Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 20 februari 1997 Lena Hjelm-Wallén Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Enligt dagens ordning krävs det i vissa fall prövningstillstånd för att hovrätten efter ett överklagande skall ta upp ett avgörande från tingsrätten till prövning i sak. Det gäller huvudsakligen brottmål där tingsrätten har dömt till böter, tvistemål om värden under ett basbelopp samt vissa domstolsärenden. I propositionen föreslås att det alltid skall krävas prövningstillstånd för mål och ärenden som överklagas från tingsrätten. Dock skall, i likhet med vad som gäller i dag, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Riksåklagaren inte behöva prövningstillstånd när de överklagar en brottmålsdom. Prövningstillstånd skall inte heller krävas när beslut överklagas till hovrätten från andra myndigheter än tingsrätterna. För att undvika att felaktiga avgöranden från tingsrätten inte tas upp till prövning i sak i hovrätten föreslås generösa regler för beviljande av prövningstillstånd. Så snart det finns anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande skall prövningstillstånd meddelas (ändringsdispens). Om det inte utan en prövning av målet i sak går att bedöma om tingsrättens avgörande är riktigt eller inte, skall detta också vara ett skäl för prövningstillstånd (granskningsdispens). Vidare skall hovrätten meddela prövningstillstånd om det behövs för ledning av rättstillämpningen (prejudikatdispens) eller om det annars finns synnerliga skäl (extraordinär dispens). Det föreslås att tre hovrättsdomare skall delta vid tillståndsprövningen och att prövningstillstånd skall meddelas så snart en av dessa röstar för det. Prövningstillståndet skall kunna begränsas till en viss del av ett tingsrätts- avgörande. Ett beslut att inte meddela prövningstillstånd skall kunna överklagas till Högsta domstolen. Den föreslagna reformen syftar till att mål och ärenden som har avgjorts på ett riktigt sätt i tingsrätten inte i onödan skall tas upp till prövning i sak i hovrätten. Det övergripande målet för reformen är att skapa större garantier för riktiga domstolsavgöranden än de nuvarande reglerna ger och dessutom att åstadkomma ett förfarande som är snabbare och inte kräver onödiga resursinsatser. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 6 2 Lagtext.................................................... 7 2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...... 7 2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken.......... 19 2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...... 20 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt....................................... 21 2.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) 22 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål....................................... 23 2.7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 24 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift................................. 25 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va- nämnd............................................... 26 2.10 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 27 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning............. 28 2.12 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) 29 2.13 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 30 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt ................... 31 2.15 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) 32 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden .................................... 33 3 Ärendet och dess beredning................................. 35 4 Bakgrund och utgångspunkter................................ 36 5 Inriktningen av en reform.................................. 39 6 Gällande regler om prövningstillstånd i hovrätt............ 49 7 Konventionsåtaganden....................................... 52 8 Den närmare utformningen av ett mer generellt krav på prövningstillstånd......................................... 56 8.1 Dispensgrunderna.................................... 56 8.2 Föreläggande att komplettera överklagandet med dispensskäl 60 8.3 Offentlig försvarare och rådgivning enligt rättshjälpslagen 62 8.4 Möjlighet till sammanträde.......................... 63 8.5 Skriftväxlingen..................................... 65 8.6 Tidsfrister i mål där den tilltalade är häktad...... 67 8.7 Särskild avdelning för tillståndsprövning?.......... 68 8.8 Hovrättens tillgång till förhörsutsagor ............ 69 8.9 Åberopande av nya omständigheter eller bevis eller begäran om omförhör............................................ 71 8.10 Domförhet och omröstning ........................... 72 8.11 Partiellt prövningstillstånd m.m.................... 74 8.12 Beslutets utformning................................ 77 8.13 Överklagande av beslut att inte meddela prövningstillstånd 78 9 Vilka avgöranden skall omfattas av krav på prövningstillstånd? 80 10 Krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen för mål som inletts i hovrätt ?.................................................. 88 11 Vissa konsekvenser av förslaget för tingsrätterna ......... 91 12 Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser av förslaget för hovrätternas arbetssituation............................... 95 13 Ikraftträdande............................................. 98 14 Författningskommentar...................................... 99 14.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.... 99 14.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken........107 14.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken....107 14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.......................................108 14.5 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)108 14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål.....................................108 14.7 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 109 14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.................................109 14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd............................................109 14.10 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)109 14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.............110 14.12 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)110 14.13 Förslaget till lag ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 111 14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.........111 14.15 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)..........................................111 14.16 Förslaget till lag om ändring lagen (1996:242) om domstolsärenden.....................................112 Bilaga 1 Hovrättsprocessutredningens lagförslag..............114 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124)......................................153 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag......................... 154 Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................. 182 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997190 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i rättegångsbalken, 2. lag om ändring i brottbalken, 3. lag om ändring i utsökningsbalken, 4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5. lag om ändring i patentlagen (1967:837), 6. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, 7. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), 8. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 9. lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd, 10. lag om ändring i vattenlagen (1983:291), 11. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 12. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20), 13. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334), 14. lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyremål i Svea hovrätt, 15. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450), 16. lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden. 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 49 kap. 13 §, 50 kap. 11 §, 51 kap. 11 §, 52 kap. 10 § samt 56 kap. 10 § skall upphöra att gälla, dels att 49 kap. 14 § skall betecknas 49 kap. 13 §, dels att 2 kap. 4 a §, 6 kap. 6 §, 16 kap. 3 §, 29 kap. 3 §, 49 kap. 12 §, den nya 13 § och 15 §, 50 kap. 4, 7 och 8 §§, 51 kap. 7 och 8 §§, 52 kap. 6 och 7 §§, 55 kap. 7, 8 och 15 §§, 56 kap. 7 §, 58 kap. 6 § samt rubrikerna till 49 och 54 kap. skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas nya bestämmelser, 49 kap. 14 och 14 a §§, 50 kap. 7 a §, 51 kap. 7 a §, 52 kap. 6 a § och 56 kap. 6 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 a §1 Utöver vad som följer av 4 § får i hovrätten som särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans, 1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om ekonomiska förhållanden, 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom hovrätten i fråga om skatterättsliga förhållanden. -------------------------------------------------------------------- Första stycket gäller inte vid behandling av frågor om pröv- ningstillstånd. 6 kap. 6 §2I protokollet skall berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte antecknas i den omfattning berättelserna kan antas vara av betydelse i målet. Detsamma gäller vad rätten iakttar vid syn på stället. -------------------------------------------------------------------- Första stycket gäller inte be- rättelser av tilltalade i brottmål. Vid huvudförhandling i hovrätt Vid huvudförhandling i hovrätt behöver berättelser eller iakt- behöver berättelser eller iakt- tagelser enligt första stycket tagelser enligt första stycket antecknas endast om anteck- antecknas endast om anteck- ningen kan antas bli av ningen kan antas bli av betydelse vid överklagande till betydelse vid fullföljd till Högsta domstolen. Vid huvud- högsta domstolen. Vid huvud- förhandling i Högsta domstolen förhandling i högsta domstolen behöver sådana anteckningar inte behöver sådana anteckningar inte göras. göras. 16 kap. 3 §3 -------------------------------------------------------------------- Vid omröstning skall den Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mening gälla, som omfattas av mer än hälften av rättens leda- mer än hälften av rättens leda- möter. Om någon mening har möter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, ordförandens röst är bland dem, skall dock den meningen gälla. skall dock den meningen gälla. Vid hovrättens avgörande av en fråga om prövningstillstånd skall, om en av ledamöterna vill meddela prövningstillstånd, hans mening gälla. 29 kap. 3 §4Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens. Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket. -------------------------------------------------------------------- Vid hovrättens avgörande av en fråga om prövningstillstånd skall, om en av ledamöterna vill meddela prövningstillstånd, hans mening gälla. 