till kommunsektorn. Förslagen kommer att beröra 1995 och presenteras under våren
1994.
Regeringens samlade insatser för att förstärka statsfinanserna innebär att de
offentliga utgifterna 1998 kommer att motsvara en lägre andel av BNP än idag. I
år beräknas utgifterna för den offentliga konsumtionen, mätt i fasta priser,
minska för första gången under efterkrigstiden. Den sanering av de offentliga
finanserna som regeringen nu inlett innebär således ett trendbrott. När den
femåriga perioden gått och saneringsprogrammet är genomfört, är de offentliga
utgifterna tillbaka på 1991 års nivå, mätt i fasta priser. Detta motsvarar 59 %
av BNP, vilket är samma andel som i slutet av 1970-talet.
9 Institutionella förändringar
De betydande förändringar som nu sker på regeringens initiativ avser inte bara
den ekonomiska politiken i snäv mening. Inte minst Ekonomikommissionen har
poängterat betydelsen av institutionella förändringar, bl.a. förändringar i hur
de politiska besluten fattas. Ett intensivt arbete med institutionella
förändringar av betydelse för den ekonomiska utvecklingen pågår.
9.1 Budgetprocessen
Utformningen av budgetprocessen är av avgörande betydelse när det gäller att
förverkliga finanspolitikens målsättning att utnyttja de offentliga resurserna
effektivt. Dagens problem med finansiering av de offentliga utgifterna och en
ökad offentlig skuldsättning visar entydigt på att arbetet med att utveckla
styrningen, budgeteringen och redovisningen av statens inkomster, utgifter och
verksamheter måste fortsätta och ytterligare intensifieras. I internationell
jämförelse har den traditionella svenska budgetprocessen ansetts vara
förhållandevis utgiftsstyrd. Betydande förändringar sker dock nu.
Under de senaste två åren har regeringen ersatt den traditionella
marginalbudgeteringen med en budgetberedning med ramteknik i regeringskansliet.
Detta innebär att regeringen först gör en bedömning av det samhällsekonomiska
utrymmet för de offentliga utgifterna, därefter en prioritering mellan olika
områden och slutligen en fördelning av tillgängligt utgiftsutrymme på
departementsvisa budgetramar.
I syfte att strama upp budgetprocessen och utveckla resultatstyrningen och den
finansiella styrningen har ett stort antal andra åtgärder vidtagits de senaste
åren. Bl.a. har en ny förordning för myndigheters årsredovisningar och
anslagsframställningar trätt i kraft från 1 juli 1993. Nu ställs ökade krav på
verksamhetsanpassade resultatmått som grund för återrapporteringen till
regeringen.
Vidare har förbättringar i ekonomistyrningen inom den statliga sektorn
genomförts. Den ekonomiska redovisningens informationsvärde har ökat. Den
statliga medelshanteringen har effektiviserats och revisionens roll har stärkts.
Uppstramningen av verksamhets- och budgetberedningen i regeringskansliet kommer
att fortsätta. Med anledning av bl.a. Budgetpropositionsutredningens betänkande
Ny Budgetproposition (SOU 1990:83), Riksdagsutredningens betänkande Reformera
riksdagsarbetet! och EG-integrationssträvandena har nyligen ett utveck-
lingsarbete påbörjats inom regeringskansliet som bl.a. inbegriper
budgetdokumentens form och innehåll, budget- och redovisningsprinciper,
årsrytmen i budgetprocessen samt en ambitionsnivåhöjning av resultatstyrningen.
9.2 Pågående reformarbete
Ekonomikommissionen baserar sin analys på en strävan att lösa problemen inom
marknadsekonomins ram och att föreslå förändringar som leder till ett mera
aktivt medborgarskap, en ökad pluralism och en tydlig ansvarsfördelning.
Regeringen delar i väsentliga avseenden kommissionens analys av läget.
Inom den ekonomiska politikens område har den helt avgörande delen av
kommissionens förslag förverkligats genom förslaget om saneringsprogram i vårens
kompletteringsproposition. Den budgetsanering som där föreslås uppfyller väl den
omfattning som kommissionen ansåg nödvändig. När saneringsprogrammet genomförts
har också den stabilisering av den offentliga skulden som kommissionen
eftersträvade uppnåtts.
Den konkreta redovisningen av saneringsprogrammets första steg ökar utrymmet
för lägre räntor. Inriktningen på långsiktig budgetsanering har redan resulterat
i denna, i dagens läge effektivaste stimulansen.
Ett viktigt inslag i kommissionens analys var behovet av olika
systemförändringar. Regeringen konstaterar att i viktiga avseenden har
förändringar i den riktning som kommissionen föreslår genomförts eller håller på
att arbetas fram. På vissa områden är en bred politisk enighet nödvändig eller
speciellt önskvärd varför förändringsarbetet kan komma att ta längre tid. Detta
gäller t.ex. grundlagsfrågor, förändringar i riksdagens sätt att arbeta och
Riksbankens ställning. Ställningstagande till de överväganden som pågår i dessa
avseenden kommer därför att ske senare.
Samstämmigheten mellan regeringens och kommissionens syn kan sammanfattas i att
av kommissionens 113 förslag eller synpunkter har regeringen redan genomfört
eller delar kommissionens syn i 50-60 punkter. I en mindre del, 25-30 punkter,
kommer förslag att redovisas inom kort eller också krävs ytterligare
utredningsarbete och överväganden. Vad gäller tiotalet punkter kan konstateras
att dessa avser förhållanden som inte ligger inom regeringens ansvarsområde. Det
gäller t.ex. olika aspekter på lönebildningen eller frågor som ligger inom
kommunernas ansvar och där regeringen inte har direkta beslutsbefogenheter.
Inom ett tiotal områden delar regeringen inte kommissionens analys och avser
inte att lägga fram förslag. Detta gäller t.ex. förslagen att inrätta ett
kommunrevisionsverk, att förändra AP-fondernas organisation samt att minska
antalet riksdagsledamöter.
21
10 Svensk ekonomi 1993-1995
Problemen i den svenska ekonomin under senare år har både långsiktiga och
kortsiktiga, konjunkturella orsaker. En särskild dimension i denna ekonomiska
nedgångsperiod är finanskrisen. Denna gör dagens ekonomiska problem annorlunda
än under tidigare konjunkturnedgångar under efterkrigstiden. Den långsiktiga
utvecklingen har präglats av att tillväxten har hållits tillbaka av ett
tillväxthämmande skattesystem, av olika konkurrenshämmande regleringar och av
att de offentliga utgiftssystemen i alltför liten grad givit incitament till
arbete och sparande. Samtidigt har lönebildningen bidragit till att gröpa ur
konkurrenskraften.
I samband med avvecklingen av kreditmarknadsregleringarna följde en
överhettning och en spekulationsvåg under senare delen av 1980-talet. Därigenom
förvärrades de strukturella problemen.
När reaktionerna mot denna utveckling blev ofrånkomliga, när ett förändrat
skattesystem, en ofrånkomlig ränteuppgång och lägre inflation innebar en helt ny
situation, sammanföll detta med en internationell lågkonjunktur.
Återverkningarna i den reala ekonomin blev därför speciellt kraftiga. Detta
betyder emellertid inte att anpassningen kunnat skjutas till en senare tidpunkt
utan att den borde påbörjats tidigare.
Under de senaste två åren är det hushållens och företagens strävan att anpassa
sin skuldbörda efter 1980-talets lånebaserade expansion till en långsiktigt
hållbar nivå, som särskilt påverkat den svenska ekonomin.
Nedgången har därmed blivit kraftig under det sista kvartalet i fjol och det
första kvartalet i år. Under det andra kvartalet 1993 har minskningen dock
dämpats. Sammantaget blev nedgången, bl.a. till följd av den internationella
utvecklingen och den mycket kraftiga skuldsaneringen under det första halvåret,
större än vad som antogs i den reviderade finansplanen i våras.
Även om tillväxten nu ser ut att återkomma medför förloppet under det första
halvåret i år att minskningen mellan årsgenomsnitten 1992 och 1993 blir närmare
3 %. Sänkta arbetsgivaravgifter, deprecieringen av kronan tillsammans med en
stark produktivitetsutveckling i industrin har lett till en markant förstärkning
av konkurrenskraften. Därigenom har utsikterna för exporten och den
konkurrensutsatta sektorn förbättrats. Den inhemska efterfrågan har försvagats
och väntas sjunka med 6 % under 1993. Att nedgången i inhemsk efterfrågan
sammanhänger med skuldsaneringen bestyrks av att hushållsinkomsterna har ökat
kraftigt under senare år. Under åren 1989-1992 ökade de reala
hushållsinkomsterna med inte mindre än 12,5 %. Hösten 1993 ligger de reala
hushållsinkomsterna något över nivån hösten 1991. Finanspolitiken har således
inte inneburit en så stark åtstramning att hushållsinkomsterna sänkts. Det är
inte real köpkraft som saknats. I stället är det hushållens starka inriktning på
att sanera skulderna som hållit tillbaka konsumtionen. Detta har särskilt starkt
präglat utvecklingen sedan förra hösten.
Bruttoinvesteringarna har utvecklats svagt. Kommunerna har vidare genomfört
anpassningen till de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna snabbare än
väntat. Kommunal konsumtion och sysselsättning har minskat. Den svaga inhemska
efterfrågan har inneburit en press nedåt på konsumentpriserna som i
årsgenomsnitt nu väntas öka med 4 1/2 %.
Utsikterna för de kommande åren är i hög grad avhängig av tre faktorer. Styrkan
och snabbheten i exportuppgången är av stor betydelse för
återhämtningsprocessens förlopp. En isolerad exportexpansion ger dock bara
marginella effekter på t.ex. arbetsmarknaden och saneringen av de offentliga
finanserna. För att en mera markerad återhämtning av hela ekonomin skall komma
till stånd krävs att hushållens tillförsikt inför framtiden ökar och att den
privata konsumtionen därmed kommer igång. En tredje avgörande faktor är
förtroendet för den ekonomiska politikens hållbarhet och därmed möjligheterna
att sanera de offentliga finanserna. Därigenom skapas förutsättningar för en
gynnsam utveckling på valuta- och räntemarknaderna. En successiv förstärkning av
kronan kan då kombineras med fallande räntor.
Utsikterna för den internationella ekonomin under 1994 har försämrats något
jämfört med bedömningen i våras. Det är främst en fördjupad lågkonjunktur i
Kontinentaleuropa och i Japan som ligger bakom detta. Den förbättrade
konkurrenskraften för svensk exportindustri medför dock att exporten väntas öka
med drygt 10 % 1994. Nettoexporten ger ett större bidrag till tillväxten än
tidigare beräknat.
Hushållens reala disponibla inkomster väntas öka med 2 % 1994. Kraften och
varaktigheten i skuldsaneringsprocessen är mycket svårbedömd. Erfarenheter från
andra länder tyder på att förloppet är tämligen utdraget. Det finns dock mycket
som tyder på att processen i Sverige varit snabbare, både vad gäller att bygga
upp skuldnivåer men också vad gäller den takt i viken de reduceras. Diagram 10.1
anger att skulduppbyggnaden hos hushållen var kraftigare i Sverige än i flera
andra länder. Samtidigt syns saneringen ha medfört att de relativa skuldnivåerna
nu är nere på en lägre nivå än innan skulduppbyggnaden startade. Samtidigt har
dock skuldkostnaderna varit fortsatt höga men synes även de vara på väg att
minska. I genomsnitt beräknades hushållens ränteutgifter efter skatt till ca
10 % av den disponibla inkomsten 1991. I år har kostnaden fallit till ca 8 % och
torde 1995 vara nere på ca 5,5 %, dvs. nästan en halvering. Därmed kan man räkna
med att en återhämtning i konsumtionen påbörjas under 1994.
Diagram 10.1 Hushållens skuldsättning
Kvoten skuldstock/disponibel inkomst
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Bruttoinvesteringarna väntas 1994 minska med närmare 9 %. Bostadsbyggandet
fortsätter att minska. Industriinvesteringarna väntas däremot öka med 11 %.
Sammantaget innebär detta att BNP torde öka med 1,9 % 1994. Denna uppgång är
dock inte tillräcklig för att kunna förhindra att arbetslösheten fortsätter att
öka och som årsmedeltal uppgå till 8,4 % 1994. Den svaga arbetsmarknaden bidrar
till att pris- och löneökningstakten blir mycket måttlig.
Den internationella konjunkturen väntas successivt förstärkas under 1995 genom
en mer markerad återhämtning i Kontinentaleuropa och Japan samtidigt som
uppgången fortsätter i de anglosaxiska länderna. Marknadsandelsvinsterna för den
svenska exporten kan dock inte väntas fortsätta i samma takt som 1993 och 1994
varför exportökningen blir lägre än 1994. Den totala exportökningen förutses
dock bli så stark som 6-7 %. 1995 väntas den privata konsumtionen öka med 2,5 %
samtidigt som de realt disponibla inkomsterna stiger bara med ca 1,5 %. Det är
dock troligt att hushållen då på ett tydligt sätt upplever att återhämtningen i
ekonomin tagit fart och att arbetslösheten börjat sjunka och därför i viss
utsträckning minskar sitt sparande.
Nedgången i bruttoinvesteringarna bör kunna brytas 1995. Ökningstakten för
industriinvesteringarna bör då ytterligare stiga beroende på en fortsatt stark
lönsamhet och fallande räntor i kombination med att kapacitetsrestriktioner i
högre grad börjar göra sig gällande. När den inhemska efterfrågan åter börjar
tillta bör också investeringarna i det övriga näringslivet återhämta sig
samtidigt som bostadsinvesteringarna 1995 torde ha nått sin bottennivå. De
totala bruttoinvesteringarna bör således kunna öka med drygt 4 % 1995. Totalt
väntas BNP-tillväxten kunna bli 2,9 % 1995. Under loppet av året kommer också
arbetslösheten att minska.
Bytesbalansen torde 1995 uppvisa ett betydande överskott. Som andel av BNP
antas överskottet uppgå till ca 4 % medan handelsbalansens överskott väntas bli
6,5 % av BNP.
Trots omfattande åtgärder kommer underskottet i de offentliga finanserna att
vara betydande, ca 14 1/2 % av BNP. Sjunkande räntor minskar underskottet i
statsbudgeten. En viss motverkande effekt uppstår dock genom att intäkterna till
följd av lägre räntor minskar i AP-fonden. Det bör vidare observeras att 1995 är
det första året då kommunerna direkt påverkas av förändringarna i
skatteunderlag. Den tidigare eftersläpningen har då upphört.
Nedgången i den svenska ekonomin synes nu vara på väg att upphöra. Förbätt-
ringen av konkurrenskraften och den ökande optimismen bland hushåll och företag
kommer efter hand att leda till ökad real aktivitet i ekonomin. Hur snabbt denna
återhämtning kommer att ske blir avgörande för vilka genomsnittliga tillväxttal
som kommer att kunna avläsas. Diagram 10.2 visar att om konsumtionsuppgången
tidigareläggs ett halvår jämfört med vad vi nu räknar med, en tidigareläggning
som i och för sig kan sägas stödjas av de uppgifter som finns om tendenser i
detaljhandel, bilköp, hushållsenkäter m.m., skulle genomslaget på
konsumtionstillväxten bli så kraftigt som närmare 1,5 %. Det skulle innebära ett
tillskott till BNP-tillväxten om ca 0,5 procentenheter.
Diagram 10.2 Privat konsumtion
1985 års priser, säsongrensad nivå
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
22
Med den successivt stigande optimism som nu kan skönjas hos hushåll och företag
kan tillväxten på nytt ta fart. Saneringen av de offentliga finanserna och de
åtgärder som genomförts och kommer att genomföras i syfte att få de offentliga
systemen att fungera bättre, är nödvändiga inslag för att denna återhämtning
över huvudtaget skall kunna ske. Därigenom läggs också grunden för en successiv
förbättring av arbetsmarknaden och en ökning av sysselsättningen.
Vi kan nu skönja en sådan förbättring i förutsättningarna för den svenska
ekonomin att andelen människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden, dvs. i
öppen arbetslöshet och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kan bringas ner till
6-7 % i slutet av 1990-talet. Detta är ett mål för den ekonomiska politiken.
