Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1997/98:50 Avveckling av allemanssparreglerna Prop. 1997/98:50 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 Januari 1998 Göran Persson Erik Åsbrink (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Lagen om allemanssparande innehåller bestämmelser om sparande dels på allemanssparkonto i bank som enligt avtal med Riksgäldskontoret förmedlar sparandet, dels i allemansfond där sparade medel placeras i värdepapper. Lagen infördes år 1984 i syfte att stimulera hushållens spa- rande. Ett ökat sparande skulle underlätta finansieringen av det statliga budgetunderskottet och tillföra näringslivet riskkapital. Sparstimulansen skulle uppnås genom att räntan på allemanssparkonto samt utdelningen och försäljningsvinsten för andelarna i allemansfond var skattefria. Skatteförmånerna för allemanssparandet är sedan årsskiftet 1996/97 helt avskaffade. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen nu att lagen om allemanssparande tas bort. Förslaget innebär att allemansfonderna i fortsättningen kommer att omfattas av samma regler som gäller för van- liga värdepappersfonder. Genom övergångsbestämmelser underlättas en ombildning av de företagsanknutna allemansfonderna till s.k. nationella fonder och vanliga värdepappersfonder. Vidare innebär förslaget att allemanssparkontona inte längre kommer att vara lagreglerade. Om sparformen kommer att finnas kvar eller inte beror på om samarbetet mellan bankerna och Riksgäldskontoret fortsätter sedan lagen upphävts. Lagen om allemanssparande föreslås bli upphävd vid utgången av juni 1998. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om upphävandet av lagen (1938:890) om allemanssparande 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 6 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 7 2.4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 9 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande 10 3 Ärendet och dess beredning 11 4 Inledning 12 5 Allemanssparandets utveckling 14 6 Lagregleringen av allemanssparandet tas bort 16 7 Allemanssparkonto 18 8 Allemansfond 20 8.1 Fondandelsäganrnas inflytande 20 8.2 Utdelning till ideella organisationer 22 8.3 Övergångsregler för de företagsanknutna ellemans- fonderna 24 9 Avgifter 27 9.1 Uttagsavgift 27 9.2 Överföringsavgift 29 10 Ekonomiska konsekvenser 31 11 Författningskommentarer 32 11.1 Förslag till lag om upphävandet av lagen (1938:890) om allemanssparande 32 11.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 33 11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 33 11.4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 33 11.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande 34 Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Allemanssparande – en översyn 35 Bilaga 2 Utredningens förslag 38 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 47 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 48 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 54 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 Januari 1998 55 Rättsdatablad 56 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande, 2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 4. lag om ändring i föräldrabalken, 5. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionsspa- rande. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1998. ___________ 1. En företagsanknuten allemansfond skall till utgången av år 1998 an- ses som en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappers- fonder. Om det för en företagsanknuten allemansfond före utgången av år 1998 ansökts om tillstånd enligt nämnda lag, gäller detsamma till dess ansökan slutligt prövats. I fråga om en företagsanknuten allemansfond som skall anses som en värdepappersfond skall dock iakttas dels att 10 a § lagen om värdepappersfonder inte skall tillämpas, dels att 19 § första meningen samt 22 och 23 §§ lagen om allemanssparande skall tillämpas. 2. I fråga om tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder skall det bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond jämställas med ett sådant fondbolag som avses i 1 § 3 samma lag. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 § 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- ning från en allemansfond enligt 18 § sista stycket lagen (1983:890) om allemanssparande. En sådan utdelning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fonden. 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- ning från en värdepappersfond en- ligt lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder till annan än an- delsägare i fonden. En sådan utdel- ning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fon- den. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas på utdelning som lämnas efter ikraftträdandet. 2.3 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § 10 mom. Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, ut- över vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, 1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom., 2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom., 3. att avdrag får göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott. Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande för- valtar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentli- gen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger aktier eller andelar. Ett företag som inte längre uppfyller kraven enligt föregående stycke skall – när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation – som intäkt ta upp ett belopp som svarar mot 40 procent av det högsta av värdena av tillgångar som avses i första stycket 1 vid ingången av be- skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren, dock tidigast vid ingången av år 1991. Som intäkt får i stället tas upp summan av de realisationsvinster och realisationsförluster som företaget haft från och med ingången av år 1991 på tillgångar som avses i första stycket 1. Vad som föreskrivits i första stycket för investmentföretag gäller också för värdepappersfonder. För värdepappersfonder utgör intäkten enligt första stycket 2 dock 1,5 pro- cent. Vad som föreskrivits i första stycket för investmentföretag gäller också för värdepappersfonder med följande avvikelser: 1. Intäkten enligt första stycket 2 utgör 1,5 procent. 2. I fråga om utdelning till annan än andelsägare i fonden får avdrag enligt första stycket 3 inte göras med ett större belopp än 2 procent av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tilläm- pas äldre bestämmelser. 2.4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § föräldrabalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 5 § Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place- ras i 1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun, 2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks- bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit- marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över- ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller 3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Den omyndiges tillgångar får vi- dare utan överförmyndarens sam- tycke användas för allemansspa- rande enligt lagen (1983:890) om allemanssparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grund- val av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Den omyndiges tillgångar får vi- dare utan överförmyndarens sam- tycke lånas ut mot säkerhet av pant- rätt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxerings- värdet. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna 1. inlåning, 2. andelar i värdepappersfond och allemansfond samt 3. andra fondpapper. Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna 1. inlåning, 2. andelar i värdepappersfond och 3. andra fondpapper. 3 § Vid sparande i värdepappersfond och allemansfond skall pensions- sparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan värdepappers- fond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder eller i en allemansfond enligt lagen (1983:890) om allemanssparande. Pensionssparmedlen får även place- ras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller an- nan offentlig reglering som väsent- ligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Vid sparande i värdepappersfond skall pensionssparmedlen för spara- rens räkning placeras i en sådan värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfon- der. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som vä- sentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. 3 kap. 6 § Fondpapper eller andelar i alle- mansfond får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker från det gällande marknadsvärdet. Fondpapper får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker från det gällande marknadsvärdet. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 3 Ärendet och dess beredning Regeringen tillsatte år 1993 en utredning om översyn av allemanssparan- det. Utredningens uppdrag var att – mot bakgrund av att skattegynnandet av allemanssparandet hade tagits bort – lägga fram förslag om hur en avveckling av de särskilda spar- och placeringsreglerna som då fanns i lagen om allemanssparande kunde genomföras (dir. 1993:128). Utred- ningen överlämnade i mars 1994 betänkandet Allemanssparandet – en översyn (SOU 1994:50), i vilket det bl.a. föreslås att de särskilda lagbe- stämmelserna om allemanssparande successivt skall tas bort. Betänkan- det har remissbehandlats. En sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 1. Ut- redningens lagförslag finns i bilaga 2 och en förteckning över remissin- stanserna i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upp- rättats inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsären- det (Fi97/3456). Med utgångspunkt i utredningens förslag har lättnader i lagregleringen för allemanssparandet genomförts vid ett par tillfällen (se prop. 1995/96:63, bet. 1995/96:FiU2, rskr. 1995/96:51, SFS 1995:1288 och prop. 1996/97:1 utg. omr. 2, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1175). Dessutom har Riksgäldskontoret – genom att ett undantag införts i bankrörelselagen – getts möjlighet att i egen regi ta emot inlå- ning på konto från allmänheten. Även denna fråga berördes av utred- ningen (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:679). Regeringen tar i detta ärende upp återstående frågor som rör avskaf- fandet av den särskilda lagregleringen för allemanssparandet. Lagrådet Regeringen beslutade den 27 november 1997 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Efter lagrådsgranskningen har några redaktionella ändringar gjorts i lagtextförslagen. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. 