49 kap. -------------------------------------------------------------------- Om rätten att överklaga tings- Om rätten att överklaga tingsrätts rätts domar och beslut domar och beslut och om prövningstillstånd 12 §5 -------------------------------------------------------------------- I tvistemål där förlikning om Prövningstillstånd krävs för att saken är tillåten krävs prövnings- hovrätten skall pröva tingsrättens tillstånd för att hovrätten skall dom eller slutliga beslut. pröva tingsrättens dom eller be- Första stycket gäller inte om slut i mål som handlagts av en avgörandet överklagas av Riks- lagfaren domare enligt 1 kap. åklagaren, Justitiekanslern 3 d § första stycket och i annat eller någon av Riksdagens om- mål där det värde som sägs i 1 budsmän i mål om allmänt åtal. kap. 3 d § tredje stycket uppenbart inte överstiger bas- beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser 1. ett avgörande i mål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning, 2. ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient, 3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller 4. ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas. 13 §6 -------------------------------------------------------------------- I brottmål krävs prövningstill- stånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Om tingsrätten i en dom i brottmål även prövat enskilt an- språk mot den tilltalade, gäller i den delen bestämmelserna i 12 §. Krävs inte prövnings- tillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådant prövnings- tillstånd, och avser överklagan- det frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gär- ningen, behövs inte prövnings- tillstånd för ett överklagande angående enskilt anspråk med anledning av gärningen. Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riksåklaga- ren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän. Krav på prövningstillstånd en- ligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas. 14 §7 13 § -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd får meddelas Prövningstillstånd skall med- endast om delas om 1. det är av vikt för ledning 1. det finns anledning att av rättstillämpningen att över- betvivla riktigheten av det klagandet prövas av högre rätt, slut som tingsrätten har kommit 2. anledning förekommer till till, ändring i det slut tingsrätten 2. det inte utan en prövning kommit till eller av målet går att bedöma 3. det annars finns riktigheten av det slut som synnerliga skäl att pröva tingsrätten har kommit till, överklagandet. 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över- klagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. -------------------------------------------------------------------- 14 § Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss del av domen eller det slutliga be- slutet vars utgång inte kan påverka andra delar av det överklagade avgörandet. Ett prövningstillstånd som meddelas utan sådan begränsning som avses i första stycket gäller 1. domen eller det slutliga beslutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet, 2. överklagade beslut som tagits in i domen eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i tingsrätten, 3. överklagade beslut som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas. I den utsträckning prövnings- tillstånd inte meddelas skall tingsrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens beslut. 14 a § Avser överklagandet ett beslut av tingsrätten som inte är slutligt skall 12-14 §§ tillämpas. Detta gäller dock inte om hovrätten med anledning av överklagande av tingsrättens dom eller slutliga beslut har meddelat prövningstillstånd som enligt 14 § andra stycket gäller även beslutet. 15 § -------------------------------------------------------------------- Krävs prövningstillstånd i hov- Tingsrättens dom eller beslut rätten, skall tingsrättens dom skall innehålla uppgift om eller beslut innehålla uppgift kravet på prövningstillstånd i om detta och om innehållet i 14 hovrätten och om innehållet i 13 §. §. 50 kap. 4 §8Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas, 2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas, 3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, -------------------------------------------------------------------- 4. de omständigheter som åbe- 4. de omständigheter som åbero- ropas till stöd för att pas till stöd för att prövnings- prövningstillstånd skall tillstånd skall meddelas, och meddelas, när sådant tillstånd krävs, och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, skall klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att motparten skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. 7§9 -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det föreskrifterna i 4 § första på annat sätt ofullständigt, stycket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1985:415. 2 Senaste lydelse 1987:747. 3 Senaste lydelse 1993:514. 4 Senaste lydelse 1988:1369. 5 Senaste lydelse 1994:1034. 6 Senaste lydelse 1994:1034. 7 Senaste lydelse 1994:1034. 8 Senaste lydelse 1994:1034. 9 Senaste lydelse 1994:1034. -------------------------------------------------------------------- 7 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § eller 7 § andra stycket skall hovrätten besluta om prövningstillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd av- görs, får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 8 §10 -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av andra Om skriftväxling inte har stycket skall överklagandet skett enligt 7 a §, skall över- delges motparten med före- klagandet delges motparten med läggande att svara skriftligen föreläggande att svara inom en viss tid. skriftligen inom en viss tid. Om det är uppenbart att över- klagandet är ogrundat, får hov- rätten genast meddela dom i målet. Har tingsrätten avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. 51 kap. 7 §11 -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det föreskrifterna i 4 § första på annat sätt ofullständigt, stycket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. -------------------------------------------------------------------- 7 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § eller 7 § andra stycket skall hovrätten, utom i fall som avses i 49 kap. 12 § andra stycket, besluta om prövningstillstånd skall med- delas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd av- görs, får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. -------------------------------------------------------------------- 8 §12 -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av andra Om skriftväxling inte har stycket skall överklagandet skett enligt 7 a §, skall över- delges motparten med klagandet delges motparten med föreläggande att svara föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. skriftligen inom en viss tid. I Uppgift om målsägandes eller mål om allmänt åtal får överkla- vittnens ålder, yrke och bo- gandet dock översändas till åkla- stadsadress som saknar garen utan delgivning. Uppgift betydelse för åtalet skall inte om målsägandes eller vittnens framgå av de handlingar som ålder, yrke och bostadsadress delges den tilltalade i mål om som saknar betydelse för åtalet allmänt åtal. skall inte framgå av de hand- lingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal. Om det är uppenbart att över- klagandet är ogrundat, får hov- rätten genast meddela dom i målet. Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om motparten inte hörts. Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. 52 kap.6 §13 -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § eller är det föreskrifterna i 3 § första styc- på annat sätt ofullständigt, ket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. 6 a § -------------------------------------------------------------------- Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller 6 § andra stycket skall hovrätten, utom i fall som avses i 49 kap. 12 § andra stycket, besluta om pröv- ningstillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd av- görs, får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 7 §14 -------------------------------------------------------------------- Om hovrätten finner att kla- Om hovrätten finner att kla- gandens motpart bör höras an- gandens motpart bör höras angående gående överklagandet, skall över- överklagandet och skriftväxling klagandet delges honom med inte har skett enligt 6 a §, föreläggande att svara skall överklagandet delges mot- skriftligen inom en viss tid. parten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. Ett överklagande får dock översändas till åklagaren utan delgivning. Det överklagade beslutet får inte utan att motparten har lämnats tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt. Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att beslutet får verkställas även om det inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. Hovrätten får också ändra tingsrättens beslut i fråga om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud utan att höra motparten. 54 kap. -------------------------------------------------------------------- Om rätten att överklaga hovrätts Om rätten att överklaga hovrätts domar och beslut domar och beslut och om prövningstillstånd 55 kap. 7 §15 -------------------------------------------------------------------- Behövs prövningstillstånd, Krävs prövningstillstånd, skall skall Högsta domstolen besluta Högsta domstolen besluta om om sådant tillstånd skall med- sådant tillstånd skall meddelas. delas. När det finns skäl för Om det behövs skall beslutet det, får frågan tas upp utan att föregås av skriftväxling. skriftväxling har skett. 8 §16 -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av 7 §, Om skriftväxling inte har skall överklagandet delges mot- skett enligt 7 §, skall överkla- parten med föreläggande att gandet delges motparten med svara skriftligen inom en viss föreläggande att svara tid. Uppgift om målsägandes skriftligen inom en viss tid. I eller vittnens ålder, yrke och mål om allmänt åtal får bostadsadress som saknar överklagandet dock översändas till betydelse för åtalet skall inte åklagaren utan delgivning. framgå av de handlingar som Uppgift om målsägandes eller delges den tilltalade i mål om vittnens ålder, yrke och allmänt åtal. bostadsadress som saknar be- tydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal. Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsta domstolen omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får Högsta domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får Högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts. 15 §17Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas: 1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14- 22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena och -------------------------------------------------------------------- 2. i brottmål, 51 kap. 8 § 2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje och tredje stycket, 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§, fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§ samt 23 a, 24, 25 och 30 §§. samt 23 a, 24, 25 och 30 §§. Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom. 56 kap. 6 a § -------------------------------------------------------------------- Krävs prövningstillstånd, skall Högsta domstolen besluta om sådant tillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. 7 §18 -------------------------------------------------------------------- Om Högsta domstolen finner Om Högsta domstolen finner att att klagandens motpart bör höras klagandens motpart bör höras angående överklagandet, skall angående överklagandet och överklagandet delges honom med skriftväxling inte har skett föreläggande att svara enligt 6 a §, skall överklagandet skriftligen inom en viss tid. delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. Ett överklagande får dock översändas till åklagaren utan delgivning. 58 kap. 6 §19 -------------------------------------------------------------------- Om resningsansökningen inte Om resningsansökningen inte avvisas, skall den tillsammans avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade handlingar med därvid fogade handlingar delges motparten. Denne skall delges motparten. Gäller ansök- samtidigt föreläggas att inkomma ningen resning i mål om allmänt med skriftlig förklaring. Om åtal får den dock översändas till ansökningen är ogrundad, får den åklagaren utan delgivning. dock avslås omedelbart. Motparten skall samtidigt före- läggas att inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås omedelbart. -------------------------------------------------------------------- Om prövning av ansökningen Om prövning av ansökningen sker sker i hovrätt tillämpas 52 kap. i hovrätt, tillämpas 52 kap. 8, 8-12 §§. Om ansökningen tas upp 9, 11 och 12 §§. Om ansökningen omedelbart av Högsta domstolen, tas upp omedelbart av Högsta tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§. domstolen, tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§. Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. **FOOTNOTES** 10 Senaste lydelse 1994:1034. 11 Senaste lydelse 1994:1034. 12 Senaste lydelse 1994:1034. 13 Senaste lydelse 1994:1034. 14 Senaste lydelse 1994:1034. 15 Senaste lydelse 1994:1034. 16 Senaste lydelse 1994:1034. 17 Senaste lydelse 1994:1034. 18 Senaste lydelse 1994:1034. 19 Senaste lydelse 1996:157. 2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs att 37 kap. 8 § brottsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 kap. 8 §1Bestämmelserna i 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. -------------------------------------------------------------------- Den som har dömts till Den som har dömts till skyddstillsyn får hos hovrätten skyddstillsyn får hos hovrätten överklaga ett beslut av övervak- överklaga ett beslut av övervak- ningsnämnd i frågor som avses i ningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller 11 §. Skrivelsen skall eller 11 §. Skrivelsen skall ges ges in till övervakningsnämnden. in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då Klagotiden räknas från den dag då klaganden fick del av klaganden fick del av beslutet. beslutet. I hovrätten tillämpas I hovrätten tillämpas bestämmel- bestämmelserna i rättegångsbalken serna i rättegångsbalken om över- om överklagande av tingsrätts klagande av tingsrätts beslut. beslut. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva övervak- ningsnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1037. 2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 a § utsökningsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 60 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §1 -------------------------------------------------------------------- Beskattningsmyndighetens be- Beskattningsmyndighetens be- slut får överklagas till slut får överklagas till hovrätten hovrätten av en enskild part av en enskild part eller av den eller av den enligt 64 § 1 enligt 64 § 1 mom. förordnade mom. förordnade gransk- granskningsmyndigheten. Vid ningsmyndigheten. Vid över- överklagande gäller lagen klagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. (1996:242) om domstolsärenden. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva skatte- myndighetens beslut om gåvo- skatt. Om beskattningsmyndighetens beslut innefattar prövning av en fråga om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, får överklagande ske inom tre år från beslutets dag. När en skattskyldig vitsordat en anmärkning, som framställts av granskningsmyndigheten, skall det vid överklagandet anses som om beskattningsmyndigheten meddelat beslut om skattens fastställande när granskningsmyndigheten fått meddelande om vitsordandet. I sådant fall skall ett överklagande ges in till hovrätten. Har ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det, skall dock dennes överklagande ha kommit in till beskattningsmyndigheten eller till hovrätten inom två månader från det att delgivning som avses i 15 § lagen (1996:242) om domstolsärenden har skett. Pröv- ningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av hovrätten. När ett beslut som avses i andra stycket överklagas skall hovrätten, om målet tas upp till prövning, alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra sig. Beslut av beskattningsmyndigheten i frågor som avses i 17 och 26 §§ får inte överklagas. Har någon förelagts att vid vite fullgöra en uppgift som anges i 26 §, får dock föreläggandet komma under prövning i samband med överklagande av beslut om vitets utdömande. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:253. 2.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 67 § patentlagen (1967:837) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 67 §1 Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot deltagit, domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöter uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter. -------------------------------------------------------------------- Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter. En tekniskt sakkunnig ledamot får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöter- na. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1986:233. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 I annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket skall en teknisk ledamot ingå i hovrätten, såvida inte hovrätten finner att medverkan av en sådan ledamot uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl föreligger, kan efter hovrättens bestämmande två tekniska ledamöter ingå i hovrätten. I mål som avses i 3 § andra stycket får efter hovrättens bestämmande en teknisk ledamot ingå i rätten, om målets beskaffenhet eller något annat särskilt skäl föranleder det. -------------------------------------------------------------------- Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter. En teknisk ledamot får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1990:1130. 2.7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) Härigenom föreskrivs att 60 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §1Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- I övrigt tillämpas vid över- I övrigt tillämpas vid över- klagande av ett beslut som klagande av ett beslut som innebär att saken avgörs innebär att saken avgörs bestämmelserna i rättegångsbalken bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts om överklagande av tingsrätts domar i tvistemål där förlikning domar i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten. Vid om saken inte är tillåten. Vid överklagande av annat beslut överklagande av annat beslut tillämpas bestämmelserna i tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut. av tingsrätts beslut. Pröv- ningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva Kon- cessionsnämndens beslut. I fråga om rättegångskostnaderna tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om allmänt åtal. Beträffande Naturvårdsverket gäller i stället för bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1040. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 a §1 -------------------------------------------------------------------- Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tingsrätt, om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd. Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser beslut som rör någon annan än en part, beslut i vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare eller beslut genom vilket en anmälan av bestridande avvisas. Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:257. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 §1Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- I övrigt tillämpas vid överkla- I övrigt tillämpas vid överkla- gande av ett beslut genom gande av ett beslut genom vilket saken avgörs, om inte vilket saken avgörs, om inte annat följer av 22 §, annat följer av 22 §, bestämmelserna i rättegångsbalken bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts om överklagande av tingsrätts domar i tvistemål. Vid domar i tvistemål. Vid överklagande av annat beslut överklagande av annat beslut tillämpas bestämmelserna i tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut. av tingsrätts beslut. Pröv- ningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva nämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1044. 2.10 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) Härigenom föreskrivs att 13 kap. 11 § och 21 kap. 4 § vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 11 § För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som vattenöverdomstol skall det, förutom lagfarna ledamöter, finnas vattenrättsråd. Dessa skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Tjänst som vattenrättsråd tillsätts av regeringen. Vattenöverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre skall vara lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta. -------------------------------------------------------------------- Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall Vatten- överdomstolen bestå av tre lagfarna domare. Ett vatten- rättsråd får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna. 21 kap. 4 §1 -------------------------------------------------------------------- I fall som avses i 3 § får I fall som avses i 3 § får kronofogdemyndigheten meddela kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning. I fråga om särskild handräckning. I fråga om sådan handräckning finns be- sådan handräckning finns be- stämmelser i lagen (1990:746) stämmelser i lagen (1990:746) om om betalningsföreläggande och betalningsföreläggande och handräckning. Utslag i sådant mål handräckning. Utslag i sådant mål överklagas hos vattenöver- överklagas hos Vattenöver- domstolen. domstolen. Prövningstillstånd krävs inte för att Vattenöverdom- stolen skall pröva kronofogde- myndighetens utslag. Om allmänna intressen berörs, görs ansökan om handräckning av länsstyrelsen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:869. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs att 58 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 58 §1 -------------------------------------------------------------------- Vid överklagande av krono- Vid överklagande av krono- fogdemyndighetens utslag och fogdemyndighetens utslag och beslut samt vid handläggningen beslut samt vid handläggningen i i domstol tillämpas 18 kap. 1, domstol tillämpas 18 kap. 1 och 8-11 och 16 a §§ utsöknings- 8-11 §§ utsökningsbalken. balken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1993:520. 2.12 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Härigenom föreskrivs att 64 § konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 64 §1Om något annat inte följer av denna lag tillämpas, 1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten, och 2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 § första stycket 5 och 6, lagen (1996:242) om domstolsärenden. -------------------------------------------------------------------- Vad som sägs om hovrätten i Vad som sägs om hovrätten i 49, 49, 50 och 52 kap. rättegångs- 50 och 52 kap. rättegångsbalken balken samt 39 § första stycket samt 39 § första stycket lagen om lagen om domstolsärenden skall domstolsärenden skall i stället i stället gälla Marknadsdom- gälla Marknadsdomstolen. stolen. Prövningstillstånd krävs inte för att Marknadsdomstolen skall pröva tingsrättens avgörande. Om det är uppenbart att ett överklagande är ogrundat, får Marknadsdomstolen meddela dom i målet utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:266. 2.13 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) Härigenom föreskrivs att 31 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § -------------------------------------------------------------------- I fråga om en sådan rättegång I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap. skall hovrätten tillämpa 52 kap. rättegångsbalken, om inte annat rättegångsbalken, om inte annat följer av denna eller annan följer av denna eller annan lag. lag. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyres- nämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2.15 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) Härigenom föreskrivs att 51 § marknadsföringslagen (1995:450) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 51 § -------------------------------------------------------------------- Vad som sägs i 49, 50 och 52 Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken och i 39 § kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1996:242) första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden om hovrätten om domstolsärenden om hovrätten skall i mål och ärenden enligt skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Mark- denna lag i stället gälla nadsdomstolen. Marknadsdomstolen. Prövnings- tillstånd krävs inte för att Mark- nadsdomstolen skall pröva tings- rättens avgörande. Om det är uppenbart att ett överklagande är ogrundat, får Marknadsdomstolen meddela dom i målet utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om domstolsärenden (1996:242) dels att 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 38 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 §Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom tre veckor från dagen för beslutet 1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts, 2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller 3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att meddelas. I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- Om prövningstillstånd krävs, Klaganden skall ange de skall klaganden ange de omstän- omständigheter som åberopas till digheter som åberopas till stöd stöd för att prövningstillstånd för att sådant tillstånd skall skall meddelas. meddelas. Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för sent. Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva överklagandet. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 §, 8 § första stycket samt 9 och 10 §§. -------------------------------------------------------------------- 38 a § Om det behövs skall den högre rättens beslut i frågan om prövningstillstånd föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd av- görs, får hovrätten besluta att hålla sammanträde. 39 §Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten. -------------------------------------------------------------------- I de fall det är särskilt före- I fråga om prövningstillstånd skrivet får hovrätten pröva ett tillämpas 49 kap. 12-15 §§ rätte- överklagande endast om hovrätten gångsbalken. har meddelat prövningstillstånd. Prövningstillstånd får meddelas endast om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över- klagandet prövas av högre domstol, 2. anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket rätte- gångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står tingsrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 3 Ärendet och dess beredning Efter beslut av regeringen den 25 mars 1993 tillkallades en särskild utredare för att se över formerna för rättegången i hovrätt och överklagande av mål dit. Utredningen antog namnet Hovrättsprocessutredningen. I december 1995 avgav utredningen betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124). Betänkandet innehåller tre huvudavsnitt. Dessa gäller förslag till ett generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt, vissa ytterligare åtgärder för ett ändamålsenligt hovrättsförfarande samt åtgärder för att begränsa flödet av mål till hovrätterna. I betänkandet presenteras resultaten av vissa undersökningar som genomförts under arbetets gång. Sålunda har Domstolsverket i samarbete med utredningen gjort en undersökning av överklagande- och ändringsfrekvens i hovrätt (DV-rapport 1995:3 Överklagande och ändring). Vidare har utredningen gjort en enkät angående 1993 års begränsade prövningstillståndsreform. Slutligen har Statskontoret utfört en kartläggning av hovrättsdomarnas arbetstid, m.m. Av utredningens förslag tar regeringen i detta ärende upp förslagen som gäller ett generellt krav på prövningstillstånd i hovrätten samt ett fåtal av de övriga förslagen. Återstoden av utredningens förslag kommer att behandlas i annat sammanhang. Betänkandet har remissbehandlats. Utredningens lagförslag i aktuella delar finns i bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju95/4888). Lagrådet Regeringen beslutade den 19 december 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Även om det enligt Lagrådet finns omständigheter som talar mot att nu ta ställning till en så omfattande reform som den föreslagna har Lagrådet i princip ingen erinran mot det föreslagna systemet med ett generellt krav på prövningstillstånd i hovrättsprocessen. Yttrandet finns i bilaga 4. Lagrådet utvecklar sitt ställningstagande till reformen i yttrandets inledande del. Vi berör vissa av dessa synpunkter i avsnitt 5, 7, 8.1, 8.13 och 9. Lagrådet har vissa förslag till ändringar. Vi har en annan uppfattning än Lagrådet när det gäller den lagtekniska utformningen av dispensgrunderna (se avsnitt 8.1) och förslaget om en generell reglering av delgivning med statliga myndigheter (se författningskommentaren till 51 kap. 8 § rättegångsbalken). Vi godtar Lagrådets övriga ändringsförslag. Dessa behandlas i författningskommentaren avsnitt 14.1 (vid 2 kap. 4 a § och 49 kap. 13 § rättegångsbalken) och avsnitt 14.6. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådsremissens förslag till ändring i 1 kap. 3 b § rättegångsbalken har på skäl som redovisas i avsnitt 11 inte tagits upp i propositionen. 4 Bakgrund och utgångspunkter Det övergripande målet för domstolsväsendet är att domstolarna skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. I detta ligger krav på att domstolsavgörandena är riktiga och kommer inom rimlig tid och att förfarandet är så utformat att parterna inte drabbas av onödiga kostnader eller andra olägenheter. Sedan ett antal år tillbaka pågår ett arbete med att utifrån det angivna övergripande målet göra domstolsväsendet mer ändamålsenligt. Ett stort antal viktiga reformer har genomförts. Arbetet riktar in sig både på att förbättra förfarandereglerna och på att göra förbättringar på det organisatoriska och administrativa planet. En del av reformarbetet har under lång tid varit inriktat på att renodla domstolarnas arbetsuppgifter så att domstolarna i princip bara skall ägna sig åt rättskipande verksamhet. Även i förhållandet mellan domstolsinstanserna har renodlingsprincipen fått genomslag. Ett effektivt domstolsväsende förutsätter att varje instans bara ägnar sig åt det som den är avsedd för. Instansordningen bygger på en funktionsfördelning mellan de olika nivåerna och på att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Den andra domstolsinstansen har i första hand en kontrollerande och korrigerande funktion medan den högsta instansen främst skall ägna sig åt prejudikatbildning. Genom en reform år 1993 flyttades den första domstolsprövningen av bl.a. utsökningsmål ner från hovrätt till tingsrätt. Den första domstolsprövningen i allmän domstol sker sedan dess i tingsrätt i stort sett i alla mål där det inte av sakliga skäl är motiverat att den sker i högre instans. För de allmänna förvaltningsdomstolarnas del har ett omfattande reformarbete med att flytta ner mål i instansordningen från kammarrätt till länsrätt genomförts och har i det närmaste slutförts under de allra senaste åren. Vid tillkomsten av rättegångsbalken fanns det i princip inga begränsningar när det gällde möjligheten att få ett tingsrättsavgörande prövat av hovrätt. Inte heller förvaltningsprocesslagen (1971:291) innehöll vid sin tillkomst några begränsningar beträffande möjligheten att få ett länsrättsavgörande prövat i kammarrätt. Som ett led i strävandena att göra förfarandet i andra instans mer ändamålsenligt har under årens lopp införts vissa krav på prövningstillstånd i hovrätt och kammarrätt. Reformarbetet har här kommit mycket långt i de allmänna förvalt- ningsdomstolarna. I förvaltningsprocesslagen finns regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav på prövningstillstånd i kammarrätt och regler om krav på prövningstillstånd gäller numera för merparten av mål som överklagas från länsrätt till kammarrätt. För de allmänna domstolarnas del infördes regler om prövningstillstånd i hovrätt redan år 1974 men den reformen begränsades till att gälla de s.k. småmålen. När småmålslagen upphävdes i slutet av 1980-talet och reglerna arbetades in i rättegångsbalken blev reglerna om prövningstillstånd tillämpliga även på vissa mål vid fastighetsdomstolarna. Något senare infördes också regler om prövningstillstånd för ärenden om felparkeringsavgift. År 1993 utvidgades prövningstillståndsförfarandet i hovrätt till att omfatta bl.a. ytterligare tvistemål samt bötesmål och utsökningsmål. Förfarandereglerna ändras också i andra hänseenden. En ny lag om domstolsärenden (1996:242) har nyligen trätt i kraft. Den nya ärendeprocessen har stora likheter med förvaltningsprocessen. Ett viktigt skäl bakom