Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2024/25:100 2025 års ekonomiska vårproposition – Förslag till riktlinjer Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 10 april 2025 Ulf Kristersson Elisabeth Svantesson(Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjernas syfte är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2026. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken baseras på propositionens övriga innehåll, dvs. en beskrivning av finanspolitikens övergripande inriktning, en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser, en redovisning av utmaningarna för sysselsättningspolitiken samt betydelsen av produktivitet och offentliga investeringar, en uppföljning och bedömning av de budgetpolitiska målen, en uppföljning av statens budget samt en bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. I propositionen lämnas även förslag till vissa ändringar av utgiftsområdenas indelning. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut5 2Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken7 2.1Politiska utgångspunkter7 2.2Den ekonomiska utvecklingen16 2.3Den offentliga sektorns finanser20 2.4Det finanspolitiska ramverket20 3Den makroekonomiska utvecklingen25 3.1Utsikterna i omvärlden 2025 och 202625 3.2Utsikterna i Sverige 2025 och 202627 3.3Osäkerhet i prognosen34 3.4Utvecklingen 2027 och 202835 3.5Alternativa scenarier36 3.6Prognosrevideringar37 3.7Utvecklingen enligt andra bedömare38 3.8Utvärdering av prognoser för den makroekonomiska utvecklingen40 3.9Regeringens mått på välstånd42 4Sysselsättning, produktivitet och offentliga investeringar51 4.1Utmaningar för sysselsättningspolitiken51 4.2Produktivitet och dess utveckling efter två kriser68 4.3De offentliga investeringarna73 5De budgetpolitiska målen81 5.1Uppföljning av målet för det offentliga finansiella sparandet81 5.2Uppföljning av skuldankaret83 5.3Uppföljning av utgiftstaket och bedömning av utgiftstakets nivå för 202884 5.4Uppföljning av det kommunala balanskravet87 5.5Ändringar i det finanspolitiska ramverket88 6Inkomster93 6.1Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler93 6.2Offentliga sektorns skatteintäkter95 6.3Statens inkomster103 6.4Uppföljning av statens inkomster103 7Utgifter107 7.1Inledning107 7.2Utgiftsramar 2025–2028108 7.3Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna över tid109 7.4Uppföljning av utgifterna 2025121 7.5Förändring av utgiftsramar och takbegränsade utgifter 2026 och 2027 sedan budgetpropositionen för 2025123 7.6Stöd till Ukraina127 8Statens budgetsaldo och statsskulden129 8.1Inledning129 8.2Statens budgetsaldo130 8.3Statsskulden133 8.4Uppföljning av statens budgetsaldo135 9Den offentliga sektorns finanser137 9.1Inledning138 9.2Den offentliga sektorns finanser138 9.3Statens finanser144 9.4Ålderspensionssystemets finanser146 9.5Kommunsektorns finanser147 9.6Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet151 9.7Finansiellt sparande enligt olika bedömare152 9.8Uppföljning av offentliga sektorns finanser154 9.9Sveriges återhämtningsplan inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens157 10Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet159 10.1Vad avses med att finanspolitiken är hållbar?159 10.2Långsiktiga utmaningar för finanspolitiken160 10.3Ett scenario för utvecklingen på lång sikt160 10.4Andra bedömningar av finanspolitikens hållbarhet165 11Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden167 11.1Säkerhetshöjande åtgärder inom det civila samhället167 Bilaga 1Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser Bilaga 2Fördelningspolitisk redogörelse Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 2025 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen godkänner förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 2). Riksdagen godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 1 Rikets styrelse respektive utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (avsnitt 11.1). Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken Politiska utgångspunkter Efter år av hög inflation som har skapat en svag ekonomisk utveckling har återhämtningen i svensk ekonomi börjat. Återhämtningen har dock inte nått fram till alla svenskar, och Sverige befinner sig alltjämt i lågkonjunktur. Osäkerheten i omvärlden är stor, vilket bedöms tynga återhämtningen. I början av april aviserade den nya amerikanska administrationen omfattande importtullar på varor från nästan alla världens länder. Detta har lett till en ökad osäkerhet kring den globala tillväxten, vilket har skapat turbulens på de finansiella marknaderna, bl.a. kraftiga börsfall. Vissa länder har svarat med motåtgärder medan andra har inlett förhandlingar med USA. Osäkerheten kring tullarnas slutgiltiga omfattning och varaktighet är fortsatt stor, men högre tullar, i värsta fall kombinerat med handelskrig, riskerar att göra lågkonjunkturen än mer utdragen. Sverige står dock på en stabil ekonomisk grund och har möjlighet att agera ytterligare om så skulle behövas. Regeringens ekonomiska politik syftar till att sätta det svenska folkets ekonomi främst. Regeringen avser att använda styrkan i den svenska ekonomin för att stärka den ekonomiska utvecklingen och parera eventuella negativa effekter av den osäkerhet som råder. Det gäller särskilt om utvecklingen skulle innebära avsevärt lägre tillväxt i Sverige. Regeringen ärvde en ekonomi med hög inflation, låg tillväxt och hög arbetslöshet. Den höga inflationen utgjorde en tung ekonomisk börda för såväl hushåll som för företag, kommuner och regioner. Vid tillträdet påbörjades därför ett arbete i flera steg. Det första steget var att bekämpa inflationen, då den var roten till en stor del av Sveriges akuta ekonomiska problem. Regeringens prioriteringar har, tillsammans med Riksbankens penningpolitik och ansvarstagande från arbetsmarknadens parter, gett effekt. Inflationstrycket är nu avsevärt lägre, vilket är positivt. Den högre prisnivån är dock fortsatt kännbar. Köpkraften har urholkats och många har fått se det reala värdet på sina sparkonton minska. Bolånetagare brottas med höga räntekostnader, och företagare har mött en vikande efterfrågan samtidigt som kostnaderna har ökat. Inflationsbekämpningen i kombination med regeringens stora tillskott till bl.a. vård och skola har underlättat för hårt drabbade kommuner och regioner. Den lågkonjunktur och ökade arbetslöshet som har drivits fram av den höga inflationen präglar dock fortsatt svensk ekonomi. Regeringen tar nu nästa steg. Den ekonomiska politiken fokuserar på tre områden. Det handlar om att stärka hushållen och stötta återhämtningen, att återupprätta arbetslinjen och pressa ner arbetslösheten samt att öka tillväxten och investeringarna i Sverige. Skulle inflationen varaktigt vända uppåt till höga nivåer behöver inflationsbekämpning åter bli en central prioritering. En politik för att göra Sverige rikare och tryggare Stärka hushållen För det första handlar regeringens politik om att fortsätta stärka hushållen. Trots att reallönerna nu stiger behöver mer göras för att stärka hushållens köpkraft och återställa den till tidigare nivåer. Därför har skatten sänkts för alla som arbetar, och som har arbetat. Sänkningen av drivmedelsskatter och de lägre kraven i reduktionsplikten gör stor skillnad i mångas plånböcker, liksom sänkt skatt på sparande. Samtidigt är situationen för hushållen alltjämt tuff. Regeringen följer därför utvecklingen för hushållen noga och återkommer vid behov i budgetpropositionen. Regeringen står på hushållens sida. Att hushållen bygger upp ett sparande gör Sverige starkt. Sparande och flit ska löna sig, liksom att jobba de där extra timmarna för att bygga upp en buffert för sämre tider. Att människor arbetar och sparar gynnar hela samhället. Matpriserna fortsätter att stiga. Det har flera orsaker, varav en är stigande priser på världsmarknaden. En annan orsak är svag konkurrens inom svensk livsmedelssektor. Därför behövs fortsatt arbete för att stärka konkurrensen i syfte att pressa ner priserna, inte minst på mat. Regeringen kommer fortsatt inom ramen för Livsmedelsstrategin 2.0 att vidta åtgärder för att stärka konkurrenskraften, lönsamheten och robustheten i den svenska livsmedelskedjan. Återupprätta arbetslinjen, pressa ner arbetslösheten och minska utanförskapet För det andra fokuserar regeringens ekonomiska politik på att återupprätta arbetslinjen och pressa ner arbetslösheten. Efterfrågan på arbetskraft är fortsatt dämpad och arbetslösheten är högre än för ett år sedan. Den konjunkturella arbetslösheten möts bäst genom att stötta aktiviteten i ekonomin och få fart på tillväxten. Därför har regeringen i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) föreslagit flera åtgärder för att stötta ekonomin och sysselsättningen och föreslår nu ytterligare satsningar i detta syfte. Underliggande finns dock långvariga strukturella problem på arbetsmarknaden och ett stort utanförskap. För att åtgärda dessa kommer det att krävas en kombination av reformer under lång tid. De strukturella problemen på arbetsmarknaden handlar bl.a. om svårigheter att matcha arbetslösas kvalifikationer med arbetsgivarnas efterfrågan. Det förklaras främst av att en stor andel av de arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden och tillhör grupper som har svårt att konkurrera om lediga jobb, exempelvis för att de saknar tillräcklig utbildning eller inte har tillräckliga kunskaper i det svenska språket. Denna problematik finns i synnerhet bland personer födda utanför Europa, som jämfört med födda i Sverige eller övriga Europa har en högre andel långtidsarbetslösa och en högre andel som endast har förgymnasial utbildning. Regeringen genomför nu en rad åtgärder för att pressa ner den höga arbetslösheten. Arbetsförmedlingen ska prioritera personer som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Myndigheten har också fått i uppdrag att öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningar och att informera arbetsgivare om särskilda insatser vid anställning av personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Samtidigt förbättras möjligheterna för att fler ska gå en yrkesutbildning. En stor bidragsreform för att få fler i arbete genomförs. Regeringen har initierat ett reformarbete i tre delar. Det handlar om ett bidragstak för att det alltid ska löna sig att arbeta, en successiv kvalificering till den svenska välfärden och ett aktivitetskrav för rätten till försörjningsstöd. De här reformerna bedöms sammantaget bidra till såväl ökat arbetsutbud som minskat utanförskap på sikt. Arbetslösheten är och har under en längre tid varit hög i vissa invandrargrupper, ofta grupper där Sverige dessutom har tagit emot många personer under de senaste 20 åren. I dessa grupper har såväl utanförskap som arbetslöshet ofta bitit sig fast, trots omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Integrationspolitiken läggs om så att den blir mer kravbaserad. I syfte att motverka utanförskap, öka graden av självförsörjning och påverka incitamentsstrukturer avser regeringen att se över flerbarnstillägget. Den frivilliga återvandringen bör kraftigt stimuleras och ökas, vilket kan bidra till att minska antalet människor som lever i utanförskap och de följder ett sådant utanförskap får för det svenska samhället och individen. Frivillig återvandring skapar möjligheter för individen till en nystart i livet och kan innebära att ekonomin och arbetskraften växer i ett land. I Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete för att under 2026 kraftigt öka bidraget för den som väljer att återvandra, i syfte att stimulera frivillig återvandring. Flera myndigheter har fått i uppdrag att bistå Migrationsverket i arbetet med informationsinsatser för att uppmuntra frivillig återvandring. Därtill ska en nationell samordnare utses, som ska sprida information och föra dialog med kommuner inklusive socialtjänst i syfte att stärka arbetet med att vägleda, informera om och uppmuntra till frivillig återvandring. Såväl det kraftigt höjda återvandringsbidraget som den stora bidragsreformen kommer var för sig och i kombination kunna leda till ett minskat utanförskap på sikt. Arbetslöshetsförsäkringen reformeras med en tydligare nedtrappning för att stärka incitamenten till återgång i arbete. Försäkringen förstärks också genom att taket höjs och fler personer omfattas. På efterfrågan från arbetsmarknadens parter har regeringen sett till att etableringsjobben har kommit på plats. Nu behöver betydligt fler anställas så att fler nyanlända och långtidsarbetslösa kan ta steget in på arbetsmarknaden. Att behärska det svenska språket är centralt för den enskildes möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Det behövs också starkare incitament för att göra en extra ansträngning och utveckla sin kompetens. Utbildning och ökat ansvar på jobbet ska löna sig mer. Därför krävs lägre marginalskatter. Principen om hälften kvar, dvs. att löntagare åtminstone ska få behålla hälften av en löneökning efter skatt, bör gälla. Regeringen har tagit viktiga steg för att uppnå detta. Underlätta investeringar och öka tillväxten i Sverige För det tredje kommer regeringen att prioritera åtgärder som ökar investeringarna och tillväxten i Sverige. En växande ekonomi är en förutsättning både för en god välfärd och för att kunna finansiera den uppbyggnad av försvaret som Sverige står inför. Signalerna från USA om ökad protektionism gör det nu än viktigare, både för Sverige och för EU, att stärka vår konkurrenskraft och öka vår produktivitet. Här har EU och medlemsstaterna en hemläxa att göra. EU behöver skyndsamt öka takten i förhandlingar om att ingå fler frihandelsavtal. Ökade handelshinder kan dämpa den långsiktiga tillväxten, men det primära problemet är svag tillväxt i Europa. Sverige ska driva på för ett EU som blir mer konkurrenskraftigt. Ökad tillväxt i Europa gynnar svensk ekonomi och stärker även EU:s position vid de globala förhandlingsborden. Regeringens politik kommer att utgå från två frågeställningar – hur det privata kapitalet i EU kan öka och hur det kan bli mer lönsamt att investera privat kapital i EU. Reformer som gynnar sparande, investeringar och en väl fungerande kapitalmarknad kommer att vara vägledande. Det finns en risk för att kommande politiska åtgärder i USA kan driva investeringar bort från Europa och Sverige till USA. Regeringen bevakar utvecklingen och är redo att svara med ytterligare åtgärder vid behov. Sverige gör nu sin hemläxa. Utöver andra tillväxtstimulerande åtgärder behöver produktiviteten stärkas. Produktivitetstillväxten har avtagit sedan den globala finanskrisen och det finns inget entydigt svar på varför. Färre produktivitetshöjande investeringar och att globaliseringstakten har bromsat in är två faktorer som sannolikt har spelat in. Regeringen arbetar för att öka produktiviteten, exempelvis genom den förda arbetsmarknadspolitiken och genom investeringar för ett mer dynamiskt näringsliv. Därutöver är utbildning och forskning av hög kvalitet helt avgörande för Sveriges välstånd. Vi behöver därför ta tillbaka skolan till grunderna och återupprätta en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. I december 2024 fattade riksdagen beslut om regeringens förslag till nya ekonomiska ramar för transportinfrastrukturen under perioden 2026–2037 (prop. 2024/25:28). Det är en historiskt stor satsning där ramarna för transportinfrastrukturen ökar med över 200 miljarder kronor, vilket motsvarar över 20 procent, jämfört med den tidigare planperioden. Att bana väg för innovation och utveckling är en annan viktig del. Regeringen lämnade i december 2024 en forsknings- och innovationsproposition (prop. 2024/25:60) som innehåller den största ökningen av resurser till forskning och innovation någonsin. Medel föreslås bl.a. till excellent forskning, forskning och innovation inom banbrytande teknik och forskningsinfrastruktur. För att ge företag incitament till ökade investeringar i forskning och utveckling och bättre förutsättningar att attrahera och behålla internationell nyckelkompetens har regeringen under mandatperioden också höjt taket för det s.k. FoU-avdraget och gjort expertskattereglerna mer generösa. Regeringen avser att ytterligare förbättra skattevillkor som understödjer företagens möjligheter att bedriva forskning och utveckling. Samtidigt fortgår arbetet för att underlätta och förbättra förutsättningarna för utländska doktorander och forskare i Sverige. Som värdland för den europeiska forskningsanläggningen European Spallation Source (ESS) har Sverige gjort omfattande åtaganden avseende bl.a. ESS konstruktion, drift och framtida avveckling. Vidare har regeringen i december 2024 lämnat en energiforskningsproposition (prop. 2024/25:72) som innehåller historiska satsningar på forskning om kärnkraft. Sverige ska fortsatt vara ett attraktivt land för forskning och innovation i framkant. Sverige har ett strategiskt intresse av att ha en stark närvaro i Arktis, särskilt i ljuset av ett nytt säkerhetspolitiskt läge och Natomedlemskapet. Regeringen bedömer att Sveriges ledande position inom polarforskning och oberoende tillträde till Arktis behöver säkras. Hänsyn ska även tas till vår kapacitet för utbyggnad och reparation av undervattensinfrastruktur. Regeringen har därför beslutat om ett uppdrag att ta fram ett underlag inför en möjlig nyanskaffning av ett polarforskningsfartyg som redovisas den 31 maj 2025 (U2024/00015). Syftet med uppdraget är att regeringen ska kunna ta ställning till en möjlig nyanskaffning av ett polarforskningsfartyg. Tillväxt driven av entreprenörskap i ett starkt näringsliv är en av förutsättningarna för uppbyggnaden av det svenska försvaret. Förutsättningar för högre tillväxt handlar också om att underlätta för företagare. Regeringen fortsätter därför att rensa upp i de komplicerade regler som drabbar företagare och arbetar för att skattesystemet i än högre grad ska uppmuntra till företagande, egen ansträngning och investeringar i Sverige. Det gäller inte minst i bostadssektorn. Krångliga regelverk, bristande tillgång till byggbar mark och långa ledtider i plan- och byggprocessen hämmar bostadsbyggandet. För att förenkla regelverken har regeringen tagit initiativ till ett stort antal åtgärder, bl.a. lättnader i byggkraven för studentbostäder och ett nytt regelverk för bygglov. Boverket har beslutat om nya förenklade bygg- och konstruktionsregler. Boverket ska också få i uppdrag att ta fram förslag på hur ett typgodkännande av småhus, det s.k. Sverigehuset, kan genomföras. Regeringen anser att en reform inom miljöprövningen behövs för att tillståndsprocesserna ska bli mer effektiva och förutsebara. Det är särskilt viktigt att miljötillståndsprocessen inte fördröjer en skyndsam upprustning av det svenska försvaret. Regeringen följer frågan och har bl.a. fattat beslut om en tillfällig förordning för att förenkla miljöprocesserna för försvaret. Tillväxt förutsätter god tillgång till energi. Nedläggningen av kärnkraft i södra Sverige har bidragit till att obalanserna i elsystemet har ökat. Det har medfört högre priser i södra Sverige och bidragit till att nya investeringar har nekats eller behövt vänta på anslutning till elnätet. Denna utveckling försämrar svensk konkurrenskraft och försvårar klimatomställningen. Därför har regeringen påbörjat processen för att möjliggöra att ny kärnkraft ska kunna byggas. De första reaktorerna bör stå på plats 2035. Tillståndsprocessen för kärnkraften görs om för att bli effektivare och kunna kortas betydligt. För att möjliggöra investeringar har regeringen bl.a. presenterat en riskdelningsmodell i syfte att få till stånd nya kärnkraftsinvesteringar (prop. 2024/25:150), samt tillsatt Elmarknadsutredningen (KN 2024:02) i syfte att analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan utvecklas. Målbilden är att säkerställa ett leveranssäkert elsystem med god tillgång till el, konkurrenskraftiga priser i hela landet och att prisskillnaderna inom landet minskar. Regeringen anser att personlig assistans är en frihetsreform som ska värnas. Det förutsätter samtidigt att systemet skyddas mot brottsligt utnyttjande. Den personliga assistansen behöver vara utformad på ett sådant sätt att den motstår välfärdsbrottslighet, är förutsägbar för den assistansberättigade samt säkerställer att den assistansberättigade får sina behov tillgodosedda. Därför avser regeringen att under mandatperioden introducera åtgärder med målsättningen om ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att ta över huvudmannaskapet för personlig assistans i sin helhet. Uppdraget ska redovisas senast den 8 maj 2025. Ansvarstagande i en osäker värld Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har i grunden försämrat det säkerhetspolitiska läget för Sverige och Europa. Våld och otrygghet har brett ut sig i samhället och präglar den generation som nu växer upp. Därtill har höga kostnader för företag och ekonomiskt pressade hushåll förmörkat vardagen. Sverige står inför ekonomiskt krävande uppgifter framöver. De politiska prioriteringarna bör främja tillväxt, välfärd, och säkerhet. Regeringen gör stora ansträngningar för att prioritera om de offentliga resurserna, effektivisera statsförvaltningen och ser även över antalet myndigheter. Efter en framgångsrik inflationsbekämpning har den politiska kursen kunnat riktas om mot reformer och investeringar som bygger Sverige rikare och tryggare, i dag – men också för kommande generationer. Förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2025 (prop. 2024/25:99) tar Sverige ytterligare några steg framåt på den inslagna vägen. Åtgärder för att stötta ekonomin och öka tryggheten Samtidigt med denna proposition lämnar regeringen propositionen Vårändringsbudget för 2025 till riksdagen. I den presenteras bl.a. åtgärder inom följande områden: åtgärder för att ta Sverige genom lågkonjunkturen brottsbekämpning och ökad trygghet stärkt svensk försvarsförmåga och fortsatt stöd till Ukraina Åtgärder för att ta Sverige genom lågkonjunkturen Svensk ekonomi är i en lågkonjunktur. Regeringen föreslår därför åtgärder för att stimulera efterfrågan, motverka arbetslösheten och påskynda industrins klimatomställning. Byggbranschen har drabbats hårt av den svaga efterfrågan, och är den bransch där sysselsättningen har minskat som mest under nuvarande lågkonjunktur. För att stötta byggbranschen i det nuvarande konjunkturläget föreslår regeringen att subventionsgraden för rotavdraget höjs tillfälligt under 2025 från 30 procent till 50 procent. Förslaget lämnas i propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget (prop. 2024/25:156). Vidare föreslår regeringen att ytterligare medel avsätts under 2025 för att stödja näringslivets gröna omställning och bostadspolitisk utveckling i framför allt norra Sverige genom kapitaltillskott till Norrlandsfonden. Lågkonjunkturen tydliggör de strukturella problem som länge har funnits på den svenska arbetsmarknaden. Ett exempel är problemen med matchning; trots att det finns lediga arbeten är arbetslösheten hög. Detta gäller framför allt bland utrikes födda och personer som saknar gymnasial utbildning. Dessa två grupper är dessutom till stor del överlappande. Sverige har även en omfattande arbetskraftsinvandring till lågkvalificerade yrken, som i många fall bör kunna utföras av personer som redan bor i Sverige. Regeringen har därför beslutat att höja försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare. Det finns också ett stort behov av att minska kompetensbristen inom vissa sektorer och att stärka omställningsförmågan. Regeringen föreslår därför att medel tillförs för att förstärka yrkeshögskolan så att tillgången till yrkesutbildningar förbättras, med inriktning mot korta kurser. Regeringen föreslår också medel till fler platser inom den yrkesinriktade vuxenutbildningen för att förbättra tillgången till arbetskraft med rätt utbildning och för att fler snabbt ska kunna komma i arbete. Regeringen har infört en pilotverksamhet med en ny form av nationell yrkesutbildning på gymnasial nivå som pågår t.o.m. 2026. Regeringen avser att förlänga pilotverksamheten t.o.m. 2028 i avvaktan på utvärdering av verksamheten. Regeringen har även för avsikt att höja ersättningsnivåerna i statsbidraget för regionalt yrkesvux i enlighet med förslag i betänkandet Växla yrke som vuxen (SOU 2024:16), för bl.a. ökad kvalitet inom utbildningarna. Regeringen avser att återkomma avseende övriga förslag i betänkandet. Mot bakgrund av den svaga konjunkturen är det även angeläget att främja ungas etablering på arbetsmarknaden. Därför vill regeringen stärka möjligheterna att skapa jobb och sommarjobb för unga i kommuner med hög arbetslöshet. Regeringen föreslår också en förstärkning av Arbetsförmedlingen och avser att föreslå en tidigarelagd höjning av taket i arbetslöshetsförsäkringen under de 100 första ersättningsdagarna. Regeringen föreslår dessutom ökade medel till Försäkringskassan bl.a. för att förbereda arbetet med genomförande av förslag i betänkandet Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare (SOU 2025:15) för att stärka drivkrafterna till att gå från bidrag till arbete. Utöver detta föreslår regeringen att Försäkringskassan och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket tillförs medel för att implementera den första etappen av det förstärkta högkostnadsskyddet för tandvård som omfattar personer som är 67 år eller äldre. Reformen träder i kraft den 1 januari 2026. Lågkonjunkturen har också drabbat kultursektorn, med ökad arbetslöshet som följd. Regeringen föreslår därför åtgärder för att stärka kultursektorn och det arbete som myndigheterna bedriver med samlingsförvaltning och omhändertagande av värdefullt kulturarv. Regeringen vill även stärka de verksamhetsmässiga förutsättningarna för Operan, Dramaten, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet och Historiska museet. Därför avser regeringen att föreslå en ny hyresmodell som bl.a. kommer att innebära att marknadsmässig hyra ska tillämpas för verksamheternas huvudbyggnader, i stället för kostnadshyra. I särskilda fall kan en intäktsjusterad hyra tillämpas. Regeringen avser att återkomma om finansiering av den nya hyresmodellen. Det är angeläget att hålla uppe takten i klimatomställningen. Det svenska näringslivet är motorn i omställningen och ska ges förutsättningar för att vara ledande i denna. Industriklivet är ett av regeringens viktigaste styrmedel för industrins klimatomställning. För att säkra en fortsatt hög takt i omställningen av industrin föreslår därför regeringen en förstärkning av Industriklivet. Det är också angeläget att elektrifieringen av transportsektorn inte tappar fart, och att utsläppen inom den s.k. ESR-sektorn minskar. Regeringen föreslår därför att bemyndigandet för Klimatklivet höjs. Därigenom förstärks möjligheten att kunna bevilja stöd från Klimatklivet till stora och mer långsiktiga investeringar. Därutöver kommer regeringen att kompensera de kommuner och regioner som har fått reducerat elstöd på grund av att de har ansetts bedriva jordbruksverksamhet. Regeringen avser också att höja ersättningen i skrotningspremien. Dessutom föreslår regeringen utökade medel till Trafikverket för att kunna upprätthålla nuvarande trafikavtal så att nattågstrafiken till och från övre Norrland kan fortsätta samt en extra satsning på vägunderhåll. En större osäkerhet i omvärlden har ökat efterfrågan på exportkreditgarantier för affärer kopplade till infrastruktur, den gröna omställningen och försvarssektorn. För att fortsatt dela risk med exportföretag föreslår regeringen att kreditgarantiramen för exportkrediter utökas. Brottsbekämpning och ökad trygghet Brottsligheten skadar förtroendet och tilliten som det svenska samhället vilar på. Den organiserade brottsligheten är systemhotande och utgör ett allvarligt hot mot det öppna samhället, den enskilda människans frihet och grunderna för vår rättsstat. Den fortsätter att släcka liv och finns i hela landet. Utsatthet för kriminalitet skapar otrygghet, och utan trygghet, ingen frihet. För att vända utvecklingen genomför regeringen den största offensiven i svensk historia mot organiserad brottslighet. Sverige ska bli ett tryggare land att bo och leva i. En av regeringens mest prioriterade uppgifter är att med kraft trycka tillbaka brottsligheten. De brottsbekämpande myndigheterna har getts mer resurser och effektivare verktyg, vilket ställer högre krav på resultat. Som en del av perspektivskiftet från gärningsman till brottsoffer och samhällsskydd har straffen för ett flertal brott skärpts. Regeringen avser att under återstoden av mandatperioden gå fram med ett flertal viktiga reformer på det straffrättsliga området. Kvotdelen av straffet som avtjänas före villkorlig frigivning höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar och avses införas successivt i takt med att Kriminalvårdens expansion medger det. Avsikten är att villkorlig frigivning på sikt endast ska kunna beviljas om det finns särskilda skäl. Vidare avser regeringen att införa en ny tidsobestämd påföljd, säkerhetsstraff. Regeringen överväger åtgärder för att stödja och hjälpa brottsoffer som bl.a. har utsatts för terroristbrottslighet eller allvarlig brottslighet som innefattar förstörelse av bostad. Regeringen har dessutom föreslagit att ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier ska införas. Regeringen genomför också en kraftsamling mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck och har under mandatperioden vidtagit flera åtgärder för att effektivisera brottsbekämpningen avseende dessa brott. Det handlar bl.a. om en reformering av kontaktförbudslagstiftningen. Därtill har en utredning som ska se över ett antal straff- och civilrättsliga frågor i syfte att skärpa synen på hedersrelaterat våld och förtryck tillsatts. Regeringen har tagit initiativ till åtgärder som underlättar för kameraövervakning. Även arbetet med att inrätta ett finansiellt underrättelsecentrum har påbörjats. Kriminalvården står inför en kraftig expansion av antalet häktes- och fängelseplatser. Regeringen föreslår därför ytterligare medel för att säkerställa förutsättningarna för kapacitetsförstärkningen. Kriminalvården har fått i uppdrag att löpande införa lämpliga åtgärder i syfte att minska dygnskostnaderna och säkerställa att kapaciteten svarar mot prognostiserade behov. Utbyggnaden av Kriminalvården kräver beslut och åtgärder av en rad aktörer i samhället. Regeringen har därför utsett en nationell samordnare för att stödja en skyndsam och kostnadseffektiv expansion av Kriminalvården. Regeringen avser att återkomma med en preciserad plan och analys för att möta expansionsbehovet. Utvecklingen med en eskalerande våldsspiral av skjutningar och sprängningar sätter ökad press på den sociala barn- och ungdomsvården. Regeringen föreslår därför ökade medel till Statens institutionsstyrelse för att i högre grad tillgodose behovet av låsbara platser genom att låta myndigheten inrätta särskilda ungdomshem via avtal med kommuner och regioner. Vidare föreslår regeringen att medel tillförs till kommunerna för att i högre grad se till att placeringar kan verkställas i god tid. Regeringen stärker också kvinnors och flickors möjligheter till organisering i utanförskapsområden. Säkerhetsläget i skolan har försämrats. Ett antal fall av grövre våld har inträffat i skolor, och några har haft dödlig utgång. Skjutningen på Campus Risbergska i Örebro är den värsta masskjutningen i Sveriges historia. Regeringen föreslår ökade medel för att stärka tryggheten och säkerheten i skolan, och avser att återkomma till riksdagen med förslag från Skolsäkerhetsutredningen om ett nytt säkerhetskapitel i skollagen. Detta innebär bl.a. att huvudmän ska säkerställa en beredskap för att hantera allvarliga våldssituationer och att rektorer ska göra en polisanmälan om det kan misstänkas att ett brott har begåtts av en elev i samband med skolverksamheten. Regeringen föreslår även att medel tillförs 2025 för ett statsbidrag i syfte att stärka bl.a. det fysiska skyddet av byggnader och lokaler i skolan. Dessutom föreslår regeringen att medel tillförs de skolsociala teamen för att ytterligare underlätta samverkan mellan skola och socialtjänst i det förebyggande arbetet i syfte att öka närvaron och måluppfyllelsen i skolan. Då övergången mellan barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och vuxenpsykiatrin inte är motiverad av förändrat vårdbehov, utan endast av att en viss ålder uppnåtts är det viktigt att se till att patienter inte faller mellan stolarna. Det gäller inte minst personer med riskbeteenden, något som är vanligt förekommande vid vansinnesdåd. Därför föreslår regeringen att medel tillförs för att stimulera en flexibel övergång mellan BUP och vuxenpsykiatrin, och därmed tillförsäkra att välfungerande behandlingar och upparbetade vårdkontakter inte går förlorade. Regeringen föreslår dessutom att medel tillförs för att öka tillgängligheten inom både vuxenpsykiatrin och BUP samt åtgärder för ökade möjligheter till självvald inläggning för att stärka den psykiatriska vården ytterligare. Vidare avser regeringen att fortsatt prioritera insatser för unga med självskadebeteende med särskilt fokus på ätstörningar. Regeringen avser därför att återkomma med förslag på åtgärder för regionerna inom ramen för överenskommelsen om tillgänglighet inom barn- och ungdomspsykiatri med specifik inriktning mot ätstörningsvården. Därtill avser regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ge regionerna stöd i insatser för en bättre fungerande vårdkedja vid ätstörningar samt höjd kvalitet i ätstörningsvården. Samhällets grundläggande värderingar ska förankras hos och följas av var och en som lever och bor i Sverige, med minskade risker för utanförskap och parallella samhällsstrukturer. Regeringen tillför därför medel för att på fler sätt kunna följa skillnader i värderingar mellan inrikes och utrikes födda. Brott mot välfärden är en lukrativ inkomstkälla för den organiserade brottsligheten. Det handlar om att kriminella aktörer på felaktiga grunder systematiskt tillskansar sig bidrag och ersättningar, men även att de själva bedriver välfärdsverksamhet för att komma åt offentliga medel. Att förhindra otillbörligt nyttjande av offentliga medel, förhindra att företag och andra juridiska personer används som brottsverktyg, bekämpa arbetslivskriminalitet och öka återtagandet av brottsvinster är därför prioriterade frågor för regeringen. Det är även prioriterat för regeringen att motverka bidragsbrott och felaktiga utbetalningar vid vistelse eller bosättning utomlands, och därför vidtar regeringen flera åtgärder i detta syfte. Regeringen har bl.a. stärkt möjligheterna till informationsutbyte mellan myndigheter, gett Pensionsmyndigheten i uppdrag att stärka kontrollen av vissa bosättningsbaserade förmåner vid utlandsvistelse och gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå nya och förbättrade verktyg att upptäcka felaktiga utbetalningar vid vistelse eller bosättning utomlands (dir. 2025:34). Genom penningöverföringar och valutaväxling kan pengar som härrör från brott föras över mellan kriminella i olika länder. Regeringen har därför agerat genom att bl.a. föreslå lagändringar för att motverka att kriminella nätverk missbrukar det finansiella systemet för att begå bedrägerier, tvätta brottsvinster och återinvestera vinster i kriminell verksamhet, både i Sverige och i andra länder. I syfte att minska felaktiga utbetalningar och motverka bidragsbrott, föreslår regeringen ökade medel till Försäkringskassan för att förbereda för ett införande av administrativa sanktionsavgifter och avstängning från socialförsäkringsförmåner. Stärkt svensk försvarsförmåga och fortsatt stöd till Ukraina Säkerhetsläget har fortsatt att försämras såväl i Sveriges närområde som globalt. Det har gått drygt tre år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Utöver angrepp mot militära mål riktas den ryska aggressionen i urskillningslösa angrepp mot civila och civil infrastruktur. Sverige kommer att stötta Ukraina så länge som det krävs. Europas engagemang för Ukraina är viktigt och regeringens främsta utrikespolitiska prioritet. Därför har regeringen i propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146) föreslagit att tidigarelägga delar av Ukrainaramen för 2026 för att möjliggöra ett ännu mer kraftfullt stöd 2025. Sverige kommer att fortsätta stödja Ukraina och verka för att fler länder trappar upp stödet. I osäkra tider är samarbete och allianser av särskilt stor betydelse. Det har gått drygt ett år sedan Sverige blev medlem i Nato och medlemskapet är en styrka både för Sverige och Nato. Det har vidare blivit tydligt att Europa behöver ta ett betydligt större ansvar för sin säkerhet, både gemensamt och på nationell nivå. Den europeiska försvarsindustriella basen behöver stärkas och försvarsuppbyggnaden påskyndas. I syfte att påskynda uppbyggnaden av den svenska militära förmågan föreslår regeringen ett ökat bemyndigande för läglighetsköp av försvarsmateriel. Genom bemyndigandet ska det militära försvaret få finansiellt handlingsutrymme att tidigarelägga beställningar och tillvarata möjligheter till anskaffning av materiel och anläggningar. Regeringen bedömer att det nya säkerhetsläget medför betydande men nödvändiga utgifter för att stärka Sveriges försvarsförmåga. För att underlätta för en snabb uppbyggnad och för att inte tränga undan andra nödvändiga utgifter bedömer regeringen att nya försvarsutgifter, inklusive stödet till Ukraina, tillfälligt bör lånefinansieras (se vidare avsnitt 5.5.) I ett mer utmanande säkerhetsläge behöver även det civila försvaret stärkas. Regeringen föreslår därför att medel från den ekonomiska planeringsram för civilt försvar som beslutades i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) fördelas för att stärka beredskapsstrukturen och civilsamhällesorganisationernas arbete kopplat till civilt försvar. Förmågan att identifiera, hantera och bemöta cyber- och hybridhot samt angrepp är av fundamental betydelse för Sveriges säkerhet och motståndskraft. Regeringen föreslår därför att medel tillförs bl.a. till Kustbevakningen för att under 2025 stärka förmågan att hantera det försämrade säkerhetspolitiska läget samt till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för att stärka forskning och innovation inom cybersäkerhetsområdet. Regeringen föreslår även satsningar kopplade till AI, för en starkare svensk roll inom ny teknik. Regeringen avsätter även medel till Sjöfartsverkets sjö- och flygräddningstjänst. För att säkerställa verksamheten framgent avser regeringen att återkomma om hur Sjöfartsverket långsiktigt och kostnadseffektivt ska finansieras så att central samhällsservice som sjö- och flygräddning samt isbrytning kan vidmakthållas över tid. Den ekonomiska utvecklingen Stor osäkerhet präglar världsekonomin Den globala BNP-tillväxten var stabil under andra halvåret 2024. Världshandeln steg och den globala industrikonjunkturen stärktes. Skillnaderna var dock fortsatt stora mellan olika ekonomier. Den amerikanska ekonomin fortsatte att växa i snabb takt, medan euroområdet uppvisade relativt blygsamma tillväxtsiffror. Den tyska ekonomin, som präglas av en rad strukturella och konjunkturella utmaningar, uppvisade under 2024 en negativ tillväxt för andra året i rad. Centralbanker runt om i världen har fortsatt att sänka sina styrräntor, vilket har stöttat den ekonomiska aktiviteten. Samtidigt var inflationen fortsatt något förhöjd i både euroområdet och USA i slutet av 2024. Osäkerhet kring geopolitik och handelspolitik har under 2025 präglat världsekonomin negativt. Aviseringen om ökade importtullar i USA har skapat turbulens på de finansiella marknaderna och kraftiga börsfall. Högre tullar väntas leda till högre kostnader för företag och hushåll, vilket bedöms dämpa efterfrågan. Samtidigt riskerar ökad osäkerhet i sig att dämpa den ekonomiska aktiviteten då företag och hushåll senarelägger investeringar, anställningar och inköp. Regeringens bedömning av den makroekonomiska utvecklingen är baserad på publicerad statistik t.o.m. den 6 mars 2025. I USA har införandet av tullar mot en rad länder bidragit till att förtroende bland både konsumenter och företag har minskat under inledningen av 2025. Samtidigt väntas inflationen vara fortsatt förhöjd då högre importtullar bidrar till ett ökat kostnadstryck samtidigt som livsmedelspriserna väntas stiga. Den amerikanska centralbanken bedöms fortsätta att sänka styrräntan, men i en något långsammare takt än vad som tidigare har kommunicerats. Detta väntas sammantaget bidra till att amerikansk tillväxt mattas av framöver. Den rådande osäkerheten i omvärlden väntas även tynga tillväxten i euroområdet. Framåtblickande indikatorer pekar på att tillväxten kommer att vara fortsatt låg under inledningen av 2025. Inflationen väntas dock fortsätta att sjunka och den europeiska centralbanken bedöms sänka styrräntan ytterligare under 2025. Stigande realinkomster och lägre räntekostnader väntas medföra att konsumtion och investeringar växer i snabbare takt under andra halvan av 2025. Även ökade försvarssatsningar bedöms bidra till tillväxten 2026 och åren därefter. Den ekonomiska aktiviteten i Kina stärktes under andra halvåret 2024, främst till följd av en stark exportutveckling samt stöd från finanspolitiska stimulanser och en mer expansiv penningpolitik. Exporttillväxten väntas dämpas 2025, men en expansiv finans- och penningpolitik bedöms ge viss återhämtning i inhemsk kinesisk efterfrågan. BNP-utvecklingen för Sveriges viktigaste handelspartner (den s.k. KIX-BNP) väntas vara svag 2025, främst till följd av en ökad osäkerhet och en inbromsning i den amerikanska ekonomin. Tillväxten väntas därefter tillta något 2026, framför allt till följd av en starkare efterfrågan i euroområdet. Detta är en nedrevidering av utsikterna jämfört med budgetpropositionen 2025. Konjunkturåterhämtning i svensk ekonomi Svensk ekonomi är i en återhämtningsfas. BNP-tillväxten steg tydligt det fjärde kvartalet 2024 efter en tid av stagnation. Svensk ekonomi är dock alltjämt i lågkonjunktur och den inhemska efterfrågan har varit svag de senaste åren. I slutet av 2024 tilltog hushållens konsumtion och flera faktorer pekar på att förutsättningarna för en fortsatt återhämtning är på plats. Stigande reallöner tillsammans med lägre räntekostnader och sänkta skatter på arbete och sparande väntas lägga grunden för stigande reala disponibla inkomster 2025. Tack vare inkomstökningen har hushållen möjlighet att öka sin konsumtion och samtidigt fortsatt ha ett högt sparande. Även näringslivets investeringar utvecklades starkt i slutet av 2024, framför allt inom byggnader och anläggning. Detta berodde främst på ökade investeringar i andra byggnader än bostäder. Den förbättrade situationen för hushållen väntas ge stöd åt bostadsinvesteringarna, men återhämtningen väntas dröja och komma igång först under andra halvan av 2025. Osäkerheten i omvärlden är dock stor. Den väntas dämpa återhämtningen då företag och hushåll senarelägger investeringar, anställningar och inköp. Den relativt svaga efterfrågan från omvärlden till följd av högre tullar och global osäkerhet gör att svensk exporttillväxt väntas bli dämpad 2025. BNP-tillväxten väntas bli lägre än bedömningen som gjordes i samband med budgetpropositionen för 2025. Sammantaget väntas BNP-tillväxten växla upp 2025 och 2026 jämfört med 2024, men lågkonjunkturen väntas bestå t.o.m. 2026. Inflationen något över målet 2025 Inflationen, mätt med konsumentprisindex med fast ränta (KPIF), var under andra halvåret 2024 något under Riksbankens mål. Energipriserna bidrog under denna period negativt till inflationen, och den underliggande inflationen, som exkluderar energipriser, var omkring 2 procent. I början av 2025 steg inflationen oväntat mycket. Höjda hyror och prisökningar för livsmedel bidrog till en högre inflationstakt. Dessutom bidrog även tekniska faktorer kopplade till sammansättningen av produktkorgen, som uppdaterades i januari, till den högre inflationstakten. Inflationen enligt KPIF bedöms bli något högre än Riksbankens mål 2025 för att sedan sjunka (se tabell 2.1). Enligt Konjunkturbarometern har framåtblickande indikatorer för stämningsläget inom dagligvaruhandeln och för företagens prisplaner ökat på ett tydligt sätt de senaste månaderna. Dessa ökningar tillsammans med stigande globala livsmedelspriser talar för höga prisökningar för livsmedel. Stigande kostnader för boende håller dessutom uppe inflationen 2025. Under 2026 väntas inflationen stabiliseras nära inflationsmålet, då boendekostnader och livsmedelspriser åter väntas öka i en långsammare takt. Därutöver är inflationsförväntningarna förankrade vid inflationsmålet, vilket bidrar till att hålla inflationen stabil nära målet. I syfte att stötta efterfrågan har Riksbanken sänkt styrräntan vid flera tillfällen. Efter sänkningen i januari 2025 till 2,25 procent väntas inga ytterligare räntesänkningar 2025 och 2026. Fortsatt hög arbetslöshet 2025 Läget på arbetsmarknaden har försvagats sedan mitten av 2023, och under 2024 fortsatte sysselsättningen att minska och arbetslösheten att öka. Antalet konkurser och varsel var på förhöjda nivåer under hela 2024. En gradvis återhämtning väntas på arbetsmarknaden under 2025. Sysselsättningen väntas öka successivt, och arbetslösheten bedöms minska långsamt, men i genomsnitt bli högre än 2024. Företag som har behållit personal i hög utsträckning trots svag efterfrågan väntas till viss del kunna möta en stigande efterfrågan med befintlig personalstyrka, vilket dämpar sysselsättningsökningen. Även ökad osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen väntas leda till att en del företag avvaktar med att nyanställa. Tabell 2.1Makroekonomiska nyckeltal Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 BNP1 1,0 2,1 2,8 2,4 1,4 BNP, kalenderkorrigerad1 1,0 2,3 2,6 2,1 1,7 BNP-gap2 -2,0 -1,3 -0,5 0,0 0,0 Produktivitet3,4 1,3 1,6 1,3 1,0 1,1 Arbetade timmar4 -0,3 0,6 1,2 1,1 0,5 Sysselsättning, 15–74 år -0,5 0,2 1,1 1,1 0,6 Sysselsättningsgrad, 15–74 år5 69,0 68,8 69,3 69,8 69,9 Arbetslöshet, 15–74 år6 8,4 8,6 8,2 7,8 7,6 Timlön enligt KL7 4,1 3,6 3,6 3,6 3,6 KPI8 2,8 0,7 1,8 1,9 2,1 KPIF9 1,9 2,5 1,9 2,0 2,0 Styrränta10 3,62 2,28 2,25 2,02 2,00 BNP i världen, KIX-vägd11 1,5 1,4 1,9 1,9 1,8 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2025-03-06. 1 Fasta priser. 2 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Potentiell BNP är en bedömning. 3 Förädlingsvärde i hela ekonomin till baspris per arbetad timme. 4 Enligt nationalräkenskaperna, kalenderkorrigerad. 5 Procent av befolkningen. 6 Procent av arbetskraften. 7 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken (KL). År 2024 avser prognos. 8 Konsumentprisindex. 9 Konsumentprisindex med fast ränta. 10 Procent, årsgenomsnitt. 11 BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. Källor: Statistiska centralbyrån, Macrobond, Medlingsinstitutet och egna beräkningar. Osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen Bedömningen av den framtida ekonomiska utvecklingen i Sverige är osäker och flera faktorer kan medföra att tillväxten blir starkare eller svagare än i regeringens prognos. En exportorienterad ekonomi som Sveriges påverkas i hög grad av utvecklingen i omvärlden. Det finns risker kopplade till den nya amerikanska administrationens politik. Riskerna rör i vilken omfattning tullar kommer att införas, vilka varor som kommer att omfattas, vilka länder som kommer att drabbas samt hur långvariga tullarna kommer att vara. Den svenska ekonomin kan drabbas både direkt och indirekt av amerikanska tullar på europeiska varor. Tyskland har haft en svag ekonomisk utveckling senaste åren, bl.a. till följd av en ansträngd fordonsindustri. En svagare utveckling i Tyskland, som är en av Sverige viktigaste handelspartner, kan också komma att påverka Sverige negativt. Samtidigt kan höjda amerikanska tullar på kinesisk import leda till att Kina i stället ökar sin export till andra länder, vilket kan innebära en minskad efterfrågan på europeiska produkter. Ökad geopolitisk osäkerhet sätter samtidigt press på ökade försvarssatsningar i Europa, vilket också skulle kunna leda till högre BNP-tillväxt i Europa än vad som antas i prognosen. Det leder också till nya utmaningar då ett flertal europeiska länder med begränsat finanspolitiskt utrymme redan kämpar med stora strukturella problem som exempelvis en åldrande befolkning och klimatanpassningar. Det osäkra omvärldsläget i sig, både vad gäller tullar och säkerhetspolitik, kan dessutom få svenska företag att senarelägga investeringar och anställningsbeslut med en negativ påverkan på BNP-utvecklingen som följd. Det kan också leda till att hushåll senarelägger viss konsumtion. Det finns även risker kring utsikterna för konsumtionen bland svenska hushåll. Hushållens framtidstro har minskat under inledningen av 2025, samtidigt som förväntningarna på det egna sparandet har ökat enligt Konjunkturbarometern. Det finns en risk för att hushållens reala inkomster blir lägre än väntat om sysselsättningen utvecklas svagare eller om inflationen blir högre än i regeringens prognos. Lägre inkomster eller ökat sparande medför en risk för en svagare konsumtion. Samtidigt kan konsumtionen bli högre än väntat om hushållen skulle minska sitt sparande eller om reala inkomster skulle stiga mer än väntat. Inflationen i omvärlden har kvarstått på en förhöjd nivå i början av 2025, framför allt i USA. Det finns en risk för att införandet av tullar kan leda till att inflationen i USA stiger mer än i regeringens bedömning, vilket skulle dämpa den inhemska efterfrågan i USA. I Sverige har inflationen ökat oväntat mycket under inledningen av 2025. Om inflationen återigen stiger snabbt bedöms det kunna leda till högre räntor och en svagare efterfrågan som följd. Efter en längre period av stark utveckling på aktiemarknaderna och en allmänt hög riskvilja på de finansiella marknaderna har inledningen av 2025 präglats av ökad turbulens. Det finns en risk för att oron fördjupas och blir mer utdragen än vad som antas i prognosen. Om turbulensen blir ihållande kan den dämpa den realekonomiska utvecklingen och förvärra eller blottlägga sårbarheter i det finansiella systemet. En relaterad risk är att stora budgetunderskott och växande skuldsättning i flera stora ekonomier skulle kunna leda till krav på högre riskpremier med följden att obligationsräntor stiger ytterligare. Högre räntor skulle kunna påverka de offentliga finanserna i dessa länder negativt, pressa skuldsatta hushåll och företag, samt riskera att leda till ökad turbulens på de finansiella marknaderna. Bedömningen av resursutnyttjandet i ekonomin är osäker. Bedömningen av konjunkturlägets förlopp bestäms delvis av den ekonomiska utvecklingen men även av bedömningen av potentiell BNP, vilka båda till sin natur är osäkra. Dessutom har klimatförändringar och extremväderfenomen stor påverkan på den ekonomiska aktiviteten i omvärlden och risken finns att även Sveriges ekonomi direkt eller indirekt påverkas av dessa. På EU-nivå har frågan om bättre lagstiftning och förenkling fått allt större plats. Regelbörda utmålas som en bromskloss mot EU:s konkurrenskraft och Europeiska kommissionen utlovar ett ambitiöst arbete för att råda bot på detta. Kommissionen har presenterat förslag till att förenkla lagstiftningen för bl.a. hållbarhetsrapportering och på redovisningsområdet. På klimatområdet har kommissionen föreslagit att EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM) ska förenklas. Kommissionen har också aviserat att ytterligare förenklingsförslag ska presenteras under året. Den offentliga sektorns finanser Den offentliga sektorns finansiella sparande bedöms vara negativt fram till 2027. År 2025 tyngs sparandet av att skatteintäkterna väntas utvecklas jämförelsevis långsamt. Vidare belastas finanserna av de åtgärder som har genomförts för att stärka Sveriges försvarsförmåga och fortsatt stödja Ukraina, samt stötta ekonomins återhämtning. Även det strukturella sparandet bedöms bli negativt 2025 och 2026. Regeringens prognosprinciper innebär att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas. Mot denna bakgrund bedöms såväl det finansiella som det strukturella sparandet successivt förstärkas redan fr.o.m. 2026 (se tabell 2.2). Den väntade utvecklingen av de offentliga finanserna medför att bruttoskulden blir relativt oförändrad i förhållande till BNP mellan 2024 och 2026. Därefter växer skulden långsammare än BNP. Tabell 2.2Den offentliga sektorns finanser 2024 2025 2026 2027 2028 Finansiellt sparande -94 -86 -39 16 34 Procent av BNP -1,5 -1,3 -0,6 0,2 0,4 Stat -1,0 -1,3 -0,6 0,2 0,5 Ålderspensionssystem 0,5 0,4 0,6 0,6 0,5 Kommunsektor -0,9 -0,5 -0,5 -0,5 -0,5 Strukturellt sparande, procent av potentiell BNP -0,3 -0,7 -0,3 0,3 0,4 Strukturellt sparande, exklusive Ukrainastöd -0,1 0,0 0,1 0,5 0,6 Konsoliderad bruttoskuld 2 165 2 296 2 349 2 374 2 361 Procent av BNP 33,6 34,3 33,4 32,4 31,0 Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Det finanspolitiska ramverket Det finanspolitiska ramverket är ett viktigt verktyg för att utforma en långsiktigt hållbar finanspolitik. Ramverket ger samtidigt handlingsfrihet att hantera extraordinära händelser samt att bedriva en aktiv finanspolitik i syfte att stabilisera ekonomin vid allvarliga ekonomiska nedgångar. De budgetpolitiska målen i ramverket består av ett överskottsmål och ett skuldankare för den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten samt det kommunala balanskravet. Avvikelse från överskottsmålet 2025 Överskottsmålet innebär att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn i genomsnitt ska motsvara en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. De huvudsakliga motiven bakom överskottsmålet är att det ska bidra till långsiktigt hållbara offentliga finanser, tillräckliga marginaler så att stora underskott kan undvikas i lågkonjunkturer även vid en politik som aktivt motverkar lågkonjunkturer, en jämn fördelning av resurser mellan generationerna och ekonomisk effektivitet (skr. 2017/18:207). Regeringen bedömer att det strukturella sparandet kommer att avvika från överskottsmålet under 2025 och 2026. För att stödet till Ukraina inte ska gå ut över den upprustning som nu sker av det svenska försvaret, eller tränga undan andra viktiga investeringar, anser regeringen att en avvikelse är motiverad. Eftersom stödet till Ukraina är temporärt bedömer regeringen att det ur ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv är bättre att avvika från överskottsmålet än att genomföra temporära neddragningar i offentlig sektor eller temporära skattehöjningar. Då det är en fråga om Sveriges framtida säkerhet är det även motiverat utifrån ett perspektiv om rättvisa mellan generationer. En avvikelse bedöms också vara väl avvägd ur ett stabiliseringspolitiskt perspektiv då svensk ekonomi bedöms befinna sig i lågkonjunktur båda dessa år. Regeringen bedömer inte att några särskilda åtgärder behöver vidtas för att det strukturella sparandet ska återgå till målnivån. Enligt prognosen inleds en återgång mot överskottsmålet 2026, även om stödet till Ukraina medför att det finansiella sparandet kommer att vara lägre än det annars skulle ha varit. Sparandet fortsätter att förstärkas 2027 och bedöms då även nå överskottsmålet. Fördjupning 2.1Finanspolitikens stöttande roll i konjunkturläget Lågkonjunkturen har negativa effekter på ekonomin Svensk ekonomi är i en återhämtningsfas, men befinner sig alltjämt i en lågkonjunktur. BNP-statistik pekar på att återhämtningen inleddes under andra halvåret 2024. Regeringens prognos är att konjunkturåterhämtningen fortsätter 2025 och 2026. Konjunkturen bedöms vara i balans 2027. Den inhemska efterfrågan har varit svag i spåren av att den höga inflationen drev fram ökade kostnader och räntor. På kort sikt innebär en svag efterfrågan att företagen minskar sina investeringar, att det tar längre tid att hitta arbete och att arbetslösheten blir högre. Om perioden med låga investeringar och hög arbetslöshet blir utdragen riskerar lågkonjunkturen att även få mer långsiktigt negativa konsekvenser i form av lägre produktivitet och högre jämviktsarbetslöshet. Finanspolitikens roll i lågkonjunkturen Genom att stimulera efterfrågan kan penning- och finanspolitik motverka att lågkonjunkturer blir djupa och långvariga. Under normala konjunktursvängningar har penningpolitiken tillsammans med de automatiska stabilisatorerna tillräcklig styrka för att stabilisera ekonomin, men vid kraftigare störningar kan det finnas behov av att finanspolitiken aktivt stimulerar efterfrågan. Finanspolitiken kan vidare hantera specifika problem som uppstår i lågkonjunkturer eftersom den kan vara mer riktad till olika delar av ekonomin än penningpolitiken. Finanspolitikens utformning kan t.ex. ta hänsyn till grupper och sektorer som drabbas särskilt hårt, eller hjälpa de som blir arbetslösa att bibehålla sitt humankapital genom utbildningsinsatser så att de kan ta de jobb som skapas när arbetsmarknaden förbättras. För att stötta byggbranschen som har drabbats särskilt hårt har regeringen bl.a. föreslagit en tillfällig förstärkning av rotavdraget (prop. 2024/25:156). Regeringen föreslår även ytterligare medel till utbildning och arbetsmarknadspolitiska insatser i propositionen Vårändringsbudget för 2025. Även strukturella åtgärder kan stötta ekonomin i lågkonjunkturen Många finanspolitiska åtgärder och reformer vidtas främst för att förbättra ekonomins funktionssätt och därigenom skapa långsiktig tillväxt. Sådana strukturella åtgärder och reformer kan dock ha en positiv effekt på efterfrågan även på kort sikt. Till exempel kan sänkt inkomstskatt, stöd till investeringar och satsningar på infrastruktur öka svensk ekonomis långsiktiga potential, men de bidrar även på kort sikt till att stimulera ekonomin genom att öka efterfrågan på varor och tjänster. Vidare kan reformer som minskar regelbördan för företag göra det mer attraktivt för företagen att investera och anställa. Att skatten på arbete har sänkts, efter förslag från regeringen i budgetpropositionen för såväl 2024 som 2025, förväntas stödja den ekonomiska återhämtningen. Regeringens fortsatta satsningar på transportinfrastruktur, i enlighet med propositionen Vägen till en pålitlig transportinfrastruktur – för att hela Sverige ska fungera (prop. 2024/25:28), och regelförenklingar för företag förväntas också bidra till återhämtningen. I propositionen Vårändringsbudget för 2025 föreslås även en förstärkning av Industriklivet, som underlättar för företag att investera i grön teknik. Även finanspolitiska åtgärder som vidtas av andra skäl än ekonomiska kan ha en stöttande effekt på ekonomin. Exempelvis är syftet med försvarsinvesteringar att stärka Sveriges säkerhet, men de medför samtidigt fler jobb och nya investeringar, vilket stimulerar efterfrågan i ekonomin. Finanspolitiken bör vara robust Stabiliseringspolitik påverkar ekonomin med fördröjning och bör därför utgå från prognoser över den ekonomiska utvecklingen. Det tar tid från det att styrräntan ändras eller att en finanspolitisk åtgärd beslutas till att den får full effekt på ekonomin. Det tar också tid att bereda och fatta beslut. Prognoser är alltid behäftade med osäkerhet. Det är därför viktigt att finans- och penningpolitiken tar denna osäkerhet i beaktande, och har beredskap att agera om den ekonomiska utvecklingen inte blir som väntat. Därför bör den finanspolitik som bedrivs vara lämplig även vid normala avvikelser från prognosen. Bruttoskulden i förhållande till skuldankarets riktmärke Skuldankaret är ett riktmärke för den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som är fastställt till 35 procent av BNP. Skuldankaret styr inte finanspolitiken på kort sikt, utan ska i huvudsak användas för att utvärdera om överskottsmålet behöver anpassas för att säkerställa hållbarheten och marginalerna i de offentliga finanserna. Regeringen ska varje år redogöra för bruttoskuldens utveckling i den ekonomiska vårpropositionen. Om skuldkvoten avviker med mer än 5 procent av BNP från skuldankaret ska regeringen i samband med den ekonomiska vårpropositionen lämna en skrivelse till riksdagen och förklara vad som har orsakat avvikelsen och hur den ska hanteras. Bruttoskulden bedöms vara förenlig med skuldankarets riktmärke på 35 procent av BNP. I nuvarande prognos, som endast bygger på den finanspolitik som har aviserats eller beslutats t.o.m. denna proposition, väntas bruttoskulden uppgå till 33–34 procent av BNP 2024–2026 (se tabell 2.2). Finanspolitiken ger stöd i lågkonjunkturen Finanspolitikens effekt på efterfrågan i ekonomin mäts vanligen genom att analysera dess inriktning och ställning. Finanspolitikens ställning mäts genom att jämföra det strukturella sparandets nivå med överskottsmålet och indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till ett genomsnittligt år. Finanspolitikens inriktning mäts som förändringen i strukturellt sparande och indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till föregående år. Finanspolitikens ställning indikerar att finanspolitiken är expansiv 2025. Finanspolitikens inriktning ger inte en lika tydlig indikation, men en viss försvagning av det strukturella sparandet 2025 jämfört med 2024 ger stöd åt bedömningen att finanspolitiken sammantaget är något expansiv 2025. En första bedömning av utgiftstakets nivå för 2028 Utgiftstaket utgör en övre gräns för utgiftsnivån i statens budget och beslutas för tre år framåt. För att utgiftstaket ska främja en kontrollerad utgiftsutveckling samt vara ett stöd för att uppnå överskottsmålet och långsiktigt hållbara finanser är det en grundläggande förutsättning att takets nivå i normalfallet inte ändras. Det finns dock inte några formella hinder för riksdagen att besluta om att ändra en tidigare fastställd nivå på utgiftstaket. Nivån kan exempelvis ändras om finanspolitiken behöver anpassas till nya yttre förutsättningar som är betydande, men detta bör endast ske i väldigt speciella undantagssituationer. Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2025 en finanspolitiskt motiverad höjning av utgiftstakets nivåer för 2025 och 2026. Höjningen motiveras av den treåriga ramen för stöd till Ukraina 2024–2026. Regeringen anser att stöd till Ukraina behövs samtidigt som andra nödvändiga utgiftsreformer fortsatt behöver kunna genomföras. I denna proposition görs för första gången en bedömning av nivån på utgiftstaket för 2028. I enlighet med bestämmelserna i budgetlagen (2011:203) kommer regeringen att återkomma med förslag till nivå på utgiftstaket för 2028 i budgetpropositionen för 2026. Regeringen bedömer att utgiftstakets nivå för 2028 bör uppgå till 2 077 miljarder kronor (se tabell 2.3). Det innebär att nivån på utgiftstaket 2028 ökar med 139 miljarder kronor jämfört med 2027. I förhållande till potentiell BNP uppgår takets nivå till 27,3 procent, vilket är något högre än takets nivå för 2027. Tabell 2.3Utgiftstakets nivåer Miljarder kronor om inte annat anges 2025 2026 2027 2028 Av riksdagen beslutade nivåer på utgiftstaket 1 856 1 894 1 938 Regeringens bedömning av nivå på utgiftstaket 2 077 Utgiftstak, procent av potentiell BNP 27,4 26,9 26,4 27,3 Utgiftstak, procent av BNP 27,7 27,0 26,4 27,3 Takbegränsade utgifter 1 792 1 821 1 846 1 888 Budgeteringsmarginal 64 73 92 189 Källa: Egna beräkningar. Bred politisk uppslutning kring ändringar av det finanspolitiska ramverket En parlamentariskt sammansatt kommitté har genomfört en översyn av målet för den offentliga sektorns finansiella sparande och överlämnade den 15 november 2024 betänkandet Från överskottsmål till balansmål (SOU 2024:76) till regeringen. En del av det finanspolitiska ramverkets mål och principer regleras i lag, medan andra följer av praxis. Enligt denna praxis bör ramverket ses över i slutet av varannan mandatperiod (skr. 2017/18:207). Syftet med detta är att säkerställa att en bred majoritet i riksdagen stödjer de förändringar som görs av ramverket. En bred politisk förankring av det finanspolitiska ramverket anses bidra till att minska osäkerheten om den framtida utformningen av finanspolitiken. Minskad osäkerhet skapar i sin tur bättre förutsättningar för att finanspolitiken ska få avsedd effekt. Regeringen anser, i likhet med kommittén, att överskottsmålet bör ersättas med ett balansmål. Sedan överskottsmålet infördes har de offentliga finansernas utvecklats väl och förtroendet för Sveriges ekonomi och offentliga finanser är mycket högt. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP, den s.k. Maastrichtskulden, har minskat kraftigt och är idag på en mycket låg nivå i ett internationellt perspektiv. En övergång från ett överskottsmål till ett balansmål, dvs. att det offentliga finansiella sparandet ska uppgå till i genomsnitt 0 procent av BNP över en konjunkturcykel, är förenligt med ett oförändrat skuldankare på 35 procent av BNP. En låg nivå på den offentliga skulden säkerställer att Sveriges offentliga finanser är och förblir hållbara, även om Sverige skulle hamna i en djup ekonomisk kris. En låg skuldnivå säkerställer goda möjligheter att vid behov stötta ekonomin med finanspolitisk konjunkturstabilisering, och bidrar till Riksbankens förmåga att bedriva en effektiv penningpolitik. En låg skuldnivå ger också en god marginal till EU:s krav i stabilitets- och tillväxtpakten och bidrar till statens goda kreditvärdighet. Samtidigt innebär övergången till ett balansmål fördelar i termer av ett ökat utrymme att hantera viktiga samhällsutmaningar på ett konstruktivt sätt. Regeringen anser vidare, i likhet med kommittén, att uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet bör förstärkas, bl.a. genom att riktmärket för en tydlig avvikelse från målet definieras. Regeringen anser vidare, i likhet med kommittén, att finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll bör förtydligas genom att det finanspolitiska ramverket kompletteras med stabiliseringspolitiska principer. En mer utförlig redogörelse för regeringens bedömning av den parlamentariska kommitténs förslag finns i avsnitt 5.5. Regeringen avser att lämna förslag till en ny nivå för målet för det offentliga finansiella sparandet i budgetpropositionen för 2026. Regeringen bedömer att ett balansmål bör gälla fr.o.m. 2027 och tills vidare. Regeringen avser att under 2025 återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i budgetlagen samt med skrivelsen Ramverket för finanspolitiken. Säkerhetsläget motiverar en tillfällig avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet Sedan den parlamentariska kommittén lade fram sitt betänkande har säkerhetsläget drastiskt förändrats. Det nya säkerhetsläget ställer krav på ytterligare investeringar i Sveriges och Europas försvarsförmåga. Sveriges låga offentliga skuldsättning skapar utrymme för att under en övergångsperiod lånefinansiera uppbyggnaden av försvaret utan att äventyra de offentliga finanserna. En lånefinansiering underlättar uppbyggnad av försvaret utan att andra nödvändiga utgifter trängs undan på kort sikt. En tillfällig avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet bedöms vara förenlig med det finanspolitiska ramverkets motiv om ekonomisk effektivitet. Regeringen för diskussioner med övriga riksdagspartier om hanteringen i relation till det finanspolitiska ramverket och återkommer i budgetpropositionen för 2026. Ramverket ska värnas och på sikt ska det aviserade balansmålet nås. Därför bör de ökade försvarsutgifterna finansieras fullt ut på sikt. Det är lämpligt att successivt öka finansieringsgraden i syfte att nå balans i det offentliga finansiella sparandet. Ett arbete påbörjas inom kort i Regeringskansliet för att ta fram förslag till långsiktig finansiering. Den makroekonomiska utvecklingen I detta avsnitt redovisas prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i övriga världen 2025–2028. Tyngdpunkten i avsnittet ligger på utvecklingen 2025 och 2026. Prognosen är baserad på tidigare beslutade, föreslagna och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter samt de förändringar av statens utgifter som föreslås eller aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2025 (prop. 2024/25:99). Prognosen baseras inte på några framtida finanspolitiska regel- eller anslagsändringar därutöver. I prognosen har inkommande statistik t.o.m. den 6 mars 2025 beaktats. Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 1. Sammanfattning Den globala BNP-tillväxten var stabil under andra halvåret 2024, men skillnaderna var fortsatt stora mellan olika ekonomier. Medan aktiviteten i den amerikanska ekonomin förblev hög under 2024 var utvecklingen fortsatt dämpad i euroområdet. Under inledningen av 2025 har förtroendet bland hushåll och företag i såväl USA som euroområdet minskat till följd av ökad osäkerhet avseende geopolitik och handelspolitik. Aviseringen om ökade importtullar i USA har dessutom skapat turbulens på de finansiella marknaderna. Utvecklingen i närtid tyngs av osäkerhet, men tillväxten i euroområdet väntas tillta under 2025. Sammantaget väntas BNP-tillväxten i Sveriges viktigaste exportländer vara måttlig 2025, men förbättras 2026. Återhämtningen i svensk ekonomi påbörjades under andra halvåret 2024. Svensk ekonomi befinner sig dock alltjämt i en lågkonjunktur till följd av en svag inhemsk efterfrågan. Flera faktorer, som t.ex. stigande reallöner, lägre räntor och stöttande finanspolitik, talar för att återhämtningen tar fart under 2025. Samtidigt väntas den stora osäkerheten i omvärlden tynga tillväxten i närtid. Efterfrågan på arbetskraft är fortsatt svag, och arbetslösheten är hög. Vissa arbetsmarknadsindikatorer har dock förbättrats något, och under 2025 väntas en gradvis återhämtning på arbetsmarknaden. KPIF-inflationen har varit på förhöjda nivåer under inledningen av 2025 och väntas vara något högre än målnivån 2025, bl.a. till följd av högre hyror och stigande livsmedelspriser. Riksbanken sänkte styrräntan i januari 2025, men inga ytterligare sänkningar väntas under 2025 eller 2026. Utvecklingen är osäker, och både de geopolitiska och handelspolitiska riskerna har ökat. Även styrkan i den inhemska återhämtningen är osäker. Utsikterna i omvärlden 2025 och 2026 Stor osäkerhet präglar världsekonomin Den globala BNP-tillväxten var stabil under det andra halvåret 2024. Världshandeln steg och den globala industrikonjunkturen stärktes. Skillnaderna var dock fortsatt stora mellan olika ekonomier. Den amerikanska ekonomin fortsatte att växa i snabb takt, medan euroområdet uppvisade relativt blygsamma tillväxtsiffror. Den tyska ekonomin, som präglas av en rad strukturella och konjunkturella utmaningar, minskade för andra året i rad. Centralbanker runt om i världen har fortsatt att sänka sina styrräntor, vilket har stöttat den ekonomiska aktiviteten. Samtidigt var inflationen fortsatt något förhöjd i både euroområdet och USA i slutet av 2024. Osäkerhet kring geopolitik och handelspolitik har under 2025 påverkat världsekonomin negativt. Aviseringen om ökade importtullar i USA har skapat turbulens på de finansiella marknaderna. Högre tullar väntas leda till högre kostnader för företag och hushåll, vilket bedöms dämpa efterfrågan. Den ökade osäkerheten i sig väntas också dämpa den ekonomiska aktiviteten då företag senarelägger investeringar och anställningar, och hushåll senarelägger viss konsumtion. I USA har den nya amerikanska administrationens politik bidragit till att förtroendet bland både konsumenter och företag har minskat tydligt under inledningen av 2025 (se diagram 3.1). Dessutom väntas inflationen vara fortsatt förhöjd 2025 då högre importtullar bidrar till ett ökat kostnadstryck samtidigt som livsmedelspriserna väntas fortsätta stiga snabbare än normalt. Inflationsförväntningarna bland hushållen har också stigit markant. Den amerikanska centralbanken bedöms sänka styrräntan ytterligare, men i en något långsammare takt än vad som tidigare har kommunicerats. Detta väntas sammantaget bidra till att amerikansk tillväxt mattas av framöver. Diagram 3.1Förtroendeindikatorer i USA och Euroområdet IndexIndex Anm.: Inköpschefsindex (PMI) avser sammansatt PMI i respektive land. Värdet 50 avser balans. Ett värde över respektive under 50 tyder på att läget är bättre respektive sämre än föregående månad. Konsumentförtroendet avser standardiserade värden med medelvärde 0 och standardavvikelse 1. Källor: Conference Board, EU Kommissionen, S&P Global och Macrobond. Den rådande ekonomiska och politiska osäkerheten i omvärlden väntas även dämpa tillväxten i euroområdet. Framåtblickande indikatorer pekar på att tillväxten kommer att vara fortsatt låg under inledningen av 2025 (se diagram 3.1). Inflationen väntas dock fortsätta att sjunka, och den europeiska centralbanken bedöms sänka styrräntan ytterligare under 2025. Stigande realinkomster och lägre räntekostnader väntas medföra att konsumtion och investeringar växer i snabbare takt under andra halvan av 2025. Även ökade försvarssatsningar bedöms bidra till tillväxten 2026 och åren därefter. Den ekonomiska aktiviteten i Kina stärktes under andra halvåret 2024, drivet av en stark exportutveckling, stöd från finanspolitiska stimulanser och en mer expansiv penningpolitik. Den inhemska efterfrågan var dock fortsatt dämpad, vilket bl.a. avspeglas i ett lågt pristryck. Exporttillväxten väntas bromsa in 2025, men en fortsatt expansiv finans- och penningpolitik bedöms bidra till en återhämtning i den inhemska kinesiska efterfrågan. Sammantaget väntas BNP-utvecklingen för Sveriges viktigaste handelspartner (den s.k. KIX-BNP) vara svag 2025 (se tabell 3.1), vilket förklaras av en fortsatt svag utveckling i Europa samtidigt som den amerikanska ekonomin bromsar in. Tillväxten väntas tillta något 2026, framför allt till följd av en starkare efterfrågan i euroområdet. Tabell 3.1Nyckeltal internationella variabler Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 BNP, euroområdet 0,7 0,8 1,5 1,5 1,3 BNP, USA 2,8 1,7 1,9 1,9 1,9 BNP, Kina 5,0 4,5 4,1 4,0 3,9 BNP i världen, PPP-vägd1 3,1 3,2 3,3 3,2 3,1 BNP i världen, KIX-vägd2 1,5 1,4 1,9 1,9 1,8 Inflation, euroområdet3 2,4 2,1 2,0 2,0 2,0 Inflation, USA4 2,9 2,8 2,4 2,3 2,3 Dagslåneränta, euroområdet5 3,6 2,3 1,9 1,9 2,0 Styrränta, USA6 5,3 4,3 4,0 3,6 3,2 Råoljepris7 80,5 72,6 69,1 68,0 67,6 1 BNP sammanviktad med köpkraftsjusterade (PPP) BNP-vikter enligt Internationella valutafonden. 2 BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. De senast beräknade vikterna används för 2025 och därefter skrivs de fram med trenden från de föregående fem åren. 3 Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP). 4 Konsumentprisindex (KPI). 5 Procent, årsgenomsnitt. Avser estr, dvs. den referensränta som ska återspegla kostnader mellan banker i euroområdet för osäkrade lån från en bankdag till nästa. 6 Procent, årsgenomsnitt. Federal funds ränta. 7 Brent, US-dollar per fat. Prognos avser 10-dagars genomsnitt för terminsprissättningen 2025-03-04. Källor: Macrobond och egna beräkningar. Utsikterna i Sverige 2025 och 2026 Återhämtningen i svensk ekonomi är påbörjad Återhämtningen från den lågkonjunktur som svensk ekonomi bedöms befinna sig i, är påbörjad. Att både inflationen och räntorna minskade under 2024 bidrog till återhämtningen under andra halvåret 2024. Mot slutet av året skedde en tydlig förbättring, och BNP ökade med 0,8 procent under det fjärde kvartalet. Uppgången var bred med tydliga bidrag från hushållens konsumtion och företagens investeringar. Återhämtningen väntas dock stanna av under inledningen av 2025 till följd av den ökade osäkerheten kring geo- och handelspolitik. Den ökade osäkerheten har redan satt spår i flera konfidensindikatorer som pekar på en svag ekonomisk utveckling det första halvåret 2025. Inte minst har förtroendet bland konsumenter försvagats (se diagram 3.2). Det finns flera faktorer som talar för att inbromsningen blir kortvarig. Stigande reallöner, en stöttande finanspolitik och en förbättring på arbetsmarknaden väntas stärka köpkraften och stödja hushållens konsumtion. En förbättrad ekonomi för hushållen väntas även leda till att efterfrågan på bostäder ökar och investeringarna stiger. Därtill väntas svensk export öka till följd av en förbättring av den europeiska industrikonjunkturen. Sammantaget väntas BNP-tillväxten växla upp 2025–2026 (se tabell 3.2). Diagram 3.2Barometerindikatorn och hushållens konsumentförtroende Index, medelvärde = 100 och standardavvikelse = 10 Källa: Konjunkturinstitutet. Fortsatt återhämtning av hushållens konsumtion Ökande reallöner och lägre ränteutgifter bidrog till att hushållens konsumtion påbörjade en efterlängtad återhämtning under fjärde kvartalet 2024. Konsumentförtroendet förbättrades påtagligt under året. Utvecklingen drevs framför allt av en ökad tillförsikt inför framtiden, och i slutet av året var stämningsläget starkare än normalt (se diagram 3.2). Stämningsläget har dock dämpats under inledningen av 2025 till följd av högre inflationsutfall, ökad geopolitisk osäkerhet samt hot om och införande av högre amerikanska tullar på varor från EU. Trots att återhämtningen av hushållens konsumtion har stannat upp under inledningen av 2025 är förutsättningarna goda för att hushållens konsumtion ska fortsätta öka. Hushållens reala disponibla inkomster väntas stiga till följd av stigande reallöner, ökade kapitalinkomster, lägre räntekostnader och en stöttande finanspolitik. Detta möjliggör att återhämtningen fortsätter 2025, samtidigt som hushållen även fortsatt kan ha ett högt sparande. Det finns flera orsaker till att hushållen kan väntas ha ett högt sparande även 2025. Hushållen kan vilja ha en större buffert till följd av osäkerheten kring konjunkturutvecklingen och den tillhörande risken för att läget på arbetsmarknaden ska försämras. Många hushåll har de senaste åren upplevt snabbt stigande räntor i kombination med högre kostnader, vilket kan motivera ett fortsatt högt buffertsparande framöver. Andra faktorer som kan påverka sparandet är att hushållen har sett sin förmögenhet minska när värdet på bostäder och placeringar på börsen har sjunkit samtidigt som den allmänna prisnivån har stigit mer än lönerna. Även om inte alla dessa faktorer klingar av 2026 väntas osäkerheten minska, vilket i sig gör att behovet av ett högt buffertsparande bedöms minska. Detta möjliggör en fortsatt återhämtning av konsumtionen, trots att de disponibla inkomsterna växer något långsammare. Lägre kostnadstryck underlättar för offentlig konsumtion Den offentliga konsumtionen har både 2023 och 2024 vuxit något snabbare än genomsnittet under 2000-talet, trots att den höga inflationen medförde ett högt kostnadstryck för offentlig sektor. Utvecklingen har dock sett olika ut inom de olika delsektorerna. Staten och regionerna har haft en stark konsumtionsutveckling, medan kommunerna har haft en svag utveckling. Den svagare utvecklingen inom kommunerna kan bl.a. förklaras av den demografiska utvecklingen med ett lägre barnafödande, som innebär ett minskat behov av barnsomsorg och skola. Ett minskat kostnadstryck framöver väntas bidra till ett förbättrat konsumtionsutrymme för kommunsektorn. Sammantaget väntas den offentliga konsumtionen växa i ungefär genomsnittlig takt 2025. Samtliga delsektorer bidrar till konsumtionstillväxten, men i synnerhet staten. Regeringens principer för prognoser innebär att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas i bedömningen. Gradvis återhämtning av investeringar Investeringar växte starkt det fjärde kvartalet 2024 efter att ha minskat de senaste två åren. Tillväxten drevs framför allt av investeringar i byggnader och anläggningar utöver bostäder. Investeringar i andra byggnader och anläggningar kan t.ex. vara investeringar i infrastruktur. Bostadsinvesteringarna återhämtade sig något under 2024 efter åtta kvartal i följd med negativ tillväxt. Hushållens förbättrade ekonomi väntas ge stöd åt bostadsmarknaden, men med viss fördröjning. Antalet påbörjade bostäder är dock fortsatt på låga nivåer, vilket tyder på att bostadsinvesteringarna förblir dämpade ytterligare en tid framöver. Den rådande osäkerheten i omvärlden gör även att andra investeringar, exempelvis inom industri och tjänstebranscher exklusive bostäder, bedöms skjutas något på framtiden. Osäkerheten, i kombination med dämpade utsikter för bostadsinvesteringarna, gör att den samlade investeringstillväxten väntas vara måttlig under det första halvåret 2025. Från och med det andra halvåret 2025 bedöms såväl lägre inflation som lägre räntenivåer resultera i att bostadsinvesteringarna stiger. Även andra bygginvesteringar väntas tillta, delvis till följd av en stöttande finanspolitik. I takt med att den förhöjda osäkerheten i omvärlden minskar väntas även tillväxttakten i andra investeringar i näringslivet växla upp. Utöver detta bedöms stora statliga investeringar inom bl.a. försvar och infrastruktur fortsätta bidra till att de offentliga investeringarna utvecklas starkt framöver. Sammantaget väntas investeringarna i hela ekonomin vara något dämpade i närtid för att sedan växa i god takt, i synnerhet under 2026 (se tabell 3.2). Dämpad export 2025 Exporten har utvecklats väl de senaste åren, men varuexporten dämpades något 2024 till följd av en svag industrikonjunktur. Framåtblickande indikatorer som t.ex. exportorderingången i tillverkningsindustrin har stigit sedan slutet av 2024 och befinner sig nära sitt historiska genomsnitt. Samtidigt väntas den högre geopolitiska och handelspolitiska osäkerheten samt införandet av högre amerikanska importtullar dämpa omvärldsefterfrågan. Detta bedöms hålla tillbaka exporten något under 2025. Därefter tar exporttillväxten fart, understödd av en ökad efterfrågan från omvärlden med bl.a. ökade försvarsinvesteringar i Europa. Importen var dämpad 2024, men en tilltagande inhemsk efterfrågan väntas bidra till en uppgång i importtillväxten 2025 och 2026. Tabell 3.2Nyckeltal försörjningsbalansen Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 BNP 1,0 2,1 2,8 2,4 1,4 BNP, kalenderkorrigerad 1,0 2,3 2,6 2,1 1,7 Hushållens konsumtion 0,3 2,0 2,9 2,6 2,4 Offentlig konsumtion 1,2 1,0 0,8 0,2 0,0 Fasta bruttoinvesteringar -1,1 2,5 4,1 3,5 2,0 Lagerinvesteringar1 0,3 -0,1 0,0 0,0 0,0 Export 2,3 2,9 3,8 3,8 2,6 Import 1,7 2,3 3,5 3,5 3,2 BNP per invånare2 0,7 1,9 2,6 2,2 1,2 BNP i löpande pris 3,8 3,9 4,9 4,5 3,6 Anm.: Fasta priser, referensår 2023, inte kalenderkorrigerade värden om inte annat anges. Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Bidrag till BNP-tillväxten, förändring i procent av BNP föregående år. 2 BNP per person i totala befolkningen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Arbetsmarknaden väntas utvecklas fortsatt svagt 2025 Under 2024 fortsatte sysselsättningen att minska och arbetslösheten att öka. Arbetslösheten bedöms bli hög även 2025, men en återhämtning väntas påbörjas under året. Under 2024 minskade sysselsättningsgraden bland både kvinnor och män, men tydligare bland män. Detta beror på att sysselsättningen framför allt har minskat i näringslivet, i synnerhet inom den mansdominerade byggindustrin. Samtidigt har sysselsättningen i offentlig sektor, där en större andel kvinnor arbetar, fortsatt att öka. Arbetslösheten ökade bland kvinnor 2024, men var relativt oförändrad bland män. Jämfört med 2023 var arbetslösheten betydligt högre 2024 bland både kvinnor och män (se tabell 3.3). Även om arbetskraftsdeltagandet minskade något under slutet av 2024 var det i genomsnitt högre än 2023. Ökningen förklaras av kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande, medan arbetskraftsdeltagandet minskade bland män 2024. Under inledningen av 2025 ökade arbetskraften igen, vilket bidrog till hög arbetslöshet. Samtidigt ökade sysselsättningen något. Även antalet inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen fortsatte att öka under 2024. Dessutom steg antalet långtidsarbetslösa, dvs. de som har varit inskrivna som arbetslösa i 12 månader eller mer, under året. Ökningen av inskrivna arbetslösa under 2024 skedde dock inte främst bland de grupper som Arbetsförmedlingen klassificerar som grupper med svag konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. Det tyder på att ökningen till största del beror på den svaga konjunkturen och att många av de nya arbetslösa kommer att ha goda chanser att få ett arbete när efterfrågan på arbetskraft ökar igen. För en mer djupgående analys av konjunkturens effekter och strukturella utmaningar på den svenska arbetsmarknaden, se avsnitt 4.1. Under 2025 väntas en återhämtning på arbetsmarknaden inledas. Indikatorer pekar dock på fortsatt svaga utsikter i närtid. Konkurser och varsel var på höga nivåer under hela 2024 jämfört med sina respektive historiska genomsnitt, och anställningsplanerna enligt Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer indikerar endast en svagt ökande sysselsättning (se diagram 3.3). Det gäller för samtliga branscher utom byggindustrin, där anställningsplanerna är fortsatt negativa. Den svaga inhemska efterfrågan under inledningen av 2025 och ökad osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen väntas leda till att företag avvaktar med att nyanställa. En del företag som har behållit personal i hög utsträckning, trots svag efterfrågan, väntas även till viss del kunna möta en stigande efterfrågan med befintlig personalstyrka. Detta bedöms bidra till att dämpa sysselsättningstillväxten under 2025, trots en stigande efterfrågan. Sammantaget väntas sysselsättningen öka något 2025 och arbetslösheten minska under året. Arbetslösheten väntas dock i genomsnitt bli högre 2025 än 2024. Arbetskraftsdeltagandet väntas öka 2025 då en del av de som har lämnat arbetskraften väntas återvända när efterfrågan på arbetskraft stiger. Under 2026 väntas efterfrågan tillta, med ökande sysselsättning och minskande arbetslöshet som följd. Diagram 3.3Anställningsplaner i näringslivet Nettotal, säsongsrensade månadsvärden Anm.: Nettotal är skillnaden mellan andelen respondenter som har svarat att de förväntar sig att öka respektive minska antalet anställda. Ett positivt nettotal visar således att fler företag planerar att öka antalet anställda. Källa: Konjunkturinstitutet. Tabell 3.3Nyckeltal produktivitet, arbetsmarknad och löner Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Produktivitet1 1,3 1,6 1,3 1,0 1,1 Arbetade timmar1,2 -0,3 0,6 1,2 1,1 0,5 Medelarbetstid1,3 0,3 0,4 0,1 0,0 -0,1 Sysselsättning4 -0,5 0,2 1,1 1,1 0,6 varav kvinnor4 0,0 0,3 1,1 varav män4 -1,0 0,0 1,2 Sysselsättningsgrad4,5 69,0 68,8 69,3 69,8 69,9 varav kvinnor4,5 66,8 66,7 67,2 varav män4,5 71,0 70,8 71,3 Arbetslöshet4,6 8,4 8,6 8,2 7,8 7,6 varav kvinnor4,6 8,5 8,7 8,2 varav män4,6 8,3 8,6 8,2 Arbetskraft4 0,2 0,4 0,6 0,7 0,4 varav kvinnor4 0,7 0,5 0,5 varav män4 -0,2 0,4 0,7 Arbetskraftsdeltagande4,5 75,3 75,3 75,4 75,7 75,7 varav kvinnor4,5 73,1 73,1 73,2 varav män4,5 77,4 77,4 77,7 Befolkning, total7 0,3 0,2 0,2 0,2 0,2 Befolkning4 0,2 0,4 0,4 0,4 0,4 varav kvinnor4 0,2 0,5 0,4 varav män4 0,1 0,4 0,4 Timlön enligt KL8 4,1 3,6 3,6 3,6 3,6 Reallön9 1,2 3,0 1,9 1,7 1,5 Anm.: Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Avser kalenderkorrigerade data. 2 Enligt nationalräkenskaperna (NR). 3 Avser antal arbetade timmar per år enligt NR (kalenderkorrigerat) dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta enligt Arbetskraftsundersökningarna (AKU). 4 Avser åldersgruppen 15–74 år. 5 Procent av befolkningen. 6 Procent av arbetskraften. 7 Utfall för 2024 är ett beräknat årsmedelvärde. 8 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken. År 2024 avser prognos. 9 Reallön beräknas som timlön enligt konjunkturlönestatistiken korrigerad för prisförändringar enligt konsumentprisindex. Källor: Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Konjunkturläget förbättras Svensk ekonomi bedöms ha befunnit sig i en lågkonjunktur sedan 2023. Samtidigt var tillväxten det andra halvåret 2024 god och konjunkturåterhämtningen bedöms då ha inletts. Resursutnyttjandet i ekonomin kan inte mätas exakt, utan är en bedömning baserad på flera indikatorer, t.ex. bristen på arbetskraft, kapacitetsutnyttjandet inom industrin och efterfrågan i näringslivet. Sammantaget är dessa indikatorer dämpade, vilket indikerar ett alltjämt lågt resursutnyttjande. Konjunkturåterhämtningen bedöms fortsätta under 2025. Återhämtningen väntas dock tyngas av ekonomisk osäkerhet i omvärlden och blir därför något långsammare än vad den annars skulle ha varit. Trots en relativt hög BNP-tillväxt under andra halvåret 2024 var läget på arbetsmarknaden dämpat. Arbetslösheten väntas fortsatt befinna sig på en högre nivå än den bedömda jämviktsarbetslösheten de närmaste åren (se tabell 3.4). Även om återhämtningen har påbörjats väntas lågkonjunkturen bestå 2025 och 2026. Tabell 3.4Nyckeltal potentiella variabler Procentuell förändring om inte annat anges 2024 2025 2026 2027 2028 Potentiell BNP 1,7 1,7 1,7 1,7 1,7 Potentiell produktivitet 0,8 0,9 1,0 1,1 1,2 Potentiellt arbetade timmar 0,9 0,8 0,7 0,6 0,4 Jämviktsarbetslöshet1 7,5 7,6 7,6 7,6 7,6 Potentiell BNP i löpande pris2 5,0 4,3 4,3 4,1 3,7 BNP-gap3 -2,0 -1,3 -0,5 0,0 0,0 Produktivitetsgap3 -1,1 -0,2 0,2 0,1 0,0 Timgap3 -0,8 -1,1 -0,6 -0,1 0,0 Anm.: Fasta priser, referensår 2023, kalenderkorrigerade värden, om inte annat anges. Med potentiell avses den nivå på respektive variabel som skulle uppnås vid ett balanserat konjunkturläge. Potentiella variabler går inte att observera, utan bedöms utifrån statistiska modeller och indikatorer. Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Andel av potentiell arbetskraft. 2 Beräknad som potentiell BNP till marknadspris (fasta priser, referensår 2023) multiplicerad med BNP-deflatorn, som är ett prisindex för producerade varor och tjänster. 3 Skillnaden mellan den faktiska och potentiella nivån i respektive variabel i procent av den potentiella nivån. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Reallönerna ökar snabbare 2025 Löneökningstakten enligt konjunkturlönestatistiken väntas uppgå till 4,1 procent under 2024, vilket är en något snabbare takt än året innan (se tabell 3.3). Under 2025 tecknas nya kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter som berör strax över 3 miljoner anställda. Den svenska lönebildningsmodellen har historiskt bidragit till en balanserad kombination av reallöneökningar och stärkt svensk konkurrenskraft. Avtalet inom industrin sätter det s.k. märket, som är normerande för resten av arbetsmarknaden. Avtalet som tecknades 2023 har bidragit till en högre löneökningstakt jämfört med de senaste åren, samtidigt som arbetsmarknadens parter har tagit ansvar för att inte driva på inflationen. Den 31 mars 2025, dvs. efter att prognosen färdigställdes, enades parterna inom industrin om ett tvåårigt avtal med löneökningar om sammanlagt 6,4 procent. Avtalet uppgår till 3,4 procent för 2025 och 3,0 procent för 2026. Lägre inflation och ett svagt konjunkturläge väntas leda till att den totala löneökningstakten växlar ner 2025 jämfört med 2024, men förblir högre än ett historiskt genomsnitt sedan 1997. Sedan mitten av 2024 har reallönerna, dvs. den nominella löneökningstakten korrigerad för konsumentprisindex (KPI), åter ökat som ett resultat av att de nominella lönerna har fortsatt att öka samtidigt som inflationen har dämpats. Reallöneutvecklingen väntas öka snabbare 2025, när inflationen är lägre. Inflationen något över målet 2025 Inflationen, mätt med konsumentprisindex med fast ränta (KPIF), var under andra halvåret 2024 något under Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Energipriserna bidrog under denna period negativt till inflationen. Den underliggande inflationen, som exkluderar energipriser, var omkring 2 procent. Under inledningen av 2025 steg inflationen oväntat mycket. Höjda hyror och prisökningar på livsmedel har bidragit till inflationsuppgången, men även tekniska faktorer kopplade till en ny sammansättning av varor och tjänster i prisstatistiken. Enligt Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer har framåtblickande indikatorer för företagens prisplaner ökat på ett tydligt sätt under inledningen av 2025, i synnerhet inom dagligvaruhandeln. Tillsammans med stigande globala livsmedelspriser talar detta för höga prisökningar på livsmedel även framöver. Stigande kostnader för boende håller dessutom inflationen uppe 2025. Inflationen enligt KPIF bedöms bli något högre 2025 än Riksbankens mål (se tabell 3.5). Inflationsförväntningarna steg något första kvartalet 2025 på både kort och lång sikt, men bedöms fortsatt vara förankrade vid inflationsmålet (se diagram 3.4). Inflationen väntas stabiliseras nära inflationsmålet 2026, då boendekostnader och livsmedelspriser åter väntas öka i en långsammare takt. Diagram 3.4Inflationsförväntningar i Sverige Avser inflation enligt KPIF, årlig procentuell förändring Anm.: KPIF avser KPI med fast ränta. Källa: Origo Group. Tabell 3.5Nyckeltal priser Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2024 om inte annat anges, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 KPI1 2,8 0,7 1,8 1,9 2,1 KPIF2 1,9 2,5 1,9 2,0 2,0 KPIF exkl. energi 2,6 2,7 1,9 2,0 2,0 1 Konsumentprisindex. 2 KPI med fast ränta. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Riksbanken väntas inte sänka räntan 2025 och 2026 Riksbanken har sedan maj 2024 sänkt styrräntan vid flera tillfällen för att stötta efterfrågan och säkerställa att inflationen stabiliseras vid inflationsmålet. Efter den senaste sänkningen till 2,25 procent i januari 2025 väntas inga ytterligare räntesänkningar under 2025 och 2026. Svenska statsobligationsräntor har stigit sedan årsskiftet, delvis på grund av högre inflation, vilket har lett till att marknaden har justerat sina förväntningar på ytterligare räntesänkningar från Riksbanken. Vidare har beskedet om en omsvängning i Tysklands finanspolitik och planer på ökade försvarssatsningar i Europa lett till högre europeiska statsobligationsräntor, vilket även påverkar de svenska räntorna. Den svenska kronan har stärkts markant under inledningen av 2025 och bedömningen är att den kommer att förstärkas ytterligare kommande år (se tabell 3.6). Faktorer som talar för en fortsatt förstärkning av kronkursen på sikt är t.ex. Sveriges starka offentliga finanser, den ekonomiska utvecklingen i Sverige jämfört med omvärlden samt ett minskande överskott i bytesbalansen efter en lång tid av stora överskott. Tabell 3.6Nyckeltal finansiella variabler Procent, årsgenomsnitt, om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Styrränta 3,62 2,28 2,25 2,02 2,00 Statsobligationsränta 10 år 2,2 2,3 2,5 2,6 2,6 Statsobligationsränta 5 år 2,1 2,1 2,2 2,4 2,4 Växelkurs, kronindex KIX1 125,9 124,4 121,4 119,3 117,8 Växelkurs SEK per EUR 11,4 11,2 10,9 10,7 10,5 Anm.: Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 18 november 1992 = 100. Källor: Riksbanken, Macrobond och egna beräkningar. Osäkerhet i prognosen Bedömningen av den framtida ekonomiska utvecklingen i Sverige är osäker, och flera faktorer kan medföra att tillväxten blir starkare eller svagare än i regeringens prognos. En exportorienterad ekonomi som Sveriges påverkas i hög grad av utvecklingen i omvärlden. Det finns risker kopplade till den nya amerikanska administrationens politik. Riskerna rör i vilken omfattning som tullar kommer att införas, vilka varor som kommer att omfattas, vilka länder som kommer att drabbas samt hur långvariga tullarna kommer att vara. Den svenska ekonomin kan drabbas både direkt och indirekt av amerikanska tullar på europeiska varor. Ökad geopolitisk osäkerhet sätter samtidigt press på ökade försvarssatsningar i Europa, vilket också skulle kunna leda till högre BNP-tillväxt i Europa än vad som antas i prognosen. Å andra sidan leder högre försvarsutgifter också till nya utmaningar då ett flertal europeiska länder med begränsat finanspolitiskt utrymme redan kämpar med stora strukturella problem, som exempelvis en åldrande befolkning och klimatanpassningar. Det osäkra omvärldsläget i sig, både vad gäller tullar och säkerhetspolitik, kan dessutom få såväl internationella som svenska företag att senarelägga investeringar och anställningsbeslut mer än vad som har antagits i prognosen, med större negativ påverkan på BNP-utvecklingen som följd. Det osäkra omvärldsläget kan också leda till att hushåll sparar ännu mer. Det finns även risker kopplade till konsumtionen bland svenska hushåll. Hushållens framtidstro har minskat under inledningen av 2025, samtidigt som förväntningarna på det egna sparandet har ökat enligt Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer. Det finns en risk för att hushållens reala inkomster blir lägre än väntat om sysselsättningen utvecklas svagare eller om inflationen blir högre än i regeringens prognos. Lägre inkomster eller ökat sparande medför en risk för en svagare konsumtion. Konsumtionen kan också bli högre än väntat om hushållen skulle minska sitt sparande eller om reala inkomster skulle stiga mer än väntat. Inflationen i omvärlden har fortsatt varit på en förhöjd nivå i början av 2025, framför allt i USA. Det finns en risk för att införandet av tullar medför högre inflation i USA än i regeringens bedömning, vilket skulle dämpa den inhemska efterfrågan i USA. I Sverige har inflationen varit högre än väntat under inledningen av 2025. Om inflationen återigen stiger snabbt kan det leda till högre räntor och en svagare efterfrågan som följd. Efter en längre period av stark utveckling på aktiemarknaderna och en allmänt hög riskvilja på de finansiella marknaderna har inledningen av 2025 präglats av ökad turbulens. Det finns en risk för att oron fördjupas och blir mer utdragen än vad som antas i prognosen. Om turbulensen blir ihållande kan den dämpa den realekonomiska utvecklingen och förvärra eller blottlägga nya sårbarheter i det finansiella systemet. En relaterad risk är att stora budgetunderskott och växande skuldsättning i flera stora ekonomier skulle kunna leda till krav på högre riskpremier, med följden att obligationsräntor stiger ytterligare. Högre räntor än vad som antas i prognosen skulle påverka de offentliga finanserna i dessa länder negativt, pressa skuldsatta hushåll och företag samt riskera att leda till ökad turbulens på de finansiella marknaderna. Bedömningen av resursutnyttjandet i ekonomin är osäker. Konjunkturlägets förlopp bestäms delvis av den ekonomiska utvecklingen men även av bedömningen av potentiell BNP, vilka båda till sin natur är osäkra. Dessutom har klimatförändringar och extremväderfenomen stor påverkan på den ekonomiska aktiviteten i omvärlden, och risken finns att även Sveriges ekonomi direkt eller indirekt påverkas av dessa. Utvecklingen 2027 och 2028 I detta avsnitt beskrivs ett scenario för svensk ekonomi 2027 och 2028 givet förutsättningen att inga nya störningar påverkar ekonomin. Scenariot baseras på regeringens principer om att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas. I scenariot antas de kommunala skattenivåerna vara oförändrade samtidigt som kommunerna och regionerna antas redovisa resultat i linje med god ekonomisk hushållning på några års sikt. Konjunkturåterhämtningen i svensk ekonomi väntas pågå såväl 2025 som 2026, och 2027 bedöms ekonomin vara i balans. Riksbankens inflationsmål om 2 procent väntas varaktigt nås 2027 efter att ha fluktuerat något runt målnivån 2025 och 2026. Till följd av prognosprincipen att endast beakta aviserade och beslutade förändringar av skatter och statliga utgifter bedöms finanspolitiken bli åtstramande 2027. I syfte att motverka detta väntas styrräntan sänkas till 2 procent 2027. Gradvis högre reallöner gör att hushållens köpkraft fortsätter att förbättras, vilket tillsammans med lägre räntor främjar en fortsatt god tillväxt i hushållens konsumtion 2027 och 2028. Även företagens investeringar, i synnerhet bostadsinvesteringar, gynnas av lägre räntor och väntas växa i god takt 2027. Lägre räntor framför allt i USA väntas stötta återhämtningen i Sveriges viktigaste handelspartner. Detta bedöms gynna svensk export, som är en viktig drivkraft för tillväxten 2027. Befolkningstillväxten i arbetsför ålder (15–74 år) väntas fortsätta vara klart lägre 2027 och 2028 än genomsnittet sedan 2000. Detta hämmar arbetsutbudet och bidrar till att tillväxten i både arbetskraften och sysselsättningen fortsätter att bromsa in. Produktiviteten väntas växa med drygt 1 procent per år och potentiell BNP bedöms sammantaget växa med 1,7 procent per år 2027 och 2028 (se tabell 3.4). Alternativa scenarier I detta avsnitt beskrivs två alternativa scenarier för den ekonomiska utvecklingen 2025–2028. I regeringens prognos väntas hushållens konsumtion bidra tydligt till den ekonomiska återhämtningen 2025 och 2026. Utvecklingen av hushållens konsumtion är dock mycket osäker och indikatorer, så som konsumentförtroendet, har försämrats under inledningen av 2025. Osäkerheten kan bl.a. förklaras av förhöjd osäkerhet i omvärlden, svagt stigande inflation och relativt hög arbetslöshet. Denna osäkerhet kan dämpa hushållens konsumtion i större utsträckning än vad som antas i huvudscenariot. Hushållens konsumtion kan också utvecklas starkare än i regeringens prognos. Hushållens sparande är på en jämförelsevis hög nivå och det är osäkert hur stor andel av den disponibla inkomsten som hushållen väljer att spara respektive konsumera. Eftersom regeringen bedömer att hushållens konsumtion är en viktig drivkraft för konjunkturåterhämtningen skulle en alternativ utveckling för hushållens konsumtion påverka styrkan i återhämtningen. I två alternativa scenarier belyses därför hur konjunkturåterhämtningen kan påverkas om hushållens konsumtion utvecklas på ett annat sätt än vad som förutsätts i prognosen. I det första scenariot antas att hushållens konsumtion ökar i snabbare takt än i huvudscenariot. Efter en lång period med dämpade reallöner och svag konsumtionsutveckling skulle lägre inflation och räntenivåer kunna resultera i att hushållen väljer att konsumera mer och spara mindre. En starkare hushållskonsumtion skulle resultera i en snabbare återhämtning av den inhemska efterfrågan, vilket i sin tur skulle resultera i starkare sysselsättningstillväxt och en lägre arbetslöshet jämfört med huvudscenariot. Ett förbättrat arbetsmarknadsläge skulle vidare leda till att nominella löner stiger något mer, vilket bidrar till ett något högre kostnadstryck i ekonomin. I syfte att värna om inflationsmålet väntas Riksbanken höja styrräntan. Med fördröjning antas detta till viss del dämpa konsumtion och investeringar, vilket medför att BNP-tillväxten dämpas något 2027. Hushållens högre konsumtion och en starkare utveckling av lönesumman medför att de offentliga finanserna stärks 2025–2027 i förhållande till huvudscenariot. Sammantaget skulle en starkare hushållskonsumtion resultera i en förstärkning av den pågående konjunkturåterhämtningen och ekonomin väntas nå konjunkturell balans 2026 (se tabell 3.7). I det andra scenariot antas hushållens konsumtion växa långsammare än i huvudscenariot. Osäkerheten kring både omvärldsläget och inhemska faktorer, så som inflationsutvecklingen, skulle kunna resultera i att hushållen är mer försiktiga och väljer att prioritera ett högre buffertsparande framför att öka sin konsumtion. Det högre ränteläget jämfört med före kostnadskrisen kan också bidra till att hushållen är mer försiktiga än tidigare. En mer dämpad konsumtionsutveckling skulle leda till att den inhemska efterfrågan inte stiger i samma utsträckning som i huvudscenariot. Detta begränsar även återhämtningen på arbetsmarknaden, och sysselsättningstillväxten skulle då bli lägre samtidigt som arbetslösheten skulle stiga ytterligare. Försämringen på arbetsmarknaden skulle resultera i något svagare nominella löneökningar och en lägre inflation, i synnerhet 2026. Med ett lägre kostnadstryck och en lägre inflation väntas Riksbanken sänka styrräntan för att värna om inflationsmålet. På sikt stimuleras den inhemska efterfrågan av en lägre räntemiljö och BNP-tillväxten, som dämpas 2025 och 2026, tilltar fr.o.m. 2027. I kombination med en svagare utveckling av lönesumman resulterar hushållens dämpade konsumtionsutveckling i att de offentliga finanserna försvagas 2025–2027 i förhållande till huvudscenariot. Den försvagade hushållskonsumtionen resulterar i att lågkonjunkturen fördjupas. I detta scenario skulle ekonomin vara i balans först 2028. Tabell 3.7Alternativa scenarier Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2024 och prognos i fet stil för respektive variabel utifrån tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade reformer.1 2024 2025 2026 2027 2028 BNP2 Huvudscenario 1,0 2,3 2,6 2,1 1,7 Scenario 1: Högre konsumtion 1,0 2,6 2,8 1,9 1,5 Scenario 2: Lägre konsumtion 1,0 2,0 2,3 2,4 2,0 Arbetslöshet3 Huvudscenario 8,4 8,6 8,2 7,8 7,6 Scenario 1: Högre konsumtion 8,4 8,4 8,0 7,7 7,6 Scenario 2: Lägre konsumtion 8,4 8,8 8,4 7,9 7,6 KPIF4 Huvudscenario 1,9 2,5 1,9 2,0 2,0 Scenario 1: Högre konsumtion 1,9 2,7 2,2 2,0 2,0 Scenario 2: Lägre konsumtion 1,9 2,4 1,6 1,9 2,0 BNP-gap5 Huvudscenario -2,0 -1,3 -0,5 0,0 0,0 Scenario 1: Högre konsumtion -2,0 -1,0 0,0 0,2 0,0 Scenario 2: Lägre konsumtion -2,0 -1,6 -1,0 -0,3 0,0 Finansiellt sparande6 Huvudscenario -1,5 -1,3 -0,6 0,2 0,4 Scenario 1: Högre konsumtion -1,5 -1,1 -0,3 0,3 0,4 Scenario 2: Lägre konsumtion -1,5 -1,5 -0,9 0,0 0,4 1 I alternativscenarierna har hänsyn även tagits till kompletterande penningpolitiska åtgärder. 2 Kalenderkorrigerade värden. 3 Årsgenomsnitt i procent. 4 KPI med fast ränta. 5 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. 6 Procent av BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Prognosrevideringar I detta avsnitt redovisas kortfattat några av de prognosrevideringar som har gjorts för 2025–2027 jämfört med budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1). Sedan föregående prognos färdigställdes har det bl.a. publicerats tre kvartalssammanställningar av nationalräkenskaperna och flera månadsutfall för arbetskraftsundersökningarna och konsumentprisindex. BNP-tillväxten har utvecklats något starkare än väntat under 2024. Återhämtningen bedöms vara påbörjad och BNP-tillväxten väntas stiga 2025 och 2026, dock i en långsammare takt än bedömningen i budgetpropositionen (se tabell 3.8). Detta beror inte minst på ökad global osäkerhet. Potentiell BNP i fasta priser är nedreviderad i nivå, men är relativt oförändrad i tillväxttal jämfört med i budgetpropositionen. Sammantaget bidrar det till ett något mindre negativt BNP-gap 2024 och 2025. Sysselsättningstillväxten är nedreviderad på grund av statistikutfall samt ökad osäkerhet i närtid, och även arbetskraften är nedreviderad till följd av statistikutfall. Sammantaget bidrar detta till en uppreviderad arbetslöshet. Lönetillväxten var något starkare än väntat 2024, men är oreviderad 2025. År 2024 utvecklades inflationen, mätt enligt Riksbankens målvariabel KPIF, i linje med bedömningen i budgetpropositionen. I inledningen av 2025 har dock statistikutfallen varit högre än väntat. Detta förklaras delvis av en beräkningsteknisk effekt av en ny sammansättning av varor och tjänster i prisstatistiken. Men det beror också på att hyreshöjningar och prisökningar på livsmedel har varit större än väntat. Följaktligen har KPIF-inflationen reviderats upp 2025. Styrräntan sänktes tidigare än vad som antogs i budgetpropositionen och den har reviderats ned något 2025. Däremot bidrar den högre inflationen till att styrräntan är uppreviderad 2026. Lägre räntekostnader 2025 har lett till en nedrevidering av KPI samma år, och på motsvarande sätt har uppreviderade räntekostnader lett till en upprevidering av KPI 2026. Tabell 3.8Jämförelse mellan regeringens prognoser Procentuell förändring om inte annat anges. Siffrorna inom parentes avser prognos i budgetpropositionen för 2025. 2024 2025 2026 2027 BNP 1,0 (0,8) 2,1 (2,5) 2,8 (3,2) 2,4 (2,4) Potentiell BNP 1,7 (1,8) 1,7 (1,7) 1,7 (1,7) 1,7 (1,7) BNP-gap1 -2,0 (-2,7) -1,3 (-1,7) -0,5 (-0,5) 0,0 (0,0) Arbetslöshet2, 3 8,4 (8,3) 8,6 (8,3) 8,2 (7,9) 7,8 (7,6) Arbetskraft2 0,2 (0,5) 0,4 (0,6) 0,6 (0,4) 0,7 (0,5) Sysselsättning2 -0,5 (-0,2) 0,2 (0,7) 1,1 (0,8) 1,1 (0,8) Arbetade timmar4 -0,3 (0,0) 0,6 (0,9) 1,2 (1,0) 1,1 (0,9) Timlön enligt KL5 4,1 (3,9) 3,6 (3,6) 3,6 (3,8) 3,6 (3,8) KPI6 2,8 (2,8) 0,7 (0,9) 1,8 (1,4) 1,9 (2,1) KPIF6 1,9 (1,9) 2,5 (1,7) 1,9 (2,0) 2,0 (2,0) Styrränta7 3,62 (3.66) 2,28 (2,57) 2,25 (2,00) 2,02 (2,00) Anm.: Prognosen är baserad på de anslagsnivåer och de regelverk för skatter och transfereringssystem som har beslutats av riksdagen samt de som har föreslagits eller aviserats av regeringen. I budgetpropositionen har information som fanns tillgänglig fram till den 5 augusti 2024 beaktats. 1 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. 2 Avser åldersgruppen 15–74 år. 3 Procent av arbetskraften. 4 Kalenderkorrigerad. 5 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken (KL). 6 Konsumentprisindex (KPI) resp. konsumentprisindex med fast ränta (KPIF), årsgenomsnitt. 7 Procent, årsgenomsnitt. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken och egna beräkningar. Utvecklingen enligt andra bedömare I detta avsnitt jämförs regeringens prognoser för några centrala makroekonomiska variabler med prognoser från Konjunkturinstitutet (KI), Europeiska kommissionen, Riksbanken och Ekonomistyrningsverket (ESV) (se tabell 3.9). Det är viktigt att notera att prognoser publiceras vid olika tidpunkter, vilket gör att prognosmakare inte har tillgång till samma information. Exempelvis är den senaste prognosen från Europeiska kommissionen publicerad den 15 november 2024, vilket är tidigare än övriga bedömares prognoser. Publiceringstillfället för olika prognoser blir särskilt relevant under perioder med förhöjd osäkerhet i världsekonomin. För 2025 är regeringens prognos för BNP-tillväxten något mer positiv än övriga bedömares. För 2026 är regeringens prognos för BNP i linje med KI:s bedömning, men något lägre än ESV:s prognos och något mer positiv än prognoserna från Europeiska kommissionen och Riksbanken. Samtliga prognosmakare bedömer att BNP-gapet kommer att vara negativt både 2025 och 2026. Regeringens prognos för arbetslösheten 2025 är i linje med prognoserna från Riksbanken och ESV, men något lägre än den från KI och något högre än prognosen från Europeiska kommissionen. För 2026 är regeringens prognos lägre än KI:s men något högre än övriga bedömares. Regeringens prognos för inflationen 2025, mätt med KPI, är i linje med KI:s och ESV:s, men något lägre än Riksbankens. Regeringens prognos för inflationen 2025, mätt med harmoniserat konsumentprisindex (HIKP), är i linje med prognoserna från KI och Riksbanken men högre än Europeiska kommissionens. För 2026 är regeringens prognos för KPI-inflationen i linje med Riksbankens, men något högre än de från KI och ESV. Mätt med HIKP är regeringens prognos för 2026 i linje med prognoserna från KI och Europeiska kommissionen, men något lägre än Riksbankens. Tabell 3.9Jämförelse mellan olika bedömares prognoser Procentuell förändring om inte annat anges 2025 2026 BNP1 Regeringen 2,1 2,8 Konjunkturinstitutet 1,7 2,9 Europeiska kommissionen 1,8 2,6 Riksbanken 1,9 2,4 Ekonomistyrningsverket 1,9 3,1 Arbetslöshet2 Regeringen 8,6 8,2 Konjunkturinstitutet 8,9 8,6 Europeiska kommissionen 8,4 7,8 Riksbanken 8,7 8,1 Ekonomistyrningsverket 8,5 7,9 Inflation (KPI/HIKP)3 Regeringen 0,7/2,1 1,8/1,7 Konjunkturinstitutet 0,7/2,3 1,5/1,7 Europeiska kommissionen -/1,5 -/1,8 Riksbanken 1,0/2,3 1,8/1,9 Ekonomistyrningsverket 0,6/- 1,4/- BNP-gap4 Regeringen -1,3 -0,5 Konjunkturinstitutet -1,7 -0,8 Europeiska kommissionen -1,9 -0,7 Riksbanken -1,0 -0,5 Ekonomistyrningsverket -1,4 -0,3 Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2025-04-15, Konjunkturinstitutet 2025-03-26, Europeiska kommissionen 2024-11-15, Riksbanken 2025-03-20 och Ekonomistyrningsverket 2025-03-25. 1 Fasta priser, ej kalenderkorrigerade värden. 2 Procent av arbetskraften, 15–74 år. 3 Årsgenomsnitt. 4 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Utvärdering av prognoser för den makroekonomiska utvecklingen I detta avsnitt utvärderas regeringens prognoser för Sveriges BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet som har redovisats i budgetpropositionerna och de ekonomiska vårpropositionerna 1999–2024. Prognoserna analyseras i förhållande till prognoser gjorda av andra bedömare. Det finns flera omständigheter som gör att prognosjämförelser är svåra. En är att olika bedömares prognoser görs vid olika tidpunkter. Prognoser gjorda i slutet av året har ett stort informationsövertag gentemot prognoser gjorda i början av året. En annan omständighet är att prognoser kan ha olika ändamål och att bedömare har olika preferenser kring vilka risker som de vill minimera. Det är vanskligt att hitta utvärderingsmått som tar hänsyn till dessa skillnader. Denna utvärdering ska därför inte ses som en rangordning av olika prognosmakare, utan som en indikation på hur regeringens prognosfel har förhållit sig till andra bedömares enligt två standardmått. Måtten som används i denna utvärdering är rotmedelkvadratfelet (RMKF) och medelprognosfelet (MPF). RMKF är ett mått på genomsnittlig prognosprecision medan MPF är ett mått på genomsnittlig över- eller underskattning av utfallet. Dessa är lämpade utvärderingsmått för s.k. väntevärdesprognoser. En väntevärdesprognos är en sorts genomsnittsprognos som viktar alla osäkerheter kring det framtida utfallet. Varje risk värderas utifrån dess bedömda sannolikhet, varken högre eller lägre. Detta skiljer sig från prognoser som tar ytterligare höjd för risker som är särskilt icke-önskvärda. Det är inte heller samma sak som prognoser som avser att uppskatta den mest sannolika utvecklingen. Måtten fastslår därmed inte nödvändigtvis i vilken grad som prognoser har varit ändamålsenliga, men de ger en överblick av prognosfelens genomsnittliga storlek över tid. I tabell 3.10 visas prognosfelsmåtten för olika bedömares prognoser för BNP-tillväxten. Samtliga prognoser är uppdelade i två kategorier utifrån vilket år som de är gjorda, nämligen samma år som utfallet och året före utfallet. Regeringens prognosprecision sticker inte ut i relation till övriga bedömares. I linje med de flesta övriga bedömare har regeringen i genomsnitt underskattat BNP-tillväxten innevarande år och överskattat tillväxten nästkommande år. Tabell 3.10Prognosfelsmått på prognoser för BNP-tillväxt Rotmedelkvadratfel (RMKF), medelprognosfel (MPF) och antal observationer (N) för prognoser för BNP-tillväxten 2000–2024 Samma år som utfallet RMKF Samma år som utfallet MPF Samma år som utfallet N Året före utfallet RMKF Året före utfallet MPF Året före utfallet N Regeringen 1,31 0,14 50 2,32 -0,45 50 Konjunkturinstitutet 1,33 0,12 111 2,26 -0,51 110 Riksbanken 1,29 0,03 126 2,15 -0,46 126 LO 1,27 0,03 53 2,33 -0,23 52 Svenskt Näringsliv 1,24 0,28 81 2,35 -0,03 80 Handelsbanken 1,33 0,07 82 2,34 -0,50 83 Nordea 1,29 -0,03 88 2,05 -0,25 89 SEB 1,35 0,10 102 2,17 -0,30 102 Swedbank 1,46 0,18 82 2,36 -0,10 81 Anm.: Värdena är avrundade till två decimaler. Prognosfelet är här definierat som utfallet minus prognosen. Ett positivt MPF relaterar därför till en underskattning. Ett lägre RMKF innebär högre prognosprecision. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Landsorganisationen (LO), Svenskt Näringsliv, Handelsbanken, Nordea, Skandinaviska Enskilda Banken (SEB), Swedbank och egna beräkningar. Tabell 3.11 visar prognosfelsmått för olika bedömares inflationsprognoser. Regeringens prognosprecision sticker inte ut. Genomsnittlig över- eller underskattningen varierar mellan olika bedömare. Regeringen har i genomsnitt underskattat inflationen något. Tabell 3.11Prognosfelsmått på prognoser för inflationen (KPI) Rotmedelkvadratfel (RKMF), medelprognosfel (MPF) och antal observationer (N) för prognoser för inflationen (KPI) 2000–2024 Samma år som utfallet RMKF Samma år som utfallet MPF Samma år som utfallet N Året före utfallet RMKF Året före utfallet MPF Året före utfallet N Regeringen 0,58 0,05 50 1,96 0,13 50 Konjunkturinstitutet 0,38 0,00 111 1,86 0,24 110 Riksbanken 0,60 -0,01 126 1,89 -0,21 126 LO 0,37 0,03 52 1,70 0,18 51 Handelsbanken 0,85 -0,01 83 2,03 -0,11 83 Nordea 0,74 0,05 86 1,94 0,08 87 SEB 0,66 -0,02 99 1,87 0,02 99 Swedbank 0,77 -0,01 82 2,12 -0,04 81 Anm.: Värdena är avrundade till två decimaler. Prognosfelet är här definierat som utfallet minus prognosen. Ett positivt MPF relaterar därför till en underskattning. Ett lägre RMKF innebär högre prognosprecision. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Landsorganisationen (LO), Handelsbanken, Nordea, Skandinaviska Enskilda Banken (SEB), Swedbank och egna beräkningar. I tabell 3.12 visas prognosfelsmått för olika bedömares arbetslöshetsprognoser. Regeringen har haft högre prognosprecision för arbetslösheten än genomsnittsbedömaren samma år som utfallet, men lägre prognosprecision för prognoser utfärdade året före utfallet. Regeringen uppvisar ingen uppenbar systematisk över- eller underskattning i sina prognoser för innevarande år. I likhet med de flesta bedömare har regeringen i genomsnitt underskattat arbetslösheten nästkommande år. Tabell 3.12Prognosfelsmått på prognoser för arbetslösheten Rotmedelkvadratfel (RKMF), medelprognosfel (MPF) och antal observationer (N) för prognoser för arbetslösheten 2000–2024 Samma år som utfallet RMKF Samma år som utfallet MPF Samma år som utfallet N Året före utfallet RMKF Året före utfallet MPF Året före utfallet N Regeringen 0,28 -0,01 49 0,96 0,18 45 Konjunkturinstitutet 0,28 -0,01 110 0,90 0,18 98 Riksbanken 0,26 0,00 124 0,82 0,10 116 LO 0,25 -0,02 53 0,79 0,09 44 Svenskt Näringsliv 0,32 -0,06 80 0,86 0,04 72 Handelsbanken 0,32 0,02 82 0,91 0,12 76 Nordea 0,33 0,04 88 0,81 0,11 82 SEB 0,39 -0,01 100 0,71 0,15 91 Swedbank 0,38 -0,07 81 0,97 -0,04 73 Anm.: Värdena är avrundade till två decimaler. Prognosfelet är här definierat som utfallet minus prognosen. Ett positivt medelprognosfel relaterar därför till en underskattning. Ett lägre RMKF innebär högre prognosprecision. Prognoser för 2005 utfärdade 2004 och första kvartalet 2005, samt prognoser för 2021 utfärdade 2020, utgår på grund av förändringar av arbetslöshetsstatistiken (EU-harmonisering 2005 och 2021). Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Landsorganisationen (LO), Svenskt Näringsliv, Handelsbanken, Nordea, Skandinaviska Enskilda Banken (SEB), Swedbank och egna beräkningar. Regeringens mått på välstånd Det är viktigt att följa den långsiktiga samhällsutvecklingen i bred bemärkelse. Sedan 2017 redovisas därför indikatorer på välståndet i Sverige, uppdelat på ekonomiskt, miljömässigt och socialt välstånd, se tabell 3.13. Tabell 3.13Indikatorer på välstånd och deras utveckling Indikator Utveckling jmf. med senaste mättillfälle Period som förändring avser Beskrivning Ekonomiska BNP per capita Ökning 2023–2024 Det samlade värdet av alla varor och tjänster som produceras i Sverige per person i befolkningen. Sysselsättningsgrad Minskning 2023–2024 Andelen av befolkningen 15–74 år som har ett arbete. Arbetslöshet Ökning 2023–2024 Andel arbetslösa i arbetskraften 15–74 år. Hushållens skuldsättning Minskning 2023–2024 Hushållssektorns låneskulder i procent av disponibel inkomst och i procent av hushållens finansiella tillgångar. Offentlig skuldsättning Ökning 2023–2024 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i procent av BNP Miljömässiga Luftkvalitet Minskning 2022–2023 Halter av kväveoxid (NO2) och små partiklar (PM2,5) i stadsmiljö (årsmedelvärden). Vattenkvalitet Ej uppdaterad 2010–2016, 2017–20211 Andelen av ytvattenförekomster med hög eller god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Rödlisteindex Ej uppdaterad 2010–2015, 2015–20222 Förändringar i rödlistekategorisering, ger överblick över situationen för arter samt underlag för bedömning av förändrad situation över åren. Kemikaliebelastning Ej uppdaterad 2022 resp. 2020–20213 Förekomst av miljögifterna PCB, DDE, dioxiner och PBDE i modersmjölk samt PFOS, PFOA och långkedjiga PFAS i blod.4, 5 Utsläpp av växthusgaser Minskning 2022–2023 Sveriges utsläpp av växthusgaser (koldioxid, metan, dikväveoxid och flourerande gaser) inom svenskt territorium. Sociala Låg inkomststandard Minskning 2022–2023 Andel av befolkningen med låg inkomststandard. Hushållens kontantmarginal Ökning 2023–2024 Andel i befolkningen, 16 år eller äldre, som svarat nej på frågan ”Skulle du/ditt hushåll inom en månad klara av att betala en oväntad utgift på 14 000 kr utan att låna eller be om hjälp?” Självskattad allmän hälsa Oförändrad 2023–2024 Andel i befolkningen 16 år och äldre som på frågan ”Hur tycker du din hälsa är i allmänhet?” svarat ”mycket bra” eller ”bra”. Utbildningsnivå Ökning 2022–2023 Högsta avklarade utbildning för befolkningen i åldern 16–74 år. Mellanmänsklig tillit Minskning 2023–2024 I vilken grad tillfrågade uppfattar att andra människor går att lita på. Mäts genom frågan ”Enligt din mening, i vilken utsträckning går det att lita på människor i allmänhet?”. En svarssiffra över 7 på en skala 0–10 anses utgöra hög tillit. Nöjd med livet Minskning 2023–2024 Mäter subjektivt välbefinnande med frågan ”Hur nöjd är du på det hela taget med det liv du lever?”. Andelen avser de som svarat ”ganska nöjd” eller ”mycket nöjd”. Anm.: För respektive indikator används den senaste tillgängliga statistiken. Mer ingående beskrivningar och definitioner av indikatorerna redovisas nedan. 1 Arbetet med vattenförvaltning sker i cykler. Mätningarna sammanställs under en cykel och återspeglar absoluta tal. 2 Avser förändring mellan två genomsnitt av mätningar som pågått under längre perioder 3 Halterna fluktuerar mellan mättillfällen som följd av begränsat statistiskt urval. För att identifiera förändringar behöver jämförelse över en längre tid göras. 4 Avser procent av medianhalterna i modersmjölk respektive blod vid undersökningens inledning. 5 PCB är en typ av industrikemikalier. DDE är en nedbrytningsprodukt av insektsgiftet DDT. Dioxiner bildas bl.a. vid tillverkning av kemikalier som innehåller klor samt vid förbränningsprocesser. PBDE är en grupp av bromerade flamskyddsmedel. PFOS, PFOA och långkedjiga PFAS är högfluorerade ämnen. Källor: Statistiska centralbyrån, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, SOM-institutet, Vatteninformationssystem Sverige, Sveriges lantbruksuniversitet och Eurostat. Ekonomiska indikatorer BNP per capita BNP per capita, dvs. BNP per person, används som en grov indikator på ekonomiskt välstånd. Utvecklingen av ett lands BNP per capita ger med andra ord en fingervisning om vilka ekonomiska förutsättningar som invånare i landet har att konsumera varor och tjänster. Denna indikator säger dock inte något om hur möjligheterna till konsumtion är fördelade inom landet, hur konsumtionen matchar människors preferenser eller i vilken utsträckning som den ekonomiska aktiviteten sker på bekostnad av icke förnybara resurser. År 2024 ökade Sveriges BNP per capita med 0,7 procent. Det är en svagare utveckling än den genomsnittliga utvecklingen sedan 2000. BNP per capita har utvecklats svagt i Sverige sedan 2009 jämfört med den genomsnittliga utvecklingen 2000–2009. Sysselsättningsgrad Sysselsättningsgraden mäter andelen av befolkningen i åldrarna 15–74 år som är sysselsatt. En hög sysselsättningsgrad är grunden för den gemensamma välfärden eftersom arbetsinkomster är den viktigaste skattebasen i ekonomin. När fler försörjer sig genom arbete minskar dessutom den offentliga sektorns kostnader eftersom transfereringar generellt minskar. Sysselsättningsgraden minskade med ca 0,5 procentenheter till knappa 69 procent 2024 jämfört med föregående år. År 2024 uppgick sysselsättningsgraden till 71 procent bland män och ca 67 procent bland kvinnor. För inrikes och utrikes födda uppgick sysselsättningsgraden 2024 till ca 70 respektive ca 66 procent. Skillnaden mellan dessa grupper har minskat trendmässigt. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män är dock större bland utrikes födda än bland inrikes födda. Arbetslöshet Arbetslöshet definieras som andelen arbetslösa av antalet personer i arbetskraften, där arbetskraften utgörs av personer som antingen är sysselsatta eller har sökt och kan ta ett arbete. Arbete ger individen möjlighet till egen försörjning, bättre möjligheter att forma sitt liv samt gemenskap och tillhörighet. Arbetslösa drabbas av ohälsa i större utsträckning än de individer som har ett arbete. Att arbetslösheten är låg är av central vikt för både individer och samhället i stort. Arbetslösheten ökade från 7,7 procent 2023 till 8,4 procent 2024. Arbetslösheten uppgick till 8,5 procent bland kvinnor och 8,3 procent bland män. Samtidigt var arbetslösheten tydligt högre bland utrikes födda än bland inrikes födda, vilket den även har varit historiskt. Hushållens skuldsättning Att relatera hushållens skuldsättning till inkomster och finansiella tillgångar ger en indikation på hur känsliga låntagare är för räntehöjningar och fallande inkomster respektive tillgångsvärden. Skulderna som andel av inkomsten sjönk med 6 procentenheter under 2024 till 177 procent. Det är tredje året i rad som kvoten sjönk efter att ha ökat kontinuerligt sedan 2012. Nedgången 2024 berodde på att inkomsterna ökade mer än hushållens skulder. Skulderna som andel av finansiella tillgångar har trendmässigt sjunkit under flera år och sjönk också 2024. Nedgången förklaras av att värdet på finansiella tillgångar under året steg mer än hushållens lån. Kvoten var 24 procent 2024, en minskning med 2 procentenheter sedan 2023. Diagram 3.5 visar kvoternas utveckling 1996–2024. Huvuddelen av skulderna är bostadslån, och det är vanligare att hushåll högt upp i inkomstfördelningen har bostadslån. Med undantag för den översta tiondelen av inkomstfördelningen är bolåneskuldens andel av disponibel inkomst högre i de högre inkomstgrupperna. Samtidigt är marginalerna för att klara ökade utgifter större i hushåll med höga inkomster än i hushåll med låga inkomster. Diagram 3.5Hushållens låneskulder som andel av disponibel inkomst och av hushållens finansiella tillgångar Procent Anm.: Justeringar för förändringar av pensionsrätter ingår inte i den disponibla inkomsten. Källor: Finansräkenskaperna, Statistiska centralbyrån. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, ofta kallad Maastrichtskulden, är det mått på den offentliga sektorns skuld som används inom EU. För Sverige definieras skulden som den konsoliderade statsskulden och kommunsektorns samt ålderspensionssystemets skulder på kapitalmarknaden med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer. Maastrichtskulden ökade mellan 2023 och 2024. Detta berodde dels på att den offentliga sektorns utgifter ökade kraftigt i spåren av den tidigare höga inflationen, dels på den ökade upplåningen till följd av genomförda åtgärder för att stärka Sveriges försvarsförmåga och fortsatt stödja Ukraina. Även kapitaltillskott till Riksbanken bidrog till ökningen i förhållande till 2023. Den offentliga skuldsättningen i Sverige är dock fortfarande bland de lägsta i EU, 2024 understeg skulden 34 procent av BNP. Motsvarande genomsnittliga skuldkvot för EU var samma år 81,6 procent av BNP, vilket avser ställningsvärden för det tredje kvartalet 2024 enligt data från Eurostat. Miljöindikatorer Luftkvalitet Välståndsindikatorn för luft visar utvecklingen för två av de vanligaste luftföroreningarna i svenska städer: kvävedioxid (NO2) och små partiklar (PM2,5). Båda har negativ påverkan på såväl hälsa som miljö. Kväveoxider bildas vid all typ av förbränning. En stor del av utsläppen kommer från trafiken. För små partiklar är avgaser från trafik, industriutsläpp, småskalig vedeldning och annan förbränning stora källor. Små partiklar transporteras i stor utsträckning till Sverige från kontinenten och halterna är därför högre i södra Sverige än i norra Sverige. Halterna av både kvävedioxid och små partiklar visar en nedåtgående trend sedan mätningarna inleddes. Mellan 2022 och 2023 sjönk årsmedelvärdet för halterna av både kväveoxid och små partiklar. EU-regleringar för bränslekvalitet, standarder för fordon och miljölagstiftning inom industri- och energisektorn har bidragit till den nedåtgående trenden med minskade halter av luftföroreningar. För små partiklar påverkas halterna även av minskade transporter från kontinenten. Diagram 3.6Halter av NO2 och PM2,5 i stadsmiljö (årsmedelvärden) µg/m3 Anm.: Kvävedioxid (NO2) mäts för svenska städer med över 50 000 invånare. Mätplatser som ingår i indikatorn små partiklar (PM2,5) för år 2023 är Burlöv, Göteborg, Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala. Notera att linjerna i diagrammet visar skattade trendlinjer över tid. Källa: Naturvårdsverket. Vattenkvalitet En god vattenkvalitet är viktig för dricksvatten, biologisk mångfald, industrin, lantbruket och friluftsliv. Indikatorn för vattenkvalitet uttrycks som ekologisk status i ytvatten som påverkas av exempelvis övergödning, miljögifter och fysisk påverkan. Överlag är den ekologiska statusen bättre i norra Sverige, eftersom befolkningstätheten och jordbruksintensiteten är högre i de södra delarna av landet. Fysisk påverkan och övergödning är de främsta skälen till att god ekologisk status inte nås. Vid den senaste bedömningen av vattenkvaliteten, som baseras på miljöövervakning, analys- och kartläggningsarbete under perioden 2017–2021, hade 42 procent av ytvattenförekomsterna minst god ekologisk status. Det var en ökning med 4 procent jämfört med föregående cykel; 2010–2016. Rödlisteindex Rödlisteindex mäter förändringar i artgruppers livskraft. Det är ett exempel på en av flera indikatorer som ger en bild av tillståndet i svensk natur och hur förändringar sker över tid. Indexet baseras på förändringar i rödlistekategorisering för olika artgrupper. Rödlistekategorisering sker i femårscykler, varav den senaste genomfördes 2020. Indexet visar för samtliga bedömda artgrupper att förlusten av biologisk mångfald inte har hejdats. Under perioden 2015–2020 var utvecklingen för däggdjur och groddjur positiv, medan den var negativ för mossor och fåglar. Övriga gruppers utveckling var relativt oförändrad. Kemikaliebelastning Indikatorn kemikaliebelastning redovisar mätningar av ett antal långlivade miljögifter i modersmjölk och blod. Bland annat följs de miljö- och hälsoskadliga kemikalierna PBDE (bromerade flamskyddsmedel), PCB (industrikemikalier), dioxiner (bildas bl.a. vid tillverkning av kemikalier som innehåller klor och vid förbränningsprocesser) samt PFAS (högfluorerade ämnen som bl.a. används i brandskum och för impregnering av textilier). Höga halter av dessa ämnen kan ge upphov till sjukdomar som t.ex. cancer, påverka fortplantningsförmågan, skada ofödda barn, skada arvsmassan och störa hormonsystemet. Resultaten visar andel av medianhalterna i modersmjölk respektive blod i förhållande till undersökningens inledning (1996 och 1997). Halterna varierar mellan individer dels beroende på exponering, dels andra faktorer så som ålder och BMI. Att halterna fluktuerar mellan år är naturligt givet det begränsade statistiska underlaget. Sett till ett längre tidsperspektiv är halterna generellt minskande, vilket visar att de åtgärder som har vidtagits genom begränsningar för att minska utsläppen i miljön har lett till att befolkningen exponeras för miljögifterna i minskad omfattning. Undantaget är halterna för långkedjiga PFAS (summan av PFNA, PFDA, PFUnDA) som ligger på en högre nivå än när undersökningarna inleddes. Diagram 3.7Exponering av vissa långlivade miljögifter i Sverige Miljöföroreningar i modersmjölk och blod 1996–2022, index 1996–1997=100 Anm.: Miljögifter har analyserats i enskilda prover av modersmjölk (PCB 153, dioxiner, PBDE och p,p'-DDE) och i blodserum (PFOS, PFOA och långkedjiga PFAS). Halterna är presenterade som procent av medianhalterna i modersmjölk respektive blod vid undersökningens start. Källa: Livsmedelsverket. Utsläpp av växthusgaser Utsläpp av växthusgaser är den viktigaste faktorn för klimatförändringarna. Klimatförändringar är fortsatt ett av vår tids största hot och påverkar samhället genom bl.a. havsnivåhöjningar, temperaturökningar och att extremväder blir allt vanligare. De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige uppgick 2023 till 44,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det innebär en minskning med ca 1,8 procent jämfört med 2022, se diagram 3.8. Utsläppsminskningen under 2023 berodde främst på minskad fossilbaserad elproduktion och minskad produktion inom järn-, stål- och mineralindustrin. Nettoupptaget i markanvändningssektorn (LULUCF) fortsatte att minska under 2023. Sveriges utsläpp ökade fram till 1970-talet, framför allt på grund av en ökad industrialisering och ökad bilism. Sedan oljekriserna på 1970-talet har utsläppen mer än halverats och oljans roll i energisystemet drastiskt minskat, framför allt på grund av utbyggnaden av kärnkraft 1972–1985, men även en fortsatt utbyggnad av vattenkraft. Sedan 1990 har utsläppen minskat med ungefär 38 procent. Det finns flera åtgärder som har bidragit, exempelvis utbyggnaden av fjärrvärmenäten tillsammans med övergången från oljeeldade värmepannor till både el- och fjärrvärme samt ökad användning av bio- och avfallsbränslen för el- och fjärrvärmeproduktion. Ett skifte till användning av biobränsle inom industrisektorn, effektivisering, bränsleskifte och elektrifiering i transportsektorn samt minskad deponering av organiskt avfall har också bidragit till att utsläppen har minskat. Diagram 3.8Sveriges territoriella växthusgasutsläpp och BNP, fasta priser Index 1993=100 Anm.: Koldioxidekvivalenter visar utsläpp och upptag av växthusgaser som omfattas av klimatmålet (koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser) inom svenskt territorium. Källor: Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån. Sociala indikatorer Låg inkomststandard Personer i hushåll med låg inkomststandard riskerar att inte ha råd med sådant som anses vara nödvändiga omkostnader. Låg inkomststandard är ett absolut mått som Statistiska centralbyrån använder för att beskriva hur väl en familjs inkomster räcker för att betala nödvändiga levnadsomkostnader för deras baskonsumtion såsom mat, boende, hemförsäkring och barnomsorg (Statistiska centralbyrån, Barn med låg inkomststandard Levnadsförhållanden 2022:5). Andelen individer med låg inkomststandard har i stort sett minskat kontinuerligt de senaste tio åren. År 2023 hade 4,2 procent av befolkningen låg inkomststandard, jämfört med 4,6 procent 2022. Andelen med låg inkomststandard fortsatte att sjunka 2023, trots att inflationen var fortsatt hög. Det kan förklaras av att hushåll med låga inkomster får en större andel av sin inkomst från ersättningar som är kopplade till prisbasbeloppet, och att prisbasbeloppet 2023 ökade mer än kostnaderna för baskonsumtionen. Det är vanligare med låg inkomststandard hos ensamstående hushåll med barn, särskilt ensamstående kvinnor med barn, för utrikes födda och bland befolkningen som är icke förvärvsarbetande. Hushållens kontantmarginal Andelen som saknar kontantmarginal definieras som den andel av befolkningen, 16 år och äldre, som inte skulle kunna hantera en oväntad utgift på 14 000 kronor utan att låna pengar eller be om hjälp. Beloppet justeras upp i takt med medianinkomsten. Att sakna kontantmarginal har en negativ påverkan på individens livskvalitet och självbestämmande. År 2024 uppgav 21 procent att de saknade kontantmarginal. Det är en ökning från de två föregående åren då andelen låg på 20 procent. Andelen är högre bland kvinnor än män, bland utrikes födda, personer med lägre utbildningsnivå och yngre personer. Störst skillnad i andel som saknar kontantmarginal är mellan utrikes och inrikes födda, 43 procent jämfört med 15 procent. Det finns också skillnader mellan personer med olika utbildningsnivå. Bland personer vars högsta avslutade utbildning är förgymnasial saknar 30 procent kontantmarginal, jämfört med 23 procent bland dem som har en gymnasial utbildning och 16 procent bland dem som har en eftergymnasial utbildning. Självskattad allmän hälsa Indikatorn självskattad allmän hälsa avser andel i befolkningen 16 år och äldre som har svarat ”bra” eller ”mycket bra” på frågan ”Hur tycker du att din hälsa är i allmänhet?”. År 2024 hade 67 procent av befolkningen bra eller mycket bra hälsa. Det är samma nivå som de två föregående åren. Indikatorn har ett tidsseriebrott 2022 som följd av ändrad insamlingsmetod, och det är därför inte möjligt att göra jämförelser för längre tid tillbaka. Andelen som svarar att de har bra hälsa är något högre bland män än kvinnor, 69 procent jämfört med 64 procent. Det är också vanligare att yngre än äldre tycker att de har bra hälsa. Bland personer i åldern 16–29 är det 76 procent som tycker att de har bra hälsa, vilket kan jämföras med 56 procent bland dem som är 65–85 år. Det finns även skillnader mellan personer med olika utbildningsnivå. Bland de som har eftergymnasial utbildning anger 73 procent att de har bra hälsa, jämfört med 63 procent bland dem vars högsta avslutade utbildning är gymnasial eller förgymnasial. Andelen som tycker att de har bra hälsa är något högre bland utrikes födda än bland inrikes födda, 71 procent jämfört med 65 procent. Utbildningsnivå Utbildningsnivå påverkar bl.a. människors ekonomiska förutsättningar och hälsa. Under 2000-talet har befolkningens utbildningsnivå, mätt som högsta avklarade utbildning, stadigt ökat. Andelen med en eftergymnasial utbildningsnivå ökade från 27 procent till 41 procent under perioden 2001–2023. Kvinnor har högre utbildningsnivå än män, och skillnaden har ökat under 2000-talet. År 2023 var andelen kvinnor med eftergymnasial utbildningsnivå omkring 46 procent medan motsvarande andel bland män var 35 procent. Andelen eftergymnasialt utbildade är ungefär lika stor bland inrikes och utrikes födda och har varit så under hela 2000-talet. Dock är andelen med högst en förgymnasial utbildning större bland utrikes födda, och skillnaderna har ökat under 2000-talet. Diagram 3.9Utveckling av utbildningsnivå Andel Anm.: Andel av befolkningen 16–74 år med respektive utbildningsnivå, fördelat på kön. Utbildningsnivå avser högsta avklarade utbildning. Källa: Statistiska centralbyrån. Mellanmänsklig tillit Mellanmänsklig tillit, eller social tillit, är ett mått på i vilken grad som invånarna uppfattar att andra människor går att lita på. En hög nivå av mellanmänsklig tillit fungerar som ett sammanhållande kitt i samhället och underlättar beslutsprocesser och affärstransaktioner. Andelen av befolkningen som upplevde en hög mellanmänsklig tillit var 54 procent 2024, vilket är en minskning jämfört med 2023 då andelen uppgick till 55 procent. Andelen med hög mellanmänsklig tillit är högre bland personer över 30 år, personer som har vuxit upp i Sverige och personer med hög utbildningsnivå. Störst skillnad i tillit uppmäts mellan personer med olika utbildningsnivå. Detta är ett mönster som har setts under många år. Andelen med hög tillit 2024 var densamma för män och kvinnor. Bland personer med förgymnasial utbildning har 44 procent hög tillit jämfört med 66 procent bland de med eftergymnasial utbildning. Nöjd med livet Det subjektiva välbefinnandet är generellt sett högt i rika, demokratiska och politiskt stabila samhällen med låg arbetslöshet. I Sverige har andelen som är nöjd med livet legat på en hög och stabil nivå över tid och var 2024 i genomsnitt 87 procent. Motsvarande andel 2023 var 89 procent. Samtliga samhällsgrupper som har studerats anger en generellt hög nivå av nöjdhet. Det finns samtidigt en viss negativ utveckling bland personer som är 16–29 år. Andelen i denna ålderskategori som uppgav att de var nöjda med livet 2024 var 78 procent jämfört med 87 procent bland personer i åldern 30–64 år respektive 91 procent för personer i åldern 65+ år. Personer som har vuxit upp utanför Sverige är något mindre nöjda än personer som har vuxit upp i Sverige. Skillnaden har dock minskat från omkring 10–13 procentenheter i början av 2000-talet till 4–7 procentenheter de senaste fem åren. Män och kvinnor upplevde 2024 att de var nöjda med livet i lika stor utsträckning. Sysselsättning, produktivitet och offentliga investeringar I detta avsnitt redovisas utmaningar för sysselsättningspolitiken samt betydelsen av produktivitet och offentliga investeringar. Samtliga delar spelar en viktig roll i den ekonomiska politiken för att på sikt kunna stärka både tillväxt och välfärd. Sammanfattning Svensk arbetsmarknad kännetecknas av ett högt arbetskraftsdeltagande och en hög sysselsättningsgrad. Lågkonjunkturen syns tydligt på svensk arbetsmarknad. År 2023 och 2024 har sysselsättningsgraden minskat och arbetslösheten ökat. Det är främst bland unga med visstidsanställning som sysselsättningen har minskat. Byggindustrin är den bransch där sysselsättningen har minskat mest. Utmaningarna på arbetsmarknaden är främst kopplade till strukturell arbetslöshet och den försämrade matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb. En viktig förklaring till den försämrade matchningen är att en stor andel av de arbetslösa har svag konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. Andelen självförsörjande ökade mellan 2013 och 2023 till följd av en ökad sysselsättningsgrad och att fler kvinnor arbetar heltid. För att skapa bättre förutsättningar på arbetsmarknaden är det viktigt att det alltid lönar sig att arbeta. För att underlätta återinträdet i sysselsättning ska tiden i arbetslöshet användas för att stärka de arbetslösas färdigheter. Vidare ska kostnadseffektiva åtgärder som gynnar kompetensförsörjningen i ekonomin prioriteras. Sverige har, likt många andra avancerade ekonomier, upplevt en svagare produktivitetstillväxt efter finanskrisen. Både Sverige och EU har lägre produktivitet än USA, och gapet har vidgats något de senaste åren. I Sverige har de senaste årens produktivitetsutveckling i näringslivet främst präglats av konjunkturella faktorer. En utdragen återhämtning på arbetsmarknaden efter pandemin bidrog, tillsammans med en positiv effekt av förändrad branschsammansättning, till god produktivitetstillväxt. Under 2022 avtog tillväxten i ekonomin och produktiviteten minskade. I samband med försämringen på arbetsmarknaden som inleddes 2023 har dock produktiviteten återigen ökat. De offentliga investeringarna är höga i ett internationellt perspektiv och har ökat snabbare än BNP under 2000-talet. Utmaningar för sysselsättningspolitiken Sysselsättningspolitiken är en central del av den ekonomiska politiken. Den bidrar till högre välfärd genom åtgärder som leder till att människors kompetens och vilja att arbeta tillvaratas. En gemensamt finansierad välfärd kräver dessutom att en stor andel av befolkningen arbetar. När individer går från bidrag till arbete frigörs även resurser i den offentliga sektorn, då skatteintäkterna ökar och utgifter för t.ex. arbetslöshetsersättning och ekonomiskt bistånd minskar. Detta skapar i sin tur utrymme för att förbättra kvaliteten i t.ex. skola, äldreomsorg och vård. När fler bidrar till vår gemensamma välfärd upprätthålls också viljan att bidra till finansieringen. Utöver att bidra till samhällsekonomin skapar en egen försörjning frihet genom ökade möjligheter för enskilda individer och familjer att bestämma över den egna vardagen och forma sina liv. Utvecklingen på arbetsmarknaden Svensk arbetsmarknad kännetecknas av ett högt arbetskraftsdeltagande och en hög sysselsättningsgrad. Lågkonjunkturen har dock medfört att läget på arbetsmarknaden tydligt har försämrats sedan andra halvåret 2023. Den svagare efterfrågan har påverkat olika delar av arbetsmarknaden olika mycket. Sysselsättningsgraden har minskat från en hög nivå Sysselsättningsgraden, dvs. andelen sysselsatta personer i befolkningen 15–74 år, nådde en rekordhög nivå första kvartalet 2023. Därefter har sysselsättningsgraden minskat till följd av den svaga efterfrågan i ekonomin. Det är framför allt en minskad sysselsättning bland män som har bidragit till nedgången (se diagram 4.1), men sysselsättningsgraden är fortsatt tydligt högre bland män än bland kvinnor. Sysselsättningsgapet mellan könen är dock förhållandevis litet i ett internationellt perspektiv, vilket främst beror på att kvinnor i Sverige arbetar i högre grad. Diagram 4.1Sysselsättningsgrad Procent av befolkningen 15–74 år, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. Arbetslösheten steg 2023 och 2024, för både kvinnor och män (se diagram 4.2). Arbetslöshetsuppgången bedöms främst vara konjunkturell och bero på en låg efterfrågan på arbetskraft. Den totala arbetslösheten är dock i huvudsak strukturell, vilket återspeglas i att den de senaste decennierna har varit på en relativt hög nivå även i perioder då konjunkturläget har varit gynnsamt. De strukturella utmaningarna på arbetsmarknaden handlar bl.a. om svårigheter att matcha arbetslösas kvalifikationer och kunskaper med arbetsgivares efterfrågan. Diagram 4.2Arbetslöshet Procent av arbetskraften 15–74 år, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. Arbetskraftsdeltagandet, dvs. andelen av befolkningen 15–74 år som antingen är sysselsatt eller arbetslös, har ökat trendmässigt för både kvinnor och män de senaste 15 åren (se diagram 4.3). Arbetskraftsdeltagandet nådde rekordhöga nivåer under inledningen av 2024, men minskade något i slutet av året. Utvecklingen var likartad för kvinnor och män. Arbetskraftsdeltagandet är mindre konjunkturkänsligt än sysselsättningsgraden. Det beror på att personer som rör sig mellan sysselsättning och arbetslöshet fortsatt är en del av arbetskraften. I ett internationellt perspektiv har Sverige under lång tid haft ett mycket högt arbetskraftsdeltagande. Det förklaras bl.a. av tillgången till subventionerad barnomsorg och att många av ersättningssystemen är kopplade till att individer deltar i arbetskraften. Ett högt arbetskraftsdeltagande är vidare en förutsättning för en hög sysselsättningsgrad – där Sverige har en av de högsta nivåerna inom EU. Samtidigt innebär det mycket höga arbetskraftsdeltagandet att andelen arbetslösa, dvs. individer som står till arbetsmarknadens förfogande men som saknar sysselsättning och aktivt söker arbete, är förhållandevis hög i Sverige jämfört med flera andra länder i EU. Diagram 4.3Arbetskraftsdeltagande Procent av befolkningen 15–74 år, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. I Sverige står cirka två miljoner människor i åldern 15–74 år utanför arbetskraften. Det motsvarar ungefär 25 procent av befolkningen i åldersgruppen, och majoriteten utgörs av pensionärer och heltidsstuderande (som inte arbetar eller söker arbete). Även hemarbetande och långvarigt sjuka står utanför arbetskraften. Andelen utanför arbetskraften har minskat trendmässigt under en längre tid, bland både kvinnor och män. Detta beror bl.a. på att långvarigt sjuka utanför arbetskraften har minskat, även om nedgången bröts i samband med pandemin. Dessutom fortsätter fler äldre att arbeta högre upp i åldrarna. Under det senaste decenniet är det framför allt en minskande andel pensionärer som har bidragit till att andelen utanför arbetskraften har minskat. Lågkonjunkturen utdragen – stor nedgång i sysselsättningen inom den mansdominerade byggbranschen Lågkonjunkturen har medfört att antalet sysselsatta har minskat tydligt. Den minskade sysselsättningen beror både på att fler personer inte längre arbetar och har blivit arbetslösa eller har lämnat arbetskraften, och på att färre personer än tidigare har fått ett arbete. Den bransch i näringslivet där antalet sysselsatta har minskat mest är byggindustrin. Sysselsättningen har även minskat inom handel, företagstjänster samt information och kommunikation, vilket framgår av statistik från Befolkningens arbetsmarknadsstatus (Statistiska centralbyrån). Den minskade efterfrågan inom mansdominerade branscher, som exempelvis byggindustrin, är en förklaring till att sysselsättningen sammantaget har minskat mer bland män än bland kvinnor. Samtidigt har sysselsättningen inom kommuner och regioner, som är kvinnodominerade sektorer, fortsatt att öka 2023 och 2024, och till viss del motverkat den allmänt dämpade efterfrågan på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland män tenderar att variera mer med konjunkturen än arbetslösheten bland kvinnor. Det förklaras till stor del av att män är överrepresenterade i konjunkturkänsliga branscher (se Arbetsmarknadseffekter av konjunkturnedgångar, IFAU 2021:8). En lågkonjunktur innebär utmaningar på arbetsmarknaden, så som kvardröjande svårigheter att få jobb för dem som har varit arbetslösa länge. Under tidigare konjunkturnedgångar, exempelvis i samband med finanskrisen och pandemin, steg arbetslösheten mer än den hittills har gjort eller väntas göra under den nuvarande lågkonjunkturen (se diagram 4.4). Ett skäl till att ökningen i arbetslösheten dämpades under den nuvarande lågkonjunkturens inledning var att många företag behöll personal trots en minskad efterfrågan i ekonomin. En del företag väntas därför kunna möta en stigande efterfrågan med befintlig personalstyrka. Detta, tillsammans med en ökad osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen, väntas bidra till att företag avvaktar med att nyanställa och att återhämtningen på arbetsmarknaden därmed blir utdragen. Arbetslösheten väntas minska långsamt i jämförelse med exempelvis utvecklingen efter pandemin (se diagram 4.4). Jämförelser är dock vanskliga eftersom olika konjunkturnedgångar har olika drivkrafter och drabbar olika delar av ekonomin. Diagram 4.4Konjunkturell arbetslöshet Procentenheter av arbetskraften 15–74 år, säsongsrensade kvartalsvärden Anm.: Diagrammet visar den faktiska arbetslösheten i relation till jämviktsarbetslösheten för respektive kvartal. t avser det kvartal från vilket arbetslösheten började att stiga i respektive konjunkturnedgång: 1990K2, 2001K2, 2008K1, 2019K4, 2022K3. Den prickade linjen för nuvarande lågkonjunktur avser prognos. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utvecklingen på arbetsmarknaden för olika grupper Sysselsättningsgraden har, sett över en längre period, ökat i flera grupper på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. äldre (55–74 år) och personer födda utanför Sverige. Den nuvarande lågkonjunkturen har dock påverkat olika grupper på olika sätt. Samtidigt finns det stora skillnader mellan olika grupper. Sysselsättningsgraden är relativt låg och arbetslösheten relativt hög bland t.ex. individer med högst en förgymnasial utbildning och individer födda utanför Europa. Sysselsättningen har minskat mest bland unga Under nuvarande lågkonjunktur har sysselsättningsgraden minskat mer för unga (15–24 år) än för övriga åldersgrupper. Det gäller både för kvinnor och män. Unga är också en grupp som generellt sett är mer konjunkturkänslig, eftersom unga inte är lika etablerade på arbetsmarknaden och i högre grad har visstidsanställningar. Det är även bland unga som arbetslösheten har ökat mest under nuvarande lågkonjunktur. Arbetslösheten bland unga är hög, både i förhållande till andra åldersgrupper och i jämförelse med andra länder inom EU. År 2024 uppgick ungdomsarbetslösheten till omkring 24 procent, vilket motsvarar ca 165 000 personer. Andelen arbetslösa bland utrikes födda unga är högre än bland inrikes födda unga. Antalet arbetslösa unga är dock större bland inrikes födda än bland utrikes födda. Drygt hälften av de unga arbetslösa är i åldrarna 15–19 år. En stor andel av de unga som är arbetslösa är heltidsstuderande, i synnerhet i åldersgruppen 15–19 år där många går i gymnasiet (se diagram 4.5)diagram 4.6. Av samtliga unga arbetslösa var ungefär 55 procent heltidsstuderande samtidigt som de sökte arbete. Om dessa exkluderas minskar arbetslösheten bland unga från 24 procent till 11 procent 2024. De unga heltidsstuderande bedöms inte utgöra något stort arbetsmarknadsrelaterat problem. De utbildar sig för att höja sin kompetens, och därmed sin produktivitet, för att kunna ta ett mer kvalificerat arbete längre fram, vilket är positivt. Erfarenheten visar också att antalet unga som väljer att studera vidare ökar när arbetsmarknaden är svagare och chansen att få ett arbete är mindre. Andelen unga som varken arbetar eller studerar (s.k. NEET) kan ge en mer rättvisande bild av utmaningarna för unga på arbetsmarknaden. Denna grupp har minskat trendmässigt sedan 2009, men har vuxit något i samband med den nuvarande konjunkturnedgången. År 2024 uppgick andelen som varken arbetade eller studerade i åldern 15–24 år till omkring 6 procent av befolkningen i samma ålder. Detta är en av de lägsta nivåerna i EU. Diagram 4.5Arbetslöshet bland unga Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. För de allra flesta arbetslösa unga som aktivt söker arbete tenderar tiden i arbetslöshet sällan att bli långvarig. Men för unga som saknar gymnasial utbildning är risken högre att tiden i arbetslöshet blir lång, och att de därmed hamnar längre ifrån arbetsmarknaden. För de unga som får arbete och blir etablerade på arbetsmarknaden kan en lågkonjunktur få negativa konsekvenser, på både kort och lång sikt. Forskning visar att unga som avslutar sin utbildning under en lågkonjunktur påverkas negativt i form av lägre inkomster (se Arbetsmarknadseffekter av konjunkturnedgångar, IFAU 2021:8). Effekterna tenderar att kvarstå på längre sikt efter det att konjunkturen har förbättrats. Studien indikerar att de negativa effekterna är större för de som lämnar högre utbildning än för de som lämnar lägre utbildning, t.ex. gymnasiet. En möjlig förklaring kan vara att unga högutbildade i högre grad behöver acceptera jobb som inte motsvarar deras kompetens, vilket kan ha långsiktiga konsekvenser för karriärutvecklingen. Sysselsättningsgraden bland äldre har ökat under en längre tid och arbetslöshetsnivån är relativt låg Sysselsättningen bland äldre (55–74 år) är generellt sett mindre konjunkturkänslig än bland yngre åldersgrupper, och så även i nuvarande lågkonjunktur. Äldre har i större utsträckning fast anställning, längre arbetslivserfarenhet och är mer etablerade på arbetsmarknaden, i synnerhet jämfört med unga personer. Under en längre period har sysselsättningsgraden för äldre ökat (se diagram 4.6). Det kan bl.a. förklaras av faktorer som höjda åldersgränser i pensionssystemet, reformer inom sjukförsäkringen, högre utbildningsnivå och bättre hälsa. Sysselsättningsgraden sjunker snabbt efter 60-årsåldern (se diagram 4.6). I ett internationellt perspektiv har dock Sverige en hög sysselsättningsgrad för personer i åldersgruppen 60–64 år. År 2023 var sysselsättningsgraden 69 procent i denna åldersgrupp, vilket kan jämföras med OECD-genomsnittet på 55 procent. Även i en nordisk jämförelse är andelen relativt hög. För åldersgruppen 65–69 år ligger sysselsättningsgraden däremot vid OECD-genomsnittet, medan den för åldersgruppen 70–74 år ligger tydligt under OECD-genomsnittet. Sverige har en internationellt sett hög förväntad livslängd vid 65 år, och äldres hälsa har generellt förbättrats över tid. Sammantaget tyder detta på potential för högre sysselsättning bland individer i åldersgrupperna 65–69 år och 70–74 år. Diagram 4.6Sysselsättningsgrad bland äldre Procent av befolkningen 55–74 år, årsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. Äldre har en lägre arbetslöshet än övriga åldersgrupper, men den har ökat under de senaste åren. Även om arbetslösheten bland äldre är låg så är situationen ofta svår för de äldre som förlorar jobbet då de löper en större risk för långtidsarbetslöshet jämfört med övriga åldersgrupper. Av de arbetslösa i åldersgruppen 55–65 år var drygt hälften långtidsarbetslösa 2024. Det finns flera orsaker till äldres utmaningar vid arbetslöshet. Bland annat har äldre generellt sett mer specifika kunskaper kopplade till en viss yrkesroll eller ett visst företag, vilket kan göra deras färdigheter inaktuella när nya kompetenser efterfrågas. Det kan även vara så att arbetsgivare uppfattar äldre arbetslösas lönekostnad som för hög i förhållande till produktiviteten. Även arbetsgivares och samhällets attityder påverkar äldre arbetslösas jobbchanser, såsom åldersbaserade stereotypa föreställningar eller diskriminering (se Påverkar arbetssökandes ålder och kön chansen att få svar på jobbansökan? Resultat från ett fältexperiment, IFAU 2017:8). Ökad sysselsättningsgrad, men hög arbetslöshet bland utrikes födda I samband med återhämtningen efter pandemin ökade sysselsättningsgraden starkt för utrikes födda, både för kvinnor och för män (se diagram 4.7). För utrikes födda män har sysselsättningsgraden dock minskat relativt kraftigt under 2023 och 2024. Sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor är, efter en mindre nedgång under 2023, tillbaka på samma nivå som innan försämringen på arbetsmarknaden. För inrikes födda kvinnor och män är förändringen betydligt mindre. I antal sysselsatta har nedgången dock varit större bland inrikes födda under nuvarande lågkonjunktur, vilket förklaras av att den gruppen är större än de utrikes födda. Diagram 4.7Sysselsättningsgrad för inrikes och utrikes födda Procent av befolkningen 15–74 år, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. Sysselsättningsgraden för utomeuropeiskt födda är lägre än för övriga utrikes födda och inrikes födda. Sysselsättningsgraden har dock sedan omkring 2010 ökat mer för utomeuropeiskt födda och övriga utrikes födda än för inrikes födda. Det gäller för både kvinnor och män. Det innebär att sysselsättningsgapet mellan inrikes födda och utrikes födda har minskat. Detta kan bl.a. förklaras av att invandringen var högre under mitten av 2010-talet än på senare år, vilket har medfört att den genomsnittliga vistelsetiden i Sverige har ökat. De utrikes födda har alltså i genomsnitt befunnit sig en längre tid i landet. En annan förklaring är att branscher som sysselsätter relativt många utrikes födda, som t.ex. hotell och restaurang, har haft en hög efterfrågan på arbetskraft efter pandemin. Utbildningsnivån är en viktig faktor för en individs möjligheter på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden är högre och arbetslösheten lägre för individer med en gymnasial utbildning än för de med lägre utbildningsnivå (se diagram 4.8). Det gäller oavsett födelseregion, men i högre grad för utomeuropeiskt födda än för inrikes födda. Att sakna utbildning på gymnasial nivå kan innebära att individens färdigheter inte når upp till de krav som arbetsmarknaden ställer. Information om en slutförd gymnasial utbildning kan för en arbetsgivare också fungera som signal om den arbetssökande personens produktivitet. Vidare finns det stora skillnader i färdighetsnivåer inom samma utbildningsnivå. Enligt undersökningen PIAAC saknar exempelvis 65 procent av utrikes födda med förgymnasial utbildning eller gymnasial utbildning kortare än två år tillräckliga läsfärdigheter i svenska språket, vilket kan jämföras med 11 procent för inrikes födda i samma utbildningsgrupp. Diagram 4.8Arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda respektive inrikes födda efter utbildningsnivå Procent av arbetskraften 20–65 år, kvartalsvärden. Anm.: Förgymnasial utbildning avser högst förgymnasial utbildning och gymnasial utbildning avser högst gymnasial utbildning. Källa: Statistiska centralbyrån. Gruppen utrikes födda är heterogen, och förutsättningarna att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden varierar inom gruppen. Personer som t.ex. kommer som arbetskraftsinvandrare har relativt bra förutsättningar på arbetsmarknaden. Samtidigt har personer som har invandrat till Sverige som t.ex. skyddsbehövande och deras anhöriga ofta större utmaningar. Bristande kunskaper i det svenska språket är initialt en utmaning för många utrikes födda. Avsaknad av, för arbetsmarknaden relevanta, kontaktnät och diskriminering är också utmaningar som många utrikes födda möter. Med ökande vistelsetid i Sverige har personerna möjlighet att utveckla sin kompetens, att skaffa sig ett kontaktnät och därmed att etablera sig på arbetsmarknaden. Trots de utmaningar som utrikes födda kan möta på arbetsmarknaden är arbetskraftsdeltagandet högt i gruppen. Det höga arbetskraftsdeltagandet kan delvis förklaras av en gynnsam ålderssammansättning bland personer som har invandrat till Sverige. En större andel av den utrikes födda befolkningen finns i åldersgrupper med ett högt arbetskraftsdeltagande. Inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen Under nuvarande lågkonjunktur har antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen ökat, framför allt bland personer som inte tillhör någon av grupperna med svag konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. Samtidigt har antalet arbetslösa med långa inskrivningstider ökat, och de strukturella utmaningarna med en stor andel inskrivna med svag konkurrensförmåga kvarstår. Långtidsarbetslösheten har ökat något Antalet inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen (öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd) har ökat sedan mitten av 2023. I februari 2025 var ca 380 000 personer inskrivna arbetslösa. Ökningen har skett i alla åldersgrupper, bland både kvinnor och män, inrikes och utrikes födda, men i synnerhet bland inrikes födda män. Många unga arbetslösa syns inte i Arbetsförmedlingens statistik till följd av att de i lägre utsträckning skriver in sig på Arbetsförmedlingen. Att de inte skriver in sig kan bl.a. bero på att de inte har rätt till arbetslöshetsersättning i samma utsträckning som äldre då de inte är etablerade på arbetsmarknaden. De yrkesområden som inskrivna arbetslösa önskar arbeta inom som har ökat mest under de två senaste åren är bygg och anläggning, följt av området administration, ekonomi och juridik, området försäljning, inköp och marknadsföring, området transport samt området data och it. Under 2022 började antalet inskrivna arbetslösa med kort tid i arbetslöshet att öka (se diagram 4.9). När arbetsmarknadsläget försämrades ytterligare ökade även antalet arbetslösa med längre arbetslöshetstider, eftersom inskrivna med kortare arbetslöshetsperioder till viss del övergick till längre inskrivningstider. Under 2024 ökade även antalet långtidsarbetslösa (12 månader och mer). I februari 2025 var 150 000 personer långtidsarbetslösa, och de utgjorde därmed ungefär 40 procent av samtliga inskrivna arbetslösa. Över tid har andelen långtidsarbetslösa ökat och fler än hälften i denna grupp har varit utan arbete i två år eller mer. Diagram 4.9Inskrivna på Arbetsförmedlingen efter tid i arbetslöshet Tusentals personer 16–65 år, säsongsrensade månadsvärden Anm.: Inskrivna arbetslösa inkluderar öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd. Från och med januari 2023 avser statistiken åldersgruppen 16–65 år. Till och med december 2022 avser statistiken åldersgruppen 16–64 år. Grupperna är överlappande; i gruppen som varit arbetslösa i 6 månader och mer ingår de som varit arbetslösa i 12 respektive 24 månader och mer. I gruppen som varit arbetslösa i 12 månader och mer ingår de som varit arbetslösa i 24 månader och mer. Källa: Arbetsförmedlingen. Många arbetssökande på Arbetsförmedlingen tillhör grupper med svag konkurrensförmåga De strukturella utmaningarna på arbetsmarknaden kan främst kopplas till att många arbetslösa inte har de kvalifikationer som efterfrågas av arbetsgivare, vilket också leder till långa arbetslöshetstider. Enligt Arbetsförmedlingen bedöms utomeuropeiskt födda, personer med högst förgymnasial utbildning, personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och arbetslösa som är 55 år eller äldre ha svag konkurrensförmåga på arbetsmarknaden (se diagram 4.10). Grupperna är heterogena och inom respektive grupp ryms både individer som står mycket långt från arbetsmarknaden och individer som har relativt goda förutsättningar att få arbete. Det är dessutom vanligt att inskrivna arbetslösa ingår i flera av grupperna med svag konkurrensförmåga, t.ex. har en relativt stor andel av de utomeuropeiskt födda högst en förgymnasial utbildning. Att ingå i flera av delgrupperna kan innebära att den arbetslösa möter ännu större utmaningar att få arbete än övriga arbetslösa. Andelen av de inskrivna som tillhör minst en av grupperna med svag konkurrensförmåga har ökat över tid och i februari 2025 tillhörde ca 70 procent av de inskrivna minst en av dessa grupper. De grupper med svag konkurrensförmåga som har ökat mest under nuvarande lågkonjunktur är äldre och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Diagram 4.10Inskrivna arbetslösa totalt och för personer med svag konkurrensförmåga Tusentals personer 16–65 år, säsongsrensade månadsvärden Anm.: Inskrivna arbetslösa kan tillhöra flera grupper med svag konkurrensförmåga. Inskrivna arbetslösa inkluderar öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd. Från och med januari 2023 avser statistiken åldersgruppen 16–65 år. Till och med december 2022 avser statistiken åldersgruppen 16–64 år. Funktionsnedsättning avser funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Källa: Arbetsförmedlingen. Ökningen av antalet inskrivna arbetslösa har främst skett bland personer som inte tillhör någon av grupperna med svag konkurrensförmåga. Denna grupp hade före lågkonjunkturen jobbchanser som var ungefär dubbelt så stora som för grupperna med svag konkurrensförmåga (se diagram 4.11). Skillnader i jobbchanser mellan olika grupper av arbetslösa kan bl.a. förklaras av att de som skrivs in vid Arbetsförmedlingen i utgångsläget har olika förutsättningar att få ett jobberbjudande och bli anställda. Det tyder på att många av de nya arbetslösa kommer att ha goda chanser att få ett arbete när efterfrågan på arbetskraft ökar igen. Att det är personer med eftergymnasial utbildning som har ökat mest bland de inskrivna arbetslösa stärker den bilden. Gruppen arbetslösa med svag konkurrensförmåga, som redan i utgångsläget har mindre jobbchanser, riskerar att få ännu svårare att hitta ett arbete när fler nyinskrivna arbetslösa konkurrerar om jobben. Diagram 4.11Jobbchanser för inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen Procent av inskrivna arbetslösa 16–65 år, säsongsrensade månadsvärden Anm.: Jobbchansen avser andelen i respektive grupp som har fått jobb av de inskrivna i samma grupp föregående månad. Jobbchanserna riskerar att överskattas om vissa som har fått jobb under en månad blev arbetslösa samma månad, och därmed inte ingick i antalet inskrivna arbetslösa månaden innan. Inskrivna arbetslösa inkluderar öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd. Från och med januari 2023 avser statistiken åldersgruppen 16–65 år. Till och med december 2022 avser statistiken åldersgruppen 16–64 år. Personer med funktionsnedsättning avser personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. I gruppen övriga ingår alla jobbsökande (16–65 år) som inte tillhör någon av de särredovisade grupperna. Källor: Arbetsförmedlingen och egna beräkningar. Matchningen på arbetsmarknaden De strukturella utmaningarna på arbetsmarknaden beror till stor del på bristande färdigheter bland de arbetslösa, i förhållande till de krav som ställs från arbetsgivare. Det finns stora regionala skillnader när det gäller matchningen på arbetsmarknaden, och vissa regioner står inför större utmaningar än andra. Matchningen på arbetsmarknaden har försämrats över tid Det finns betydande problem med matchningen mellan de arbetslösa och de lediga jobben. Ett vanligt sätt att beskriva effektiviteten i matchningen är med den s.k. Beveridgekurvan som visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga jobb (se diagram 4.12). Normalt finns det ett negativt samband – under en högkonjunktur ökar antalet lediga jobb samtidigt som arbetslösheten minskar, medan en lågkonjunktur leder till färre lediga jobb och högre arbetslöshet. Efter finanskrisen 2009 har kurvan under en längre period rört sig utåt, vilket indikerar en försämrad matchning. Detta innebär att en viss nivå av arbetslöshet sammanfaller med ett högre antal lediga jobb i förhållande till arbetskraften. På senare år har dock en viss återhämtning skett, vilket framgår av att kurvan har skiftat inåt. Sådana rörelser i kurvan beror dock inte alltid på strukturella faktorer. Ibland kan de vara en del av konjunkturcykeln, där Beveridgekurvan tillfälligt bildar en loop innan den återgår till sitt tidigare samband. Diagram 4.12Beveridgekurvan Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden Vakanstal Anm.: Beveridgekurvan visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga jobb över tid. På y-axeln redovisas vakanstalet. Vakanstalet avser lediga jobb som andel av arbetskraften. Fram t.o.m. första kvartalet 2024 är statistikvärden avseende lediga jobb framställda inom ramen för Konjunkturstatistik över vakanser, därefter inom ramen för Lediga jobb och rekryteringsbehov (LOR), justerad enligt Statistiska centralbyråns bedömning av tidsseriebrottet, som publicerades i samband med utfallet i LOR tredje kvartalet 2024. På x-axeln redovisas arbetslösheten för åldersgruppen 20–64 år. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Samtidigt som en stor andel arbetslösa har låga kvalifikationer kännetecknas den svenska arbetsmarknaden av en låg andel arbeten med låga formella kvalifikationskrav, dvs. jobb som kräver högst förgymnasial utbildning eller motsvarande. En bidragande orsak är de jämförelsevis höga lägstalönerna i Sverige. Högre löner stärker incitamenten att arbeta men ökar samtidigt arbetsgivarnas kostnader, vilket kan minska efterfrågan på personer med begränsade färdigheter och kvalifikationer. Arbetsgivarnas krav på anställda i okvalificerade yrken tycks dessutom ha ökat de senaste decennierna. Det återspeglas av en ökad andel gymnasieutbildade och förbättrade studieresultat bland individer i dessa yrken (se exempelvis Jobbpolarisering och efterfrågan på olika förmågor på framtidens arbetsmarknad, IFAU 2019:30). Samtidigt upplever många arbetsgivare svårigheter att rekrytera arbetskraft med rätt kompetens. Det gäller särskilt inom it-sektorn, läraryrken, ingenjörsyrken samt vård och omsorg. Bristen på arbetskraft omfattar både gymnasial och högre utbildningsnivå, och är både generell och kopplad till specifika kompetenser. Exempelvis beror ingenjörsbristen främst på efterfrågan på specifika kompetenser snarare än en generell brist på utbildade ingenjörer, medan det råder en generell brist på arbetskraft inom flera vård- och omsorgsyrken. Betydande geografiska obalanser Matchningsproblemen på arbetsmarknaden varierar mellan regioner, vilket kan bero på att kompetensnivåerna hos arbetskraften skiljer sig åt mellan regionerna eller på att efterfrågan och utbudet av arbetskraft är geografiskt åtskilda. För att matchningen ska fungera effektivt i hela landet – dvs. att efterfrågan på arbetskraft leder till sysselsättning – är det viktigt att arbetssökande både har rätt kompetens och är geografiskt rörliga. Det finns betydande regionala skillnader i arbetsmarknadsutfall, vilket framgår av diagram 4.13 som visar skillnader i sysselsättningsgrad och arbetslöshet per län 2024. Sysselsättningsgraden skiljer över 7 procentenheter mellan länen med högst respektive lägst nivå, medan skillnaden i arbetslöshet uppgår till ca 5 procentenheter. Arbetslösheten är lägst i flera län i norra Sverige, där den också har minskat mest under det senaste decenniet. Samtidigt rapporterar en stor andel arbetsgivare i norra Sverige om brist på kvalificerad arbetskraft, vilket delvis kan förklaras av de stora investeringarna inom industrin de senaste åren. Arbetslösheten är högst i mellersta och södra Sverige, där flera län med redan hög arbetslöshet, såsom Södermanlands län och Skåne län, har sett den största ökningen under det senaste decenniet. Diagram 4.13Sysselsättningsgrad och arbetslöshet fördelat på län, 2024 Procent av befolkningenProcent av arbetskraft Anm.: Statistiken avser preliminära uppgifter från Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS) för åldersgruppen 20–64 år. BAS baseras på registerdata till skillnad från AKU som är en enkätundersökning. Det finns även vissa skillnader mellan hur måtten definieras i de olika statistikkällorna, vilket innebär att sysselsättningsgrad och arbetslöshet enligt BAS skiljer sig från sysselsättningsgrad och arbetslöshet enligt AKU. På grund av osäkerhet lämpar sig den registerbaserade statistiken bättre att bryta ned på regional nivå. Källa: Statistiska centralbyrån. Den försämrade konjunkturen har lett till en ökning av arbetslösheten sedan mitten av 2023. Utvecklingen på arbetsmarknaden varierar mellan regioner och under 2023 drabbades främst storstadsregionerna av en ökad arbetslöshet. Inflation och högre räntor försämrade köpkraften vilket slog hårt mot den privata tjänstesektorn, som sysselsätter flest och har en hög andel anställda i exempelvis Stockholms län, Skåne län och Västra Götalands län. Under 2024 har även fler regioner i södra och mellersta Sverige sett en ökning av arbetslösheten. I takt med att ekonomin återhämtar sig och konsumtionen ökar kan dock storstadsområdena, från att ha varit hårdast drabbade, få de största positiva effekterna. Sysselsättningstillväxten de senaste decennierna har främst skett i storstäderna inom den privata tjänstesektorn, där teknikutvecklingen har skapat nya arbetstillfällen. Samtidigt har automatisering och globalisering minskat sysselsättningen inom tillverkningsindustrin, främst i områden utanför större städer i södra Sverige. Denna utveckling har bidragit till ökade regionala skillnader i bl.a. inkomstnivå. Variationen i arbetslöshet mellan regionerna förklaras till stor del av skillnader i arbetskraftens sammansättning, såsom ålder, kön, utbildningsnivå, födelseregion och tid i Sverige. I vissa regioner avviker dock arbetslöshetsnivån markant från vad som förväntas utifrån arbetskraftens sammansättning (se Vad förklarar den regionala arbetslösheten?, Arbetsförmedlingen 2023). Detta tyder på att även andra faktorer, såsom bostadsmarknad, infrastruktur, möjligheter till pendling, närhet till universitet, utbildningsinstitutioner samt den regionala näringsstrukturen, spelar en viktig roll. De regionala skillnaderna i arbetslöshet kan också bero på en geografisk obalans mellan efterfrågan och utbud av arbetskraft. I storstadsområden är arbetslösheten hög trots en förhållandevis god efterfrågan på arbetskraft. På gles- och landsbygden ser situationen delvis annorlunda ut. Vissa regioner har relativt många lediga jobb men få arbetssökande, medan andra präglas av hög arbetslöshet och begränsade jobbmöjligheter. Detta innebär att det finns en geografisk obalans, där exempelvis norra Sverige har brist på arbetskraft medan andra områden har hög arbetslöshet. För att matchningen ska fungera effektivt är det viktigt att arbetssökande är rörliga och flyttar dit jobben finns samt att bostadsmarknaden fungerar tillräckligt väl för att detta ska vara möjligt. I ett internationellt perspektiv har Sverige en hög grad av både yrkesmässig och geografisk rörlighet. Den geografiska rörligheten är högst bland unga, som ofta flyttar för att studera. Arbetslösa har generellt en högre flyttbenägenhet än förvärvsarbetande. Under de senaste decennierna har antalet flyttningar inom Sverige ökat, särskilt sedan mitten av 2010-talet. Denna utveckling kan delvis kopplas till befolkningstillväxten som har följt av den stora invandringen under samma period. De flesta flyttningar sker inom kommungränserna, men andelen flyttningar som sker inom kommuner har minskat, medan andelen flyttningar inom och mellan län har ökat något. Den största relativa befolkningsökningen har skett i pendlingskommuner, och arbetspendlingen har ökat kraftigt. Samtidigt finns en utmaning med att likartade kompetenser efterfrågas i stora delar av landet. Rekryteringsproblemen är särskilt stora inom den offentliga sektorn, där kompetensbristen har legat på en historiskt hög nivå det senaste decenniet och väntas öka till följd av den åldrande befolkningen. Dessutom har flera regioner genomfört liknande industrisatsningar, vilket väntas öka konkurrensen om kvalificerad arbetskraft ytterligare. Detta kan innebära att ökad geografisk rörlighet har en begränsad möjlighet att mildra bristsituationen och förbättra matchningen. Självförsörjning Regeringen har tagit fram ett självförsörjningsmått för att kunna mäta hur stor del av befolkningen som har en inkomst som är tillräcklig för att kunna försörja sig själv. Måttet ska användas som ett komplement till dagens sysselsättningsmått och följas över tid (se prop. 2023/24:100 bilaga 2). Självförsörjningsmåttet mäter hur stor andel av individerna i åldern 20–65 år som under ett år har en inkomst av arbete, kapital och vissa arbetsrelaterade inkomster över 3 inkomstbasbelopp, vilket 2023 motsvarade en årsinkomst på 222 900 kronor, eller 18 775 kronor per månad. Andelen självförsörjande har ökat sedan 2013 De flesta, ca 75 procent av befolkningen 20–65 år, arbetade eller hade annan självförsörjningsgrundande inkomst i sådan omfattning att de var självförsörjande 2023. Ungefär 20 procent var inte självförsörjande och resterande 5 procent var heltidsstuderande. Andelen självförsörjande har, med undantag för en kortvarig nedgång 2020 i samband med utbrottet av covid-19, ökat kontinuerligt de senaste tio åren (se diagram 4.14). Andelen självförsörjande är högre för män än för kvinnor, men ökningen har varit något större för kvinnor än för män (omkring en procentenhet större). Flera faktorer ligger bakom ökningen. En delförklaring är att sysselsättningsgraden i åldersgruppen 20–65 år ökade mellan 2013 och 2023, vilket har bidragit till att andelen självförsörjande har ökat. En annan förklaring är att kvinnor i större utsträckning arbetade heltid i stället för deltid 2023 jämfört med 2013, vilket har bidragit till att fler kvinnor har hamnat över inkomstgränsen för att klassificeras som självförsörjande. Andelen självförsörjande är lägre än andelen sysselsatta. Det förklaras av att en del av de sysselsatta inte arbetar i tillräcklig omfattning för att nå upp till inkomstgränsen för självförsörjning. Medan 75 procent av befolkningen i åldern 20–65 år var självförsörjande 2023, var den genomsnittliga andelen sysselsatta under året i samma åldersgrupp 82 procent. Skillnaden mellan andel självförsörjande och andel sysselsatta var ungefär lika stor för kvinnor som för män. År 2013 var skillnaden något större för kvinnor än för män. Diagram 4.14Andel självförsörjande Procent av befolkningen 20–65 år Anm.: Som självförsörjningsgrundande inkomst räknas individens bruttolön och inkomst av aktiv näringsverksamhet, inkomst från kapital, ersättning för sjukskrivning och inkomstbaserad föräldrapenning förutsatt att bruttolönen eller inkomsten av aktiv näringsverksamhet under året är större än noll samt inkomstrelaterad pension. Inkomstgränsen för självförsörjning har satts till 3 inkomstbasbelopp, vilket 2023 motsvarar 222 900 kronor. Inkomststatistik finns tillgänglig fram t.o.m. 2023. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar. Bland utrikes födda, framför allt individer födda utanför Europa, är andelen självförsörjande lägre än bland inrikes födda. Andelen självförsörjande uppgick 2023 till 79 procent för inrikes födda, till 70 procent för födda i övriga Europa och till 58 procent för utomeuropeiskt födda. Andelen självförsörjande bland utrikes födda ökar med antalet år i Sverige, men är efter en vistelsetid på 20 år fortfarande lägre än bland inrikes födda. Ökningen av andelen självförsörjande har dock varit större för utrikes födda. Under den senaste tioårsperioden har andelen självförsörjande ökat med 15 procentenheter bland utomeuropeiskt födda, med 13 procentenheter bland födda i övriga Europa och med 8 procentenheter bland inrikes födda. Bland utomeuropeiskt födda var ökningen något större för män än för kvinnor, bland övriga utrikes födda var ökningen i stort sett densamma för kvinnor och män och bland inrikes födda var ökningen något större för kvinnor än för män. Den ökade självförsörjningen kan kopplas till ökningen av sysselsättningsgraden i grupperna. Mellan 2013 och 2023 ökade sysselsättningsgraden med omkring 10 procentenheter för såväl utomeuropeiskt födda kvinnor och män som övriga utrikes födda kvinnor och män, medan ökningen för inrikes födda var lägre, omkring 2–3 procentenheter. Ökningen för utrikes födda kan delvis förklaras av att den genomsnittliga vistelsetiden har stigit i takt med att färre har invandrat under senare år. Inkomststatistiken sträcker sig fram till 2023, vilket innebär att konsekvenserna av konjunkturnedgången för andelen självförsörjande ännu inte kan utläsas. Regeringens strategi för högre sysselsättning I det besvärliga konjunkturläget är det viktigt att beakta de utmaningar som svensk ekonomi står inför, både i närtid och i ett längre tidsperspektiv. Regeringen prioriterar därför flera reformer som stöttar återhämtningen i ekonomin och som samtidigt är strukturellt riktiga. De främsta utmaningarna på arbetsmarknaden kan kopplas till den höga arbetslösheten. Även om arbetslösheten har stigit till följd av den försämrade efterfrågan i ekonomin bedöms fortfarande huvuddelen av den svenska arbetslösheten vara strukturell. En betydande minskning av arbetslösheten kräver därför åtgärder som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, dvs. strukturella åtgärder. När den konjunkturellt betingade arbetslösheten stiger och riskerar att bli varaktig är det av stor vikt att strukturella åtgärder vidtas för att minska risken att även den strukturella arbetslösheten ökar. Regeringens strategi för att få fler i sysselsättning och en välfungerande arbetsmarknad är inriktad på att aktivera arbetslösa – tid i arbetslöshet ska användas för att stärka färdigheter för att underlätta återgång i arbete, prioritera kostnadseffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningar som gynnar kompetensförsörjningen i ekonomin och förbättrar matchningen, och återupprätta arbetslinjen – att arbeta måste alltid löna sig. Stora behov av att stärka färdigheter bland de arbetslösa De arbetslösa har varierande förutsättningar och förkunskaper, vilket innebär att de också har olika behov av åtgärder. Många kan hantera sitt jobbsökande på egen hand, andra står långt ifrån arbetsmarknaden och har därmed större behov av stöd. Åtgärderna för att få fler i arbete behöver därför anpassas till de arbetslösas olika förutsättningar och behov samt vara kostnadseffektiva och flexibla. Under arbetslöshetsperioden är det vidare av stor vikt med hög sökaktivitet samt yrkesmässig och geografisk rörlighet bland de arbetssökande. De arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden och inte har tillräckliga färdigheter bedöms i hög grad inte ha en produktivitetsnivå som motsvarar lägstalönerna i den svenska ekonomin. Det är således viktigt att tiden i arbetslöshet används för att stärka humankapitalet så att de arbetslösa når upp till de kvalifikationskrav som ställs av arbetsgivare. Många arbetslösa kan dra fördel av utbildningsinsatser för att få ett arbete. Dessa utbildningar är mer effektiva om de är yrkesinriktade och anpassade till de kunskaper som arbetsmarknaden efterfrågar snarare än generella. Korta yrkesinriktade utbildningar, exempelvis arbetsmarknadsutbildningar och yrkesutbildning på komvux (yrkesvux), är viktiga komponenter i detta sammanhang. Under en lågkonjunktur är utbildning en särskilt lämplig åtgärd eftersom det då finns färre arbeten att söka. Goda kunskaper i svenska språket har vidare visat sig vara viktiga vid anställningsbeslut, även inom lågkvalificerade yrken. Åtgärder som stärker språkkunskaperna bland de arbetslösa är därför viktiga. Subventionerade anställningar underlättar inträdet på arbetsmarknaden för arbetslösa med behov av stöd Inträdet på arbetsmarknaden kan också underlättas genom lägre lönekostnader för företagen i form av olika subventionerade anställningar. När en stor andel av de arbetssökande står långt ifrån arbetsmarknaden, och är i behov av extra stöd för att få ett osubventionerat jobb, är det viktigt att ha välfungerande system för subventionerade anställningar. Detta är särskilt viktigt för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga eftersom de i hög utsträckning är långtidsarbetslösa och en subventionerad anställning kan vara avgörande för möjligheten att arbeta. Arbetsgivare kan tveka inför att anställa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eftersom de ser risker kopplade till de arbetslösas produktivitet – även med generösa lönesubventioner. Det är därför viktigt att politiken skapar goda förutsättningar för företag att anställa och även kompenserar för de risker som finns kopplade till arbetslösas produktivitet. Ett första arbete eller återinträde på arbetsmarknaden ger viktig arbetslivserfarenhet och möjlighet att bygga upp ett kontaktnät. Att vara utan arbete under en längre tid kan innebära både att motivationen att söka arbete minskar och att tidigare erfarenheter och färdigheter blir mindre relevanta. Genom tydliga krav och möjligheter att delta i åtgärder som leder till arbete eller utbildning kan sådana konsekvenser begränsas. Detta minskar risken för att fler arbetslösa hamnar långt ifrån arbetsmarknaden. Samtidigt kan återhämtningen på arbetsmarknaden påskyndas när det finns fler lediga jobb att söka. Att arbeta måste alltid löna sig Det är centralt att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete. Arbetslinjen handlar om att öppna dörrar i stället för att låsa in personer i utanförskap. En bidragande förklaring till att vissa står utan arbete kan vara bristande eller otillräckliga ekonomiska drivkrafter. Befintlig forskning indikerar att lägre ersättningsnivåer kan leda till att de som har möjlighet att arbeta snabbare lämnar det ekonomiska biståndet för arbete. Det är därför viktigt att det ska löna sig att gå från bidrag till arbete och egen försörjning, och att det ska vara lönsamt att arbeta mer. Studier har visat att det är vanligast att de ekonomiska drivkrafterna att arbeta är bristande eller otillräckliga för sammanboende hushåll där ingen arbetar samt hushåll med många barn. Förstärkningen av jobbskatteavdraget är en central del i att göra det lönsamt att gå från bidrag till arbete. Drivkrafter för att komma i arbete är av stor betydelse. Den bidragsreform som regeringen avser att genomföra består av tre huvudsakliga delar: ett bidragstak för att det ska löna sig bättre att gå från bidrag till arbete, en successiv kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd samt ett aktivitetskrav för att få försörjningsstöd för att motverka långvarigt bidragsberoende och främja egen försörjning. Produktivitet och dess utveckling efter två kriser Ett lands förädlingsvärde är en produkt av dess arbetsproduktivitet och antalet arbetade timmar. Ökat förädlingsvärde förutsätter därför att någon av dessa, eller båda, ökar. I detta avsnitt behandlas begreppet produktivitet och dess roll för Sveriges tillväxt, hur produktiviteten har utvecklats internationellt sedan finanskrisen samt hur näringslivets produktivitet i Sverige har utvecklats sedan 2020, från pandemin till den nuvarande lågkonjunkturen. Produktivitet och dess roll för tillväxten på längre sikt Produktivitet kan beskrivas som effektiviteten i ett lands produktion, och mäter hur mycket värde som skapas i förhållande till insatsen. Att mäta produktivitet är dock komplext, och det finns flera olika mått som skiljer sig åt beroende på vilken insats som förädlingsvärdet sätts i relation till. Detta avsnitt fokuserar på arbetsproduktiviteten, som sätter förädlingsvärdet i relation till antalet arbetade timmar. Arbetsproduktiviteten påverkas av flera faktorer som huvudsakligen kan delas in i tre kategorier: kapitalintensitet, arbetskraftens humankapital samt total faktorproduktivitet (TFP). Kapitalintensitet avser mängden kapital som används i produktionen i förhållande till antalet arbetade timmar, medan arbetskraftens humankapital avser individernas kompetens och förmåga. Kategorin TFP är en restpost som inkluderar alla andra faktorer som påverkar produktiviteten. I TFP ingår exempelvis i vilken grad institutioner och lagstiftning är utformade för att skapa välfungerande marknader och sunda konkurrensförhållanden som främjar innovation och strukturomvandling. Även nivån av teknologisk utveckling ingår i TFP. Över tid har ökad produktivitet visat sig vara den viktigaste faktorn för ekonomisk tillväxt. Sedan 1993 har det totala förädlingsvärdet i Sverige ökat med 109 procent, drivet av en ökning av antalet arbetade timmar med 31 procent och en ökning av produktiviteten med 60 procent (se diagram 4.15). Diagram 4.15Förädlingsvärde, arbetade timmar och produktivitet Index 1993 = 100, kalenderkorrigerade årsvärden Anm.: Förädlingsvärdet avser fasta priser, referensår 2023. Enligt nationalräkenskaperna beräknas förädlingsvärdet som skillnaden mellan värdet av producerade varor och tjänster och värdet av insatsvarorna som används i produktionen. Källa: Statistiska centralbyrån. Produktivitetsutvecklingen internationellt sedan finanskrisen I likhet med många andra avancerade ekonomier, såsom USA och övriga EU, har Sverige haft en lägre produktivitetstillväxt efter finanskrisen jämfört med perioden före. Att de flesta länder följer ett liknande mönster tyder på att utvecklingen i viss utsträckning drivs av gemensamma faktorer, som kan vara svåra för enskilda länder att påverka. Produktiviteten är på en betydligt högre nivå i USA än i EU som helhet. Produktiviteten i EU minskade i relation till produktiviteten i USA fram till finanskrisen (2008), men låg sedan fram till pandemin 2020 på ungefär 75 procent av den amerikanska nivån. En huvudsaklig förklaring till det vidgande produktivitetsgapet mellan USA och EU sedan mitten av 1990-talet tycks vara högre tillväxt inom högteknologiska sektorer såsom informations- och kommunikationsverksamhet i USA. Inom EU finns det dock stora variationer; nordvästra Europa har generellt sett högre produktivitetsnivå än genomsnittet inom EU men lägre produktivitetstillväxt, medan produktiviteten i centrala och östra Europa är lägre, men tillväxten högre. I södra Europa är både nivån och tillväxten i produktiviteten lägre än i både USA och genomsnittet i EU. Sverige har historiskt sett haft en produktivitetsutveckling som liknar den i USA. Fram till finanskrisen låg Sveriges produktivitet på ungefär samma nivå som i USA, men i samband med finanskrisen minskade den i förhållande till produktiviteten i USA. Enligt Konjunkturrådets rapport 2024 dämpades produktivitetstillväxten i näringslivet i Sverige åren omkring finanskrisen på grund av både minskad produktivitetstillväxt inom företag och ett minskat bidrag från nya företags inträde. Efter finanskrisen, fram till ungefär 2020, hade Sverige återigen en liknande produktivitetstillväxt som USA. Nivån var dock ungefär fem procent lägre (se diagram 4.16). Diagram 4.16Produktivitet internationellt BNP per arbetad timme, fasta priser, USA = 100, årsvärden Anm.: Norra och västra EU utgörs här av ett rakt genomsnitt av produktiviteten i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Nederländerna, Sverige och Tyskland. Centrala och östra EU utgörs på samma sätt av Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Österrike, och Södra EU av Grekland, Italien, Kroatien, Portugal och Spanien. Källa: OECD. Nivåjämförelser av produktivitet är komplexa av flera skäl. Olika länder kan bl.a. ha olika metoder för att mäta produktivitet. Det blev tydligt när Sveriges produktivitet reviderades ned med flera procentenheter i maj 2024, till följd av förändrade datakällor och metoder i samband med en allmän översyn av nationalräkenskaperna. Dessutom påverkas nivåjämförelser av strukturella skillnader mellan ekonomierna, såsom branschfördelning och arbetskraftens sammansättning. De senaste årens produktivitetsutveckling i näringslivet De senaste åren har produktivitetsutvecklingen präglats av en rad konjunkturella faktorer, som delvis har varierat internationellt. Efter 2020 har produktiviteten i både Sverige och EU minskat i förhållande till den i USA, vilket har lett till ökad uppmärksamhet kring frågan. I detta avsnitt behandlas de senaste årens utveckling av produktiviteten i näringslivet i Sverige. Produktiviteten ökade snabbt under pandemin I samband med spridningen av covid-19 minskade den ekonomiska aktiviteten kraftigt under våren 2020. I Sverige föll förädlingsvärdet i näringslivet med ungefär 10 procent andra kvartalet 2020, att jämföra med en genomsnittlig kvartalstillväxt under 2010-talet på ca 0,8 procent. Olika branscher drabbades i varierande grad. Kontaktnära tjänstebranscher såsom hotell- och restaurangverksamhet samt transport och magasinering drabbades av särskilt stora nedgångar. Även inom industrin minskade förädlingsvärdet tydligt, delvis till följd av att länder stängde sina gränser och störningar i leveranskedjor. Företag anpassade sig till den minskade efterfrågan bl.a. genom att minska antalet anställda. Minskningen dämpades dock av stödet vid korttidsarbete, enligt Korttidsarbete under pandemin – en utvärdering av stödets betydelse (SOU 2022:30). Stödet innebar att staten, arbetsgivaren och arbetstagaren delade på kostnaden för att de anställda tillfälligt skulle minska antalet arbetade timmar, och det bedöms även ha bidragit till att hålla tillbaka antalet konkurser. När efterfrågan sedan återhämtade sig under andra halvåret 2020 bedömdes stödet bidra till att företag snabbt kunde öka antalet arbetade timmar och produktionen igen. Ett sådant stöd riskerar dock samtidigt att bidra till lägre produktivitetstillväxt på lång sikt genom hämmad strukturomvandling, se exempelvis SNS i Konjunkturrådsrapporten 2023. Medan många länder i EU implementerade liknande stöd, som stöttade företag och höll upp sysselsättningen, var åtgärder i USA mer riktade mot att stötta hushållen när arbetslösheten ökade markant. Vissa bedömare, som exempelvis ECB, menar att detta kan ha bidragit till att produktivitetstillväxten var högre i USA än i EU under pandemin. Återhämtningen på arbetsmarknaden dröjde trots stödet vid korttidsarbete och att sysselsättningen inte föll så mycket som många bedömare befarade. Vanligtvis sker återhämtningen på arbetsmarknaden efter en lågkonjunktur med fördröjning eftersom det tar tid att anställa mer personal. När efterfrågan ökade snabbt hade många företag dessutom svårt att hitta personal med rätt kompetens. Det återspeglades bl.a. genom att bristtalen, dvs. andelen företag som rapporterade brist på arbetskraft enligt Konjunkturbarometern, ökade kraftigt under 2021. Frånvarotimmarna på grund av sjukdom var därtill fortsatt förhöjda, och en oförutsägbar arbetsmarknad medförde att fler individer sökte sig till utbildning och därmed inte stod till arbetsmarknadens förfogande. Detta bidrog, tillsammans med ökat förädlingsvärde, till att återhämtningen på arbetsmarknaden dröjde men att produktiviteten i näringslivet ökade tydligt under andra halvan av 2020 och under hela 2021. Produktiviteten i näringslivet nådde samma nivå som före pandemin redan tredje kvartalet 2020. Förädlingsvärdet återhämtade sig första kvartalet 2021 medan antalet arbetade timmar återhämtade sig först andra kvartalet 2022 (se diagram 4.17). Diagram 4.17Förädlingsvärde, arbetade timmar och produktivitet i näringslivet efter finanskrisen och pandemin Index 2008Q1=100 respektive index 2020Q1=100, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. Den starka produktivitetstillväxten efter pandemins inledning berodde delvis på en positiv effekt av förändrad branschsammansättning. Branscher med lägre produktivitet än genomsnittet minskade som andel av näringslivets arbetade timmar, medan branscher med högre produktivitet än genomsnittet ökade (se diagram 4.18). Fastighetsverksamhet och informations- och kommunikationsverksamhet är exempel på högproduktiva branscher som bidrog positivt till sammansättningseffekten, medan exempelvis hotell- och restaurangverksamhet hade lägre produktivitet än genomsnittet och minskade som andel av näringslivets arbetade timmar. Enligt Konjunkturinstitutets Lönebildningsrapport 2024 var produktivitetsnivån under 2020 och 2021 i genomsnitt två procent högre än vad den skulle ha varit om branschsammansättningen hade förblivit oförändrad under pandemin. Diagram 4.18Högproduktiva branschers andel av näringslivets arbetade timmar Procent av näringslivets arbetade timmar, säsongsrensade kvartalsvärden Anm.: Högproduktiva branscher avser de branscher som generellt sett har haft högre produktivitet än genomsnittet i näringslivet under perioden efter finanskrisen. Dessa är industrin (SNI-koder B-C), el, gas, värme och vatten (SNI-koder D-E), Informations- och kommunikationsverksamhet (SNI-kod J), finans- och försäkringsverksamhet (SNI-kod K) samt fastighetsverksamhet (SNI-kod L). Källa: Statistiska centralbyrån. Återhämtningen i produktiviteten under pandemin var betydligt snabbare än under finanskrisen, då produktiviteten återhämtade sig först efter ca två år (se diagram 4.17). En anledning till detta var att efterfrågan återhämtade sig snabbare i samband med pandemin. Dessutom var finanskrisen och pandemin olika typer av kriser med olika drivkrafter som påverkade olika delar av ekonomin. Kostnadschock och dämpad produktivitetsutveckling Under 2022 stagnerade BNP-tillväxten och förädlingsvärdet i näringslivet var i stort sett oförändrat. Samtidigt förbättrades läget på arbetsmarknaden tydligt. Sysselsättningen och antalet arbetade timmar ökade, samtidigt som arbetslösheten minskade. Därtill hade branscher med högre produktivitet än genomsnittet minskat som andel av näringslivets arbetade timmar, efter att ha ökat tydligt framför allt under 2020. Detta bidrog till att reversera den positiva branschsammansättningseffekt som bidrog till högre produktivitet under 2020 och 2021. Sammantaget bidrog detta till att produktiviteten minskade tydligt under 2022 (se diagram 4.17). Produktiviteten i näringslivet var relativt oförändrad under 2023, liksom förädlingsvärdet och antalet arbetade timmar (se diagram 4.17). Sverige befann sig i en lågkonjunktur under 2023 och många företag mötte, och förväntade sig, en minskad efterfrågan. Trots detta minskade inte sysselsättningen nämnvärt, delvis på grund av att företagen behöll mer arbetskraft än vad som behövdes i produktionen. Konjunkturinstitutets indikator på företag som övervintrar arbetskraft visar hur stor andel av företagen som förväntar sig att möta en minskad efterfrågan utan att förvänta sig färre anställda. Denna andel var tydligt förhöjd under andra halvan av 2022 och under 2023. Lägre reallöner kan samtidigt ha underlättat för företag att behålla anställda under denna period. Under andra halvan av 2023 började läget på arbetsmarknaden försämras påtagligt. Efterfrågan på arbetskraft minskade och anställningsplanerna i näringslivet föll tillbaka till jämförelsevis låga nivåer. Dessutom ökade antalet konkurser till de högsta nivåerna sedan 1990-talet och förblev höga under hela 2024. Ökningen i antalet anställda berörda av konkurser ökade dock inte lika dramatiskt, eftersom många av företagen som gick i konkurs hade få eller inga anställda. Även antalet varsel var på förhöjda nivåer under 2024, och redan arbetslösa fick svårare att hitta arbete. Som ett resultat av detta minskade antalet sysselsatta, och arbetslösheten ökade och var förhöjd under 2024. Antalet arbetade timmar inom näringslivet minskade, särskilt inom byggindustrin. Konkurser kan leda till kapitalförstöring och arbetslöshet, men bidrar samtidigt till att resurser frigörs och kan omfördelas till mer produktiva verksamheter. Detta är centralt för en välfungerande strukturomvandling, som är avgörande för produktivitetstillväxt. Produktiviteten i näringslivet ökade igen under 2024 eftersom förädlingsvärdet började öka något samtidigt som antalet arbetade timmar minskade, särskilt i branscher med lägre produktivitet än genomsnittet i näringslivet (se diagram 4.17). Regeringen har tillsatt en kommitté för högre produktivitetstillväxt – en produktivitetskommission – som ska analysera vilka faktorer som påverkar produktivitetstillväxten och lämna förslag för att höja produktivitetstillväxten i näringslivet och öka produktiviteten i den offentliga sektorn. Syftet är att uppnå en högre tillväxt och en mer kostnadseffektiv offentlig sektor. Uppdraget delredovisades den 1 maj 2024 och ska slutredovisas senast den 1 oktober 2025. De offentliga investeringarna En investering är något förenklat anskaffningen av en tillgång som kan användas vid upprepade tillfällen eller kontinuerligt i mer än ett år i en produktionsprocess. Det kan vara byggnader, fordon, maskiner och annan utrustning, men också visst militärt material och immateriella tillgångar som datorprogram och forskningsutveckling. Det finns flera olika definitioner av vad en investering är. I detta avsnitt används definitionen som används i nationalräkenskaperna (ENS 2010). Investeringar i exempelvis byggnader, maskiner och infrastruktur som sker i offentlig regi är viktiga av flera skäl. För det första stärker de välfärden eftersom den offentliga sektorn behöver realkapital för att kunna producera offentliga tjänster inom bl.a. skola, vård och omsorg. För det andra är offentliga investeringar ofta en förutsättning för produktionen i andra delar av ekonomin. En tillräcklig transportinfrastruktur skulle t.ex. inte komma till stånd utan kommunala och statliga investeringar, och är avgörande för tillväxt och produktion i näringslivet. Att upprätthålla kapitalstocken, dvs. det totala värdet av den offentliga sektorns kapital, är viktigt även ur ett rättviseperspektiv. Om den offentliga sektorns reala tillgångar byggs upp under en tidsperiod, men senare minskar på grund av bristande underhåll eller lägre investeringar under en annan tidsperiod, sker en överföring av resurser från en generation till en annan. Dessutom bidrar investeringar till att skapa arbetstillfällen, vilket kan vara särskilt viktigt under en lågkonjunktur. Det finns inget entydigt svar på vilken nivå som de offentliga investeringarna bör vara på. Under 2000-talet har de offentliga investeringsutgifterna vuxit trendmässigt och varit omkring 4–5 procent av BNP. Det finns dock argument för att de offentliga investeringarna ska öka både snabbare och långsammare än BNP under vissa perioder. Det kan t.ex. bero på demografiska förändringar, ökat behov av beredskap och försvar samt anpassning till klimatförändringar och energiomställning. Detta avsnitt beskriver hur de offentliga investeringarna i Sverige ser ut i relation till andra länder inom EU. Dessutom beskrivs investeringsutvecklingen inom stat och kommunsektor, uppdelade efter både investeringstyp och ändamål. Även investeringar i statliga och kommunala bolag beskrivs kortfattat. Offentliga investeringar används genomgående synonymt med offentliga myndigheters investeringar. Offentliga investeringar utgör omkring 5 procent av BNP I Sverige har de totala investeringsutgifterna ökat snabbare än BNP under 2000-talet. Det gäller både investeringar i näringslivet och inom offentliga myndigheter. Ökningen har dock varit större inom näringslivet, vilket innebär att de offentliga investeringarna har minskat något som andel av de totala investeringsutgifterna. De sammanlagda utgifterna för bruttoinvesteringar uppgick till drygt 24 procent av BNP 2024, varav offentliga myndigheter stod för en femtedel. I ett internationellt perspektiv utgör de offentliga investeringarna i Sverige en relativt stor andel av BNP jämfört med många andra länder. I Sverige uppgick den offentliga sektorns bruttoinvesteringar till drygt 5 procent av BNP 2023, vilket kan jämföras med genomsnittet inom EU på omkring 3,5 procent (se diagram 4.19). I Tyskland är de offentliga bruttoinvesteringarna betydligt lägre och uppgick till knappt 3 procent av BNP 2023. Diagram 4.19Offentliga bruttoinvesteringar i olika länder Procent av BNP, löpande priser Anm.: Notera att nivån för Sverige skiljer sig något från de uppgifter som publiceras av Statistiska centralbyrån. Källa: Ameco. Samtliga jämförelseländer har en högre investeringsandel 2023 än vad de hade 2000. Ökningen är dock störst i Sverige där det har varit en tydligare positiv trend under 2000-talet fram till pandemiåret 2020. För samtliga jämförelseländer skedde en nedgång i investeringsandelen efter pandemiåret 2020, då BNP sjönk tydligt. Återhämtningen i investeringsandelen efter pandemin har sett olika ut för olika länder. I Finland har t.ex. andelen minskat från 4,9 procent 2020 till 4,0 procent 2023. Genomsnittet inom EU är dock detsamma 2023 som det var 2020. Inget av jämförelseländerna hade en nedgång av investeringsandelen under finanskrisen (2008–2009). I Tyskland skedde dock en viss nedgång efter finanskrisen, 2011–2014. För genomsnittet inom EU har det skett en tydligare nedgång i samband med Eurokrisen och perioden därefter, dvs. 2010–2017. Det kan bl.a. förklaras av att reglerna stramades åt i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt, vilket påverkade de offentliga investeringarna. Att jämföra offentliga investeringar mellan olika länder är behäftat med osäkerhet, bl.a. då den offentliga sektorns omfattning ser olika ut i olika länder. Statens investeringsutgifter är något större än kommunernas Offentliga myndigheters investeringar som andel av BNP har ökat under 2000-talet (se diagram 4.20). Investeringsandelen har ökat från 3,7 procent 2000 till 5,1 procent 2024. Offentliga investeringar kan delas in i statliga respektive kommunala (där kommuner och regioner ingår). Sett över tid har statliga myndigheters investeringsutgifter varit större än de kommunala myndigheternas, med undantag för perioden 2014–2019. Under 2014–2019 genomfördes stora investeringar i infrastruktur och fastigheter, och de kommunala investeringarna steg snabbare än BNP. Dessutom bidrog en kraftigt ökande befolkning under 2010-talet till större behov av t.ex. skolor och vård- och omsorgsboenden. De senaste åren har ökade statliga investeringar i infrastruktur och försvar, i kombination med en viss dämpning av kommunala infrastruktursatsningar, bidragit till att de statliga myndigheternas investeringar återigen överstiger de kommunala myndigheternas investeringar. Diagram 4.20Offentliga myndigheters fasta bruttoinvesteringar per sektor Procent av BNP, löpande priser Källa: Statistiska centralbyrån. Statliga investeringar har ökat de senaste åren Investeringar inom statliga myndigheter uppgick till 2,7 procent av BNP 2024 (se diagram 4.21). Under 2000-talet har statliga investeringar minskat som andel av BNP fram t.o.m. 2015. Därefter har bl.a. försvarsinvesteringar ökat och bidragit till en uppgång av statens totala investeringar. Investeringar kan delas in i olika investeringstyper; byggnader och anläggningar, maskiner och inventarier samt övriga investeringar. Den största investeringstypen inom staten är övriga investeringar, t.ex. investeringar i vapensystem samt immateriella tillgångar, såsom programvaror och forskning och utveckling (se diagram 4.21). Övriga investeringar har varierat över tid, men utgjorde ungefär samma andel av BNP i början av 2000-talet som 2024. Även investeringar i byggnader och anläggningar, där infrastruktur ingår, är jämförelsevis höga inom staten. Merparten av dessa investeringar är inom väg och järnväg. Dessa investeringar har stigit som andel av BNP under 2000-talet. Investeringar i maskiner och inventarier, där t.ex. datorer ingår, utgör en mindre del av statens totala investeringar och har varit på i genomsnitt drygt 0,2 procent av BNP under 2000-talet. Diagram 4.21Statliga myndigheters fasta bruttoinvesteringar per investeringstyp Procent av BNP, löpande priser Källa: Statistiska centralbyrån. Transporter är det vanligaste ändamålet för investeringar inom staten Investeringar kan också delas in i olika ändamål enligt s.k. COFOG-klassificering, vilket är en internationell klassifikation som grupperar den offentliga sektorns utgifter efter deras funktion eller ändamål. Uppdelat efter ändamål är investeringar i transporter vanligast och motsvarar drygt en tredjedel av statens totala investeringar 2022 (se diagram 4.22). Dessa investeringar består till stor del av Trafikverkets investeringar i väg och järnväg. Även investeringar i grundforskning inom allmän förvaltning, dvs. universitetsforskning, utgör en stor andel av statens investeringar, omkring 25 procent 2022. Det tredje största ändamålet är militärt försvar, som motsvarar omkring 15 procent av de statliga investeringarna 2022. Tillsammans har dessa tre ändamål utgjort drygt 75 procent av statens totala investeringar samtliga år under 2000-talet. Under början av 2000-talet ökade andelen statliga investeringar i transporter, från knappt 25 procent 2001 till som mest närmare 40 procent 2005. Transportinvesteringar har varit det vanligaste ändamålet inom staten sedan 2002, undantaget några år i mitten av 2010-talet då andelen investeringar i grundforskning tillfälligt ökade. Andelen statliga investeringar i militärt försvar sjönk tydligt under inledningen av 2000-talet, men har ökat de senaste åren. Diagram 4.22Statliga myndigheters fasta bruttoinvesteringar efter ändamål Procent av statliga myndigheters totala investeringar, löpande priser Anm.: Avser fasta bruttoinvesteringar inom statliga myndigheter och sociala trygghetsfonder. Källa: Statistiska centralbyrån. Investeringar i statligt ägda bolag Utöver investeringar inom statliga myndigheter görs även investeringar i statliga bolag och s.k. affärsverk. Statligt ägda bolag klassas inte som en del av den offentliga förvaltningen i nationalräkenskaperna. Det gäller även de tre affärsverken: Svenska Kraftnät, Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Dessa affärsverk har inget anslag på statsbudgeten utan finansierar sin verksamhet med avgifter. Den statliga bolagsportföljen består av ett 40-tal hel- eller delägda bolag. Därutöver förvaltar staten två verksamhetsstiftelser. Värdet på bolagsportföljen är omkring 820 miljarder kronor. Statliga bolags investeringar har varierat över tid. Enligt regeringens skrivelse 2024 års redogörelse för företag med statligt ägande (skr. 2023/24:140) uppgick investeringarna till drygt 90 miljarder kronor 2023, vilket motsvarar omkring 1,5 procent av BNP. Detta är en ökning jämfört med 2022, då investeringarna uppgick till drygt 75 miljarder kronor, motsvarande 1,3 procent av BNP. En stor andel av investeringarna 2023 gjordes i energi, då närmare hälften av investeringsutgifterna var i det statligt helägda energibolaget Vattenfall AB. Kommunala investeringar har ökat under 2000-talet Kommunala myndigheters investeringar har ökat under 2000-talet och uppgick till 2,4 procent av BNP 2024 (se diagram 4.23). Investeringarna dämpades dock i samband med pandemin då många planerade investeringar sköts upp. Fördröjningen förstärktes sedan ytterligare i samband med att inflationen och räntorna steg 2022. Investeringarna har dock återhämtat sig under 2023 och 2024, vilket bl.a. frigjord kapacitet inom byggbranschen på grund av minskat bostadsbyggande har bidragit till. Investeringar inom infrastruktur och fastigheter, som ingår i investeringstypen byggnader och anläggningar, har bidragit till uppgången i kommunala investeringar under 2000-talet. Byggnader och anläggningar utgör omkring 70 procent av de kommunala myndigheternas totala investeringar. Stora variationer i investeringstypen genererar därför stora variationer i totala kommunala investeringar. Kommunala investeringar i maskiner och inventarier samt investeringstypen övrigt har varierat relativt lite under 2000-talet, och har i genomsnitt uppgått till omkring 0,4 respektive 0,2 procent av BNP. Diagram 4.23Kommunala myndigheters fasta bruttoinvesteringar per investeringstyp Procent av BNP, löpande priser Källa: Statistiska centralbyrån. Transporter är det vanligaste ändamålet för kommunala investeringar Precis som inom statliga myndigheter är transporter det ändamål som sammantaget är vanligast för investeringar inom kommunala myndigheter. Närmare en fjärdedel av de kommunala investeringarna 2022 var inom transporter. Investeringar inom kommunala myndigheter kan redovisas efter primärkommunala och regionala myndigheter. Under 2000-talet har primärkommuners andel av kommunala myndigheters totala investeringar utgjort omkring 60–70 procent, och regionernas investeringar har därmed utgjort 30–40 procent. Eftersom kommunala myndigheters investeringar delvis har olika ändamål beroende på om de görs inom primärkommuner eller regioner beskrivs nedan mer detaljerat hur det ser ut inom respektive delsektor. Vanligast med primärkommunala investeringar inom förskole- och grundutbildning Inom primärkommunala myndigheter var det 2022 vanligast med investeringar inom ändamålet förskole-och grundskoleutbildning. Detta ändamål utgjorde drygt en fjärdedel av alla investeringar inom primärkommuner (se diagram 4.24). Dessa investeringar ökade tydligt 2014 och blev då det vanligaste ändamålet inom primärkommuner. Ökningen förklaras dock främst av en omklassificering i statistiken. Den positiva trenden efter 2014 kan bl.a. förklaras av en snabbt växande befolkning. Även den kraftiga minskningen av andelen investeringar i allmänna förvaltningstjänster, från 34 procent 2013 till närmare 16 procent 2014, har sin förklaring i en omklassificering i statistiken. Perioden därefter har andelen minskat ytterligare och uppgick till drygt 8 procent 2022. Investeringar i transporter har ökat något under 2000-talet, från 18 procent av de totala investeringarna inom primärkommuner till drygt 22 procent. Investeringar inom fritids- och idrottsverksamhet är också ett vanligt ändamål för investeringar inom primärkommuner. Dessa har också ökat under 2000-talet, från knappt 8 procent till omkring 15 procent 2022. Sammantaget har dessa fyra ändamål utgjort omkring 75 procent av investeringarna inom primärkommunala myndigheter under 2000-talet. Diagram 4.24Primärkommunala myndigheters fasta bruttoinvesteringar efter ändamål Procent av primärkommunala myndigheters totala investeringar, löpande priser Anm.: Avser fasta bruttoinvesteringar i primärkommunala myndigheter och övriga primärkommunala enheter. Källa: Statistiska centralbyrån. Regionerna investerar i sjukvård Det vanligaste ändamålet för investeringar inom de regionala myndigheterna har varierat över tid (se diagram 4.25). Investeringar i transport och öppen sjukvård var de vanligaste ändamålen 2022, och uppgick till drygt 25 procent av investeringarna i regionerna. Investeringar i transporter var på låga nivåer under inledningen av 2000-talet. Ökningen sedan dess förklaras bl.a. av att SL AB klassades in i offentlig sektor från 2013. Investeringar i sluten sjukhusvård var det vanligaste ändamålet i början av 2000-talet, men andelen har därefter minskat tydligt. Allmänna förvaltningstjänster, dvs. fastighetsförvaltning som främst består av byggnadsinvesteringar, utgjorde den högsta investeringsandelen 2016–2021, men sjönk sedan tydligt 2022. En orsak till nedgången är att Statistiska centralbyrån har sett över regionernas redovisning och följt upp med följdfrågor. Det innebär att statistiken har förbättrats fr.o.m. 2022. Minskningen 2022 beror således inte enbart på en faktisk nedgång, utan kan delvis förklaras av att statistiken är mer representativ. Investeringar inom forskning och utveckling av hälso- och sjukvård har utgjort omkring 9 procent av de totala investeringarna den senaste tioårsperioden. Dessa fem ändamål utgjorde tillsammans närmare 97 procent av de regionala investeringarna 2022. Diagram 4.25Regionala myndigheters fasta bruttoinvesteringar efter ändamål Procent av regionala myndigheters totala investeringar, löpande priser Anm.: Avser fasta bruttoinvesteringar i regionala myndigheter och övriga regionala enheter. Källa: Statistiska centralbyrån. Investeringar i kommunala bolag En stor del av kommunal verksamhet bedrivs i bolagsform, i exempelvis kommunala bostads- eller energibolag. Vanligtvis är dessa bolag helägda av kommunen och klassas inte som en del av den offentliga förvaltningen i nationalräkenskaperna. Enligt Kommuninvest bolagiseras alltmer av kommunernas verksamhet. Kommuner har t.ex. fört över service och verksamhetslokaler till dotterbolag under de senaste åren. En sammanställning från Kommuninvest, som baseras på uppgifter från kommunernas och regionernas egna årsredovisningar, visar att investeringar inom kommunala bolag har vuxit över tid (se diagram 4.26). I nominella termer har investeringar inom kommunala och regionala bolag ökat med omkring 105 procent sedan 2010. Inom kommuner och regioner var ökningen dock på närmare 140 procent under samma period. Notera att dessa värden inte överensstämmer med de som redovisas i nationalräkenskaperna. För de kommunala bolagen var investeringsnivån ungefär densamma som kommunernas nivå 2023. Inom de regionala bolagen ser fördelningen annorlunda ut, bolagens investeringar var ungefär hälften så stora som regionernas 2023. Diagram 4.26Investeringar inom kommuner och kommunala bolag Miljarder kronor, löpande priser Källa: Kommuninvest. De budgetpolitiska målen I detta avsnitt följer regeringen upp de budgetpolitiska målen och bedömer en ny nivå på utgiftstaket för 2028. De budgetpolitiska målen består av ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande (överskottsmålet), ett utgiftstak för staten, ett kommunalt balanskrav och ett skuldankare. De budgetpolitiska målen skapar förutsättningar för att andra politiska mål ska uppnås på ett sätt som är offentligfinansiellt hållbart på både kort och lång sikt. Uppföljningen av målen sker enligt de metoder som anges i den till riksdagen överlämnade skrivelsen Ramverket för finanspolitiken (skr. 2017/18:207, bet. 2017/18:FiU32, rskr. 2017/18:334). Sammanfattning Regeringen bedömer att det strukturella sparandet kommer att avvika från överskottsmålet 2025 och 2026. Avvikelsen bedöms vara tillfällig och motiverad mot bakgrund av att ekonomin befinner sig i en tydlig lågkonjunktur samtidigt som omfattande stöd ges till Ukraina. Enligt prognosen inleds en återgång mot målet 2026 och överskottsmålet bedöms nås 2027. Finanspolitiken bedöms vara något expansiv 2025. Bruttoskulden bedöms vara förenlig med skuldankarets riktmärke på 35 procent av BNP 2024–2026. Regeringen bedömer att utgiftstaket för 2028 bör uppgå till 2 077 miljarder kronor. Det är en ökning med 139 miljarder kronor jämfört med 2027. Kommunsektorn bedöms redovisa ett svagt balanskravsresultat 2024, därefter väntas resultatet stärkas och vara positivt fram till 2028. Regeringen bedömer att överskottsmålet bör ersättas med ett balansmål, vilket innebär att det offentliga finansiella sparandet ska uppgå till i genomsnitt 0 procent av BNP över en konjunkturcykel. Det finanspolitiska ramverket bör vidare ändras så att uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet förstärks och att finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll förtydligas. Regeringen avser att lämna förslag till en ny nivå för målet för det offentliga finansiella sparandet i budgetpropositionen för 2026. Regeringen bedömer att ett balansmål bör gälla fr.o.m. 2027 och tills vidare. Regeringen avser att under 2025 återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i budgetlagen (2011:203) samt med skrivelsen Ramverket för finanspolitiken. Det nya säkerhetsläget ställer krav på ytterligare investeringar i Sveriges och Europas försvarsförmåga. Sveriges låga offentliga skuldsättning skapar utrymme för att under en övergångsperiod lånefinansiera uppbyggnaden av försvaret utan att äventyra de offentliga finanserna. Regeringen för diskussioner med övriga riksdagspartier om hanteringen i relation till det finanspolitiska ramverket och återkommer i budgetpropositionen för 2026. Uppföljning av målet för det offentliga finansiella sparandet Målnivån för det offentliga finansiella sparandet (överskottsmålet) anger att sparandet i den offentliga sektorn i genomsnitt ska motsvara en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. För att bedöma måluppfyllelsen i förhållande till överskottsmålet i ett framåtblickande perspektiv används det strukturella sparandet. Det strukturella sparandet är en skattning av vad det finansiella sparandet skulle vara om det inte påverkades av konjunkturläget eller av händelser som ger upphov till engångseffekter. För att i efterhand utvärdera om målet har uppnåtts och för att upptäcka systematiska avvikelser används ett bakåtblickande åttaårigt genomsnitt av det faktiska finansiella sparandet. Det bakåtblickande genomsnittet ska dock inte styra finanspolitiken på kort sikt, utan följs i huvudsak upp i årsredovisningen för staten. Avvikelse från överskottsmålet 2025 och 2026 En avvikelse från överskottsmålet anses föreligga om det strukturella sparandet tydligt avviker från målnivån det innevarande eller det närmast följande budgetåret. En tydlig avvikelse anses föreligga om det strukturella sparandet avviker mer än 0,5 procentenheter från målnivån. Att sparandet avviker från målet kan ha flera olika orsaker och ska inte likställas med att politiken är felaktigt utformad (skr. 2017/18:207). Det kan bl.a. av stabiliseringspolitiska skäl vara motiverat att bedriva en aktiv finanspolitik som försvagar det strukturella sparandet. I tabell 5.1 redovisas utfall och prognoser för det offentliga finansiella sparandet, bakåtblickande åttaårssnitt för det finansiella sparandet samt det strukturella sparandet. Prognoserna bygger på den finanspolitik som har aviserats eller beslutats t.o.m. denna proposition. Regeringen bedömer att det strukturella sparandet kommer att avvika från överskottsmålet under 2025 och 2026. För att stödet till Ukraina inte ska gå ut över den upprustning som nu sker av det svenska försvaret, eller tränga undan andra viktiga investeringar, anser regeringen att en avvikelse är motiverad. Eftersom stödet till Ukraina är temporärt bedömer regeringen att det ur ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv är bättre att avvika från överskottsmålet än att genomföra temporära neddragningar i offentlig sektor eller temporära skattehöjningar. Eftersom stödet till Ukraina är en fråga om Sveriges framtida säkerhet är det även motiverat utifrån ett perspektiv om rättvisa mellan generationer. En avvikelse bedöms också vara väl avvägd ur ett stabiliseringspolitiskt perspektiv då svensk ekonomi bedöms befinna sig i lågkonjunktur båda dessa år. Enligt prognosen inleds en återgång mot överskottsmålet 2026, även om stödet till Ukraina medför att det finansiella sparandet kommer att vara lägre än det annars skulle ha varit. Sparandet fortsätter att förstärkas 2027 och bedöms då även nå överskottsmålet. Förstärkningen beror på att de offentliga inkomsterna ökar snabbare än utgifterna när ekonomin växer och att tillfälliga utgifter upphör. Regeringen bedömer att några särskilda åtgärder inte behöver vidtas för att det strukturella sparandet ska återgå till målnivån. Tabell 5.1Finansiellt sparande i offentlig sektor och indikatorer för avstämning mot överskottsmålet Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Finansiellt sparande -1,5 -1,3 -0,6 0,2 0,4 Bakåtblickande åttaårigt genomsnitt av finansiellt sparande -0,3 Strukturellt sparande1 -0,3 -0,7 -0,3 0,3 0,4 Strukturellt sparande, exklusive Ukrainastöd1 -0,1 0,0 0,1 0,5 0,6 BNP-gap1 -2,0 -1,3 -0,5 0,0 0,0 1 Procent av potentiell BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Finanspolitiken ger stöd i lågkonjunkturen Finanspolitikens effekt på efterfrågan i ekonomin mäts vanligen genom att analysera dess inriktning och ställning. Finanspolitikens ställning mäts genom att jämföra det strukturella sparandets nivå med överskottsmålet och indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till ett genomsnittligt år. Finanspolitikens inriktning mäts som förändringen i det strukturella sparandet och indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till föregående år. Finanspolitikens ställning indikerar att finanspolitiken är expansiv 2025. Finanspolitikens inriktning ger inte en lika tydlig indikation eftersom endast en viss försvagning av det strukturella sparandet sker mellan 2024 och 2025. Ukrainastödet medför att det strukturella sparandet är lägre än det annars skulle ha varit 2024–2026 (se tabell 5.1). I vilken utsträckning stödet till Ukraina påverkar svensk inhemsk efterfrågan beror på hur stödpengarna används. Regeringens sammantagna bedömning är att finanspolitiken är något expansiv 2025. Uppföljning av skuldankaret Enligt det finanspolitiska ramverket ska regeringen årligen i den ekonomiska vårpropositionen redogöra för utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld. Om denna skuld avviker från skuldankaret, dvs. 35 procent av BNP, med mer än 5 procent av BNP, enligt utfallet i nationalräkenskaperna för det föregående året eller enligt prognoserna för det innevarande året eller det följande budgetåret i den ekonomiska vårpropositionen, ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen samtidigt som den ekonomiska vårpropositionen lämnas. I skrivelsen ska regeringen redogöra för vad som har orsakat avvikelsen och hur regeringen avser att hantera denna. Den konsoliderade bruttoskuldens andel av BNP uppgick till 34 procent 2024 och kommer enligt prognosen att uppgå till 33–34 procent av BNP 2025 och 2026 (se diagram 5.1). I prognosen, som bygger på finanspolitik som har aviserats eller beslutats t.o.m. denna proposition, väntas bruttoskulden minska under prognosperiodens senare del och uppgå till 31 procent av BNP 2028. Diagram 5.1Offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld Procent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Uppföljning av utgiftstaket och bedömning av utgiftstakets nivå för 2028 Uppföljning av utgiftstaket Utgiftstaket utgör en övre gräns för utgiftsnivån i statens budget och beslutas för tre år framåt. För att utgiftstaket ska främja en kontrollerad utgiftsutveckling och vara ett stöd för att uppnå överskottsmålet och långsiktigt hållbara finanser, är det en grundläggande förutsättning att takets nivå i normalfallet inte ändras. Det finns dock inte några formella hinder för riksdagen att besluta om att ändra en tidigare fastställd nivå på utgiftstaket. Nivån kan exempelvis ändras om finanspolitiken behöver anpassas till betydande nya yttre förutsättningar, men det bör endast ske i ytterst sällsynta fall. I tabell 5.2 redovisas slutliga nivåer på utgiftstaken för 2015–2027 samt de nivåjusteringar som har gjorts sedan de först beslutades av riksdagen. I tabell 5.2 redovisas även budgeteringsmarginalen för de aktuella åren. Budgeteringsmarginalen utgörs av utrymmet mellan utgiftstaket och de faktiska beräknade takbegränsade utgifterna. I skrivelsen Ramverket för finanspolitiken finns en riktlinje för hur stor budgeteringsmarginalen minst behöver vara i budgeteringsfasen för att hantera osäkerheter. Enligt riktlinjen bör utrymmet till utgiftstaket uppgå till minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna för det innevarande året (år t), minst 1,5 procent för det följande året (år t + 1), minst 2 procent för det andra följande året (år t + 2) och minst 3 procent för det tredje följande året (år t + 3). Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) beräknas budgeteringsmarginalen bli 7 miljarder kronor mindre 2025, 6 miljarder kronor större 2026 och 8 miljarder kronor mindre 2027. I avsnitt 7 redovisas närmare hur prognosen för de takbegränsade utgifterna har förändrats sedan budgetpropositionen för 2025. Tabell 5.2Ursprungligt och faktiskt utgiftstak Miljarder kronor om inte annat anges. För de takbegränsade utgifterna redovisas utfall 2015–2024 och prognos 2025–2027 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 Ursprungligt beslutade nivåer på utgiftstaket 1 123 1 167 1 210 1 332 1 392 1 471 1 430 1 502 1 539 1 595 1 825 1 866 1 935 Teknisk justering1 2 7 12 5 10 10 6 2 2 4 6 3 3 Reell justering2 33 41 52 0 -51 262 259 130 124 148 25 25 0 Slutgiltiga nivåer på utgiftstaket3 1 158 1 215 1 274 1 337 1 351 1 743 1 695 1 634 1 665 1 747 1 856 1 894 1 938 Årlig nominell förändring av utgiftstaket vid respektive riksdagsbeslut4 51 46 58 58 14 391 -48 -61 31 82 109 38 44 Takbegränsade utgifter 1 135 1 184 1 229 1 282 1 308 1 501 1 551 1 559 1 575 1 686 1 792 1 821 1 846 Budgeteringsmarginal 23 31 45 55 43 242 144 75 90 61 64 73 92 Budgeteringsmarginal, procent av takbegränsade utgifter 2,0 2,6 3,6 4,3 3,3 16,1 9,3 4,8 5,7 3,6 3,6 4,0 5,0 1 Ackumulerade tekniska justeringar för respektive år. Tekniska justeringar av utgiftstakets nivå syftar till att bevara takets ursprungliga begränsande effekt på de takbegränsade utgifterna. 2 Finanspolitiskt motiverade ändringar av utgiftstakets nivåer. Dessa ändringar medför en reell förändring av utgiftstakets begränsande effekt på de takbegränsade utgifterna. De reella förändringar som redovisas här är de ackumulerade reella förändringarna för respektive år. 3 Den slutgiltiga nivån på utgiftstaket är summan av den ursprungliga nivån och eventuella tekniska och reella justeringar. 4 Förändring av utgiftstakets nivå jämfört med föregående år vid det tillfälle nivån för respektive år beslutades av riksdagen. Notera att beloppen i denna rad avviker från förändringen mellan åren för de ursprungligt beslutade nivåerna på utgiftstaket (rad 1) eftersom fastställda nivåer regelbundet justeras av tekniska skäl. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Bedömning av utgiftstakets nivå för 2028 Regeringens bedömning: För 2028 bör utgiftstaket för staten, inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, uppgå till 2 077 miljarder kronor. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 2 kap. 2 § budgetlagen ska regeringen i budgetpropositionen föreslå en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året. Det är samtidigt praxis att regeringen redan i den ekonomiska vårpropositionen redovisar sin bedömning av utgiftstakets nivå för detta år. Utgiftstakets nivå ska främja sunda offentliga finanser och vara ett stöd för att uppnå överskottsmålet. Samtidigt bör den ge tillräckligt utrymme för regeringen att genomföra prioriterade reformer på budgetens utgiftssida. Det medelfristiga perspektivet medför att avvägningen om en lämplig nivå på utgiftstaket för ett nytt år baseras på prognoser tre år framåt. Så långt fram i tiden är emellertid bedömningen av den ekonomiska utvecklingen osäker. De makroekonomiska förutsättningarna och bedömningen av de offentliga finanserna kommer att förändras över tiden. Eftersom utgiftstaket fastställs i nominella termer förändras dess relation till andra makroekonomiska storheter när prognosen av den ekonomiska utvecklingen förändras jämfört med det tillfälle när nivån på utgiftstaket ursprungligen bedömdes. Regeringen redovisar i det följande sin bedömning av utgiftstakets nivå för 2028. Bedömningen görs med utgångspunkt i de bestämningsfaktorer som redovisas i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken. Utgiftstaket i förhållande till målet för den offentliga sektorns finansiella sparade De takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till 1 888 miljarder kronor 2028 (se tabell 5.3). I förhållande till den bedömda nivån på utgiftstaket för 2028 på 2 077 miljarder kronor kan de takbegränsade utgifterna öka med maximalt 189 miljarder kronor. Samtidigt bör ett utrymme motsvarande minst 28 miljarder kronor lämnas obudgeterat under utgiftstaket i budgetpropositionen för 2028 som en buffert för oförutsedda händelser under budgetåret, i enlighet med riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. I budgetpropositionen för 2028 bör därmed de takbegränsade utgifterna för 2028 som mest uppgå till 2 049 miljarder kronor. Det betyder att den bedömda nivån på utgiftstaket för 2028 medger att de takbegränsade utgifterna för 2028 t.o.m. budgetpropositionen för 2028 som mest kan bli 161 miljarder kronor högre än i nuvarande bedömning. Detta utrymme för möjliga utgiftsökningar motsvarar ca 2,1 procent av BNP. Att det finns ett ledigt utrymme under utgiftstaket innebär dock inte i sig att det finns ett utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genomföras efter avstämning mot målet för den offentliga sektorns finansiella sparande med hänsyn tagen till eventuella inkomstförändringar. Se avsnitt 5.5 nedan för regeringens bedömning av målet för den offentliga sektorns finansiella sparande fr.o.m. 2027. De takbegränsade utgifterna kan av flera skäl komma att bli högre och budgeteringsmarginalen i motsvarande utsträckning mindre än enligt den aktuella utgiftsprognosen, exempelvis till följd av makroekonomiska förändringar, såsom högre inflation, oförutsedda volymökningar i transfereringssystemen eller beslut om reformer. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för nya reformer, eller oförutsedda volymökningar i de statliga transfereringssystemen, försämras normalt det strukturella sparandet. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för utgiftsökningar till följd av makroekonomiska förändringar påverkas i många fall inte möjligheten att uppnå överskottsmålet. Tabell 5.3Utgiftstak och takbegränsade utgifter Miljarder kronor om inte annat anges 2025 2026 2027 2028 Av riksdagen beslutade nivåer på utgiftstaket 1 856 1 894 1 938 Regeringens bedömning av nivå på utgiftstaket 2 077 Utgiftstak, procent av BNP 27,7 27,0 26,4 27,3 Utgiftstak, procent av potentiell BNP 27,4 26,9 26,4 27,3 Utgiftstak, fasta priser1 1 773 1 767 1 765 1 828 Takbegränsade utgifter 1 792 1 821 1 846 1 888 Takbegränsade utgifter, procent av BNP 26,7 25,9 25,2 24,8 Takbegränsade utgifter, fasta priser2 1 712 1 699 1 681 1 662 Budgeteringsmarginal 64 73 92 189 Budgeteringsmarginal, procent av takbegränsade utgifter 3,6 4,0 5,0 10,0 Budgeteringsmarginal, procent av BNP 1,0 1,0 1,2 2,5 Finansiellt sparande, procent av BNP -1,3 -0,6 0,2 0,4 Strukturellt sparande, procent av potentiell BNP -0,7 -0,3 0,3 0,4 Offentliga sektorns utgifter, procent av BNP 48,6 47,8 47,1 47,1 1 Beräkningen i fasta priser är utförd med en schabloniserad metod. Utgifter motsvarande andelen transfererings-anslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar) är omräknade med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter, utgifter motsvarande andelen förvaltningsanslag (pris- och löneomräknade anslag) är omräknade med implicitprisindex för statliga konsumtionsutgifter och utgifter motsvarande andelen anslag som inte är indexerade är omräknade med prisindex för BNP. Av budgeteringsmarginalen har motsvarande riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek för innevarande år, dvs. 1 procent av de takbegränsade utgifterna, behandlats som transfereringsanslag. 2 Samma metod har använts som vid beräkningen av utgiftstaket (se not 1) med undantag för att 1 procent av de takbegränsade utgifterna inte har behandlats som transfereringsanslag. Källa: Egna beräkningar. Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna och budgeteringsmarginalens storlek Den bedömda nivån för utgiftstaket 2028 innebär en lägre årlig ökning av utgiftstaket än den genomsnittliga årliga ökningen sedan utgiftstaket infördes 1997 t.o.m. det senaste utfallsåret 2024. Den genomsnittliga årliga ökningen av utgiftstaket i löpande priser uppgick mellan 1997 och 2024 till 3,5 procent, medan ökningen 2028 uppgår till 2,3 procent. Budgeteringsmarginalen 2028 uppgår till 10,0 procent av de takbegränsade utgifterna. Det är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal på 3,0 procent som anges i riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. En budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen skulle dock medföra att möjligheterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan under kommande år begränsas. Om det bedöms förenligt med målet för det offentliga finansiella sparandet är det rimligt att reformer ska kunna genomföras på budgetens utgiftssida. Om det tillgängliga utrymmet under utgiftstaket t.o.m. budgetpropositionen för 2028, dvs. 161 miljarder kronor utöver bedömningen av de takbegränsade utgifterna i denna proposition, skulle tas i anspråk för högre utgifter ger det en beräknad genomsnittlig årlig ökningstakt för de takbegränsade utgifterna på 5,0 procent per år 2025–2028. Denna ökning kan jämföras med den genomsnittliga ökningen av de takbegränsade utgifterna enligt prognosen i denna proposition, som uppgår till 2,9 procent per år 2025–2028. Den genomsnittliga ökningstakten för utfallsåren 1997–2024 uppgick till 3,3 procent per år. Utgiftstaket i förhållande till potentiell BNP Utgiftstakets nivå uppgår till 27,4 procent av potentiell BNP 2025 och 26,9 procent 2026. Efter förslag i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) höjdes utgiftstakets nivåer för 2024 och 2025. Efter förslag i budgetpropositionen för 2025 höjdes taket för 2025 ytterligare och även taket för 2026 höjdes (se tabell 5.2). För 2027 uppgår utgiftstakets nivå till 26,4 procent av potentiell BNP. Den bedömda nivån för 2028 uppgår till 27,3 procent av potentiell BNP, vilket är högre än nivån för 2027. Uppföljning av det kommunala balanskravet I målet för den offentliga sektorns sparande ingår det finansiella sparandet i kommunsektorn, dvs. i kommuner och regioner. Det finns dock inget krav på ett visst finansiellt sparande för kommuner och regioner. För kommuner och regioner är i stället det ekonomiska resultatet avgörande för om kraven i kommunallagen (2017:725) på en balanserad budget uppfylls. Kommuner och regioner ska upprätta en budget för nästa kalenderår där intäkterna överstiger kostnaderna, det s.k. balanskravet. Kommunernas och regionernas årsredovisning ska bl.a. innehålla en upplysning om huruvida balanskravet har uppfyllts. Balanskravet utvärderas med hjälp av resultatmåttet balanskravsresultat som definieras i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning. Vid beräkningen av balanskravsresultatet, som är kopplat till kommunallagens balanskrav, ska årets resultat rensas för vissa poster som inte härrör från den egentliga verksamheten, bl.a. orealiserade vinster och förluster i värdepapper. Negativa balanskravsresultat ska enligt kommunallagen som huvudregel återställas inom tre år. Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning behöver resultatet i regel vara högre. Varje kommun och region avgör själv vad en god ekonomisk hushållning innebär. Kommunsektorn redovisade ett positivt balanskravsresultat 2023 Den höga inflationen 2022 och 2023 innebar att kostnaderna i kommunsektorn ökade kraftigt främst 2023 och 2024, både för verksamheterna och de anställdas avtalspensioner. Kostnadsökningen beror framför allt på att pensionskostnaderna påverkades av den snabba ökningen av prisbasbeloppet föregående år. Balanskravsresultatet för 2023 uppgick för kommunsektorn som helhet till 4 miljarder kronor. Balanskravsresultatet för kommunerna uppgick till knappt 19 miljarder kronor medan det var negativt för regionerna och uppgick till nästan -15 miljarder kronor. Uppgifter för 2024 finns ännu inte tillgängliga. Regeringen återkommer i budgetpropositionen för 2026 med uppgifter för 2024. År 2023 uppgick årets resultat enligt resultaträkningen för sektorn som helhet till drygt 14 miljarder kronor. År 2023 var balanskravsresultatet därmed 10 miljarder kronor lägre än resultatet. Differensen bestod främst av justering för orealiserade vinster och förluster i värdepapper. Varje kommun och region får reservera överskott till en resultatutjämningsreserv som kan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel. Resultatutjämningsreserverna uppgick 2023 till nästan 52 miljarder kronor för sektorn som helhet, varav kommunerna stod för drygt 39 miljarder kronor. Resultatutjämningsreserverna minskade totalt med nästan 800 miljoner kronor mellan 2022 och 2023. Kommunerna ökade resultatutjämningsreserven med 1 miljard kronor medan regionerna minskade reserven med 1,8 miljarder kronor mellan 2022 och 2023. Det är 235 av 290 kommuner och 11 av 20 regioner som har avsatt medel till en resultatutjämningsreserv. Enligt preliminära uppgifter för 2024 uppgick årets resultat för kommunsektorn som helhet till 6 miljarder kronor, där kommunernas resultat var 16 miljarder kronor, och regionernas var -10 miljarder kronor. Resultatet för 2024 var därmed svagt. Eftersom balanskravsresultatet bl.a. justeras för orealiserade vinster och förluster kan en positiv utveckling på börsen under 2024 innebära att balanskravsresultatet blir lägre än resultatet för 2024. Samtidigt väntas ett antal kommuner och regioner som har avsatt medel i en resultatutjämningsreserv använda dessa för att nå ett positivt, eller mindre negativt, balanskravsresultat. De kommuner och regioner som redovisade ett negativt balanskravsresultat har enligt kommunallagen som huvudregel tre år på sig att återställa det. Sammantaget bedömer regeringen att sektorn som helhet kommer att redovisa ett svagt positivt balanskravsresultat för 2024. Kommunsektorns balanskravsresultat väntas bli positivt 2025–2028 Såväl resultat som balanskravsresultat 2025 bedöms bli positivt. Kommunsektorns ekonomiska resultat efter finansiella poster bedöms uppgå till ca 29 miljarder kronor 2025. Det förbättrade resultatet jämfört med föregående år följer bl.a. av att skatteintäkterna växer i snabbare takt när efterfrågan i ekonomin stiger samtidigt som de höga pensionskostnaderna minskar när inflationen är lägre. Konjunkturen väntas återhämta sig ytterligare 2026, vilket gynnar kommunsektorns finanser. Resultatet 2026 väntas uppgå till ca 28 miljarder kronor, eller ca 2,4 procent av kommunernas intäkter från skatter och generella statsbidrag. Det innebär att sektorn som helhet väntas uppvisa ett resultat som är förenligt med god ekonomisk hushållning. Sektorn bedöms redovisa ett positivt balanskravsresultat fram till 2028. I avsnitt 9.5 beskrivs de antaganden och bedömningar som ligger till grund för prognosen för kommunsektorns finanser. Ändringar i det finanspolitiska ramverket Ärendet och dess beredning Regeringen beslutade den 30 november 2023 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en översyn av nivån på målet för den offentliga sektorns finansiella sparande (dir. 2023:162). Kommitténs (Fi 2023:10) uppdrag var bl.a. att bedöma om det finns anledning att ändra nivån på målet för den offentliga sektorns finansiella sparande och i så fall föreslå en ny nivå. I uppdraget ingick att analysera konsekvenserna av olika nivåer på målet, särskilt målnivåns betydelse för möjligheterna att säkerställa långsiktigt hållbara offentliga finanser och för att kunna hantera framtida kraftiga konjunkturnedgångar samt andra samhällsutmaningar. I uppdraget ingick också att bedöma om det finanspolitiska ramverket behöver anpassas för att möjliggöra en effektivare stabiliseringspolitik och ett bättre samspel mellan finanspolitiken och penningpolitiken. Utöver detta ingick i uppdraget att analysera hur en eventuell ändrad nivå på målet förhåller sig till EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Regeringen beslutade den 27 juni 2024 tilläggsdirektiv till kommittén (dir. 2024:62). Enligt tilläggsdirektiven fick kommittén även i uppdrag att analysera och ta ställning till hur det svenska finanspolitiska ramverket behöver anpassas för att uppfylla kraven i rådets direktiv (EU) 2024/1265 av den 29 april 2024 om ändring av direktiv 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk. Kommittén överlämnade den 15 november 2024 betänkandet Från överskottsmål till balansmål (SOU 2024:76) till regeringen. Betänkandet har remitterats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2024/02267). Bakgrund I Sverige finns en bred politisk uppslutning bakom det finanspolitiska ramverket. Ramverket har sitt ursprung i den djupa ekonomiska kris som Sverige genomgick i början av 1990-talet. Under krisen ökade den offentliga skulden snabbt, vilket tvingade fram en drastisk omläggning av finanspolitiken. Statens budgetprocess ändrades för att stärka budgetdisciplinen, och ett överskottsmål för den offentliga sektorns finansiella sparande infördes. Ett viktigt verktyg som infördes för att vända utvecklingen och uppnå överskottsmålet är ett utgiftstak för statens och pensionssystemets utgifter. Det finanspolitiska ramverket och den breda politiska uppslutningen bakom det har bidragit till en gynnsam utveckling av Sveriges ekonomi och offentliga finanser. En del av det finanspolitiska ramverkets mål och principer regleras i lag, medan andra följer av praxis. Enligt denna praxis bör ramverket ses över i slutet av varannan mandatperiod (skr. 2017/18:207 s. 16). Syftet med detta är att säkerställa att en bred majoritet i riksdagen stödjer de förändringar som görs av ramverket. En bred politisk förankring av det finanspolitiska ramverket anses bidra till att minska osäkerheten om den framtida utformningen av finanspolitiken. Minskad osäkerhet skapar i sin tur bättre förutsättningar för att finanspolitiken ska få avsedd effekt. Efter den nu genomförda översynen har kommittén föreslagit bl.a. följande förändringar: Överskottsmålet ersätts med ett balansmål fr.o.m. 2027. Uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet förstärks. Finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll förtydligas. Överskottsmålet ersätts med ett balansmål Regeringens bedömning: Målet för det offentliga finansiella sparandet bör vara ett sparande i balans över en konjunkturcykel. Detta balansmål bör gälla från och med 2027 och tills vidare. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget att målet för det offentliga finansiella sparandet bör vara ett sparande i balans över en konjunkturcykel (balansmål). Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Regioner menar att förslaget skapar ett välbehövligt utrymme för att möta de investeringsbehov som Sverige står inför. Sveriges riksbank (Riksbanken) konstaterar att ett oförändrat skuldankare säkerställer fortsatt hållbarhet i de offentliga finanserna, vilket är centralt för Riksbankens förmåga att bedriva penningpolitik effektivt. Riksgäldskontoret konstaterar att förändringen av målet inte äventyrar statens kreditvärdighet. Finanspolitiska rådet påtalar att ett begränsat underskottsmål också hade varit förenligt med hållbara offentliga finanser. Landsorganisationen i Sverige (LO) vill se ett lägre mål än vad utredningen har föreslagit, men tillstyrker förslaget då organisationen anser att ett balansmål är bättre än dagens målnivå. Konjunkturinstitutet betonar osäkerheten i beräkningarna av den långsiktiga utvecklingen vid olika målnivåer. Skälen för regeringens bedömning: Sedan överskottsmålet infördes har de offentliga finanserna utvecklats väl, och förtroendet för Sveriges ekonomi och offentliga finanser är mycket högt. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP, den s.k. Maastrichtskulden, har minskat kraftigt och är i nuläget på en mycket låg nivå i ett internationellt perspektiv. En låg nivå på den offentliga skulden säkerställer att Sveriges offentliga finanser är och förblir hållbara, även om Sverige skulle behöva öka den offentliga skulden för att hantera extraordinära händelser. En låg skuldnivå säkerställer goda möjligheter att vid behov stötta ekonomin med finanspolitisk konjunkturstabilisering, och bidrar till Riksbankens förmåga att bedriva en effektiv penningpolitik. En låg skuldnivå bidrar också till statens goda kreditvärdighet och ger en god marginal till EU:s krav i stabilitets- och tillväxtpakten. I likhet med bl.a. Riksbanken, Riksgäldskontoret och Finanspolitiska rådet anser regeringen att ett balansmål säkerställer fortsatt hållbarhet i de offentliga finanserna. Regeringen delar också Svenskt Näringslivs och Sveriges Kommuner och Regioners bedömning att övergången till ett balansmål innebär fördelar i termer av ett ökat utrymme att hantera viktiga samhällsutmaningar på ett konstruktivt sätt. Detta samtidigt som ett balansmål är förenligt med ett oförändrat skuldankare på 35 procent av BNP. Regeringen delar Konjunkturinstitutets bedömning att beräkningarna är osäkra, vilket ger skäl att tillämpa en försiktighetsprincip vid val av målnivå. Regeringen anser därför, till skillnad från LO, att ett balansmål är väl avvägt. Uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet förstärks Regeringens bedömning: Uppföljningen och utvärderingen av målet för det offentliga finansiella sparandet bör förstärkas. Riktmärket för en tydlig avvikelse bör vara att det strukturella sparandet avviker med mer än 0,5 procent av potentiell BNP från målnivån. Budgetutrymmet bör definieras som utrymmet för ofinansierade åtgärder under en specifik tidsperiod som är förenligt med balansmålet. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslagen om att uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet ska förstärkas. Flera remissinstanser, t.ex. Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket och Örebro universitet, är positiva till att uttrycken tydlig avvikelse och budgetutrymme definieras och menar att detta bidrar till ökad transparens och bättre möjlighet till uppföljning. Riksgäldskontoret och Riksrevisionen betonar vikten av transparens kring beräkningarna av det strukturella sparandet. Skälen för regeringens bedömning: En viktig del i det finanspolitiska ramverket är öppenhet och tydlighet. En transparent och heltäckande redovisning gör det möjligt att följa upp och utvärdera den förda politiken på ett adekvat sätt. Regeringen bedömer att kommitténs förslag för att förtydliga uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet kommer att bidra till förstärkt utvärdering och måluppfyllelse. För att ytterligare stärka uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet bedömer regeringen, i likhet med bl.a. Ekonomistyrningsverket, att det är lämpligt att en tydlig avvikelse från målet definieras i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken. För att öka transparensen kring finanspolitiken bedömer regeringen, i likhet med bl.a. Konjunkturinstitutet, att begreppet budgetutrymme bör definieras som utrymmet för nya finanspolitiska åtgärder under en specifik tidsperiod givet att det strukturella sparandet är förenligt med målet för det offentliga finansiella sparandet (balansmålet). Som Riksgäldskontoret och Riksrevisionen anför är det viktigt med transparens i fråga om beräkningarna av det strukturella sparandet. Finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll förtydligas Regeringens bedömning: Finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll bör förtydligas genom att det finanspolitiska ramverket kompletteras med stabiliseringspolitiska principer. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget att den nya skrivelsen Ramverket för finanspolitiken ska innehålla stabiliseringspolitiska principer. Finanspolitiska rådet, Riksgäldskontoret och Konjunkturinstitutet m.fl. är positiva till att finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll klargörs. Riksrevisionen ser positivt på förslaget då myndigheten anser att nuvarande ramverk endast i en mycket begränsad omfattning behandlar finanspolitikens stabiliseringspolitiska roll, vilket har försvårat uppföljning och bedömning av den finanspolitiska inriktningens rimlighet i förhållande till ramverket. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser, i likhet med bl.a. Finanspolitiska rådet, Riksgäldskontoret och Riksrevisionen, att det finanspolitiska ramverket bör kompletteras med stabiliseringspolitiska principer. Tydliga principer bidrar till att säkerställa en effektiv finanspolitik och ökar politikens trovärdighet, vilket ökar dess genomslag. Tydliga principer bidrar också till att förbättra samspelet mellan finans- och penningpolitiken genom att finanspolitiken blir mer förutsebar. Ökad tydlighet bidrar också till förbättrade möjligheter till bedömning och uppföljning av den förda finanspolitiken. Principerna bör omfatta finanspolitikens roll i olika konjunkturlägen och vilka instrument som är lämpliga. Principerna bör också omfatta hur finanspolitiken bör utformas när ekonomin utsätts för olika chocker, och när penningpolitiken begränsas av den effektiva nedre gränsen för styrräntan. Principerna bör beakta de stabiliseringspolitiska målkonflikter som kan uppstå mellan finans- och penningpolitiken. Genomförande Regeringen avser att lämna förslag till en ny nivå för målet för det offentliga finansiella sparandet i budgetpropositionen för 2026. Regeringen bedömer att ett balansmål bör gälla fr.o.m. 2027 och tills vidare. Regeringen avser att under 2025 återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i budgetlagen samt med skrivelsen Ramverket för finanspolitiken. Konsekvenser av ett balansmål Konsekvenser för svensk ekonomi En sänkning av målet för det offentliga finansiella sparandet innebär något lägre skatter eller något högre utgifter under en längre övergångsperiod jämfört med ett bibehållet överskottsmål. Eventuella effekter på ekonomin beror på hur det temporära finansiella utrymme som uppkommer till följd av ett lägre sparande används. Mot bakgrund av att den föreslagna förändringen av målnivån är mycket liten i förhållande till den offentliga sektorns samlade inkomster och utgifter bedöms en övergång till en ny målnivå på lång sikt få en försumbar effekt på BNP-tillväxt och sysselsättning. Ekonomiska konsekvenser för offentlig sektor Ett balansmål innebär att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP (Maastrichtskulden) beräknas uppgå till 35,5 procent i slutet 2034, vilket är i linje med skuldankarets nivå på 35 procent (se diagram 5.2). Nämnda skuld, uttryckt som andel av BNP, kommer 2034 att vara drygt 2 procentenheter högre jämfört med om överskottsmålet hade behållits. På lång sikt (2060) bedöms den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld uppgå till 41 procent, vilket är 7 procentenheter högre än vid ett oförändrat mål. Diagram 5.2Offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och skuldankarets intervall Procent av BNP Källor: Statiska centralbyrån samt SOU 2024:76. Målet för det offentliga finansiella sparandet omfattar sparandet i hela den offentliga sektorn, dvs. sparandet i staten, kommunsektorn och ålderspensionssystemet. Det är staten som har ansvar för att målet nås och som måste ta hänsyn till sparandet i övriga delar av offentlig sektor för att så ska bli fallet. Ett balansmål innebär att statens skuld som andel av BNP uppgår till 20 procent 2034 och 25 procent på lång sikt (2060). Detta är 2 respektive 7 procentenheter högre än vid ett oförändrat mål. En sänkning av nivån på målet för det offentliga finansiella sparandet bedöms inte ha några direkta ekonomiska konsekvenser för kommuner och regioner. Säkerhetsläget motiverar en tillfällig avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet Sedan den parlamentariska kommittén lade fram sitt betänkande har säkerhetsläget drastiskt förändrats. Det nya säkerhetsläget ställer krav på ytterligare investeringar i Sveriges och Europas försvarsförmåga. Sveriges låga offentliga skuldsättning skapar utrymme för att under en övergångsperiod lånefinansiera uppbyggnaden av försvaret utan att äventyra de offentliga finanserna. En lånefinansiering underlättar uppbyggnad av försvaret utan att andra nödvändiga utgifter trängs undan på kort sikt. En tillfällig avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet bedöms vara förenlig med det finanspolitiska ramverkets motiv om ekonomisk effektivitet. Regeringen för diskussioner med övriga riksdagspartier om hanteringen i relation till det finanspolitiska ramverket och återkommer i budgetpropositionen för 2026. Ramverket ska värnas och på sikt ska en återgång till målet genomföras. Därför bör de ökade försvarsutgifterna finansieras fullt ut på sikt. Det är lämpligt att successivt öka finansieringsgraden i syfte att nå målet för det offentliga finansiella sparandet. Ett arbete påbörjas inom kort i Regeringskansliet för att ta fram förslag till långsiktig finansiering. Inkomster I detta avsnitt redovisas och analyseras utvecklingen av den offentliga sektorns skatteintäkter och statens inkomster. Inledningsvis redovisas de offentligfinansiella effekterna av samtliga beslutade, aviserade eller föreslagna skatte- och avgifts-förändringar i statens budget t.o.m. 2025. Det redovisas även en prognos över utvecklingen av den offentliga sektorns skatteintäkter och inkomsterna i statens budget. En jämförelse görs sedan med prognosen i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) och inkomsterna i statens budget för 2023 och 2024 följs upp. Sammanfattning Skatteintäkterna väntas stiga i dämpad takt 2025, men snabbare än 2024 när hushållens konsumtion återhämtar sig, vilket ger ökande intäkter från mervärdesskatt. Kapitalskatter stiger i snabb takt 2025. Såväl avkastningsskatt som hushållens kapitalskatter och skatt på företagsvinster bedöms bidra till ökningen. År 2026 ökar tillväxten i skatteintäkterna ytterligare jämfört med 2025. En återhämtning på arbetsmarknaden medför att lönesumman då stiger i snabbare takt, vilket bidrar till ökade intäkter från skatt på arbete. Samtidigt fortsätter hushållens konsumtion att stiga och även bostadsinvesteringarna, vilket leder till ökade skatteintäkter från mervärdesskatt. Skattekvoten, dvs. de totala skatteintäkterna som andel av BNP, väntas bli den lägsta på nästan 50 år. Trots betydande skattesänkningar, t.ex. tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget enligt förslag i propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget (prop. 2024/25:156) väntas skattekvoten bli i princip oförändrad mellan 2024 och 2025 då viktiga skattebaser väntas växa i snabbare takt än BNP. Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler Ändringar i skatte- och avgiftsregler jämfört med budgetpropositionen för 2025 I tabell 6.1 redovisas de offentligfinansiella effekterna av förslag till ändringar i skatte- och avgiftsreglerna som har lämnats i propositioner efter det att budgetpropositionen för 2025 lämnades till riksdagen. I tabellen redovisas tre olika offentligfinansiella effekter. Effekterna redovisas i periodiserade termer, och beräkningarna avser effekten på den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande. Bruttoeffekten beskriver den direkta förändringen av intäkterna från den skatt som regeländringen avser. Referensalternativet vid tolkningen av bruttoeffekten är de förväntade skatteintäkterna i avsaknad av regeländringar. Utöver den direkta effekten kan en regeländring ge upphov till indirekta effekter av olika slag på de offentliga finanserna. Indirekta effekter uppstår om skatteändringen påverkar underlaget för andra skatter eller offentliga utgifter och därigenom påverkar de offentliga finanserna. Den offentligfinansiella nettoeffekten utgörs av summan av bruttoeffekten och de indirekta effekterna. Storleken på den offentligfinansiella effekten av en regelförändring kan i vissa fall variera mellan år. Det kan bero på att åtgärden är tillfällig eller på att åtgärdens indirekta effekter inte uppkommer omedelbart. Den varaktiga effekten är ett mått på den bestående årliga effekten av en skatteändring och möjliggör jämförelser av regeländringar vars nettoeffekter fördelas olika över tid. För en detaljerad beskrivning av metodfrågor kopplade till redovisningen av offentligfinansiella effekter hänvisas till Finansdepartementets rapport Beräkningskonventioner 2025 på regeringen.se. Tabell 6.1Offentligfinansiella effekter av ändringar i skatte- och avgiftsreglerna Miljarder kronor Effekt från Brutto-effekt 2025 Nettoeffekt 2025 Nettoeffekt 2026 Nettoeffekt 2027 Nettoeffekt 2028 Varaktig effekt Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget 2025-05-12 -4,35 -4,35 0,00 0,00 0,00 -0,10 Källa: Egna beräkningar. I propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget föreslår regeringen att subventionsgraden för rotavdraget tillfälligt höjs under perioden 12 maj–31 december 2025 från 30 procent till 50 procent. Förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 4,35 miljarder kronor 2025. Offentligfinansiella effekter av samtliga ändrade skatte- och avgiftsregler minskar intäkterna med 26 miljarder 2025 De bedömda effekterna av samtliga skatte- och avgiftsändringar 2023–2028 redovisas i tabell 6.2. Tabellen visar alla regeländringar sammantaget som har beslutats efter förslag i tidigare propositioner eller som har aviserats för 2025. Regeländringarna visas i förhållande till föregående år. Sammantaget bedöms regeländringar, exklusive kommunal utdebitering, minska skatteintäkterna med 26 miljarder kronor 2025 och öka dem med 6 miljarder kronor 2026. Tabell 6.2Offentligfinansiella effekter av samtliga ändrade skatte- och avgiftsregler Miljarder kronor i förhållande till föregående år 2023 2024 2025 2026 2027 2028 Skatt på arbete 17,3 3,5 -21,0 6,3 -0,3 -0,1 Kommunalskatt 1,2 2,2 -2,0 -0,2 -0,1 -0,1 varav förändrad medelutdebitering 0,1 3,6 0,7 varav ytterligare förstärkning av det förhöjda grundavdraget -2,4 Statlig skatt 0,2 12,4 0,0 0,0 0,0 0,0 varav pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 12,3 Skattereduktioner 2,8 -14,2 -18,9 5,0 0,0 0,0 varav ytterligare förstärkning av det ordinarie jobbskatteavdraget -11,1 varav slopad avtrappning i jobbskatteavdraget och jobbskatteavdraget för äldre (effekt på skattereduktioner) -4,4 varav förstärkt jobbskatteavdrag -11,0 varav höjd subventionsgrad för rotavdrag -4,4 4,4 Socialavgifter 13,1 3,1 -0,1 1,5 -0,3 0,0 varav slopande av tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för 19–23-åringar 10,6 1,7 varav höjda åldersgränser i skattesystemet 2,5 1,9 Skatt på kapital 5,8 2,4 0,8 2,4 0,4 0,0 Inkomstskatt, företag 4,5 2,2 0,3 0,5 0,4 0,0 Fastighetskatt 0,0 0,0 0,0 0,2 0,0 0,0 Övriga skatter på kapital 1,3 0,2 0,5 1,7 0,0 0,0 varav en skattefri grundnivå för sparande på investeringssparkonto och i kapitalförsäkring -4,4 -2,6 varav avtrappat ränteavdrag för lån utan säkerhet 4,3 4,3 Skatt på konsumtion -3,3 -3,7 -6,1 -2,8 -0,1 0,0 Mervärdesskatt -0,3 0,0 -0,3 0,0 0,0 0,0 Punktskatter -3,1 -3,7 -5,8 -2,8 -0,1 0,0 varav sänkt skatt på bensin och diesel -3,1 -2,3 -0,2 Restförda och övriga skatter 0,9 0,8 0,7 0,5 0,1 0,0 Totala skatteintäkter 20,7 2,9 -25,6 6,5 0,0 -0,1 Totala skatteintäkter, exkl. kommunal utdebitering 20,6 -0,7 -26,3 6,5 0,0 -0,1 Källa: Egna beräkningar. Offentliga sektorns skatteintäkter Den offentliga sektorns skatteintäkter, dvs. de totala skatteintäkterna efter att avdrag har gjorts för de skatter som tillhör EU, ska i enlighet med budgetlagen (2011:203) redovisas under det år som den skattepliktiga händelsen ägde rum. Statens skatteintäkter erhålls från den offentliga sektorns skatteintäkter där avdrag görs för de skatter som tillhör kommuner och regioner samt för ålderspensionssystemet. År 2025 väntas den offentliga sektorns skatteintäkter öka med 3,7 procent, vilket är svagare än ett historiskt genomsnitt av de senaste tio åren (se diagram 6.1). Det är fortsatt lågkonjunktur, men tillväxten väntas tillta under året och viktiga skattebaser, som lönesumman och hushållens konsumtionsutgifter, väntas öka i en tilltagande takt. Skatt på arbete och konsumtion väntas trots detta utvecklas svagare 2025 än historiskt, vilket framför allt beror på skattesänkningar enligt tidigare beslut och förslag i propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget. Detta motverkas till viss del av att skatt på kapital väntas öka i snabb takt. Såväl avkastningsskatt som hushållens kapitalskatter och skatt på företagsvinster bedöms bidra till ökningen. I takt med att tillväxten i svensk ekonomi väntas tillta 2026 väntas även tillväxten i skatteintäkterna stiga i snabbare takt, med 5,1 procent. Den ökade tillväxttakten förklaras av en bred uppgång av samtliga större skattebaser; lönesumman, hushållens konsumtionsutgifter och bostadsinvesteringar. Likaså väntas intäkterna från skatt på kapital öka till följd av att hushållens kapitalvinster bedöms stiga samtidigt som skatteintäkterna från företagsvinster väntas kvarstå på en fortsatt hög nivå. Diagram 6.1Totala skatteintäkter Utfall 2000–2024, prognos 2025–2028 Årlig procentuell förändring Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Tabell 6.3Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomsterna i statens budget Miljarder kronor. Utfall 2023 och 2024, prognos 2025–2028 Inkomsthuvudgrupp 2023 2024 2025 2026 2027 2028 Skatt på arbete 1 473,5 1 523,6 1 571,9 1 659,0 1 743,2 1 814,5 1100 Direkta skatter 749,7 768,5 785,3 833,5 879,6 915,8 varav kommunal inkomstskatt 893,4 927,7 969,4 1 015,9 1 067,2 1 108,3 varav statlig inkomstskatt 55,9 62,8 64,7 69,2 73,2 75,8 varav jobbskatteavdrag -158,8 -180,9 -202,4 -209,3 -217,0 -223,7 varav husavdrag -18,0 -20,1 -24,9 -21,2 -22,1 -23,0 varav övrigt -22,7 -21,1 -21,6 -21,1 -21,6 -21,7 1200 Indirekta skatter 723,9 755,1 786,6 825,4 863,6 898,7 varav arbetsgivaravgifter 707,6 734,6 765,4 804,0 841,9 876,7 varav egenavgifter 11,5 11,7 11,8 12,0 12,0 12,1 varav särskild löneskatt 61,5 64,1 67,5 70,6 73,7 76,7 varav nedsättningar -8,3 -5,4 -5,8 -6,2 -6,5 -6,8 varav skatt på tjänstegruppliv 0,6 0,5 0,6 0,6 0,6 0,6 varav avgifter till premiepensionssystemet -49,1 -50,5 -52,9 -55,5 -58,1 -60,5 1300 Skatt på kapital 356,8 398,3 426,6 452,7 467,8 480,6 varav skatt på kapital, hushåll 71,7 87,1 102,1 108,1 109,4 110,9 varav skatt på företagsvinster 201,3 212,2 225,0 238,7 247,5 254,9 varav avkastningsskatt 18,8 30,6 28,2 32,7 35,9 38,1 varav fastighetsskatt och fastighetsavgift 39,8 41,3 44,0 45,3 46,4 47,5 varav stämpelskatt 10,3 10,6 11,3 11,7 12,1 12,5 varav kupongskatt m.m. 9,4 11,1 10,5 10,8 11,0 11,2 varav riskskatt 5,5 5,5 5,5 5,5 5,5 5,5 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 717,9 704,1 727,5 758,1 790,4 825,3 varav mervärdesskatt 557,9 562,0 591,5 622,4 652,7 683,5 varav skatt på tobak 11,5 14,8 11,6 13,1 13,2 13,4 varav skatt på etylalkohol 5,6 5,4 5,9 5,9 6,0 6,0 varav skatt på vin m.m. 6,9 7,2 7,6 7,7 7,7 7,8 varav skatt på öl 4,7 5,4 5,7 5,7 5,7 5,8 varav energiskatt 45,6 46,8 43,8 43,1 44,6 46,5 varav koldioxidskatt 22,7 24,6 24,6 24,2 23,9 22,7 varav övriga skatter på energi och miljö 34,4 9,4 7,1 5,0 4,8 7,4 varav skatt på vägtrafik 22,1 21,6 21,4 22,2 22,8 23,0 varav övriga skatter 6,7 6,9 8,4 8,7 9,0 9,2 1500 Skatt på import 7,9 8,5 8,7 9,1 9,5 9,9 1600 Restförda och övriga skatter 9,1 9,2 8,0 4,9 10,9 10,6 varav restförda skatter -13,0 -16,5 -16,0 -15,0 -14,0 -10,0 varav övriga skatter 22,1 25,7 24,1 20,0 24,9 20,7 Totala skatteintäkter 2 565,2 2 643,8 2 742,8 2 883,8 3 021,8 3 140,9 1700 Avgående poster, EU-skatter -7,9 -8,5 -8,7 -9,1 -9,5 -9,9 Offentliga sektorns skatteintäkter 2 557,2 2 635,3 2 734,1 2 874,7 3 012,3 3 131,0 1800 Avgående poster till andra sektorer -1 231,2 -1 278,7 -1 337,5 -1 402,3 -1 471,4 -1 528,1 varav kommunala skatter -915,8 -951,7 -994,6 -1 042,0 -1 094,1 -1 136,2 varav avgifter till ålderspensionssystemet -315,4 -327,0 -343,0 -360,3 -377,3 -391,8 Statens skatteintäkter 1 326,0 1 356,6 1 396,6 1 472,5 1 540,9 1 602,9 1900 Periodiseringar -8,0 -25,2 -6,0 7,1 6,1 16,1 Uppbördsförskjutningar 42,4 -1,1 0,1 14,5 15,5 22,8 Betalningsförskjutningar -41,0 -39,8 -23,1 -13,8 -13,2 -6,8 varav kommuner och regioner -13,3 -18,7 -4,7 0,2 0,3 1,9 varav ålderspensionssystemet 2,0 -2,1 1,3 1,7 1,3 1,1 varav privat sektor -30,2 -19,1 -18,8 -14,8 -14,8 -9,8 varav kyrkosektorn 0,6 0,0 -0,9 -1,1 0,0 0,0 varav EU -0,1 0,2 -0,1 0,0 0,0 0,0 Anstånd -9,4 15,6 17,0 6,5 3,8 0,2 1000 Statens skatteinkomster 1 318,0 1 331,4 1 390,5 1 479,6 1 547,0 1 619,0 Övriga inkomster -75,1 -58,6 -42,8 -45,0 -75,0 -80,4 2000 Inkomster av statens verksamhet 55,8 47,6 47,4 47,3 47,8 48,2 3000 Inkomster av försåld egendom 0,1 1,2 5,0 5,0 5,0 5,0 4000 Återbetalning av lån 0,4 0,4 0,5 0,5 0,5 0,5 5000 Kalkylmässiga inkomster 19,9 21,9 24,9 23,9 24,8 23,4 6000 Bidrag från EU 18,3 16,4 34,2 35,7 14,6 12,0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -169,6 -146,2 -154,8 -157,4 -167,7 -169,5 8000 Utgifter som ges som krediteringar på skattekontot 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Statsbudgetens inkomster 1 242,9 1 272,7 1 347,8 1 434,6 1 472,0 1 538,7 Anm.: Samtliga år är redovisade enligt den struktur som gäller för statens budget för 2025 och framåt. Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2025-03-10, utfall i enlighet med publicerad statistik t.o.m. 2025-03-31. Eftersom årsredovisning för staten (ÅRS) summeras i kronor medan vårpropositionen (VÅP) summeras i miljoner kronor så kan utfallet mellan dessa skiljas något på grund av avrundning. Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Skattekvoten väntas vara oförändrad 2024–2026 Skattekvoten, dvs. de totala skatteintäkterna som andel av BNP, uppgick till 41,0 procent 2024 (se tabell 6.4). Det är den lägsta skattekvoten sedan 1975 enligt OECD. Skattekvoten väntas endast sjunka marginellt 2025. Att nedgången 2025 inte blir större trots 26 miljarder kronor i sänkt skatt beror på att både lönesumman och hushållens konsumtion, och därmed skatt på arbete och konsumtion, väntas utvecklas betydligt starkare än BNP. Även kapitalskatterna bedöms öka starkare än BNP 2025, främst hushållens kapitalskatter. Skattekvoten väntas stiga marginellt 2026 då reglerna för rotavdraget återgår till de tidigare (se propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget) men samtidigt väntas lönesumman, som är en viktig skattebas, öka i långsammare takt än BNP. Tabell 6.4Skattekvot Procent av BNP. Utfall 2023 och 2024, prognos 2025–2028 2023 2024 2025 2026 2027 2028 Skattekvot 41,3 41,0 40,9 41,0 41,2 41,3 varav skatt på arbete 23,7 23,6 23,5 23,6 23,8 23,9 varav skatt på kapital 5,7 6,2 6,4 6,4 6,4 6,3 varav skatt på konsumtion och insatsvaror 11,6 11,0 10,9 10,8 10,8 10,9 varav övriga skatter 0,3 0,3 0,2 0,2 0,3 0,3 Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar. Intäkter från skatt på arbete utgör majoriteten av skatteintäkterna Intäkterna från skatt på arbete utgör ca 57 procent av de offentliga skatteintäkterna och kan delas in i direkta och indirekta skatter. De direkta skatterna på arbete består i huvudsak av kommunal och statlig inkomstskatt. Skatteintäkterna blir totalt sett lägre av ett antal skattereduktioner. De indirekta skatterna på arbete består i sin tur huvudsakligen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Kommunal inkomstskatt väntas öka i linje med lönesumman 2025 Det kommunala skatteunderlaget väntas 2025 öka i likhet med hur det har gjort i genomsnitt de senaste 10 åren och i linje med lönesumman. Detta följer av en stabil utveckling av lönesumman, trots det ansträngda läget på arbetsmarknaden. Läget på arbetsmarknaden väntas förbättras under 2025, men återhämtningen blir tydligare 2026 då sysselsättningen väntas stiga i snabbare takt och arbetslösheten väntas minska. Skatteunderlaget för kommunal inkomstbeskattning påverkas också av regeländringar. Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget visar utvecklingen justerad för dessa. Den faktiska utvecklingen bedöms bli svagare än den underliggande utvecklingen 2025, se tabell 6.5, till följd av tidigare beslutade förstärkningar av jobbskatteavdraget. Tabell 6.5Faktisk och underliggande utveckling av kommunsektorns skatteunderlag Årlig procentuell förändring. Prognos 2025–2028 2025 2026 2027 2028 Faktisk utveckling 4,5 4,8 5,0 3,9 Underliggande utveckling 4,7 4,8 5,0 3,9 Anm.: Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget är utvecklingen justerad för regeländringar. Källor: Skatteverket och egna beräkningar. Statlig inkomstskatt följer BNP-utvecklingen Endast de personer som har en inkomst som överstiger en skiktgräns betalar statlig inkomstskatt. Skiktgränsen bestäms av KPI-inflationen plus 2 procentenheter. Både lönesumman och KPI påverkar därför utvecklingen av statlig inkomstskatt, och i avsaknad av politik följer statlig inkomstskatt ofta ekonomin i stort, dvs. BNP-utvecklingen. Så väntas bli fallet för samtliga år under prognosperioden. Skattereduktionerna väntas öka hela prognosperioden Skattereduktionerna avseende skatt på arbete bedöms totalt sett öka under prognosperioden (se tabell 6.6). Det beror dels på att skatteunderlaget väntas öka, dels på att nya skattereduktioner har införts. Framför allt har jobbskatteavdraget förstärkts i flera steg. I raden för Husavdrag ingår även förslaget om tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget 2025. Tabell 6.6Skattereduktioner Miljarder kronor. Utfall 2023 och 2024, prognos 2025–2028 2023 2024 2025 2026 2027 2028 Allmän pensionsavgift -153 -159 -166 -175 -183 -190 Jobbskatteavdrag -159 -181 -202 -209 -217 -224 Husavdrag -18 -20 -25 -21 -22 -23 Skattereduktion för boende i vissa glest befolkade områden -1 -1 -1 -1 -1 -1 Skattereduktion för installation av grön teknik -5 -3 -3 -3 -3 -3 Skattereduktion för förvärvsinkomst -9 -9 -9 -10 -10 -10 Skattereduktion för arbetslöshetskassa -2 -2 -2 -2 -2 -2 Skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning -4 -4 -4 -4 -4 -4 Övriga skattereduktioner -2 -2 -2 -1 -1 -1 Summa -352 -381 -415 -427 -444 -458 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Skattereduktion för installation av solceller ingår i raden för skattereduktion för installation av grön teknik. Källor: Skatteverket och egna beräkningar. Indirekt skatt på arbete väntas öka i takt med lönesumman De indirekta skatterna, som främst består av arbetsgivaravgifter och egenavgifter, väntas 2025 öka med 4,2 procent, vilket är något starkare än 2024. Det beror framför allt på att lönesumman väntas öka i en något högre takt. År 2026 väntas indirekta skatter fortsätta öka i en högre takt till följd av att lönesumman stiger ytterligare när arbetsmarknaden återhämtar sig. De indirekta skatterna bedöms sammantaget under prognosperioden öka med 4–5 procent per år, vilket är samma takt som lönesumman väntas växa i. I vissa fall har arbetsgivaren rätt till nedsättning av arbetsgivaravgiften genom särskilda avdrag. Under prognosperioden avser nedsättningarna regionalt stöd för arbetsgivare med verksamhet inom vissa stödområden, personer som arbetar med forskning eller utveckling samt för vissa enmansföretag som anställer upp till två personer. Skatt på kapital väntas fortsätta öka starkt 2025 Skatt på kapital består främst av hushållens kapitalskatter och skatt på företagens vinster, men inkluderar även bl.a. stämpelskatt, avkastningsskatt på pensions-försäkringar samt fastighetsskatt och fastighetsavgift. Skatt på kapital bedöms öka relativt mycket 2025 som andel av BNP. Ökningen beror främst på högre kapitalinkomster från hushåll och högre skatteintäkter från avkastningsskatt. Kapitalvinster och utdelningar ökar hushållens kapitalinkomster 2025 Underlaget för hushållens skatt på kapital utgörs av nettot av kapitalinkomster och kapitalutgifter. De största posterna utgörs av realiserade kapitalvinster, utdelnings-inkomster, avdrag för hushållens ränteutgifter och schablonintäkter. Det slutliga utfallet för hushållens kapitalskatter fastställs i december året efter inkomståret, dvs. för 2024 fastställs det 2025. Sammantaget väntas intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster öka starkt 2025, delvis till följd av högre skatteintäkter från realiserade kapitalvinster. Nettot från kapitalinkomsterna, och därmed hushållens skatt på kapital, väntas därefter fortsätta att öka, men i avtagande takt (se tabell 6.3). Utvecklingen av realiserade kapitalvinster påverkas i stor utsträckning av tillgångspriser på finansiella och reala tillgångar samt omsättningen av hus och bostadsrätter. Hushållens kapitalvinster väntas öka 2025, främst på grund av ökade reala kapitalvinster. En återhämtning på bostadsmarknaden väntas 2025 med stigande fastighetspriser och en högre omsättning av hus. Både fastighetspriserna och omsättningen väntas fortsätta öka under efterföljande år. Diagram 6.2Hushållens kapitalvinster Utfall 2000–2024, prognos 2025–2027 Miljarder kronorProcent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar. Enligt preliminära utfall ökade utdelningarna kraftigt 2024. Under resterande del av prognosperioden väntas utdelningarna fortsätta att öka, men i en mer måttlig takt. Ränteinkomsterna följer normalt utvecklingen av marknadsräntorna, medan ränteutgifterna normalt följer ränteutvecklingen för bolån. Marknadsräntorna väntas sjunka under prognosperioden, vilket leder till minskade ränteinkomster. Även bolåneräntorna väntas sjunka, men eftersom stocken med bolån ökar till följd av ökade fastighetspriser så ökar ränteutgifterna underliggande. Avtrappat ränteavdrag för lån utan säkerhet medför däremot minskade ränteutgifter 2025 och 2026. Schablonintäkterna, dvs. den del av kapitalunderlaget som beskattas, väntas sjunka 2025 till följd av tidigare beslut om skattefri grundnivå för sparande på investeringssparkonto och i kapitalförsäkring. Den skattefria grundnivån uppgår till 150 000 kronor 2025 och höjs sedan till 300 000 kronor fr.o.m. 2026. Schablonintäkterna följer ränteutvecklingen då de beräknas som kapitalunderlaget multiplicerat med statslåneräntan plus 1 procentenhet, dock som lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget. Statslåneräntan plus 1 procentenhet bedöms överstiga 1,25 procent under hela perioden 2025–2028. Skatt på företagsvinster väntas öka som andel av BNP 2025 Skatteintäkterna från företagsvinster väntas öka med 6 procent 2025. Näringslivet väntas sammantaget se en starkare vinstutveckling när efterfrågan i ekonomin bedöms tillta. Resultaten för affärsbankerna väntas minska, men bas- och tillverkningsindustrin väntas uppvisa starkare resultat än 2024. Sammantaget medför det att skatteintäkterna från företagsvinster bedöms öka som andel av BNP 2025 och 2026 (se diagram 6.3). Under perioden 2026–2028 väntas skatteintäkterna öka med i genomsnitt 4,2 procent per år. Diagram 6.3Skatt på företagsvinster Utfall 2000–2024, prognos 2025–2028 Miljarder kronorProcent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Riskskatt betalas av stora kreditinstitut Riskskatt för kreditinstitut ska betalas av stora kreditinstitut som riskerar att orsaka kostnader för samhället vid en finansiell kris. Riskskatt betalas om summan av kreditinstitutets skulder vid beskattningsårets ingång överstiger ett gränsvärde. För beskattningsår som påbörjas under 2025 är gränsvärdet 192 miljarder kronor. Intäkter från riskskatten väntas uppgå till ca 5,5 miljarder kronor per år under prognosperioden. Högre räntor gör att avkastningsskatten väntas öka Intäkter från avkastningsskatt, som tas ut på sparande i pensions- och kapital-försäkringar, påverkas i hög grad av hur statslåneräntan utvecklas under kalenderåret närmast före beskattningsåret. Även utvecklingen av livbolagens tillgångar påverkar kapitalunderlaget. Efter en lång period med låga räntenivåer har snabbt stigande räntor från 2022 medfört avsevärt högre skatteintäkter. Skatteintäkterna från avkastningsskatt väntas ha uppgått till drygt 30 miljarder kronor 2024, vilket kan jämföras med i genomsnitt knappt 8 miljarder kronor under perioden 2014–2023. Det högre ränteläget gör att skatteintäkterna bedöms bli höga även åren framöver och väntas uppgå till i genomsnitt 33 miljarder kronor per år under prognosperioden. Skatteintäkterna från konsumtion och insatsvaror bedöms öka tydligt 2025 Skatt på konsumtion och insatsvaror består av mervärdesskatt och punktskatter. Sammantaget väntas intäkterna från dessa skatter öka med 3,3 procent, eller 23 miljarder kronor, 2025. Ökningen bedöms helt och hållet komma från mervärdesskatteintäkterna, medan intäkterna från punktskatterna sammantaget väntas minska. Mervärdesskatteintäkterna väntas öka gradvis när konjunkturen stärks Mervärdesskatteintäkterna väntas 2025 öka med 5,3 procent, eller 30 miljarder kronor, vilket är i linje med genomsnittet för 2014–2023. Ökningen sker efter två år med mer eller mindre oförändrade intäkter. Både hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar är viktiga skattebaser för mervärdesskatten. År 2025 bedöms hushållens konsumtion stiga i snabbare takt samtidigt som fallet i bostadsinvesteringarna väntas upphöra och vända till en viss ökning. Diagram 6.4Hushållens konsumtion, fasta bruttoinvesteringar och intäkter från mervärdesskatt, löpande priser Utfall 2000–2024, prognos 2025–2028 Procentuell förändring Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Punktskattintäkterna väntas minska till följd av skattesänkningar Intäkterna från punktskatter bedöms minska med 4,3 procent 2025, eller 6 miljarder kronor. Det är dock en mindre nedgång än 2024. Främst är det tidigare skattesänkningar på energiskatt för bensin och diesel som bedöms förklara nedgången. Även intäkterna från tobaksskatten väntas minska. Intäkterna steg tillfälligt i oktober 2024 inför att skatten på cigaretter m.m. höjdes 1 november 2024. Som en effekt av de ökade intäkterna i slutet av 2024 väntas lägre intäkter under 2025. Den offentligfinansiella effekten av ändringen av tobaksskatten bedöms som marginell. Intäkterna väntas vara i stort sett oförändrade 2026. Medan intäkter från tobaksskatt bedöms öka och återgå till normala nivåer så väntas skattesänkningarna på bensin och diesel fortsätta hålla tillbaka intäkterna från energiskatt. Samtidigt minskar punktskatterna som andel av BNP trendmässigt då flera av skattesatserna för punktskatter inte indexeras. Restförda och övriga skatter påverkas mycket av anstånd Restförda och övriga skatter består främst av uppbördsförluster, omprövningar och anstånd från hushåll och företag, avgifter till public service och intäkter som förs till fonder. Skatteintäkterna uppgick till 9,2 miljarder kronor 2024. Skatteintäkterna väntas minska under 2025 och 2026. Det beror främst på att högre uppbördsförluster än normalt väntas till följd av att företag under pandemin hade möjligheter att ansöka om tillfälliga anstånd med inbetalning av mervärdesskatt, avdragen preliminärskatt och arbetsgivaravgifter. Företagens tillfälliga anstånd ska betalas in fram t.o.m. september 2027 och väntas under perioden medföra höga uppbördsförluster (se tabell 6.3). För att hantera banker och vissa institut vid kris finns ett särskilt förfarande om resolution. Därtill finns en resolutionsreserv som byggs upp via avgifter från banker och institut. Avgifterna som ska betalas tills reserven uppgår till 3 procent av de garanterade insättningarna. Avsättningar till resolutionsreserven väntas under 2025, men inte 2026, och definieras som skatteintäkt i nationalräkenskaperna. Skatteintäkterna ökar långsammare i slutet av prognoshorisonten Under 2027 och 2028 väntas de totala skatteintäkterna öka med i genomsnitt 4,4 procent per år. Det är något långsammare än det historiska genomsnittet. Dämpningen bedöms bli tydligast för kapitalskatterna, men även skatt på arbete väntas öka i en något långsammare takt än 2026. Skatt på konsumtion och insatsvaror väntas däremot hålla uppe ökningstakten. Skatteintäkterna bedöms dock öka något snabbare än ekonomin som helhet, vilket medför en något högre skattekvot dessa år. Statens inkomster Skatteinkomster redovisas när in- och utbetalningar sker Skillnaden mellan skatteintäkter och skatteinkomster utgörs av periodiseringar. Periodiseringarna består i sin tur av uppbörds- och betalningsförskjutningar. Inkomsterna i statens budget, dvs. statens skatteinkomster och övriga inkomster, ska enligt budgetlagen redovisas kassamässigt, dvs. när de faktiska in- och utbetalningarna sker. Skatteintäkter och skatteinkomster har olika påverkan på de offentliga finanserna. Utfall och prognos för periodiseringar och övriga inkomster redovisas i tabell 6.3. Statens skatteinkomster påverkas till skillnad från statens skatteintäkter av förändringarna av möjligheterna att ansöka om anstånd med att betala skatt som genomfördes 2021–2023. Förändringarna handlar om utökade möjligheter att ansöka om anstånd och förlängd anståndstid. Övriga inkomster påverkas av utdelningar från statliga bolag Utfall och prognoser för de inkomster som redovisas under posten Övriga inkomster i statens budget framgår av tabell 6.3. I dessa inkomster ingår avräkningar, som främst avser kompensation för statlig och kommunal mervärdesskatt. Inkomster av statens verksamhet utgör den största positiva posten och väntas uppgå till strax under 50 miljarder kronor per år under prognosperioden. En betydande del av dessa inkomster utgörs av utdelningar från statligt ägda bolag. För inkomster av försåld egendom görs ett antagande om försäljningsinkomster om 5 miljarder kronor per år under prognosåren. Bidrag från EU väntas öka tydligt 2025 och 2026 till följd av utbetalningar från faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF). Uppföljning av statens inkomster I detta avsnitt jämförs prognosen för skatteintäkterna och övriga inkomster i denna proposition med prognosen i budgetpropositionen för 2025. Vidare görs en uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2023 och 2024. Prognosskillnaderna finns redovisade i tabell 6.7. För uppföljningen av inkomsterna i de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2023 och 2024 redovisas prognosskillnaderna i den vänstra delen av tabell 6.7. Tabell 6.7Aktuellt utfall och prognos jämfört med statens budget för 2023 och 2024 samt en jämförelse med prognosen i budgetpropositionen för 2025 Miljarder kronor Utfall2023 Jfr. medSB232023 Utfall2024 Jfr. medSB242024 Jfr. med BP252023 Jfr. med BP252024 Jfr. med BP252025 Jfr. med BP252026 Jfr. med BP252027 Skatt på arbete 1 473,5 23,2 1 523,6 13,1 -3,8 -0,4 -6,0 -4,6 -8,0 Direkta skatter 749,7 10,9 768,5 6,8 -2,5 2,5 -1,6 -0,8 -4,4 Kommunal inkomstskatt 893,4 12,1 927,7 7,1 -2,5 -0,1 -0,2 -2,0 -3,1 Statlig inkomstskatt 55,9 2,2 62,8 0,1 0,0 0,5 0,5 0,3 -0,7 Jobbskatteavdrag -158,8 -1,5 -180,9 -0,5 0,0 1,1 2,1 0,8 -0,6 Husavdrag -18,0 2,2 -20,1 -0,7 0,0 -0,2 -5,0 -0,6 -0,7 Övrigt -22,7 -4,1 -21,1 0,8 0,0 1,2 1,0 0,7 0,6 Indirekta skatter 723,9 12,3 755,1 6,3 -1,2 -2,9 -4,4 -3,8 -3,6 Arbetsgivaravgifter 707,6 10,1 734,6 2,2 -0,6 -2,9 -5,7 -6,3 -6,3 Egenavgifter 11,5 -1,2 11,7 -0,1 -0,1 0,1 0,0 0,2 -0,2 Särskild löneskatt 61,5 3,7 64,1 3,6 -1,2 -1,6 -0,1 0,9 1,5 Nedsättningar -8,3 0,3 -5,4 0,3 0,5 1,1 1,0 1,1 1,1 Skatt på tjänstegruppliv 0,6 -0,1 0,5 -0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Avgifter till premiepensionssystemet -49,1 -0,6 -50,5 0,3 0,0 0,5 0,4 0,4 0,4 Skatt på kapital 356,8 11,5 398,3 21,3 -7,8 -2,1 8,0 11,1 10,3 Skatt på kapital, hushåll 71,7 -5,9 87,1 5,6 -1,3 2,8 10,0 6,8 3,8 Skatt på företagsvinster 201,3 23,2 212,2 12,5 -3,9 -4,8 -0,2 5,1 7,4 Avkastningsskatt 18,8 -0,5 30,6 1,7 -2,0 -0,3 -1,8 -1,0 -1,3 Fastighetsskatt 39,8 1,8 41,3 0,0 -0,1 -0,6 0,9 1,0 1,1 Stämpelskatt 10,3 -4,3 10,6 -3,0 -0,1 -0,8 -1,6 -1,6 -1,6 Kupongskatt m.m. 9,4 -0,7 11,1 3,4 0,0 2,1 1,3 1,4 1,5 Riskskatten 5,5 -2,1 5,5 1,0 -0,5 -0,5 -0,5 -0,5 -0,5 Skatt på konsumtion och insatsvaror 717,9 -17,9 704,1 -20,2 -0,1 0,9 -0,8 -6,0 -9,8 Mervärdesskatt 557,9 -36,6 562,0 -22,2 -0,2 -0,2 1,9 -4,3 -7,5 Skatt på tobak och alkohol 28,6 -1,8 32,8 1,4 0,0 1,3 -1,1 0,5 0,5 Energiskatt 45,6 -1,7 46,8 2,8 0,0 -0,5 -0,8 -1,6 -2,9 Koldioxidskatt 22,7 0,2 24,6 0,5 0,0 0,2 0,1 -0,1 -0,2 Övriga skatter på energi och miljö 34,4 26,3 9,4 0,6 0,0 0,4 -0,4 -0,1 0,0 Skatt på vägtrafik 22,1 -3,2 21,6 -2,4 0,0 -0,1 -1,1 -0,7 -0,4 Övriga skatter 6,7 -1,2 6,9 -0,8 0,0 -0,3 0,5 0,5 0,6 Skatt på import 7,9 -1,5 8,5 -1,1 0,0 0,8 0,7 0,8 0,8 Restförda skatter och övriga skatter 9,1 -4,3 9,2 -2,9 -0,6 -0,9 -2,7 -1,7 -0,7 Restförda skatter -13,0 -4,9 -16,5 -5,6 0,0 -3,6 -3,3 -2,3 -1,3 Övriga skatter 22,1 0,6 25,7 2,6 -0,6 2,7 0,7 0,6 0,6 Totala skatteintäkter 2 565,2 11,0 2 643,8 10,2 -12,3 -1,7 -0,7 -0,5 -7,3 Avgår EU-skatter -7,9 1,5 -8,5 1,1 0,0 0,8 0,7 0,8 0,8 Offentliga sektorns skatteintäkter 2 557,2 12,5 2 635,3 11,3 -12,3 -2,4 -1,4 -1,2 -8,1 Avgående poster till andra sektorer -1 231,2 -14,7 -1 278,7 -7,3 2,3 -0,1 -1,1 0,5 1,4 Avgår, kommunala skatter -915,8 -12,9 -951,7 -9,3 2,4 -2,4 -2,5 -0,9 0,1 Avgår, avgifter till ålderspensionssystemet -315,4 -1,9 -327,0 2,0 0,0 2,3 1,4 1,3 1,4 Statens skatteintäkter 1 326,0 -2,2 1 356,6 4,0 -9,9 -2,6 -2,5 -0,8 -6,7 Periodiseringar -8,0 7,5 -25,2 -17,5 9,9 -28,9 -9,1 11,6 12,2 Statens skatteinkomster 1 318,0 5,4 1 331,4 -13,6 0,0 -31,5 -11,6 10,8 5,5 Övriga inkomster -75,1 -41,9 -58,6 -37,9 0,0 0,9 -14,5 15,6 4,7 2000 Inkomster av statens verksamhet 55,8 13,2 47,6 -0,3 0,0 2,7 -0,4 -1,6 1,5 3000 Inkomster av försåld egendom 0,1 -4,9 1,2 -3,8 0,0 -3,8 0,0 0,0 0,0 4000 Återbetalning av lån 0,4 -0,1 0,4 -0,2 0,0 -0,1 -0,1 -0,1 -0,1 5000 Kalkylmässiga inkomster 19,9 0,8 21,9 -0,2 0,0 -0,1 0,9 0,1 1,7 6000 Bidrag m.m. från EU 18,3 -14,2 16,4 -32,3 0,0 1,9 -14,6 18,1 2,1 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -169,6 -36,6 -146,2 -1,1 0,0 0,2 -0,4 -0,9 -0,5 8000 Utgifter som ges som krediteringar på skattekontot 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Statsbudgetens inkomster 1 242,9 -36,6 1 272,7 -51,5 0,0 -30,6 -26,1 26,4 10,1 Anm.: SB23 och SB24 betyder statens budget för 2023 respektive 2024. Eftersom årsredovisning för staten (ÅRS) summeras i kronor medan vårpropositionen (VÅP) summeras i miljoner kronor så kan utfallet mellan dessa skilja något på grund av avrundning. Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Skatt på arbete är nedreviderad till följd av lägre arbetsgivaravgifter År 2024 är intäkterna från skatt på arbete nedreviderade jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025. Det beror på att intäkterna från indirekt skatt på arbete, och framför allt det definitiva utfallet för arbetsgivaravgifter, blev lägre än väntat. Arbetsgivaravgifter är även nedreviderade framöver. Det beror främst på att utfallet 2024 blev lägre än väntat. Direkt skatt på arbete är däremot uppreviderad 2024 och därefter nedreviderad. Det beror på flera faktorer. Kommunal inkomstskatt är framför allt nedreviderad till följd av att beskattningsutfallet för 2023 kom in lägre än väntat, vilket har medfört en nedrevidering under hela prognosperioden. Även jobbskatteavdraget är nedreviderat de flesta år, vilket beror på preliminära utfall för 2024. Detta medför en upprevidering av direkt skatt på arbete och redovisas därför med positivt tecken i tabell 6.7. Jämfört med vad som prognostiserades i statens budget för 2023 respektive 2024 har intäkter från kommunal inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt reviderats upp både 2023 och 2024 till följd av en starkare utveckling på arbetsmarknaden än väntat, vilket har inneburit en högre lönesumma. Skatt på kapital har reviderats ned till följd av lägre företagsvinster Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025 har intäkter från skatt på företagsvinster reviderats ned 2024. Det beror främst på ett lägre definitivt utfall än väntat för 2023, vilket även påverkar närmast efterföljande år. Intäkter från skatt på hushållens kapitalinkomster har reviderats upp 2024–2027. Revideringen beror främst på att preliminära utfall indikerar att utdelningar blev högre än väntat 2024, vilket även påverkar åren framöver, men i avtagande takt. Även skatt på inkomsträntor och utgiftsräntor är uppreviderade till följd av preliminära utfall. Nettot av detta blev en upprevidering av hushållens kapitalinkomster hela prognosperioden. Även skatt på realiserade kapitalvinster väntas bli något högre till följd av uppreviderade tillgångspriser och BNP. Intäkter från kupongskatt är uppreviderade till följd av ett oväntat starkt utfall 2024. Upprevideringen 2023 och 2024 jämfört med vad som väntades i statens budget för respektive år förklaras framför allt av att vinstutvecklingen för företagen var starkare än väntat, vilket har genererat högre intäkter från skatt på företagsvinster. Upprevideringen motverkas något av att riskskatt för kreditinstitut har flyttats från företagsvinster till en egen inkomsttitel. Även intäkterna från hushållens kapitalskatter motverkade upprevideringen något totalt sett 2023, vilket beror på att både schablonintäkter och skatt på realiserade kapitalvinster blev något lägre än väntat. Jämfört med statens budget för 2024 väntas däremot schablonintäkterna bli högre samtidigt som hushållens ränteinkomster är mer uppreviderade än ränteutgifterna. Detta har medfört en upprevidering av inkomster från hushållens kapitalskatter 2024. Skatt på konsumtion och insatsvaror har reviderats ned 2025 Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror har reviderats upp för 2024, men reviderats ned för åren 2025–2027 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025. Detta beror delvis på en förändrad bedömning av hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar, som är uppreviderade 2024 men nedreviderade åren därefter. Upprevideringen 2024 beror även på ett starkt utfall av tobaksskatteintäkter. Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror har reviderats ned jämfört med prognosen i statens budget för 2023 och 2024. För 2023 är det framför allt ett lägre utfall än väntat av mervärdesskatten som ligger bakom nedrevideringen. Skatteintäkter från flaskhalsintäkter motverkar nedrevideringen, då dessa tillkom efter att statens budget för 2023 beslutades. För 2024 har både hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar reviderats ned till följd av en svagare konjunktur, vilket framför allt har dragit ned intäkterna från mervärdesskatt. Periodiseringar har reviderats till följd av kapitalplaceringar och anstånd Prognosen för periodiseringar har reviderats ned 2024 och 2025 och upp 2026 och 2027 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025, främst till följd av reviderade uppbördsförskjutningar för skatter från hushållen. Kapitalplaceringarna på skattekontot påverkar periodiseringarna under hela prognosperioden. I nuvarande prognos antas kapitalplaceringarna minska successivt under prognosperioden, men inte upphöra helt. I förhållande till statens budget för 2023 respektive 2024 medförde periodiseringseffekter att statens inkomster blev högre än väntat 2023, men lägre 2024. Det beror främst på en ny bedömning av kapitalplaceringarna på skattekontot och tidpunkt för inbetalningar av anstånd. Övriga inkomster påverkas av utbetalningar av bidrag från RRF Inkomsterna från övriga inkomster har reviderats ned för 2025 respektive reviderats upp för 2026 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025. Det beror främst på att utbetalningar av bidrag från RRF har senarelagts till 2026. I förhållande till statens budget för 2023 respektive 2024 beror även dessa nedrevideringar på att utbetalningar av bidrag från RRF har senarelagts. Nedrevideringen 2023 beror även på avräkningar för beslutade flaskhalsintäkter som har tillkommit efter statens budget för 2023 samt högre avräkningar för kompensation för mervärdesskatt till kommuner till följd av högre kommunal konsumtion än tidigare beräknat. Utgifter I detta avsnitt redovisas och analyseras utvecklingen av utgifterna inom utgifts-områdena i statens budget och de utgifter som omfattas av utgiftstaket, de s.k. takbegränsade utgifterna. Sammanfattning Utgiftsramarna för de 27 utgiftsområdena i statens budget beräknas uppgå till totalt 1 461 miljarder kronor 2026. Det är 19 miljarder kronor mer än ramarna för 2025 i den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2025. Därefter har dock riksdagen beslutat om ändringar i statens budget för 2025, som tillsammans med förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2025 (prop. 2024/25:99) och propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146) uppgår till 12,8 miljarder kronor. De takbegränsade utgifterna för 2025 beräknas uppgå till 1 792 miljarder kronor och beräknas öka med 29 miljarder kronor 2026 jämfört med 2025. Ökningen förklaras till stor del av den makroekonomiska utvecklingen. Utgifterna för ålderspensionssystemet beräknas uppgå till 385 miljarder kronor 2025 och öka med i genomsnitt 14 miljarder kronor per år 2026–2028. Nivån på de takbegränsade utgifterna 2025 beräknas motsvara 26,7 procent av BNP, vilket är en ökning jämfört med 2024. Jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) beräknas de takbegränsade utgifterna bli 6,2 miljarder kronor lägre 2026 och 8,1 miljarder kronor högre 2027. Lägre takbegränsade utgifter 2026 beror bl.a. på att utgifterna till följd av pris- och löneomräkning väntas bli lägre än vad som tidigare beräknades och på att EU-avgiften har reviderats ned. Högre takbegränsade utgifter 2027 beror bl.a. på beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Inledning Statens budget delas in i 27 utgiftsområden. Utgiftsramarna för utgiftsområdena utgörs av summan av de anvisade medlen för de anslag som ingår i respektive utgiftsområde. Utgifterna, däremot, utgörs av den faktiska förbrukningen av medel. Posten Minskning av anslagsbehållningar redovisar skillnaden mellan anvisade medel och prognosen för faktiskt förbrukade medel. Till budgetens utgifter hör även Riksgäldskontorets nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen (se avsnitt 8). De takbegränsade utgifterna, dvs. de utgifter som omfattas av utgiftstaket, består av utgifterna inom utgiftsområdena 1–25 och 27 samt utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i de takbegränsade utgifterna. Regeringens beräkningar av utgiftsramarna och de takbegränsade utgifterna baseras på prognosen för den makroekonomiska utvecklingen (se avsnitt 3), volymutvecklingen i transfereringssystemen samt pris- och löneomräkningen av främst förvaltningsanslagen. Vidare har hänsyn tagits till tidigare beslutade och aviserade finanspolitiska regel- eller anslagsförändringar samt förslag och aviseringar i propositionerna Vårändringsbudget för 2025 respektive Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina. I beräkningarna antas inga ytterligare finanspolitiska åtgärder genomföras under den redovisade prognosperioden. Beräkningarna av de preliminära utgiftsramarna och de takbegränsade utgifterna 2025–2028 ska därmed ses som en konsekvensanalys av tidigare beslutade och aviserade åtgärder samt nu föreslagna och aviserade åtgärders effekter på den medelfristiga budgetutvecklingen. Utgiftsramar 2025–2028 Regeringens beräkningar av utgiftsramar och takbegränsade utgifter för 2025–2028 redovisas i tabell 7.1. För 2025 beräknas summan av utgiftsområdenas ramar uppgå till 1 454,4 miljarder kronor. Utgiftsramarna beräknas sedan öka med 6,5 miljarder kronor 2026 och med ytterligare 8,8 miljarder kronor 2027. För 2028 beräknas ramarna öka med ytterligare 30,3 miljarder kronor. Förändringen av ramarna för 2025 jämfört med den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten redovisas i avsnitt 7.4. Förändringen av de preliminära utgiftsramarna för 2026 och 2027 redovisas i avsnitt 7.5. Tabell 7.1Utgiftsramar Miljoner kronor Utgiftsområde 2024 Utfall1 2025 Anslag2 2025 Prognos 2026 Beräknat 2027 Beräknat 2028 Beräknat 1 Rikets styrelse 19 024 20 165 20 414 20 424 20 673 20 913 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20 824 21 760 21 635 21 914 22 276 22 844 3 Skatt, tull och exekution 16 924 14 847 14 760 15 180 15 428 15 733 4 Rättsväsendet 78 298 87 320 86 541 93 219 99 961 100 400 5 Internationell samverkan 2 321 2 830 2 828 2 284 2 290 2 292 6 Försvar och samhällets krisberedskap 128 177 175 386 172 439 177 796 177 729 187 949 7 Internationellt bistånd 49 604 44 738 45 839 43 413 43 819 43 819 8 Migration 11 765 11 938 11 789 13 354 12 397 11 761 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 116 049 121 170 119 224 116 653 113 148 110 939 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 120 096 123 113 122 028 123 226 126 203 126 485 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 63 565 62 890 62 702 59 447 58 669 58 620 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 102 877 104 531 103 398 106 445 107 717 110 907 13 Integration och jämställdhet 4 738 6 286 6 260 4 215 2 568 2 361 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 88 531 95 805 93 789 93 198 91 539 90 622 15 Studiestöd 28 039 33 982 31 288 36 150 37 038 37 755 16 Utbildning och universitetsforskning 98 133 104 794 101 768 102 219 102 778 103 959 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 621 16 916 16 855 16 604 16 389 16 294 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 4 629 3 137 3 493 2 160 2 213 2 243 19 Regional utveckling 2 819 4 294 3 923 4 712 3 773 3 651 20 Klimat, miljö och natur 14 587 16 459 18 686 17 549 14 930 12 746 21 Energi 4 402 6 631 6 201 6 169 7 481 6 998 22 Kommunikationer 81 216 95 101 93 249 105 776 109 433 119 485 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 21 554 21 834 22 312 20 953 21 190 17 640 24 Näringsliv 9 229 8 772 8 229 8 217 8 240 8 707 25 Allmänna bidrag till kommuner 174 245 173 160 173 192 173 890 170 902 171 313 26 Statsskuldsräntor m.m. 45 198 28 755 29 284 27 455 25 441 33 548 27 Avgiften till Europeiska unionen 41 187 47 762 44 459 48 219 55 416 59 947 Summa utgiftsområden 1 364 651 1 454 377 1 436 584 1 460 841 1 469 640 1 499 932 Minskning av anslagsbehållningar -4 641 -7 073 -5 149 Summa utgifter 1 364 651 1 436 584 1 456 200 1 462 566 1 494 783 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor3 1 319 453 1 407 301 1 428 817 1 437 215 1 461 325 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 366 582 384 902 392 617 409 086 427 100 Takbegränsade utgifter 1 686 035 1 792 203 1 821 434 1 846 301 1 888 425 Budgeteringsmarginal 60 965 63 797 72 566 91 699 188 575 Utgiftstak4 1 747 000 1 856 000 1 894 000 1 938 000 2 077 000 1 Anslagen är fördelade till de utgiftsområden som de tillhör i statens budget för 2025. 2 Inkluderar Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina (prop. 2024/25:94, bet. 2024/25:FiU29, rskr. 2024/25:144 och 145), Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146) och VÄB25 (prop. 2024/25:99). 3 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor. 4 Regeringens bedömning av utgiftstak för 2028 i denna proposition (se avsnitt 5.3). Källa: Egna beräkningar. Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna över tid De takbegränsade utgifterna som andel av BNP var höga under 2021 till följd av pandemin (se tabell 7.2). Efter det har utgifterna som andel av BNP sakta minskat i takt med att pandemistöd och åtgärder har fasats ut. De takbegränsade utgifterna förväntas öka något under 2025, vilket främst förklaras av nya åtgärder i budgetpropositionen för 2025, propositionen Vårändringsbudget för 2025, propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina (prop. 2024/25:94) och propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina. De takbegränsade utgifterna som andel av BNP minskar sedan under 2026–2028. Minskningen beror bl.a. på att det i beräkningarna antas att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomförs under den redovisade prognosperioden. Tabell 7.2Utgifter inom budgetens utgiftsområden och takbegränsade utgifter som andel av BNP Procent av BNP. Utfall 2021–2024, prognos 2025–2028 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 Utgifter under utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor1 22,3 20,6 19,5 20,5 21,0 20,3 19,6 19,2 Statsskuldsräntor m.m1 0,0 0,5 0,5 0,7 0,4 0,4 0,3 0,4 Summa utgiftsområden 22,2 21,1 20,1 21,2 21,4 20,7 19,9 19,7 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 6,1 5,9 5,8 5,7 5,7 5,6 5,6 5,6 Takbegränsade utgifter2 28,4 26,6 25,4 26,2 26,7 25,9 25,2 24,8 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. 1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit. 2 Utgifter inom budgetens utgiftsområden (exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m.) och ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar. Nedan beskrivs utvecklingen av de takbegränsade utgifterna genom att de för varje år jämförs med det närmast föregående året. Det innebär att för 2025 anges förändringen av utgifterna i jämförelse med 2024 och för 2026 anges förändringen av utgifterna i jämförelse med 2025 osv. Den årliga förändringen av de takbegränsade utgifterna redovisas i tabell 7.3. De takbegränsade utgifterna beräknas öka med 106 miljarder kronor 2025 jämfört med 2024. Som framgår av tabell 7.3 är den viktigaste orsaken till ökningen beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Den makroekonomiska utvecklingen, som medför att utgifterna stiger för flertalet transfereringsanslag, bidrar också starkt till ökningen för 2025. De takbegränsade utgifterna beräknas öka marginellt 2026, för att därefter minska något 2027 till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. År 2028 beräknas de takbegränsade utgifterna öka till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Anledningen är att utgifterna för försvar och transportinfrastruktur ökar. Både de utgifter som beror på pris- och löneutvecklingen och de utgifter som beror på de makroekonomiska förändringarna har en lägre ökningstakt kommande år till följd av att inflationen och arbetslösheten förväntas bli lägre. Tabell 7.3Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast föregående året Miljarder kronor 2024 2025 2026 2027 2028 Takbegränsade utgifter 111,1 106,2 29,2 24,9 42,1 varav beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder1 56,4 35,0 0,3 -2,4 2,9 varav pris- och löneomräkning 22,0 16,5 8,6 6,1 9,4 varav makroekonomiska förändringar 39,6 30,6 12,1 17,5 19,5 varav volymer2 1,9 -2,4 -0,8 1,3 3,8 varav tekniska justeringar3 2,2 3,3 2,7 0,0 0,0 varav övrigt -11,0 23,1 6,4 2,4 6,5 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. 1 Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som har föreslagits i tidigare propositioner med förslag till ändringar i statens budget eller som i VÄB25 föreslås tillföras regelstyrda anslag som påverkas av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag). 2 Begreppet volym innefattar ett antal olika slags utgiftsförändringar, till följd av bl.a. antal personer i transfereringssystemen, längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem samt förändringar av nivån på styckkostnader i transfereringssystemen som inte direkt kan kopplas till den makroekonomiska utvecklingen. 3 Utgiftsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstakets nivå. Källa: Egna beräkningar. Då utvecklingen av de takbegränsade utgifterna fördelas och förklaras av ett antal olika faktorer kommenteras de i separata avsnitt nedan. Fördelningen på de olika faktorerna baseras på egna beräkningar. Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder De takbegränsade utgifternas förväntade utveckling påverkas av tidigare beslut av riksdagen och tidigare aviseringar, samt av förslag och aviseringar i propositionen Vårändringsbudget för 2025 och propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina. I detta avsnitt redovisas den samlade budgeteffekten på de takbegränsade utgifterna av alla beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder, i förhållande till det närmast föregående året. I beskrivningarna ingår därmed även budgeteffekter av tidigare åtgärder som upphör eller minskar i omfattning. Sammantaget bedöms beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder medföra att de takbegränsade utgifterna ökar under 2025, medan åren 2026–2028 påverkas i mindre utsträckning. Inom flertalet utgiftsområden beräknas utgifterna minska under perioden 2025–2028 till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder (se tabell 7.4). De utgiftsområden där utgifterna beräknas minska mest är 7 Internationellt bistånd, 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg samt 20 Klimat, miljö och natur. Inom andra utgiftsområden beräknas beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder öka utgifterna 2025–2028. De utgiftsområden där utgifterna beräknas öka mest är 4 Rättsväsendet, 6 Försvar och samhällets krisberedskap samt 22 Kommunikationer. Efter tabell 7.4 kommenteras utgiftsområdena med störst förändringar under prognosåren till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Tabell 7.4Förändringar av takbegränsade utgifter till följd av tidigare beslutade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder, jämfört med det närmast föregående året Miljarder kronor Utgiftsområde 2024 2025 2026 2027 2028 1 Rikets styrelse 0,8 -0,2 -0,1 0,0 -0,1 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 0,3 0,1 0,0 -0,2 0,0 3 Skatt, tull och exekution 3,6 -2,6 0,0 0,0 0,0 4 Rättsväsendet 7,3 6,6 4,3 5,4 -1,5 5 Internationell samverkan -0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 6 Försvar och samhällets krisberedskap 24,2 39,6 1,3 -2,7 7,3 7 Internationellt bistånd -0,6 -5,8 -2,3 0,1 0,0 8 Migration -0,1 0,4 1,9 -1,1 -0,4 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 6,4 2,5 -5,2 -4,3 -4,0 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 2,2 -1,0 0,0 1,5 0,0 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -0,4 0,6 -0,5 -0,6 0,0 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 0,3 -1,5 -0,6 0,3 0,0 13 Integration och jämställdhet -1,4 1,0 -1,3 -0,2 -0,5 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 0,5 -1,9 -0,2 0,1 -1,0 15 Studiestöd 1,6 1,7 1,5 0,0 -0,1 16 Utbildning och universitetsforskning 2,4 2,7 -3,6 -0,2 0,1 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid -0,2 0,1 -0,4 -0,3 -0,2 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 0,0 -3,0 -1,0 0,0 0,0 19 Regional utveckling -0,2 0,3 0,4 -0,9 -0,1 20 Klimat, miljö och natur -0,1 -3,1 1,1 -2,6 -2,2 21 Energi 0,4 0,9 -0,5 1,3 -0,5 22 Kommunikationer 0,5 3,7 7,8 3,0 8,8 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel -1,4 -0,4 -0,8 0,5 -3,6 24 Näringsliv -2,0 -0,9 -0,6 0,0 0,4 25 Allmänna bidrag till kommuner 14,3 -4,5 0,9 0,3 0,4 27 Avgiften till Europeiska unionen 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa utgiftsområden 58,2 35,1 2,1 -0,5 2,9 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget -1,8 -0,1 -1,9 -1,9 0,0 Takbegränsade utgifter 56,4 35,0 0,3 -2,4 2,9 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket ingår inte, utan dessa redovisas under egen rubrik i tabell 7.3. Vidare ingår inte medel som i VÄB25 eller i tidigare propositioner med förslag till ändringar i statens budget föreslås tillföras anslag till följd av förändringar i volymer eller i makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag). Källa: Egna beräkningar. Utgifterna inom utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution beräknas minska 2025 till följd av tidigare beslut om kompensation till personer födda 1957 på grund av justerad åldersgräns för rätt att ta del av förhöjt grundavdrag. Kompensationen betalades i huvudsak ut 2024 och utgifterna beräknas därför minska 2025. Utgifterna inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet beräknas öka under hela prognosperioden frånsett 2028. Ökningen beror bl.a. på tidigare beslut om tillskott med anledning av Polismyndighetens tillväxt, Kriminalvårdens kapacitetsförstärkning, en förstärkning av anslaget 1:11 Rättsliga biträden m.m. samt tillskott till andra myndigheter inom rättsväsendet, bl.a. Sveriges Domstolar, Åklagarmyndigheten och Säkerhetspolisen. Ett ytterligare tillskott för 2025 till Kriminalvården föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2025. Utgifterna för utgiftsområdet beräknas minska 2028, i huvudsak till följd av en minskning av beräknade anslag i satsningen på Kriminalvårdens kapacitetsförstärkning. Utgifterna inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap ökar kraftigt 2024 och 2025. År 2026 och 2028 förväntas utgifterna öka långsammare och 2027 förväntas utgifterna minska. Ökningen 2024 och 2025 är en följd av tidigare beslut om att höja den ekonomiska ramen för det militära och civila försvaret enligt förslag i propositionerna Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30, bet. 2020/21:FöU4, rskr. 2020/21:136) och Totalförsvaret 2025–2030 (prop. 2024/25:34, bet. 2024/25:FöU2, rskr. 2024/25:114), samt beslut om stöd till Ukraina. Tillskott som har gjorts för stöd till Ukraina belastar framför allt anslagen t.o.m. 2026, vilket förklarar att utgifterna förväntas minska 2027. Utgifterna inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd minskade 2024 och beräknas minska ytterligare t.o.m. 2026. Minskningen är störst 2025 och beror framför allt på riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) om att biståndsbudgeten ska uppgå till 56 miljarder kronor per år. Utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration beräknas öka 2026, vilket främst beror på tidigare beslut om höjda bidrag för frivillig återvandring fr.o.m. 2026 och på en engångsvis förstärkning av Migrationsverkets förvaltningsanslag för ett effektivare mottagande och återvändandearbete. Minskningen 2027 förklaras bl.a. av lägre nivå för förslaget om ökade bidrag för frivillig återvandring. Utgifterna inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskar alla år under prognosperioden utom 2025. Ökningen av utgifterna 2025 jämfört med 2024 förklaras delvis av förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2025. Det handlar främst om stöd inom psykiatrin och en satsning som innebär att Statens institutionsstyrelse (SiS) ska kunna sluta avtal med kommuner och regioner i syfte att öka antalet tillgängliga platser på särskilda ungdomshem. Ökningen 2025 förklaras även av tidigare beslut om ökat anslag för läkemedelsförmånerna. De lägre utgifterna för övriga år förklaras av att tillfälliga satsningar löper ut. Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning ökade 2024, men beräknas minska 2025. Utgiftsökningen 2024 beror främst på tillskott till Försäkringskassan samt justeringar av åldersgränserna i pensionssystemet och angränsande trygghetssystem som trädde i kraft 2023 och beräknas ha fått fullt genomslag 2024. Reformen innebar att den övre åldersgränsen för bl.a. sjukersättning och sjukpenning höjdes. Utgiftsminskningen 2025 beror på att ersättning för höga sjuklönekostnader avskaffas. Ökningen 2027 beror på att de pensionsrelaterade åldersgränserna knyts till den s.k. riktåldern för pension fr.o.m. 2026, vilket innebär att de justeras upp med ytterligare ett år. Vissa förmåner inom utgiftsområdet kan därmed beviljas ett år till. Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn beräknas minska 2025 och 2026, öka 2027 för att därefter vara oförändrade 2028. De minskade utgifterna 2025 förklaras bl.a. av att det tillfälliga tilläggsbidraget till bostadsbidraget för barnfamiljer förlängs med en lägre procentsats efter utgången av 2024. Utgifterna minskar ytterligare 2026 till följd av att möjligheten att använda lägstanivådagar i föräldraförsäkringen begränsas. Vidare minskar utgifterna till följd av att det tillfälliga tilläggsbidraget till bostadsbidraget för barnfamiljer helt fasas ut. Utgifterna inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet beräknas minska under perioden 2024–2028, med undantag för en ökning 2025. Minskningen beror bl.a. på ett lägre mottagande av vidarebosatta (kvotflyktingar som har omplacerats till Sverige). Minskningen är också en följd av tidigare ändringar i utlänningslagen (2005:716) och av att tillfälliga satsningar upphör. Ökningen 2025 förklaras av att flera lagändringar om förbättrade levnadsvillkor för utlänningar med tillfälligt skydd trädde i kraft den 1 november 2024, vilket medför ökade kostnader för staten för bl.a. ersättning till kommuner och regioner. Utgifterna inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv beräknas minska under hela prognosperioden förutom 2027. Minskningen mellan 2024 och 2025 beror främst på att de förhöjda subventionsnivåerna i nystartsjobb minskar till ordinarie nivåer. Minskningen 2028 förklaras till stor del av en omfördelning mellan åren av medlen inom programmet för Europeiska socialfonden+ 2021–2027 och att medel för kommande programperioder för EU-finansierade program ännu inte är beslutade. Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd beräknas öka t.o.m. 2026 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Ökningen följer av en fortsatt upptrappning av omställningsstudiestödet t.o.m. 2026, då stödet har nått den fastställda nivån. Utgifterna inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning beräknas öka 2025 och 2028 och minska 2026 och 2027. För 2025 beror ökningen bl.a. på tidigare beslut om ett nytt samlat statsbidrag för personalförstärkning, en ytterligare förstärkning av Kunskapsbidraget, en förstärkning av regionalt yrkesvux samt tillskott med anledning av förslag i propositionen Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta (prop. 2024/25:60). Ökningen förklaras också av förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2025 om tillskott av medel till trygghet och säkerhet i skolan, yrkesvux samt yrkeshögskolan. Ökningarna 2025 motverkas bl.a. av en tidigare beslutad neddragning av statsbidraget för maxtaxa. Minskningarna fr.o.m. 2026 beror bl.a. på att tidigare beslutade satsningar på speciallärare och regionalt yrkesvux samt det extra bidraget till European Spallation Source (ESS) löper ut. För 2027 motverkas minskningarna framför allt av tillskott med anledning av propositionen Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta. Utgifterna inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik beräknas minska 2025 och 2026. Det beror på att stöd för energieffektivisering av flerbostadshus samt investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande är under avveckling. Beloppen på dessa anslag fördelas mellan åren för att utbetalningar ska genomföras till aktörer som redan har beviljats stöd. Utgifterna inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur beräknas minska 2025–2028, med undantag för en ökning 2026. Minskningen 2025 förklaras i huvudsak av tidigare beslut om lägre anslag för klimatinvesteringar i kombination med den slutliga avvecklingen av klimatbonusen samt lägre anslag för skydd av värdefull natur och åtgärder för havs- och vattenmiljö. Ökningen 2026 förklaras av tidigare beslut om ökade anslag kopplade till driftstöd för avskiljning, infångning och lagring av biogen koldioxid samt ökade klimatpremier. Minskningen 2027 och 2028 förklaras av tidigare beslut om minskade anslag för klimatinvesteringar, skydd av värdefull natur och åtgärder för havs- och vattenmiljö, samt av minskad utbetalning av klimatpremier. Utgifterna inom utgiftsområde 21 Energi beräknas öka 2025 och 2027 till följd av tidigare beslutade och aviserade åtgärder. Ökningarna förklaras i huvudsak av tidigare beslut om högre anslag för insatser för elberedskap, energiplanering och laddinfrastruktur. Utgifterna beräknas minska 2026 och 2028, vilket förklaras av tidigare beslut om minskat anslag för energieffektivisering respektive minskat anslag för laddinfrastruktur. Utgifterna inom utgiftsområde 22 Kommunikationer beräknas öka under hela prognosperioden. För 2025 är det till följd av förstärkt vägunderhåll och för 2026–2028 är det till följd av propositionen Vägen till en pålitlig transportinfrastruktur – för att hela Sverige ska fungera (prop. 2024/25:28, bet. 2024/25:TU5, rskr. 2024/25:102). Utgifterna inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel beräknas minska under hela prognosperioden, med undantag för en ökning 2027. Den beräknade utgiftsminskningen förklaras av att två programperioder för EU-program överlappar t.o.m. 2025, och att utgifter som härrör från den tidigare programperioden minskar stegvis. Ökningen 2027 beror bl.a. på högre anslag för åtgärder för beredskap inom livsmedels- och dricksvattenområdet. Minskningen 2028 förklaras bl.a. av att kommande programperioder för EU-finansierade program ännu inte är beslutade. Utgifterna inom utgiftsområde 24 Näringsliv beräknas minska 2025 som en följd av tillfälliga kapitalinsatser i statliga bolag 2024. Utgifterna inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner beräknas minska 2025. År 2026–2028 beräknas utgifterna öka något. Att utgifterna väntas minska 2025 är huvudsakligen en följd av att tillfälliga förstärkningar av det generella statsbidraget upphör. Utgifterna inom ålderspensionssystemet beräknas minska 2025–2027 till följd av justerade åldersgränser i pensionssystemet och angränsande trygghetssystem. Reformen innebär att uttaget av allmän inkomstgrundad pension senareläggs. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen baseras på utfallsstatistik och avspeglar därför pris- och löneförändringar i samhället med två års eftersläpning. Huvuddelen av de anslag som pris- och löneomräknas utgörs av myndigheternas förvaltningsanslag. Vid omräkningen av dessa används olika index som ska motsvara utvecklingen avseende löner, hyreskostnader och övriga förvaltningskostnader. Omräkningstalen för 2025 och 2026 är fastställda och redovisas i tabell 7.5. Omräkningstalet för löner motsvarar förändringen i ett arbetskostnadsindex för tjänstemän i tillverkningsindustrin, med avdrag för produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn. Omräkningstalet för hyresindex beräknas enligt två olika metoder beroende på om avtalet för fastigheten i fråga kan omförhandlas under det kommande budgetåret eller inte. Tabell 7.5Omräkningstal i pris- och löneomräkningen av myndigheternas förvaltningsanslag Procent 2025 2026 Löneindex 1,15 1,73 varav arbetskostnadsindex 2,74 2,86 varav produktivitetsavdrag -1,59 -1,13 Hyresindex 4,56 1,10 Index för övriga förvaltningskostnader 8,55 2,84 Högskoleindex 3,43 1,84 Anm.: Omräkningstalet för lokalkostnader används i de fall myndigheter inte har hyresavtal som kan omförhandlas under aktuellt budgetår. För myndigheter med hyresavtal som kan omförhandlas används anslagsspecifika omräkningstal. Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utöver myndigheternas förvaltningsanslag omfattar den årliga pris- och löneomräkningen även investeringsanslag inom utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap samt 22 Kommunikationer. Den årliga pris- och löneomräkningen av anslag som används för förvaltnings- och investeringsändamål medför att de takbegränsade utgifterna beräknas öka 2025–2028 (se tabell 7.6). Tabell 7.6Förändring av takbegränsade utgifter till följd av pris- och löneomräkning, jämfört med det närmast föregående året Miljarder kronor 2024 2025 2026 2027 2028 Takbegränsade utgifter 22,0 16,5 8,6 6,1 9,4 varav förvaltningsanslag 5,9 8,2 5,5 3,3 5,7 varav investeringsanslag 16,1 8,3 3,1 2,8 3,7 Anm.: Beloppen är avrundade och visar resultat av fastställd pris- och löneomräkning för 2024–2026 samt preliminär pris- och löneomräkning för 2027 och 2028. Källa: Egna beräkningar. De fyra utgiftsområden där pris- och löneomräkningen leder till de beloppsmässigt största förändringarna är utgiftsområdena 4 Rättsväsendet, 6 Försvar och samhällets krisberedskap, 16 Utbildning och universitetsforskning samt 22 Kommunikationer. För utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap respektive 22 Kommunikationer förklaras det av att pris- och löneomräkningen påverkar investeringsanslagen för försvarsmateriel respektive transportinfrastruktur. Omräkningen påverkar även anslagen för de stora statliga myndigheterna inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet och bl.a. utbildnings- och forskningsanslagen för det stora antalet statliga myndigheter inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Makroekonomiska förändringar De statliga finanserna påverkas i hög grad av den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden. Utgiftsutvecklingen påverkas t.ex. av förändringar i arbetslöshet, räntor, svenska kronans växelkurs och av att ersättningen inom flertalet transfereringssystem följer den allmänna pris- och löneutvecklingen med ett års eftersläpning. Ökningarna av de takbegränsade utgifterna som kan härledas till den makroekonomiska utvecklingen bedöms bli ca 80 miljarder kronor 2025–2028. I tabell 7.7 redovisas de utgiftsområden som påverkas av den makroekonomiska utvecklingen. De områden som har störst förändringar kommenteras efter tabellen. Den makroekonomiska utvecklingen beskrivs närmare i avsnitt 3. Tabell 7.7Förändring av takbegränsade utgifter till följd av den makroekonomiska utvecklingen, jämfört med det närmast föregående året Miljarder kronor Utgiftsområde 2024 2025 2026 2027 2028 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1,1 0,5 0,0 0,3 0,3 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 0,3 0,3 0,1 0,0 0,0 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 4,9 2,2 1,0 1,9 1,9 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 6,9 -1,2 -1,5 -0,8 -0,3 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 3,4 1,7 1,3 1,8 1,8 13 Integration och jämställdhet 0,3 0,1 0,0 0,0 0,0 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 9,8 4,9 -0,3 -1,6 -0,1 15 Studiestöd 2,4 2,0 0,6 0,7 0,4 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 1,3 -0,5 -0,5 -0,2 -0,1 Summa utgiftsområden 30,3 9,9 0,8 2,2 3,9 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 9,3 20,8 11,3 15,3 15,5 Takbegränsade utgifter 39,6 30,6 12,1 17,5 19,5 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. Källa: Egna beräkningar. Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas öka under hela prognosperioden till följd av den makroekonomiska utvecklingen. Det är huvudsakligen utgifterna för sjukpenning som beräknas öka, vilket främst beror på ökande medelersättning samt ökande dagvolym under prognosperioden. Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom påverkas främst av prisbasbeloppet, men även av inkomstindex. Ett högre inkomstindex innebär att den allmänna inkomstgrundande pensionen ökar, ju högre inkomstgrundad pensionen en individ har, desto lägre grundskydd har den. Det betyder att utgifterna minskar inom utgiftsområde 11 och ökar för ålderspensionssystemet när inkomstindex ökar. Samtidigt påverkas framför allt garantipensionen av utvecklingen av prisbasbeloppet, vilket ökar utgifterna. Påverkan på de totala utgifterna inom utgiftsområdet beror därför på vilken effekt som dominerar. Utgifterna till följd av den makroekonomiska utvecklingen förväntas minska under hela prognosperioden, vilket beror på att inkomstindex ökar snabbare än prisbasbeloppet. Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn beräknas öka under prognosperioden till följd av den makroekonomiska utvecklingen. Det förklaras huvudsakligen av att utgifterna för föräldraförsäkringen påverkas av ökningen av prisbasbeloppet. Även utgifterna för omvårdnadsbidrag beräknas stiga till följd av förväntade ökningar av prisbasbeloppet. Utgifterna inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv påverkas till stor del av den makroekonomiska utvecklingen genom antalet personer som är arbetslösa. Utgifterna följer utvecklingen av arbetslösheten. Det innebär att utgifterna ökade 2024 och även beräknas öka 2025, för att sedan minska i takt med att konjunkturen återhämtar sig 2026 och 2027. Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd påverkas främst av förväntade ökningar av prisbasbeloppet, som innebär att utgifterna för studiemedel beräknas öka. Ökningen förstärks även av att de höga räntorna påverkar statens utgifter för nedsättningen av räntan på studielån. Utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget påverkas av inkomstindex. Utvecklingen av inkomstindex medför att utgifterna för ålderspensionssystemet ökar 2025–2028. Volymer i transfereringssystemen Med volymer avses antalet ersättningstagare i transfereringssystemen. I begreppet ingår också förändringar av styckkostnader i transfereringssystemen som varken kan kopplas direkt till den makroekonomiska utvecklingen eller är att betrakta som en åtgärd med budgeteffekter. Exempelvis kan den genomsnittliga styckkostnaden påverkas av att sammansättningen av mottagarna i ett transfereringssystem förändras. År 2025–2028 beräknas de takbegränsade utgifterna totalt öka med ca 2 miljarder kronor till följd av volymrelaterade förändringar. I tabell 7.8 redovisas de utgiftsområden som har volymrelaterade utgiftsförändringar. Efter tabellen kommenteras de utgiftsområden med störst förändringar. Utvecklingen av utvalda volymer i transfereringssystemen redovisas i tabell 7.9. I de fall utvecklingen av en volym påverkas av politiska beslut redovisas den utgiftsförändring som direkt kan härledas till beslutet i tabell 7.4, medan den utgiftsförändring som kan härledas till resterande del av volymförändringen redovisas i tabell 7.8. Tabell 7.8Förändring av takbegränsade utgifter till följd av volymer, jämfört med det närmast föregående året Miljarder kronor Utgiftsområde 2024 2025 2026 2027 2028 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 0,3 0,1 0,1 0,2 0,2 8 Migration -0,7 -1,0 -0,8 0,0 -0,3 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 0,0 0,1 1,3 0,7 1,7 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 3,4 0,0 -0,2 -0,6 -1,8 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 0,6 -0,3 -1,2 0,7 0,2 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn -2,5 0,1 2,3 -0,8 1,4 13 Integration och jämställdhet 1,3 0,4 -0,9 -1,5 -0,2 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 0,3 0,1 0,0 -0,3 -0,1 15 Studiestöd 1,1 0,2 0,1 0,0 0,2 22 Kommunikationer 0,1 0,1 0,1 0,1 0,0 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 0,0 0,1 0,1 -0,2 0,1 24 Näringsliv 0,5 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa utgiftsområden 4,4 -0,2 0,9 -1,7 1,3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget -2,5 -2,2 -1,7 3,1 2,5 Takbegränsade utgifter 1,9 -2,4 -0,8 1,3 3,8 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. Källa: Egna beräkningar. Utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration minskade 2024 och förväntas minska ytterligare fram t.o.m. 2028. Minskningen beror bl.a. på att det förväntade antalet asylsökande minskar. När aktiveringen av massflyktsdirektivet upphör i mars 2026 väntas en del av dem som har haft tillfälligt skydd söka asyl. Det bidrar framför allt till ökade kostnader under 2027 då ersättningar till kommuner och regioner betalas ut retroaktivt. Utgiftsökningen balanseras av att det under 2027 inte antas komma några nya sökande inom ramen för massflyktsdirektivet. Utgifterna inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg beräknas öka 2025–2028. Utvecklingen förklaras främst av att allt fler söker tandvård och att referenspriserna årligen skrivs upp. Detta leder till att allt fler patienter uppnår gränsen för högkostnadsskyddet. Ju fler som uppnår gränsen för högkostnadsskydd, desto högre utgifter för staten. Volymökningar leder även till utgiftsökningar inom den statliga assistansersättningen, där antalet mottagare samt antalet beviljade timmar per vecka och brukare beräknas öka under prognosperioden. Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning ökade tillfälligt 2024, men förväntas minska fr.o.m. 2025. Minskningen beror främst på att volymerna inom sjuk- och aktivitetsersättningen beräknas minska. Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom förväntas minska 2025 och 2026 för att sedan öka under prognosperiodens sista två år. Minskningen 2026 beror bl.a. på att prognosen för effekterna av införandet av en riktålder för pension har reviderats ned samt på avvecklingen av änkepension. Dessa två faktorer minskar utgifterna även 2027. Minskningen motverkas av ett ökat medelbelopp för garantipensionen samt bostadstillägg till pensionärer vilket sammantaget bidrar till en ökning av de volymrelaterade utgifterna under året. Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn beräknas öka under prognosåren, bortsett från 2027. Att utgifterna beräknas öka under stora delar av prognosperioden har flera delförklaringar. Antalet mottagare av omvårdnadsbidrag ökar över hela prognosperioden. Under 2025 och 2026 ökar dessutom antalet uttagna föräldrapenningdagar. Till följd av en regeländring 2014 som innebar att den övre åldersgränsen för rätt till föräldrapenning höjdes från att barnet har fyllt 8 år till att barnet har fyllt 12 år tillkommer en årskull per år i systemet 2024–2026. Att volymförändringar leder till utgiftsminskningar totalt sett 2027 förklaras av ett stort negativt regleringsbelopp för pensionsrätten för barnår, samt av att färre hushåll mottar bostadsbidrag. Under 2028 ökar utgifterna framför allt på grund av att andelen sjukpenninggrundande dagar ökar i jämförelse med lägstanivådagarna inom föräldraförsäkringen. Utgifterna inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet beräknas öka under 2025, vilket huvudsakligen beror på utvecklingen av kommunersättningar vid flyktingmottagande. År 2026–2028 minskar utgifterna för kommunersättningar vid flyktingmottagande. Utgifterna inom ålderspensionssystemet minskar till följd av volymförändringar fram t.o.m. 2026. Det beror på ett minskat antal personer med tilläggspension. För 2027 överväger ökningen av antalet personer med inkomstpension, och utgifterna väntas öka. Tabell 7.9Volymer inom olika transfereringssystem Utfall 2024, prognos 2025–2028 Utgiftsområde och volym Andel kvinnor 2024 Andel män 2024 2024 2025 2026 2027 2028 8 Asylsökande och skyddsbehövande, genomsnittligt antal inskrivna per dygn 51 % 49 % 43 687 20 500 28 000 25 500 20 700 9 Antal personer med assistansersättning 44 % 56 % 13 300 13 400 13 400 13 500 13 500 9 Antal timmar assistans per vecka per beviljad brukare, genomsnitt 132 tim1 138 tim1 135 137 139 140 142 10 Antal sjukpenningdagar (netto)2, miljoner 64 % 36 % 61,6 61,7 62,1 62,8 63,4 10 Antal personer med sjukersättning, medelantal 57 % 43 % 227 400 220 100 221 300 222 400 214 800 10 Antal personer med aktivitetsersättning, medelantal 47 % 53 % 35 300 34 800 35 300 36 100 36 800 10 Antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning som erhåller bostadstillägg3 52 % 48 % 120 100 119 700 124 200 122 100 117 800 11 Antal personer med garantipension 71 % 29 % 1 228 200 1 208 600 1 132 900 1 065 900 1 037 500 11 Antal personer med bostadstillägg till pensionärer 73 % 27 % 305 400 305 300 304 800 303 100 309 600 12 Antal barnbidrag4 63 % 37 % 1 912 900 1 885 500 1 857 600 1 823 900 1 803 100 12 Antal uttagna föräldrapenningdagar (netto)2, miljoner 69 % 31 % 44,5 44,2 45,5 45,4 45,1 12 Antal uttagna tillfälliga föräldrapenningdagar (netto)2, miljoner 62 % 38 % 8,1 8,0 7,9 7,8 7,7 12 Antal personer med omvårdnadsbidrag5 76 % 24 % 36 400 41 800 47 200 48 400 48 800 13 Genomsnittligt antal ensamkommande barn och unga 0–17 år som kommunerna får ersättning för6 27 % 73 % 1 000 1 300 900 500 300 13 Genomsnittligt antal nyanlända som kommunerna får schablonersättning för7 55 % 45 % 24 400 46 200 25 200 10 100 9 900 14 Antal deltagare i etableringsinsatser 62 % 38 % 9 100 11 000 9 000 5 500 4 800 15 Antal personer med studiehjälp 49 % 51 % 455 300 463 700 470 700 473 700 474 600 15 Antal personer med studiemedel 60 % 40 % 529 700 540 000 539 400 534 600 531 600 15 Antal personer med omställningsstudiestöd 64 % 36 % 12 400 20 400 21 900 19 400 18 100 ÅP8 Antal personer med tilläggspension 53 % 47 % 1 649 900 1 569 000 1 488 300 1 407 400 1 326 500 ÅP8 Antal personer med inkomstpension 51 % 49 % 2 057 000 2 103 400 2 137 400 2 192 700 2 250 300 Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade till närmaste hundratal om inte annat anges. Arbetslösheten och antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är nära sammankopplade med den konjunkturella utvecklingen. De redovisas därför inte i denna tabell utan ingår i kategorin makroekonomiska förutsättningar. 1 Könsfördelningen baseras på genomsnittligt antal timmar per brukare och inte summan. 2 Antalet dagar med partiell ersättning är omräknat till hela dagar. 3 Volymuppgifterna avser december. 4 Könsfördelningen baseras på mottagarens kön. 5 Bidraget kan erhållas på fyra nivåer: en fjärdedels, halvt, tre fjärdedelars eller helt omvårdnadsbidrag. Antalet mottagare är här omräknat till hur många mottagare av helt omvårdnadsbidrag den totala utgiften motsvarar. 6 Könsfördelningen är en uppskattning som baseras på ett rullande fyraårigt genomsnitt för kommunmottagna ensamkommande barn och unga. Åldersspannet har justerat till 0–17 år till följd av att de könsuppdelade uppgifter som har redovisats tidigare år har avsett just åldersspannet 0–17 år. 7 Könsfördelningen är en uppskattning som baseras på ett rullande treårigt genomsnitt för kommunmottagna nyanlända. 8 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar. Den samlade volymen inom vissa stöd kopplade till ohälsa respektive arbetsmarknad Volymerna mäts på olika sätt i olika stödsystem, t.ex. som utbetalade dagar eller som genomsnittligt antal personer som får ersättning. Omräkning till helårsekvivalenter är ett sätt att göra volymerna jämförbara mellan olika transfereringssystem och över tid. En helårsekvivalent motsvarar exempelvis två personer som under ett år är sjukskrivna på halvtid eller två personer som har heltidsersättning från arbetslöshetsförsäkringen ett halvår vardera. I tabell 7.10 samlas volymerna i stödsystem kopplade till ohälsa respektive arbetsmarknad omräknat till helårsekvivalenter. Tabell 7.10Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem Tusental, andel av befolkningen 20–66 år i procent. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Sjukpenning1 244 245 248 251 254 Sjuk- och aktivitetsersättning 231 224 226 227 222 Arbetslöshetsersättning 98 105 99 95 94 Arbetsmarknadspolitiska program2, 3, 4 164 173 178 170 168 Subventionerad anställning2, 3 28 26 27 27 27 Summa 765 773 778 770 765 Ekonomiskt bistånd 74 78 78 75 73 Summa inkl. ekonomiskt bistånd5 839 851 856 845 838 Befolkning 20–66 år 6 200 6 218 6 240 6 264 6 288 Andel av befolkningen, procent 14 14 14 13 13 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. 1 Inklusive sjuklön som betalas av arbetsgivaren. 2 I redovisade stöd på arbetsmarknadsområdet ingår inte stöd som är specifikt riktade till personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Antalet personer med den typen av stöd, t.ex. lönebidrag och offentligt skyddat arbete hos Samhall, är relativt stabilt över tid. Vidare används för arbetsmarknadspolitiska program och subventionerade anställningar statistik över kvarstående sökanden från Arbetsförmedlingen. Eftersom de allra flesta har åtgärden på heltid antas antalet personer vara samma som antalet helårsekvivalenter. 3 Introduktionsjobb ingår i posten Subventionerad anställning. 4 Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program som får ersättning i form av rehabiliteringspenning ingår i sjukpenning. 5 Summeringen innehåller dubbelräkningar då individer som ingår i andra ersättningssystem också kan vara berättigade till ekonomiskt bistånd. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Det samlade nyttjandet av de redovisade transfereringssystemen beräknas öka något 2025 och 2026. Det är främst arbetslöshetsersättning och vissa arbetsmarknadspolitiska program som ökar. Dessa stöd är nära kopplade till arbetsmarknaden och följer konjunkturen, som förväntas utvecklas svagt under 2025. Arbetsmarknaden kännetecknas nu av en svag efterfrågan på arbetskraft, men en återhämning väntas påbörjas under 2025. Samtidigt väntas antalet individer med sjuk- och aktivitetsersättning minska 2025. Minskningen förklaras av att fler individer bedöms passera den övre åldersgränsen för när ersättningen kan erhållas, och därmed blir antalet individer som lämnar förmånen större än antalet tillkommande individer som bedöms kunna bli aktuella för förmånen. Minskningen inom sjukersättningen motverkas av att åldersgränserna inom pensionssystemet och angränsande trygghetssystem höjs under prognosperioden till följd av höjd riktålder. Antalet mottagare av sjukpenning beräknas öka över tid, i huvudsak i linje med sysselsättningsutvecklingen. Som andel av befolkningen i åldersgruppen 20–66 år beräknas det samlade nyttjandet av de redovisade transfereringssystemen uppgå till 14 procent 2025 och 2026 för att sedan minska till 13 procent 2027 och 2028. Tekniska justeringar När en utgiftsförändring inte har samma nettoeffekt på den offentliga sektorns utgifter eller finansiella sparande som på de takbegränsade utgifterna kan det motivera en teknisk justering av utgiftstaket. I budgetpropositionen för 2025 finns en mer detaljerad genomgång av bakgrunden till tekniska justeringar (prop. 2024/25:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 4.2). Tekniska justeringar har genomförts vid behov sedan utgiftstaket infördes 1997, och nya nivåer på utgiftstaket till följd av justeringarna föreslås normalt i budgetpropositionen. De utgiftsförändringar som i tabell 7.3 redovisas i kategorin Tekniska justeringar och som motiverar justeringar av utgiftstakets nivåer är i huvudsak hänförliga till ökningar eller minskningar av anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i samband med skatteförändringar. Övriga utgiftsförändringar Övriga utgiftsförändringar är sådana som inte förklaras av beslut om åtgärder, pris- och löneomräkning, makroekonomiska förändringar eller volymförändringar. Det kan exempelvis vara de utgiftsförändringar som uppstår när medlemsavgiften till EU justeras. Även tidsförskjutningar i olika program eller utbetalningar, exempelvis senarelagda investeringar i transportinfrastrukturen, kategoriseras som övriga utgiftsförändringar. Vidare ingår den förändring av anslagsbehållningar per år som följer av skillnaden mellan beräknade anslagsnivåer och prognoser för de faktiska utgifterna. Att anvisade medel inte förbrukas fullt ut ett visst år, och att det därför uppstår en anslagsbehållning, kan ha olika förklaringar. Det handlar ofta om faktorer som är svåra att förutse, t.ex. att personal säger upp sig och det är svårt att hitta ersättare, eller att antalet ansökningar blir mindre än förväntat till nya program och utlysningar. Övriga utgiftsförändringar beräknas medföra att utgifterna ökar alla år under prognosperioden (se tabell 7.3). Ökningen är störst för 2025 och beror till stor del på utvecklingen inom tre utgiftsområden. Inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap förklaras ökningen av ett lägre utfall än tidigare prognostiserat. För utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur beror ökningen på prognosjusteringar, som hänger ihop med att medel flyttas från klimatinvesteringar till Industriklivet. Även utgifterna inom utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen beräknas öka 2025. Utgifterna inom utgiftsområdet varierar mellan olika år i huvudsak i förhållande till EU:s utgifter respektive Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) som andel av EU:s medlemsländers sammantagna BNI. För perioden 2026–2028 är det i huvudsak EU-avgiften som bidrar till den beräknade utgiftsökningen. För 2026 påverkar även en nedrevidering av utgifterna inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur kopplade till driftstöd för avskiljning, infångning och lagring av biogen koldioxid. Nedrevideringen beror på att utbetalningar av stödet beräknas ske först 2028. Uppföljning av utgifterna 2025 Utgiftsramarna för 2025 följer dels av riksdagens beslut om statens budget för 2025, dels av de ändringar av ramarna som därefter har beslutats av riksdagen. Därutöver föreslås ytterligare ändringar i propositionen Vårändringsbudget för 2025 samt i propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina. I tabell 7.11 redovisas de ursprungligen beslutade utgiftsramarna och de ändringar av ramarna som därefter har beslutats och föreslagits. Sammantaget medför ändringarna ökade utgiftsramar 2025 om 12,8 miljarder kronor. Totalt uppgår de anvisade medlen för 2025 till 1 454,4 miljarder kronor. Av tabell 7.11 framgår vidare att prognosen för utgifterna inom budgetens utgiftsområden för 2025 beräknas uppgå till 1 436,6 miljarder kronor. Utgifterna inom utgiftsområdena understiger därmed totalt anvisade medel för 2025 med –17,8 miljarder kronor. Utgifterna överstiger dock utgifterna i den ursprungligen beslutade budgeten för 2025 med 5,6 miljarder kronor. De takbegränsade utgifterna i förhållande till utgiftstaket följs upp i avsnitt 5.3. Nedan följer övergripande förklaringar till de fem utgiftsområden med de största skillnaderna mellan den aktuella prognosen och ursprungligt anvisade medel för 2025. För utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap beror ökningen på stöd till Ukraina. Vad gäller utgiftsområde 15 Studiestöd beror skillnaden på att anvisade medel för omställningsstudiestödet är högre än utgiftsprognosen. För utgiftsområde 16 Utbildning och studiestöd beror skillnaden bl.a. på att statsbidragen för personalförstärkningar och lärarlöner inte bedöms nyttjas fullt ut. Den högre prognosen för utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur beror på förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2025 om att utöka satsningen Industriklivet. För utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen är BNI-komponenten nedreviderad med ca 4 miljarder kronor samtidigt som mervärdesskattekomponenten är uppreviderad med ca 1 miljard kronor. Tabell 7.11Utgifter 2025 Miljarder kronor Utgiftsområde Utfall 20241 Urspr. budget 20252 Ändringsbudget 20253, 4 Totalt anvisat 20255 Prognos 2025 Differens prognos - urspr. budget 2025 Differens prognos - totalt anvisat 2025 1 Rikets styrelse 19,0 20,1 0,0 20,2 20,4 0,3 0,2 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20,8 21,7 0,0 21,8 21,6 -0,1 -0,1 3 Skatt, tull och exekution 16,9 14,8 0,0 14,8 14,8 -0,1 -0,1 4 Rättsväsendet 78,3 86,8 0,5 87,3 86,5 -0,3 -0,8 5 Internationell samverkan 2,3 2,3 0,6 2,8 2,8 0,5 0,0 6 Försvar och samhällets krisberedskap 128,2 169,7 5,7 175,4 172,4 2,8 -2,9 7 Internationellt bistånd 49,6 44,5 0,2 44,7 45,8 1,3 1,1 8 Migration 11,8 11,9 11,9 11,8 -0,1 -0,1 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 116,0 120,3 0,9 121,2 119,2 -1,0 -1,9 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 120,1 123,1 0,1 123,1 122,0 -1,0 -1,1 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 63,6 62,9 62,9 62,7 -0,2 -0,2 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 102,9 104,5 104,5 103,4 -1,1 -1,1 13 Integration och jämställdhet 4,7 6,3 0,0 6,3 6,3 0,0 0,0 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 88,5 93,5 2,3 95,8 93,8 0,2 -2,0 15 Studiestöd 28,0 33,8 0,2 34,0 31,3 -2,5 -2,7 16 Utbildning och universitetsforskning 98,1 103,8 0,9 104,8 101,8 -2,1 -3,0 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16,6 16,9 0,1 16,9 16,9 0,0 -0,1 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 4,6 3,2 -0,1 3,1 3,5 0,3 0,4 19 Regional utveckling 2,8 4,3 4,3 3,9 -0,4 -0,4 20 Klimat, miljö och natur 14,6 16,4 0,0 16,5 18,7 2,2 2,2 21 Energi 4,4 6,6 6,6 6,2 -0,4 -0,4 22 Kommunikationer 81,2 94,4 0,7 95,1 93,2 -1,2 -1,9 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 21,6 21,7 0,1 21,8 22,3 0,6 0,5 24 Näringsliv 9,2 8,3 0,5 8,8 8,2 -0,1 -0,5 25 Allmänna bidrag till kommuner 174,2 173,1 0,1 173,2 173,2 0,1 0,0 26 Statsskuldsräntor m.m. 45,2 28,8 28,8 29,3 0,5 0,5 27 Avgiften till Europeiska unionen 41,2 47,8 47,8 44,5 -3,3 -3,3 Summa utgiftsområden 1 364,7 1 441,6 12,8 1 454,4 Minskning av anslagsbehållningar -10,6 Summa utgifter 1 364,7 1 431,0 1 436,6 5,6 -17,8 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor 1 319,5 1 402,3 1 407,3 5,0 -18,3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 366,6 383,0 384,9 1,9 Takbegränsade utgifter 1 686,0 1 785,3 1 792,2 6,9 Budgeteringsmarginal 61,0 70,7 63,8 -6,9 Utgiftstak för staten 1 747 1 856 1 856 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. 1 Anslagen är fördelade till de utgiftsområden som de tillhör i statens budget för 2025. 2 Enligt den beslutade budgeten för 2025 (prop. 2024/25:1, bet. 2024/25:FiU1, rskr. 2024/25:49). 3 Där 0,0 anges har ändringsbudget beslutats eller förslag till ändringsbudget lämnats, men beloppet för utgiftsområdet uppgår till totalt mindre än 50 miljoner kronor. 4 Inkluderar Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina (prop. 2024/25:94, bet. 2024/25:FiU29, rskr. 2024/25:144 och 145), Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146) och förslag i VÄB25 (prop. 2024/25:99). 