4 Inledning Lagstiftningen om allemanssparandet infördes den 1 april 1984 (prop. 1983/84:30, bet. 1983/84:FiU13, rskr. 1983/84:32). Sparande kan ske dels på allemanssparkonto i bank som enligt avtal med Riksgäldskontoret förmedlar sparandet, dels i allemansfond där sparade medel placeras i aktier och andra värdepapper. Särskilda regler finns för anställda i ett visst bolag eller en koncern som vill spara i värdepapper som ges ut av det bolag i vilket de är anställda eller – om bolaget ingår som moderbo- lag i en koncern – i vars dotterbolag de är anställda, s.k. företagsanknutna allemansfonder. Räntan på allemanssparkonto samt försäljningsvinsten och utdelningen på andelar i allemansfond var till en början skattefria. Efter hand reduce- rades emellertid skattefördelarna (se prop. 1995/96:63 s. 11 med hänvis- ningar). Sedan skatteförmånerna fr.o.m. år 1994 helt tagits bort föreslog utredningen om översyn av allemanssparandet (SOU 1994:50) att regel- verket för detta sparande skulle avvecklas. Emellertid återinfördes skat- telättnader för sparande i allemansfonder fr.o.m. inkomståret 1995 varför det inte vidtogs någon genomgripande förändring av regelverket på det sätt som utredningen hade föreslagit (se prop. 1995/96:63, bet. 1995/96:FiU2, rskr. 1995/96:51, SFS 1995:1288). Skatteförmånerna för sparande i allemansfond avskaffades åter fr.o.m. inkomståret 1997 (se prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307, SFS 1996:839). Därmed aktualiserades på nytt frågan om avveckling av allemanssparreglerna. Efter riksdagsbeslut hösten 1996 upphävdes ett antal bestämmelser i lagen om allemanssparande vid års- skiftet 1996/97 (prop. 1996/97:1 utg. omr. 2 avsnitt 4.4, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1175). Detta gällde bestäm- melser om att – allemanssparande inte fick ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder, – insättningar var begränsade till 2 000 kronor i månaden, – överlåtelse och pantsättning inte kunde ske av medel som sparas i alle- mansfonder, – räntan för medel på allemanssparkonton skulle vara lägst diskonto minskat med tre procentenheter, – placering och riskspridning i allemansfonderna skulle ske på visst sätt, – sparare mellan 18 och 28 år hade rätt att få bosparlån under vissa vill- kor och att bestämmelserna om allemanssparkonto fick tillämpas på spa- rande i HSB:s sparkassa samt på bosparande anordnat av Riksbyggen. I den proposition som låg till grund för beslutet att utmönstra de nämnda bestämmelserna anförde regeringen att vissa frågor som rör av- skaffandet av allemanssparregerna fordrade ytterligare överväganden och att man därför skulle återkomma med förslag beträffande de kvarvarande bestämmelserna. Efter den utmönstring av bestämmelser i lagen om allemanssparande som skedde vid årsskiftet 1996/97 innehåller lagen i huvudsak regler om att – den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring inom alle- manssparandet har rätt att ta ut ersättning av spararen med högst 150 kronor för sina kostnader för överföringen, – sparare vid uttag av medel inom allemanssparandet betalar en avgift motsvarande en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor, – de pengar som sätts in på ett allemanssparkonto skall av banken föras över till Riksgäldskontoret som svarar för administration och kontroll av allemanssparandet, – räntan på allemanssparkontona utgår enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, – utdelning av allemansfonders värde får ske till vissa ideella samman- slutningar, – det för allemansfonder skall anordnas årliga fondandelsägarstämmor och att andelsägarna skall vara representerade i styrelsen för det fondbo- lag som förvaltar fonden, – företagsanknutna allemansfonder skall ha viss minsta del av tillgång- arna placerade i värdepapper utgivna av det företag som fonden är knuten till och att kapitaltillskott får göras endast av anställda i det företaget 5 Allemanssparandets utveckling Allemanssparandet blev redan från introduktionen en mycket populär sparform. Som framgår av diagram 5.1 och 5.2 dominerade sparkontona inledningsvis. Efter hand växte fondsparandet i kapp och år 1990 fanns ungefär lika många sparkonton som fondkonton. När det pre- miegrundande allemanssparandet inleddes i september 1992 ökade antalet fondkonton med en tredjedel. Sedan skatteförmånerna för spar- kontona tagits bort vid årsskiftet 1992/93 har sparandet på dessa minskat kraftigt. I samband med börsnedgången i början av 1990-talet sjönk behållningen i fondsparandet. Detta visade sig dock vara tillfälligt. Börsuppgången de senaste åren har medfört att fondvärdet i allemansfonderna ökat markant, trots att nettot av insättningar och uttag minskat. Vid årsskiftet 1996/97 fanns ca 3,3 miljoner konton, varav 2,3 miljoner fondkonton och en miljon sparkonton. Vid utgången av september 1997 var den sammanlagda behållningen i allemanssparandet ca 151 miljarder kronor, varav knappt 34 miljarder kronor på sparkonton och 117 miljarder kronor i fonder. Behållningen på sparkontona har därefter ytterligare minskat. Det finns för närvarande 16 företagsanknutna allemansfonder med ett sammanlagt fondvärde om ca 855 miljoner kronor. Diagram 5.1 Antal konton i allemanssparandet Diagram 5.2 Behållningen i allemanssparandet Källa: Riksgäldskontoret, Svensk Fondstatistik 6 Lagregleringen av allemanssparandet tas bort Regeringens förslag: Lagen om allemanssparande upphävs vid utgången av juni 1998. Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det sker en successiv avveckling av lagstiftningen om allemanssparandet. I ett första skede tas rätten att föra över medel mellan de två sparformerna inom allemanssparandet bort. Tre månader senare upphävs reglerna om allemansfond. Reglerna om allemanssparkonto finns kvar under en treårig avveck- lingsperiod för att bereda Riksgäldskontoret möjlighet att anordna en fortsättning på detta sparande som inte bygger på lagreglering. Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska Bankföreningen stöder visserligen förslaget om en avveckling av allemanssparandet men föreslår att bestämmelserna om allemanssparkonto upphävs redan efter ett års avvecklingstid. Svenska Fondhandlareföreningen ansluter sig till Svenska Bankföreningens yttrande. Pensionärernas Riksorganisation menar att lagregleringen för allemanssparkontona bör finnas kvar till dess frågan om deras framtid har lösts. Fondbolagens förening ifrågasätter behovet av att i ett inledande skede ta bort rätten till överföring av medel inom allemanssparandet. Vidare föreslås att de företagsanknutna allemansfonderna i första hand bör få finnas kvar i sin nuvarande form. Skälen för regeringens förslag: Lagstiftningen om allemanssparande infördes i syfte att stimulera hushållens sparande. Ett ökat sparande skulle dels underlätta finansieringen av det statliga budgetunderskottet, dels tillföra näringslivet riskkapital. Sparstimulansen skulle uppnås genom att räntan på allemanssparkonto samt utdelningen och försäljningsvinsten för andelar i allemansfonder var skattefria (se prop. 1983/84:30 s. 20–23). Skatteförmånerna för allemanssparandet är helt avskaffade sedan årsskiftet 1996/97. Som konstaterades redan i den proposition som låg till grund för den utgallring av bestämmelser i lagen om allemanssparande som skedde vid samma årsskifte har skälen för den särskilda lagregleringen av allemanssparandet därmed förlorat sin betydelse (se prop. 1996/97:1 utg.omr. 2 avsnitt 4.4). Några andra skäl att ha kvar lagregleringen finns enligt regeringens mening inte. Slutsatsen är därför att den bör tas bort helt. Den övergripande frågan nu är hur och när detta bör ske. Utredningen anför som skäl för sitt förslag om en successiv avveckling av den del av allemanssparandet som kanaliseras till Riksgäldskontoret att det av statsfinansiella skäl är angeläget att undvika ett stort utflöde av sparmedel från kontoret. Den väl tilltagna avvecklingstiden om tre år motiveras med att Riksgäldskontoret behöver ha god tid på sig att an- ordna en fortsättning av sparformen. Sedan utredningen presenterade sitt betänkande våren 1994 har förändringar inträtt både vad gäller det stats- finansiella läget och förutsättningarna för Riksgäldskontoret att bedriva upplåning på hushållsmarknaden. Det senare har skett genom att Riks- gäldskontoret undantagits från bankrörelselagens tillämpningsområde och att därmed utrymme öppnats för kontoret att ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi. På så sätt har Riksgäldskontoret fått en ytterligare valmöjlighet när det gäller att finna sparformer som kan ersätta det nuvarande allemanssparandet. Riksgäldskontoret har under november 1997 startat en egen inlåningsverksamhet som är inriktad på hushållens sparande, s.k. riksgäldsspar. Mot bakgrund av detta anser re- geringen att det inte längre finns behov av att genomföra avvecklingen stegvis. De lagregler som är knutna till det allemanssparande som till- handahålls av Riksgäldskontoret bör kunna upphöra att gälla vid halvårs- skiftet 1998. För allemansfonderna gäller redan väsentligen samma bestämmelser som för de vanliga värdepappersfonderna. Det som skiljer är regleringen av avgiftsuttaget, fondandelsägarinflytandet, rätten till utdelning av fon- dens värde samt de speciella bestämmelser som finns för de företagsanknutna allemansfonderna. I de följande avsnitten behandlas frågor som rör dessa bestämmelser och som aktualiseras vid ett bortta- gande av särlagstiftningen för allemansfonderna. Som framgår av den fortsatta framställningen anser regeringen att all särreglering bör tas bort. Detta innebär att de allemansfonder som inte är företagsanknutna i sin helhet kommer att falla in under den reglering som finns i lagen om värdepappersfonder. För de företagsanknutna fonderna aktualiseras en ombildning till i första hand s.k. nationella fonder. Allemanssparlagens regler om allemansfonder bör – i likhet med övriga bestämmelser i lagen – kunna tas bort vid halvårsskiftet 1998, dock att vissa övergångsbestämmelser kan behövas beträffande de företagsanknutna fonderna. 7 Allemanssparkonto Regeringens bedömning: Frågan om utbetalning av sparmedel som finns kvar på allemanssparkonton när lagen om allemanssparande upphävs behöver inte regleras i lag. Utredningens förslag: För det fall samarbetet mellan Riksgäldskonto- ret och bankerna avslutas och Riksgäldskontoret inte startar någon egen inlåningsverksamhet när lagen upphävs, föreslår utredningen en särskild övergångsregel, enligt vilken Riksgäldskontoret betalar ut de sparmedel som finns kvar på allemanssparkontona till spararna när lagen upphävs. Utredningen anser att om någon eller några banker fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret bör Riksgäldskontoret erbjuda spararna att föra över medlen till de banker som fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret. Om Riksgäldskontoret startar inlåningsverksamhet i egen regi bör spararna enligt utredningen i stället erbjudas att få sina medel överförda till Riksgäldskontoret. Vidare föreslås att Riks- gäldskontoret betalar ut de medel som finns kvar på allemanssparkontona till de sparare som inte är intresserade av detta och som inte avslutat sina konton när lagen upphävs. Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska Bankföreningen framhåller dock att förslaget om att Riksgäldskontoret bör betala ut medel till spararna saknar stöd i lag och att det strider mot de avtal som finns mellan Riksgäldskontoret och bankerna. Svenska Fondhandlareföreningen ansluter sig till Svenska Bankföreningens yttrande. Skälen för regeringens bedömning: Allemanssparkonto är en form av statlig upplåning som förmedlas av bankerna. Den som vill delta i al- lemansspar avtalar med någon av bankerna om inlåning på ett allemans- sparkonto. Enligt lagen om allemanssparande överförs de medel som sätts in på sådana konton från banken till Riksgäldskontoret. I avtal som träffas mellan bankerna och Riksgäldskontoret föreskrivs att bankerna skall gottgöra kontohavarna den ränta som Riksgäldskontoret bestämmer, att Riksgäldskontoret ersätter bankerna för deras räntekostnader och att bankerna får viss ersättning av Riksgäldskontoret för sin förmedling av allemanssparandet. Att lagen om allemanssparande tas bort innebär inte att allemansspar- konto med automatik upphör som sparform. Riksgäldskontoret och bankerna har även efter det att lagen tagits bort möjlighet att sluta avtal om ett fortsatt samarbete med liknande innehåll som hittills. Vad gäller den situationen att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och en bank upphör kan konstateras att lagen om allemanssparande inte reglerar hur en avveckling av sparformen skall genomföras. Några särskilda bestämmelser om detta finns inte heller i avtalen mellan bankerna och Riksgäldskontoret. Av avtalen framgår dock att det är banken som svarar för de ekonomiska förpliktelserna mot spararen och att Riksgäldskontoret endast står som garant för fullgörandet av dessa förpliktelser. Även i förarbetena till lagen om allemanssparande understryks att det är banken som är gäldenär mot hushållen och att relationen mellan kontohavare och bank är densamma som vid andra typer av bankinlåning (se prop. 1983/84:30 s. 31–33). Följaktligen ankommer det inte på Riksgälds- kontoret att betala ut några sparmedel direkt till spararna utan Riksgäldskontoret har i stället att reglera sin skuld till bankerna. Regeringen utgår från att en bank som inte fortsätter sitt samarbete med Riksgäldskontoret kommer att avsluta samtliga allemanssparkonton som finns i banken. I en sådan situation kommer spararen att kunna ge banken i uppdrag att exempelvis föra över medlen på något annat bankkonto, till riksgäldsspar eller att betala ut medlen kontant. I de fall kontohavaren förhåller sig passiv och inte anger vad som skall ske med medlen får dessa föras över till något annat konto som disponeras av spararen eller betalas ut kontant till spararen. Regeringen anser att det, med hänsyn till vad som nu sagts, saknas skäl att i lag särskilt reglera frågan om utbetalning av sparmedel som finns kvar på allemanssparkontona när lagen om allemanssparande upphävs. Frågan om rätt att ta ut uttags- eller överföringsavgifter i samband med att lagregleringen av allemanssparandet upphävs behandlas i avsnitt 9. 8 Allemansfond 8.1 Fondandelsägarnas inflytande Regeringens bedömning: De särskilda lagbestämmelserna om an- delsägarnas inflytande i allemansfonder bör inte behållas genom införande av en särskild bestämmelse för de tidigare allemansfon- derna i lagen om värdepappersfonder. Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de nuvarande reglerna om andelsägarnas inflytande behålls för de tidigare allemansfonderna genom införande av en särskild bestämmelse i lagen om värdepappers- fonder. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Fondbolagens förening invänder dock att det inte finns behov av någon lagreglering om andelsägarrepresentation för allemansfonderna. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bank- föreningen har samma uppfattning. Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna om andelsägar- inflytande finns i 13–14 och 17 §§ lagen om allemanssparande. Regle- ringen innebär i korthet att andelsägarna vid en årlig andelsägarstämma skall välja flertalet av ledamöterna i fondbolagets styrelse, att andelsägar- stämmans val av styrelseledamöter skall beredas av en valberedning utsedd av andelsägarstämman och att endast de styrelseledamöter som utsetts av andelsägarna har rätt att besluta i frågor som rör utövande av rösträtt för fondens aktier. Vidare gäller vissa restriktioner beträffande dessa ledamöters anknytning till det fondbolag och förvaringsinstitut som är knutna till fonden. Några motsvarande lagregler finns inte för vanliga värdepappersfonder. Det finns dock inte något hinder mot att fondbe- stämmelserna för värdepappersfonder innehåller regler om andelsägarnas inflytande i bl.a. de avseenden som gäller för allemansfonder. Bestämmelserna om andelsägarnas inflytande i allemansfonderna måste ses mot bakgrund av de regler som tidigare gällde för kollektiva investeringar i värdepapper. Före lagen om värdepappersfonder gällde aktiefondslagen (1974:931). Enligt den fick fondandelsägarna utse en ledamot i fondbolagets styrelse för varje påbörjat tretal ledamöter. Hur valet skulle gå till reglerades inte i lagen. Enligt fondbestämmelserna i flertalet fonder hölls varje år en andelsägarstämma vid vilken bl.a. styrel- seledamöter valdes. För att stimulera hushållen till regelbundet och långsiktigt sparande infördes år 1979 ett sparande i speciella aktiefonder, s.k. aktiesparfonder. Enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder utsågs två av styrelseledamöterna i fondbolaget av regeringen och minst hälften av de övriga ledamöterna av andelsägarna. Trots de generösa möjligheterna att utse styrelseledamöter var fondan- delsägarnas inflytande i aktiefonderna och aktiesparfonderna i praktiken litet. I förarbetena till lagen om allemanssparande konstateras att det finns flera orsaker till detta, bl.a. att ägarna måste söka sig fram för att finna metoder att ta tillvara det intresse för fondens verksamhet som borde finnas. Det ansågs angeläget att öka möjligheterna för andelsägarna att påverka förvaltningen av fondernas medel. I lagen om allemanssparande förstärktes därför andelsägarnas inflytande (se prop. 1983/84:30 s. 36). När aktiefondslagen vid årsskiftet 1990/91 ersattes med lagen om vär- depappersfonder togs den lagstadgade rätten för fondandelsägarna att utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser bort. I propositionen an- förde föredragande statsrådet att andelsägarnas intresse av att närvara vid stämmor och delta i valet av styrelseledamöter fortfarande var mycket litet och att det skett en förskjutning vad gäller andelsägarnas beteende, från den enskilde andelsägarens önskemål att kunna påverka den egna fondens verksamhet till en efterfrågan av kvalificerade förvaltartjänster. Vidare framhölls att det för fondbolagen var både kostsamt och administ- rativt betungande att anordna andelsägarstämmorna. Det ansågs därför att rätten för andelsägarna att utse styrelseledamöter inte längre borde vara lagreglerad (prop. 1989/90:153 s. 39–41). För att säkerställa att andels- ägarnas intressen ändå tillgodosågs infördes en bestämmelse om att fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende av varandra och uteslutande i andelsdelägarnas gemensamma intresse (1 §). Fond- bolaget är således skyldigt att tillvarata andelsägarnas intresse också när det t.ex. gäller att företräda fondens aktier. Vidare vidgades skyldigheten att ge information till andelsägarna i överensstämmelse med EG:s krav (26–29 §§). Flera skäl talar för att upphäva den lagstadgade rätten till andelsägarin- flytande i allemansfonderna när skatteförmånerna för sparande i sådana fonder avskaffats. Det kan konstateras att andelsägarnas intresse av att närvara vid stämmor och delta i valet av styrelseledamöter i allemans- fonderna varit mycket begränsat. En undersökning som utredningen gjort bland fondbolagen visar att flertalet andelsägarstämmor i allemansfon- derna besöks av endast 0,2–0,5 procent av andelsägarna. I likhet med vad som konstaterats gälla för vanliga värdepappersfonder synes andels- ägarna i allemansfonderna i första hand vara intresserade av att medlen förvaltas professionellt och att fonden tillhandahåller information om placeringsinriktning och fondens utveckling i jämförelse med andra fonder. Även om de utvalda representanterna har mandat att rösta för fondens aktieinnehav framstår stödet från andelsägarna inte som särskilt starkt. Lagregleringen kan således knappast sägas ha uppnått sitt syfte; att åstadkomma ett mer aktivt ägarinflytande i förvaltningen av fonderna. Till detta kommer att det vore en otymplig lösning att ha olika regler för olika värdepappersfonder som i övrigt omfattas av samma lagreglering. I ett remissyttrande framhålls att andelsägarstämmorna fyller en viktig funktion i det att de utnyttjas till att ge information om fondens och aktie- marknadens utveckling, att besvara frågor från andelsägarna och att de allmänt erbjuder tillfälle för spararna att tränga in i aktiemarknadens funktionssätt. Regeringen instämmer visserligen i att det är viktigt att andelsägarna informeras om fondernas verksamhet. Emellertid bör det – i likhet med vad som sker i vanliga värdepappersfonder – finnas till- räckliga möjlighet att tillgodose detta behov genom anordnande av mer informella informationsmöten, till vilka andelsägarna bjuds in. Sammanfattningsvis anser regeringen att de skäl som tidigare åbero- pats till stöd för att avskaffa den lagstadgade rätten till andelsägarinfly- tande i vanliga värdepappersfonder gör sig gällande även för allemans- fonderna sedan skatteförmånerna för dessa tagits bort och att det således inte finns anledning att ha kvar de obligatoriska bestämmelserna om an- delsägarinflytande. De allemansfonder som så önskar har givetvis möj- lighet att i fondbestämmelserna reglera andelsägarnas inflytande på mot- svarande sätt som hittills. Eftersom de tidigare fondbestämmelserna om andelsägarinflytande får tillämpas även sedan lagen om allemanssparande upphävts finns det inte behov av några övergångsregler i det avseendet. 8.2 Utdelning till ideella organisationer Regeringens förslag: Gåvoskatt skall utgå för utdelning från en värdepappersfond till annan än andelsägare i fonden. En sådan ut- delning skall i skatterättsligt hänseende anses som en gåva från fonden. Vid beräkning av skattepliktig inkomst för fonden får avdrag för utdelning göras med högst 2 % av fondens värde. Utredningens förslag: När det gäller ändringarna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt överensstämmer utredningens förslag med regeringens. Dessutom föreslår utredningen att det i lagen om värdepappersfonder införs en bestämmelse som innebär att högst två procent av en värdepappersfonds värde årligen får delas ut till vissa ideella organisationer. Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 § sista stycket lagen om allemanssparande får fondbestämmelserna för en allemansfond ange att ett belopp motsvarande högst 2 % av fondens värde vid utgången av det närmast föregående året skall delas ut årligen till viss stiftelse, visst trossamfund eller annan sammanslutning om mottagaren är en svensk juridisk person och inte har till syfte att tillgodose medlemmarnas eller andra enskildas ekonomiska intressen. Bestämmelsen infördes år 1988. Syftet var att möjliggöra ett fondsparande med ideella inslag där spararen avstod från en del av avkastningen till förmån för någon ideell organisation. Ett sådant sparande förutsågs kunna attrahera framför allt yngre personer. Det framhölls att utdelning från en allemansfond tidigare inte kunnat ske, varken till andelsägarna eller andra personer (se prop. 1987/88:60 s. 26–28). För vanliga värdepappersfonder finns inte någon motsvarande begränsning i fråga om utdelning av medel till andra än andelsägarna i fonden. Trots det är möjligheten att införa sådana fondbestämmelser inte helt oinskränkt. Enligt 1 § andra stycket samma lag skall fondbolaget nämligen handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Denna skyldighet innebär bl.a. vissa begränsningar vad gäller vederlagsfria utbetalningar till andra än delägare i fonden, såväl när det gäller betalningarnas storlek som deras mottagare. Regeringen konstaterar att allemansfonderna fortsättningsvis kommer att omfattas av bl.a. de nyss nämnda reglerna som gäller för vanliga värdepappersfonder. Det finns inte behov av att i lagen om värdepappersfonder – utöver den begränsning som redan ligger i att fondbolagen skall handla i andelsägarnas intresse – införa någon sådan reglering av utdelningar till ideella organisationer som finns i lagen om allemanssparande. Liksom hittills får frågan om i vilken utsträckning utdelning bör få ske till exempelvis ideella organisationer avgöras från fall till fall med beaktande av vad som ligger i andelsägarnas gemensamma intresse. Det kan konstateras att de allemansfonder som för närvarande har fondbestämmelser om utbetalning till ideella organisationer kan ha kvar dessa även utan en sådan särskild reglering som finns i 18 § lagen om allemanssparande. Enligt 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utgår gåvoskatt för utdelning som en allemansfond lämnar till ideella organisationer. En sådan utdelning är i skatterättsligt hänseende att anse som en gåva från fonden (angående motiven till bestämmelsen se prop. 1987/88:60 s. 29 och 30). Bestämmelsen bör justeras så att den blir tillämplig på utdelning från en värdepappersfond till andra än andel- sägarna i fonden. Av 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att en värdepappersfond vid inkomstberäkningen får göra avdrag för utdelning som beslutats för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott. Med hänsyn till att det i lagen om värdepappersfonder inte tas in någon sådan spärr för utdelningar som nu finns i lagen om allemanssparande anser regeringen att det i lagen om statlig inkomstskatt bör införas ett skattemässigt utdelningstak för utdelning till andra än andelsägarna i fonden. Den föreslagna bestämmelsen innebär att avdrag för sådan utdelning medges med högst 2 % av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Genom bestämmelsen förhindras att utdelningar i högre utsträckning än i dag lämnas i form av enkelbeskattade medel i de fall gåvomottagaren inte betalar någon gåvoskatt. 8.3 Övergångsregler för de företagsanknutna allemansfonderna Regeringens förslag: För företagsanknutna allemansfonder skall till utgången av år 1998 de bestämmelser tillämpas som gäller för vanliga värdepappersfonder med de avvikelser som hittills gällt i fråga om kapitaltillskott, placering av fondens medel, avgivande av halvårsredogörelse och förordnande av revisor. Bestämmelsen i 10 a § lagen om värdepappersfonder om att en värdepappersfond inte får ombildas till någon annan form av kapitalbildning skall dock inte tillämpas för företagsanknutna allemansfonder. Om det för en företagsanknuten allemansfond före utgången av år 1998 ansökts om tillstånd att ombilda fonden till en s.k. nationell fond eller vanlig värdepappersfond skall regleringen för vanliga värde- pappersfonder med nämnda undantag gälla till dess ansökan slutligt prövats. Bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond skall kunna få tillstånd att förvalta fonden också om den ombildas till en nationell fond. Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en övergångsregel införs som innebär att om det för en företagsanknuten allemansfond ansökts om tillstånd för ombildning till nationell fond innan lagen om allemanssparande upphör att gälla, skall den lagen få tillämpas så länge tillståndsprövningen pågår. Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Finansinspektionen anser att övergångsbestämmelsen också bör omfatta en ombildning till vanlig värdepappersfond. Vidare föreslås att bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond, vid ansökan om tillstånd att få ombilda den till nationell fond, bör få jämställas med ett sådant fondbolag som avses i lagen om värdepappersfonder. Inspektio- nen anser även att vissa redaktionella justeringar bör göras i den över- gångsregel som utredningen föreslagit. Fondbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen framför liknande synpunkter. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts anser rege- ringen att regleringen av de företagsanknutna allemansfonderna bör tas bort sedan skatteförmånerna för dessa avskaffats. Frågan är om det finns behov av några övergångsregler med anledning av det. De företagsanknutna allemansfonderna skiljer sig åt från andra allemansfonder framför allt i det att kapitaltillskott i en sådan fond får göras endast av den som är anställd i ett visst bolag eller i en koncern eller vars anställning upphört till följd av pension. Vidare skall minst 25 % av fondens värde placeras i sådana värdepapper som har utfärdats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller – om bolaget ingår som moderbolag i en koncern – i vars dotterbolag de är anställda. Särskilda bestämmelser finns också om bl.a. avgivande av halvårsredogörelse och förordnande av revisor. Att lagen om allemanssparande tas bort innebär inte att de företagsanknutna allemansfonderna med nödvändighet måste upplösas. För de fondbolag som vill fortsätta fondverksamheten är en möjlighet att ombilda de företagsanknutna fonderna till vanliga värdepappersfonder. En sådan ombildning förutsätter att placeringsbestämmelserna anpassas till de regler som gäller enligt lagen om värdepappersfonder. Vidare måste kapitaltillskott få göras av allmänheten. Fondbestämmelser som begränsar rätten att förvärva andelar till anställda i ett visst företag eller koncern måste följaktligen ändras. För de fondbolag som inte vill anpassa placeringsbestämmelserna till de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder är ett alternativ att ombilda den företagsanknutna fonden till en s.k. nationell fond. För nationella fonder finns en särskild bestämmelse i 3 § lagen om värdepappersfonder. Finansinspektionen har enligt den bestämmelsen möjlighet att meddela tillstånd för att bedriva ”annan näringsverksamhet som inte är fondverksamhet enligt denna lag” och där ”allmänheten erbjuds att för gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument”. I praktiken innebär detta att inspektionen kan medge undantag från de placeringsregler som gäller för vanliga värdepappersfonder. Med hänsyn till det generella kravet på riskspridning i 17 § lagen om värdepappersfonder, som även gäller för nationella fonder, får dock inte hela fondförmögenheten placeras i samma företag. En ombildning till nationell fond förutsätter således att fondbestämmelser som tillåter en sådan placering ändras. I likhet med vad som gäller för vanliga värdepappersfonder förutsätts vidare att fonden riktar sig till allmänheten (se närmare prop. 1989/90:153 s. 37–39 och 51). Några av remissinstanserna påpekar att en ombildning till nationell fond innebär praktiska problem i fråga om förvaltningen av fonden. Kritiken går ut på följande. Enligt 3 § lagen om värdepappersfonder kan endast ”fondbolag och annan som står under tillsyn av inspektionen” få tillstånd att förvalta en nationell fond. Som fondbolag anses endast bolag som förvaltar vanliga värdepappersfonder. Eftersom de flesta bolag som förvaltar företagsanknutna allemansfonder ingår i den koncern där delägarna är anställda och inte förvaltar vanliga värdepappersfonder kan de följaktligen inte få tillstånd att förvalta någon nationell fond. I stället blir de tvungna att överlåta förvaltningen till ett fristående fondbolag. Som remissinstanserna påpekar är detta otillfredsställande. För att undvika en sådan effekt anser vi att en övergångsbestämmelse bör införas som innebär att ett bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond vid ansökan om tillstånd enligt 3 § skall jämställas med ett sådant fondbolag som avses i paragrafen. Det bör i sammanhanget nämnas att verksamheten i de före- tagsanknutna allemansfonderna givetvis alternativt kan drivas vidare i aktiesparklubbar eller andra sammanslutningar vid de företag där delägarna är anställda. Förutsatt att verksamheten inte riktar sig till allmänheten så omfattas den inte av tillståndsplikten i lagen om värdepappersfonder. Regeringen anser att de bolag som förvaltar företagsanknutna alle- mansfonder bör ges rimlig tid att överväga om verksamheten skall fort- sätta sedan lagen om allemanssparande upphört att gälla och i så fall i vilken form detta skall ske. Under en övergångstid bör verksamheten därför få bedrivas enligt de bestämmelser som gäller för vanliga värde- pappersfonder med de undantag som hittills gällt i fråga om kapitaltill- skott, placering av fondens medel, avgivande av halvårsredogörelse och förordnande av revisor. Under övergångstiden ges också möjlighet att avveckla fonderna enligt 33–38 §§ lagen om värdepappersfonder. För att möjliggöra en ombildning till nationella fonder bör det i övergångsbe- stämmelserna anges att regeln i 10 a § lagen om värdepappersfonder som förbjuder ombildning av en värdepappersfond till någon annan form av kollektiv kapitalbildning inte skall tillämpas för de företagsanknutna allemansfonderna. En övergångstid om sex månader bedöms som tillräcklig. Om det före utgången av år 1998 ansökts om tillstånd att ombilda en företagsanknuten allemansfond till nationell fond eller vanlig värdepappersfond bör regleringen för vanliga värdepappersfonder med nämnda undantag dock få tillämpas till dess ansökan slutligt prövats. Har någon ansökan om om- bildning inte getts in till Finansinspektionen före den 1 januari 1999 innebär det att det tillstånd som finns att förvalta den företagsanknutna fonden upphör. Därmed kommer fonden inte att omfattas av lagstiftningen för värdepappersfonder och således inte heller att stå under tillsyn av Finansinspektionen. 