Tabell 10.1 Försörjningsbalans
Miljarder krProcentuell volymförändring
1992 1992 1993 1994 1995
BNP 1 436,5 -1,7 -2,8 1,9 2,9
Import 375,9 1,1 -3,1 2,7 5,5
Tillgång 1 812,4 -0,9 -2,9 2,1 3,6
Privat
konsumtion 772,3 -1,9 -5,0 0,0 2,5
Offentlig
konsumtion 401,0 0,3 -2,9 -1,3 -1,0
Stat 116,9 1,1 -1,5 -1,0 -1,0
Kommuner 284,1 0,1 -3,4 -1,5 -1,0
Brutto-
investeringar 243,8 -11,0 -11,6 -8,6 4,4
Lager-
investeringar1 -5,3 1,2 -0,4 0,4 0,4
Export 400,6 2,0 5,6 10,4 6,5
Användning 1 812,4 -0,9 -2,9 2,1 3,6
Inhemsk
användning 1 411,8 -2,0 -6,1 -1,4 2,2
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Tabell 10.2 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994 1995
Timlön, kostnad 3,6 31/4 3,5 41/4
KPI, dec-dec 1,9 4,4 2,4 3,0
KPI, genomsnitt 2,3 4,6 2,6 2,9
Disponibel inkomst 3,1 -2,9 2,0 1,4
Sparkvot (nivå) 8,1 10,1 11,4 10,4
Industriproduktion -3 1,5 9,0 6,0
Relativ
enhetsarbetskostnad-1,6 -26,3 -2,7 2,5
Arbetslöshet (nivå) 5,3 8,0 8,4 7,9
Handelsbalans (mdkr)34,5 58,9 89,2 101,2
Bytesbalans (mdkr)-29,7 0,0 46,0 66,1
Bytesbalans (% av BNP)-2,1 0,0 3,1 4,3
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
11 Indexering av vissa punktskatter
11.1 Förslaget
Regeringens förslag: Skattesatserna för den allmänna energiskatten, bensinskatt-
en, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten
omräknas årligen utan riksdagens medverkan med hänsyn tagen till den allmänna
prisutvecklingen.
Skälen för regeringens förslag: Det finns idag två kategorier av punktskatter.
I den ena kategorin tas skatten ut som en styckeskatt och i den andra som en
värdeskatt. I de fall där punktskatten tas ut som en värdeskatt sker en
automatisk värdesäkring av skatteuttaget. En förändring av det allmänna
prisläget ger automatiskt ett realt sett oförändrat skatteuttag eftersom skatten
tas ut med en viss procent av priset.
I de flesta fall tas dock punktskatten ut med ett visst belopp per styck, en
styckeskatt. Vid oförändrade skattesatser och viss inflation innebär detta att
det reala skatteuttaget sjunker över tiden. Med en årlig inflation på 5 % kommer
det reala skatteuttaget under en femårsperiod att minska med knappt 30 %. Med en
lägre inflationstakt på exempelvis 2 % årligen kommer det reala skatteuttaget
under en femårsperiod att minska med drygt tio procent.
I ett makroperspektiv innebär den bristande realvärdesäkringen att skattekvoten
- skatterna uttryckta som andel av BNP - sjunker över tiden. I rådande
statsfinansiella läge och de krav detta ställer på en sanering av finanserna bör
punktskatteintäkterna värdesäkras. Åtgärden bör begränsas till den femårsperiod
som saneringsprogrammet omfattar, dvs. perioden 1994-1998.
I princip finns tre olika metoder att justera punktskattesatserna och därmed
säkerställa det reala skatteuttaget. Den första metoden, den som används idag,
innebär att punktskattesatserna justeras för den allmänna prisutvecklingen genom
särskilda beslut. Den andra metoden är ett system där riksdagen inom ramen för
budgetbehandlingen varje år kan fatta beslut om nivån på punktskatterna.
Regeringen skall då i sitt förslag till riksdagen beakta den allmänna
prisutvecklingen. Den tredje metoden utgörs av en indexering av skattesatserna
så att de utvecklas i samma takt som den allmänna prisutvecklingen. Uppräkningen
skall då ske automatiskt under förutsättning att riksdagen inte fattar något
annat beslut. Givetvis finns möjlighet, att genom särskilt beslut i riksdagen,
förändra relationerna mellan de olika skatterna för att uppnå andra angelägna
mål, t.ex. på miljöområdet.
Av de ovan nämnda metoderna är den tredje att föredra med utgångspunkt i dagens
situation. Genom att koppla nivån på punktskattesatserna till den allmänna
prisutvecklingen skapas en ordning där det reala skatteuttaget säkerställs.
Därmed skapas också en större säkerhet om statens intäkter från
punktskatteområdet under saneringsperioden. Detta bidrar till att öka
trovärdigheten av det fastlagda saneringsprogrammet.
Det teoretiskt mest korrekta är att skattesatserna för t.ex. 1994 justeras upp
med inflationen under 1994. Det uppstår dock ett praktiskt problem eftersom
inflationstakten under 1994 inte är känd i förväg. Prognososäkerheten gör det
dock olämpligt att använda den metoden. Det mest praktiska är därför att
indexera punktskattesatserna med ett års eftersläpning.
En indexering av punktskattesatserna kan i teknisk mening jämföras med gällande
indexering av inkomstskatteskalan genom justering av grundavdrag och skiktgräns
för statlig inkomstskatt där hänsyn tas till historisk inflation. Detta sker i
syfte att hindra att det reala skatteuttaget förändras över tiden. I analogi med
vad som gäller för inkomstskatten bör därför punktskatterna indexeras med hänsyn
till den allmänna prisutvecklingen under en historisk period. Den allmänna
prisutvecklingen bör i likhet med vad som gäller beträffande inkomstskatten
mätas genom förändringarna av konsumentprisindex (KPI).
Ett argument för att inte knyta indexeringen till KPI-utvecklingen är att en
förändring av punktskatterna i sin tur återverkar på KPI. För att undvika
spridningseffekter borde punktskattesatserna i princip i stället indexeras med
prisutvecklingen rensat för den del som beror på förändringar av de punktskatter
som är indexerade. En höjning med fyra procent av skattesatserna för nedan
uppräknade punktskatter ger ett höjt KPI med knappt 0,3 procent. Den långsiktiga
spridningseffekten kan uppskattas till drygt 0,3 procent. Mot bakgrund av att
indexeringen är begränsad till perioden 1994-1998 och att spridningseffekten är
liten bör av praktiska skäl indexeringen ändå kopplas till KPI-förändringen.
Indexeringen på punktskatteområdet bör omfatta den allmänna energiskatten,
bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och
dryckesskatten.
Indexeringen bör följa samma regelsystem i samtliga nu aktuella fall. För att
nya skattesatser skall kunna gälla från kalenderårets början måste
jämförelseperioden avslutas en tid innan årsskiftet. Av praktiska skäl är
konsumentprisindex för oktober månad det index som senast kan beaktas.
Innevarande års skatt bör i likhet med vad som gäller för inkomstskatten för
nästkommande kalenderår justeras med KPI under perioden oktober året innan till
oktober innevarande år. Den matematiska beräkningen bör årligen göras av
regeringen och fastställas i en särskild förordning som regeringen utfärdar före
november månads utgång. De framräknade skattebeloppen bör avrundas efter samma
grunder som gäller för fastställandet av nu utgående skatter. Anges beloppen nu
i respektive skatteförfattning i hela kronor, ören eller tiondels ören skall
avrundning göras på detta sätt även fortsättningsvis.
Realvärdesäkringen av nu aktuella punktskatter bör genomföras så snart som
möjligt. Av praktiska skäl är det lämpligt att riksdagen på förslag av
regeringen fastställer skattebeloppen för år 1994. Detta innebär att den
"automatiska" uppräkningen, dvs. utan nytt beslut av riksdagen, första gången
görs hösten 1994 för skatteuttaget under år 1995. Inflationen under den senaste
tolvmånadersperioden fram till och med 1993 kan inte exakt anges nu utan får
uppskattas. Vissa punktskatter har också höjts sedan oktober 1992. I vårt
förslag har nuvarande skattesatser uppräknats med fyra procent utom
dieseloljeskatten, eftersom denna skatt införts först den 1 oktober 1993.
För viss införsel av tobaksvaror, öl, vin och spritdrycker tas en schablontull
ut som ersätter vanlig tull, mervärdeskatt och punktskatt. Vid skatteändringar
brukar även schablontullarna justeras. Vi återkommer vid en senare tidpunkt till
hur schablontullarna bör hanteras vid en indexering av punktskatterna.
11.2 Finansiella effekter
Det i saneringsprogrammet beräknade tillskottet från punktskatterna är ca 8
miljarder kronor på fem år. Det innebär ett krav på en årlig genomsnittlig
inkomstförstärkning från området på ca 1,6 miljarder kronor.
Införandet av indexerade punktskattesatser fr.o.m den 1 januari 1994 kan
medföra en betydande effekt för den konsoliderade offentliga sektorn. I tabellen
nedan redovisas de finansiella effekterna budgetårsvis. Här har endast hänsyn
tagits till effekten av förändringarna för kalenderåret 1994.
Tabell 11.1 Budgeteffekter av de höjda punktskattesatserna fr.o.m. den 1 januari
1994 (miljarder kronor). Budgetårseffekter för statsbudgeten och varaktig
effekt konsoliderad offentlig sektor
Varaktig budgetåret budgetåret
nettobudget 1993/94 1994/95
effekt
Allmän energiskatt
på elkraft +0,17 +0,10 +0,25
Allmän energiskatt
på bränslen +0,09 +0,05 +0,12
Koldioxidskatt på
bränslen +0,19 +0,12 +0,28
Dieseloljeskatt +0,00 +0,00 +0,00
Bensinskatt +0,65 +0,35 +0,82
Koldioxidskatt på
bensin +0,15 +0,08 +0,19
Tobakskatt +0,29 +0,1 +0,34
Alkoholskatt +0,48 +0,24 +0,56
Totalt +2,02 +1,09 +2,56
De fr.o.m. den 1 januari 1994 höjda punktskattesatserna beräknas för budgetåret
1993/94 ge en förstärkning av statsbudgeten på 1,09 miljarder kronor och för
budgetåret 1994/95 kan effekten beräknas till 2,56 miljarder kronor.
Nettobudgeteffekten kan beräknas till 2,02 miljarder kronor. I slutet av
perioden 1994 till 1998 beräknas indexeringen av punktskattesatserna ge en årlig
nettobudgeteffekt på ca 7,4 miljarder kronor beräknat i 1993 års penningvärde
vid nu aktuell inflationsprognos.
23
SVENSK EKONOMI
Förord
Föreliggande bilaga har utarbetats inom finansdepartements ekonomiska avdelning.
Den innehåller en bedömning av den internationella och den svenska ekonomins
utveckling t.o.m. 1995 och bygger i tillämpliga delar på konjunkturinstitutets
höstrapport. Ansvarig för bilagan är departementsrådet Håkan Frisén. Arbetet
avslutades den 14 oktober.
1
1 Sammanfattning
Den svenska ekonomin tycks nu ha passerat sitt bottenläge. Nedgången i BNP för
första halvåret 1993 var emellertid enligt nationalräkenskaperna så kraftig som
4 %, jämfört med första halvåret 1992. Säsongrensat väntas en viss återhämtning
av BNP redan under andra halvåret av 1993, varför minskningen för helåret
stannar vid ca. 3 %. Nästa år förutses den kraftiga exportexpansionen medföra
att BNP ökar med nästan 2 %. Under 1995, när också den inhemska efterfrågan
väntas återhämta sig något, bör BNP-tillväxten kunna uppgå till närmare 3 %.
De speciella utvecklingstendenser som präglade beskrivningen av den svenska
ekonomin i den reviderade nationalbudgeten har nu ytterligare förstärkts. Den
gynnsamma konkurrenssituationen är ännu mera påtaglig genom att kronkursen har
fortsatt att sjunka samt att produktivitetsutvecklingen i industrin förstärkts.
Utsikterna för exporten och den konkurrensutsatta sektorn är därför mycket goda.
Samtidigt har försvagningen av den inhemska marknaden accentuerats. Fallet i den
inhemska efterfrågan väntas på helårsbasis bli 6 % 1993. Den privata
konsumtionen förutses i år minska med 5 %, främst till följd av utvecklingen
under första halv-året. Den svaga situationen på hemmamarknaden medför en
kraftig ned-dragning av investeringarna inom de skyddade sektorerna i ekonomin,
vilket bidrar till att de totala bruttoinvesteringarna minskar med 10 % i år.
Till detta kommer också en oväntat stor nedgång av den kommunala konsumtionen.
Utvecklingen av sysselsättning och konsumtion i kommunerna hittills i år tyder
på att anpassningen till de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna går
snabbare än väntat. Den svaga inhemska efterfrågan har inneburit en press nedåt
på inflationen. Sänkta vinstmarginaler inom bl. a. handeln har medfört att
importprisökningarna endast fått ett begränsat genomslag i konsumentledet.
Konsumentprisindex väntas i år stiga med ca. 4 1/2 %. Den underliggande in-
flationen, dvs. KPI korrigerat för ändrade indirekta skatter och subventioner
samt för deprecieringens effekter, ökar med mindre än 2 %.
Obalanserna i det finansiella sparandet är stora. Den privata sektorns
konsumtions- och investeringsbeteende har i hög grad styrts av de sänkta
tillgångspriserna och därav följande skuldkonsolideringsbehov. Denna
skuldanpassning tar sig uttryck i ett högre finansiellt sparande i såväl
hushålls- som företagssektorn. Samtidigt har den offentliga sektorns sparande
ytterligare försvagats, till stor del som en följd av det höga sparandet i den
privata sektorn. Också obalansen på arbetsmarknaden är stor. Den öppna
arbetslösheten väntas under 1993 i genomsnitt uppgå till ca. 8 % av
arbetskraften medan de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna be-räknas omfatta ca.
5 %.
Utsikterna för de kommande årens utveckling av den svenska ekonomin är i hög
grad avhängig av tre faktorer. Styrkan och snabbheten i export-uppgången är
central för återhämtningsprocessens förlopp. En eventuellt isolerad
exportexpansion får dock bara begränsade effekter på t.ex. arbetsmarknaden och
saneringen av de offentliga finanserna. För att en mera markerad återhämtning av
hela ekonomin ska komma till stånd krävs att hushållens tillförsikt inför
framtiden ökar och att den privata konsumtionen därmed börjar växa. En tredje
avgörande faktor är att för-troendet för den ekonomiska politikens hållbarhet
och därmed möjligheterna att förbättra de offentliga finanserna kan
upprätthållas och förstärkas. Därigenom skapas möjligheter för en gynnsam
utveckling på valuta- och räntemarknaderna. En successiv förstärkning av kronan
kan då kombineras med fallande räntor.
Den internationella ekonomin kännetecknas av att de dominerande OECD-länderna
befinner sig i helt olika faser av konjunkturcykeln. Åter-hämtningen i de
anglosaxiska länderna fortsätter samtidigt som nedgången i de
kontinentaleuropeiska länderna samt i Japan har tilltagit. Den internationella
konjunkturen har försvagats i år, men väntas successivt för-stärkas under 1994
och 1995. En viss återhämtning sker då i Kontinental-europa och Japan samtidigt
som uppgången fortsätter i de anglosaxiska länderna. BNP-tillväxten i OECD antas
nu bli 3/4 % 1993, för att sedan gradvis öka till 2 % 1994 och 2 3/4 % 1995.
I de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den svenska
ekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under 1994 och 1995.
Detta motiveras av att kronan sett från realekonomiska utgångspunkter i nuläget
måste betraktas som undervärderad. Vidare förutsätts en viss ytterligare nedgång
i den europeiska räntenivån, fram-för allt på den korta sidan. Det är rimligt
att förutsätta att de svenska räntorna kan följa med denna utveckling och att
räntemarginalen mot om-världen dessutom kan krympa något. Således grundas
prognosen för ekonomins utveckling på antagandet att de svenska räntorna faller
något.
Tabell 1 Prognosförutsättningar
1992 1993 1994 1995
BNP-tillväxt i OECD 1,6 0,8 2,1 2,8
Konsumentprisökning i OECD 3,0 2,7 3,0 3,5
Råoljepris (dollar per fat)19,3 18,0 18,75 20,0
Dollarkurs (i kr.) 5,82 7,73 8,02 8,02
Ecu-index1 101,7 123,0 122,5 117,5
Tysk ränta 5-års statsobl. 8,0 6,0 5,25 5,25
Svensk ränta 4-års statsobl.10,4 7,5 6,5 6,25
Svensk ränta 6-månaders ssvx12,6 8,0 6,0 5,5
1 ECU-index antas vara 125 den 31 december 1993, 120 den 31 december 1994 samt
115 den 31 december 1995.
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Det svaga arbetsmarknadsläget kommer sannolikt att hålla tillbaka
löneökningarna de närmaste åren. Den höga lönsamheten inom den
kon-kurrensutsatta sektorn medför dock att lönerna där ökar något mer än i den
övriga ekonomin. Den relativt låga löneökningstakten i kombination med en svag
inhemsk efterfrågan gör att också konsumentpriserna ökar långsamt. KPI väntas
som årsgenomsnitt stiga med 2,6 % 1994 och 2,9 % 1995. Den underliggande
inflationen nästa år beräknas dock endast uppgå till drygt 1 %.