reformen är att de mer kvalificerade domstolsärendena skall kunna hanteras på ett mer rättssäkert och effektivt sätt. Förvaltningsprocessen har stöpts om till en tvåpartsprocess och såväl förvaltningsprocesslagen som rättegångsbalken ses över i syfte att förenkla och rationalisera handläggningen av mål. Rättegångsbalks- översynen koncentreras i första hand på förfarandet i tingsrätt medan förvaltningsprocessöversynen inbegriper alla tre instanserna. I fråga om förfarandet i hovrätt har - som redovisats i avsnitt 3 - en särskild utredare presenterat förslag till ändringar i betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124). Vidare har en kommitté, 1995 års Domstolskommitté, fått i uppdrag att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. I direktiven anges att översynen skall göras med utgångspunkt bl.a. i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål. Domstolsväsendet skall vara organiserat så att det kan uppfylla högt ställda krav på kvalitet i rättskipningen och kompetens hos domstolspersonalen. Domstolarna måste också ges personalmässiga och organisatoriska förutsättningar att utforma sin beredningsorganisation på ett sätt som i högre grad än för närvarande kan medverka till att domarrollen renodlas mot de dömande uppgifterna. Domstolskommittén får också undersöka om det finns behov av att reformera notarie- och domarutbildningen samt lämna förslag till sådana förändringar. En annan utgångspunkt för utredningen är att samverkan mellan olika slag av domstolar på samma nivå skall utvecklas betydligt. Genom en reformering av hovrättsprocessen vill regeringen fullfölja strävan att åstadkomma ett ändamålsenligt domstolsväsende med tyngdpunkten förlagd till första instans. Mot bakgrund av hovrättens uppgift i instansordningen - att kontrollera och korrigera eventuella felaktigheter i tingsrättens avgörande - är det enligt vår mening en högst befogad fråga att ställa sig om den nuvarande ordningen, som innebär att det stora flertalet mål som överklagas till hovrätten får en ny fullständig prövning, är ändamålsenlig. Det finns många skäl för att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Det viktigaste skälet är att rättssäkerheten måste komma alla till del, inte bara dem som överklagar. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om förhållandet mellan de resurser som ställs till tingsrätternas förfogande och de resurser som ställs till hovrätternas förfogande är rätt avvägt med hänsyn till tingsrätternas uppgifter i instansordningen. Borde inte tingsrätterna ha en större andel av domstolsväsendets resurser? De nu ställda frågorna är berättigade även med hänsyn till det allmänna intresset av en effektiv användning av statens resurser. I ett samhälle med begränsade resurser för offentlig verksamhet måste man på varje enskilt verksamhetsområde regelbundet pröva om inriktningen av verksamheten är den rätta utifrån de uppgifter verksamheten har. Domstolsväsendet utgör inget undantag. Från att under en lång följd av år ha varit förskonat från sparkrav har numera också domstolsväsendet stora krav på sig att sänka sina kostnader. Om domstolsväsendet skall klara sänkningen av kostnadsnivån utan att verksamheten påverkas negativt krävs att förfarandet är ändamålsenligt och att organisationen och administrationen fungerar effektivt. Som framgår av vad vi nu har sagt är det inte besparingskravet som ligger till grund för den nu aktuella reformen av hovrättsprocessen. Däremot kan det hävdas att detta varit den utlösande faktorn, den tändgnista som har behövts för att vi skulle komma till verklig insikt om styrkan i förändringsbehovet. Mot bakgrund av vår strävan att förstärka rättssäkerheten totalt sett anser vi att en god del av de resurser som kan frigöras genom en reform av hovrättsprocessen bör behållas inom domstolsväsendet. Det krävs insatser för att stärka tingsrätterna men också hovrätterna bör behålla viss del av de frigjorda resurserna. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitten 11 och 12. I det följande avsnittet redovisar vi mot den bakgrund vi har tecknat våra närmare överväganden när det gäller inriktningen av en reform av hovrättsprocessen. 5 Inriktningen av en reform -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Hovrättens främsta uppgift är att, efter en| | kontroll av den materiella riktigheten av ett | | tingsrättsavgörande, rätta eventuella felaktigheter i avgörandet.| | Därutöver bör hovrätten kontrollera om tingsrätterna handlägger målen| | formellt korrekt och ha ett ansvar för rättsbildningen. Med | | dessa utgångspunkter är det nuvarande hovrättsförfarandet, där i| | princip alla överklagade avgöranden prövas på nytt i alla delar,| | mer omfattande än som motiveras av hovrättens uppgift i | | instansordningen. Ett system med ett mer generellt eller | | väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd bör därför införas i| | ledet mellan tingsrätt och hovrätt. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna håller med om bedömningen av vad som är hovrättens främsta uppgift och anser att den bästa inriktningen av en reform är att satsa på prövningstillstånd åtminstone i väsentligt ökad omfattning. En del remissinstanser anser att synsättet att hovrättens främsta uppgift är att korrigera felaktiga tingsrättsavgöranden är för snävt och menar att även noggrann kontroll och vakande över rättsenhetligheten är viktiga inslag i hovrättsarbetet. En del anser att andra lösningar än prövningstillstånd borde övervägas mer förutsättningslöst och att man därvid borde kunna rucka på principerna om omedelbarhet, muntlighet och koncentration. Skälen för regeringens bedömning Hovrättens roll Vi har i det föregående framhållit att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Tingsrätten har till uppgift att kunna slutligt avgöra alla tvistemål, brottmål och ärenden oavsett storlek och svårighetsgrad och detta på ett sätt som inte lämnar utrymme för tvivel angående domstolens kompetens. Högsta domstolen, som är sista instans, är sedan 1971 års överklagandereform i första hand en prejudikatinstans, dvs. en instans med uppgift att åstadkomma avgöranden som styr senare rättstillämpning. För prövning fordras som regel prövningstillstånd. Hovrätten är i instansordningen placerad mellan tingsrätten och Högsta domstolen. Med hänsyn till de snävt utformade reglerna för prövningstillstånd i Högsta domstolen är emellertid hovrätten i praktiken slutinstans i flertalet mål. Nuvarande regler innebär att hovrätten beträffande samtliga målkategorier - med undantag för de mål som är underkastade krav på prövningstillstånd och de brottmål vilkas prövning är begränsad enligt den särskilda regeln i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken (RB) - på nytt prövar varje överklagat avgörande (eller överklagad del av avgörandet) i dess helhet. Enligt utredningen har hovrätten tre huvuduppgifter. Dessa är - att kontrollera tingrättsavgörandenas materiella riktighet och rätta even- tuella materiella oriktigheter i dessa avgöranden, - att vaka över att tingsrätterna handlägger målen formellt korrekt, och - att ha ett ansvar för rättsbildningen. Regeringen ställer sig i likhet med en majoritet av remissinstanserna bakom denna bedömning. Enligt Lagrådet kan den överprövning som sker i hovrätten inte alltid utan vidare inordnas i de redovisade kategorierna. Lagrådet nämner här som exempel mål där huvudfrågan är beroende av en skälighetsbedömning. Vi återkommer till detta i avsnitt 8.1 under rubriken Ändringsdispens. De angivna uppgifterna överensstämmer väl med vad som traditionellt ansetts vara hovrättens huvuduppgifter och ligger nära vad som sägs i Europarådets rekommendation från 1995, No. R (95) 5, som gäller förbättringar av appellationsförfarandet i tvistemål. Bedömningen att dessa uppgifter är de viktigaste står enligt regeringens mening inte i motsatsställning till vad flera remissinstanser anfört om vikten av att hovrätterna gör en noggrann kontroll och att de arbetar för att garantera rättsenhetlighet och rättssäkerhet. Vi anser att detta innefattas i vad som följer av de angivna huvuduppgifterna och också måste tillgodoses i vilket system man än väljer. Av de angivna uppgifterna är den främsta tveklöst att, efter en kontroll av den materiella riktigheten, rätta eventuella felaktigheter i tingsrätts- avgörandena. Hovrätten skall alltså i första hand vara en garant för materiellt riktiga avgöranden. Det är dock uppenbart att denna hovrättens uppgift måste ha vissa begränsningar. Framför allt innebär instansordningens princip och principen att tyngdpunkten i rättskipningen bör ligga i första instans begräns- ningar i hovrättens möjligheter att kontrollera och rätta materiellt felaktiga tingsrättsavgöranden. Vidare bör hovrätten även i framtiden i samband med prövning av överklaganden på eget initiativ vaka över att rättegången i tingsrätten genomförts i överensstämmelse med gällande processuella regler. Av domstolsdisciplinära skäl bör hovrätten, oberoende av yrkande, vara skyldig att ingripa mot vissa allvar- ligare rättegångsfel även om dessa inte lett till materiellt oriktiga avgöranden. Vad därefter beträffar ansvaret för rättsbildningen är betydelsen av hov- rätternas avgöranden som vägledande för andra fall mindre framträdande, dels eftersom hovrätterna är flera och avgöranden med olika utgång därför kan förekomma parallellt, dels eftersom de enskilda hovrätterna inte kan antas ha riktigt samma överblick över det juridiska fältet som den högsta instansen. Hov- rätternas avgöranden kan därför främst få betydelse för rättsbildningen när det gäller mål i vilka hovrätten är sista instans och mål inom sådana områden där prejudikat från Högsta domstolen av något annat skäl saknas. Den största betydelsen för rättsbildningen torde i övrigt hovrätterna ha genom att meddela prövningstillstånd i mål som kan vara av intresse från prejudikatsynpunkt så att dessa kan överklagas till Högsta domstolen. Mot denna beskrivning av vad hovrätten skall ha för uppgifter i instansordningen skall ställas det sätt på vilket hovrätten arbetar enligt dagens system. Nuvarande arbetssätt innebär att nästan alla överklagade mål prövas i alla delar. En stor del av arbetet i hovrätterna läggs således ned på prövning av mål där tingsrättens avgörande inte är materiellt oriktigt, där inget formellt fel begåtts under handläggningen i tingsrätten och där avgörandet saknar prejudikatintresse. Det finns enligt regeringens mening också starka skäl att kraftfullt markera och i verklig mening genomföra principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Rättssäkerheten skall, som vi tidigare framhållit, komma alla till del, inte bara dem som överklagar. Att hovrättens prövning är mer omfattande än som motiveras av hovrättens uppgifter innebär nackdelar för parterna. Deras processkostnader blir totalt sett högre än de behöver vara. Vidare får den berättigade parten i många tvistemål vänta längre på sin rätt än som är nödvändigt. Att den berättigade snabbt och med så liten ekonomisk