9 Avgifter 9.1 Uttagsavgift Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av uttagsavgiften vid upphävandet av lagen om allemanssparande behövs inte. Utredningens förslag: När det gäller sparandet i allemansfond föreslås i förtydligande syfte en övergångsregel om att uttagsavgift inte skall debiteras i anledning av att lagreglerna om allemansfond upphävs. För det fall allemanssparandet inte fortsätter i någon form sedan lagen upphävts föreslås en övergångsregel, enligt vilken de medel som finns kvar på allemanssparkonto betalas ut när lagen upphävs, varvid ut- tagsavgift skall debiteras. För det fall allemanssparandet skulle fortsätta föreslås en övergångsregel, enligt vilken ingen uttagsavgift skall debiteras för medel på allemanssparkontona i samband med att lagen upphävs. Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Beträffande de föreslagna övergångs- reglerna för allemanssparkonto invänder Svenska Bankföreningen att bankerna bör får debitera uttagsavgift oavsett när och på vilket sätt alle- manssparandet avslutas och att om sparformen avslutas på sådant sätt att det anses orimligt att spararen skall betala uttagsavgiften bör banken från Riksgäldskontoret erhålla ett belopp som motsvarar uttagsavgiften. Riksbanken, Konsumentverket, Sveriges Bankkunders Riksförbund och Pensionärernas Riksorganisation motsätter sig att uttagsavgift debiteras i samband med utbetalningar på grund av att lagregleringen upphävs. Enligt dessa remissinstanser är det oskäligt att ta ut avgifter vid en åter- betalning som inte initierats av spararna. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 6 § lagen om allemans- sparande betalar spararen vid uttag från ett allemanssparkonto eller en allemansfond en avgift motsvarande en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor. Avgiften tillfaller banken respektive fondbolaget. Uttagsavgiften inträder för att markera sparandets långsiktiga karaktär (se prop. 1983/84:30 s. 28 och 29). Att lagen om allemanssparande upp- hävs innebär att även bestämmelsen om uttagsavgift upphör att gälla. Frågan är om det finns behov av att införa någon särskild reglering av uttagsavgiften i samband med upphävandet av lagen om allemansspa- rande. För allemansfonderna innebär ett upphävande av lagen om allemanssparande att fonderna kommer att finnas kvar och att de i fortsättningen kommer att vara underkastade samma regler som gäller för vanliga värdepappersfonder (se avsnitt 8). Enbart den omständigheten att lagen om allemanssparande tas bort föranleder således inte någon utbetalning av sparmedel ur fonderna. Det finns inte några lagregler om uttagsavgifter för vanliga värdepappersfonder. Från och med den 1 juli 1998 kommer frågan om eventuella uttagsavgifter följaktligen uteslutande att regleras av de fondbestämmelser som gäller för varje fond. Vid uttag som görs innan lagen upphävs har fondbolagen däremot rätt att debitera uttagsavgift enligt 6 §. När det gäller allemansfonderna finner regeringen att det inte finns behov av någon särskild lagreglering av uttagsavgiften i samband med att lagen om allemanssparande upp- hävs. För allemanssparkontona kan ett upphävande av lagen om allemanssparande innebära att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och en eller flera av bankerna avslutas; antingen per den dag då lagen upphör att gälla, dvs. den 1 juli 1998, eller vid en tidigare tidpunkt. Som angetts i avsnitt 7 utgår regeringen från att en bank som inte fortsätter sitt samarbete med Riksgäldskontoret kommer att avsluta samtliga allemanssparkonton i banken. Det står givetvis varje sparare fritt att ta ut sina sparmedel redan innan den dag kontot avslutas av banken. Ett sådant uttag omfattas dock av 6 § lagen om allemanssparande och ger banken rätt att debitera uttagsavgift. När allemanssparkontona i en bank avslutas kommer den behållning som då finns kvar att antingen betalas ut kontant till kontohavaren eller föras över till något annat konto som disponeras av spararen. Sådana åtgärder är enligt regeringens mening inte att betrakta som uttag enligt 6 § lagen om allemanssparande. Följaktligen medför de inte någon rätt för banken att påföra spararen uttagsavgift. Som nämnts är syftet med bestämmelsen om uttagsavgift att den skall främja ett långsiktigt sparande. Det syftet gör sig uppenbarligen inte gällande vid utbetalningar som sker i samband med att banken avslutar samtliga allemanssparkonton i banken. Det spelar härvid inte någon roll om spararen själv angett vad som skall ske med sparmedlen eller om spararen förhållit sig passiv och inte besvarat eventuella förfrågningar från banken. Det finns enligt regeringens mening inte skäl att, såsom Svenska Bankföreningen hävdat, ålägga Riksgäldskontoret att ersätta en bank för uttagsavgifter i samband med att bankens samtliga allemanssparkonton avslutas. Slutligen bör påpekas att om samarbetet mellan bankerna och Riksgäldskontoret skulle fortsätta efter utgången av juni 1998 får frågan om eventuella uttagsavgifter efter den tidpunkten lösas på avtalsrättslig väg. Inte heller i detta fall finns det behov av någon övergångsregel om uttagsavgiften. 9.2 Överföringsavgift Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av överförings- avgiften vid upphävandet av lagen om allemanssparande behövs inte. Detta innebär att alla överföringar som görs inom allemanssparandet före den 1 juli 1998 omfattas av bestämmelsen om överföringsavgift i 3 § andra stycket samma lag. Utredningens förslag: Utredningens förslag innebär att rätten att föra över medel mellan allemansfond och allemanssparkonto tas bort i ett inledande skede. Vad gäller överföringar mellan allemanssparkonton föreslås att bestämmelsen om överföringsavgift skall finnas kvar till dess lagen om allemanssparande upphävs. För det fall samarbetet mellan ban- kerna och Riksgäldskontoret avslutas och Riksgäldskontoret startar inlåningsverksamhet i egen regi föreslås en övergångsbestämmelse om att spararna skall kunna föra över sina medel till Riksgäldskontoret utan att debiteras någon överföringsavgift. Också i det fall någon eller några banker fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret på ren avtalsrättslig grund skall spararna kunna föra över sina medel till den eller de banker som fortsätter samarbetet med Riksgäldskontoret utan att debiteras någon avgift. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte någon erinran mot förslaget. Svenska Bankföreningen invänder emellertid beträffande den föreslagna övergångsbestämmelsen att bankerna – även om alle- manssparandet fortsätter i någon form – bör få debitera överföringsav- gifter och att om det trots allt skulle anses olämpligt att kunden betalar avgiften så bör Riksgäldskontoret ersätta bankerna med ett belopp per överfört konto som motsvarar avgiften. Skälen för regeringens bedömning: Av 3 § första stycket lagen om allemanssparande framgår att en sparare får flytta sina sparmedel inom allemanssparandet. Enligt andra stycket i samma paragraf har den bank eller det fondbolag som ombesörjer överföringen rätt till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas i dessa fall. Rätten att överföra sparmedel inom allemanssparandet kommer enligt regeringens förslag att finnas kvar till dess lagen om allemanssparande upphävs. I konsekvens med detta bör också bestämmelsen om överfö- ringsavgift finnas kvar under samma tid. Överföringar som görs före den 1 juli 1998 kommer således att omfattas av bestämmelsen. Detta gäller såväl överföringar mellan allemansfond och allemanssparkonton som överföringar inom respektive sparform. Frågan är om det finns anledning att införa en särskild reglering av överföringsavgiften i samband med att lagen om allemanssparande upphävs. Vad först gäller det fallet att samarbetet mellan Riksgäldskontoret och någon eller några banker fortsätter sedan lagregleringen upphävts och en sparare – före den 1 juli 1998 – vill flytta över sina medel från en bank som avslutar sitt samarbete med Riksgäldskontoret till en annan bank gör regeringen följande bedömning. Syftet med bestämmelsen om över- föringsavgift är att tillförsäkra bankerna ersättning för sina kostnader för överföringen (se prop. 1983/84:30 s. 30). Regeringen anser att bankerna inte bör fråntas möjligheten att få sina kostnader täckta så länge lagregleringen om allemanssparkonto finns kvar. Detta innebär att överföringar som före den 1 juli 1998 görs till banker som avtalar med Riksgäldskontoret om fortsatt samarbete i liknande former som hittills bör omfattas av bestämmelsen om överföringsavgift. Om samarbetet mellan bankerna och Riksgäldskontoret avslutas och spararna önskar göra en överföring till ett inlåningskonto hos Riksgäldskontoret (riksgäldsspar) framgår av förarbetena till 3 § lagen om allemanssparande att denna bestämmelse endast omfattar överföringar dels från ett allemanssparkonto till ett annat sådant konto eller en allemansfond, dels från en allemansfond till en annan allemansfond eller ett allemanssparkonto. Överföringar till andra typer av inlåningskonton – eller värdepappersfonder – omfattas däremot inte (prop. 1983/84:30 s. 29 och 30 och prop. 1989/90:31 s. 5–7). Ett uttag för insättning på ett konto hos Riksgäldskontoret bör följaktligen inte ses som en överföring enligt 3 § utan som ett uttag enligt 6 § lagen om allemanssparande och berättigar därför inte banken att debitera någon överföringsavgift. Mot bakgrund av vad som anförts finns enligt regeringens mening inte något behov av att införa någon bestämmelse om överföringsavgiften i samband med att lagen om allemanssparande upphävs. Detta gäller även beträffande överföringar som görs från sparande i allemansfond. 