Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer ·
1996/97:97 ·
Hämta Doc ·
Prästers tystnadsplikt
Ansvarig myndighet: Kulturdepartementet
Dokument: Prop. 97
Regeringens proposition
Prästers tystnadsplikt
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 mars 1997
Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar av kyrkolagens (1992:300)
bestämmelser om prästers tystnadsplikt. Förslaget innebär en precisering
av vad som omfattas av tystnadsplikten genom att begreppet själa-
vårdande samtal byts ut mot enskild själavård. Vidare innebär förslaget
att kretsen som omfattas av tystnadsplikten utvidgas genom att
tystnadsplikten skall omfatta alla som är behöriga att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska kyrkan och inte endast dem som i Svenska
kyrkans ordning vigts till det kyrkliga ämbetet som präst.
Följdändringar föreslås i rättegångsbalken och i sekretesslagen
(1980:100).
Förslaget bygger på en skrivelse från 1996 års kyrkomöte.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Innehållsförteckning
Porpositionens huvudsakliga innehåll 1
1 Beslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) 4
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 5
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 6
3 Ärendet och dess beredning 7
4 Bakgrund 7
4.1 Nuvarande ordning 7
4.2 Brister i nuvarande ordning 8
5 Tystnadspliktens omfattning 9
6 Kretsen av präster som omfattas av tystnadsplikten 11
7 Anpassning av annan lagstiftning 12
8 Ikraftträdande 13
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser 14
Bilaga 2 Kyrkomötets lagförslag 15
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 18
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997 22
1 Beslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
36 kap.
1 §
Den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst har
tystnadsplikt i fråga om
uppgifter som han eller hon har
erfarit under bikt eller
själavårdande samtal.
Den som är eller har varit
behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan har tystnadsplikt i fråga
om uppgifter som han eller hon
därvid har erfarit under bikt eller
enskild själavård.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
36 kap.
5 §1
Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykolo-
ger, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (1980:620)
och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras
yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit,
endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen
inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem
endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.
Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än
försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för den som
i Svenska kyrkans ordning har
vigts till det kyrkliga ämbetet
som präst finns föreskrifter i 36
kap. kyrkolagen (1992:300).
Den som inom något annat
trossamfund än Svenska kyrkan
är präst eller den som i sådant
samfund intar motsvarande
ställning får inte höras som
vittne om något som han eller
hon har erfarit under bikt eller
själavårdande samtal.
Om tystnadsplikt för den som
är eller har varit behörig att
utöva det kyrkliga ämbetet som
präst i Svenska kyrkan finns
föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom
något annat trossamfund än
Svenska kyrkan är präst eller
den som i sådant samfund intar
motsvarande ställning får inte
höras som vittne om något som
han eller hon har erfarit under
bikt eller enskild själavård.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om
förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som
vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med
den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.
1 kap.
11 §2
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller själavårdande samtal
anförtrotts den som i Svenska
kyrkans ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst
gäller i stället för
bestämmelserna i denna lag vad
som är särskilt föreskrivet.
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller enskild själavård anför-
trotts den som är eller har varit
behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan gäller i stället för
bestämmelserna i denna lag vad
som är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3 Ärendet och dess beredning
Efter framställning av 1994 års kyrkomöte (1KL 1994:2, kskr. 1994:10)
tillsatte Svenska kyrkans centralstyrelse den 17 oktober 1994 en
utredning om vissa frågor rörande tystnadsplikt för präster.
Utredningen överlämnade i juni 1995 betänkandet Prästens
tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4) till centralstyrelsen.
Betänkandet remitterades av centralstyrelsen till ett antal myndigheter
och kyrkliga organisationer. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 1. En sammanställning av remissvaren redovisas i Svenska
kyrkans centralstyrelses skrivelse till 1996 års kyrkomöte, CsSkr 1996:4
Prästens tystnadsplikt.
I en skrivelse i frågan till 1996 års kyrkomöte föreslog centralstyrelsen
att kyrkomötet hos regeringen skulle begära vissa ändringar av
bestämmelserna om prästers tystnadsplikt (CsSkr 1996:4). Kyrkomötet
har i en skrivelse till regeringen anmält att man beslutat i enlighet med
centralstyrelsens förslag (2KL1996:2, kskr. 1996:1). Kyrkomötets
lagförslag finns i bilaga 2.