Den mycket gynnsamma konkurrenssituationen för svensk industri torde möjliggöra
en kraftig exportexpansion trots det relativt svaga efterfrågeläget inom
OECD-området. Erfarenheter tyder, i och för sig, på att det kan vara svårare att
vinna marknadsandelar på en stagnerande marknad. Relativprissänkningarna är dock
nu så kraftiga att avsevärda marknadsandelsvinster på OECD-området trots detta
kan förutses. Därtill kommer att exporten till nya industriländer, främst i
Sydostasien, ökat kraftigt hittills i år och att denna utveckling kan väntas
fortsätta. Den totala exportvolymen förutses därför öka med ca. 5 1/2 % i år och
med ca. 10 % år 1994. Under år 1995 kan andelsvinsterna inte väntas fortsätta i
samma takt som 1993 och 1994. Emellertid förväntas marknadstillväxten tillta
detta år varför en fortsatt exportexpansion på ca. 6-7 % bedöms som realistisk.
I takt med att den inhemska efterfrågan stabiliseras, och under 1995 i viss mån
återhämtar sig, kommer också importen att öka. Importuppgången bör dock
begränsas av att de hemmamarknadsföretag som konkurrerar med importen också
blivit mera konkurrenskraftiga. Även det låga kapacitetsutnyttjandet i Sverige
bör bidra till att importökningen begränsas.
Tabell 2 Försörjningsbalans
Miljarder kr.Procentuell volymförändring
1992 1992 1993 1994 1995
BNP 1 436,5 -1,7 -2,8 1,9 2,9
Import 375,9 1,1 -3,1 2,7 5,5
Tillgång 1 812,4 -0,9 -2,9 2,1 3,6
Privat konsumtion772,3 -1,9 -5,0 0,0 2,5
Offentlig
konsumtion 401,0 0,3 -2,8 -1,3 -1,0
Stat 116,9 1,1 -1,5 -1,0 -1,0
Kommuner 284,1 0,1 -3,4 -1,5 -1,0
Brutto-
investeringar 243,8 -11,0 -11,6 -8,6 4,4
Lager-
investeringar1 -5,3 1,2 -0,4 0,4 0,4
Export 400,6 2,0 5,6 10,4 6,5
Användning 1 812,4 -0,9 -2,9 2,1 3,6
Inhemsk
användning 1 411,8 -2,0 -6,1 -1,4 2,2
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Hushållens reala inkomster väntas öka med mellan 1 och 2 % såväl 1994 som 1995.
Det är endast för år 1993 som hushållssektorn totalt sett fått vidkännas
fallande köpkraft. I övrigt har inkomstutvecklingen varit stark under en lång
period, trots den avsevärda nedgången i ekonomin. Den stora konsumtionsminskning
som skett de senaste åren är således inte föranledd av lägre inkomster.
Sambandet mellan förändringar i disponibel inkomst och konsumtion är för
närvarande svagt. Kraften och varaktigheten i den pågående anpassningsprocessen
avseende tillgångspriser och skulder är mycket svårbedömd. Erfarenheter från
andra länder visar att motsvarande förlopp varit tämligen utdragna. Det finns
emellertid mycket som tyder på att processen i Sverige är intensivare och därmed
kan bli kortare än i omvärlden. Nästa år förutses att den privata konsumtionen
som årsgenomsnitt förblir oförändrad, medan en tillväxt på ca. 2,5 % väntas för
1995. Det är då troligt att hushållen på ett tydligt sätt upplever att
återhämtningen i ekonomin tagit fart och att situationen på arbetsmarknaden
börjat ljusna och därför i viss utsträckning minskar sitt sparande. Hushållens
sparkvot väntas dock ligga över 10 % även 1995.
Den kommunala anpassningen av konsumtion och sysselsättning till de nya
ekonomiska ramarna väntas fortsätta under prognosperioden. Den kommunala
konsumtionen bedöms således komma att fortsätta att minska, om än i långsammare
takt än under 1993. Samtidigt minskar också den statliga konsumtionen.
Bruttoinvesteringarna förutses minska med närmare 10 % under 1994. Detta beror
främst på ett mycket dramatiskt fall i bostadsbyggandet, som i det närmaste
halveras jämfört med 1993 års nivå. Industriinvesteringarna beräknas däremot öka
med 11 %. Ökningstakten bör stiga ytterligare 1995, beroende på en fortsatt
stark lönsamhet och fallande räntor i kombination med att kapacitetsrestriktio-
ner då i högre grad börjar göra sig gällande. När den inhemska efterfrågan åter
tilltar bör också inves-teringarna i det övriga näringslivet återhämta sig
samtidigt som bostads-investeringarna 1995 torde ha nått sin bottennivå. De
totala bruttoinves-teringarna bedöms därmed kunna öka med drygt 4 % 1995.
Takten i lageravvecklingen avtar successivt under prognosperioden. Det är
främst industrins lager av insatsvaror och varor i arbete som, till följd av de
kraftiga produktionsökningarna, upphör att minska. Därigenom kommer lagerposten
att ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten på 0,4 % såväl 1994 som 1995.
Tabell 3 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994 1995
Timlön (kostnad) 3,6 3,25 3,5 4,25
KPI (dec. - dec.) 1,9 4,4 2,4 3,0
KPI (årsgenomsnitt) 2,3 4,6 2,6 2,9
Disponibel inkomst 3,1 -3,3 2,0 1,4
Sparkvot (nivå) 8,1 9,6 11,4 10,4
Industriproduktion -3,0 1,5 9,0 6,0
Relativ
enhetsarbetskostnad-1,6-26,3-2,7 2,5
Arbetslöshet (nivå) 5,3 8,0 8,4 7,9
Handelsbalans
(mdr. kr.) 34,1 58,4 89,2 101,2
Bytesbalans
(mdr. kr.) -29,9 0,0 46,0 66,1
Bytesbalans
(% av BNP) -2,1 0,0 3,1 4,3
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
BNP-tillväxten på närmare 2 % 1994 är inte tillräcklig för att förhindra att
arbetslösheten fortsätter att stiga och som årsmedeltal uppgå till 8,4 %.
Uppgången mildras av förslaget om ett generellt anställningsstöd (GAS). Därtill
kommer att omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna beräknas stiga
successivt under loppet av 1994. År 1995 vän-tas sysselsättningen öka för första
gången sedan 1990. Därmed sker en viss nedgång i den öppna arbetslösheten.
Denna minskning begränsas
Tabell 4 Sparande
Procent av BNP i löpande priser
1992 1993 1994 1995
Bruttosparande 14,5 14,2 15,4 16,9
Realt sparande 16,6 14,2 12,3 12,6
Fasta investeringar17,0 15,0 12,7 12,7
Lagerinvesteringar -0,4 -0,8 -0,4 -0,0
Finansiellt sparande-2,1 0,0 3,1 4,3
Offentlig sektor -7,8 -14,5 -12,7 -11,8
Hushåll 5,5 7,0 8,6 7,9
Företag 0,2 7,6 7,2 8,2
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
dock av att potentialen för produktivitetsförbättringar är fortsatt stor även
1995.
Med det förlopp av den ekonomiska utvecklingen som skisserats ovan kommer den
svenska ekonomin i slutet av prognosperioden att utmärkas av några
karakteristiska drag. Bytesbalansen visar 1995 ett rekordstort överskott. Som
andel av BNP uppgår överskottet till ca. 4 % medan han-delsbalansens överskott
väntas bli ca. 6,5 % av BNP. Fördelningen av det finansiella sparandet är
fortfarande präglat av stora offentliga underskott kombinerat med ett mycket
högt privat sparande. Storleken på det privata sparandet uppgår
definitionsmässigt till summan av bytesbalansöverskottet och det offentliga
underskottet. Den starka lönsamheten i den konkurrensutsatta sektorn innebär, i
sig, att det teoretiska reallöneuttrymmet är betydande. Av avgörande betydelse
är emellertid att eventuella reallöneökningar kommer till stånd utan att de
nominella pris-
Diagram 1 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans
som andel av BNP 1980-1995
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
och löneökningarna tilltar. Om löneökningarna i K-sektorn skulle leda till om-
fattande kompensationskrav inom övriga delar av ekonomin riskerar vi att hamna i
en löne-löne spiral av 1980-talstyp. Den ökande efterfrågan på arbetskraft från
den konkurrensutsatta sektorn, och efterhand också från hemmamarknadsföretagen,
innebär en successivt ökad sysselsättning. Emellertid finns en stor potential
också för ett ökat utbud av arbetskraft, vilket gör att nedgången i
arbetslösheten kan komma att bli förhållandevis långsam. Det är då viktigt att
flexibiliteten på arbetsmarknaden är god och att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna fungerar på ett sådant sätt att de motverkar en permanent utslagning
av arbetskraft. Därigenom kan en utveckling där pris- och löneökningar tilltar
redan vid en relativt hög nivå på arbetslösheten förhindras.
2
2 Internationell utveckling
De stora länderna i OECD befinner sig fortfarande i olika konjunkturfaser.
Återhämtningen har fortsatt i de anglosaxiska länderna samtidigt som nedgången i
flertalet europeiska länder och Japan har förstärkts.
I Tyskland föll BNP kraftigt under det första halvåret 1993, vilket fick
återverkningar för Västeuropa som helhet. Av de stora länderna i Europa är det
endast Storbritannien som befinner sig i en uppgångsfas. Stigande arbetslöshet
och fortsatt höga realräntor i många länder bidrar till mycket låga
förväntningar bland hushållen. De europeiska länderna genomgår en utdragen
anpassningsprocess som beror beror på en sedvanlig konjunktur-avmattning och på
strukturella problem. En vändning i den europeiska konjunkturen förutses inte
förrän 1994.
Den japanska ekonomin befinner sig i stagnation som ett resultat av en pågående
anpassning hos hushåll och företag efter 1980-talets spekulationsekonomi. I USA
fortsätter återhämtningen även om styrkan i upp-gången är svag i ett historiskt
perspektiv.
Det föreligger stora skillnader mellan de nordiska länderna vad gäller de
ekonomiska utsikterna. Danmarks ekonomi har utvecklats svagt under första
halvåret 1993, men står nu inför en uppgång. I Finland väntas en blygsam
återhämtning först under senare hälften av 1994. Norge uppvisar i år en viss
tillväxt som blir starkare de kommande två åren.
Den ekonomiska politikens förutsättningar i Europa ändrades väsentligt när
fluktuationsbanden inom ERM vidgades till +/- 15 % den 2 augusti. Formellt har
det ekonomiska-politiska manöverutrymmet ökat för de enskilda länderna. I
praktiken har dock de nya möjligheterna inte utnyttjats. Räntorna i Europa har i
stort återvänt till den nivå som rådde innan den senaste vågen av valutaoro bröt
ut. Det bör dock poängteras att under 1993 har såväl långa som korta räntor i
Europa sjunkit markant och har därmed underlättat en återhämtning.
De stora, och i flera länder växande, underskotten i de offentliga finanserna
utgör en tydlig restriktion för finanspolitiken i Europa. Budgetunderskotten i
offentlig sektor kommer 1993 i genomsnitt att uppgå till över 6 % av BNP i
Europa. Den mycket svaga budgetsituationen kräver konsolideringsåtgärder på
medellång sikt. Av de stora länderna är det endast Frankrike som beslutat om
stimulanser på kort sikt. I USA presenterade Kongressen i början av augusti sitt
budgetförslag. Detta innebär att underskottet minskas med knappt 500 miljarder
dollar under åren 1994-1998. Trots denna sanering beräknas underskottet uppgå
till drygt 3 % av BNP 1998. Frågan om finansiering av sjukvårdssystemet är inte
löst. Detta är en nyckelfråga för den långsiktiga budgetutvecklingen. I Japan
har diskontot sänkts till rekordlåga 1,75 % samtidigt som ett tredje
finanspolitiskt stimulanspaket - ungefär hälften så stort som de bägge
föregående paketen - presenterats av den nya regeringen. Hittills har de
finanspolitiska ansträngningarna inte lyckats förhindra avmattningen och inget
tyder på att det tredje paketet skulle ge bättre effekt.
Vad beträffar penningpolitiken väntas räntorna ligga kvar på en låg nivå i USA
och Japan under det närmaste året för att därefter stiga något. Tabell 5
Internationell utveckling
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994 1995
BNP
Förenta staterna 2,6 23/4 3 31/2
Japan 1,3 0 13/4 3
Tyskland1 1,5 -21/2 1/4 11/4
Frankrike 1,4 -1 3/4 13/4
Storbritannien -0,6 11/2 21/2 23/4
Norden2 0,1 -1/4 2 21/2
OECD Europa 0,8 -3/4 11/4 2
OECD Totalt 1,6 3/4 2 23/4
KPI
Förenta staterna 3,0 3 31/2 4
Japan 1,7 1 11/4 2
Tyskland1 4,0 4 3 21/2
Frankrike 2,4 21/4 2 2
Storbritannien 3,7 2 33/4 4
Norden2 2,3 2 21/2 23/4
OECD Europa 3,8 31/4 31/4 31/2
OECD Totalt 3,0 23/4 3 31/2
Arbetslöshet3
OECD Europa 9,9 111/2 12 121/4
OECD Totalt 7,9 81/2 81/2 81/4
1 Avser de västra delstaterna.
2 Exklusive Sverige.
3 I procent av arbetskraften.
Källor: OECD och Finansdepartementet.
I Europa kommer ränteläget fortsätta att sjunka 1993 och 1994 i takt med att
Tyskland fortsätter att lätta på penningpolitiken.
BNP-tillväxten inom OECD-området beräknas mot denna bakgrund uppgå till 3/4%
under 1993 och 2 % under 1994, för att först 1995 tillta till 2 3/4 %.
Arbetslösheten minskar först 1995 och då från en hög nivå. Inflationen kommer
att vara fortsatt dämpad de närmaste åren.
Ett osäkerhetsmoment i den internationella prognosen utgörs av den ökade
flexibilitet som de nya fluktuationsbanden inom ERM medför. Detta kan underlätta
en återhämtning i den europeiska konjunkturen, men det är osäkert i vilken grad
det ökade handlingsutrymmet kommer att utnyttjas. Vidare råder det fortfarande
osäkerhet om i vilken utsträckning företag och hushåll hunnit anpassa sin
skuldsättning till de nya förutsättningar som råder. Anpassningen har i denna
konjunkturcykel haft stor påverkan på konsumtion och investeringar. De stora
budgetunderskotten i många europeiska länder innebär därtill osäkerhet om
utformningen av konsolideringsåtgärder under de närmaste åren. Osäkerheten
kvarstår även vad gäller GATT-förhandlingarna, där en överenskommelse ännu inte
har kunnat nås.
Återhämtningen i den amerikanska ekonomin går långsammare än nor-malt. Den
svaga tillväxten under första halvåret i år tycks dock vara av tillfällig natur.
Mycket tyder på att industrikonjunkturen definitivt är på väg upp.
Detaljhandelsvolym, nyregistrering av bilar och antal igångsatta husbyggen
indikerar dessutom fortsatt god konsumtionstillväxt samt förnyad kraft i
bostadsbyggandet. Samtidigt väntas företagens investeringar öka ytterligare.
Fortsatt låga räntor i år och nästa år underbygger denna process. Stigande
dollarkurs och tilltagande inhemsk efterfrågan medför fortsatta underskott i
handelsbalansen. Efterfrågeökningen väntas inte leda till något markant ökat
inflationstryck, men den senaste tidens statistik tyder på att botten i
prisstegringscykeln sannolikt redan har passerats. Finanspolitiken är stram.
Kongressens budgetförslag från augusti i år innebär att budgetunderskottet
minskas med ca. 500 miljarder dollar under de kommande fem budgetåren, eller med
motsvarande ca. 1/2 % av BNP 1994 för att sedan successivt växa till knappt 2 %
av BNP 1998.
Utsikterna för den japanska ekonomin har försämrats ytterligare i takt med den
stigande yenkursen. Till problembilden hör också ett behov att anpassa både
hushållens och företagens finansiella positioner, vilket verkar kraftigt
dämpande på konsumtion och investeringar. De indikationer på återhämtning som
fanns under första kvartalet 1993 har definitivt kommit på skam. BNP föll
markant under andra kvartalet beroende både på fallande privat konsumtion och
investeringar. Utvecklingen av detaljhandelsförsäljning, bostadsinvesteringar
och företagens investeringar tyder på en svag inhemsk efterfrågan under resten
av året och nästa år. Penningpolitiken är expansiv och efter den senaste
sänkningen ligger diskontot på 1,75 %. Ett tredje finanspolitiskt stimulanspaket
inom loppet av två år presenterades nyligen av den nya regeringen. De
ekonomisk-politiska åtgärderna väntas emellertid inte kunna motverka de
kontraktiva tendenserna i den privata sektorn i någon större utsträckning.