10 Ekonomiska konsekvenser De samhällsekonomiska effekterna av ett upphävande av lagen om allemanssparande torde vara marginella. Allemanssparandet har visserligen attraherat en stor del av svenska folket att spara stora belopp. Det finns dock enligt regeringens bedömning inte anledning att förvänta några markanta förändringar i hushållens val mellan sparande och konsumtion om lagen om allemanssparande upphävs. Allemansfonderna kommer även i fortsättningen att finnas kvar – fast som värdepappersfonder – och det saknas skäl att anta att spararna i någon större utsträckning kommer att ta ut sina medel ur fonderna. Som tidigare nämnts bygger allemanssparkontona på avtal mellan bankerna och Riksgäldskontoret. Ett upphävande av lagen om allemanssparande innebär inte med nödvändighet att avtalsförhållandet avslutas. Även om samarbetet skulle upphöra kan dock såväl Riksgäldskontoret som ban- kerna erbjuda fullgoda sparalternativ. I det fall samarbetet mellan Riksgäldskontoret och bankerna upphör kan det påverka statens kostnader för statsskuldens finansiering. Upplåningen genom allemanssparkonto har historiskt inneburit avsevärda besparingar jämfört med annan upplåning. Under de senaste åren har dock besparingarna minskat kraftigt. Besparingarna uppgick under budgetåret 1995/96 till 253 miljoner kronor. Det fortsatta utflödet ur al- lemanssparkonto tillsammans med trendmässigt högre administrativa kostnader hos de förmedlande bankerna för upplåningsformen riskerar att medföra att besparingarna helt kommer att upphöra. Regeringen har i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1 utg. omr. 2) påtalat att det är angeläget att Riksgäldskontoret prioriterar upplåningen på hushållsmarknaden för att uppnå fortsatt låga upplå- ningskostnader för staten. I detta syfte har ett arbete inletts inom Riks- gäldskontoret för att se över kontorets produktutbud. Visar denna över- syn att allemanssparkontona långsiktigt bidrar till kostnadsbesparingar för staten, förutsätter regeringen att Riksgäldskontoret fortsätter samar- betet med bankerna på ren avtalsrättslig grund. 11 Författningskommentar 11.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande Övergångsbestämmelser I övergångsbestämmelserna ges de fondbolag som enligt nuvarande bestämmelser förvaltar företagsanknutna allemansfonder tid att överväga om verksamheten skall fortsätta och i så fall i vilken form detta skall ske. Som närmare utvecklas i avsnitt 8.3 är en möjlighet att ombilda fonderna till nationella fonder enligt 3 § lagen om värdepappersfonder eller till vanliga värdepappersfonder. En annan möjlighet är att de drivs vidare i aktiesparklubbar eller andra sammanslutningar vid de företag där delägarna är anställda. Av första punkten framgår att en företagsanknuten allemansfond skall anses som en vanlig värdepappersfond under en övergångstid om sex månader. Det innebär att bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder liksom hittills kommer att gälla för de företagsanknutna allemans- fonderna. Enligt övergångsbestämmelsen skall vidare den särreglering som hittills gällt i fråga om kapitaltillskott, placering av fondens medel, avgivande av halvårsredogörelse och förordnande av revisor gälla under övergångstiden (19 § första meningen samt 22 och 23 §§ lagen om allemanssparande). Av 10 a § lagen om värdepappersfonder följer att en värdepappersfond inte kan ombildas till någon annan form av kollektiv kapitalbildning. För att möjliggöra en ombildning av de företagsanknutna allemansfonderna till nationella fonder anges i övergångsbestämmelsen att den paragrafen inte gäller för de företagsanknutna allemansfonderna. Fondbolag som före utgången av år 1998 ansökt om tillstånd att bedriva verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder får tilllämpa regleringen för vanliga värdepappersfonder med nämna undantag till dess ansökan slutligt prövats. Av 13 a § lagen om allemanssparande framgår att en styrelseledamot som har utsetts av en sådan fondandelsägarstämma som enligt 14 § samma lag skall hållas årligen för varje fond, inte får vara anställd hos fondbolaget eller förvaringsinstitutet. 21 § lagen om allemanssparande innehåller ett undantag från detta förbud såvitt gäller företagsanknutna allemansfonder. Av paragrafen följer nämligen att det till styrelseleda- möter i ett fondbolag som förvaltar en företagsanknuten fond för an- ställda hos ett kreditinstitut får utses anställda i institutet utan hinder av att fondbolaget anlitar kreditinstitutet som förvaringsinstitut för fonden. Eftersom 13 a § upphör att gälla vid utgången av juni 1998 finns det för de företagsanknutna allemansfonderna inte behov av att tillämpa 21 § lagen om allemanssparande efter detta datum. Övergångsbestämmelsen innehåller därför inte någon hänvisning till 21 §. I avsnitt 8.1 konstateras att det inte finns något som hindrar att allemansfonderna även efter ut- gången av juni 1998 har kvar fondbestämmelser om andelsägarinflytande på motsvarande sätt som hittills. Detta gäller givetvis också för de före- tagsanknutna allemansfonderna. Sammanfattningsvis kan konstateras att de företagsanknutna allemans- fonderna kommer att kunna fortsätta sin verksamhet under övergångstiden och att fondbestämmelserna för fonderna inte måste ändras fr.o.m. den 1 juli 1998. Till följd av att fonderna skall anses som vanliga värdepappersfonder kommer vad som anges om värdepappersfonder i andra författningar under övergångstiden att gälla även för de företagsanknutna allemansfonderna. Sådana hänvisningar finns exempelvis i 37 § 3 mom. lagen om arvsskatt och gåvoskatt, 2 § 10 mom. lagen om statlig inkomstskatt samt 13 kap. 5 § föräldrabalken. Bolag som endast förvaltar företagsanknutna allemansfonder ges i andra punkten möjlighet att ansöka om tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder. 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 37 § Paragrafens 3 mom. har ändrats som en följd av att lagen om allemans- sparande upphävts. Som nämns i avsnitt 8.2 finns viss möjlighet för van- liga värdepappersfonder att dela ut medel till andra än andelsägare i fonderna. Genom ändringen klargörs att gåvoskatt utgår för sådan utdel- ning och att gåvan vid tillämpningen av lagen om arvsskatt och gåvoskatt anses utgöra en gåva från fonden. 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 2 § 10 mom. I momentet har införts ett skattemässigt avdragstak för utdelning som lämnas till annan än andelsägare i fonden. Beräkningen av utdelningsta- ket har en annan utgångspunkt än beräkningen av intäkten enligt första stycket andra punkten. Avdrag får inte göras med ett större belopp än 2 % av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Av första stycket andra punkten framgår dock att avdrag sammantaget inte får göras med ett så stort belopp att det föranleder underskott. 11.4 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 13 kap. 5 § Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen om allemanssparande upphävs. 11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § Ändringarna i dessa paragrafer är föranledda av att lagen om allemans- sparande upphävs. Sammanfattning av betänkandet Allemanssparandet – en översyn När dessa rader skrivs har det nästan på dagen gått tio år sedan allemans- sparandet introducerades den 1 april 1984. Sparformen blev omedelbart mycket populär och i dag sparar omkring tre miljoner personer i något av de två alternativen – allemansspar och allemansfond. Behållningen på allemanssparandet uppgick vid årsskiftet till 135 miljarder kronor, nästan lika fördelat mellan allemansspar och allemansfond. Under dessa tio år har det skett betydande förändringar i sparandets allmänna villkor. När allemanssparandet infördes beskattades sparandet ganska högt. För den som inte hade utgiftsräntor att kvitta emot var skattesatsen på sparande 50–80 procent. Allemanssparandet – liksom dess företrädare skattesparandet – blev små skattegynnade fickor där spa- rarna kunde få en positiv real avkastning på sina sparade medel. Genom skattereformen några år senare sänktes skatten på sparande i allmänhet, samtidigt som en mer enhetlig beskattning eftersträvades. Detta ledde till att allemanssparandet började beskattas, först till en del men efter hand fullt ut. Den sista förmånen togs bort vid årsskiftet. Därmed har förutsättningarna för allemanssparandet förändrats på ett avgörande sätt. I och med att allemanssparandet inte längre är skattegyn- nat har det egentliga skälet att ha de särskilda spar- och placeringsregler som återfinns i lagen om allemanssparande fallit bort. Regeringen har därför tillsatt denna utredning med uppgift att göra en översyn av allemanssparandet. Viktiga utgångspunkter har varit dels att reglerna för allemansfond helt skall integreras med dem som gäller för vanliga värdepappersfonder, dels att förändringarna i allemansspar inte skall framkalla ett stort utflöde av sparmedel. Det senare är inte minst viktigt för statsskuldsförvaltningen. Allemansfond Beträffande allemansfond menar utredningen att nuvarande placerings- regler – i jämförelse med dem som gäller för vanliga värdepappersfonder – ger allemansfonderna ett sämre utgångsläge vad gäller möjligheterna att erhålla en hög avkastning samt att sprida riskerna. Vidare anser utredningen att de invändningar som tidigare rests mot förslaget att likställa allemansfondernas regler med dem som gäller för vanliga värdepappersfonder inte längre äger någon bärighet. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att allemansfonderna ombil- das till vanliga värdepappersfonder. För att de anpassningar i allemans- fondernas placeringar som blir nödvändiga genom ändrade regler inte skall leda till några förluster för spararna, föreslås en allmän anpassning- speriod på ett år. Situationen för allemansfondspararna förändras inte i någon större ut- sträckning. Vid ombildning utgår inte den uttagsavgift som i dag belastar spararen vid uttag. Beskattningen påverkas inte heller av själva ombild- ningen. Däremot måste fondbolaget fastställa vilken avgiftsstruktur och placeringsinriktning som skall gälla framöver. Fondbolagen anmodas göra detta i god tid före ombildningen så att spararna – om de så önskar – kan byta fond till de nuvarande reglerna. Likställandet av reglerna för allemansfonderna och vanliga värdepap- persfonder får några följdeffekter. De fondbolag som administrerar alle- mansfonder har i dag uppgiftsskyldighet för fondspararnas reavinster och reaförluster vid en försäljning av fondandelar. Motsvarande skyldighet existerar inte för fondbolag som har vanliga värdepappersfonder. Utred- ningen föreslår nu att uppgiftsskyldigheten vidgas till att gälla samtliga värdepappersfonder. Ett annat området där reglerna i dag skiljer sig är andelsägarnas infly- tande. Lagen om allemanssparande garanterar fondspararna ett visst in- flytande genom att andelsägarna väljer delar av fondens styrelse. En mot- svarande rätt fanns tidigare för dem som sparar i vanliga värdepappers- fonder men denna rätt togs bort år 1991. Utredningen anser emellertid att det finns nackdelar med att slopa fon- dandelsägarnas inflytande utan att några andra ändringar genomförs. Ett sådant förfarande kan leda till ökad maktkoncentration i näringslivet. Samtidigt kan det konstateras att andelsägarnas intresse för att bevista andelsägarstämmor och aktivt utöva inflytande är svagt. Utredningen anser att denna fråga bör sättas in i ett större sammanhang där frågan om fondernas ägaransvar i allmänhet behandlas. I avvaktan på resultatet från en sådan utredning föreslås nuvarande regler bestå, trots att det innebär att olika värdepappersfonder får skilda regler på detta område. Denna situation förutsätts dock bara bestå under en kortare period. Allemansspar Vad gäller allemansspar konstaterar utredningen att en lagreglering inte är nödvändig på sikt. Samtidigt som utredningen i enlighet med detta föreslår att