Lagrådet
Regeringens beslutade den 27 februari 1997 att inhämta Lagrådets
yttrande över de förslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
4 Bakgrund
4.1 Nuvarande ordning
Regler om prästers tystnadsplikt fanns redan i 1686 års kyrkolag. I lagen
föreskrevs tystnadsplikt om vad som uppenbarats vid hemligt skriftermål,
vilket definierades som den enskildes bekännelse inför präst för att få ”...
råd och tröst utav den heliga skrift.”
Lagens bestämmelser om tystnadsplikt gällde endast för hemligt
skriftermål, dvs. bikt. För sådant som framkommit vid själavårdande
samtal i övrigt följde av prästämbetet att prästen inte fick röja detta. När
den nya regeringsformen trädde i kraft den 1 januari 1975 blev
tystnadsplikt på sådan grund inte längre möjlig. Av 2 kap. 12 § och 8
kap. 3 § regeringsformen följer att uttryckligt lagstöd krävs för att
tystnadsplikt skall föreligga.
Efter initiativ av 1975 års kyrkomöte antog riksdagen lagen (1979:926)
om tystnadsplikt för präst inom Svenska kyrkan (prop. 1979/80:20, bet.
1979/80:KU7, rskr. 1979/80:4). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1981.
Den innebar att tystnadsplikt gällde för vad som erfarits under enskilt
skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt för den som var
prästvigd i Svenska kyrkan oavsett om han eller hon innehade prästtjänst
eller inte. Lagen upphävdes i samband med införandet av den nya
kyrkolagen (1992:300) då bestämmelserna i sak oförändrade överfördes
till kyrkolagen. Enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen gäller tystnadsplikt för den
som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som
präst i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller
själavårdande samtal.
Denna tystnadsplikt för präster anses vara absolut. Det innebär att det
inte kan göras något undantag från den beroende på om men eller skada
skulle uppstå i det enskilda fallet om en uppgift röjs. Den som samtalat
med prästen kan inte heller lösa denne från tystnadsplikten (jfr
Justitieombudsmannens beslut 1993-06-16).
Kyrkolagens regler om tystnadsplikt omfattar alla präster som vigts till
den kyrkliga ämbetet i Svenska kyrkans ordning, oavsett om de innehar
en offentlig tjänst som präst eller inte.
Av 36 kap. 5 § rättegångsbalken följer att prästens tystnadsplikt har
ovillkorligt företräde framför vittnesplikten. Den genombryts inte heller
av det s.k. meddelarskyddet i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).
Även för präster i andra trossamfund gäller enligt 36 kap. 5 §
rättegångsbalken förbud mot att vittna om uppgifter de erhållit vid bikt
eller själavårdande samtal.
Diakon- eller diakonissvigda omfattas inte av kyrkolagens regler om
tystnadsplikt. Om dessa är offentligt anställda gäller i stället de
bestämmelser i 7 kap. 33 § sekretesslagen som reglerar sekretessen inom
den församlingsvårdande verksamheten. Även för en präst som är
offentligt anställd gäller bestämmelser i sekretesslagen för uppgifter som
prästen får kännedom om i församlingsvårdande verksamhet eller
personalsocial verksamhet under former som inte är hänförliga till bikt
eller själavårdande samtal (7 kap. 11 och 33 §§ sekretesslagen). Den
sekretess som gäller enligt dessa bestämmelser kan under vissa
omständigheter brytas.
I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om begränsning av de
bestämmelser om sekretess som annars skulle gälla enligt lagen. Bl.a. får
sekretessbelagda uppgifter under särskilt angivna förutsättningar lämnas
ut till vissa myndigheter. Enskild till vars förmån sekretessen gäller får
efterge den. Den som är misstänkt för brott får lämna ut sekretessbelagd
uppgift om det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt.
