Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer · 1996/97:97 · Hämta Doc ·
Prästers tystnadsplikt
Ansvarig myndighet: Kulturdepartementet
Dokument: Prop. 97
Regeringens proposition Prästers tystnadsplikt Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 13 mars 1997 Göran Persson Marita Ulvskog (Kulturdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås vissa ändringar av kyrkolagens (1992:300) bestämmelser om prästers tystnadsplikt. Förslaget innebär en precisering av vad som omfattas av tystnadsplikten genom att begreppet själa- vårdande samtal byts ut mot enskild själavård. Vidare innebär förslaget att kretsen som omfattas av tystnadsplikten utvidgas genom att tystnadsplikten skall omfatta alla som är behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan och inte endast dem som i Svenska kyrkans ordning vigts till det kyrkliga ämbetet som präst. Följdändringar föreslås i rättegångsbalken och i sekretesslagen (1980:100). Förslaget bygger på en skrivelse från 1996 års kyrkomöte. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Innehållsförteckning Porpositionens huvudsakliga innehåll 1 1 Beslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) 4 2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 5 2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 6 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Bakgrund 7 4.1 Nuvarande ordning 7 4.2 Brister i nuvarande ordning 8 5 Tystnadspliktens omfattning 9 6 Kretsen av präster som omfattas av tystnadsplikten 11 7 Anpassning av annan lagstiftning 12 8 Ikraftträdande 13 Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser 14 Bilaga 2 Kyrkomötets lagförslag 15 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 18 Bilaga 4 Lagrådets yttrande 21 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997 22 1 Beslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300), 2. lag om ändring i rättegångsbalken, 3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) Härigenom föreskrivs att 36 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 kap. 1 § Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon därvid har erfarit under bikt eller enskild själavård. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 kap. 5 §1 Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykolo- ger, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (1980:620) och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det. Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Om tystnadsplikt för den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som anförtrotts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse. 1 kap. 11 §2 I fråga om tystnadsplikt angående uppgift som under bikt eller själavårdande samtal anförtrotts den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst gäller i stället för bestämmelserna i denna lag vad som är särskilt föreskrivet. I fråga om tystnadsplikt angående uppgift som under bikt eller enskild själavård anför- trotts den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan gäller i stället för bestämmelserna i denna lag vad som är särskilt föreskrivet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som anförtrotts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 3 Ärendet och dess beredning Efter framställning av 1994 års kyrkomöte (1KL 1994:2, kskr. 1994:10) tillsatte Svenska kyrkans centralstyrelse den 17 oktober 1994 en utredning om vissa frågor rörande tystnadsplikt för präster. Utredningen överlämnade i juni 1995 betänkandet Prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4) till centralstyrelsen. Betänkandet remitterades av centralstyrelsen till ett antal myndigheter och kyrkliga organisationer. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remissvaren redovisas i Svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse till 1996 års kyrkomöte, CsSkr 1996:4 Prästens tystnadsplikt. I en skrivelse i frågan till 1996 års kyrkomöte föreslog centralstyrelsen att kyrkomötet hos regeringen skulle begära vissa ändringar av bestämmelserna om prästers tystnadsplikt (CsSkr 1996:4). Kyrkomötet har i en skrivelse till regeringen anmält att man beslutat i enlighet med centralstyrelsens förslag (2KL1996:2, kskr. 1996:1). Kyrkomötets lagförslag finns i bilaga 2. Lagrådet Regeringens beslutade den 27 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. 4 Bakgrund 4.1 Nuvarande ordning Regler om prästers tystnadsplikt fanns redan i 1686 års kyrkolag. I lagen föreskrevs tystnadsplikt om vad som uppenbarats vid hemligt skriftermål, vilket definierades som den enskildes bekännelse inför präst för att få ”... råd och tröst utav den heliga skrift.” Lagens bestämmelser om tystnadsplikt gällde endast för hemligt skriftermål, dvs. bikt. För sådant som framkommit vid själavårdande samtal i övrigt följde av prästämbetet att prästen inte fick röja detta. När den nya regeringsformen trädde i kraft den 1 januari 1975 blev tystnadsplikt på sådan grund inte längre möjlig. Av 2 kap. 12 § och 8 kap. 3 § regeringsformen följer att uttryckligt lagstöd krävs för att tystnadsplikt skall föreligga. Efter initiativ av 1975 års kyrkomöte antog riksdagen lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst inom Svenska kyrkan (prop. 1979/80:20, bet. 1979/80:KU7, rskr. 1979/80:4). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1981. Den innebar att tystnadsplikt gällde för vad som erfarits under enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt för den som var prästvigd i Svenska kyrkan oavsett om han eller hon innehade prästtjänst eller inte. Lagen upphävdes i samband med införandet av den nya kyrkolagen (1992:300) då bestämmelserna i sak oförändrade överfördes till kyrkolagen. Enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen gäller tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Denna tystnadsplikt för präster anses vara absolut. Det innebär att det inte kan göras något undantag från den beroende på om men eller skada skulle uppstå i det enskilda fallet om en uppgift röjs. Den som samtalat med prästen kan inte heller lösa denne från tystnadsplikten (jfr Justitieombudsmannens beslut 1993-06-16). Kyrkolagens regler om tystnadsplikt omfattar alla präster som vigts till den kyrkliga ämbetet i Svenska kyrkans ordning, oavsett om de innehar en offentlig tjänst som präst eller inte. Av 36 kap. 5 § rättegångsbalken följer att prästens tystnadsplikt har ovillkorligt företräde framför vittnesplikten. Den genombryts inte heller av det s.k. meddelarskyddet i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). Även för präster i andra trossamfund gäller enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken förbud mot att vittna om uppgifter de erhållit vid bikt eller själavårdande samtal. Diakon- eller diakonissvigda omfattas inte av kyrkolagens regler om tystnadsplikt. Om dessa är offentligt anställda gäller i stället de bestämmelser i 7 kap. 33 § sekretesslagen som reglerar sekretessen inom den församlingsvårdande verksamheten. Även för en präst som är offentligt anställd gäller bestämmelser i sekretesslagen för uppgifter som prästen får kännedom om i församlingsvårdande verksamhet eller personalsocial verksamhet under former som inte är hänförliga till bikt eller själavårdande samtal (7 kap. 11 och 33 §§ sekretesslagen). Den sekretess som gäller enligt dessa bestämmelser kan under vissa omständigheter brytas. I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om begränsning av de bestämmelser om sekretess som annars skulle gälla enligt lagen. Bl.a. får sekretessbelagda uppgifter under särskilt angivna förutsättningar lämnas ut till vissa myndigheter. Enskild till vars förmån sekretessen gäller får efterge den. Den som är misstänkt för brott får lämna ut sekretessbelagd uppgift om det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt. Bestämmelserna om tystnadsplikt för uppgifter som lämnas under bikt och själavårdande samtal är enligt 1 kap. 11 § undantagna från sekretesslagens tillämpningsområde. De nämnda begränsningarna gäller alltså inte för prästernas tystnadsplikt enligt kyrkolagen. 4.2 Brister i nuvarande ordning Den utredning som Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatte på begäran av 1994 års kyrkomöte konstaterade att det finns följande praktiska tillämpningsproblem förknippande med prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4). Uttrycket själavårdande samtal ger upphov till en rad avgränsnings- problem. Ett sådant problem är att det begränsar den enskilda själavården på ett sätt som inte stämmer med kyrkans själavårdstradition. Osäkerhet uppstår t.ex. om vad som gäller när själavården sker genom brevväxling. Ett annat är att uttrycket själavårdande samtal så allmänt hållet att är svårt att dra en gräns mot andra samtal. Enligt ett vanligt språkbruk bör allt som prästen gör i sitt arbete ha själavårdande inriktning och alla samtal skulle därmed kunna kallas själavårdande. Ett exempel på att gränsen mellan det vanliga och det själavårdande samtalet kan bli flytande är det slag av samtal som vanligen sker inför vigslar och begravningar. I sådana sammanhang kan samtalet omärkligt glida in på personliga själavårdande frågor med anledning av den förestående förrättningen. Det blir då svårt att bedöma vilka sekretess- regler som gäller för samtalet eller delar av det. Det blir alltmer vanligt att domkapitlet förklarar präster som inte vigts i Svenska kyrkans ordning behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan. Det medför att det inom samma församling kan finnas präster för vilka det gäller olika bestämmelser om tystnadsplikt. Varken för den präst som behörigförklarats av domkapitlet eller för de enskilda personer som i förtroende vänder sig till Svenska kyrkans präster kan denna ordning anses tillfredsställande. 1996 års kyrkomöte har mot denna bakgrund hos regeringen begärt lagändringar beträffande dels gränsdragningen mellan själavårdande samtal och vanliga samtal, dels kretsen av präster som omfattas av tystnadsplikten. 5 Tystnadspliktens omfattning Regeringens förslag: Tystnadsplikten skall omfatta uppgifter som en präst har fått under bikt eller enskild själavård. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker det av utredningen lämnade förslaget. Domkapitlet i Växjö föreslår dock att den absoluta tystnadsplikten endast skall avse bikten. 