uppoffring som möjligt kommer till sin rätt är ett mycket viktigt rättssäkerhets- och samhällsintresse. I brottmål innebär kortare handläggningstider bl.a. att den tilltalade inte onödigt länge behöver sväva i ovisshet om utgången i målet och att den straffrättsliga reaktionen kommer så nära brottet som möjligt. Även för målsäganden och vittnena är det från flera synpunkter bäst att domstolsförfarandet avslutas så snart som möjligt. Från flera håll hävdas att det nuvarande systemets utformning har lett till att parterna i vissa större brott- och tvistemål redan från början utgår från att målet skall prövas på nytt i hovrätten och att tingsrättsprocessen ses som ett slags förberedande förfarande inför processen i hovrätten. Härigenom finns risk att hovrätten blir det forum där den egentliga rättskipningen äger rum. En sådan ordning är naturligtvis mycket olycklig. Förutsättningarna för en seriös och gedigen tingsrättsprocess och därmed ett riktigt avgörande ökar om de inblandade aktörerna vet att det är här och nu det gäller och att man inte med säkerhet kan räkna med en rättegång även i hovrätten. Vidare kan konstateras att de nuvarande handläggningsreglerna leder till att tillgängliga resurser inte utnyttjas optimalt. Att resurserna används så effek- tivt som möjligt är en förutsättning för att hovrätterna på bästa sätt skall kunna upprätthålla och stärka rättssäkerheten. Om hovrätten kan koncentrera sin verksamhet och sina resurser till sådant som direkt motiveras av hovrättens funktion blir hovrätterna effektivare och får därmed bättre förutsättningar att hantera sina uppgifter. Detta förutsätter att man gör avvägningar mellan insatser för skilda mål inom hovrätterna. Det är önskvärt att hovrättsförfarandet är så flexibelt att varje mål kan handläggas på det för målet mest ändamålsenliga sättet. Då läggs rättsväsendets resurser där de bäst behövs. Det nu sagda visar att en reform av hovrättsprocessen i syfte att förändra handläggningsreglerna så att de bättre svarar mot den funktion hovrätten har är angelägen att genomföra oberoende av vilka resurser som står till buds. Utredningen har i betänkandet diskuterat två olika metoder som innebär mer generella begränsningar av hovrättsprövningens omfattning. Den ena metoden, som ibland förespråkats i debatten, är att med vissa mer eller mindre långtgående undantag begränsa hovrättens prövning till rättsfrågor. Den andra metoden är att införa ett system med ett generellt eller väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd som bl.a. inbegriper dispensgrunden ändringsdispens i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Begränsning av hovrättens prövning till rättsfrågor Prövningen av mål skulle - i enlighet med vad som skett på sina håll utomlands - teoretiskt sett kunna begränsas till att bara avse rättsfrågor, dvs. frågor som rör den rent rättsliga bedömningen av de faktiska omständigheterna i ett mål. En sådan ordning skulle innebära att den högre instansen skulle vara bunden av vad den lägre funnit utrett om sakförhållandena. Regeringen bedömer att det kan finnas vissa fördelar med ett sådant system men att nackdelarna klart överväger. Den allvarligaste nackdelen är att en sådan begränsning inte skiljer ut de överklagade tingsrättsavgöranden som innehåller materiella felaktigheter. Hovrätten skulle i så fall inte bli det forum för korrigering av felaktiga avgöranden vilket, enligt vad som nyss utvecklats, är dess främsta uppgift i instansordningen. Hovrätten skulle i stället ofta få lägga ner resurser på att pröva rättsfrågor som uppenbart är riktigt avgjorda. Däremot skulle felaktiga bedömningar i sakfrågor inte kunna rättas, vilket skulle innebära en väsentlig sänkning av den totala rättssäkerhetsnivån i dömandet. Vidare är det synnerligen vanskligt att försöka finna klara skiljelinjer mellan rättsfrågor och sakfrågor, vilket leder till handläggningssvårigheter och påtaglig risk för rättsförluster. I likhet med utredningen förkastar regeringen därför tanken på ett system där hovrättsprövningen koncentreras till rättsfrågor och noterar därvid att remissinstanserna inte heller har velat gå fram på den vägen. Ett generellt eller väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd En reform av hovrättsprocessen bör utgå från grundtanken att hovrätten skall koncentrera sig på sådana tingsrättsavgöranden där en förnyad prövning fyller någon saklig funktion, dvs. i huvudsak sådana där avgörandena kan vara felaktiga. När grunderna för det befintliga instanssystemet lades fast i det reformarbete som föregick tillkomsten av rättegångsbalken utgick man uppenbarligen från att uppgiften att kontrollera och rätta materiellt oriktiga avgöranden i princip krävde att de överklagade avgörandena prövades på nytt i sin helhet i hovrätten. Kvaliteten på handläggningen och avgörandena i tingsrätterna är numera generellt sett högre och jämnare än när balken infördes. De egentliga domskälen skrivs i allmänhet öppnare och utförligare än förr. Frågan är mot den bakgrunden om full- görandet av denna hovrättens uppgift fortfarande kräver att de allra flesta överklagade mål prövas där på nytt i sin helhet. Man kan säga att hovrätten enligt dagens ordning i flertalet fall undersöker om det överklagade avgörandet är felaktigt och i förekommande fall rättar detta inom ramen för samma förfarande. Genom ett system med ett mer generellt krav på prövningstillstånd som inbegriper dispensgrunden ändringsdispens skulle man dela upp förfarandet i två delar utifrån dessa båda moment. Prövningen av de mål som tingsrätten avgjort på ett sätt som inte ger anledning att överväga ändring kan då begränsas till att hovrätten - genom ett beslut att inte meddela prövningstillstånd - konstaterar att målet är riktigt avgjort. Om man även kan meddela prövningstillstånd för prejudikatvärda fall och i fall där det föreligger en resningssituation eller där domvilla har förekommit, har man teoretiskt sett kommit mycket långt mot en anpassning av hovrättsförfarandet till hovrättens roll i instanssystemet. För att det i praktiken skall vara möjligt att införa ett mer generellt krav på prövningstillstånd krävs dock att risken för att hovrätten avslår begäran om prövningstillstånd i mål där avgörandet är materiellt felaktigt kan begränsas i tillräcklig utsträckning. Detta förutsätter att förfarandet ger en godtagbar möjlighet för hovrätten att värdera tingsrättens bedömning av sakfrågan (bevis- frågan) i målet. Rättsfrågan vållar normalt inte samma principiella eller praktiska problem vid en tillståndsprövning. Hur man än konstruerar ett system med prövningstillstånd kan man emellertid aldrig undvika att några mål som är felaktigt avgjorda vägras prövningstillstånd. Frågan blir då om detta kan accepteras. Utredningen har besvarat frågan jakande och menar att man med ett omsorgsfullt utformat system med prövningstillstånd dels kan minimera riskerna för att felaktigheter inte upptäcks, dels kan uppnå en totalt sett mera rättssäker ordning än den vi har i dag. Remissutfallet är blandat. Majoriteten är välvilligt inställd till ett system med generellt krav på prövningstillstånd, men många i denna grupp har reservationer av olika slag. En ganska stor minoritet avstyrker en reform med sådan inriktning, men flera i denna grupp ser också positiva sidor med utredningens förslag. Bland dem som sålunda tillstyrker är fem av hovrätterna, de flesta av de tillfrågade tingsrätterna och kronofogdemyndigheterna, Riksåklagaren och nästan alla tillfrågade åklagarmyndigheter, Domstolsverket, Konsumentverket, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Arbetsdomstolen, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborg, JUSEK och Sveriges Domareförbund. Ytterligare några remissinstanser lämnar grundtankarna i förslaget utan erinran. Avstyrker gör bl.a. Hovrätten för Övre Norrland, Huddinge och Lindesbergs tingsrätter, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Riksskatteverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Stockholms Handelskammare, Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen samt de flesta av dem som uttalat sig för de juridiska fakulteterna i Stockholm, Uppsala och Lund. De som tillstyrker anför bl.a. att ett system med generellt krav på prövningstillstånd är den bästa tänkbara reformen i dagens läge för att på ett mer ändamålsenligt sätt fördela tillgängliga resurser mellan överklagade mål, effektivisera domstolsarbetet och påskynda handläggningen av målen. Man anser att erfarenheterna av de regler om prövningstillstånd som vi har i dag är goda och att riskerna för att feldömda mål inte rättas är små. Regeringen fäster stor vikt vid att i ett system med mera långtgående krav på prövningstillstånd domstolsväsendets resurser i högre grad kan avsättas för mål med krävande rätts- och sakfrågor, något som i sin tur otvivelaktigt bidrar till en ökad rättssäkerhet. Möjligheterna till sådana omdisponeringar av resurserna är särskilt viktiga eftersom andelen större och mera komplicerade mål ökar. Vidare medför ett system med prövningstillstånd att handläggningstiderna blir kortare. Även detta är av betydelse från rättssäkerhetssynpunkt, inte minst eftersom muntlig bevisning blir mindre tillförlitlig med tiden. Härtill kommer att parterna i tvistemål snabbare kommer till sin rätt. I brottmål slipper den tilltalade vara i ovisshet om utgången längre än nödvändigt och om han eller hon fälls till ansvar kommer den straffrättsliga reaktionen närmare brottet i tiden. Målsäganden och vittnena slipper att besväras av ytterligare förhör och av konfrontationer med den tilltalade. Parter i tvistemål kan begränsa sina rättegångskostnader, om prövningstillstånd inte meddelas i de mål där tingsrättens avgörande inte skall ändras. Detta gäller särskilt i mål där hovrätten enligt nuvarande regler skulle ha hållit huvudförhandling, trots att tingsrättens avgörande alltså är riktigt. Erfarenheterna av de regler om prövningstillstånd i hovrätten som hittills införts är goda, vilket styrks av remissbehandlingen. Med ett system med generellt krav på prövningstillstånd skulle man vidare på ett kraftfullt sätt genomföra den eftersträvade förskjut- ningen av tyngdpunkten i rättskipningen mot tingsrätterna. Ett sådant system skulle också ligga i linje med de reformer som de senaste åren på ett framgångsrikt sätt har genomförts på förvaltningsprocessens område, där man successivt har fört den första domstolsprövningen från kammarrätt till länsrätt och beträffande i stort sett alla måltyper infört krav på prövningstillstånd i ledet mellan länsrätt och kammarrätt, allt i syfte att bättre utnyttja resurserna och nå snabbare avgöranden (jfr bl.a. prop. 1993/94:133, 1994/95:27 och 1995/96:22). En del remissinstanser har anmärkt att utredningens synsätt är väl snävt när den konstaterar att det, med utgångspunkt i hovrättens uppgift att rätta felaktiga avgöranden, kan hävdas att hovrättsprocessen är onödig i de fall det redan från början står klart att det saknas anledning att ändra tingsrättens