Bestämmelserna om tystnadsplikt för uppgifter som lämnas under bikt
och själavårdande samtal är enligt 1 kap. 11 § undantagna från
sekretesslagens tillämpningsområde. De nämnda begränsningarna gäller
alltså inte för prästernas tystnadsplikt enligt kyrkolagen.
4.2 Brister i nuvarande ordning
Den utredning som Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatte på begäran
av 1994 års kyrkomöte konstaterade att det finns följande praktiska
tillämpningsproblem förknippande med prästens tystnadsplikt (Svenska
kyrkans utredningar 1995:4).
Uttrycket själavårdande samtal ger upphov till en rad avgränsnings-
problem. Ett sådant problem är att det begränsar den enskilda själavården
på ett sätt som inte stämmer med kyrkans själavårdstradition. Osäkerhet
uppstår t.ex. om vad som gäller när själavården sker genom brevväxling.
Ett annat är att uttrycket själavårdande samtal så allmänt hållet att är
svårt att dra en gräns mot andra samtal. Enligt ett vanligt språkbruk bör
allt som prästen gör i sitt arbete ha själavårdande inriktning och alla
samtal skulle därmed kunna kallas själavårdande.
Ett exempel på att gränsen mellan det vanliga och det själavårdande
samtalet kan bli flytande är det slag av samtal som vanligen sker inför
vigslar och begravningar. I sådana sammanhang kan samtalet omärkligt
glida in på personliga själavårdande frågor med anledning av den
förestående förrättningen. Det blir då svårt att bedöma vilka sekretess-
regler som gäller för samtalet eller delar av det.
Det blir alltmer vanligt att domkapitlet förklarar präster som inte vigts
i Svenska kyrkans ordning behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som
präst i Svenska kyrkan. Det medför att det inom samma församling kan
finnas präster för vilka det gäller olika bestämmelser om tystnadsplikt.
Varken för den präst som behörigförklarats av domkapitlet eller för de
enskilda personer som i förtroende vänder sig till Svenska kyrkans
präster kan denna ordning anses tillfredsställande.
1996 års kyrkomöte har mot denna bakgrund hos regeringen begärt
lagändringar beträffande dels gränsdragningen mellan själavårdande
samtal och vanliga samtal, dels kretsen av präster som omfattas av
tystnadsplikten.
5 Tystnadspliktens omfattning
Regeringens förslag: Tystnadsplikten skall omfatta uppgifter som en
präst har fått under bikt eller enskild själavård.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker
det av utredningen lämnade förslaget. Domkapitlet i Växjö föreslår dock
att den absoluta tystnadsplikten endast skall avse bikten.
1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med
regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Prästers tystnadsplikt i fråga om vad
som avhandlats under bikt har i grunden en teologisk motivering och har
lång hävd i svensk rätt. Den har ansetts vara absolut. Tystnadsplikt för
själavårdande samtal vid sidan om bikten infördes som tidigare nämnts år
1981.
Det finns inte nu anledning att överväga att inskränka tystnadsplikten
till att endast avse bikt.
Lagrådet har påpekat att frågan om tystnadsplikten är absolut har varit
föremål för olika uppfattningar. Regeringen anser dock att övervägande
skäl talar för att tystnadsplikten är absolut (se Fitger Rättegångsbalken II
s. 36:23 f.).
Med hänsyn till de stränga krav som den absoluta tystnadsplikten
ställer på prästen är det angeläget att gränserna för denna klarläggs.
Tystnadsplikten innebär även en inskränkning av den yttrandefrihet och
informationsfrihet som varje medborgare enligt grundlagen är
tillförsäkrad. Enligt regeringsformen får en sådan begränsning inte gå
utöver det ändamål som har föranlett den och ej heller gå så långt att den
utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 12 § regeringsformen).
Vad som utgör bikt är väl definierat i kyrkliga föreskrifter. Det har inte
framkommit några problem att i praktisk tillämpning avgöra när en
biktsituation föreligger. Begreppet själavårdande samtal är mera oprecist
och saknar en entydig definition. Vid behandlingen i kyrkomötet i
samband med att begreppet infördes i lagstiftningen uttalade
kyrkolagsutskottet att begreppet själavårdande samtal är vagt men avser
att täcka alla upplysningar som en präst erhåller vid samtal med enskilda
under sådana omständigheter, att tystnad kan anses ha förutsatts av den
som kommit i kontakt med prästen (KL 1979:1).