5 Avser kolumnerna Urspr. budget 2025 och Ändringsbudget 2025. Källa: Egna beräkningar. Förändring av utgiftsramar och takbegränsade utgifter 2026 och 2027 sedan budgetpropositionen för 2025 I budgetpropositionen för 2025 lämnade regeringen förslag på preliminära utgiftsramar för 2026 och 2027. I denna proposition görs en reviderad beräkning. Förändringen i förhållande till den tidigare beräkningen redovisas i tabell 7.12. För 2026 är förändringen fördelad på samma förklaringsfaktorer som i avsnitt 7.3. Tabell 7.12Förändring av utgiftsramar jämfört med budgetpropositionen för 2025 Miljoner kronor Total förändring 2026 varav beslut om åtgärder varav PLO varav makro varav volym varav övrigt Total förändring 2027 1 Rikets styrelse -52 -52 -110 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning -7 -12 -25 30 5 3 Skatt, tull och exekution -21 -21 -65 4 Rättsväsendet -244 -244 -525 5 Internationell samverkan -1 -1 -2 6 Försvar och samhällets krisberedskap -481 996 -1 477 10 929 7 Internationellt bistånd -3 3 8 Migration 138 -18 156 21 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 282 520 -11 42 -268 71 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning -1 437 -31 -213 -1 193 -1 382 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 611 -2 -1 005 1 618 959 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 773 -232 1 005 1 011 13 Integration och jämställdhet -211 -1 1 -210 -179 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 370 -30 799 -402 491 15 Studiestöd -118 -3 -187 72 -356 16 Utbildning och universitetsforskning -69 -68 -289 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid -9 -9 -21 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik 5 5 0 19 Regional utveckling 20 Klimat, miljö och natur -5 -5 449 21 Energi -2 -2 -5 22 Kommunikationer 57 57 -433 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 122 -14 -61 197 -63 24 Näringsliv -3 -3 -9 25 Allmänna bidrag till kommuner 68 68 68 26 Statsskuldsräntor m.m. 4 100 4 100 6 486 27 Avgiften till Europeiska unionen -6 575 -6 575 -2 757 Summa utgiftsområden -2 707 1 584 -1 946 -881 1 005 -2 472 14 294 Minskning av anslagsbehållningar 195 195 -1 717 Summa utgifter -2 512 1 584 -1 946 -881 1 005 -2 276 12 576 Summa utgifter exklusive statsskuldsräntor1 -6 633 1 584 -1 946 -881 1 005 -6 398 6 087 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 482 1 864 -1 382 2 057 Takbegränsade utgifter -6 151 1 584 -1 946 983 -377 -6 398 8 144 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. 1 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor. Källa: Egna beräkningar. Sammantaget beräknas utgiftsramarna bli 2,7 miljarder kronor lägre 2026 och 14,3 miljarder kronor högre 2027 jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2025. Utöver förändringen av utgiftsramarna påverkas de takbegränsade utgifterna av att posten Minskning av anslagsbehållningar och utgifterna i ålderspensionssystemet har reviderats. Sammantaget beräknas de takbegränsade utgifterna bli 6,2 miljarder kronor lägre 2026 och 8,1 miljarder kronor högre 2027 jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2025. I tabell 7.13 redovisas förändringen fördelad på samma förklaringsfaktorer som i avsnitt 7.3, och raderna i tabellen kommenteras nedan. Tabell 7.13Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med budgetpropositionen för 2025 Miljarder kronor 2026 2027 Takbegränsade utgifter i budgetpropositionen för 2025 1 827,6 1 838,2 Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder 1,6 13,0 Reviderad pris- och löneomräkning -1,9 -3,0 Makroekonomiska förändringar 1,0 2,6 Volymförändringar -0,4 0,1 Tekniska justeringar 0,0 0,0 Minskning av anslagsbehållningar 0,2 -1,7 Övriga utgiftspåverkande förändringar -6,6 -2,8 Total utgiftsförändring -6,2 8,1 Takbegränsade utgifter i 2025 års ekonomiska vårproposition 1 821,4 1 846,3 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. Källa: Egna beräkningar. Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder Jämfört med budgetpropositionen för 2025 bedöms de takbegränsade utgifterna på grund av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder bli 12,8 miljarder kronor högre 2025, 1,6 miljarder kronor högre 2026 och 13,0 miljarder kronor högre 2027. Dessa beslut, förslag och aviseringar sammanfattas per utgiftsområde i tabell 7.14. I propositionerna Vårändringsbudget för 2025 respektive Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina lämnar regeringen förslag om ändrade anslagsnivåer för innevarande budgetår och aviserar ändrade anslagsnivåer för 2026–2028. I tabellen redovisas även de åtgärder som har beslutats sedan budgetpropositionen för 2025 med anledning av propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina med förslag till ändringar i statens budget för 2025 och aviseringar för 2026–2028. Endast större anslagsförändringar respektive anslagsförändringar som påverkar flera år redovisas separat inom varje utgiftsområde. Tabell 7.14Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder Miljoner kronor Anslag 2025 2026 2027 2028 1 Rikets styrelse 34 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 26 3 Skatt, tull och exekution 35 4 Rättsväsendet 528 Förstärkning av Kriminalvården 1:6 484 5 Internationell samverkan 552 Tillskott ökade utgifter internationella organisationer3 1:1 550 6 Försvar och samhällets krisberedskap 5 706 996 12 202 6 283 Läglighetsköp, höjt bemyndigande 1:3 10 000 10 000 5 000 Stödpaket 18 till Ukraina1 Flera 4 294 2 950 1 977 1 260 Finansiering stödpaket 18 till Ukraina1 1:14 -10 480 Stödpaket 19 till Ukraina2 Flera 5 619 4 534 219 16 Finansiering stödpaket 19 till Ukraina2 1:14 -10 388 Stödpaket 19 omfördelning till Ukrainaram 20252 1:14 16 500 -16 500 Förmågehöjning Kustbevakningen 2:1 50 Tillstånd och tillsyn av explosiva varor 2:4 4 12 7 7 7 Internationellt bistånd 238 Utfallsjustering asylavräkningar 2024 1:1 242 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 916 520 220 Inköp av vaccin mot covid-19, höjt bemyndigande 1:6 520 220 Övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin 1:8 50 Självvald inläggning på psykiatrisk avdelning 1:8 200 Fler platser i vuxenpsykiatrin 1:8 250 Korta köerna till BUP 1:8 50 Uppdrag att låta Statens institutionsstyrelse sluta avtal med region/kommun om platser på särskilda ungdomshem 4:6 200 Förstärkt placeringsstöd till kommunerna för den sociala barn- och ungdomsvården 4:7 100 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 54 13 Integration och jämställdhet 20 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 2 266 Höjt förvaltningsanslag Arbetsförmedlingen 1:1 60 Tillskott arbetslöshetsförsäkringen pga. högre arbetslöshet3 1:2 1 000 Tidigarelagd höjning av taket i arbetslöshetsförsäkringen 1:2 56 Ökade lönegarantiutbetalningar3 1:12 1 150 15 Studiestöd 189 Bättre förutsättningar för yrkeshögskolan och fler korta kurser 1:2 87 Fler platser på regionalt yrkesvux 1:2 102 16 Utbildning och universitetsforskning 948 Statsbidrag för bl.a. fysiskt skydd av skollokaler 1:5 300 Tillskott för bl.a. inställda digitala nationella prov 1:5 82 Fler platser på regionalt yrkesvux 1:17 200 Bättre förutsättningar för yrkeshögskolan och fler korta kurser 1:19 320 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 54 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik -104 Kapitaltillskott Norrlandsfonden 1:1 -140 20 Klimat, miljö och natur 20 460 460 Klimatklivet, höjt bemyndigande 1:16 460 460 Finansiering av Industriklivet 1:16 -2 190 Förstärkning av Industriklivet 1:18 2 190 22 Kommunikationer 654 Förstärkt vägunderhåll 1:2 500 Vidmakthållen sjö- och flygräddningsverksamhet 1:4 71 Ökade kostnader för nattågstrafik 1:7 80 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 136 Ersättning för utbrott av djursjukdomar3 1:6 140 24 Näringsliv 456 Kapitaltillskott Norrlandsfonden 1:5 300 Återläggning av medel 1:17 77 Kapitaltillskott ESAB2 1:17 50 25 Allmänna bidrag till kommuner 53 68 68 68 Skolor mot brott 1:1, 1:4 53 68 68 68 Summa anslagsförändringar 12 781 1 584 12 950 6 811 Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket Ökning av takbegränsade utgifter exkl. förändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket 12 781 1 584 12 950 6 811 Anm.: Endast större anslagsförändringar respektive anslagsförändringar med flerårighet redovisas separat inom varje utgiftsområde. Utöver föreslagna och aviserade åtgärder i propositionen VÄB25 inkluderar tabellen även de beslut som följer av fotnot 1 och 2 nedan. Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. 1 Propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina (prop. 2024/25:94, bet. 2024/25:FiU29, rskr. 2024/25:144 och 145). 2 Propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146). 3 Förslag i VÄB25 som främst avser regelstyrda transfereringsanslag till följd av ändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar utan att någon ny åtgärd föreslås uppgår till sammanlagt ca 2,9 miljarder kronor. Källa: Egna beräkningar. Reviderad pris- och löneomräkning Revideringar i pris- och löneomräkningen av förvaltnings- och investeringsanslag, bedöms leda till lägre utgifter 2026 och 2027, jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 2025 (se tabell 7.12 och tabell 7.13). Slutliga omräkningstal har fastställts för 2026 (se tabell 7.5), och en ny preliminär pris- och löneomräkning har gjorts för 2027. Det är främst prisutvecklingen av försvarsmateriel som har nedreviderats, vilket påverkar investeringsanslagen under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap. Makroekonomiska förändringar Den makroekonomiska bedömningen i denna proposition som redovisas i avsnitt 3 beräknas sammantaget inte medföra några större förändringar av utgifterna jämfört med budgetpropositionen för 2025 (se tabell 7.13). Något högre utgifter 2026 och 2027 förklaras främst av att inkomstindex ökar. Det medför i sin tur högre förväntade utbetalningar av inkomstpension i ålderspensionssystemet. Volymer Jämfört med budgetpropositionen för 2025 beräknas den nya bedömningen av volymer i transfereringssystemen i denna proposition sammantaget medföra något lägre utgifter 2026 medan utgifterna 2027 är i princip oförändrade (se tabell 7.13). I tabell 7.15 redovisas förändringar av volymprognoserna för ett antal utgiftsområden. Tabell 7.15Volymer inom olika transfereringssystem jämfört med budgetpropositionen för 2025 Utgiftsområde och volym 2026 2027 10 Antal sjukpenningdagar (netto), miljoner1 -2,7 -3,0 10 Antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning som erhåller bostadstillägg (antal i december) 5 700 6 000 11 Antal personer med garantipension 6 400 10 000 ÅP2 Antal personer med inkomstpension -19 400 -21 300 Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade. Endast ett urval av system med större förändringar mot budgetpropositionen för 2025 redovisas i tabellen. 1 Antalet dagar med partiell ersättning är omräknat till hela dagar. 2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar. Antalet utbetalda nettodagar med sjukpenning bedöms bli färre både 2026 och 2027 än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2025. Det förklaras både av att inflödet av nya sjukfall har varit lägre än beräknat och av att sjukfallens varaktighet har varit kortare än beräknat sedan budgetpropositionen lämnades. Antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning som får bostadstillägg bedöms bli högre både 2026 och 2027 än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2025. Ökningen förklaras bl.a. av att en större andel har fått bostadstillägg med anledning av höjningen av åldersgränsen i sjukersättningen 2026. Antalet personer med garantipension bedöms bli högre 2026 och 2027 än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2025. Ökningen beror på en justering i prognosmodellen som gör att både antal personer med garantipension och medelbelopp blir högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. När det gäller antalet personer med inkomstpension har justeringen av åldersgränser i pensionssystemet och angränsande trygghetssystem lett till ett senare uttag av inkomstpension än vad som tidigare har beräknats, vilket har resulterat i en nedrevidering. Inkomstpension är en utgift i ålderspensionssystemet. Minskning av anslagsbehållningar Anslagsbehållningarna 2026 bedöms sammantaget bli mindre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2025. Det positiva beloppet i tabell 7.13 innebär en lägre anslagsbehållning eftersom posten är definierad som en minskning (Minskning av anslagsbehållningar). Det negativa beloppet för 2027 innebär i stället en ökning av anslagsbehållningar. Den lägre behållningen 2026 är en konsekvens av att utgiftsprognoserna har reviderats upp mer än vad anslagsnivåerna har förändrats. Det omvända gäller för 2027. Övriga utgiftsförändringar Övriga utgiftsförändringar bidrar till att de takbegränsade utgifterna bedöms bli lägre 2026 och 2027 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 2025 (se tabell 7.13). De lägre utgifterna förklaras av att utgifterna för EU-avgifter 2024 blev lägre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen för 2025, vilket påverkar hela prognosperioden. Därutöver beror nedrevideringen 2026 på att EU-avgiften har reviderats ned efter att Europeiska kommissionen gjort en omfattande retroaktiv justering av Sveriges BNI och mervärdesskattekomponent. Den retroaktiva justeringen belastar 2026, men avser rapportering från 2023. Stöd till Ukraina Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Sverige gett betydande militärt och civilt stöd till Ukraina. För att förstärka och öka långsiktigheten av det svenska stödet till Ukraina kommunicerade regeringen den 22 maj 2024 att den inför en ram för det militära stödet till landet för 2024–2026. Ramen uppgår till 75 miljarder kronor, fördelat på 25 miljarder kronor per år. Se tabell 7.16 för en sammanställning av hur tidigare stöd till Ukraina och den planerade ramen beräknas belasta statens budget. I och med propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina, som lämnades till riksdagen den 30 januari 2025 togs delar av ramen för 2025 i anspråk. Ytterligare delar av ramen för 2025 tas i anspråk i och med propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina, som lämnades till riksdagen den 31 mars 2025. De olika stödpaketen har i stor utsträckning avsett donationer av försvarsmateriel. I dessa fall är det utgifter för anskaffning eller ersättningsanskaffning, beroende på om det är ny eller befintlig materiel som doneras, som främst belastar statens budget. Eftersom leverans av materiel ofta sker långt fram i tiden har utgiftsbelastningen på statens budget av ramen för 2025 fördelats över en lång tidsperiod, vilket framgår av tabell 7.16. För att kunna lägga ett ännu mer kraftfullt stöd till Ukraina 2025 tidigareläggs en del av det planerade stödet till Ukraina, och därför flyttas 16,5 miljarder kronor från Ukrainaramen för 2026 till ramen för 2025. Eftersom det i dagsläget är svårt att förutse vilken typ av stöd som kommer att lämnas framöver har de utgifter för ramen 2025 och 2026 som ännu inte omfattas av några skarpa förslag budgeterats på dessa år. I takt med att ytterligare militära stödpaket beslutas kan den framtida belastningen på statens budget komma att ändras beroende på vilken typ av stöd som avses. Utöver det militära stödet budgeteras även civilt stöd inom biståndsramen till Ukraina om minst 5,6 miljarder kronor per år 2026–2028. Tabell 7.16Militärt och civilt stöd till Ukraina Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030 2031 2032 Summa Tidigare beslutade stöd 3,1 3,0 4,9 3,6 1,4 2,8 4,5 23,4 Beslutade stöd inom ramen för 2024 4,8 3,0 5,4 4,5 3,6 2,1 1,5 0,1 0,0 25,0 Beslutade/föreslagna stöd inom ramen för 2025 18,9 8,2 3,1 1,3 0,0 0,0 0,0 0,0 31,5 Ej fördelat stöd inom ramen för 2025 och 2026 10,0 8,5 18,5 Totalt militärt Ukrainastöd 3,1 3,0 9,7 35,5 23,5 10,5 9,4 2,1 1,5 0,1 0,0 98,4 Civilt stöd inom biståndsramen1 2,1 2,6 4,8 7,8 5,6 5,6 5,6 34,1 Totalt stöd till Ukraina 5,2 5,6 14,5 43,3 29,1 16,1 15,0 2,1 1,5 0,1 0,0 132,4 Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan. 1 OECD-DAC rapporterat utfall för 2022–2024, varav 300 miljoner kronor för kapitaltillskott till Swedfund utbetalt 2024. Källa: Egna beräkningar. Statens budgetsaldo och statsskulden I detta avsnitt redovisas och analyseras utvecklingen av statens budgetsaldo. Statens budgetsaldo är skillnaden mellan budgetens inkomster och utgifter. Därefter presenteras beräkningar av statsskuldens utveckling. Slutligen görs en jämförelse mellan denna proposition och budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) vad gäller utfallet för statens budgetsaldo 2024 och prognosen för statens budgetsaldo 2025. Prognosen för statens budgetsaldo och statsskulden inkluderar åtgärder som föreslås eller aviseras i denna proposition eller i propositionen Vårändringbudget för 2025 (prop. 2024/25:99), propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget (prop. 2024/25:156), propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146) samt tidigare beslutade och aviserade åtgärder. Bortom budgetåret baseras prognosen på antagandet att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomförs under prognosperioden. Sammanfattning Utfallet för statens budget 2024 innebär ett underskott på 104 miljarder kronor eller 1,6 procent av BNP. Rensat för ett kapitaltillskott om 25 miljarder kronor till Riksbanken skulle underskottet 2024 i stället ha varit 79 miljarder kronor eller 1,2 procent av BNP. Under 2025 och 2026 beräknas ett budgetunderskott om i genomsnitt 63 miljarder kronor per år eller 0,9 procent av BNP. Under denna period bedöms ekonomin vara i lågkonjunktur. År 2027 och 2028 bedöms budgetsaldot i genomsnitt uppgå till 1 miljard kronor per år samtidigt som konjunkturen är i balans dessa år. Sammantaget beräknas nettoutlåningen uppgå till i genomsnitt -3 miljarder kronor 2024 och 2025 för att öka till i genomsnitt 26 miljarder kronor 2026–2028. Nivåskiftet förklaras i huvudsak av profilen med negativ nettoutlåning 2024 och 2025 och positiv nettoutlåning 2026–2028 till Affärsverket svenska kraftnät. Utvecklingen för budgetsaldot bidrar till att den konsoliderade statsskulden som andel av BNP väntas minska från 17 procent vid utgången av 2024 till 15 procent vid utgången av 2028. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025 revideras statens budgetsaldo ned med 12 miljarder kronor för 2024 och 30 miljarder kronor för 2025. Det lägre utfallet 2024 beror i huvudsak på en upprevidering av den kassamässiga korrigeringen om 14 miljarder kronor, som har bidragit till en ökning på utgiftssidan. Nedrevideringen 2025 förklaras framför allt av nedjusterade inkomster, men även till viss del av något uppjusterade utgifter. Inledning Alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov utgör budgetsaldot. Inkomsterna i statens budget, som redovisas i tabell 8.1 och beskrivs närmare i avsnitt 6, utgörs av statens skatteinkomster och övriga inkomster. Statens skatteintäkter beräknas genom att de skatter och avgifter som tillfaller EU, kommunala skatteintäkter och ålderspensionsavgifter avräknas från de totala skatteintäkterna. Därefter beräknas statens kassamässiga skatteinkomster genom att statens skatteintäkter justeras för periodiseringar. Till statens utgifter hör utgiftsområdena 1–25 och 27, som beskrivs närmare i avsnitt 7 och redovisas som utgifter exklusive statsskuldsräntor i tabell 8.1. Dessa poster tillsammans med utgifterna inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m., Riksgäldskontorets nettoutlåning (se tabell 8.2) och en post för kassamässig korrigering (se tabell 8.3) utgör de utgifter som påverkar statens budgetsaldo. Budgetsaldot motsvaras av lånebehovet med omvänt tecken. Statens budgetsaldo Utfallet för statens budget 2024 visar på ett underskott om 104 miljarder kronor, vilket inkluderar ett kapitaltillskott till Riksbanken om 25 miljarder kronor (se tabell 8.1). Statens budget för 2025 beräknas uppvisa ett underskott på 85 miljarder kronor. Jämfört med utfallet för 2024 är det en förbättring av budgetsaldot med 20 miljarder kronor, men en försämring av budgetsaldot med 5 miljarder kronor justerat för kapitaltillskottet till Riksbanken. För 2026 och 2027 beräknas underskott på 41 miljarder kronor respektive 15 miljarder kronor medan budgetsaldot för 2028 antas uppvisa ett överskott på 12 miljarder kronor. Tabell 8.1Statens budgetsaldo Miljarder kronor. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Inkomster1 1 273 1 348 1 435 1 472 1 539 Utgifter m.m. 1 377 1 432 1 476 1 487 1 527 varav utgifter exkl. statsskuldsräntor m.m.2 1 319 1 407 1 429 1 437 1 461 varav statsskuldsräntor m.m.3 45 29 27 25 33 varav Riksgäldskontorets nettoutlåning -2 -4 22 24 32 varav kassamässig korrigering 14 0 -2 0 0 Statens budgetsaldo -104 -85 -41 -15 12 Statens budgetsaldo exkl. kapitaltillskott till Riksbanken4 -79 -85 -41 -15 12 1 Summan av inkomsttyperna 1000–7000 (se avsnitt 6). 2 Utgifterna inom utg.omr. 1–25 samt 27, inkl. förändring av anslagsbehållningar (se avsnitt 7). 3 Avser utgifterna inom utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. I utg.omr. 26 ingår utöver statsskuldsräntor även oförutsedda utgifter, Riksgäldskontorets provisionskostnader samt för 2024 kapitaltillskott till Riksbanken. 4 Ett kapitaltillskott till Riksbanken har försämrat statens budgetsaldo med 25 miljarder kronor 2024. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. Budgetsaldot 2024 uppgick till -1,6 procent av BNP (se diagram 8.1) och inkluderar en effekt motsvarande -0,4 procent av BNP av kapitaltillskottet till Riksbanken. Under 2025 och 2026 beräknas budgetsaldot uppgå till i genomsnitt -63 miljarder kronor per år eller -0,9 procent av BNP (se tabell 8.1 och diagram 8.1). Under denna period bedöms ekonomin vara i lågkonjunktur. År 2027 och 2028 bedöms budgetsaldot i genomsnitt uppgå till 1 miljard kronor per år (motsvarande 0,0 procent av BNP) samtidigt som konjunkturen är i balans dessa år. Diagram 8.1Statens budgetsaldo Utfall 1990–2024, prognos 2025–2028 Procent av BNP Anm.: Underskotten 2009 (5 procent av BNP eller 176 miljarder kronor) och 2013 (3 procent av BNP eller 131 miljarder kronor) var till stor del en konsekvens av Riksbankens preventiva förstärkningar av valutareserven i samband med finanskrisen (100 miljarder kronor) respektive eurokrisen (100 miljarder kronor). Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Ett flertal faktorer påverkar statsskuldsräntorna År 2024 uppgick räntor på statsskulden (dvs. statsskuldsräntor m.m. exklusive oförutsedda utgifter, Riksgäldskontorets provisionskostnader och kapitaltillskott till Riksbanken) till 20 miljarder kronor, vilket är något under ursprungligt anvisade medel och en minskning med 11 miljarder kronor jämfört med 2023. De lägre ränteutgifterna förklaras av valutavinster och ett förbättrat, om än fortfarande negativt, räntenetto för in- och utlåning till myndigheter m.fl. År 2025 beräknas ränteutgifterna öka med 8 miljarder kronor och uppgå till 29 miljarder kronor som en följd av högre inhemska räntor. Högre inhemska räntor slår även igenom på utgifterna 2026–2028. Utgifterna dessa år påverkas också av en förväntan om gradvis minskade överkurser vid emissioner. Sammantaget uppgår även utgifterna 2026–2028 till i genomsnitt 29 miljarder kronor per år. Notera att förändrade marknadsräntor får genomslag i takt med att utestående obligationer löper ut och statsskulden refinansieras, vilket innebär en förskjutning av marknadsräntornas påverkan med obligationernas återstående löptid. I en kostnadsmässig redovisning, där in- och utbetalningar fördelas över lånens löptider, speglar räntekostnaderna bättre statsskuldens storlek och marknadsränteläget. Det medför oftast att räntekostnadernas profil är jämnare än i den utgiftsmässiga beräkningen. De kostnadsmässiga räntorna uppgår till i genomsnitt 20 miljarder kronor per år under perioden 2024–2028. Riksgäldskontorets nettoutlåning påverkas av Affärsverket svenska kraftnäts flaskhalsintäkter och investeringar Riksgäldskontorets nettoutlåning är en post på budgetens utgiftssida som vid sidan om anslagsfinansierade utgifter påverkar budgetsaldot. Riksgäldskontoret lånar ut till, och ansvarar för inlåning från, bl.a. myndigheter och vissa bolag med statligt ägande samt fonder. Nettoutlåningen speglar den totala nettoförändringen av all in- och utlåning under en viss period. Ökad nettoutlåning kan därmed bero på ökad utlåning eller minskad inlåning under en given period. En större nettoutlåning medför ett större lånebehov samtidigt som statsskulden blir högre. Nettoutlåningen omfattar både löpande statlig verksamhet, såsom in- och utbetalningar av studielån, och tillfälliga poster som ofta beslutas med kort varsel och som därför kan vara svåra att förutse. De tillfälliga posterna medför att netto-utlåningen kan variera kraftigt mellan olika år. In- och utbetalningar av studielån, resolutionsavgiften och lån till Affärsverket svenska kraftnät har en betydande påverkan på hela prognosperioden (se tabell 8.2). Profilen för resolutionsavgiften är en konsekvens av ett regelverk som gör att avgiften slår till och från beroende på hur fonderade medel förhåller sig till en målnivå som rör sig med underlaget för avgiften. Profilen för lån till Affärsverket svenska kraftnät illustrerar ett stabilt inflöde av flaskhalsintäkter, men investeringar som tar fart först i senare delen av prognosperioden. Tabell 8.2Riksgäldskontorets nettoutlåning Miljarder kronor. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Premiepensionsmedel 2 2 1 1 1 Centrala studiestödsnämnden, studielån 14 14 14 14 14 Investeringslån till myndigheter 3 3 4 4 4 Myndigheternas räntekonton -10 -4 0 0 0 Stabilitetsfonden -2 -1 -1 -1 -1 Resolutionsreserven -7 -6 -2 -6 -2 Insättningsgarantin 10 1 0 0 0 Kärnavfallsfonden 1 0 0 0 0 Trafikverket, infrastrukturlån 8 3 2 2 2 Lån till Riksbanken1 3 2 1 1 1 Affärsverket svenska kraftnät -8 -16 2 9 13 Exportkreditnämnden -2 0 -1 -1 -1 Europeiska kommissionens betalningar, netto 4 -4 -1 0 0 Övrigt -18 3 2 0 0 Summa nettoutlåning -2 -4 22 24 32 1 Avser lån Riksgäldskontoret tar upp med anledning av Riksbankens utlåning till IMF, i enlighet med 6 kap. 4 § lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. År 2024 var posten Övrigt störst och utgjordes till dominerande del av Försvarets materielverks ökade inlåning till följd av myndighetens övergång till en ny finansieringsmodell. Som en del av övergången gör myndigheten en transferering av anslagsmedel som ökar myndighetens inlåning i Riksgäldskontoret och leder till en minskad nettoutlåning. Nettoutlåningen 2024 påverkades även till stor del av saldot på myndigheternas räntekonton, tillfälliga medel i samband med obligationsförfall tillhörande insättningsgarantin som ännu inte har blivit placerade och relativt stora infrastrukturlån till Trafikverket. Sammantaget beräknas nettoutlåningen uppgå till i genomsnitt -3 miljarder kronor 2024 och 2025 för att öka till i genomsnitt 26 miljarder kronor 2026–2028. Nivåskiftet förklaras i huvudsak av profilen med negativ nettoutlåning 2024 och 2025 och positiv nettoutlåning 2026–2028 till Affärsverket svenska kraftnät. Kassamässig korrigering För att budgetsaldot ska överensstämma med skillnaden mellan in- och utbetalningar på statens centralkonto i Riksbanken görs en kassamässig korrigering. Detta behövs vid en tidsförskjutning mellan redovisning och betalning (alternativt redovisning och överföring av medel till räntekonton) samt vid transaktioner över statens centralkonto som inte har sin motsvarighet på anslag eller inkomsttitlar och omvänt. Utfallet av den kassamässiga korrigeringen räknas fram som en restpost. Tabell 8.3Kassamässig korrigering Miljarder kronor. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Mediemyndigheten: Lokalradioavgifter 0,2 0,2 0,1 PTS1: Tillstånd 900 MHz m.m. -1,9 0,2 PTS1: Periodisering av avgifter för att använda radiosändare 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 Trafikverket 5,6 Försvarsmakten 2,8 Försvarets materielverk 1,2 Elstöd till företag 1,8 Räntor på statsskulden 0,7 Övrigt 1,8 Summa kassamässig korrigering 14,3 0,4 -1,6 0,4 0,2 1 Post- och telestyrelsen. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. För 2024 har bl.a. skillnader mellan redovisning och överföring av medel till Trafikverkets, Försvarsmaktens och Försvarets materielverks räntekonton gett upphov till kassamässiga korrigeringar. Även elstöd till företag och räntor på statsskulden har gett upphov till kassamässiga korrigeringar för 2024. Därutöver bedöms inbetalningar till statskassan med anledning av Post- och telestyrelsens auktioner och lokalradioavgifter ge upphov till kassamässiga korrigeringar under hela prognosperioden. Statsskulden Statens lånebehov – vilket motsvaras av budgetsaldot med omvänt tecken – uppgick till 104 miljarder kronor 2024, och den okonsoliderade statsskulden ökade med 124 miljarder kronor (se tabell 8.4). Tabell 8.4Statsskuldens förändring Miljarder kronor. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Okonsoliderad statsskuld vid ingången av året 1 028 1 151 1 225 1 259 1 266 Förändring av okonsoliderad statsskuld 124 73 34 7 -29 varav lånebehov1 104 85 41 15 -12 varav skulddispositioner m.m. 19 -11 -7 -8 -17 Okonsoliderad statsskuld vid årets slut2 1 151 1 225 1 259 1 266 1 237 Eliminering av myndigheters innehav av statspapper 75 76 77 78 79 Förändring av konsoliderad statsskuld 107 72 33 6 -30 Konsoliderad statsskuld vid årets slut3 1 077 1 149 1 182 1 188 1 159 Konsoliderad statsskuld, procent av BNP3 17 17 17 16 15 1 Motsvarar statens budgetsaldo med omvänt tecken. 2 I den okonsoliderade statsskulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper. 3 I den konsoliderade statsskulden har statliga myndigheters innehav av statspapper räknats bort. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. Anledningen till att statsskuldens utveckling inte helt följer lånebehovet är att posten skulddispositioner m.m. påverkar statsskulden men inte budgetsaldot. Skulddispositionerna visar förändringen jämfört med det föregående året och består av valutakurseffekter, upplupen inflationskompensation förändring av Riksgäldskontorets förvaltningstillgångar och affärsdagsjustering m.m. (se tabell 8.5). Valutakurseffekterna utgörs av förändringen av utestående obligationer i utländsk valuta till följd av aktuell valutakurs jämfört med valutakursen vid upplåningstillfället. Upplupen inflationskompensation är förändringen av inflationskompensation avseende utestående reala statsobligationer jämfört med upplåningstillfället. En realobligation är en obligation med eller utan fast real ränta och med ersättning för inflation. Det innebär att den eventuella årliga räntan respektive det belopp som betalas tillbaka på förfallodagen räknas upp med inflationen. Förvaltningstillgångarna består av medel som tillfälligt placeras på penningmarknaden till dess att de används för att betala utgifter i statsbudgeten eller obligationer som löper ut. År 2024 var skulddispositionerna positiva som en följd av positiva affärsdagsjusteringar, valutaeffekter och upplupen inflationskompensation, även om dessa effekter delvis motverkades av minskade förvaltningstillgångar. Under 2025–2028 väntas skulddispositionerna i stället bli negativa, i huvudsak beroende på minskad inflationskompensation. Tabell 8.5Skulddispositioner m.m. Miljarder kronor. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Valutakurseffekter 2 0 0 0 0 Upplupen inflationskompensation 6 -10 -7 -8 -17 Förvaltningstillgångar -16 -1 0 0 0 Affärsdagsjustering m.m.1 27 -1 0 0 0 Totala skulddispositioner 19 -11 -7 -8 -17 1 Affärsdagsjusteringen 2024 förklaras i huvudsak av en obligation om 25 miljarder kronor med förfall i januari 2024 där affärsdagen på förfallet var i december 2023. Riksgäldskontoret utvärderar för närvarande en metod för en mer rättvisande bild av statsskulden med interimskonton i statsskulden på motsvarande belopp och med motsatt tecken som affärsdagsjusteringen. Källa: Riksgäldskontoret. Statsskulden som andel av BNP har trendmässigt minskat sedan 1990-talet (se diagram 8.2). Den beräknade utvecklingen för budgetsaldot bidrar till att den konsoliderade statsskulden som andel av BNP väntas minska från 17 procent av BNP vid utgången av 2024 till 15 procent av BNP vid utgången av 2028. År 2025–2027 väntas statsskulden tillfälligt öka i nominella termer på grund av ett positivt lånebehov. Statsskulden som andel av BNP minskar dock återigen redan 2026. Diagram 8.2Statsskuldens utveckling Utfall 1990–2024, prognos 2025–2028 Miljarder kronorProcent av BNP Anm.: I diagrammet redovisas den okonsoliderade statsskulden t.o.m. 2001. För åren därefter redovisas den konsoliderade statsskulden. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Uppföljning av statens budgetsaldo Utfallet för budgetsaldot 2024 blev 12 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2025. Inkomsterna blev 31 miljarder kronor lägre än beräknat samtidigt som utgifterna inklusive statsskuldsräntor m.m. och Riksgäldskontorets nettoutlåning sammantaget har reviderats ned med 33 miljarder kronor. Det lägre utfallet 2024 förklaras i huvudsak av en upprevidering av den kassamässiga korrigeringen om 14 miljarder kronor. Prognosen för budgetsaldot 2025 är nedreviderad med 30 miljarder kronor (se tabell 8.6). Det nedreviderade budgetsaldot för 2025 förklaras i huvudsak av nedjusterade inkomster om 26 miljarder kronor, men även till viss del av något uppjusterade utgifter. Tabell 8.6Uppföljning av statens budgetsaldo 2024 och 2025 Miljarder kronor Utfall 2024 Prognos 2025 BP252024 BP252025 Jmf. medBP252024 Jmf. medBP252025 Inkomster1 1 273 1 348 1 303 1 374 -31 -26 Utgifter m.m. 1 377 1 432 1 396 1 428 -19 4 varav utgifter exkl. statsskuldsräntor2 1 319 1 407 1 337 1 402 -17 5 varav statsskuldsräntor m.m.3 45 29 47 29 -2 1 varav Riksgäldskontorets nettoutlåning -2 -4 12 -3 -14 -2 varav kassamässig korrigering 14 0 0 0 14 0 Statens budgetsaldo -104 -85 -93 -55 -12 -30 1 Summan av inkomsttyperna 1000–7000. 2 Utgifterna inom utg.omr. 1–25 samt 27, inkl. förändring av anslagsbehållningar. 3 Avser utgifterna inom utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. Den offentliga sektorns finanser I detta avsnitt redovisas prognoser för den offentliga sektorns finanser, däribland finansiellt sparande, finansiell nettoförmögenhet och skuldutveckling. Redovisningen görs såväl för den totala konsoliderade offentliga sektorn som för delsektorerna staten, ålderspensionssystemet och kommunsektorn. Att den offentliga sektorn är konsoliderad innebär att transfereringar mellan de olika delsektorerna räknas av. Avsnittet innehåller även en jämförelse mellan olika bedömares prognoser för det finansiella respektive det strukturella sparandet. Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 1. Regeringens prognoser för de offentliga finansernas utveckling baseras på prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i avsnitt 3. Prognoserna för de offentliga finanserna inkluderar åtgärder som föreslås eller aviseras i denna proposition eller i propositionen Vårändringsbudget för 2025 (prop. 2024/25:99), propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146), propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget (prop. 2024/25:156) samt tidigare beslutade och aviserade åtgärder. Bortom budgetåret baseras prognoserna på antagandet att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomförs under prognosperioden. Prognosen på Maastrichtskulden är baserad på publicerad statistik t.o.m. den 31 mars 2025. Övriga prognoser, som t.ex. prognosen för finansiellt sparande, är baserade på publicerad statistik t.o.m. den 10 mars 2025, och redovisat utfall är i enlighet med publicerad statistik den 31 mars 2025. Sammanfattning Den utveckling av de offentliga finanserna som kunde ses 2024 väntas fortsätta även 2025. Den offentliga sektorns utgifter bedöms fortsätta växa, om än i svagare takt, till följd av eftersläpande effekter av de senaste årens höga inflation. Finanserna belastas även av åtgärder som att stärka Sveriges försvarsförmåga, stötta den ekonomiska återhämtningen samt stöd till Ukraina. Den förväntat starkare konjunkturen medför att sparandet förstärks fr.o.m. 2026. De offentliga finanserna stärks även av att endast aviserad eller beslutad finanspolitik inkluderas i prognoserna för dessa år. Det strukturella sparandet bedöms avvika från överskottsmålet 2025 och 2026. Avvikelsen bedöms dock vara motiverad, bl.a. mot bakgrund av att stödet till Ukraina är temporärt och att svensk ekonomi bedöms befinna sig i tydlig lågkonjunktur båda dessa år. Därefter väntas det strukturella sparandet stärkas 2027 och 2028. Det finansiella sparandet väntas bli negativt i staten 2025 och 2026 och i kommunsektorn under hela prognosperioden. Ålderspensionssystemet bedöms redovisa ett överskott under hela prognosperioden. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld bedöms ha ökat relativt kraftigt mellan 2023 och 2024, både skuldsättningen i stat och kommunsektor bidrog till den snabba ökningen. Bruttoskulden prognostiseras fortsätta öka fram t.o.m. 2027 men i successivt långsammare takt än BNP, vilket bl.a. följer av att prognoserna baseras på antagandet om att inkludera endast aviserad eller beslutad finanspolitik. Inledning Redovisningen av den offentliga sektorns finanser följer generellt principerna i nationalräkenskaperna (NR). I EU bygger NR på den s.k. ENS 2010-manualen som är en del av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen. Skatter och statsbidrag redovisas dock enligt den ordning som gällde innan ENS 2010-manualen infördes. Därmed överensstämmer redovisningen av skatter och statsbidrag i detta avsnitt bättre med redovisningen i statens budget och den kommunala redovisningen än med NR:s redovisningsprinciper. Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn och dess delsektorer påverkas inte av denna avvikelse. Redovisningen av inkomster och utgifter för den konsoliderade offentliga sektorn påverkas inte heller. I samband med att NR fr.o.m. 2014 gick över till ENS 2010, ändrades benämningarna på flera sektorer i NR. I regeringens ekonomiska propositioner används dock de äldre men vedertagna benämningarna offentlig sektor (som i NR numera benämns offentlig förvaltning), stat (statlig förvaltning), ålderspensionssystem (sociala trygghetsfonder) och kommunsektor (kommunal förvaltning). Den offentliga sektorns finanser De offentliga finanserna försvagades mellan 2023 och 2024. Lågkonjunkturen innebar att intäkterna från skatter växte relativt långsamt eftersom viktiga skattebaser, som exempelvis hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar, utvecklades svagt. Den offentliga sektorns utgifter ökade kraftigt i spåren av den tidigare höga inflationen. Vidare ökade utgifterna till följd av genomförda åtgärder för att stärka Sveriges försvarsförmåga och fortsatt stödja Ukraina. Även ett kapitaltillskott till Riksbanken bidrog till att utgifterna blev högre i förhållande till 2023. Underskottet i de offentliga finanserna växte därmed relativt kraftigt 2024 i förhållande till 2023 (se diagram 9.1). Diagram 9.1Den offentliga sektorns finansiella och strukturella sparande Procent av BNP resp. potentiell BNP. Utfall för det finansiella sparandet 2000–2024, prognos 2025–2028 Anm.: För det strukturella sparandet utgör hela perioden en bedömning och utfall saknas. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Återhämtningen i ekonomin, som väntas ta fart under 2025, medför att intäkter från skatt på bl.a. konsumtion förstärker de offentliga finanserna samtidigt som en lägre inflation dämpar kostnadsutvecklingen i den offentliga sektorn. Dock medför åtgärder för att stödja ekonomins återhämtning samt fortsatt ökade satsningar inom försvarsområdet och stöd till Ukraina att finanserna belastas. Underskottet i de offentliga finanserna bedöms vara relativt oförändrat mellan 2024 och 2025. I takt med att återhämtningen i ekonomin fortsätter 2026 väntas de offentliga finanserna stärkas. Förstärkningen beror på att skatteintäkterna växer i en snabbare takt och att utgiftsökningen dämpas när konjunkturen stärks och effekter av den tidigare höga inflationen avtar. Att prognosen baseras på principen att enbart beslutade och aviserade åtgärder inkluderas medför att de offentliga finanserna förstärks ytterligare fr.o.m. 2026 (se tabell 9.1). Det finansiella sparandet bedöms vända till ett överskott 2027 och förstärkas ytterligare 2028. Tabell 9.1Den konsoliderade offentliga sektorns finanser Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för det finansiella sparandet 2000–2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Inkomster 3 052 3 170 3 322 3 475 3 613 Procent av BNP 47,3 47,3 47,3 47,4 47,5 Skatter och avgifter 2 635 2 735 2 875 3 013 3 132 Kapitalinkomster 98 102 102 102 103 Övriga inkomster 319 333 344 360 378 Utgifter 3 148 3 256 3 361 3 459 3 578 Procent av BNP 48,8 48,6 47,8 47,1 47,1 Utgifter exkl. räntor 3 093 3 203 3 310 3 410 3 532 Räntor1 55 53 51 49 46 Finansiellt sparande -96 -86 -39 16 34 Procent av BNP -1,5 -1,3 -0,6 0,2 0,4 Strukturellt sparande Procent av potentiell BNP -0,3 -0,7 -0,3 0,3 0,4 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid med totalen. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Det strukturella sparandet försvagas 2025 Det strukturella sparandet är en skattning av vad det finansiella sparandet skulle vara om det inte påverkades av konjunkturläget eller av händelser som ger upphov till engångseffekter, t.ex. en större tillfällig inbetalning som stärker sparandet ett enskilt år. Eftersom det strukturella sparandet inte påverkas av konjunkturen kan den direkta effekten av den aktiva finanspolitiken urskiljas tydligare i det strukturella sparandet än i det finansiella sparandet. Det strukturella sparandet bedöms avvika från överskottsmålet 2025 och 2026. Som andel av potentiell BNP bedöms det strukturella sparandet uppgå till -0,7 procent 2025 och -0,3 procent 2026. En avvikelse från överskottsmålet bedöms dock vara motiverad, bl.a. mot bakgrund av att stödet till Ukraina är temporärt och att svensk ekonomi bedöms befinna sig i lågkonjunktur båda dessa år (se även uppföljningen av överskottsmålet i avsnitt 5.1). Det strukturella sparandet bedöms successivt förstärkas fr.o.m. 2026. Förstärkningen är en följd av regeringens princip att endast inkludera aviserad eller beslutad finanspolitik i prognosen, vilket medför att den s.k. automatiska budgetförstärkningen delvis får effekt, dvs. att en stor del av de offentliga utgifterna är nominellt oförändrade medan skatteintäkterna ökar i takt med BNP. Den del av skillnaden mellan det finansiella och strukturella sparandet som beror på konjunkturen motsvaras i tabell 9.2 av raderna automatiska stabilisatorer och skattebasernas sammansättning. Därtill skiljer sig det finansiella och strukturella sparandet åt på grund av engångseffekter (om posterna 2–4 i tabell 9.2 subtraheras från post 1 fås post 5). En automatisk stabilisator avser t.ex. ersättningssystem eller skatteregler vars utformning gör att den samlade efterfrågan i ekonomin automatiskt dämpas vid en hög tillväxt och hålls uppe vid en låg tillväxt. Exempelvis minskar hushållens disponibla inkomster i mindre utsträckning än den ekonomiska aktiviteten generellt i en lågkonjunktur, eftersom ersättningarna för exempelvis arbetslöshet ökar. På så sätt stabiliseras efterfrågan automatiskt i ekonomin. De automatiska stabilisatorerna räknas av vid bedömningen av det strukturella sparandet, eftersom de varierar med konjunkturen. Svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur, och BNP-gapet, som är ett samlat mått på resursutnyttjandet i ekonomin, väntas vara negativt 2025 och 2026 (post 7 i tabellen). Det medför att de automatiska stabilisatorerna (post 2) bedöms ge en negativ påverkan på det finansiella sparandet 2025 och 2026. Tabell 9.2Finansiellt och strukturellt sparande Procent av BNP om inte annat anges 2024 2025 2026 2027 2028 1 Finansiellt sparande -1,5 -1,3 -0,6 0,2 0,4 2 Automatiska stabilisatorer -0,3 -0,5 -0,2 0,0 0,0 3 Skattebasernas sammansättning -0,5 -0,1 0,0 0,0 0,0 4 Engångseffekter -0,4 0,0 0,0 0,0 0,0 5 Strukturellt sparande, procent av potentiell BNP -0,3 -0,7 -0,3 0,3 0,4 6 BNP-gap, procent av potentiell BNP -2,0 -1,3 -0,5 0,0 0,0 7 BNP-gap i trendpriser, procent av potentiell BNP -0,5 -0,9 -0,3 0,0 0,0 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Konjunkturen påverkar även den offentliga sektorns finansiella sparande genom skattebasernas sammansättning, som bedöms bidra negativt till det finansiella sparandet 2025. Denna effekt räknas också bort från det strukturella sparandet (post 3). År 2024 försämrades det finansiella sparandet till följd av kapitaltillskottet till Riksbanken, vilket klassificeras som en engångseffekt. I övrigt bedöms det inte finnas någon engångseffekt som påverkar det finansiella sparandet (post 4) fram t.o.m. 2028. Vid beräkningarna av det strukturella sparandet används BNP-gapet som indikator för konjunkturutvecklingen i ekonomin, dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Regeringen har valt att justera priseffekten genom att använda trendpriser vid bedömningen av potentiell BNP i löpande pris (se BNP-gap med respektive metod i posterna 6 och 7 i tabellen). Denna justering jämnar ut utvecklingen av det strukturella sparandet över tid. Utan denna justering skulle för-ändringarna av det strukturella sparandet vara kraftigare mellan enskilda år, till följd av den höga inflationen. Justeringen bedöms därmed ge jämnare finanspolitiska förutsättningar mellan åren. För mer information, se Finansdepartementets rapport Metod för beräkning av strukturellt sparande i offentlig sektor, april 2024 på regeringen.se. Finanspolitiken bedöms sammantaget vara något expansiv 2025 I detta avsnitt redovisas en analys av hur finanspolitiken väntas påverka den allmänna efterfrågan i ekonomin de närmaste åren. Analyser av detta slag är dock osäkra och i avsnittet förutsätts alla finanspolitiska åtgärder få samma effekt på efterfrågan. I praktiken kan dock två finansiellt sett lika kostsamma åtgärder påverka efterfrågan på olika sätt. Finanspolitikens effekt på efterfrågan i ekonomin mäts vanligen genom att analysera dess inriktning och ställning. Det finansiella sparandet kan användas för att analysera de offentliga finansernas totala effekter på efterfrågan, inklusive de s.k. automatiska stabilisatorerna, och inte enbart effekten av finanspolitiska beslut. För att få en mer precis uppskattning av finanspolitikens effekt på efterfrågan används därför ofta det strukturella sparandet i dessa analyser. Finanspolitikens ställning mäts genom att jämföra det strukturella sparandets nivå med överskottsmålet och indikerar finans-politikens effekt på efterfrågan i förhållande till ett genomsnittligt år. Finanspolitikens inriktning mäts som förändringen av strukturellt sparande och indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till föregående år. I tabell 9.3 redovisas den årliga förändringen av det strukturella och det finansiella sparandet. Skillnaden mellan förändringen av det finansiella sparandet och förändringen av det strukturella sparandet utgörs av nettoeffekten av de automatiska stabilisatorerna, dvs. konjunkturlägets effekter på sparandet, och skattebasernas sammansättning samt engångseffekter (posterna 8–10 i tabellen). År 2025 bedöms resursutnyttjandet i ekonomin öka (post 17 i tabellen), men de automatiska stabilisatorerna fortsätter att belasta det finansiella sparandet (post 8 i tabellen). Skattebasernas sammansättning bedöms bli mer gynnsam för det finansiella sparandet 2025 (post 9 i tabellen). Frånvaron av engångseffekter bidrar också till att stärka det finansiella sparandet 2025 i jämförelse med 2024, eftersom 2024 belastades av ett kapitaltillskott till Riksbanken (post 10 i tabellen). Den årliga förändringen av det strukturella sparandet (post 11 i tabell 9.3) kan i sin tur fördelas på ett antal andra komponenter (posterna 12–16). En av dessa komponenter är hur den aktiva finanspolitiken förändras från år till år. Den aktiva finanspolitiken ger ett negativt bidrag till det strukturella sparandet 2025 (post 12). I tabell 9.3 redovisas den samlade budgeteffekten av aktiva finanspolitiska åtgärder i förhållande till föregående år, dvs. de sammanräknade inkomsterna och utgifterna för alla åtgärder som har beslutats av riksdagen samt föreslås eller aviseras i denna proposition, i propositionen Vårändringsbudget för 2025, propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina och propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget. Utvecklingen i ålderspensionssystemet och i kommunsektorn, dvs. kommuner och regioner, bidrar sammantaget till att det strukturella sparandet förstärks 2025 (post 14 och post 15 i tabell 9.3). Utvecklingen av det strukturella sparandet förklaras också av att nettointäkterna från kapital (post 13) bidrar något positivt 2025. Om förändringen av det strukturella sparandet är nära noll indikerar det att finans-politiken, utöver effekten av de automatiska stabilisatorerna, har en neutral effekt på resursutnyttjandet i ekonomin det aktuella året. Om det strukturella sparandet i stället ökar eller minskar indikerar det att finanspolitiken har en åtstramande respektive expansiv effekt på resursutnyttjandet. Finanspolitikens ställning bedöms i sin tur genom att ställa det strukturella sparandet i relation till överskottsmålet. För 2025 väntas det strukturella sparandet uppgå till -0,7 procent av potentiell BNP, vilket är en minskning med 0,4 procentenheter från 2024 (post 11). Den sammantagna finanspolitiken 2025 bedöms vara något expansiv (se även avsnitt 5.1 om finanspolitikens stabiliseringspolitiska effekt). Tabell 9.3Förändring av det strukturella sparandet Procent av BNP respektive potentiell BNP 2025 2026 2027 2028 7 Förändring av finansiellt sparande 0,2 0,7 0,8 0,2 8 Förändring av automatiska stabilisatorer -0,2 0,3 0,2 0,0 9 Förändring av skattebasernas sammansättning 0,4 0,1 0,0 0,1 10 Förändring av engångseffekter 0,4 0,0 0,0 0,0 11 Förändring av strukturellt sparande, procent av potentiell BNP -0,4 0,4 0,6 0,2 12 varav aktiv finanspolitik -0,6 0,1 0,0 0,0 13 varav kapitalnetto 0,1 0,0 0,0 0,0 14 varav kommunsektorns finanser 0,3 -0,1 -0,1 -0,1 15 varav ålderspensionssystemets finanser -0,1 0,1 0,0 0,0 16 varav övrigt -0,1 0,2 0,7 0,3 17 BNP-gap, förändring i procentenheter 0,6 0,9 0,5 -0,1 8 BNP-gap i trendpriser, förändring i procentenheter -0,4 0,6 0,4 0,0 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. Posterna 7–10 redovisas som andel av BNP, posterna 11–16 redovisas som andel av potentiell BNP. Källa: Egna beräkningar. Posten Övrigt innehåller bl.a. effekten av en underliggande automatisk budget-förstärkning. Utan att nya aktiva finanspolitiska beslut fattas ökar normalt skatteintäkterna i ungefär samma takt som BNP i löpande priser, medan de statliga utgifterna ökar något långsammare. Anledningen till att utgifterna ökar långsammare än BNP är att många transfereringar och andra anslag inte automatiskt räknas upp i takt med att ekonomin växer. Anslagen till de statliga myndigheterna kompenseras inte heller fullt ut för att lönerna ökar, eftersom en viss produktivitetsökning förutsätts i pris- och löneomräkningssystemet. Utan nya aktiva beslut förstärks därför normalt de offentliga finanserna. Den automatiska budgetförstärkningen tenderar att vara mycket varierande vid kraftiga konjunktursvängningar. Även inkomstförändringar som inte bedöms bero på konjunkturen ingår i posten. Posten Övrigt bedöms uppgå till i genomsnitt 0,4 procent av potentiell BNP 2026–2028. Tabell 9.4Samlade budgeteffekter av tidigare beslut och nu aktuella förslag och aviseringar i förhållande till det närmast föregående året Offentliga sektorns finansiella sparande. Miljarder kronor om inte annat anges 2024 2025 2026 2027 2028 Förändring av takbegränsade utgifter1 56,4 35,0 0,3 -2,4 2,9 Kapitaltillskott till Riksbanken 25,0 -25,0 0,0 0,0 0,0 Justering för olika redovisningsprinciper i statens budget och nationalräkenskaperna 0,7 -1,0 -3,2 -0,6 0,0 varav kapitaltillskott statliga bolag 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 varav lånefinansierade infrastrukturinvesteringar2 -0,1 -0,6 -1,2 0,0 0,0 Summa utgiftsförändringar3 82,0 9,1 -2,9 -3,0 2,9 Skatter, brutto4,5 -0,7 -26,3 6,5 0,0 -0,1 Indirekta effekter av skatter5 -1,2 -1,1 0,2 0,0 0,0 Övriga inkomstreformer -1,9 -1,6 -0,1 0,0 0,0 Summa inkomstförändringar, netto3,6 -3,8 -29,0 6,6 0,0 -0,1 Utgifts- och inkomstförändringar, effekt på offentliga sektorns finansiella sparande3 -85,8 -38,0 9,5 3,1 -3,0 Procent av BNP -1,3 -0,6 0,1 0,0 0,0 1 Avsnitt 7.3 innehåller en mer detaljerad genomgång av utvecklingen av de takbegränsade utgifterna. I tabell 7.4 redovisas budgeteffekterna per utgiftsområde. 2 Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg- och järnvägsobjekt. Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering. 3 För utgiftssidan innebär minustecken anslagsminskningar eller att temporära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstsidan innebär minustecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budget-effekten av åtgärder på utgifts- och inkomstsidan innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med det närmast föregående året. 4 Se tabell 6.2. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 6.2 men ska inte ingå i tabell 9.4 eftersom den visar budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen. 5 För åtgärder på skatteområdet beskriver bruttoeffekten den statiskt beräknade förändringen i intäkterna från den skatt som regeländringen avser. En indirekt effekt kan uppkomma om regeländringen påverkar andra skattebaser eller konsumentprisindex (om konsumentprisindex påverkas består den indirekta effekten bl.a. av att utgiftsnivån i olika offentliga transfereringssystem påverkas via prisbasbeloppet). 6 Exklusive indirekta effekter på inkomstsidan till följd av åtgärder på utgiftssidan. Källa: Egna beräkningar. Budgeteffekter av nya åtgärder sedan budgetpropositionen 2025 Nedan följer en översiktlig redovisning av budgeteffekterna för de offentliga finanserna av nya finanspolitiska åtgärder i förhållande till budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1). Utgångspunkten för redovisningen är att beslutade, föreslagna och aviserade ökningar och minskningar av anslag fullt ut motsvaras av en förändring av den faktiska förbrukningen av utgifter på anslagen. Nivån på den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkas även av andra förändringar, som i detta sammanhang inte definieras som nya förslag. Exempel på sådana förändringar är variationer i volymer i rättighetsbaserade transfereringssystem eller förändrade makroekonomiska förutsättningar. Sedan budgetpropositionen för 2025 har riksdagen beslutat om åtgärder efter förslag från regeringen i propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina (prop. 2024/25:94, bet. 2024/25:FiU29, rskr. 2024/25:144 och 145). Vidare har regeringen lämnat förslag och aviseringar med ekonomiska konsekvenser i Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina, samt lämnar förslag och aviseringar med ekonomiska konsekvenser i propositionerna Vårändringsbudget för 2025 och Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget. I tabell 9.5 ingår de förslag i propositionerna som avser nya åtgärder och finansiering. Sammantaget innebär detta att de takbegränsade utgifterna ökar med ca 9,9 miljarder kronor 2025, samt att inkomsterna minskar med ca 4,4 miljarder kronor 2025. Det finansiella sparandet beräknas försvagas med ca 14,2 miljarder kronor 2025. Vissa av åtgärderna beräknas ha ekonomiska konsekvenser även efter budgetåret. För 2026–2028 innebär dessa att det finansiella sparandet försvagas med 1,6 miljarder kronor 2026 och 13,0 respektive 6,8 miljarder kronor 2027 och 2028. Tabell 9.5Budgeteffekter av föreslagna och aviserade åtgärder sedan budgetpropositionen för 2025 Offentliga sektorns finansiella sparande. Miljarder kronor om inte annat anges 2025 2026 2027 2028 Förändring av takbegränsade utgifter1 9,9 1,6 13,0 6,8 Justering för olika redovisningsprinciper i statens budget och nationalräkenskaperna 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa utgiftsförändringar 9,9 1,6 13,0 6,8 Skatter, netto -4,4 0,0 0,0 0,0 Övriga inkomstreformer 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa inkomstförändringar, netto -4,4 0,0 0,0 0,0 Förändring finansiellt sparande offentlig sektor -14,2 -1,6 -13,0 -6,8 Procent av BNP -0,2 0,0 -0,2 -0,1 1 Se avsnitt 7.5 och tabell 7.14 för en mer detaljerad genomgång per utgiftsområde av de förslag som påverkar budgetens utgiftssida. I tabell 9.5 ingår inte de budgeteffekter i tabell 7.14 om sammanlagt 2,9 miljarder kronor 2025 som avser regelstyrda anslag och som följer av förändringar av volym och makroekonomiska förutsättningar. Källa: Egna beräkningar. Statens finanser I detta avsnitt redovisas statens finanser enligt NR. Prognoserna utgår från de prognoser för statens budgetsaldo som redovisas i avsnitt 8. Skillnaden mellan de båda redovisningarna består främst i att statens budgetsaldo visar statens lånebehov med omvänt tecken och därmed dess påverkan på statsskulden. Statens finansiella sparande visar i stället förändringen av statens finansiella förmögenhet, exklusive effekten av värdeförändringar. Från budgetsaldo till statens finansiella sparande I tabell 9.6 framgår att det förekommer väsentliga skillnader mellan statens budgetsaldo enligt budgetredovisningen och det finansiella sparandet enligt NR. Det finansiella sparandet påverkas inte av försäljningar eller köp av finansiella tillgångar, t.ex. aktier, eller ökad utlåning eftersom sådana transaktioner inte förändrar den finansiella förmögenheten. Däremot påverkas budgetsaldot och statsskulden av sådana transaktioner. Förutom denna skillnad avviker det finansiella sparandet också i flera andra avseenden från budgetsaldot. Bland annat redovisas budgetsaldot kassamässigt, medan det finansiella sparandet redovisas enligt NR:s principer som innebär en periodiserad redovisning. Denna skillnad påverkar framför allt redovisningen av skatteinkomster och ränteutgifter. Tabell 9.6Statens budgetsaldo och finansiella sparande Miljarder kronor. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Budgetsaldo -104 -85 -41 -15 12 Till finansiellt sparande Periodisering av skatter 25 6 -7 -6 -16 Räntor, periodisering, kursvinster/-förluster -3 6 9 14 16 Köp och försäljning av aktier, extra utdelningar m.m.1 -4 -6 -5 -5 -5 Övriga finansiella transaktioner m.m. 15 -6 2 26 28 Finansiellt sparande -71 -84 -42 14 35 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. 1 Inkluderar justeringar avseende Riksbankens inlevererade överskott. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Faktorer under posten Övriga finansiella transaktioner m.m. medför att budgetsaldot enligt statsbudgetredovisningen var högre 2024 än det finansiella sparandet enligt NR. Skattebetalningar beräknas ha blivit lägre enligt budgetredovisningen. Periodiseringar av räntebetalningar och extrautdelningar från Telia Company AB medförde att budgetsaldot i stället förstärktes i förhållande till det finansiella sparandet. Övriga finansiella transaktioner m.m. försvagade budgetsaldot i förhållande till det finansiella sparandet. Detta rör bl.a. myndighetsupplåning samt periodiserade betalningar från EU avseende Faciliteten för återhämtning och resiliens. I budgetredovisningen redovisas dessa betalningar kassamässigt när de genomförs, medan flödena periodiseras i NR så att intäkterna redovisas vid den tidpunkt då kostnaderna uppstår. Dessa medel väntas betalas ut från EU under 2025 och 2026 (se även avsnitt 9.9). År 2025 och 2026 väntas budgetsaldot vara samstämmigt med det finansiella sparandet, då posterna i tabell 9.6 i stor utsträckning tar ut varandra. Ränteperiodiseringar och myndighetsupplåning bidrar däremot till att skillnaderna mellan budgetredovisningen och NR:s redovisning återigen ökar 2027 och 2028. Fortsatt ansträngda finanser i staten År 2024 försvagades det finansiella sparandet i staten. De åtgärder som genomfördes 2024 medförde att utgifterna växte snabbt i förhållande till 2023. Vidare ledde eftersläpande effekter av föregående års höga inflation till att utgifterna ökade i snabb takt. Samtidigt medförde konjunkturnedgången att framför allt inkomster från konsumtionsskatter växte i långsam takt. Statens finanser väntas försvagas ytterligare 2025 jämfört med 2024 (se tabell 9.7tabell 9.7). Det finansiella sparandet tyngs bl.a. av de fortsatta satsningarna som genomförs inom områden som försvar och rättsväsende. Likaså innebär åtgärderna för att stödja ekonomins återhämtning samt fortsatt stöd till Ukraina att underskottet i statens finanser växer. Eftersläpande effekter av tidigare års höga inflation medför att kostnadsutvecklingen fortsätter att öka. Dock upphör kapitaltillskottet till Riksbanken samtidigt som den förväntade återhämtningen i ekonomin medför att intäkterna från bl.a. skatt på konsumtion växer snabbare 2025. Detta bidrar till att hålla nere underskottet i statens finanser. Från och med 2026 väntas en förstärkning av det finansiella sparandet i staten. Det beror bl.a. på att endast den finanspolitik som hittills har beslutats, föreslagits eller aviserats är inkluderad i prognosen. Det beror också på att den ekonomiska aktiviteten väntas öka snabbare efter några års lågkonjunktur. Det finansiella sparandet väntas dock vara negativt även 2026. Efterföljande år prognostiseras en förstärkning av statens finanser. Utökade satsningar inom försvar och infrastruktur medför dock att förstärkningen mattas av mellan 2027 och 2028. Tabell 9.7Statens inkomster och utgifter Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Inkomster 1 578 1 628 1 705 1 780 1 850 Procent av BNP 24,5 24,3 24,3 24,3 24,3 Skatter och avgifter 1 354 1 397 1 473 1 541 1 603 Kapitalinkomster 34 34 33 32 32 Övriga inkomster 190 197 199 206 214 Utgifter 1 649 1 712 1 747 1 767 1 816 Procent av BNP 25,6 25,6 24,9 24,1 23,9 Utgifter exkl. räntor 1 621 1 685 1 722 1 741 1 790 Procent av BNP 25,1 25,2 24,5 23,7 23,5 Ränteutgifter1 28 27 26 25 25 Finansiellt sparande -71 -84 -42 14 35 Procent av BNP -1,1 -1,3 -0,6 0,2 0,5 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Ålderspensionssystemets finanser Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet bedöms uppgå till 0,4 procent av BNP 2025, vilket är något lägre än 2024. Försvagningen av sparandet beror på att pensionsutbetalningarna väntas öka mer än avgiftsinkomsterna, främst på grund av att inkomstindex bedöms öka mer än lönesumman. Sparandet väntas åter stärkas 2026 och i genomsnitt uppgå till 0,6 procent av BNP 2026–2028 (se tabell 9.8). I ålderspensionssystemet väntas ett negativt avgiftsnetto fram t.o.m. 2025, dvs. avgiftsinkomsterna väntas vara lägre än pensionsutbetalningarna. Avgiftsnettot bedöms stärkas 2026, då avgiftsinkomsterna väntas öka snabbare än pensionsutgifterna till följd av att lönesumman bedöms öka snabbare än inkomstindex. Kapitalinkomsterna i ålderspensionssystemet väntas fortsatt bli högre än det negativa avgiftsnettot, vilket gör att det finansiella sparandet väntas öka successivt under prognosperioden. Under 2026–2028 väntas avgiftsnettot i stort uppvisa balans. Tabell 9.8Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Avgifter 358 370 389 406 421 Pensioner -364 -381 -388 -405 -422 Avgiftsnetto -6 -10 0 1 -1 Räntor, utdelningar 41 44 46 47 48 Förvaltningsutgifter m.m. -6 -6 -6 -6 -6 Finansiellt sparande 29 28 40 42 41 Procent av BNP 0,5 0,4 0,6 0,6 0,5 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utgifterna i ålderspensionssystemet väntas öka de närmaste åren till följd av att pensionärerna väntas bli fler och att pensionerna i genomsnitt väntas bli högre. År 2026–2028 väntas pensionsutbetalningarna öka med i genomsnitt 3,5 procent per år. Avgiftsinkomsterna, som är starkt kopplade till lönesumman i ekonomin (summan av utbetalda löner inklusive företagarinkomster), väntas öka i snabbare takt än pensionsutbetalningarna, i genomsnitt med 4,4 procent per år under samma period. De avgiftsinkomster som finansierar systemet är ålderspensionsavgiften från arbetsgivare och egenföretagare samt den allmänna pensionsavgiften (se tabell 9.9). Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas också förstärkas under prognosåren till följd av den s.k. riktåldersreformen, som bl.a. innebär att den lägsta åldern som ger rätt till allmän inkomstgrundad pension höjs 2026, efter att också ha höjts 2020 och 2023 (prop. 2018/19:133, bet. 2019/20:SfU5, rskr. 2019/20:10; prop. 2018/19:91, bet. 2018/19:AU12, rskr. 2018/19:276; prop. 2021/22:181, bet. 2021/22:SfU25, rskr. 2021/22:331). För 2023 medförde de justerade åldersgränserna att den lägsta åldern för att ta ut inkomstgrundad ålderspension ändrades till 63 år, att åldersgränserna för grundskyddet och angränsande trygghetssystem ändrades från 65 till 66 år och att åldern för arbetstagarens rätt att kvarstå i anställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, den s.k. LAS-åldern, ändrades från 68 till 69 år. Även vissa åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet följdjusterades 2023 och kommer att följdjusteras 2026. År 2026 knyts flera av de ändrade åldersgränserna till riktåldern för pension, som då beräknas vara 67 år. Tabell 9.9Ålderspensionssystemets avgiftsinkomster Miljarder kronor. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Allmän pensionsavgift 161 166 175 183 190 Ålderspensionsavgift, arbetsgivare 165 173 182 191 199 Ålderspensionsavgift, egenföretagare 3 3 3 3 3 Statlig ålderspensionsavgift 28 27 28 29 30 Avgiftsinkomster 358 370 389 406 421 Anm. Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Kommunsektorns finanser Kommunsektorns finanser regleras av balanskravet och kravet på en god ekonomisk hushållning i kommunallagen (2017:725). Enligt balanskravet får kommuners och regioners resultat som huvudregel inte vara negativt. Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå god ekonomisk hushållning behöver resultatet i regel vara högre (se avsnitt 5.4). Skillnaden mellan resultatet och det finansiella sparandet förklaras till största delen av att investeringar, men inte avskrivningar, ingår som utgifter i det finansiella sparandet. I resultatet ingår inte investeringsutgifter, men däremot avskrivningar. Det kan även finnas periodiseringsskillnader för olika inkomster och utgifter mellan det finansiella sparandet och resultatet. I regeringens prognos för kommunsektorns finanser antas utgifterna på sikt utvecklas på ett sätt som är förenligt med balanskravet. På några års sikt antas i normalfallet kommunsektorn som helhet även redovisa ett resultat som bedöms vara i linje med god ekonomisk hushållning. Vidare antas den genomsnittliga kommunalskattesatsen vara oförändrad. Prognosen grundar sig även på ett antagande om oförändrad politik på statlig nivå, utöver tidigare beslutade och nu föreslagna samt aviserade förändringar av statsbidragen. Därigenom blir skatteunderlagets tillväxt viktig för utvecklingen av kommunsektorns inkomster i prognosen. Eftersom kommunsektorn i normalfallet antas redovisa ett resultat i linje med balanskravet och god ekonomisk hushållning på några års sikt blir utvecklingen av skatteunderlaget vanligtvis styrande för prognosen för utgifterna. Ett relativt svagt resultat och finansiellt sparande i kommunsektorn 2024 Efter flera år med starka kommunala finanser redovisade kommunsektorn ett svagare resultat och finansiellt sparande under 2023 och 2024. Sektorn redovisade 2024 ett preliminärt resultat efter finansiella poster om ca 6 miljarder kronor, vilket var en minskning med ca 7 miljarder kronor jämfört med 2023. Resultatet var även lägre än genomsnittet för 2000–2022 (se diagram 9.2). Det försämrade resultatet 2024 beror främst på ökade verksamhets- och pensions-kostnader till följd av den höga inflationen. Kommunernas resultat efter finansiella poster 2024 var knappt 16 miljarder kronor, medan regionernas motsvarande resultat var ca -10 miljarder kronor. Det svagare resultatet i regionerna förklaras bl.a. av att regionerna har drabbats hårdare av de ökade pensionskostnaderna då fler högavlönade arbetar i regionerna. Enligt NR var kommunsektorns utgifter större än inkomsterna 2024, och sektorns finansiella sparande uppgick till ca -54 miljarder kronor, eller ca -0,8 procent av BNP. Jämfört med 2023 förbättrades det finansiella sparandet 2024 något. Diagram 9.2Finansiellt sparande och ekonomiskt resultat i kommunsektorn Miljarder kronor. Utfall 2000–2024, prognos 2025–2028 Anm.: Skillnaden mellan resultat och sparande beror på att resultatet redovisas enligt den kommunala bokföringen med samma utgångspunkter som redovisningen inom näringslivet, medan det finansiella sparandet redovisas enligt NR:s principer. Skillnaden förklaras i huvudsak av att investeringar påverkar sparandet, medan resultatet endast påverkas av avskrivningar. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Ett resultat i linje med god ekonomisk hushållning väntas 2025 Utfall från NR för 2024 visar att kommunsektorn, trots stigande kostnader, har prioriterat verksamhet framför resultat då både konsumtion och investeringar ökade. När inflationen är lägre och konjunkturen väntas återhämta sig bedöms kommunsektorns finanser stärkas. Resultatet väntas därför stärkas 2025 och motsvara en nivå som är förenlig med god ekonomisk hushållning under hela prognosperioden. Även det finansiella sparandet väntas förbättras, men förbli negativt under hela prognosperioden 2025–2028 (se tabell 9.10). Från 2027 väntas inkomster och utgifter växa i ungefär samma takt, vilket gör det finansiella sparandet relativt stabilt. Tabell 9.10Kommunsektorns finanser Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Totala inkomster 1 488 1 543 1 591 1 645 1 695 Utveckling i procent 4,9 3,7 3,1 3,4 3,0 Skatter 928 969 1 016 1 067 1 108 Kommunal fastighetsavgift 24 25 26 27 28 Statsbidrag exkl. kompensation för mervärdesskatt 287 288 278 269 265 varav generella bidrag 168 167 168 165 165 varav riktade bidrag 119 121 110 105 100 Kapitalinkomster 24 24 24 23 23 Övriga inkomster1 225 236 248 259 271 varav kompensation för mervärdesskatt 90 94 97 100 102 Totala utgifter 1 542 1 574 1 629 1 685 1 736 Utveckling i procent 4,3 2,1 3,5 3,5 3,0 Konsumtion 1 242 1 266 1 321 1 372 1 425 Investeringar 176 181 183 188 194 Transfereringar 96 102 105 107 103 Övriga utgifter2 28 24 20 18 15 Finansiellt sparande -54 -31 -37 -40 -41 Procent av BNP -0,8 -0,5 -0,5 -0,5 -0,5 Resultat efter finansiella poster 6 29 28 30 31 Procent av skatter och generella statsbidrag 0,6 2,6 2,4 2,4 2,4 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. 1 Kommunsektorns kompensation för mervärdesskatt är inkluderad i övriga inkomster men inte i statsbidragen. 2 Inkluderar nettoköp av fastigheter. Eftersom försäljningen vanligtvis överstiger köp är denna nettopost negativ, vilket minskar de redovisade utgifterna med några miljarder kronor per år. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Kommunsektorns skatteinkomster väntas öka i snabbare takt från och med 2025 Kommunsektorns inkomster består framför allt av intäkter från skatt på arbete och statsbidrag. Till följd av en svag konjunktur ökade kommunernas skatteunderlag 2024 något långsammare än den genomsnittliga tillväxttakten de senaste tio åren. I takt med att konjunkturen stärks väntas skatteinkomsterna fram till 2027 åter växa i något snabbare takt än genomsnittet. Vid förändringar av skattelagstiftningen som påverkar det kommunala skatteunderlaget neutraliseras i regel effekterna av förändringarna genom att nivån på de generella statsbidragen höjs eller sänks (s.k. skattereglering). I den nuvarande prognosen minskar de kommunala skatteinkomsterna, bl.a. på grund av det förhöjda grundavdraget, ytterligare förstärkning av det förhöjda grundavdraget samt sänkt ersättningsnivå för expertskatt avseende 2025. Samtidigt ökar de något till följd av höjd beloppsgräns vid avdrag för resor till och från arbetet avseende 2026. För att regeländringarna ska vara neutrala för kommunsektorns finanser justeras de generella statsbidragen med motsvarande belopp. Kommuner och regioner får bidrag från staten i form av dels generella, dels riktade statsbidrag. De generella statsbidragen ökade 2024, men väntas minska något fr.o.m. 2027 till följd av att tillfälliga satsningar avslutas. De riktade statsbidragen, som finansieras från ett flertal olika utgiftsområden, bedöms öka något 2025 till följd av satsningar inom bl.a. hälso- och sjukvård och utbildning, vilket ger ett ytterligare tillskott till kommuner och regioner. Sammantaget väntas de totala statsbidragen öka något 2025, men minska 2026–2028. Minskningen beror på att tillfälliga stöd avvecklas, i kombination med prognosantagandet om att enbart inkludera nu beslutade eller aviserade statsbidragsändringar. Kommunsektorns utgifter bedöms öka i långsammare takt Av kommunsektorns totala utgifter utgör kommunal konsumtion den största delen, dvs. välfärdstjänster inom främst vård, skola och omsorg. Kommunerna och regionerna har därutöver huvudsakligen utgifter för investeringar och vissa transfereringar, t.ex. ekonomiskt bistånd. Kommunal konsumtion bedöms växa något långsammare framöver Den kommunala konsumtionen fördelas mellan ett antal verksamhetsområden. Störst andel av konsumtionsutgifterna går till hälso- och sjukvård. Därefter följer utgifter för utbildning och omsorg. Den demografiska utvecklingen har stor betydelse för behovet av resurser inom olika välfärdstjänster. Om exempelvis antalet elever ökar behöver skolorna anställa fler lärare för att inte lärartätheten ska minska. Befolkningstillväxten väntas gradvis avta 2025–2028 och bli betydligt lägre än genomsnittet sedan 2010. Detta förklaras bl.a. av ett lägre barnafödande framöver. Samtidigt väntas antalet äldre fortsätta att öka betydligt snabbare än befolkningen i stort 2025–2028. Kommunala konsumtionsutgifter i fasta priser väntas växa ungefär i linje med ett historiskt genomsnitt 2025, även om utvecklingen är något svagare än 2024 (se diagram 9.3). I löpande priser väntas dock konsumtionen vara betydligt svagare än genomsnittet under 2000-talet. Det förklaras bl.a. av att pensionskostnaderna minskar efter några år med stora kostnadsökningar. Lägre pensionskostnader 2025 väntas bidra till att förbättra de ekonomiska förutsättningarna i kommunsektorn, och resultatet bedöms därför förbättras. Diagram 9.3Kommunala konsumtionsutgifter Årlig procentuell förändring. Utfall 2000–2024, prognos 2025–2028 Anm.: Kommunal konsumtion i fasta priser mäts till största delen med s.k. volymindex. Dessa påverkas främst av demografiska faktorer och är inte nödvändigtvis detsamma som hur mycket resurser kommunsektorn lägger på verksamheten. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utgifter för investeringar, räntor och transfereringar bedöms öka i måttlig takt framöver Kommunernas investeringsutgifter har ökat kraftigt sedan 2020, vilket till viss del förklaras av den höga inflationen. Samtidigt har många kommuner en växande äldre befolkning, vilket medför större behov inom sjukvården och äldreomsorgen. Äldre byggnader och infrastruktur behöver dessutom renoveras eller bytas ut. Investeringsutgifterna bedöms därför fortsätta öka de närmaste åren, men ökningstakten väntas bli lägre än genomsnittet under 2000-talet. Den höga investeringsnivån bidrar till att kommunsektorns skulder, där kommunerna står för den största andelen, bedöms öka då investeringarna till en viss del lånefinansieras. Investeringar som utförs av kommunala bolag, som enligt NR:s redovisning inte ingår i kommunsektorn, ökar till viss del också kommunsektorns skuldsättning. Det sker genom att kommunsektorn tar upp lån som vidareutlånas till dessa bolag. Ränteutgifterna, som har stigit det senaste året, antas minska gradvis under prognosperioden. Cirka 6 procent av kommunsektorns utgifter består av transfereringar till staten, företag och hushåll. Denna andel har minskat något de senaste åren men bedöms vara relativt oförändrad framöver. Transfereringarna till hushållen i form av ekonomiskt bistånd utgör knappt 1 procent av kommunsektorns utgifter, en andel som har minskat trendmässigt sedan 1993, när statistiken börjar. Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet Den offentliga sektorns nettoförmögenhet består av fasta produktionstillgångar och finansiella tillgångar, med avdrag för skulder. I detta avsnitt redovisas den finansiella förmögenheten, medan de reala tillgångarna redovisas i bilaga 1. Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet är positiv, eftersom ålders-pensionssystemets tillgångar i AP-fonderna överstiger de negativa ställningsvärden som staten och kommunsektorn tillsammans redovisar (se tabell 9.11). Den totala skulden inkluderar statens och kommunsektorns åtaganden för de förmånsbestämda tjänstepensionerna som har intjänats fr.o.m. 1998. De totala skulderna för de fonderade avgiftsbestämda tjänstepensionerna ingår, i likhet med premiepensionssystemet, inte i den offentliga sektorn, utan redovisas i försäkringssektorn. Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet väntas minska som andel av BNP mellan 2024 och 2025, bl.a. till följd av underskottet i det finansiella sparandet. Tabell 9.11Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet Procent av BNP. Utfall 2024, prognos 2025–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Staten 0,4 -0,2 0,1 0,9 2,0 Ålderspensionssystemet 33,9 33,6 33,2 32,9 32,9 Kommunsektorn -5,4 -5,3 -5,3 -5,4 -5,4 Offentlig sektor 28,9 28,0 28,0 28,4 29,5 Förändring 1,6 -0,8 -0,1 0,5 1,1 varav bidrag till förändringen varav finansiellt sparande -1,5 -1,3 -0,6 0,2 0,4 varav värdeförändringar m.m. 4,1 1,6 1,8 1,5 1,6 varav nominell BNP-förändring -1,0 -1,1 -1,3 -1,2 -1,0 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld väntas vara fortsatt stabil Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden, definieras av EU-regler och är det skuldbegrepp som används vid bedömningen av medlemsstaternas offentliga finanser inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. För Sverige innebär definitionen att skulden består av den konsoliderade statsskulden samt kommunsektorns och ålderspensionssystemets skulder på kapitalmarknaden, med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer. Inför att Sverige den 1 januari 1995 blev medlem i EU uppgick den konsoliderade bruttoskulden till närmare 70 procent av BNP (skuldkvoten). Sedan dess har skulden minskat kraftigt som andel av BNP och uppgick vid utgången av 2024 till knappt 34 procent av BNP (se diagram 9.4). En förhållandevis snabb skuldökning i kommunsektorn medförde dock att skuldkvoten vände upp mellan 2023 och 2024. Diagram 9.4Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld Utfall 2000–2023, prognos 2024–2028 Miljarder kronorProcent av BNP Anm.: Skuldnivån 2024 baseras på redovisat utfall 2025-03-31. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beror dels på det finansiella sparandet (som kan fördelas på primärt sparande och ränteutgifter), dels på faktorer som inte är kopplade till det finansiella sparandet. Det kan handla om periodiseringar och s.k. stock-flödesförändringar, som bl.a. utgörs av finansiella transaktioner i form av t.ex. köp och försäljning av finansiella tillgångar. Bruttoskulden väntas öka fram t.o.m. 2027 (se tabell 9.12) men gradvis långsammare än BNP, vilket bl.a. följer av att prognoserna baseras på antagandet om att inkludera endast aviserad eller beslutad finanspolitik. Tabell 9.12Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag till förändringen Procent av BNP om inte annat anges. Prognos 2024–2028 2024 2025 2026 2027 2028 Miljarder kronor 2 165 2 296 2 349 2 374 2 361 Procent av BNP 33,6 34,3 33,4 32,4 31,0 Förändring 2,0 0,7 -0,8 -1,1 -1,3 Bidrag till förändringen Primärt finansiellt sparande 0,9 0,7 0,0 -0,7 -0,9 Ränteutgifter 0,6 0,6 0,5 0,5 0,4 Stock-flöde 1,6 0,7 0,2 0,6 0,3 varav periodisering av räntor och skatter 0,4 0,1 -0,1 -0,1 -0,2 varav försäljning av aktier m.m. 0,0 -0,1 -0,1 -0,1 -0,1 varav övrigt 1,2 0,6 0,4 0,7 0,6 Nominell BNP-förändring -1,2 -1,3 -1,6 -1,4 -1,1 Anm.: Skuldnivån 2024 baseras på redovisat utfall 2025-03-31. Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Finansiellt sparande enligt olika bedömare I detta avsnitt redovisas en jämförelse mellan de senaste prognoserna för det finansiella och strukturella sparandet gjorda av regeringen i denna proposition, Konjunkturinstitutet (KI), Ekonomistyrningsverket (ESV), Riksbanken och Europeiska kommissionen. Vid en jämförelse av de olika bedömningarna är det viktigt att beakta att de har gjorts vid olika tidpunkter och kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken. Exempelvis gör KI prognoser på aktiv finanspolitik för åren efter budgetåret medan ESV endast inkluderar beslutade och aviserade åtgärder, vilket kan försvåra prognosjämförelser. Prognosjämförelse avseende det finansiella sparandet KI:s bedömning av den offentliga sektorns finansiella sparande för 2025 är mer optimistisk än regeringens (se tabell 9.13). Skillnaden rör i huvudsak olika syn på utgiftsutvecklingen. KI gör en mer försiktig bedömning av hur utgifterna utvecklas. En del av skillnaden kan förklaras av att KI inte har kunnat beakta de ändringar som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2025 samt att myndigheten endast har inkluderat de stöd till Ukraina som är specificerade enligt propositioner om extra ändringar i statens budget. Vidare bedömer KI att utgifterna i kommunsektorn utvecklas svagare än vad regeringen gör. Det är framför allt konsumtionsdeflatorn som är svagare enligt KI. För efterföljande år skiljer sig prognosprinciperna eftersom KI utgår från ett oförändrat offentligt åtagande i prognosen medan regeringen endast inkluderar beslutade och aviserade åtgärder. Trots dessa skillnader i antaganden om aktiv finanspolitik är prognoserna för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn förhållandevis lika, vilket till stor del kan härledas till den initiala skillnaden som kan ses för 2025. Även ESV:s prognos för det finansiella sparandet i offentlig sektor är mer optimistisk än regeringens, men inte lika positiv som KI:s prognos. ESV gör liksom KI bedömningen att utgifterna i staten och kommunsektorn växer långsammare än enligt regeringens prognos. Skillnaden är något större för 2025 beroende på att inte heller ESV har kunnat beakta förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2025. Europeiska kommissionens prognos är förhållandevis väl i linje med regeringens. Samtidigt gjordes bedömningen tidigare än övriga prognoser och bygger på väsentligt annorlunda information än inhemska bedömningar. Exempelvis har endast åtgärder som beslutats eller aviserats t.o.m. propositionen Höständringsbudget för 2024 (prop. 2024/25:2) kunnat beaktas. Detta medför att en jämförelse inte är helt rättvisande. Tabell 9.13Bedömningar av finansiellt sparande Procent av BNP 2025 2026 2027 2028 Regeringen -1,3 -0,6 0,2 0,4 KI inkl. åtgärder1 -0,4 -0,3 -0,1 0,2 ESV -0,8 -0,3 0,5 0,7 Riksbanken -1,3 -1,1 -0,9 – Europeiska kommissionen -1,4 -0,3 – – Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2025-04-15, Ekonomistyrningsverket (ESV) 2025-03-25, Konjunkturinstitutet (KI) 2025-03-26, Riksbanken 2025-03-20 och Europeiska kommissionen 2024-11-15. 1 KI räknar med åtgärder på 34, 47 resp. 31 miljarder kronor 2026–2028 utöver vad som har aviserats fram till beräkningarna i denna proposition. Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Riksbanken, Europeiska kommissionen och egna beräkningar. Prognosjämförelse avseende det strukturella sparandet I tabell 8.14 redovisas olika bedömares prognoser för den offentliga sektorns strukturella sparande. Vid en jämförelse mellan regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet finns det i vissa avseenden andra skillnader än vid en jämförelse mellan prognoserna för det finansiella sparandet. Regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet kan, utöver skillnader i prognoserna för det finansiella sparandet, bero på skillnader i bedömningen av ekonomins potentiella BNP-nivå och i beräkningsmetoder. En skillnad som framför allt kan få effekt på prognoserna enskilda år är att regeringen, till skillnad från övriga bedömare, vid bedömningen av potentiell BNP i löpande priser även justerar för eventuella konjunktureffekter av prisnivån i ekonomin. Övriga bedömare justerar inte för denna priskomponent. Till följd av den förväntat lägre inflationen har betydelsen av hur priskomponenten behandlas minskat. Vid en jämförelse mellan KI:s och regeringens beräkningar av det strukturella sparandet innevarande år förklaras dock skillnaden delvis av hur priskomponenten behandlas. Till följd av olika bedömningar av potentiella variabler blir skillnaden mellan KI:s och regeringens prognos ytterligare något större än vad som kan ses för det finansiella sparandet. I övrigt är det framför allt KI:s försiktigare förväntan på utgiftsutvecklingen som förklarar skillnaden mellan prognoserna för det strukturella sparandet. Skillnaden mellan ESV:s och regeringens prognoser för det strukturella sparandet följer överlag de skillnader som kan ses vid jämförelsen av det finansiella sparandet, som i stor utsträckning förklaras av myndighetens bedömning om en svagare utveckling av utgifterna i staten och kommunsektorn. I förhållande till Europeiska kommissionen är skillnaden mellan prognoserna för det strukturella sparandet annorlunda än vad som kan ses för det finansiella sparandet. Detta kan bero dels på olika bedömningar av ekonomins potentiella BNP-nivå, dels på skillnader i beräkningsmetoder. Tabell 9.14Bedömningar av strukturellt sparande Procent av potentiell BNP 2025 2026 2027 2028 Regeringen -0,7 -0,3 0,3 0,4 KI inkl. åtgärder1 0,5 0,1 0,0 0,0 ESV 0,1 0,0 0,6 0,7 Europeiska kommissionen -0,3 0,1 – – Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2025-04-15, Ekonomistyrningsverket (ESV) 2025-03-25, Konjunkturinstitutet (KI) 2025-03-26 och Europeiska kommissionen 2024-11-15. 1 KI räknar med åtgärder på 34, 47 resp. 31 miljarder kronor 2026–2028 utöver vad som har aviserats fram till beräkningarna i denna proposition. Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Riksbanken, Europeiska kommissionen och egna beräkningar. Uppföljning av offentliga sektorns finanser Finansiellt sparande jämfört med budgetpropositionen för 2025 Den offentliga sektorn redovisade 2024 ett underskott på ca 96 miljarder kronor eller 1,5 procent av BNP (se tabell 9.15). Detta är ca 13 miljarder kronor högre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen för 2024. Både något högre inkomster och lägre utgifter än förväntat bidrog till avvikelsen. Medan framför allt statens skatteinkomster blev lägre än beräknat, bidrog oväntat höga ränteinkomster i stat och kommunsektor till att inkomsterna sammantaget blev högre än prognostiserat i budgetpropositionen för 2025. Bland utgifterna var det framför allt kommunsektorns konsumtionsverksamhet som bidrog till det lägre utfallet. Både för 2025 och 2026 är revideringarna förhållandevis små. Brutto prognostiseras både inkomst- och utgiftsräntor växa snabbare än i föregående bedömning. Samtidigt prognostiseras utgifterna i kommunsektorn bli högre. Tabell 9.15Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2025 Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2027 2024 2025 2026 2027 Finansiellt sparande i budgetpropositionen för 2025 -109 -89 -45 31 Procent av BNP -1,7 -1,3 -0,6 0,4 Förändringar Inkomster 3 10 5 -4 Skatter -3 -1 -1 -8 varav staten -6 -2 -1 -7 varav ålderspensionssystemet 0 -1 -1 -1 varav kommunsektorn 2 3 1 0 Övriga inkomster 6 11 6 4 Utgifter -10 7 0 11 Kommunal konsumtion -7 -7 5 8 Ålderspensioner 2 2 1 3 Ränteutgifter1 0 5 -1 -4 Övriga primära utgifter -5 7 -6 4 Finansiellt sparande 13 2 5 -15 Procent av BNP 0,2 0,0 0,1 -0,2 Staten 13 6 12 -3 Ålderspensionssystemet -1 -4 -2 -3 Kommunsektorn 0 1 -5 -9 Finansiellt sparande i 2025 års ekonomiska vårproposition -96 -86 -39 16 Procent av BNP -1,5 -1,3 -0,6 0,2 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2025-03-31. Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Konsoliderad bruttoskuld och den finansiella nettoförmögenheten jämfört med budgetpropositionen för 2025 Utfallet för den finansiella nettoförmögenheten 2024 blev högre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen för 2025 (se tabell 9.16). Det är framför allt värdet på tillgångsstockarna som underskattades i budgetpropositionen. Avvikelsen är dock brutto större för värdet på både tillgångsstockar och skulder, som underskattades i föregående prognos. Bland skuldstockarna blev de delar som ingår i Maastrichtskulden 2024 högre än prognosen i budgetpropositionen. Avvikelsen rör i huvudsak skulderna i kommunsektorn, som ökade snabbare än förväntat. För kommande år bedöms upplåningen öka ytterligare i förhållande till föregående prognos till följd av underskottet i det finansiella sparandet. Tabell 9.16Offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. Aktuell prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2025 Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2024, prognos 2025–2027 2024 2025 2026 2027 Budgetpropositionen för 2025 Finansiell nettoförmögenhet 1 708 1718 1 734 1 821 Procent av BNP 26,6 25,7 24,7 24,8 Maastrichtskulden 2 121 2 206 2 287 2 306 Procent av BNP 33,0 33,0 32,5 31,4 Förändringar Finansiell nettoförmögenhet 152 161 230 267 Konsoliderad skuld 44 90 62 69 2025 års ekonomiska vårproposition Finansiell nettoförmögenhet 1 860 1 879 1 965 2 088 Procent av BNP 28,9 28,0 28,0 28,4 Maastrichtskulden1 2 165 2 296 2 349 2 374 Procent av BNP 33,6 34,3 33,4 32,4 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2025-03-31. Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. 1 Skattat värde baserat på utfallet från 2025-03-31. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Kommunsektorns finanser jämfört med budgetpropositionen för 2025 Enligt NR-utfallet för 2024 var kommunsektorns finansiella sparande i linje med prognosen i budgetpropositionen för 2025 (se tabell 9.17). Utfallet för kommunsektorns resultat var däremot 16 miljarder kronor högre än prognosen i budgetpropositionen för 2025. Skillnaden mellan sparande och resultat förklaras främst av högre investeringsutgifter som påverkar sparandet men inte resultatet (som endast påverkas av avskrivningar). I prognosen för 2025 har både inkomsterna och utgifterna reviderats upp jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2025. Inkomsterna har reviderats upp främst till följd av att kapitalinkomsterna blev högre än väntat 2024. Revideringen av utgifterna beror på att investeringsutgifterna blev högre än väntat under 2024. Konsumtionsutgifterna är i stället nedreviderade till följd av utfallet för dessa utgifter 2024. Det finansiella sparandet är i stort sett oförändrat, men resultatet har reviderats upp för 2025 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025. Även 2026 och 2027 har både inkomsterna och utgifterna reviderats upp, men utgifterna i något större utsträckning än inkomsterna. Högre utgifter beror på att utgifterna för både investeringar och konsumtion har reviderats upp. Bättre ekonomiska förutsättningar väntas öka konsumtionsutrymmet, men också avspeglas i ett starkare resultat jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2025. Det finansiella sparandet är, till skillnad från resultatet, något nedreviderat. Skillnaden förklaras främst av att investeringsutgifterna är högre än prognosen i budgetpropositionen för 2025. Tabell 9.17Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2025 Miljarder kronor. Utfall för 2024, prognos för 2025–2027 2024 2025 2026 2027 Totala inkomster 8 10 6 1 Skatter 0 0 -2 -3 Statsbidrag, exkl. mervärdesskatt 3 0 1 0 Övriga inkomster 5 10 7 3 Totala utgifter 8 10 11 9 Konsumtion -7 -7 5 8 Investeringar 14 14 11 11 Övriga utgifter 1 2 -6 -10 Finansiellt sparande 0 1 -5 -9 Resultat 16 8 4 5 Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Sveriges återhämtningsplan inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) är ett tillfälligt instrument som inrättades till följd av pandemin och som finansierar reformer och investeringar i medlemsstaternas nationella återhämtningsplaner. Syftet är att stödja återhämtningen och främja medlemsstaternas tillväxtpotential, sysselsättningsskapande förmåga och ekonomiska och sociala resiliens samt bidra till den gröna och digitala omställningen. Eftersom RRF är ett resultatbaserat instrument sker utbetalning av medel till medlemsstaterna baserat på att mål och delmål i de nationella återhämtningsplanerna har uppnåtts. Europeiska unionens råd antog ett genomförandebeslut för Sveriges återhämtningsplan den 4 maj 2022. Den 19 september 2024 lämnade Sverige in en ändrad återhämtningsplan som rådet godkände genom att anta ett nytt genomförandebeslut den 10 december 2024. Ändringen innebar i huvudsak att reformen Förändrad reduktionsplikt togs bort och att två nya reformer lades till – Effektivisering av miljötillståndsförfaranden och Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskolelärare – utan att storleken på Sveriges bidrag från RRF ändrades. Till följd av ändringarna i återhämtningsplanen fattade regeringen den 20 mars 2024 beslut om att uppdatera den operativa överenskommelsen mellan Sverige och Europeiska kommissionen, som bl.a. beskriver vilka underlag som ska ligga till grund för en betalningsansökan. Inkomster från RRF Totalt omfattar återhämtningsplanen hela det ekonomiska bidraget från RRF som är tillgängligt för Sverige på 3,45 miljarder euro. Den 12 december 2024 beslutade regeringen om att ansöka om en första utbetalning. Ansökan avser mål och delmål med måldatum under 2020–2022 och omfattar totalt 1,646 miljarder euro. Europeiska kommissionen granskar nu ansökan och ska därefter fatta beslut om utbetalning. Enligt nuvarande prognos förväntas bidrag som omfattas av ansökan betalas ut under våren 2025. Regeringen planerar att under hösten 2025 skicka in en andra ansökan som omfattar mål och delmål med måldatum under 2023 och 2024. Ansökan förväntas omfatta totalt 1,283 miljarder euro. Enligt nuvarande prognos väntas dessa bidrag betalas ut 2026. En sista betalningsansökan planeras att skickas in före den 31 augusti 2026 och omfatta mål och delmål med måldatum under 2025 och 2026. Ansökan väntas omfatta bidrag om totalt 517 miljoner euro. Prognoserna för statens inkomster från RRF redovisas i avsnitt 5.3 och specificeras i bilaga 2 (posten 6611 Bidrag från europeiska faciliteten för återhämtning och resiliens). Prognosen följer den indikativa plan för betalningsansökningar som redovisas ovan och som specificeras i den operativa överenskommelsen. Den förväntade tidpunkten för utbetalningar har löpande reviderats i tidigare propositioner. I nationalräkenskaperna redovisas intäkter och kostnader från RRF när aktiviteten sker, vilket innebär att utbetalningarna från EU periodiseras i efterhand. Grundprincipen är att själva tidpunkten för utbetalningen därmed inte påverkar reformutrymmet. Däremot påverkar en eventuell betalningsförskjutning lånebehovet enskilda år och därmed upplåningskostnaderna. Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet I detta avsnitt redovisar regeringen sin bedömning av om finanspolitiken är långsiktigt hållbar. Bedömningen görs utifrån en framskrivning av makroekonomin och de offentliga finanserna på lång sikt, givet antaganden om bl.a. demografiska förändringar, sysselsättning och tillväxt. Syftet är att i god tid uppfatta om finanspolitiken inte är hållbar så att åtgärder för att återställa hållbarheten kan vidtas så tidigt som möjligt. Se promemorian Metod för regeringens bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet på regeringen.se, för en utförligare beskrivning av hur hållbarhetsbedömningen görs. Sammanfattning Finanspolitiken bedöms vara långsiktigt hållbar. Den offentliga sektorns finansiella ställning är stark, både i en historisk och en internationell jämförelse. De offentliga finanserna påverkas i hög utsträckning av demografiska trender. En åldrande befolkning gör att behovet av framför allt vård och omsorg väntas öka de kommande åren, vilket bedöms öka de offentliga utgifterna. Ökningen motverkas av ett fortsatt lågt barnafödande, vilket minskar behovet av barnomsorg och skola. I framskrivningen utvecklas den offentliga sektorns finansiella nettoställning och bruttoskuld på ett stabilt sätt de närmaste decennierna. Vad avses med att finanspolitiken är hållbar? Bedömningen av om finanspolitiken är hållbar bygger på en framskrivning av den offentliga sektorns inkomster och utgifter fram till 2120. Om finanspolitiken är hållbar kan de regler som styr de offentliga inkomsterna och utgifterna förbli oförändrade på lång sikt utan att det resulterar i växande underskott och en alltför hög offentlig skuldsättning. Syftet med analysen i detta avsnitt är att bedöma under vilka förutsättningar som dagens regelverk för de offentliga inkomsterna och utgifterna är hållbara, och under vilka förutsättningar som de är ohållbara, dvs. måste ändras. Framskrivningen är baserad på tidigare beslutade, föreslagna och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter samt de förändringar som föreslås eller aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2025 (prop. 2024/25:99), propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget (prop. 2024/25:156) samt propositionen Extra ändringsbudget för 2025 – Ytterligare stöd till Ukraina (prop. 2024/25:146). Framskrivningen baseras inte på några framtida finanspolitiska regel- eller anslagsändringar därutöver. En lånefinansierad uppbyggnad av försvaret har inte beaktats i framskrivningen. Framskrivningen bygger således på att finanspolitiken är oförändrad i termer av skatteregler och offentliga utgifter, dock med undantag för antagandet att den offentliga sektorns åtagande följer den demografiska utvecklingen och beslutade förändringar av pensionssystemet. I framskrivningen bortses därmed från att finanspolitiken ständigt anpassas för att klara kvantitativa mål och restriktioner som t.ex. målet för det offentliga finansiella sparandet och utgiftstaket. Långsiktiga utmaningar för finanspolitiken I slutet av 2024 uppgick Sveriges befolkning till knappt 10,6 miljoner personer, vilket är en ökning med omkring 36 000 personer eller 0,3 procent jämfört med året innan. Folkökningen förklaras av att närmare 30 000 fler personer invandrade än utvandrade och att det föddes drygt 7 000 fler barn än antalet personer som avled under året. Folkökningen 2024 var något större än 2023, men är ändå en av de lägsta procentuellt sett under 2000-talet. Att befolkningen ökade i långsammare takt än genomsnittet under de senaste 25 åren beror både på en relativt begränsad nettoinvandring och på en låg fruktsamhet. Inte sedan 2002 har det fötts så få barn i Sverige som under 2024. Invandringen hölls uppe av att personer som har flytt från kriget i Ukraina fr.o.m. juni 2024 har kunnat ansöka om att bli folkbokförda i Sverige. Det innebar att personer födda i Ukraina utgjorde den största invandrargruppen. I över hälften av Sveriges kommuner minskade befolkningen 2024. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) befolkningsframskrivning från april 2024 väntas det i slutet av 2040 finnas omkring 420 000 fler personer i Sverige än 2024, en ökning med ca 4 procent (se diagram 10.1). Antalet personer som är 70 år eller äldre förväntas öka med ca 370 000 personer, medan antalet personer i yrkesverksam ålder (20–69 år) endast förväntas öka med ca 290 000 personer. Antalet personer som är 80 år eller äldre väntas öka med drygt 250 000 personer under samma period, eller med nästan 40 procent, vilket procentuellt sett är en betydligt större ökning än för övriga grupper. Antalet barn och ungdomar (0–19 år) väntas samtidigt minska med ca 235 000 personer fram till 2040. Till 2070 väntas befolkningen öka med närmare 12 procent jämfört med 2024, motsvarande 1 260 000 personer. Drygt hälften av denna ökning består av personer som är 80 år eller äldre. Diagram 10.1Befolkningsförändringar i olika åldersgrupper jämfört med 2024 Procentuell förändring Källa: Statistiska centralbyrån. Ett scenario för utvecklingen på lång sikt Den framskrivning av de offentliga inkomsterna och utgifterna som presenteras i detta avsnitt sträcker sig t.o.m. 2120 och tar sin utgångspunkt i SCB:s befolkningsframskrivning från april 2024. Analysen fokuserar dock främst på perioden fram till 2070, som är den period som Europeiska kommissionens hållbarhetsanalys omfattar. För de skattefinansierade verksamheterna antas att standarden, uttryckt som resursinsats per brukare, är oförändrad. Exempelvis antas en 90-åring i framtiden få lika många sjukvårds- och omsorgstimmar samt tillgång till lika stora lokalytor, övriga hjälpmedel m.m. som en 90-åring i dag. Vidare antas att ersättningsgraden, dvs. ersättningen per ersättningsberättigad, i alla transfereringssystem utom pensionssystemet öka i takt med genomsnittsinkomsten. För pensionssystemet görs en särskild framskrivning baserad på dess regler. Denna framskrivning inkluderar effekten av de ändrade åldersgränserna i pensionssystemet och angränsande trygghetssystem samt skatte- och socialavgiftssystemet som beslutades av riksdagen i maj 2022 (prop. 2021/22:121, bet. 2021/22:SfU25, rskr. 2021/22:331). De beslutade förändringarna innebär att den lägsta åldern för ålderspension och garantipension höjs med ett år 2026 och knyts till riktåldern. Riktåldern, som bestämmer flera åldersgränser i pensionssystemet och angränsande trygghetssystem samt skatte- och socialavgiftssystemet, kommer därefter att höjas i takt med den förväntade återstående livslängden vid 65 års ålder. Bortsett från de ändrade åldersgränserna antas dagens skatteregler vara oförändrade. I fokus för framskrivningen ligger det offentliga åtagandet i sin helhet, och den offentliga sektorn (staten, ålderspensionssystemet och kommunsektorn) betraktas samlat. Osäkerheten i framskrivningen är stor och ökar med tiden. Framskrivningen är ingen prognos för den mest sannolika utvecklingen, utan ska ses som en konsekvensanalys som syftar till att beskriva effekten på de offentliga finanserna givet de antaganden som görs. Sysselsättningsgraden i yrkesverksam ålder ökar svagt på sikt Sysselsättningsgraden, definierat som andelen sysselsatta i befolkningen i åldrarna 20–69 år, har ökat tydligt sedan 2010. I framskrivningen antas sysselsättningsgrad, arbetskraftsdeltagande och medelarbetstid vara oförändrade för kvinnor och män i olika åldersgrupper och med olika ursprung. Justeringar har dock gjorts för att ta hänsyn till ovan nämnda pensionsreform, samt en trendmässigt minskande andel sjuka utanför arbetskraften. Det väntas bidra till högre sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande bland äldre. Den högre sysselsättningsgraden motverkas dock av att både andelen utrikes födda och andelen äldre i befolkningen i yrkesverksam ålder väntas öka, och att dessa två grupper har en lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet. Sammantaget varierar sysselsättningsgraden i befolkningen i yrkesverksam ålder mellan 76 procent och 79 procent i framskrivningen, och är något högre 2070 än 2024 (se Diagram 10.2). Diagram 10.2Sysselsättningsgrad Procent av befolkningen 20–69 år Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Behovet av välfärdstjänster ökar när befolkningen åldras Nyttjandet av den offentliga konsumtionen, t.ex. vård, skola och omsorg varierar under livet. I början av livet används mycket resurser för förskola, skola och annan utbildning. För unga vuxna sjunker vanligen de offentliga utgifterna, och mot slutet av livet ökar utgifterna snabbt, främst för sjukvård och äldreomsorg. En åldrande befolkning medför att behovet av omsorg om äldre och funktionshindrade bedöms öka med knappt 20 procent mellan 2024 och 2040 (se diagram 10.3). Behovet av barnomsorg och utbildning väntas däremot minska 2040 jämfört med 2024. Det beror på att antalet barn och unga i befolkningen väntas minska fram till 2040. Efterfrågan på offentliga tjänster som inte konsumeras individuellt, t.ex. rättsväsende, offentlig administration och försvar, antas öka i takt med att befolkningen som helhet växer och bedöms vara omkring 4 procent högre 2040 än 2024. Om utbudet av välfärdstjänster ska upprätthållas på dagens nivå innebär de demografiska förändringarna att den skattefinansierade produktionen av dessa tjänster sammantaget behöver öka med omkring 5,5 procent t.o.m. 2040. Det är en ökning med i genomsnitt knappt 0,35 procent per år. Det kan jämföras med den faktiska tillväxttakten 2000–2024, då konsumtionen i genomsnitt ökade med drygt en procent per år. Under denna period ökade utbudet av välfärdstjänster betydligt snabbare än vad som motiverades av den demografiska utvecklingen. Fram till 2070 krävs en ökning av den skattefinansierade produktionen med närmare 20 procent om utbudet av välfärdstjänster ska upprätthållas på dagens nivå givet den demografiska utvecklingen. Diagram 10.3Behovet av skattefinansierade välfärdstjänster vid oförändrade användarmönster Index, 2024 = 100 Källa: Egna beräkningar. När behovet av offentliga tjänster stiger behöver även antalet sysselsatta i sektorn öka. Om antalet anställda i offentlig sektor ska öka i takt med antalet personer som nyttjar de skattefinansierade tjänsterna ökar personalbehovet med drygt 5 000 personer per år t.o.m. 2040, eller med närmare 85 000 personer mellan 2024 och 2040. Personal-behovet är större i kommunsektorn än i staten, framför allt inom omsorgen om äldre och funktionshindrade, men även inom sjukvården. Den offentliga sektorns sparande och skuld väntas utvecklas på ett hållbart sätt de närmaste decennierna Den demografiska utvecklingen innebär att den offentliga konsumtionen bedöms minska som andel av BNP mellan 2028 och 2040 (se tabell 10.1). Utgifterna för omsorg om äldre och funktionshindrade samt för sjukvård väntas öka något snabbare än BNP, medan utgifterna för skola och barnomsorg väntas öka något långsammare än BNP. De primära utgifterna väntas minska som andel av BNP fram till 2040, för att därefter öka något fram till 2070. De offentliga investeringsutgifterna väntas öka i ungefär samma takt som BNP i löpande priser i framskrivningen, medan de offentliga transfereringarna faller initialt från en relativt hög nivå 2024 för att på lång sikt öka något snabbare än BNP. De viktigaste skatteunderlagen styrs i stor utsträckning av utvecklingen på arbetsmarknaden. De primära inkomsterna väntas öka något snabbare än BNP fram till 2040. Tabell 10.1Primära offentliga utgifter och inkomster vid oförändrat beteende Procent av BNP 2024 2028 2040 2070 Primära utgifter 48,0 46,5 46,0 47,1 Offentlig konsumtion 26,3 25,8 25,2 25,5 Offentliga investeringar 5,6 5,8 5,6 5,6 Transfereringar 16,0 14,8 15,2 16,0 varav till hushållen 12,5 11,7 12,0 12,9 Primära inkomster 45,8 46,1 46,5 46,2 Anm.: Utfall 2024, prognos 2028 och framskrivning 2040 och 2070. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Det primära finansiella sparandet väntas förbättras påtagligt till 2028, för att sedan fortsätta att öka något som andel av BNP fram till omkring 2040 (se diagram 10.4). Skälet till att sparandet förbättras efter 2026 och når en nivå som ligger över målet för det offentliga finansiella sparandet, är att bedömningen under dessa år baseras på en prognos där de offentliga utgifterna endast beaktar beslutade och aviserade förändringar av skatteregler, och inte anpassas till den demografiska utvecklingen. Från omkring 2050 är det primära sparandet negativt i framskrivningen. Diagram 10.4Den offentliga sektorns finansiella sparande och den konsoliderade bruttoskulden Procent av BNPProcent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Den offentliga sektorns finansiella ställning är positiv, dvs. de finansiella tillgångarna är större än skulderna. Det bidrar till att det finansiella sparandet är högre än det primära finansiella sparandet fram till omkring 2070, då de motsvarar ett underskott om cirka 1 procent av BNP. Att sparandet är positivt från 2027 till omkring 2055 bidrar till att den konsoliderade bruttoskulden minskar från 33,6 procent av BNP 2024 till knappt 30 procent av BNP 2030. Efter 2030 fortsätter skuldkvoten att minska som andel av BNP fram till omkring 2040 för att därefter öka svagt åren därefter. Från omkring 2060 är skulden högre än 40 procent av BNP, vilket är det nationella skuldankarets övre gräns. Bruttoskulden överstiger inte 60 procent under framskrivningsperioden. S-indikatorerna pekar på finansiell hållbarhet För att sammanfatta hållbarhetsanalysen används två indikatorer, S1 och S2, som visar hur stor permanent förändring av det offentliga sparandet som krävs för att den offentliga skulden ska utvecklas på ett önskvärt sätt. Europeiska kommissionen definierar S1 som den permanenta ändring av det finansiella sparandet som behöver göras ett år, här 2026, för att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (den s.k. Maastrichtskulden) ska motsvara 60 procent av BNP (skuldkvotens maximala storlek enligt stabilitets- och tillväxtpakten) 2070. Indikatorn S2 visar hur mycket det offentliga sparandet permanent måste förändras 2026 för att den offentliga finansiella nettoställningen ska stabiliseras som andel av BNP på mycket lång sikt. S1-indikatorn bedöms uppgå till -0,3 procent av BNP. Det är lägre än 2, vilket Europeiska kommissionen anger som övre gränsvärde för en låg risk för en ohållbar utveckling. Eftersom bruttoskulden bedöms uppgå till knappt 34 procent av BNP 2024 finns det en säkerhetsmarginal till en skuldnivå om 60 procent, och således är S1 negativ. Det negativa S1-värdet visar att dagens omfattning av det offentliga åtagandet med stor sannolikhet kan upprätthållas på lång sikt, t.o.m. 2070, utan att bruttoskulden överskrider stabilitets- och tillväxtpaktens gränsvärde. En alternativ beräkning av S1-indikatorn, med kortare tidshorisont och lägre skuldkvot, ger ett lägre indikatorvärde. Den sammanlagda sparandejustering som krävs 2026 för att skuldkvoten ska motsvara 35 procent av BNP 2040, dvs. en skuldkvot i linje med det s.k. skuldankaret över en kortare tidshorisont, ger ett indikatorvärde på -0,8. Detta resultat återspeglar i stort den skuldutveckling som illustreras i diagram 10.4. Värdet av indikatorn S2 är 1,7. Även det är lägre än vad Europeiska kommissionen anger som övre gränsvärde för en låg risk för en ohållbar utveckling. Strikt tolkat betyder det dock att det finansiella sparandet behöver förstärkas permanent med 1,7 procent av BNP 2026 för att nettoskulden ska vara stabil på en mycket lång tidshorisont, mer än hundra års sikt. Det innebär att S2 indikerar att det primära offentliga sparandet måste förstärkas med närmare 120 miljarder kronor för att finanspolitiken ska vara hållbar även enligt detta bedömningssätt. S2-indikatorn har dock ett svagt policyvärde då indikatorvärdet kan bero på primära underskott som uppkommer långt fram i tiden. Osäkerheten i framskrivningen av såväl S1-indikatorn som S2-indikatorn är stor och Europeiska kommissionen sätter därför ett högre indikatorvärde än 2,0 som gräns för vad som är att betrakta som en förhöjd risk för en ohållbar utveckling. Ett värde högre än 6,0 bedöms vara en hög risk för ohållbarhet. Ett indikatorvärde under 2,0 innebär enligt Europeiska kommissionen en låg risk för en ohållbar utveckling. Värdet på indikatorerna har försvagats något sedan bedömningen i 2024 års vårproposition I 2024 års ekonomiska vårproposition (prop. 2023/24:100) uppgick S1-indikatorn till -1,2, beräknad på samma sätt som i denna proposition, och S2-indikatorn till 1,6. Det innebär att både S1-indikatorn och S2-indikatorn har försvagats något (se Tabell 10.2). Ett skäl till det är att de demografiska utsikterna är mindre gynnsamma på längre sikt, med ett lägre barnafödande och ökad andel äldre i befolkningen jämfört med utsikterna för ett år sedan. Dessutom ökar statens utgifter något snabbare som andel av BNP, samtidigt som den konsoliderade bruttoskulden i utgångsåret är något högre som andel av BNP än i den tidigare framskrivningen. Värdet på S2 indikerar att det offentliga sparandet behöver förstärkas marginellt mer än i den tidigare beräkningen. Det beror på att bidraget till S2 av det antagna primära saldot efter framskrivningsperiodens slut nu är betydligt större, medan bidragen till S2 från den finansiella ställningen i utgångsläget och från de beräknade primära saldona under 2026–2120 är mer eller mindre oförändrade. Andra bedömningar av finanspolitikens hållbarhet Både Konjunkturinstitutet och Europeiska kommissionen publicerar liknande bedömningar av den svenska finanspolitikens långsiktiga hållbarhet (se Hållbarhets-rapport 2025 för de offentliga finanserna, Konjunkturinstitutet, februari 2025, respektive Debt Sustainability Monitor 2024, European Economy, mars 2025). Sammanfattande hållbarhetsindikatorer av de olika bedömarna redovisas i tabell 10.2. I Konjunkturinstitutets långsiktiga framskrivning av dagens offentliga utgifter tillsammans med nuvarande skatteregler stiger det finansiella sparandet till över 1 procent av BNP i början av 2030-talet och är positivt de kommande 25 åren. Den offentliga nettoställningen ökar och Maastrichtskulden minskar. Därtill har Konjunkturinstitutet ett värde på S2-indikatorn som är lägre än 2. Detta innebär sammantaget att Konjunkturinstitutet bedömer att de offentliga finanserna är långsiktigt hållbara. Europeiska kommissionen bedömer att Sverige är en av nio medlemsstater där risken för en ohållbar offentligfinansiell utveckling är låg på lång sikt. De övriga medlemsstaterna är Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Grekland, Kroatien, Litauen och Portugal. Bedömningen baseras på respektive lands värde på S-indikatorerna. För att risken för en ohållbar offentligfinansiell utveckling ska vara låg på lång sikt krävs att bägge S-indikatorer har ett värde under 2. Tabell 10.2Hållbarhetsindikatorer för Sverige Procent av BNP S1 S2 2024 års ekonomiska vårproposition -1,2 1,6 2025 års ekonomiska vårproposition -0,3 1,7 Konjunkturinstitutet (februari 2025) . 1,7 Europeiska kommissionen (mars 2025) -0,8 1,0 Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen och egna beräkningar. Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden I detta avsnitt lämnar regeringen förslag om att flytta vissa ändamål och verksamheter mellan utgiftsområden fr.o.m. 2026. De föreslagna ändringarna genomförs först efter riksdagens ställningstagande, vilket innebär att de inte ingår i de beräkningar för utgiftsområden som görs i denna proposition. Säkerhetshöjande åtgärder inom det civila samhället Regeringens förslag: De ändamål och verksamheter som avser säkerhetshöjande åtgärder och som finansieras från anslaget 6:1 Allmänna val och demokrati inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse flyttas till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Skälen för regeringens förslag: Statsbidrag för arbete med säkerhetshöjande åtgärder betalas ut i enighet med förordningen (2018:1533) om statsbidrag för säkerhetshöjande åtgärder till organisationer inom det civila samhället. Detta statsbidrag finansieras genom medel som redovisas på anslaget 6:1 Allmänna val och demokrati inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Eftersom målgruppen för statsbidraget är organisationer inom det civila samhället anser regeringen att detta stöd bör redovisas under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, tillsammans med liknande stöd till den berörda sektorn. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser säkerhetshöjande åtgärder och som finansieras från anslaget 6:1 Allmänna val och demokrati inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse flyttas till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. För 2026 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid med 84 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 1 Rikets styrelse med motsvarande belopp.