dom. Remissinstanserna framhåller att ett viktigt moment i hovrättsprövningen är att den skall fungera som en garant för parternas rättssäkerhet. En stor del av remissinstansernas kritik mot ett mer generellt krav på prövningstillstånd förefaller bottna i en föreställning om att ett krav på prövningstillstånd skulle innebära att man därigenom i vissa mål helt utestänger parterna från en hovrättsprövning. Så är ingalunda fallet. Genom tillståndsprövningen får klaganden en prövning där hovrättens kontrollerande funktion står i fokus. Med ett omsorgsfullt utformat system vad avser grunder för prövningstillstånd och handläggningsregler innebär ett beslut att inte meddela prövningstillstånd att hovrätten faktiskt har gjort en prövning av hur tingsrätten har handlagt och bedömt målet utan att hovrätten har funnit något som ger anledning att betvivla utgångens riktighet. Under remissbehandlingen har mot ett system med ett mer generellt krav på prövningstillstånd anförts att det vid överklagande bör finnas en ovillkorlig rätt att få mål, som inte är bagatellartade, prövade i sak på nytt i åtminstone en instans och att det utan en sådan rätt blir svårt att upprätthålla den allmänna tilltron till domstolsväsendet. Enligt regeringens mening är det en självklarhet att tingsrättens avgöranden utom i mycket speciella fall skall kunna överklagas till hovrätt. Rättssäkerheten kräver att felaktiga domar skall kunna korrigeras i andra instans. Däremot är det inte en självklarhet att hovrätten skall pröva alla överklagade mål i sak i alla delar. Ett system som innebär att hovrättens prövning i vissa fall begränsas till en tillståndsprövning är på intet sätt unikt, sett i ett internationellt perspektiv. En internationell utblick ger vid handen att krav på prövningstillstånd i andra instans förekommer i varierande utsträckning i åtskilliga rättsstater i vår närhet (se betänkandet s. 105-123). Ibland gäller krav på prövningstillstånd bara i tvistemål om ett visst högsta värde och i brottmål med ett visst högsta straffmaximum, men exempelvis i England är kravet på prövningstillstånd mycket långtgående, särskilt i brottmål. Ett generellt eller mycket omfattande krav på prövningstillstånd skulle alltså inte framstå som någon udda ordning i en internationell jämförelse. En del länder har också gått längre än vad Hovrättsprocessutredningen förordat på så sätt att överrättsprövningen där kan vara begränsad till rättsfrågor, eller också att man t.ex. genom höga beviskrav har begränsat möjligheterna att faktiskt få prövningstillstånd. En sådan mer juridisk-teknisk avgränsning av hovrättens prövning som en prövning begränsad till rättsfrågor innebär torde inte ha förutsättningar att vinna den svenska rättssökande allmänhetens förtroende. Regeringen eftersträvar en annan sorteringsmekanism med en finmaskigare reglering som även bevarar hovrättens möjligheter att korrigera felaktigheter såvitt avser sakfrågor. Med en sådan ordning kommer allmänhetens tilltro till rättsväsendet att kunna bevaras och på sikt till och med kunna stärkas. En remissynpunkt som är värd att tas på största allvar är den att en del domar eller beslut, som med dagens system skulle ha ändrats av hovrätt, inte kommer att få prövningstillstånd. Regeringen vill inte förneka att det med ett system med ett mer generellt krav på prövningstillstånd finns risk för att detta i enstaka fall kan inträffa. Innebär då denna risk att ett sådant system är oacceptabelt? Frågan kan enligt regeringens mening till viss del besvaras med en motfråga. Är vi alldeles säkra på att hovrättens dom i det tänkta fallet skulle vara mer riktig än tingsrättens? Kanske är det så att tingsrättens dom ändrades efter förnyade förhör i hovrätten och att det ändrade domslutet helt enkelt berodde på att vittnena lämnade mindre säkra uppgifter än i tingsrätten och att detta i sin tur kan tillskrivas det faktum att det gått för lång tid sedan den omvittnade händelsen ägde rum. Eller också kan det någon gång vara fråga om att förhörspersoner i hovrätten tar tillbaka sina uppgifter till följd av någon otillbörlig påverkan och att utgången i hovrätten därför blir en annan. I sådana fall som nu exemplifierats kan det inte sägas att tingsrättens avgöranden var materiellt felaktiga och i den mån det är sådana avgöranden som inte får prövningstillstånd är ingen skada skedd. Med en betydligt mer förfinad reglering än den nuvarande vad gäller förutsättningar för prövningstillstånd och handläggning av tillståndsfrågan blir risken för att feldömda mål inte fångas upp minimal. Enligt regeringens mening uppvägs risken för att enstaka domar faller utanför mer än väl av de nyss nämnda utomordentligt stora fördelar som ett mer generellt utformat dispenssystem ger. Regeringen fäster stort avseende vid synpunkter under remissbehandlingen om att tingsrätterna kommer att belastas ytterligare och få svårt att klara av de ökade krav som måste ställas på dem om mer generella regler om prövningstillstånd införs. En reform av detta slag bör enligt regeringens mening kombineras med en resursförstärkning för tingsrätterna. Av de medel som genom reformen kan frigöras genom en effektivare hovrättsprocess kan en del tillföras tingsrätterna. Vi återkommer till detta i avsnitt 11. Den översyn av rättegångsbalkens förfaranderegler som nyligen gjorts av en särskild utredare har samma syfte (Ds 1997:7 Domstolsförfarandet - Förslag till förbättringar). Ambitionen är att ta bort onödiga hinder i verksamheten och göra tingsrättsprocessen så effektiv som möjligt. En annan synpunkt som framförts under remissbehandlingen är att vinsterna med en reform är osäkra eftersom många mål riskerar att släppas fram och tillståndsprövningen blir betungande. Även Lagrådet uttrycker viss tvekan till hur verksam reformen blir som instrument för en koncentration av arbetet till prövningsvärda mål och en sådan effektivisering som eftersträvas. Lagrådet framhåller samtidigt att denna osäkerhet naturligtvis inte får leda till jämkningar i de nya regler som finns i remissen och som motiveras av rättssäkerhetsskäl. Flera remissinstanser pekar också på personalomställningsproblem för hovrätterna. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitt 12. Regeringen bedömer att införandet av ett generellt eller väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd totalt sett skulle kunna innebära bättre garantier för riktiga domstolsavgöranden än nuvarande regler och dessutom kunna åstadkomma en snabbare handläggning och en handläggning utan onödiga resursinsatser. Rättssäkerheten kräver dock att vi skapar en mer förfinad reglering än den nu gällande vad beträffar grunder för prövningstillstånd och handläggningsregler. En självklar förutsättning är också att reglerna är utformade så att de inte står i strid med våra konventionsåtaganden. Lika självklart är att nya regler inte får komma i konflikt med några svenska grundlagsbestämmelser, och Lagrådet har i sitt yttrande bekräftat att så inte blir fallet. Det är enligt regeringens uppfattning mindre lämpligt att välja ut vissa grupper av mål som man försöker ge särskilda garantier i rättssäkerhets- hänseende. En sådan lösning skulle ju innebära att man utgår från att ett system med prövningstillstånd leder till ett mindre rättssäkert slutresultat och att man får finna sig i att vissa mål får en mindre rättssäker behandling än andra. Ambitionen bör i stället vara att finna ett enhetligt system för prövningstillstånd som är tillräckligt rättssäkert för alla mål. En viktig del i ett sådant system är att man skapar ytterligare garantier för att prövningstillstånd inte skall vägras i de fall tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Detta kan ske genom åtgärder som förbättrar förutsättningarna för hovrätten att bedöma tingsrättens avgörande, framför allt dess bedömning av sakfrågan. Regeringen redovisar sina närmare överväganden i dessa delar i olika avsnitt längre fram. Andra regelförändringar Utredningen har undersökt möjligheterna att genom andra regelförändringar, inom ramen för nuvarande ordning med en mer eller mindre fullständig prövning av flertalet överklagade mål, uppnå en bättre överensstämmelse mellan hovrättsförfarandet och hovrättens roll i instansordningen. Utredningen har gått igenom möjligheterna att begränsa hovrättens prövning utifrån överklagandets utformning, att ändra reglerna om åberopande i hovrätten av nya omständigheter och bevis, att ändra reglerna om förnyad bevisupptagning samt att öka använd- ningen av skriftligt förfarande. Reformer på dessa områden kan enligt utredningens bedömning inte bli särskilt långtgående. Regeringen delar denna bedömning. Några av dessa frågor behandlas i detta ärende, men de flesta kommer att tas upp i ett senare sammanhang. Även om merparten av dessa förändringar genomförs skulle hovrätterna i betydande utsträckning komma att göra en mer omfattande prövning än vad deras uppgifter motiverar. En justering av befintliga bestämmelser är således inte tillräcklig för att hovrättens handläggningsregler i önskvärd utsträckning skall kunna anpassas till hovrättens roll i instansordningen. En sådan begränsad reform bidrar inte heller i någon större utsträckning till att på annat sätt effektivisera verksamheten i hovrätterna. I några remissvar har det efterlysts en mera förutsättningslös analys av möjligheterna till ett väsentligt mer flexibelt system för hovrättsprövningen än vad Hovrättsprocessutredningen gjort. Därvid har man i remissvaren talat om olika möjligheter till förenklingar och begränsningar av hovrättsprocessen. En del förändringar skulle innebära att man ger efter på principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration och bl.a. öppnar för en s.k. blandad process även i brottmål och tvistemål, på likartat sätt som förekommer i s.k. Ö-mål i hovrätten och inom förvaltningsprocessen. En del av de frågeställningar som utredningen har gått igenom gäller just den inriktning som förordas i de nämnda remissyttrandena, men det är riktigt att det inte finns några förslag som gäller blandat skriftligt och muntligt förfarande i brottmål och tvistemål. Denna fråga behandlades av Rättegångsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 1987:46) som ägnades åt just hovrättsfrågor. Där avvisades idén om en blandad process. Skälen var främst att mycket litet stod att vinna med en sådan, men även att det var vanskligt att ange gränserna för skriftligheten och vad som skulle vara att anse som processmaterial. En motsvarande ordning för tingsrätternas del hade tidigare avvisats i det processrättsliga reformarbetet (prop. 1986/87:89 s. 83). Regeringen kan inte finna att frågan nu har kommit i något annat läge eller att den antydda vägen skulle vara framkomlig. Utredningen har också gått igenom vissa andra förbättringsåtgärder avseende hovrättsförfarandet samt olika möjligheter att begränsa flödet av mål till hovrätterna. Gemensamt för dessa åtgärder är dock att de inte bidrar till att ytterligare anpassa hovrättsförfarandet till hovrättens huvudsakliga uppgifter. De bidrar inte heller i någon större utsträckning till att på annat sätt effek- tivisera verksamheten i hovrätterna. 