Utvecklingen i västra Tyskland var under det första halvåret 1993 svagare än
tidigare beräknat. BNP-tillväxten föll kraftigt det första kvartalet medan
siffrorna för andra kvartalet visade positiva tal. Uppgången berodde dock främst
på en stor lagerökning. Såväl den privata konsumtionen som investeringarna
fortsatte att falla. Det är därför ännu för tidigt att dra slutsatsen att den
tyska konjunkturen har nått sin botten. Vissa indikationer pekar på att
industrikonjunkturen har stabiliserats. Emellertid har orderingången till
industrin återigen börjat falla, vilket kan indikera att stabiliseringen endast
är tillfällig. Detaljhandelsförsäljningen är fortsatt svag. Inflationstakten har
dämpats den senaste tiden men ligger fortfarande över 4 % på årsbasis. Det
underliggande inflationstrycket, rensat för skattehöjningar och förändringar i
administrativt satta priser är dock lägre, ca. 3 %.
En fortsatt svag utveckling i västra Tyskland förutses under återstoden av
1993. En mycket långsam återhämtning kan inledas under loppet av 1994. Den
privata konsumtionen kommer att hållas tillbaka av fallande disponibelinkomster
till följd av de budgetförstärkande åtgärder som beslutats, ökande arbetslöshet
och låga löneökningar. Budgetkonsolideringen sker dels via såväl höjd
inkomstskatt som höjda indirekta skatter, dels via minskade transfereringar till
hushållen. Den återhållande effekten motverkas till viss del av att
penningpolitiken nu kan komma att lättas snabbare. Den försämrade
konkurrenskraften till följd av stigande enhets-arbetskostnader och den reala
apprecieringen av D-marken verkar också
i kontraktiv riktning. Vidare tillkommer att det ännu inte finns några tecken på
en självbärande konjunkturuppgång i de östra delstaterna.
Storbritannien är det enda av de stora europeiska länderna som befin-ner sig i
en uppgångsfas. Under hösten 1992 var ekonomin i stort sett stillastående, men
har efter årsskiftet växt. Undersökningar om affärsklimatet indikerar stigande
förväntningar. Den expansivare penningpolitiken har underlättat
skuldanpassningen bland hushållen. Hushållens sparkvot har börjat sjunka, vilket
tyder på en större tilltro till den ekonomiska utvecklingen. Det stora
budgetunderskottet och det ständiga underskottet i bytesbalansen utgör dock
betydande problem i den brittiska ekonomin.
Konjunkturuppgången väntas fortsätta under prognosperioden i linje med tidigare
bedömningar. I år är det främst den privata konsumtionen som uppvisar en snabb
uppgång. Investeringsaktiviteten ökar mer markant under 1994. Hushållens
fortsatt höga skuldsättning kan utgöra en begränsning för utvecklingen i den
privata konsumtionen. Den underliggande inflationen ligger i dagsläget kring 3 %
och kommer att tillta det närmaste året. De korta räntorna kan därför komma att
stiga något under 1994. Vidare krävs ett omfattande konsolideringsprogram för
att rätta till de offentliga finanserna på medellång sikt. Ett program har
beslutats av regeringen och kommer att börja implementeras fr.o.m. april 1994.
Konsolideringen sker främst via höjda indirekta skatter. Sannolikt kommer
ytterligare skattehöjningar att aviseras för kommande budgetår.
I Frankrike fortsätter de negativa konjunkturtendenserna att överväga och
konjunkturnedgången ser ut att bli både djupare och mer utdragen än tidigare
beräknat. Undersökningar över affärsklimatet indikerar fortsatt fallande
förväntningar. Även bland hushållen är framtidstron mycket låg. En viktig orsak
till detta är den höga och växande arbetslösheten. En vändning i konjukturen
väntas under 1994, förutsatt att räntorna fortsätter att sjunka som beräknat.
Återhämtningen kommer inte vara tillräckligt stark för att hindra att
arbetslösheten stiger ytterligare. Därmed kommer den privata konsumtionen att
utvecklas svagt. Detta motverkas till viss del av att budgeten för 1994 innebär
en stimulans för hushållen då inkomstskatten sänks. Investeringsaktiviteten
förutses heller inte visa någon stark uppgång bl.a. beroende på det låga
kapacitetsutnyttjandet.
Den danska ekonomin har fortsatt att försvagas under första halvåret 1993 då
BNP föll till följd av bl.a. höga realräntor. Dessa höll tillbaka konsumtion och
investeringar samtidigt som exporten minskade. Den svaga inhemska efterfrågan
har lett till att industriproduktionen avtagit under årets första sex månader
och kapacitetsutnyttjandet i industrin har fallit till 75 %. Under återstoden av
1993 och under 1994 kommer den privata konsumtionen att stiga successivt pga.
fallande räntor, ett uppdämt konsumtionsbehov och kraftigt ökade
disponibelinkomster som den antagna budgeten och skattereformen medför. Härav
följer att Dan-mark under 1993 får en blygsam tillväxt strax över noll. Denna
ökar sedan till drygt 2 % 1994. Arbetslösheten väntas kulminera först under
1994.
Hög skuldsättning och en historiskt mycket hög arbetslöshet har i Finland
inneburit att alla de inhemska efterfrågekomponenterna har fallit. Detta
illustreras bl.a. av detaljhandelns och nybilsförsäljningens negativa utveckling
under årets första sex månader. Finland kommer under 1993 att uppleva ett tredje
år med kraftigt negativ BNP-tillväxt: -2 1/2 %. Under 1994 bedöms den starka
exportökningen äntligen uppväga den fallande inhemska efterfrågan, vilket väntas
leda till en BNP-tillväxt på knappt 1 %. Arbetslösheten kommer inte att påverkas
av den måttliga tillväxten utan förblir hög till följd av den svaga inhemska
efterfrågan och lågt kapacitetsutnyttjande. Av samma skäl förblir den
underliggande inflationstakten låg och ökningen i konsumentpriserna stannar på 2
1/2 % under 1993 och 1994, trots den stora deprecieringen.
Den ekonomiska aktiviteten i Norge har avtagit under årets första hälft då
bl.a. nybilsregistreringen föll med över 11 procent. Inget tyder på någon stark
uppgång i privat konsumtion under resten av 1993, då hus-hållen fortsätter att
brottas med hög skuldsättning och höga realräntor. Den svaga privatkonsumtionen
leder tillsammans med en lägre tillväxt i exporten och i de offentliga
utgifterna till en måttlig BNP-tillväxt om drygt 1 % 1993. Under 1994 spås den
privata konsumtionen och expor-ten återhämta sig och BNP-tillväxten ökar till 2
1/2 %. Arbetslösheten kommer inte att minska nämnvärt den närmaste tiden trots
den tilltagande aktiviteten i ekonomin. Detta beror främst på demografiska
faktorer som ökar arbetskraftsutbudet och på det låga kapacitetsutnyttjandet.
8
3 Utrikeshandel
Marknadstillväxten för svensk export av bearbetade varor beräknas nu uppgå till
endast 1,7 % mot 2,5 % i den reviderade nationalbudgeten. Bakom denna
nedrevidering ligger framför allt en lägre tillväxt i länder som Tyskland,
Frankrike, Danmark och Finland. Trots den lägre mark-nadstillväxten väntas
exporten av varor öka med 6,9 % i år, vilket är en upprevidering jämfört med vad
som beräknades i april. Första halvåret i år ökade exporten av varor med 2,0 %,
jämfört med motsvarande period förra året. Ökningstakten under loppet av första
halvåret har emellertid varit tilltagande. Preliminära data för tredje kvartalet
pekar på volymökningar kring 10 % under perioden juli-augusti i år. Konjunktur-
barometern för tredje kvartalet visar att exporten kan förväntas öka ytterligare
under fjärde kvartalet.
Förklaringen till att prognosen för export av bearbetade varor reviderats upp
samtidigt som marknadstillväxten reviderats ned ligger till en del i att kronans
depreciering blivit större än vad som antogs i den reviderade nationalbudgeten.
Företagen har samtidigt varit mer återhållsamma i sin prissättning, vilket
resulterat i att relativpriset för svensk export av bearbetade varor sjunkit
betydligt mer än förväntat. Relativprissänkningen leder till att
marknadsandelarna för export av bearbetade varor i år kan komma att öka med nära
6 %. Liksom under innevarande år väntas den största tillväxten komma på snabbt
expanderande marknader utanför OECD-området, bl.a. Fjärran östern. Med tanke på
svensk exports stora konkurrenskraftsförstärkning finns det emellertid en
möjlighet att exportpotentialen till dessa marknader är underskattad i
prognosen.
Tabell 6 Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av
bearbetade varor
Procentuell förändring
1992 1993 1994 1995
Marknadstillväxt 3,9 1,7 4,9 5,7
Relativpris -0,7 -14,0 -1,9 1,9
Exportvolym -0,5 7,6 13,2 7,4
Marknadsandel -4,2 5,8 7,9 1,7
Anm.: Marknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade
varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av
svensk export av bearbetade varor.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
En viss appreciering av kronan har antagits under loppet av nästa år. En god
produktivitetsutveckling inom industrin gör dock att relativpriset för export av
bearbetade varor bör kunna sjunka ytterligare. Då den största effekten av en
relativprissänkning tenderar att infalla med ett års eftersläpning förutses
marknadsandelsvinsterna uppgå till nära 8 % 1994. I och med att
marknadstillväxten inom OECD-området väntas tillta nästa år beräknas exporten av
bearbetade varor öka med drygt 13 %. Denna helårssiffra implicerar dock att den
säsongrensade ökningstakten dämpas
något jämfört med slutet av innevarande år. I annat fall skulle ökningen bli
ännu större.
Världsmarknadstillväxten väntas tillta även 1995. Den antagna apprecieringen
leder dock till att relativpriset för export av bearbetade varor ökar, samtidigt
som prishöjningarna i svenska kronor väntas bli mycket måttliga. Svensk export
bör ändå kunna vinna marknadsandelar, främst genom de tidigare nämnda
trögheterna i genomslaget av relativprisförändringar, men också genom att
efterfrågan successivt blir mer inriktad på investeringsvaror.
Varuimporten föll första halvåret i år med knappt 0,5 %, jämfört med
motsvarande period 1992. Samtidigt föll dock den importvägda varu-efterfrågan
med drygt 4,5 %, varför importen måste betecknas som oväntat hög. Från och med
andra halvåret i år fram till och med 1995 förutses en allt starkare importvägd
efterfrågan. Det låga kapacitetsutnyttjandet i kombination med en gynnsam
konkurrenskraftssituation gentemot utländska producenter medför ovanligt goda
möjligheter för svenska företag att vinna marknadsandelar även på
hemmamarknaden. Mot denna bakgrund förutses varuimporten såväl 1994 som 1995 öka
långsammare än vad som annars skulle ha varit fallet.
Tabell 7 Export och import av varor
Miljarder kr.Procentuell volymutvecklingProcentuell prisutveckling
1992 1992 1993 1994 1995 1992 1993 1994 1995
Varuexport
Bearbetade varor275,3 0,0 7,6 13,2 7,4 -2,2 8,0 2,2 1,5
Fartyg 3,3 42,9 98,2 -53,0 1,7 -2,0 5,7 2,4 6,5
Petroleumprodukter9,314,1 -4,5 0,0 1,0-16,7 23,6 8,0 6,0
Övriga råvaror 38,1 0,5 3,0 10,0 7,0 -4,0 9,7 6,5 5,0
Summa Varuexport326,0 1,2 6,9 11,0 7,0 -3,3 9,3 3,1 2,2
Varuimport
Bearbetade varor227,9-1,0 0,2 3,6 7,3 -2,1 9,4 3,2 1,2
Fartyg 2,5-44,5-45,7 68,1 23,2 -4,8 7,8 0,9 1,9
Råolja 13,6 3,1 -1,0 0,5 1,5-10,2 23,0 9,6 6,8
Petroleumprodukter10,410,2-4,5 7,5 3,5-12,8 24,5 8,0 6,0
Övriga råvaror 35,9 3,6 -0,8 0,0 2,6 -3,4 14,6 6,0 2,5
Summa Varuimport290,4 0,0 -0,7 3,3 6,0 -3,6 11,4 4,2 2,2
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Nationalräkenskaperna för första halvåret i år visar att såväl export som
import av tjänster utvecklats mycket svagt. Första halvåret registrerades en
minskning av exportvolymen med 3,3 %, jämfört med första halvåret 1992.
Motsvarande siffror för tjänsteimporten visar ett fall med hela 19,3 %. Att
importen av tjänster utvecklats mycket svagare än exporten förklaras framför
allt av att importen av turisttjänster minskat avsevärt, samtidigt som exporten
av turisttjänster ökat i nästan motsvarande grad. Den svaga registrerade
volymutvecklingen för hela tjänstehandeln kan dock till viss del vara ett
uttryck för problemen att korrekt fånga tjänste-handelns pris- respektive
volymkomponent. Dessa problem accentueras då växelkursrörelserna är stora. I
den mån detta givit en lägre nivå på
tjänstehandelns volym bör dock effekterna på BNP vara relativt små, i och med
att både export- och importberäkningarna påverkas.
Den betydande ökningen av varuexporten, i kombination med att importen under
framför allt början av prognosperioden hålls tillbaka, leder till att
handelsbalansen successivt förstärks. År 1995 beräknas överskottet uppgå till
över 100 miljarder kr.
Den förstärkning av handelsbalansen som hittills noterats har bidragit till att
bytesbalansen under perioden januari-juli uppvisade ett överskott på 2,1
miljarder kr., att jämföra med ett underskott på drygt 15 miljarder kr. under
motsvarande period 1992. För innevarande år beräknas bytesbalansen vara i
balans. Utöver en förbättrad handelsbalans är det framför allt förändringen av
resevalutanettot som förklarar uppgången från fjolåret. Sänkningen av såväl
svenska som utländska räntor har givit ett positivt bidrag i år. Kronans
depreciering har emellertid ökat räntebetalningarna i svenska kronor, vilket får
till följd att räntenettot temporärt försämras, jämfört med 1992.
Under prognosperioden väntas förbättringen av resevalutanettot upphöra och
övergå i en marginell försämring. Avkastning på kapital ger emeller-tid kraftigt
minskande underskott under 1994 och 1995. Under nästa år är den förväntade
förstärkningen främst hänförbar till sänkta räntor i Sverige och utlandet. År
1995 minskar räntenettots underskott främst som en följd av att
bytesbalansöverskottet 1994 reducerar den räntebärande skulden. Ett förbättrat
konjunkturläge väntas samtidigt bidra till att avkastningsnettot på
direktinvesteringar ökar. Den fortlöpande förstärkningen av bytesbalansen
resulterar 1995 i ett överskott som uppgår till 4,3 % av BNP.
Tabell 8 Bytesbalans
Miljarder kr.
1992 1993 1994 1995
Export 326,0 380,9 435,8 476,6
Import 290,4 321,0 345,3 374,0
Handelsbalans 34,1 58,4 89,2 101,2
(inkl. korrigering av
handelsstatistiken)
Tjänstenetto -12,2 -2,6 -0,9 -0,1
Löner 0,7 0,6 0,6 0,6
Avkastning på kapital-37,7-42,9 -28,9 -21,1
därav återinvesterade
vinstmedel 5,7 5,3 7,5 9,0
Övriga transfereringar-14,7-13,6 -13,9 -14,5
Bytesbalans -29,9 0,0 46,0 66,1
Andel av BNP -2,1 0,0 3,1 4,3
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalerna.
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
13
4 Industri
Industriproduktionen i Sverige minskade med 8 % under åren 1990-1992 (enligt
nationalräkenskaperna) medan den sjönk med endast drygt 1 % inom OECD-området.
Under perioden 1993-1995 finns förutsättningar
för att svensk industri skall återta förlorade marknadsandelar och öka
produktionen kraftigt. Deprecieringen av den svenska kronan tillsammans med en
gynnsam produktivitetsutveckling innebär en markant förbättring av industrins
konkurrenskraft. Lönsamheten beräknas ligga på en hög nivå vilket skapar utrymme
för ökade investeringar.
Industrikonjunkturen har redan i år vänt uppåt. Konjunkturbarometern från
september visar att industriföretagen planerar för en markant höjning av
produktionen till och med första halvåret 1994. Vändningen i
industri-konjunkturen beror främst på en ökad exportefterfrågan till följd av
deprecieringen. En viss förstärkning av den internationella konjunkturen under
nästa år ger ytterligare stimulans för den svenska industriproduk-tionen.
Tabell 9 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
1991 1992 1993 1994 1995
Industriproduktion -4,7 -3,0 1,5 9,0 6,0
Lönekostnad per timme 7,6 3,7 0,8 5,0 5,1
Produktivitet 1,5 4,3 9,5 4,4 3,4
Enhetsarbetskostnad, (ULC) 6 -0,6 -7,9 0,6 1,6
14 OECD-länders ULC 4,5 2,1 0,9 1,0 1,8
14 OECD-länders ULC, SEK 4,7 1,0 24,9 3,4 -0,8
Relativ ULC, SEK 1,3 -1,6 -26,3 -2,7 2,5
Vinstmarginal, förändring -0,9 -0,2 3,8 0,6 -0,3
Bruttoöverskottsandel 122,5 22,0 32,5 34,1 33,8
1 Bruttoöverskottsandelen avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris.
Uppgif-terna över lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl.
petroleumraffinaderier och varv.
Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, d.v.s. arbetskraftskostnad per
producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som
tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på
exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte
inkluderad.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sänkningen av arbetsgivaravgiften den 1 januari 1993 motsvarar en
lönekostnadssänkning på 3 % för industrin. Tillsammans med låga löne-ökningar
och en kraftig produktivitetsförbättring beräknas industrins arbetskraftskostnad
per producerad enhet minska med ca. 8 % i år. Produktivitetshöjningen beror
bl.a. på att de rationaliseringsåtgärder som vidtogs under industrins
nedgångsfas ger resultat i form av produktivitets-ökningar då
kapacitetsutnyttjandet återigen ökar. I konkurrentländerna förväntas
arbetskraftskostnaden per producerad enhet stiga med knappt 1 % under 1993.
Räknat i gemensam valuta innebär det att industrins enhetsarbetskostnad minskar
med så mycket som ca. 26 % i år jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrent-
länder. Det ger svensk exportindu-
stri ett utmärkt utgångsläge att öka marknadsandelarna såväl hemma som
utomlands.
Det fortsatt ansträngda arbetsmarknadsläget beräknas ge låga löneökningar såväl
1994 som 1995 samtidigt som kronan väntas apprecieras något. Detta innebär att
industrins arbetskraftskostnad per producerad enhet ökar i en takt som är
jämförbar med den i OECD-länderna. Således består 1993 års förbättring av
konkurrenskraftsläget också 1994-1995, vilket framgår av diagram 2. Svensk
industri beräknas därför kunna vinna marknadsandelar också under resten av
prognosperioden vilket bidrar till den gynnsamma utvecklingen av
industriproduktionen under 1994 och 1995.
Diagram 2 Industrins arbetskraftskostnad per producerad enhet i Sverige
rela-tivt 14 OECD-länder 1980-1995
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Industrins lönsamhet var mycket svag under 1992. I år sker en kraftig
förbättring till följd av låga ökningar av de rörliga kostnaderna och för
exportföretagen också av en gynnsam prisutveckling. Vinstandelen, dvs.
driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, stiger därför till en
nivå som är högre än under åren efter devalveringarna i början av 1980-talet och
som också är högre än under högkonjunkturåret 1974. Ur ett internationellt
perspektiv förefaller dock vinstandelen under 1993 inte vara anmärkningsvärt
hög. Den genomsnittliga lönsamheten i OCED-länderna ligger stabilt över 30 %
vilket är en nivå som svensk industri sällan har lyckats nå under de senaste 20
åren. Den höga vinstandelen innevarande år bör ses mot bakgrund av den kraftiga
utslagningen av olönsamma företag, vilket drar upp genomsnittet. Produktpriset
förväntas utvecklas gynnsamt i förhållande till de rörliga kostnaderna också
under 1994 vilket bidrar till att lönsamheten beräknas ligga kvar på en hög nivå
under resterande prognosperiod. En hög vinstandel är nödvändig för att ge
industrin finansiellt utrymme för investeringar och bygga ut den
pro-duktionskapacitet som gick förlorad under lågkonjunkturen. På sikt kan
därför en hög lönsamhetnivå också förväntas ge ökad konkurrensförmåga,
produktion och sysselsättning.
16
5 Arbetsmarknad
Situationen på arbetsmarknaden har försämrats markant. Trots omfattande
satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas den öppna arbets-lösheten
i år uppgå till 8 % i genomsnitt. Under 1994 och 1995 tar pro-duktionen
successivt fart, men en fortsatt hög produktivitetsutveckling i kombination med
en ökad medelarbetstid motverkar en snabb nedgång av arbetslösheten.
Det är i dagsläget ovanligt svårt att tolka utvecklingen på arbetsmark-naden.
Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes en stor omläggning i arbets-
kraftsundersökningarna (AKU), vilket gör jämförelser över tiden ovanligt osäkra.
AKU har av allt att döma tidigare överskattat sysselsättningen, vilket i så fall
skulle innebära att nedgången i år överdrivs. Andra svårigheter är att bedöma
huruvida vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder tränger ut den ordinarie
sysselsättningen, effekterna av det generella sysselsättningsstödet samt om
införandet av olika nya åtgärder också medfört ett ökat utbud av arbetskraft.
Till skillnad från lågkonjunkturen vid 1980-talets början då antalet
sysselsatta inte anpassades till produktionsutvecklingen, s.k. labour-hoarding,
drar företagen idag ned sysselsättningen i takt med att produktionen minskar.
Under perioden januari-augusti i år har sysselsättningen fallit med 243 000
personer eller knappt 6 %, jämfört med samma period 1992. Nedgången berör numera
samtliga branscher. De antalsmässigt största neddragningarna har skett inom
industrin, privata tjänstesektorn och kommunerna. Industrin är också den sektor
där personalinskränkningarna pågått längst.
Tabell 10 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Nivå Förändring från föregående år
1992 1992 1993 1994 1995
Sysselsättning
Jord- och skogsbruk140 -7 -6 -3 -3
Industri 841 -80 -64 30 19
Byggnadsverksamhet271 -38 -36 -29 -6
Privata tjänster1 569 -30 -87 2 31
Kommunal verksamhet1 164-23 -38 -28 -12
Statlig verksamhet202 -1 -4 -3 -2
Totalt 4 195 -178 -235 -32 27
Arbetskraft, totalt4 429-87 -124 -17 9
Arbetslösa 233 100 111 15 -18
% av arbetskraften5,3 5,3 8,0 8,4 7,9
Personer i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder16172 57 62 20
% av arbetskraften3,6 3,6 5,1 6,6 7,0
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten uppgick till 355 000 personer i genomsnitt under
perioden januari-augusti, vilket är 131 000 fler än under mot-svarande period
1992. Antalet långtidsarbetslösa, dvs. de som varit arbetslösa under mer än sex
månader i sträck, har under samma period ökat med 51 000 personer. Uppgången i
den öppna arbetslösheten har dock begränsats av att utbudet av arbetskraft
samtidigt minskat med
114 000 personer. Detta förklaras delvis av ett ökat deltagande i de arbets-
marknadspolitiska åtgärder där deltagarna definitionsmässigt inte inräknas i
arbetskraften. Av utbudsminskningen förklaras därför nära hälften av ett ökat
deltagande i ungdomspraktik, arbetsmarknadsutbildning eller
arbetslivsutveckling. Samtidigt har en uppgång skett av antalet latent
arbetssökande, dvs. personer som vill och kan arbeta men inte aktivt sökt
arbete. Denna grupp har ökat till 132 000 personer i genomsnitt hittills i år,
vilket är 47 000 fler än under samma period 1992.
Inom industrin redovisas vissa ljusa tecken, bl.a. har antalet nyanmälda lediga
platser åter börjat att öka, dock från en mycket låg nivå. Samtidigt har antalet
varsel gått tillbaka något. Under hösten förväntas sysselsättningsläget
stabiliseras för den konkurrensutsatta sektorn. Fortsatta ned-dragningar av
sysselsättningen inom övriga sektorer medför dock en ökning av arbetslösheten.
Denna uppgång motverkas av att deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder stiger kraftigt efter sommarens nedpressade nivåer. Den öppna
arbetslösheten bedöms som årsgenomsnitt uppgå till ca. 8 % i år. Samtidigt
deltar ca. 5 % av arbetskraften i olika typer av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Omsättningen på arbetsmark-naden väntas öka när antalet lediga platser
stiger. Därmed minskas risken för en ökad långtidsarbetslöshet, trots en
fortsatt hög arbetslöshetsnivå.
Läget på arbetsmarknaden bedöms vara fortsatt svagt under de kom-mande två
åren. Kombinationen av en god produktivitetsutveckling och en ökad
medelarbetstid, till följd av de två slopade semesterdagarna, begränsar behovet
av nyanställningar för att möta en högre produktion 1994. Fortsatta
neddragningar av sysselsättningen inom de sektorer som är beroende av den
inhemska efterfrågeutvecklingen leder till en ökad arbetslöshet. Uppgången
motverkas av att de tidigare beslutade volymerna av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder successivt kommer i gång under loppet av 1994. Dessa beräknas omfatta
ca. 300 000 personer vid årets slut. Sysselsättningen kommer också att
stimuleras av det nu föreslagna generella anställningsstödet (GAS), vilket
sänker marginalkostnaden genom en subventionering av arbetsgivaravgifterna med
15 % för alla sysselsatta utöver den nivå som råder i september i år.
Nedsättningen gäller under kalenderåret 1994. Sysselsättningen ökar dels genom
att viss nyanställning tidigareläggs, men också genom att lägre
marginalkostnader möjliggör en sänkning av försäljningspriserna som kan leda
till en något ökad efterfrågan och därmed en högre sysselsättning.
När tillväxten tar fart under 1995 börjar också sysselsättningen att öka. Hur
stor effekt detta får på arbetslösheten är dock avhängigt av hur ut-budet av
arbetskraft utvecklas. En del faktorer talar för att arbetskrafts-utbudet ökar
när ekonomin återhämtar sig. Anpassningarna till de struk-turella reformer som
har genomförts de senaste åren, såsom skattereformen och sänkt ersättningsnivå i
sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, har fördröjts av den svaga efterfrågan av
arbetskraft. Utbudsökningen kan ske dels genom en ökad medelarbetstid från
personer som redan är sysselsatta och dels från den potentiella
arbetskraftsreserven som i dagsläget är latent arbetssökande. Nedgången i
arbetslösheten kommer sannolikt att känne-tecknas av avsevärda trögheter, även i
ett medelfristigt perspektiv med förhållandevis god tillväxt. Det bör dock
observeras att även om ned-gången i den öppna arbetslösheten blir relativt
måttlig, kommer allt fler personer att successivt sysselsättas på den ordinarie
arbetsmarknaden.
De rationaliseringar som genomförts under de senaste åren möjliggjorde en
gynnsam utveckling av produktiviteten 1992. Den totala arbetsproduktiviteten i
näringslivet beräknas fortsätta att stiga med drygt 4 % i år för att sedan öka
med 2-3 % per år under resten av prognosperioden. Det finns dock en osäkerhet i
denna bedömning. Den faktiska produktiviteten kan vara lägre än den registrerade
om det numera ganska stora antalet personer som deltar i åtgärder utanför
arbetskraften ändå bidrar till produktionen.
19
6 Löner och konsumentpriser
Under 1990-talet har Sverige övergått från att vara en hög- till att vara en
låginflationsekonomi. Denna desinflationsprocess, när ekonomin an-passas till
lägre löne- och prisökningstakter, medförde initialt höga realräntor som
förstärkte konjunkturnedgången.
Under 1991 skedde en markant nedväxling av löneökningstakten till följd av den
allt svagare efterfrågan på arbetskraft. Den 31 mars i år löpte de tvååriga
avtal ut som reglerat löneökningarna under 1991 och 1992. Under innevarande år
har nästan hela arbetsmarknaden slutit nya tvååriga löneavtal. Den avtalsmässiga
höjningen inkl. s.k. överhängseffekter från tidigare avtal uppgår till ca. 1 % i
år. År 1994 medför avtalen en löneökning på ca. 1 1/4 %, vilket inkluderar den
neddragande effekten av två borttagna semesterdagar. Enligt förtjänststatistiken
var löneglidningen ca. 2 % under det första halvåret i år. Löneglidningen består
dock till stor del av en strukturell komponent, som uppstår då sysselsättningen
minskar. Den genomsnittliga lönen stiger till följd av att företagen tillämpar
principen sist-in-först-ut vid uppsägningar. Den sist anställde har vanligen en
lägre lön än genomsnittet. En liknande effekt uppstår när företag med en
genomsnittligt lägre lönenivå slås ut. Avgångsvederlag vid uppsägningar drar
också tillfälligt upp lönekostnaderna i förhållande till antalet arbetade
timmar. Sammantaget beräknas lönerna öka med 3 1/4 % 1993, medan
arbetskraftskostnaden i stort sett är oförändrad till följd av sänkta
arbetsgivaravgifter.
Tabell 11 Löner
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994 1995
Avtal 2,7 1 11/4
Löneglidning 0,9 21/4 21/4
Summa 3,6 31/4 31/2 41/4
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den mycket svaga situationen på arbetsmarknaden bidrar till att dämpa de
nominella löneökningarna under prognosperioden. Andelen öppet arbetslösa och de
som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger kraftigt i år, till
sammanlagt 13 % av arbetskraften. Denna andel fort-sätter att öka till 15 %
under 1994, innan sysselsättningen åter stabiliseras. Vissa internationella
erfarenheter indikerar att lönebildningen kan vara mer känslig för förändringen
än nivån på arbetslösheten. Utöver arbetsmarknadsläget påverkas lönebildningen
också av vinster, inflationsförväntningar och produktivitet.
Inflationsförväntningarna är fortsatt låga, men däremot ökar vinsterna och
produktiviteten inom industrin kraftigt i år. Till följd av den stora
konkurrenskraftsförbättringen kommer löne-
ökningen inom den konkurrensutsatta sektorn att vara högre än inom den skyddade
sektorn. Industrilönerna väntas stiga med ca. 1 procentenhet mer än
genomsnittslönen per år under 1994 och 1995 och ökar därmed något snabbare än
industrilönerna inom OECD-området. En svag efterfrågan på arbetskraft kommer
dock att begränsa de totala löneökningarna i Sverige till 3 1/2 % och 4 1/4 %
under 1994 respektive 1995.
Under 1992 skedde en kraftig nedväxling av inflationen och konsumentpriserna
steg med 2,3 %, mätt som årsgenomsnitt. Trots det stora fallet i den privata
konsumtionen ökar KPI mer i år. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes skatte- och
subventionsändringar som bidrar till KPI-ökningen med drygt en procentenhet.
Denna motverkas av den ny-ligen införda skattereduktion som medges för
reparationer och ombygg-nader av bostäder fr.o.m. maj, samt sänkt mervärdeskatt
för vissa tjänster fr.o.m. juli i år. Deprecieringen av den svenska kronan under
1993 medför att importpriserna stiger. Effekterna på KPI har hittills varit
begränsade, delvis beroende på att exportörerna till Sverige varit relativt
återhållsamma i sina prishöjningar. Dessutom har svenska företag som riktar sig
mot hemmamarknaden mött höjda priser på importerade insatsvaror med att kraftigt
sänka vinstmarginalerna. Konsumentpriserna har hittills i år stigit med 4 %,
vilket är lägre än vad som tidigare prognosticerats. Att konsumentpriserna ökar
mindre än väntat beror på en svagare inhemsk efterfrågan. Sammantaget väntas
såväl KPI som nettoprisindex (NPI), som visar KPI exklusive nettot av indirekta
skatter och subventioner, öka med drygt 4 % under loppet av 1993.
Tabell 12 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994 1995
KPI årsgenomsnitt 2,3 4,6 2,6 2,9
KPI dec.-dec. 1,9 4,4 2,4 3,0
KPI okt.-okt. 2,2 4,0 2,5 3,0
Basbelopp 33 700 34 400 35 100 35 900
Underliggande
inflationstakt 2,7 1,7 1,3 2,9
NPI årsgenomsnitt 4,2 4,3 2,5 2,4
NPI dec.-dec. 2,9 4,4 2,1 2,5
OECD, KPI 3,2 2,9 2,9 3,1
Anm.: Vid beräkningen av 1994 och 1995 års basbelopp har en avräkning skett med
2,0 resp. 0,2 procentenheter för deprecieringens direkta effekter. OECD-länderna
är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepar-
tementet.
Den kraftiga försvagningen av kronan för med sig högre importpriser som, när
efterfrågeläget tillåter, slår igenom i den inhemska prisnivån. Det mest
sannolika är att detta endast leder till en engångseffekt på prisnivån, men det
kan inte uteslutas att det innebär starten för en ny inflationsprocess. Det
finns dock många faktorer som talar för en mycket lugn inhemsk
kostnadsutveckling under prognosperioden: den svaga situa-tionen på
arbetsmarknaden förväntas resultera i en återhållsam löneut-veckling, en hög
produktivitet håller nere produktionskostnaden per producerad enhet,
avregleringar och skärpt konkurrenslagstiftning ökar konkurrensen på en rad
marknader samtidigt som en förväntad appreciering av kronan dämpar kostnaden
för importerade insatsvaror. Bortsett
från de tillfälliga inflationseffekterna av de nu höjda importpriserna bedöms
därför prisutvecklingen under de kommande åren vara lugn.