1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med regeringens. Skälen för regeringens förslag: Prästers tystnadsplikt i fråga om vad som avhandlats under bikt har i grunden en teologisk motivering och har lång hävd i svensk rätt. Den har ansetts vara absolut. Tystnadsplikt för själavårdande samtal vid sidan om bikten infördes som tidigare nämnts år 1981. Det finns inte nu anledning att överväga att inskränka tystnadsplikten till att endast avse bikt. Lagrådet har påpekat att frågan om tystnadsplikten är absolut har varit föremål för olika uppfattningar. Regeringen anser dock att övervägande skäl talar för att tystnadsplikten är absolut (se Fitger Rättegångsbalken II s. 36:23 f.). Med hänsyn till de stränga krav som den absoluta tystnadsplikten ställer på prästen är det angeläget att gränserna för denna klarläggs. Tystnadsplikten innebär även en inskränkning av den yttrandefrihet och informationsfrihet som varje medborgare enligt grundlagen är tillförsäkrad. Enligt regeringsformen får en sådan begränsning inte gå utöver det ändamål som har föranlett den och ej heller gå så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 12 § regeringsformen). Vad som utgör bikt är väl definierat i kyrkliga föreskrifter. Det har inte framkommit några problem att i praktisk tillämpning avgöra när en biktsituation föreligger. Begreppet själavårdande samtal är mera oprecist och saknar en entydig definition. Vid behandlingen i kyrkomötet i samband med att begreppet infördes i lagstiftningen uttalade kyrkolagsutskottet att begreppet själavårdande samtal är vagt men avser att täcka alla upplysningar som en präst erhåller vid samtal med enskilda under sådana omständigheter, att tystnad kan anses ha förutsatts av den som kommit i kontakt med prästen (KL 1979:1). Begreppet själavårdande samtal har givit upphov till flera avgränsningsproblem. Det har införts relativt sent och stämmer inte överens med Svenska kyrkans själavårdstradition. En närmast enhällig uppfattning hos remissinstanserna är att begreppet enskild själavård skulle innebära en klargörande precisering. Det kan noteras att den föreslagna ändringen har stöd även i det yttrande som avgivits gemensamt av Katolska biskopsämbetet, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund och Sveriges frikyrkosamråd. Med enskild själavård avses i första hand själavårdande samtal som sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst och en konfident (eller flera konfidenter med ett gemensamt problem). Det behöver dock inte vara fråga om ett samtal. Även brevväxling mellan en präst och en konfident som avser konfidentens liv och tro är att betrakta som enskild själavård. Regeringen delar bedömningen att begreppet enskild själavård skulle innebära en precisering av tystnadspliktens omfattning. Mellan enskild och allmän själavård kan man dra tydliga gränser. Om begreppet införs bör det kunna skapa ökad klarhet när samtalet med en präst sker inom ramen för ett arbetslag, t.ex. inom sjukvården eller i samband med telefonjourverksamhet. Det borde också kunna bidra till att det blir naturligt att samtalets karaktär och tystnadspliktens omfattning klargörs mellan prästen och den enskilde innan samtalet inleds. Till detta kommer att begreppet enskild själavård är starkt förankrat i kyrkans eget språkbruk. Mot denna bakgrund anser regeringen att förslaget bör genomföras. Även begreppet enskild själavård kommer att leda till avgränsningsproblem. Dessa bör dock kunna begränsas genom information och utbildning för präster och motsvarande i andra trossamfund rörande tystnadspliktens innebörd och omfattning. 6 Kretsen av präster som omfattas av tystnadsplikten Regeringens förslag: Tystnadsplikten skall gälla den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget att knyta tystnadsplikten till behörigheten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan. 1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med regeringens. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 36 kap. 1 § kyrkolagen innebär att tystnadsplikten endast avser de präster inom Svenska kyrkan som har prästvigts i Svenska kyrkans ordning. Präster som prästvigts enligt någon annan kyrkas ordning och som genom särskilt beslut av ett domkapitel förklarats behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan omfattas inte av kyrkolagens bestämmelser om tystnadsplikt. Det föreligger inte några skillnader mellan den som prästvigts i Svenska kyrkans ordning och den som behörighetsförklarats av ett domkapitel när det gäller att utöva prästämbetet i övrigt. Vem som är behörig framgår av föreskifter som kyrkomötet - med stöd av 29 kap. 12 § kyrkolagen - utfärdat om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst (SKFS 1989:8, ändrad senast 1994:15). Av föreskrifterna framgår att behörig är dels den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till präst, dels den som av domkapitlet på vissa i författningen angivna grunder förklarats behörig. I en särskild förordning (SKFS 1992:12) regleras bl.a. under vilka förutsättningar någon kan skiljas från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst eller för viss