lagregleringen upphör, finns det ur statens synvinkel ingen anledning att avveckla allemansspar. Sparformen kan mycket väl fortleva och förhållandet mellan Riksgäldskontoret och bankerna kan i framtiden regleras genom avtal. Förändringarna innebär emellertid att allemansspar de facto kommer att skilja sig allt mindre från vanligt banksparande. Det kan därför inte uteslutas att bankernas eller spararnas reaktioner blir sådana att sparfor- men inte kan fortleva utan måste avvecklas. Med tanke på den stora be- hållningen på allemansspar och behovet av stabilitet i statsskuldsförvalt- ningen bör en eventuell avveckling av allemansspar ske under ordnade former. Nuvarande avtal mellan Riksgäldskontoret och bankerna är ett- åriga och reglerar inte hur en eventuell avveckling skall gå till. Frågan har inte ansetts vara aktuell tidigare. I avsaknad av en framtida lagstift- ning bör Riksgäldskontoret upprätta långsiktiga samarbetsavtal med ban- kerna. Därvidlag bör parterna bland annat reglera hur ett eventuellt fram- tida avvecklande skall genomföras. I avvaktan på att sådana avtal föreligger bör allemansspar regleras ge- nom lag. Samtidigt anser utredningen att ett slutdatum för lagstiftningen bör fastställas. Detta bland annat för att klargöra vad som gäller om det skulle visa sig att det saknas grund för ett långsiktigt samarbete mellan Riksgäldskontoret och bankerna. Utredningen föreslår därför att lagen om allemanssparande upphävs vid utgången av 1997. Detta innebär att om Riksgäldskontoret och bankerna inte kommer överens om en fortsättning – och om Riksgäldskontoret inte fortsätter i egen regi eller med någon annan samarbetspartner – så avslutas alle- mansspar enligt utredningens förslag vid årsskiftet 1997/98. De medel som vid den tidpunkten kvarstår på allemanssparkonton betalas då ut till spararen. Vid en slutåterbetalning utgår uttagssavgiften om 1 procent. Ur spara- rens synvinkel kan en uttagsavgift synas som ohemul då uttaget eller återbetalningen inte initieras av spararen. Utan uttagsavgift skulle emel- lertid incitamentet att behålla medlen på kontot till slutdagen bli starkt. Med tanke på statsskuldsförvaltningen vore det olyckligt om en bety- dande del av behållningen skulle återbetalas på en och samma gång. Övrigt Den lånerätt som varit knuten till allemanssparandet tas bort. Lånerätten har i praktiken inte haft någon reell betydelse sedan kreditmarknaden avreglerades. Avslutningsvis diskuteras vilka informationsinsatser som de föreslagna förändringarna påkallar. Utredningen föreslår att Riksgäldskontoret er- håller 10 miljoner kronor i anslag för att informera om de förestående förändringarna i allemanssparandet. Utredningens lagförslag 1. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemans- sparande Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande dels att 8 a, 26 - 28 §§ skall upphävas dels att 1, 3, 8, 9 och 25 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag behandlas den särskilda sparform (allemanssparande) som är förenad med skattelättnader en- ligt 2 § lagen (1988:847) om skat- telättnader för allemanssparande. Lagen gäller, med de undantag som anges i andra stycket, även för så- dant sparande som sker i andelar i allemansfond enligt lagen (1993:931) om individuellt pen- sionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra – fjärde styckena, 4, 6, 8, 8a, 9 och 19–28 §§ skall inte tillämpas i fråga om sådant sparande i allemansfond som sker enligt lagen om individu- ellt pensionssparande. I denna lag behandlas den särskilda sparformen allemanssparande. La- gen gäller, med de undantag som anges i andra stycket, även för så- dant sparande som sker i andelar i allemansfond enligt lagen (1993:931) om individuellt pen- sionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra – fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och 19– 25 §§ skall inte tillämpas i fråga om sådant sparande i allemansfond som sker enligt lagen om individuellt pensionssparande. 3 § Sparmedlen skall sättas i en svensk bank som enligt överenskommelse med Riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara på mer än ett allemans- sparkonto och i fler än två alle- manssparfonder. Han får flytta sina sparmedel inom allemanssparan- det. Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berättigad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas. Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller, med undan- tag för bestämmelserna om lån för förvärv av bostad och för bosätt- ning i övrigt (bosparlån) i 8 a § och 26–28 §§, också i fråga om spar- kassa. Sparmedlen skall sättas in i en bank som enligt överenskommelse med Riksgäldskontoret förmedlar alle- manssparande. En sparare får inte spara på mer än ett allemansspar- konto och i fler än två allemansfon- der. Han får inte flytta sina sparme- del mellan allemansspar och alle- mansfond. Om en bank upphör att förmedla allemanssparande får en sparare överföra sin behållning på allemanssparkonto till sådant konto i annan bank. Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berättigad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Vid en överföring enligt första stycket sista meningen skall dock ingen överfö- ringsavgift utgå. Någon uttagsav- gift enligt 6 § skall inte betalas. Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa. För visst sparande på sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riksbyg- gen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§. 8 § Om rätten till sparmedel genom överlåtelse eller på annat sätt över- går till någon annan eller om spara- ren pantsätter sin fordran, skall in- nestående medel betalas ut. Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 § första stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom. Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskri- vas spararen. Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en alle- mansfond och om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande mån. Vid utbetalning enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 6 § erläggas. 9 § De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från ban- ken till Riksgäldskontoret. På de medel som satts in på ett allemanssparkonto utgår årlig ränta som skall motsvara lägst det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot, minskat med tre procentenheter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer meddelar närmare föreskrifter om vilken räntesats som vid varje tidpunkt skall gälla. På de medel som sätts in på ett allemanssparkonto utgår årlig ränta. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde- lar närmare föreskrifter om vilken räntesats som vid varje tidpunkt skall gälla. 25 § Den som bosparar i HSB eller Riksbyggen får under det kalen- derår han fyller 28 år överföra hela eller den del av sparandet enligt 24 § till allemanssparkonto eller allemansfond. Den som bosparar i HSB eller Riksbyggen får överföra hela eller del av sparandet enligt 24 § till al- lemanssparkonto eller allemans- fond. __________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemansspar-- ande dels att 10–25 §§ skall upphävas dels att 1, 3, 4, 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag behandlas den särskilda sparformen allemanssparande. La- gen gäller, med de undantag som anges i andra stycket, även för så- dant sparande som sker i andelar i allemansfond enligt lagen (1993:931) om individuellt pen- sionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra– fjärde styckena, 4, 6, 8, 9 och 19– 25 §§ skall inte tillämpas i fråga om sådant sparande i allemansfond som sker enligt lagen om individu- ellt pensionssparande. I denna lag behandlas den särskilda sparformen allemanssparande. 3 § Sparmedlen skall sättas in i en bank som enligt överenskommelse med Riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder. Han får inte flytta sina sparmedel mellan allemansspar och allemansfond. Om en bank upphör att förmedla allemanssparande får en sparare överföra sin behållning på allemanssparkonto till sådant konto i annan bank. Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berätti- gad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Vid en överföring enligt första stycket sista meningen skall dock ingen överföringsavgift utgå. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas. Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa. För visst sparande på sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riks- byggen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§. 4 § Varje sparare får sätta in högst 2 000 kronor i månaden i allemans- sparandet. Varje sparare får sätta in högst 2 000 kronor i månaden i allemans- sparandet eller det lägre belopp regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrift om. 6 § Vid uttag betalar spararen till ban- ken eller fondbolaget en avgift mot- svarande en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor. Vid uttag betalar spararen till ban- ken en avgift motsvarande en pro- cent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor. 8 § Om en sparare överskrider de be- gränsningar som gäller enligt 3 § första stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom. Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskrivas spararen. Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en allemansfond och om andel- svärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande mån. Om en sparare överskrider de be- gränsningar som gäller enligt 3 § första stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom. Någon ränta på dessa medel skall ej gottskrivas spararen. __________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 2. Placeringsregeln i 16 § andra stycket första meningen gäller för al- lemansfonderna intill utgången av mars 1996. 3. Om en företagsanknuten allemansfond före den 1 april 1995 har an- sökt om tillstånd till annan näringsverksamhet enligt 3 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall bestämmelserna i lagen (1983:890) om allemanssparande gälla så länge tillståndsprövningen pågår. 4. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte utgå i anledning av att reglerna om allemansfond upphävs. 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall införas två nya paragrafer, 6 a § och 9 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 a § I styrelsen för ett fondbolag som förvaltar en värdepappersfond vil- ken tidigare reglerats av lagen (1983:890) om allemanssparande, skall flertalet ledamöter, och bland dem ordföranden, väljas av en årlig fondandelsägarstämma. Om ett fondbolag förvaltar flera sådana fonder, skall för varje sådan fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av fondandelsä- garstämman i fonden. I beslut om rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöter i fondbolagets styrelse som har ut- setts av fondandelsägarstämman. 