Begreppet själavårdande samtal har givit upphov till flera
avgränsningsproblem. Det har införts relativt sent och stämmer inte
överens med Svenska kyrkans själavårdstradition. En närmast enhällig
uppfattning hos remissinstanserna är att begreppet enskild själavård
skulle innebära en klargörande precisering. Det kan noteras att den
föreslagna ändringen har stöd även i det yttrande som avgivits
gemensamt av Katolska biskopsämbetet, Samarbetsnämnden för
statsbidrag till trossamfund och Sveriges frikyrkosamråd.
Med enskild själavård avses i första hand själavårdande samtal som
sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst och en
konfident (eller flera konfidenter med ett gemensamt problem). Det
behöver dock inte vara fråga om ett samtal. Även brevväxling mellan en
präst och en konfident som avser konfidentens liv och tro är att betrakta
som enskild själavård.
Regeringen delar bedömningen att begreppet enskild själavård skulle
innebära en precisering av tystnadspliktens omfattning. Mellan enskild
och allmän själavård kan man dra tydliga gränser. Om begreppet införs
bör det kunna skapa ökad klarhet när samtalet med en präst sker inom
ramen för ett arbetslag, t.ex. inom sjukvården eller i samband med
telefonjourverksamhet. Det borde också kunna bidra till att det blir
naturligt att samtalets karaktär och tystnadspliktens omfattning klargörs
mellan prästen och den enskilde innan samtalet inleds. Till detta kommer
att begreppet enskild själavård är starkt förankrat i kyrkans eget
språkbruk. Mot denna bakgrund anser regeringen att förslaget bör
genomföras.
Även begreppet enskild själavård kommer att leda till
avgränsningsproblem. Dessa bör dock kunna begränsas genom
information och utbildning för präster och motsvarande i andra
trossamfund rörande tystnadspliktens innebörd och omfattning.
6 Kretsen av präster som omfattas av
tystnadsplikten
Regeringens förslag: Tystnadsplikten skall gälla den som är eller har
varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska
kyrkan.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker förslaget att knyta tystnadsplikten till behörigheten att utöva
det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan.
1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med
regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 36 kap. 1 §
kyrkolagen innebär att tystnadsplikten endast avser de präster inom
Svenska kyrkan som har prästvigts i Svenska kyrkans ordning. Präster
som prästvigts enligt någon annan kyrkas ordning och som genom
särskilt beslut av ett domkapitel förklarats behöriga att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska kyrkan omfattas inte av kyrkolagens
bestämmelser om tystnadsplikt. Det föreligger inte några skillnader
mellan den som prästvigts i Svenska kyrkans ordning och den som
behörighetsförklarats av ett domkapitel när det gäller att utöva
prästämbetet i övrigt.
Vem som är behörig framgår av föreskifter som kyrkomötet - med stöd
av 29 kap. 12 § kyrkolagen - utfärdat om behörighet att utöva det
kyrkliga ämbetet som präst (SKFS 1989:8, ändrad senast 1994:15). Av
föreskrifterna framgår att behörig är dels den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till präst, dels den som av domkapitlet på vissa i
författningen angivna grunder förklarats behörig. I en särskild förordning
(SKFS 1992:12) regleras bl.a. under vilka förutsättningar någon kan
skiljas från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst eller för viss
tid förklaras obehörig att utöva detta.
Den gällande begränsningen av tystnadsplikten till dem som är
prästvigda i Svenska kyrkans ordning infördes genom lagen om
tystnadsplikt för präst inom Svenska kyrkan. Tystnadsplikten knöts till
prästvigningen i stället för till andra tänkbara faktorer såsom att prästen
hade ställning som offentlig funktionär eller att samtalet skedde inom
ramen för utövandet av en tjänst, vilket betraktades som sämre lösningar.