Regering och Riksdag har slagit fast att det inte finns något realekonomiskt
utrymme till kompensation för deprecieringens prishöjande effekter. Av detta
skäl skall sådan kompensation inte heller utgå för basbeloppsstyrda
transfereringar. I prognosen korrigeras därför uppräkningen av 1994 och 1995 års
basbelopp med 2,0 respektive 0,2 procentenheter, vilket är en uppskattning av
deprecieringens direkta effekter.
De nu föreslagna åtgärderna att fr.o.m. 1 januari 1994 indexera punkt-skatterna
samt att höja arbetsgivaravgiften med 0,2 procentenheter beräk-nas öka KPI med
knappt 0,3 procentenheter 1994. Sammantaget beräknas KPI öka med 2 1/2 % 1994
och 3 % 1995, medan NPI stiger något lång-sammare. Med den rådande
efterfrågesituationen och det låga kapacitets-utnyttjandet är inflationstrycket
i det närmaste obefintligt. Den "underliggande" inflationstakten, som visar KPI
korrigerat för effekter av depre-cieringen samt ändrade indirekta skatter och
subventioner, beräknas öka med endast 1 1/4 % 1994.
22
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion
Under 1991 och 1992 steg hushållens realt disponibla inkomster med sammanlagt 8
%, trots att sysselsättningen sjönk och arbetslösheten steg. Inkomstökningen
saknade således grund i den reala ekonomiska utveck-lingen. Det var
huvudsakligen sänkta skatter och ökade transfereringar som låg bakom den
kraftiga inkomstökningen, vilket avspeglas i försäm-rade finanser för den
offentliga sektorn.
För 1993 beräknas hushållens realinkomster minska med nära 3,5 %, dvs. i
paritet med BNP. Nedgången i sysselsättningen fortsätter samtidigt som reallönen
före skatt minskar. Dessutom har ersättningen vid sjuk-dom, arbetslöshet och
pension sänkts. Den direkta beskattningen har skärpts genom avskaffat
schablonavdrag i inkomstbeskattningen, reduce-rad uppräkning av skiktgränsen för
statlig inkomstskatt samt av att en egenavgift införts i sjukförsäkringen.
Inkomstfallet mildras av att hus-hållens räntenetto förbättrats till följd av
det ökade sparandet. Det nega-tiva räntenettot uppgick 1990 till motsvarande 5,5
% av hushållens dispo-nibla inkomster. För 1993 beräknas denna andel ha sjunkit
till ca. 3 %. År 1994 sker en återhämtning av realinkomsterna, som
beräknas öka med 2 %. Sysselsättningsfallet dämpas markant och inflationen går
åter ned, efter en uppgång i år, vilket medför en positiv utveckling av den
reala lönesumman. Räntenettot fortsätter att förbättras, främst till följd av
sänkta ränteutgifter. De direkta skatterna och avgifterna påverkas av en rad
åtgärder. Beskattningen ökar genom att grundavdraget reduceras med
ca. 2 400 kr. vid den kommunala beskattningen och slopas helt under 1994 och
1995 vid den statliga beskattningen. Skatterna minskar till följd av
skattesänkningar för enskilda näringsidkare och minskad beskattning av aktier.
Den aviserade obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen finan-sieras delvis genom
en avdragsgill egenavgift på 1 % på inkomster t.o.m. 7,5 basbelopp (ca. 260 000
kr). Samtidigt bortfaller den nuvarande egen-avgiften till
arbetslöshetskassorna. Sammantaget innebär regeländringarna
Tabell 13 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr. Procentuell förändring
1992 1993 1994 1995 1992 1993 1994 1995
Löpande priser
Löner 643,9 627,1 646,0 678,6 0,5 -2,6 3,0 5,0
Inkomstöverföringar från
offentlig sektor 346,9 373,6 390,9 399,8 9,5 7,7 4,6 2,3
Övriga inkomster,
netto 134,9 143,2 158,8 181,0 10,1 6,1 10,9 14,0
Direkta skatter,
avgifter m.m. 285,7 286,5 299,2 318,7 0,3 0,3 4,5 6,5
Disponibel inkomst 840,0 857,4 896,4 940,7 5,7 2,1 4,5 4,9
Privat konsumtion 772,3 774,7 794,1 842,4 0,6 0,3 2,5 6,1
Sparkvot, nivå i % 8,1 9,6 11,4 10,4
1985 års priser
Disponibel inkomst 3,1 -3,3 2,0 1,4
Privat konsumtion -1,9 -5,0 0,0 2,5
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
ett ökat uttag av skatter och avgifter med ca. 4 miljarder kr., jämfört med en
tillämpning av 1993 års regler. Att arbetslöshetsförsäkringen blir obligatorisk
medför ökade inkomster för arbetslösa som i dag står utan försäkring.
För 1995 innebär den förväntade tillväxten att löneinkomsterna stiger med 5 %,
under det att ersättningar till arbetslösa m.m. upphör att öka. Det höga
sparandet under prognosperioden medför att underskottet i net-tot av räntor och
utdelningar återgår till 1985 års nivå, dvs före avreg-leringen av
kreditmarknaden. Egenavgiften till den aviserade obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen höjs till 2 % fr.o.m. 1995. Ytterligare bud-
getförstärkningar i den offentliga sektorn förutses medföra en indragning från
hushållen på 5 miljarder kr. Därigenom begränsas ökningen av de realt disponibla
inkomsterna till ca. 1,5 % år 1995.
Under första hälften av 1990-talet är det således endast i år som hus-hållens
realinkomster sjunker. Utvecklingen under prognosperioden inne-bär att
hushållens realt disponibla inkomster 1995 ligger ca. 12,5 % högre än 1989,
medan BNP mellan samma tidpunkter är oförändrad.
Den privata konsumtionen har hittills i år fallit betydligt mer än vad som
förväntades i den reviderade nationalbudgeten i april. Första halvåret i år var
konsumtionen drygt 5 % lägre än ett år tidigare. Under andra halvåret väntas
konsumtionsfallet upphöra. Det innebär att konsumtionen mellan helåren 1992 och
1993 minskar med 5 % i volym. Under loppet av nästa år inleds en återhämtning
som förstärks under prognosperioden. Denna bedömning grundar sig på att
räntenedgången påskyndats samtidigt som hushållens finansiella obalanser
förefaller vara på god väg att rättas till. Den kontraktiva effekt som de
senaste årens betydande arbetslöshetsuppgång givit upphov till förutses också
minska under prognosperioden.
Diagram 3 Privat konsumtion och disponibel inkomst 1980-1995
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det höga hushållssparandet har medfört en snabb skuldanpassning för hushållen.
I jämförelse med t.ex. Finland har inkomstutvecklingen för hushållen som helhet
under de senaste två åren varit betydligt bättre. Samtidigt har konsumtionen
dragits ned kraftigt. En spegling av detta förhållande är att de svenska
hushållen relativt snabbt har anpassat skuldstockens storlek i förhållande till
den disponibla inkomsten. En fortsatt hög nivå på det finansiella sparandet
väntas resultera i att denna s.k. skuldkvot under slutet av prognosperioden
kommer ned på samma nivå som under början av 1970-talet. I och med att hushållen
fortsätter att amortera sina skulder, samtidigt som räntan sjunker, beräknas
ränte-kostnaden efter skatt, som gick upp kraftigt i samband med skattereformen,
komma att ta en allt mindre del av inkomsten i anspråk. Från 1991 till 1995
förutses att denna andel nära nog halveras.
I bedömningen av konsumtionsutvecklingen spelar också hushållens tillgångar en
central roll. Risken för att tillgångsprisernas utveckling skall utgöra en
fortsatt press nedåt på konsumtionen är i dag lägre än tidigare. Räntenedgången
har ökat sannolikheten för att den negativa utvecklingen av fastighetspriserna
skall upphöra. Den förbättrade situationen inom den finansiella sektorn bör
också innebära ökade möjligheter för hushållen att finansiera
bostadsinvesteringar. Till detta skall läggas att aktiekurserna under det
senaste året stigit markant. Dessa faktorer, liksom den skuld-anpassning som
redan genomförts, talar för att den privata konsumtionen kommer att öka
fortsättningsvis.
Den kraftiga ökningen av hushållens sparande förklaras även till stor del av
arbetslöshetens utveckling. Detta mönster har kunnat iakttas i ett flertal andra
länder, där sparkvot och arbetslöshet samvarierat starkt under det senaste
decenniet. Efter att ha ökat dramatiskt under de senaste tre åren väntas nu
arbetslöshetsuppgången dämpas 1994 och övergå i en viss minskning 1995. Även om
nivån ligger mycket högt i ett historiskt perspektiv, bör detta trendbrott leda
till att arbetslöshetsrisken uppfattas som mindre, vilket tenderar att ge en
sjunkande snarare än stigande sparkvot.
Sammantaget tyder utvecklingen på att merparten av hushållens finan-
siella anpassning nu bör vara avslutad. Sannolikheten för att hushållen skall
drabbas av nya negativa överraskningar förefaller mindre än tidi-gare. Den
privata konsumtionen förväntas därför expandera successivt under
prognosperioden. Den knapphändiga statistik som finns över den privata
konsumtionen under tredje kvartalet ger stöd för detta. Fallet inom såväl
detaljhandelns omsättning som försäljningen av personbilar visar klara tecken på
att ha avstannat. Hushållens förväntningar, så som de mäts i SCB:s undersökning
av hushållens inköpsplaner, har också blivit allt ljusare under loppet av 1993.
Det finns dock en betydande osäkerhet i bedömningen. Konsumtionsuppgången antas
komma till stånd trots att hushållen sannolikt känner en fortsatt oro för att de
dåliga offentliga finanserna kommer att påverka den framtida utvecklingen av de
disponibla inkomsterna negativt. Denna oro, liksom möjligheten för bakslag
avseende ränteutvecklingen, utgör en risk för att konsumtions-utvecklingen blir
svagare än beräknat.
25
8 Investeringar
Efter en stark expansionsfas under andra hälften av 1980-talet minskade
investeringarna markant under de senaste två åren. Under 1991 föll
investeringarna med 9 % på grund av en sjunkande investeringsaktivitet inom
näringslivet. År 1992 accelererade nedgången ytterligare genom att
bostadsinvesteringarna föll tillbaka från en tidigare hög nivå.
För 1993 bedöms bruttoinvesteringarna minska med knappt 12 %. Minskningen i år
beror huvudsakligen på en kraftig nedgång för inves-teringarna inom övrigt
näringsliv, men också på att det byggs allt färre bostäder. Nästa år är det
framförallt det fortsatta fallet i bostadsinves-teringarna som drar ned
bruttoinvesteringarna. Det hittillsvarande pris-fallet på bostäder tillsammans
med minskade subventioner och en kärv arbetsmarknad, väntas leda till en
fortsatt mycket låg bostadsproduktion. Samtidigt ökar investeringarna inom
industrin till följd av ett ökat kapacitetsutnyttjande, lägre räntor och höga
lönsamhetsnivåer. Förslaget om reformering av företagsbeskattningen förväntas
också stimulera inves-teringarna inom såväl industri som övrigt näringsliv. Mot
slutet av prognosperioden återhämtar sig den inhemska efterfrågan. Fallet i
bostadsinvesteringarna ebbar ut och investeringarna inom näringslivet väntas ta
fart även i de mera hemmamarknadsorienterade delarna. Sammantaget beräknas
investeringarna minska med knappt 9 % 1994 för att sedan stiga med drygt 4 %
1995.
Industrins investeringar beräknas öka med 2 % under 1993. Inom industrin syns
nu allt fler tecken på att konjunkturen har vänt. Orderingången stiger och
produktionen ökar. Efter ränte- och valutaoron förra året har räntorna
successivt fallit. Under prognosperioden antas en ytterligare nedgång.
Lönsamheten inom industrin beräknas stiga avsevärt 1993 och ligga kvar på en
mycket hög nivå under resten av prognosperioden. Därmed finns förutsättningarna
för en betydande investeringsuppgång under 1994 och 1995. Investeringsuppgången
förväntas bli störst inom de utlandskonkurrerande branscherna.
Till följd av betydande infrastruktursatsningar ökar de statliga affärsverkens
investeringar under både 1993 och 1994. Bilden är dock inte entydig. Under det
att SJ och Banverket genomför betydande ökningar minskar Telia sina
investeringar. Trots de stora investeringar som de statliga myndigheterna, bl.
a. Vägverket, genomför, sjunker de offentliga myndigheternas investeringar
eftersom de kommunala myndigheterna samtidigt drar ned på
investeringsaktiviteten.
Investeringsvolymen inom övrigt näringsliv faller starkt i år. Det kraftiga
prisfallet på fastigheter och den höga vakansgraden på kontor medför mycket låga
investeringar inom fastighetsektorn. Strukturförändringar har också lett till
omfattande rationaliseringar inom banksektorn vilket väntas dämpa
investeringarna inom denna under prognosperioden. Den svaga utvecklingen av den
privata konsumtionen påverkar handelns investeringar negativt i år. Under slutet
av prognosperioden förväntas däremot en viss uppgång i övrigt näringslivs
investeringar i samband med
28
att den inhemska efterfrågan ökar. Merparten av uppgången beror dock på
infrastrukturinvesteringar inom samfärdselområdet.
Bostadsinvesteringarna faller kraftigt under prognosperioden. Förändringarna av
reglerna för bostadsfinansieringen har lett till att en mängd bostadsprojekt
tidigarelagts. Detta beror på att räntebidrag utgår enligt 1992 års regler om
projekten påbörjades före den 1 januari 1993. Under vissa villkor kunde sedan
byggstarten ske under våren 1993. De nya reglerna som infördes den 1 januari
1993 innebär successivt mins-kande subventioner.
Trots tidigareläggningen av byggprojekt beräknas bostadsinvesteringarna falla
med knappt 20 % i år. De senaste årens prisfall på bostäder, som bl.a. beror på
höjda realräntor, ett mycket osäkert arbetsmarknadsläge samt ett relativt högt
antal outhyrda lägenheter (ca. 40 000 i mars), har medfört att prisnivån på
befintliga bostäder i allmänhet understiger nyproduktionspriset. Detta
resulterar i ett fortsatt lågt bostadsbyggande. Under 1994 faller bostadsin-
vesteringarna kraftigt. Prognosen för 1995 är osäker men innebär en ytterligare
försvagning. Avgörande faktorer är hur ränte- och arbetsmarknadsläget utvecklas.
Fortsatta räntesänkningar och en förväntad stabilisering av arbetsmarknadsläget
kan skingra osäkerheten inför framtiden och bidra till att öka efterfrågan på
bostäder varvid priserna kan komma att stiga. Detta kan komma att förhindra en
ytterligare minskning av bostadsbyggandet.
Tabell 14 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder kr.Årlig procentuell volymförändring
1992 1992 1993 1994 1995
Näringsliv 124,2 -16,4 -12,0 6,1 8,6
Industri 34,0 -15,3 2,0 11,0 17,0
Statliga affärsverk16,3 -16,2 2,2 9,2 0,7
Övrigt näringsliv 73,9 -17,0 -22,2 1,9 5,8
Bostäder 86,1 -6,5 -19,6 -48,7 -6,3
Nybyggnad 54,8 -17,8 -29,2 -62,2 -8,3
Ombyggnad 31,3 17,7 -5,2 -33,7 -5,1
Offentliga myndigheter33,5 4,2 2,1 -2,8 -2,2
Totalt 243,8 -11,0 -11,6 -8,6 4,4
Maskiner 88,8 -14,7 -11,8 7,4 9,3
Bygg och anläggning154,0 -7,8 -11,4-21,8 -0,9
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Vidgas perspektivet till att omfatta all byggnadsverksamhet inklusive
reparationer, visar det sig att aktiviten inom byggnadsverksamheten föll under
både 1991 och 1992. Under dessa år förorsakades nedgången främst av mindre
byggnadsinvesteringar inom näringslivet. Under prog-nosperioden är det främst
fallet i bostadsinvesteringarna som märkbart drar ned byggnadsverksamheten.
Samtidigt ökar byggnadsreparationerna delvis som en följd av minskande
ombyggnadsinvesteringar men också på grund av det ROT-program som gäller för
1993 och 1994. De statliga infrastruktursatsningarna tillsammans med en svag
uppgång i industrins anläggningsinvesteringar och ökade reparationer kan endast
i begränsad omfattning motverka den fallande aktiviteten. Under prognosperioden
1993-1995 beräknas den totala byggnadsverksamheten minska med ca. 20 %.
Under 1992 minskade lagren med ca. 4,5 miljarder kr. i fasta priser. Nedgången
var jämt fördelad mellan industrin och handeln. Under första halvåret i år har
industrin i än högre grad avvecklat färdigvarulagren. Lageravvecklingen
accelererade även inom parti- och bilhandeln. Detalj-handelns lager steg
emellertid under första halvåret, vilket sammanhänger med den mycket svaga
konsumtionsutvecklingen.