9 a § En fond får årligen dela ut ett be- lopp motsvarande sammanlagt högst två procent av fondens värde vid utgången av det närmast före- gående kalenderåret till viss stif- telse eller visst trossamfund eller annan sammanslutning, dock endast om mottagaren är svensk juridisk person och inte har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmar- nas eller andra enskildas ekono- miska intresse. __________ Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 4. Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 § 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- ning från en allemansfond enligt 18 § sista stycket lagen (1983:890) om allemanssparande. En sådan utdelning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fonden. 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- ning från en värdepappersfond en- ligt 9 a § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. En sådan ut- delning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fonden. __________ Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande att 2 kap. 1 och 3 §§ och 3 kap. 6 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna 1. inlåning, 2. andelar i värdepappersfond och allemansfond samt 3. andra fondpapper. Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna 1. inlåning, 2. andelar i värdepappersfond och 3. andra fondpapper. 3 § Vid sparande i värdepappersfond och allemansfond skall pensions- sparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan värdepappers- fond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder eller i en allemansfond enligt lagen (1983:890) om allemanssparande. Pensionssparmedlen får även place- ras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller an- nan offentlig reglering som väsent- ligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Vid sparande i värdepappersfond och allemansfond skall pensions- sparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan värdepappers- fond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Pensions- sparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är un- derkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. 3 kap. 6 § Fondpapper eller andelar i alle- mansfond får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker från gällande marknadsvärde. Fondpapper får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker från gällande marknadsvärde. __________ Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 6. Förslag till lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall upphöra den 31 december 1997. ___________ De sparmedel som finns kvar i allemansspar när lagen upphävs skall för det fall allemansspar inte fortsätter i annan form utbetalas till spararna varvid uttagsavgift enligt 6 § skall utgå. Om allemansspar fortsätter i någon form efter den 31 december 1997 utgår ingen uttagsavgift enligt 6 § i samband med att lagen upphävs. Bank som upphör förmedla allemansspar i samband med att lagen upphävs får ej ta ut överförings- avgift enligt 3 § andra stycket. Förteckning över remissinstanser Efter remiss har yttrande över betänkandet Allemanssparandet – en över- syn avgetts av Riksbanken, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktie- sparares Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkrings- förbund, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening, Stockholms Fondbörs AB, Penningmarknadsinformation PMI AB, Sve- riges Industriförbund, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Bank- kunders Riksförbund och HSB Riksförbund. Yttrande har dessutom in- kommit från Axel Targama, styrelseordförande i Sparbankernas sjätte allemansfond AB. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande Härigenom föreskrivs att lagen (1983:890) om allemanssparande skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1998. ___________ 1. I fråga om företagsanknutna allemansfonder får vad som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och annan författning om värdepappersfonder med de avvikelser som följer av 19 § första meningen samt 22 och 23 §§ lagen om allemanssparande tillämpas till utgången av år 1998 eller, om det för en sådan fond före utgången av år 1998 ansökts om tillstånd enligt lagen om värdepappersfonder, till dess ansökan slutligt prövats. 2. Vid en ansökan om tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder skall det bolag som förvaltar en företagsanknuten allemansfond jämstäl- las med ett sådant fondbolag som avses i nämnda paragraf. Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 § 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- ning från en allemansfond enligt 18 § sista stycket lagen (1983:890) om allemanssparande. En sådan utdelning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fonden. 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel- ning från en värdepappersfond en- ligt lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder till annan än an- delsägare i fonden. En sådan utdel- ning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fon- den. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 11.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 2 § 10 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § 10 mom. Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, ut- över vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, 1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom., 2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom., 3. att avdrag får göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott. Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande för- valtar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentli- gen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger aktier eller andelar. Ett företag som inte längre uppfyller kraven enligt föregående stycke skall – när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation – som intäkt ta upp ett belopp som svarar mot 40 procent av det högsta av värdena av tillgångar som avses i första stycket 1 vid ingången av be- skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren, dock tidigast vid ingången av år 1991. Som intäkt får i stället tas upp summan av de realisationsvinster och realisationsförluster som företaget haft från och med ingången av år 1991 på tillgångar som avses i första stycket 1. Vad som föreskrivits i första stycket för investmentföretag gäller också för värdepappersfonder. För värdepappersfonder utgör intäkten enligt första stycket 2 dock 1,5 pro- cent. Vad som föreskrivits i första stycket för investmentföretag gäller också för värdepappersfonder. För värdepappersfonder utgör intäkten enligt första stycket 2 dock 1,5 procent. Vid utdelning till annan än andelsägare i fonden får avdrag enligt första stycket 3 dock inte göras med ett större belopp än 2 procent av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tilläm- pas äldre bestämmelser vid 1999 års taxering. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § föräldrabalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 5 § Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place- ras i 1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun, 2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges Allmänna hypoteks- bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit- marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer över- ens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller 3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Den omyndiges tillgångar får vi- dare utan överförmyndarens sam- tycke användas för allemansspa- rande enligt lagen (1983:890) om allemanssparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grund- val av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Den omyndiges tillgångar får vi- dare utan överförmyndarens sam- tycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxerings- värdet. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 6 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna 1. inlåning, 2. andelar i värdepappersfond och allemansfond samt 3. andra fondpapper. Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna 1. inlåning, 2. andelar i värdepappersfond och 3. andra fondpapper. 3 § Vid sparande i värdepappersfond och allemansfond skall pensions- sparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan värdepappers- fond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder eller i en allemansfond enligt lagen (1983:890) om allemanssparande. Pensionssparmedlen får även place- ras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller an- nan offentlig reglering som väsent- ligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Vid sparande i värdepappersfond skall pensionssparmedlen för spara- rens räkning placeras i en sådan värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfon- der. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som vä- sentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. 3 kap. 6 § Fondpapper eller andelar i alle- mansfond får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker från det gällande marknadsvärdet. Fondpapper får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker från det gällande marknadsvärdet. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-12-15 Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson. Enligt en lagrådsremiss den 27 november 1997 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om upphävande av lagen (1983:890) om allemanssparande, 2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 4. lag om ändring i föräldrabalken, 5. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anne Kuttenkeuler. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 Januari 1998 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Åsbrink Regeringen beslutar proposition 1997/98:50 Avveckling av allemanssparreglerna. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upprepar ett normgivnings- bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG- regler Lag (1983:890) om allemanssparande 9 § 29 § Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. Senaste lydelse 1987:1317. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste lydelse 1996:1227. Balken omtryckt 1995:974. Senaste lydelse 1997:458. Lagen omtryckt 1986:522. Senaste lydelse 1993:934. Senaste lydelse 1993:548. Senaste lydelse 1989:510. Lagen omtryckt 1986:522. Senaste lydelse 1994:000. Senaste lydelse 1993:548. Senaste lydelse 1994:000. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. Senaste lydelse 1987:1317. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste lydelse 1996:1227. Balken omtryckt 1995:974. Senaste lydelse 1997:458. Prop. 1997/98:50 4 4 1 6 6 34 13 Prop. 1997/98:50 Bilaga 1 37 37 40 Prop. 1997/98:50 Bilaga 2 40 40 47 46 Prop. 1997/98:50 Bilaga 3 Prop. 1997/98:50 Bilaga 4 49 49 51 51 Prop. 1997/98:50 Bilaga 4 54 53 Prop. 1997/98:50 Bilaga 5 Prop. 1997/98:50 55 55 5 1 56 1 57 1