Enligt utredningen finns det numera ett stort antal präster i Svenska
kyrkan som inte är prästvigda i denna kyrkas ordning. Det rör sig främst
om präster som prästvigts i andra nordiska länder och präster från
samarbetskyrkor. Ökat ekumeniskt samarbete gör att det finns anledning
att anta att antalet sådana präster kommer att öka. För dessa präster gäller
i sekretesshänseende de mindre stränga reglerna i 7 kap. 33 §
sekretesslagen om sekretess i Svenska kyrkans församlingsvårdande
verksamhet. Det innebär att uppgifter som kommit till prästens
kännedom i sådan verksamhet under vissa förhållanden måste lämnas ut
till annan myndighet.
Det är inte tillfredsställande att personer som i förtroende vänder sig
till präster i Svenska kyrkan inte kan vara säkra på vilka sekretessregler
som gäller för de uppgifter de lämnar till prästen. Samma regler bör i
detta hänseende gälla för alla präster som är verksamma inom Svenska
kyrkan. Tystnadsplikten bör därför inte knytas till prästvigningen utan till
behörigheten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst.
Tystnadsplikten avses inte gälla uppgifter som lämnats under tid när
någon inte varit behörig att utöva prästämbetet. Däremot skall
tystnadsplikten vara livslång för de uppgifter som en präst fått del av
under bikt eller enskild själavård under tid då han eller hon var behörig.
7 Anpassning av annan lagstiftning
Regeringens förslag: I 36 kap. 5 § rättegångsbalken och i 1 kap. 11 §
sekretesslagen (1980:100) görs konsekvensändringar till följd av
förslaget om ändringar i kyrkolagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.
Svea hovrätt anser att regleringen i rättegångsbalken är oklar. Justitie-
kanslern menar att bestämmelsen i rättegångsbalken bör analyseras
närmare. Vidare ifrågasätter Svea hovrätt och Kyrkomötets besvärs-
nämnd om tystnadsplikten alltid skall vara absolut.
1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med
regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Till följd av ändringen i 36 kap. 1 §
kyrkolagen bör motsvarande ändringar göras i 36 kap. 5 § femte stycket
rättegångsbalken och 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100).
Flera remissinstanser har berört frågan om det inte bör finnas möjlighet
att i särskilda fall låta en präst vittna om sådant som omfattas av
tystnadsplikten. De har efterlyst en närmare analys av frågan.
Den utredning som de nu föreslagna ändringarna i kyrkolagen och
rättegångsbalken grundar sig på har inte behandlat frågan om eventuella
undantag från vittnesförbudet i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det saknas
därför underlag för att i detta sammanhang överväga begränsningar av
den absoluta tystnadsplikten. I samband med att Svenska kyrkan år 2000
får ändrade relationer till staten får behovet av en utredning av denna
fråga övervägas närmare.
Regeringen har också i proposition 1996/97:xx Ändringar i
socialtjänstlagen föreslagit ändringar i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det
förslaget avser en annan del av bestämmelsen än den som nu är aktuell
och föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
8 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli
1997 och skall inte tillämpas retroaktivt.
De föreslagna bestämmelserna bör inte tillämpas retroaktivt. I stället
bör de nu gällande bestämmelserna tillämpas i fråga om uppgifter som
anförtrotts före det att de nya bestämmelserna träder i kraft.
För präster som inte tidigare har omfattats av tystnadsplikt berör de
nya bestämmelserna således inte uppgifter som de mottagit före lagens
ikraftträdande. De uppgifterna omfattas alltså inte av den absoluta
tystnadsplikten. För övriga präster innebär de föreslagna bestämmelserna
inte heller någon ändring av tystnadspliktens omfattning i fråga om
uppgifter som de mottagit innan det att bestämmelserna trätt i kraft.
De föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Förteckning över remissinstanser på promemorian
Prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar
1995:4)
Följande instanser har inkommit med yttrande över promemorian.