Prognosen fram till och med 1995 innebär fortsatt lageravveckling men i en
långsammare takt. Det finns flera skäl till denna utveckling.
Konjunkturinstitutets konjunturbarometer visar att såväl industriföretagen som
företagen inom handeln bedömer lagerstockarna som för stora och att avsikten är
att krympa dessa. Vidare förutses företagen fortsätta med att effektivisera sina
varuleveranser. Slutligen underlättas lageravvecklingen av ett starkare
efterfrågeläge i ekonomin.
Sammantaget innebär prognosen för 1993 en snabbare lageravveckling än 1992.
Detta medför ett negativt bidrag till BNP-tillväxten på ca. 0,5 procentenheter.
För 1994 och 1995 förutses emellertid att lagren avvecklas allt långsammare.
Detta genererar ett positivt lagerbidrag på knappt 0,5 procentenheter per år.
29
9 Offentlig sektor
Den offentliga sektorns finansiella sparande minskade från ett överskott på 57
miljarder kr. 1990 till ett underskott på ca. 112 miljarder kr. 1992,
motsvarande nära 8 % av BNP. Försämringen har fortsatt i år och under-skottet
beräknas uppgå till knappt 210 miljarder kr. eller 14,5 % av BNP. Den kraftiga
försvagningen av den offentliga sektorns finanser beror huvudsakligen på den
ekonomiska recessionen. Skatteinkomsterna minskar samtidigt som kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiken och ersättningen till de arbetslösa stiger. Därtill
kommer de statliga utgifterna för bankstödet under 1992 och 1993. De
budgetförstärkande åtgärderna påverkar hushållens ekonomi i år. Däremot får
företagen en lättnad genom sänkta arbetsgivaravgifter och energiskatter.
Besparingar och rationaliseringar av den offentliga verksamheten har medfört
att kostnaderna för den offentliga konsumtionen minskat i volym med drygt 3,5 %
första halvåret i år jämfört med motsvarande period förra året. Särskilt kraftig
har nedgången varit i den kommunala sektorn (4 %). Fortsatta besparingskrav både
inom stat och kommun förutses leda till att den offentliga konsumtionen kommer
att minska under hela prog-nosperioden, dock inte lika kraftigt som under de
senaste 12 månaderna. För helåret 1993 beräknas den kommunala konsumtionen gå
ned med ca. 3,5 % och den statliga konsumtionen med 1,5 %. Den kommunala
kon-sumtionen väntas fortsättningsvis sjunka med 1,5 % 1994 och 1 % 1995. Den
statliga konsumtionsvolymen beräkas minska med 1 % per år de närmaste två åren.
Tabell 15 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser
Miljarder kr. Procentuell förändring
1992 1993 1994 1995 1992 1993 1994 1995
Inkomster 881,4 853,2 860,2 884,7 -1,3 -3,2 0,8 2,9
Skatter 528,9 523,0 537,6 556,8 -2,5 -1,1 2,8 3,6
Socialförsäkrings-
avgifter 205,8 190,5 195,0 204,4 -5,6 -7,4 2,3 4,8
Övriga inkomster 146,7 1 39,7 127,6 123,5 11,0 -4,8 -8,7 -3,2
Utgifter 993,2 1 061,2 1 045,7 1 067,8 9,1 6,8 -1,5 2,1
Transfereringar
till hushåll 346,9 373,6 390,9 399,8 9,5 7,7 4,6 2,3
Subventioner m.m.122,7 160,2 116,2 111,1 28,1 30,6 -27,5 -4,3
Ränteutgifter 83,9 86,8 95,0 105,4 12,7 3,5 9,5 11,0
Konsumtion 401,0 399,2 403,9 411,8 2,8 -0,5 1,2 2,0
Investeringar 38,7 41,4 39,9 39,7 18,1 6,9 -3,7 -0,5
Finansiellt sparande-111,9 -208,0 -185,6 -183,1
däravstat -160,8 -246,5 -200,3 -186,7
AP-fonder 39,5 28,7 20,2 14,4
kommuner 9,4 9,8 -5,5 -10,8
Procent av BNP
Skatter och avgifter51,1 49,9 49,9 49,0
Utgifter 69,1 74,2 71,3 68,8
Finansiellt sparande -7,8 -14,5 -12,7 -11,8
Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar
samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket och
Finansdepartementet.
För 1994 beräknas att det offentliga sparandet förbättras med drygt 20
miljarder kr. trots stigande ränteutgifter. Utgifterna för bankstödet minskar
markant. Andra budgetförstärkningar under nästa år är delvis effekter av
tidigare beslut t.ex. beträffande minskade ränte- och investeringsbidrag till
bostäder och sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshets- och arbets-
skadeförsäkringarna. Vidare ökar skatteinkomsterna genom att grundavdraget i
inkomstbeskattningen reduceras och genom införandet av en egenavgift till den
aviserade obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Inkomsterna från punktskatter
ökar också, genom att dessa skall indexeras fr.o.m. 1994. I motsatt riktning
verkar föreslagna sänkningar av företags- och kapitalbeskattningen. Utgifterna
för arbetslösheten ökar även nästa år.
År 1995 ökar tillväxten i ekonomin och därigenom stiger också skatte-in-
komsterna. Dessutom förstärks de offentliga finanserna av en fortsatt nedgång av
den offentliga konsumtionen och andra budgetförstärkningar. Att tillväxten är
exportledd bidrar emellertid till att skatteinkomsterna inte stiger i takt med
BNP, och därigenom sjunker skattekvoten. Ökande ränteutgifter, som följd av den
allt större statsskulden, och fortsatt höga kostnader för arbetslösheten bidrar
också till att förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande
blir relativt liten mellan 1994 och 1995.
Uppdelningen av den offentliga sektorns finansiella sparande på delsektorerna
staten, AP-fonderna och den kommunala sektorn framgår av tabell 15. Statens
finansiella sparande förbättras successivt under prognosperioden och
underskottet beräknas till ca. 187 miljarder kr. för 1995. AP-fondernas sparande
sjunker under hela prognosperioden. Nedgången är en trendmässig konsekvens av
ett ökat antal pensionärer med full ATP, men förstärks av att lönesumman och
därmed avgiftsinkomsterna utvecklas svagt. Därtill kommer att det sänkta
ränteläget drar ned AP-fondens ränteinkomster. Den kommunala sektorns relativt
kraftiga överskott i det finansiella sparandet 1992 och 1993 är tillfälliga
efter flera år av underskott. De närmaste åren uppkommer åter underskott.
31
10 Kapitalmarknad
En omfattande nedgång av de svenska räntorna har ägt rum sedan den svenska
kronan tilläts flyta den 19 november 1992. Från och med års-skiftet har räntan
på sexmånaders statsskuldväxlar fallit med 2,1 procent-enheter och den tioåriga
statsobligationsräntan med 2,4 procentenheter. Deprecieringen av den svenska
kronan uppgår sedan kronan började flyta till ca. 21 % mot ecu-korgen och till
ca. 25 % mot den amerikanska dollarn.
Diagram 4 Ecu-index fr.o.m. november 1992
Källa: Finansdepartementet.
Efter övergången till en rörlig växelkurs har den svenska kronan upp-visat
mycket stora kursrörelser. Detta kan delvis tolkas som att aktörerna på
valutamarknaden ännu är osäkra på vid vilken nivå den svenska kronan bör ligga
på längre sikt. Oron inom det europeiska valutasamarbetet har sannolikt också
spelat en viss roll.
Beslutet av medlemsstaterna i EG den 2 augusti om att utvidga band-gränserna
från +/-2,25 % till +/-15 % innebär i praktiken att valutorna inom ERM numera
flyter fritt mot varandra. De bredare bandgränserna ger möjlighet till större
växelkursfluktuationer och skapar därigenom ett större formellt utrymme för
penningpolitiken i de olika medlemsländerna. Möjligheten till en större
omläggning av räntepolitiken, i likhet med vad som skett i USA och
Storbritannien, har emellertid ännu inte i något av ERM-länderna använts till
att mer aggressivt sänka de korta räntorna. Omsorg om den egna valutans värde
och bibehållen låg inflation kan ha bidragit till att dessa länder valt att gå
försiktigt fram med räntesänkningar. Det fanns förväntningar om att ett
utnyttjande av det ökade manöverutrymmet för penningpolitiken skulle leda till
en depreciering av de enskilda valutorna, företrädesvis mot den tyska marken. Än
så länge har emellertid vare sig exempelvis den franska francen eller den danska
kronan försvagats i någon större utsträckning mot den tyska marken. Den franska
francen har sedan bandgränserna vidgades försvagats med ca. 4 % och den danska
kronan med ca. 5 %. Att dessa länder inte önskat se någon försvagning av sina
valutor kan tolkas som att den tyska penningpolitiken, och utvecklingen i den
tyska ekonomin i allmänhet, ännu i hög grad styr det europeiska ränteläget.
Tyskland har från och med hösten 1992 successivt sänkt sina administrativa
räntor. Takten i sänkningarna har emellertid varit långsammare än vad som varit
fallet vid tidigare lågkonjunkturer, vilket är en konse-kvens av den speciella
situation som uppstod efter den tyska återföreningen. Det råder idag stor
samstämmighet i bedömningarna om att de tyska räntorna kommer att sänkas
framöver, däremot råder osäkerhet om hur snabbt säkningarna kan komma att ske.
Takten i eventuella tyska räntesänkningar kommer även fortsättningsvis att vara
en viktig faktor för utvecklingen av räntorna i de övriga europeiska länderna.
Räntedifferensen mellan sexmånaders svenska räntor och motsvarande tyska räntor
är idag något mindre än vid årsskiftet. Räntedifferensen för sexmånaders
statspapper uppgår idag till ca. 1 %. Räntedifferensen för tioåriga
statsobligationer har under samma period minskat med ungefär
en procentenhet och uppgår för närvarande till 1,6 %. De tyska ränte-nivåerna
torde ännu framöver utgöra en viktig referens för marknadens
aktörer när det gäller avkastningskravet på svenska räntebärande place-ringar.
Riksbanken har sedan kronan tilläts flyta sänkt marginalräntan från 12,5 % till
8 %. Takten i sänkningarna har varit försiktig. I och med att
Diagram 5 Ränteutvecklingen 1987-1993
Källa: Finansdepartementet.
Sverige numera har en rörlig växelkurs har dessutom en förskjutning av
penningpolitiken skett från en mer kortsiktig styrning av räntan för att
försvara den fasta växelkursen till en mer långsiktig och komplex styr-ning för
att uppnå prisstabilitet. Riksbanken använder sig numera av olika indikatorer på
inflationsutvecklingen. Två av de viktigaste av dessa är kronkursens och
obligationsräntornas utveckling.
Intresset för svenska räntebärande papper har varit stort under året.
Omsättningen har ökat med ca. 30 % under de tre första kvartalen i år jämfört
med motsvarande period förra året. Utländska placerare har genom köp av svenska
räntebärande papper i hög grad bidragit till att räntorna fallit. Framför allt
har utlandet placerat betydande belopp i statsobligationer. Till och med augusti
i år hade utländska placerare ökat sitt innehav av svenska statsobligationer med
46 miljarder kronor. Samtidigt har utlandet minskat sitt innehav av
statsskuldväxlar med 32 miljarder kronor. Det minskade innehavet av
statskuldväxlar speglar emellertid till stor del en förändring i utbudet.
Riksgäldskontoret har i samband med en förlängning av löptiden på den svenska
statsskulden och övertagande av lån i utländsk valuta, ursprungligen upptagna
för Riksbankens räkning, minskat volymen emitterade statsskuldväxlar och
samtidigt ökat volymen statsobligationer. Detta torde ha underlättat nedgången i
de korta räntorna.
Att utlandet visat stort intresse för statsobligationer samtidigt som man varit
mer tveksamt inställda till bostadsobligationer har varit en bidra-gande orsak
till att skillnaden i ränta mellan statsobligationer och bostadsobligationer
förblivit relativt stor. Ränteskillnaden uppgår idag till ca. 1 %. Detta är
emellertid en minskning jämfört med i början av året då skillnaden var 1,9 %. En
ökad medvetenhet om att även bostadsinsti-tuten omfattas av den statliga
bankgarantin i samband med eventuella framtida problem med kapitaltäckningen har
bidragit till detta. I takt med att utvecklingen på de finansiella marknaderna
stabiliseras torde ränte-skillnaden mellan statsobligationer och
bostadsobligationer kunna minska ytterligare.
Räntenedgången i Sverige har även haft en positiv effekt på övriga
tillgångsmarknader. Generalindex på den svenska börsen har stigit med hela 50 %
och med denna utveckling har de tidigare årens kursfall helt återtagits.
Deprecieringen av den svenska kronan har kraftigt bidragit till den markanta
uppgången eftersom de svenska exportföretagens vinster förväntas öka mycket
kraftigt i och med den förbättrade konkurrenssituationen. De fallande räntorna
har bidragit till uppgången genom att dels ha påverkat räntekänsliga branscher
som banker och fastighetsbolag positivt och dels ha gjort alternativa
placeringar till räntebärande tillgångar mer attraktiva. Samma effekt kan ses
även på andra interna-tionella börser där räntesänkningar drivit upp kurserna.
Särskilt tydligt har detta varit i Förenta staterna. Amerikanska placerare har
även bidragit till stigande kurser på europeiska aktiebörser, inte minst den
svenska. Utlandets bidrag till den svenska aktiebörsen har hittills i år varit
större än någonsin. En orsak är att prisökningen på svenska aktier har varit
mindre markant mätt i utländsk valuta. Utländska placerare hade från årets
början t.o.m. augusti månad nettoplacerat för 20 miljarder kronor i svenska
aktier. Behovet hos börsbolagen att stärka soliditeten har i det gynnsamma
börsklimatet medfört att de svenska börsbolagen i år offentliggjort nyemissioner
till rekordbelopp. Möjligheten att kunna möta denna rekordstora efterfrågan på
riskkapital torde förbättras av ett fortsatt utländskt intresse för svenska
aktier samt av det föreslagna slopandet av dubbelbeskattningen av aktier.
Den fallande räntenivån har även bidragit till att marknaden för fastigheter
till en del har stabiliserats. Prisfallet på fastigheter tycks ha planat ut. De
fallande räntorna har dessutom bidragit till att stabilisera situa-tionen för
kreditinstituten, särskilt för bankerna.
33
Innehåll
1 Sammanfattning 2
2 Internationell utveckling 8
3 Utrikeshandel 13
4 Industri 16
5 Arbetsmarknad 19
6 Löner och konsumentpriser 22
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 25
8 Investeringar 28
9 Offentlig sektor 31
10 Kapitalmarknad 33
37
Tabell- och diagramförteckning
Tabeller
Tabell 1 Prognosförutsättningar 3
Tabell 2 Försörjningsbalans 4
Tabell 3 Nyckeltal 5
Tabell 4 Sparande 6
Tabell 5 Internationell utveckling 9
Tabell 6 Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel
och export av bearbetade varor 13
Tabell 7 Export och import av varor 14
Tabell 8 Bytesbalans 15
Tabell 9 Nyckeltal för industrin 16
Tabell 10Arbetsmarknad 19
Tabell 11Löner 22
Tabell 12Konsumentpriser 23
Tabell 13Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion
och sparande 25
Tabell 14Bruttoinvesteringar efter näringsgren 29
Tabell 15Den offentliga sektorns inkomster och utgifter31
Diagram
Diagram 1Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor
samt bytesbalans som andel av BNP 1980-19956
Diagram 2Industrins arbetskraftskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder
1980-1995 17
Diagram 3Privat konsumtion och disponibel inkomst
1980-1995 26
Diagram 4Ecu-index fr.o.m. november 1992 33
Diagram 5Ränteutvecklingen 1987-1993 34
38
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:262) om allmän energiskatt1
dels att 10 och 14 §§ samt bilaga 1 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 §, samt närmast före 16 §
en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2
Skatten tas ut, om Skatten tas under år
inte annat sägs i andra 1994 ut, om inte annat
stycket, med i bilaga 1 sägs i andra stycket, med
angivet belopp för vikt- i bilaga 1 angivet
eller volymenhet. I belopp för vikt- eller
fall som avses i 8 § volymenhet. För tiden
första stycket 3 tas efter utgången av år 1994
dock skatten ut med ett och fram till och med år
belopp som motsvarar 1998 skall skatten tas
skillnaden mellan skatt ut med belopp som
på gasol som används för omräknas enligt 16 §.
drift av motorfordon Därefter skall skatten
och annan gasol. tas ut med de belopp som
gäller vid utgången av år
1998. I fall som avses i
8 § första stycket 3 tas
dock skatten ut med ett
belopp som motsvarar
skillnaden mellan skatt
För bränsleblandningar på gasol som används för
för vilka skatt skall drift av motorfordon och
tas ut enligt denna lag annan gasol.
skall skatt dock inte För bränsleblandningar för
tas ut för den del av vilka skatt skall tas ut
blandningen som består enligt denna lag skall
av vegetabiliska eller skatt dock inte tas ut
animaliska fetter eller för den del av
oljor eller metyl- blandningen som består av
eller etylestrar av vegetabiliska eller
fettsyror från sådana animaliska fetter eller
fetter eller oljor. För oljor eller metyl- eller
blandningen i övrigt tas etylestrar av fettsyror
skatten ut med belopp från sådana fetter eller
som anges i bilaga 1 för oljor. För blandningen i
olje-produkter. övrigt tas skatten ut med
belopp som gäller för
oljeprodukter. För oljor får volymen räknas om till 50° C om temperaturen överstiger 70° C när
skattskyldigheten inträder.
Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall (destillations-intervall)
av olika bredd mellan 180 och 285° C vid 95 procent destillat, en densitet
mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst
0,001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent
1 Lagen omtryckt 1984:994.
2 Senaste lydelse 1993:843.
1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
aromatiska kolväten. Sådana oljor får inte innehålla klart mätbara polycykliska
aromatiska kolväten och måttet på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får
inte understiga 50.
Till miljöklass 2 hör till miljöklass 1 inte hänförliga oljor som har ett
kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 295° C vid
95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid
15° C och som innehåller högst 0,005 viktprocent svavel och högst 20
volymprocent aromatiska kolväten. Halten polycykliska aromatiska kolväten får
inte överstiga 0,1 volymprocent och måttet på den naturliga tändvilligheten
(cetanindex) får inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor.
Miljöklass för bränsle som avses i andra stycket bestäms med ledning av hela
bränsleblandningens egenskaper.
14 §3
Skatten tas ut per Skatten tas under år
kilowattimme med 1994 ut per kilowattimme
a) 0 öre för elektrisk med
kraft som förbrukas i a) 0 öre för elektrisk
industriell verksamhet kraft som förbrukas i
i industriell verksamhet i
tillverkningsprocessen tillverkningsprocessen
eller vid yrkesmässig eller vid yrkesmässig
växthusodling, växthusodling,
b) 3,5 öre för annan b) 3,6 öre för annan
elektrisk kraft än som elektrisk kraft än som
avses under a) och som avses under a) och som
förbrukas i kommuner som förbrukas i kommuner som
anges i bilaga 2 till anges i bilaga 2 till
denna lag, denna lag,
c) 6,3 öre för elektrisk c) 6,6 öre för elektrisk
kraft som förbrukas för kraft som förbrukas för
el-, gas-, värme- eller el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i andravattenförsörjning i andra
kommuner än de som anges kommuner än de som anges
i bilaga 2 till denna i bilaga 2 till denna
lag, lag,
d) 8,5 öre för elektrisk d) 8,8 öre för elektrisk
kraft som förbrukas i kraft som förbrukas i
övriga fall. övriga fall.
För tiden efter utgången
av år 1994 och fram till
och med år 1998 skall
skatten tas ut med
belopp som omräknas
enligt 16 §. Därefter
skall skatten tas ut med
de belopp som gäller vid
utgången av år 1998.
Skatteomräkning
16 §
Skatten från och med den
1 januari till
kalenderårets utgång skall
tas ut med belopp som
efter en årlig omräkning
motsvarar de i
3 Senaste lydelse
1992:879.
14 § och i bilaga 1
angivna skattebeloppen
multiplicerade med det
jämförelsetal som anger
förhållandet mellan det
allmänna prisläget i
oktober månad året före det
år beräkningen avser och i
oktober 1993.
Regeringen fastställer
före november månads utgång
de omräknade skattebelopp
som enligt denna lag
skall tas ut under
påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till
hela kronor, hela ören
respektive tiondels ören
i överensstämmelse med de
i 14 § och i bilaga 1
angivna skatte-beloppen.
2
Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt4
Nuvarande lydelse
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Tulltaxenr Bränsle Skattesats
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 230 kr. per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbränn-
oljor och eldningsoljor
samt andra oljeprodukter,
med undantag för smörj-
oljor och smörjfetter
som inte används för
energialstring, till-
höriga
miljöklass 1 5 kr. per m3
miljöklass 2 290 kr. per m3
miljöklass 3 540 kr. per m3
ur 27.11 Naturgas 175 kr. per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motor-
fordon 85 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 105 kr. per ton
4 Senaste lydelse 1992:1445.
3
Föreslagen lydelse
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas.
Tulltaxenr Bränsle Skattebelopp
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 239 kr per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbränn-
oljor och eldningsoljor
samt andra oljeprodukter,
med undantag för smörj-
oljor och smörjfetter
som inte används för
energialstring, till-
höriga
miljöklass 1 5 kr per m3
miljöklass 2 302 kr per m3
miljöklass 3 562 kr per m3
ur 27.11 Naturgas 182 kr per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motor-
fordon 88 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 109 kr per ton
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
4
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om
bensinskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961:372) om bensinskatt1
dels att 2 § skall ha följande lydelse
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Skatt tas ut, om inte Skatt tas under år 1994
annat sägs i andra ut, om inte annat sägs i
stycket, med 3 kronor andra stycket, med 3
14 öre per liter för kronor 27 öre per liter
blyfri bensin, varmed för blyfri bensin, varmed
avses bensin med en avses bensin med en
blyhalt om högst 0,013 blyhalt om högst 0,013
gram per liter vid 15° C gram per liter vid 15° C
och med 3 kronor 65 öre och med 3 kronor 80 öre
per liter för annan per liter för annan
bensin. bensin.
För metanol tas skatten
För metanol tas skatten under år 1994 ut med 83
ut med 80 öre per liter. öre per liter. Ingår
Ingår metanol eller metanol eller etanol i
etanol i en blandning en blandning som avses i
som avses i 1 § första 1 § första stycket a)
stycket a) eller c) tas eller c) tas skatten
skatten ut för den under år 1994 ut för den
inblandade alkoholen inblandade alkoholen med
med 80 öre per liter och 83 öre per liter och för
för blandningen i övrigt blandningen i övrigt på
med 3 kronor 14 öre per det sätt som framgår av
liter om den utgörs av första stycket.
blyfri bensin och med 3
kronor 65 öre per liter
om den utgörs av annan För tiden efter utgången
bensin. av år 1994 och fram till
och med år 1998 skall
skatten tas ut med
belopp som omräknas
enligt 2 a §. Därefter
skall skatten tas ut med
de belopp som gäller vid
utgången av år 1998.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.
2 a §
Skatten från och med den
1 januari till
kalenderårets utgång skall
tas ut med belopp som
efter en årlig omräkning
motsvarar de i 2 §
angivna skattebeloppen
multiplicerade med det
jämförelsetal som anger
förhållandet mellan det
allmänna prisläget i
oktober månad året före det
1 Lagen omtryckt år beräkningen avser och i
1984:993. oktober 1993.
2 Senaste lydelse
1992:1478.
Regeringen fastställer
före november månads utgång
de omräknade
skattebeloppen som
enligt denna lag skall
tas ut under påföljande
kalenderår. Beloppen
avrundas till hela ören.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
5
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter
dels att 5 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Dieseloljeskatt tas ut Dieseloljeskatt tas
med 1 300 kronor per under år 1994 ut med
kubikmeter. 1 300 kronor per
kubikmeter. För tiden
efter utgången av år 1994
och fram till och med år
1998 skall skatten tas
ut med belopp som
omräknas enligt 5 a §.
Därefter skall skatten
tas ut med det belopp
som gäller vid utgången av
år 1998.
Skatt skall dock inte tas ut för den del av bränslet som består av
vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar
av fettsyror från sådana fetter eller oljor.
5 a §
Skatten från och med den
1 januari till
kalenderårets utgång skall
tas ut med belopp som
efter en årlig omräkning
motsvarar det i 5 §
angivna skattebeloppet
multiplicerat med det
jämförelsetal som anger
förhållandet mellan det
allmänna prisläget i
oktober månad året före det
år beräkningen avser och i
oktober 1993.
Regeringen fastställer
före november månads utgång
det omräknade
skattebelopp som enligt
denna lag skall tas ut
under påföljande
kalenderår. Beloppet
avrundas till hela
kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1993:839.
6
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om
koldioxidskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:582) om koldioxidskatt
dels att 2 § och bilagan skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Koldioxidskatt tas ut, Koldioxidskatt tas
om inte annat följer av under år 1994 ut, om inte
andra stycket, för annat följer av andra
bränslen som avses i 1 § stycket, för bränslen som
första stycket med i avses i 1 § första stycket
bilagan angivet belopp med i bilagan angivet
för vikt- eller belopp för vikt- eller
volymenhet. För varuslag volymenhet. För varuslag
som är skattepliktiga som är skattepliktiga
enligt 1 § andra stycket enligt 1 § andra stycket
tas skatt ut med 74 öre tas skatt ut med 77 öre
per liter. per liter. För tiden
efter utgången av år 1994
och fram till och med år
1998 skall skatten tas
ut med belopp som
omräknas enligt 2 a §.
Därefter skall skatten
tas ut med de belopp som
För skattepliktiga gäller vid utgången av år
bränsleblandningar skall 1998.
skatt dock inte tas ut För skattepliktiga
för den del av bränslet bränsleblandningar skall
som består av skatt dock inte tas ut
vegetabiliska eller för den del av bränslet
animaliska fetter eller som består av
oljor eller metyl- vegetabiliska eller
eller etylestrar av animaliska fetter eller
fettsyror från sådana oljor eller metyl- eller
fetter eller oljor. För etylestrar av fettsyror
blandningen i övrigt tas från sådana fetter eller
skatten ut med belopp oljor. För blandningen i
som anges i bilagan övrigt tas skatten ut med
för oljeprodukter. belopp som gäller för
oljeprodukter.
2 a §
Skatten från och med den
1 januari till
kalenderårets utgång skall
tas ut med belopp som
efter en årlig omräkning
motsvarar de i 2 § och i
bilagan angivna
skatte-beloppen
multiplicerade med det
jämförelsetal som anger
förhåll-andet mellan det
allmänna pris-läget i
oktober månad året före det
år beräkningen avser och i
oktober 1993.
1 Senaste lydelse Regeringen fastställer
1993:844. före november månads utgång
de omräknade skattebelopp
som enligt
denna lag skall tas ut
under påföljande
kalenderår. Beloppen
avrundas till hela
kronor respektive hela
ören i överensstämmelse med
de i 2 § och i bilagan
angivna skattebeloppen.
Bilaga till lagen (1990:582) om koldioxidskatt2
Nuvarande lydelse
Tulltaxenr Bränsle Skattesats
enligt tull-
taxelagen
(1987:1068)
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 800 kr. per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor
och eldningsoljor samt
andra oljeprodukter, med
undantag för smörjoljor
och smörjfetter som inte
används för energi-
alstring 920 kr. per m3
ur 27.11 Naturgas 680 kr. per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motorfor-
don 48 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 960 kr. per ton
2 Senaste lydelse 1992:880.
7
Föreslagen lydelse
Tulltaxenr Bränsle Skattebelopp
enligt tull-
taxelagen
(1987:1068)
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 832 kr per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor
och eldningsoljor samt
andra oljeprodukter, med
undantag för smörjoljor
och smörjfetter som inte
används för energi-
alstring 957 kr per m3
ur 27.11 Naturgas 707 kr per 1000 m3
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motorfor-
don 50 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 998 kr per ton
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
8
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:394) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961:394) om tobaksskatt1
dels att 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §2
För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans
myckenhet bestämda belopp, nämligen:
Varuslag Vikt för 1 st.gram Belopp för
1 st. öre 1 kg kr.
Cigarrer och cigariller
grupp I ............t.o.m.1,7 33
" II .........över1,7 t.o.m.3,0 37
" III ........"3,0 " 5,0 40
" IV ........."5,0 49
Cigarretter
grupp I .............t.o.m.0,85 68
" II .........över0,85 t.o.m.1,20 75
" III ........"1,20 " 1,55 80
" IV ........."1,55 " 1,90 85
" V .........."1,90 89
Röktobak .............. 360:-
Tuggtobak ............. 115:-
Snus .................. 70:-
Föreslagen lydelse
2 §
För tobaksvara tas skatten under år 1994 ut med nedan angivna, i förhållande
till varans myckenhet bestämda belopp. För tiden efter utgången av år 1994 och
fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt
2 a §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år
1998.
1 Lagen omtryckt 1984:155.
2 Senaste lydelse 1992:1086.
9
Varuslag Vikt för 1 st.gram Belopp för
1 st. öre 1 kg kr.
Cigarrer och cigariller
grupp I t.o.m.1,7 34
" II över 1,7 t.o.m.3,0 38
" III " 3,0 " 5,0 42
" IV " 5,0 51
Cigarretter
grupp I t.o.m.0,85 71
" II över 0,85 t.o.m.1,20 78
" III " 1,20 " 1,55 83
" IV " 1,55 " 1,90 88
" V " 1,90 93
Röktobak 374:-
Tuggtobak 120:-
Snus 73:-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a §
Skatten från och med den
1 janu-ari till
kalenderårets utgång skall
tas ut med belopp som
efter en år-lig omräkning
motsvarar de i 2 §
angivna skattebeloppen
multipli-cerade med det
jämförelsetal som anger
förhållandet mellan det
all-männa prisläget i
oktober månad året före det
år beräkningen avser och i
oktober 1993.
Regeringen fastställer
före november månads utgång
de omräknade skattebelopp
som enligt denna lag
skall tas ut under
påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till
hela kronor respektive
hela ören i
överensstämmelse med de i
2 § angivna
skattebeloppen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
10
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:306) om
dryckesskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:306) om dryckesskatt1
dels att 10 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
10 §2
Skatten på spritdrycker, vin, starköl och öl tas ut med de belopp som framgår
av följande uppställning.
Alkoholhalt, Skatt, kronor perliter
volymprocent grundbelopp tilläggsbelopp
över 2,25högst3,5 3:- -
" 3,5 " 4,5 8:50 -
" 4,5 " 7 12:50 -
" 7 " 10 17:10 -
" 10 " 13 26:70 -
" 13 16 36:60 -
" 16 19 47:50 -
" 19 24 47:50 5:10 för varje
hel volymprocent
som överstiger 19
" 24 " 29 73:- 6:20 för varje
hel volymprocent
som överstiger 24
" 29 " 34 104:- 6:40 för varje
hel volymprocent
som överstiger 29
" 34 " 39 136:- 7:70 för varje
hel volymprocent
som överstiger 34
" 39 174:50 7:80 för varje
hel volymprocent
som överstiger 39
I fråga om drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent skall avrundning
ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten uppgår till del av
hel volymprocent.
1 Lagen omtryckt 1984:158.
2 Senaste lydelse 1993:226.
11
Föreslagen lydelse
10 §
Skatten på spritdrycker, vin, starköl och öl tas under år 1994 ut med de belopp
som framgår av följande uppställning. För tiden efter utgången av år 1994 och
fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt
11 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år
1998.
Alkoholhalt, Skattebelopp, kronor per liter
volymprocent grundbelopp tilläggsbelopp
över 2,25 högst 3,5 3:10 -
" 3,5 " 4,5 8:80 -
" 4,5 " 7 13:00 -
" 7 " 10 17:80 -
" 10 " 13 27:80 -
" 13 " 16 38:10 -
" 16 " 19 49:40 -
" 19 " 24 49:40 5:30 för varje
hel volymprocent
som överstiger 19
" 24 " 29 75:90 6:40 för varje
hel volymprocent
som överstiger 24
" 24 " 34 107:90 6:70 för varje
hel volymprocent
som överstiger 29
" 34 " 39 141:40 8:00 för varje
hel volymprocent
som överstiger 34
" 39 181:40 8:10 för varje
hel volymprocent
som överstiger 39
I fråga om drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent skall avrundning
ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten uppgår till del av
hel volymprocent.
12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §3
Skatten från och med den
1 januari till
kalenderårets utgång skall
tas ut med belopp som
efter en årlig omräkning
motsvarar de i 10 §
angivna skattebeloppen
multiplicerade med det
jämförelsetal som anger
förhållandet mellan det
allmänna prisläget i
oktober månad året före det
år beräkningen avser och i
oktober 1993.
Regeringen fastställer
före november månads utgång
de omräknade skattebelopp
som enligt denna lag
skall tas ut under
påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till
hela tioöringar i
överensstämmelse med de i
10 § angivna
skattebeloppen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
3 Förutvarande 11 § upphävd genom 1992:572.
13
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-13
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1993, varvid statsrådet
Lundgren varit föredragande, har regeringen för Lagrådets yttrande överlämnat
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
2. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
3. lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användningav vissa
oljeprodukter,
4. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
5. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
6. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Monica
Falck.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
1
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik,
Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsråden Wibble och Lundgren
Regeringen beslutar proposition 1993/94:25 Inriktningen av den ekonomiska
politiken.
1