tid förklaras obehörig att utöva detta. Den gällande begränsningen av tystnadsplikten till dem som är prästvigda i Svenska kyrkans ordning infördes genom lagen om tystnadsplikt för präst inom Svenska kyrkan. Tystnadsplikten knöts till prästvigningen i stället för till andra tänkbara faktorer såsom att prästen hade ställning som offentlig funktionär eller att samtalet skedde inom ramen för utövandet av en tjänst, vilket betraktades som sämre lösningar. Enligt utredningen finns det numera ett stort antal präster i Svenska kyrkan som inte är prästvigda i denna kyrkas ordning. Det rör sig främst om präster som prästvigts i andra nordiska länder och präster från samarbetskyrkor. Ökat ekumeniskt samarbete gör att det finns anledning att anta att antalet sådana präster kommer att öka. För dessa präster gäller i sekretesshänseende de mindre stränga reglerna i 7 kap. 33 § sekretesslagen om sekretess i Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet. Det innebär att uppgifter som kommit till prästens kännedom i sådan verksamhet under vissa förhållanden måste lämnas ut till annan myndighet. Det är inte tillfredsställande att personer som i förtroende vänder sig till präster i Svenska kyrkan inte kan vara säkra på vilka sekretessregler som gäller för de uppgifter de lämnar till prästen. Samma regler bör i detta hänseende gälla för alla präster som är verksamma inom Svenska kyrkan. Tystnadsplikten bör därför inte knytas till prästvigningen utan till behörigheten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst. Tystnadsplikten avses inte gälla uppgifter som lämnats under tid när någon inte varit behörig att utöva prästämbetet. Däremot skall tystnadsplikten vara livslång för de uppgifter som en präst fått del av under bikt eller enskild själavård under tid då han eller hon var behörig. 7 Anpassning av annan lagstiftning Regeringens förslag: I 36 kap. 5 § rättegångsbalken och i 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100) görs konsekvensändringar till följd av förslaget om ändringar i kyrkolagen. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. Svea hovrätt anser att regleringen i rättegångsbalken är oklar. Justitie- kanslern menar att bestämmelsen i rättegångsbalken bör analyseras närmare. Vidare ifrågasätter Svea hovrätt och Kyrkomötets besvärs- nämnd om tystnadsplikten alltid skall vara absolut. 1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med regeringens. Skälen för regeringens förslag: Till följd av ändringen i 36 kap. 1 § kyrkolagen bör motsvarande ändringar göras i 36 kap. 5 § femte stycket rättegångsbalken och 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100). Flera remissinstanser har berört frågan om det inte bör finnas möjlighet att i särskilda fall låta en präst vittna om sådant som omfattas av tystnadsplikten. De har efterlyst en närmare analys av frågan. Den utredning som de nu föreslagna ändringarna i kyrkolagen och rättegångsbalken grundar sig på har inte behandlat frågan om eventuella undantag från vittnesförbudet i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det saknas därför underlag för att i detta sammanhang överväga begränsningar av den absoluta tystnadsplikten. I samband med att Svenska kyrkan år 2000 får ändrade relationer till staten får behovet av en utredning av denna fråga övervägas närmare. Regeringen har också i proposition 1996/97:xx Ändringar i socialtjänstlagen föreslagit ändringar i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det förslaget avser en annan del av bestämmelsen än den som nu är aktuell och föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. 8 Ikraftträdande Regeringens förslag: Bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1997 och skall inte tillämpas retroaktivt. De föreslagna bestämmelserna bör inte tillämpas retroaktivt. I stället bör de nu gällande bestämmelserna tillämpas i fråga om uppgifter som anförtrotts före det att de nya bestämmelserna träder i kraft. För präster som inte tidigare har omfattats av tystnadsplikt berör de nya bestämmelserna således inte uppgifter som de mottagit före lagens ikraftträdande. De uppgifterna omfattas alltså inte av den absoluta tystnadsplikten. För övriga präster innebär de föreslagna bestämmelserna inte heller någon ändring av tystnadspliktens omfattning i fråga om uppgifter som de mottagit innan det att bestämmelserna trätt i kraft. De föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1997. Förteckning över remissinstanser på promemorian Prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4) Följande instanser har inkommit med yttrande över promemorian. Ansvarsnämnden för biskopar Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) Juridiska fakultetsstyrelsen i Lund Justitieombudsmannen Justitiekanslern Kammarrätten i Jönköping Kyrkomötets besvärsnämnd S:t Lukasstiftelsen Svea hovrätt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund Katolska biskopsämbetet Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala Svenska kyrkans personalförbund Sveriges Frikyrkosamråd Teologiska fakultetsnämnden i Uppsala Samtliga domkapitel Hovkonsistorium Stiftsstyrelserna i Uppsala, Linköpings, Strängnäs, Västerås, Karlstads, Härnösands och Visby stift Svenska kyrkans församlingsnämnd Svenska kyrkans utbildningsnämnd Kyrkomötets lagförslag Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) 36 kap. Tystnadsplikt Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § 1 § Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrk- liga ämbetet som präst har tyst- nadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Den som är behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård. Detsamma gäller den som har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård under tid om som denna behörighet varit gällande. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 36 kap. Om vittne Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § 5 § Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekre- tesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hän- visas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgiv- ningsbyråer som drivs av kommuner, landsting, försam- lingar eller kyrkliga samfällig- heter och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnads- plikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det. Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för Nuvarande lydelse vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets- förordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållan- den som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning. Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekre- tesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hän- visas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgiv- ningsbyråer som drivs av kommuner, landsting, försam- lingar eller kyrkliga samfällig- heter och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnads- plikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det. Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för Föreslagen lydelse vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Om tystnadsplikt för den som är behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård. Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets- förordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållan- den som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Lagrådsremissens lagförslag 1. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) Härigenom föreskrivs att 36 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 kap. 1 § Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon därvid har erfarit under bikt eller enskild själavård. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 2. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 kap. 5 §1 Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (1980:620) och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det. Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Om tystnadsplikt för den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som anförtrotts före ikraftträdandet gäller 5 § i sin äldre lydelse. 3. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse. 1 kap. 11 §2 I fråga om tystnadsplikt angående uppgift som under bikt eller själavårdande samtal anförtrotts den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst gäller i stället för bestämmelserna i denna lag vad som är särskilt föreskrivet. I fråga om tystnadsplikt angående uppgift som under bikt eller enskild själavård anförtrotts den som är eller har varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan gäller i stället för bestämmelserna i denna lag vad som är särskilt föreskrivet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som anförtrotts före ikraftträdandet gäller 11 § i sin äldre lydelse. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-03 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist. Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 1997 (Kulturdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300), 2. lag om ändring i rättegångsbalken, 3. lag om ändring i sekrertesslagen (1980:100). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Knut Weibull. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: I lagrådsremissen görs olika uttalanden som får anses ha innebörden att tystnadsplikten är absolut (avsnitt 5 och 7). Lagrådet vill därför påpeka att frågan varit föremål för olika uppfattningar. I remissyttrande över betänkandet Prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4) ifrågasatte t.ex. Svea hovrätt om tystnadsplikten alltid skall vara absolut. Jfr Svensk juristtidning 1993 s. 680-690 och SKU 1995:4 s. 14-26. Kulturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997 Närvarande: statministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Ulvskog Regeringen beslutar proposition 1996/97:97 Prästers tystnadsplikt. Senaste lydelse 1992:300. 1 Senaste lydelse 1996:142. 1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 1993:1298. Senaste lydelse 1992:300. 1 Senaste lydelse 1996:142. 1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 1993:1298. Prop. 1996/97:97 14 1 Prop. 1996/97:97 Bilaga 1 Prop.1996/97:97 Bilaga 2 20 Prop. 1996/97:97 Bilaga 2 22 Prop.1996/97:97 Bilaga 3 Prop. 1996/97:97 Bilaga 3 Prop. 1996/97:97 Bilaga 4 Prop. 1996/97:97