Ansvarsnämnden för biskopar
Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS)
Juridiska fakultetsstyrelsen i Lund
Justitieombudsmannen
Justitiekanslern
Kammarrätten i Jönköping
Kyrkomötets besvärsnämnd
S:t Lukasstiftelsen
Svea hovrätt
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Katolska biskopsämbetet
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund
Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund
Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala
Svenska kyrkans personalförbund
Sveriges Frikyrkosamråd
Teologiska fakultetsnämnden i Uppsala
Samtliga domkapitel
Hovkonsistorium
Stiftsstyrelserna i Uppsala, Linköpings, Strängnäs, Västerås, Karlstads,
Härnösands och Visby stift
Svenska kyrkans församlingsnämnd
Svenska kyrkans utbildningsnämnd
Kyrkomötets lagförslag
Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
36 kap. Tystnadsplikt
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
1 §
Den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrk-
liga ämbetet som präst har tyst-
nadsplikt i fråga om uppgifter
som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande
samtal.
Den som är behörig att utöva
det kyrkliga ämbetet som präst i
Svenska kyrkan har tystnadsplikt
i fråga om uppgifter som han
eller hon har erfarit under bikt
eller enskild själavård.
Detsamma gäller den som
har varit behörig att utöva det
kyrkliga ämbetet som präst i
Svenska kyrkan i fråga om
uppgifter som han eller hon har
erfarit under bikt eller enskild
själavård under tid om som
denna behörighet varit gällande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
36 kap. Om vittne
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
5 §
Den som till följd av 2 kap. 1
eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekre-
tesslagen (1980:100) eller någon
bestämmelse, till vilken hän-
visas i något av dessa lagrum,
inte får lämna en uppgift får inte
höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i
vars verksamhet uppgiften har
inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykoterapeuter,
kuratorer vid familjerådgiv-
ningsbyråer som drivs av
kommuner, landsting, försam-
lingar eller kyrkliga samfällig-
heter och deras biträden får
höras som vittnen om något som
i denna deras yrkesutövning
anförtrotts dem eller som de i
samband därmed erfarit, endast
om det är medgivet i lag eller
den, till vars förmån tystnads-
plikten gäller, samtycker till det.
Den som till följd av 9 kap. 4 §
sekretesslagen inte får lämna
uppgifter som avses där får
höras som vittne om dem endast
om det är medgivet i lag eller
den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden
eller försvarare får höras som
vittnen om vad som anförtrotts
dem för uppdragets fullgörande
endast om parten medger det.
Utan hinder av vad som sägs i
andra eller tredje stycket är
andra än försvarare skyldiga att
vittna mål angående brott, för
Nuvarande lydelse
vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två
år.
Om tystnadsplikt för den som
i Svenska kyrkans ordning har
vigts till det kyrkliga ämbetet
som präst finns föreskrifter i 36
kap. kyrkolagen (1992:300).
Den som inom något annat
trossamfund än Svenska kyrkan
är präst eller den som i sådant
samfund intar motsvarande
ställning får inte höras som
vittne om något som han eller
hon har erfarit under bikt eller
själavårdande samtal
Den som har tystnadsplikt
enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets-
förordningen eller 2 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen får
höras som vittne om förhållan-
den som tystnadsplikten avser
endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som
sägs i denna paragraf inte får
höras som vittne om ett visst
förhållande, får vittnesförhör
inte heller äga rum med den som
under tystnadsplikt biträtt med
tolkning eller översättning.
Den som till följd av 2 kap. 1
eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekre-
tesslagen (1980:100) eller någon
bestämmelse, till vilken hän-
visas i något av dessa lagrum,
inte får lämna en uppgift får inte
höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i
vars verksamhet uppgiften har
inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykoterapeuter,
kuratorer vid familjerådgiv-
ningsbyråer som drivs av
kommuner, landsting, försam-
lingar eller kyrkliga samfällig-
heter och deras biträden får
höras som vittnen om något som
i denna deras yrkesutövning
anförtrotts dem eller som de i
samband därmed erfarit, endast
om det är medgivet i lag eller
den, till vars förmån tystnads-
plikten gäller, samtycker till det.
Den som till följd av 9 kap. 4 §
sekretesslagen inte får lämna
uppgifter som avses där får
höras som vittne om dem endast
om det är medgivet i lag eller
den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden
eller försvarare får höras som
vittnen om vad som anförtrotts
dem för uppdragets fullgörande
endast om parten medger det.
Utan hinder av vad som sägs i
andra eller tredje stycket är
andra än försvarare skyldiga att
vittna mål angående brott, för
Föreslagen lydelse
vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två
år.
Om tystnadsplikt för den som
är behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan finns föreskrifter i 36
kap. kyrkolagen (1992:300).
Den som inom något annat
trossamfund än Svenska kyrkan
är präst eller den som i sådant
samfund intar motsvarande
ställning får inte höras som
vittne om något som han eller
hon har erfarit under bikt eller
enskild själavård.
Den som har tystnadsplikt
enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets-
förordningen eller 2 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen får
höras som vittne om förhållan-
den som tystnadsplikten avser
endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som
sägs i denna paragraf inte får
höras som vittne om ett visst
förhållande, får vittnesförhör
inte heller äga rum med den som
under tystnadsplikt biträtt med
tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Lagrådsremissens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
36 kap.
1 §
Den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst har
tystnadsplikt i fråga om
uppgifter som han eller hon har
erfarit under bikt eller
själavårdande samtal.
Den som är eller har varit
behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan har tystnadsplikt i fråga
om uppgifter som han eller hon
därvid har erfarit under bikt eller
enskild själavård.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
36 kap.
5 §1
Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen
(1980:620) och deras biträden får höras som vittnen om något som i
denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband
därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån
tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 §
sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som
vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån
sekretessen gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.
Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än
försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för den som
i Svenska kyrkans ordning har
vigts till det kyrkliga ämbetet
som präst finns föreskrifter i 36
kap. kyrkolagen (1992:300).
Den som inom något annat
trossamfund än Svenska kyrkan
är präst eller den som i sådant
samfund intar motsvarande
ställning får inte höras som
vittne om något som han eller
hon har erfarit under bikt eller
själavårdande samtal.
Om tystnadsplikt för den som
är eller har varit behörig att
utöva det kyrkliga ämbetet som
präst i Svenska kyrkan finns
föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom
något annat trossamfund än
Svenska kyrkan är präst eller
den som i sådant samfund intar
motsvarande ställning får inte
höras som vittne om något som
han eller hon har erfarit under
bikt eller enskild själavård.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om
förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som
vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med
den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller 5 § i sin äldre lydelse.
3. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100)1 skall
ha följande lydelse.
1 kap.
11 §2
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller själavårdande samtal
anförtrotts den som i Svenska
kyrkans ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst
gäller i stället för
bestämmelserna i denna lag vad
som är särskilt föreskrivet.
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller enskild själavård
anförtrotts den som är eller har
varit behörig att utöva det
kyrkliga ämbetet som präst i
Svenska kyrkan gäller i stället
för bestämmelserna i denna lag
vad som är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller 11 § i sin äldre lydelse.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-03
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet
Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 1997 (Kulturdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i sekrertesslagen (1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Knut Weibull.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen görs olika uttalanden som får anses ha innebörden att
tystnadsplikten är absolut (avsnitt 5 och 7). Lagrådet vill därför påpeka
att frågan varit föremål för olika uppfattningar. I remissyttrande över
betänkandet Prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4)
ifrågasatte t.ex. Svea hovrätt om tystnadsplikten alltid skall vara absolut.
Jfr Svensk juristtidning 1993 s. 680-690 och SKU 1995:4 s. 14-26.
Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997
Närvarande: statministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Ulvskog
Regeringen beslutar proposition 1996/97:97 Prästers tystnadsplikt.
Senaste lydelse 1992:300.
1 Senaste lydelse 1996:142.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:1298.
Senaste lydelse 1992:300.
1 Senaste lydelse 1996:142.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:1298.
Prop. 1996/97:97
14
1
Prop. 1996/97:97
Bilaga 1
Prop.1996/97:97
Bilaga 2
20
Prop. 1996/97:97
Bilaga 2
22
Prop.1996/97:97
Bilaga 3
Prop. 1996/97:97
Bilaga 3
Prop. 1996/97:97
Bilaga 4
Prop. 1996/97:97