6 Gällande regler om prövningstillstånd i hovrätt I tvistemål krävs prövningstillstånd vid överklagande av avgöranden i mål som enligt 1 kap. 3 d § första stycket RB har handlagts av en lagfaren domare, dvs. dispositiva tvistemål där tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger ett halvt basbelopp (18 150 kr år 1997) och som inte omfattas av vissa undantag i paragrafens andra stycke. För andra dispositiva tvistemål än dessa s.k. FT-mål krävs prövningstillstånd om tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger ett basbelopp. Från kravet på prövningstillstånd har undantagits avgöranden i tvistemål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning, t.ex. patentmål, tryckfrihetsmål, yttrandefrihetsmål och vissa familjemål. Vidare har beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient, beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare och beslut genom vilket missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats undantagits från krav på prövningstillstånd. I brottmål krävs prövningstillstånd om den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse sex månader. Prövningstillstånd krävs dock inte om domen överklagas av Riksåklagaren (RÅ), Justitiekanslern (JK) eller Riksdagens ombudsmän (JO). Omfattar domen flera tilltalade avgörs frågan om prövningstillstånd för varje tilltalad för sig. Om det krävs prövningstillstånd, omfattas - med undantag för enskilt anspråk - alla frågor som har avgjorts i domen av kravet på prövningstillstånd. Om tingsrätten genom en dom i brottmål även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den delen reglerna om prövningstillstånd för tvistemål. Prövningstillstånd krävs dock inte för ett enskilt anspråk, om prövningstillstånd inte krävs i brottmålsdelen eller meddelas i denna del, förutsatt att överklagandet avser frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen. Till skillnad från vad som gäller för prövningstillstånd i tvistemål har kravet på prövningstillstånd i brottmål inte knutits till yrkandena i tings- rätten, utan till den faktiska utgången i målet. Det innebär bl.a. att det inte finns något krav på prövningstillstånd för beslut som har fattats i ett brottmål innan tingsrätten avgjort målet. Enligt en uttrycklig bestämmelse är dock beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom underkastade krav på prövningstillstånd (49 kap. 13 § fjärde stycket RB). Krav på prövningstillstånd gäller också alla beslut av tingsrätt i utsökningsmål, i mål om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, i mål om betalningsföreläggande och handräckning, i skuldsaneringsärenden samt i felparkeringsärenden. Prövningstillstånd behövs dock inte om överklagandet avser ett beslut som rör någon annan än en part, ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare eller ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller ett överklagande - eller såvitt avser felparkeringsärenden anmälan om bestridande - avvisats. Grunderna för prövningstillstånd (dispensgrunderna) är desamma för samtliga mål och ärenden som är underkastade krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Prövningstillstånd får meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), om anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till (ändringsdispens) eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Prejudikatdispens är främst avsedd att möjliggöra överklagande till Högsta domstolen av mål med prejudikatintresse. Som tidigare anförts är hovrättens roll som prejudikatinstans mindre framträdande. Hovrätternas avgöranden får främst betydelse för rättsbildningen när fråga är om mål i vilka hovrätten är sista instans och mål inom sådana områden där prejudikat från Högsta domstolen av något annat skäl saknas. Det torde inte vara särskilt vanligt att hovrätten meddelar prövningstillstånd på denna grund. Den centrala dispensgrunden är ändringsdispens. Hovrätten skall bevilja prövningstillstånd om "anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till". Den extraordinära dispensen har sin motsvarighet i den dispensgrund för rättegången i Högsta domstolen som finns upptagen i 54 kap. 10 § första stycket andra punkten RB. Extraordinär dispens kan enligt förarbetena till den sistnämnda bestämmelsen beviljas om det överklagade avgörandet kan göras till föremål för resning eller undanröjas på grund av domvilla samt när det överklagade avgörandet kommit till på grund av grovt förbiseende eller grovt misstag med avseende på sakmaterialet. I kravet på att förbiseendet eller misstaget skall vara grovt ligger att det i väsentlig grad har påverkat utgången. Processuella fel kan beaktas endast om de utgör domvillogrund. En annan situation av extraordinär natur då prövningstillstånd av rättviseskäl bör kunna meddelas oberoende av prejudikatintresset är då ett stort antal likartade mål samtidigt överklagats men prejudikatintresset endast motiverar att ett eller några få ges sådant tillstånd. Denna dispensgrund aktualiseras inte heller särskilt ofta eftersom flertalet av de fall som täcks av bestämmelsen också täcks av bestämmelsen om ändringsdispens. Utgångspunkten för tillståndsprövningen är de dispensskäl som klaganden anför. Om det krävs prövningstillstånd skall klaganden i överklagandet ange de omständigheter som han vill åberopa till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas. Underlåter klaganden att anföra sådana skall hovrätten förelägga denne att avhjälpa bristen, men det är relativt vanligt att hovrätten i stället presumerar att det som åberopas till stöd för ändring av tingsrättens avgörande också åberopas till stöd för ändringsdispens. Sedan skriftväxlingen avslutats beslutar hovrätten om prövningstillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det får dock frågan tas upp utan att skriftväxling skett. I praktiken sker skriftväxling före tillståndsprövningen i en relativt liten andel av målen. Har båda parter överklagat kan prövningstillstånd begränsas till den ena partens talan. Vidare kan i tvistemål prövningstillstånd begränsas till rättegångskostnadsfrågan. I övrigt finns inga möjligheter att bevilja partiellt prövningstillstånd. Ett beslut att meddela prövningstillstånd omfattar domen eller det överklagade beslutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet, överklagade beslut som tagits in i domen eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i hovrätten samt överklagade beslut som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet över- klagas. Om prövningstillstånd inte meddelas, förfaller eventuell anslutnings- klagan. Avgöranden i mål som handlagts av hovrätten i första instans är inte i något avseende underkastade krav på prövningstillstånd för att överklagandet skall prövas av Högsta domstolen. Utredningen har pekat på att det finns ett par till synes omotiverade skillnader i kravet på prövningstillstånd i hovrätt. Det ena fallet rör förverkande och annan särskild rättsverkan på grund av brott. Om ett mål i tingsrätten enbart rör sådana frågor är avgörandet alltid underkastat krav på prövningstillstånd, men om frågan i stället handläggs i samband med en fråga om ansvar för brott blir den utdömda påföljden avgörande för om prövningstillstånd krävs. Det andra fallet gäller viten som föreläggs part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång (utevaroviten). Ett beslut att döma ut ett utevarovite får överklagas särskilt. Döms ett sådant vite ut i ett tvistemål som omfattas av 49 kap. 12 § RB krävs prövningstillstånd enligt huvudregeln i denna bestämmelse. Om vitet avser annan än part eller intervenient kan emellertid beslutet överklagas utan sådant krav. Ett beslut att döma ut vite i ett brottmål kan alltid överklagas utan krav på prövningstillstånd eftersom beslut som fattas under rättegången och som skall överklagas särskilt faller utanför regeln i 49 kap. 13 § RB. Denna skillnad leder till att parter behandlas olika ifråga om krav på prövningstillstånd vid utdömande av utevarovite i tingsrätt beroende på om målet är ett tvistemål eller ett brottmål. 7 Konventionsåtaganden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Ett generellt krav på prövningstillstånd är| | förenligt med den rätt till omprövning som Sverige genom | | internationella åtaganden har förbundit sig att garantera | | personer som dömts för brott. Vidare gör regeringen den bedöm- | | ningen att gjorda konventionsåtaganden inte innebär att | | klaganden annat än undantagsvis har rätt till muntlig förhandling| | i samband med tillståndsprövningen. Ett sådant undantag kan före-| | ligga om part begär förhandling i hovrätten när någon sådan inte| | hållits i tingsrätten och hovrätten har för avsikt att inte | | meddela prövningstillstånd. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta uttalar ingen åsikt i frågan. En grupp stöder uttryckligen utredningens bedömning eller lämnar den utan erinran. En annan grupp är mer eller mindre tveksam till utredningens slutsatser och varnar för att genomföra en omfattande reform utan att ha god marginal till något som kan visa sig vara konventionsstridigt. Ingen remissinstans påstår att den tilltänkta reformen faktiskt skulle vara konventionsstridig. Skälen för regeringens bedömning: Hovrättsprocessutredningen har studerat om ett generellt krav på prövningstillstånd går att förena med Sveriges konventionsåtaganden. Närmare bestämt rör det sig om två frågeställningar. Den första är om ett generellt krav på prövningstillstånd är förenligt med den rätt varje person som dömts för brott har att få till stånd en prövning i högre instans. Sverige har gjort flera internationella åtaganden som ger personer dömda för brott rätt till en sådan prövning. Det är fråga om artikel 2 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 14:5 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 40:2:b:v i FN:s barnkonvention. Den andra frågan gäller hur förfarandet vid en tillståndsprövning kan behöva utformas för att inte komma i konflikt med rätten till en "fair and public hearing" i samband med domstolsprövning. Denna andra frågeställning är inte begränsad till brottmål. De artiklar som är aktuella i denna del är artikel 6 i Europa- konventionen, artikel 14:1 i 1966 års FN-konvention och artikel 40:2:b:iii i FN:s barnkonvention. Rätten till omprövning Regeringen konstaterar att det såvitt gäller tvistemål inte finns några konventionsåtaganden som ålägger Sverige att ens ge parterna rätt att överklaga. Det möter därför inte något hinder ur denna synvinkel att införa ett generellt krav på prövningstillstånd i tvistemål. En annan sak är - såvitt gäller Europa- konventionen - att de stater som inrättar appellations- eller kassations- domstolar måste se till att förfarandet i dessa uppfyller konventionens krav i exempelvis artikel 6. Vad därefter gäller brottmål finns en rätt till omprövning enligt artikel 2 i Protokoll nr 7 till Europakonventionen (det sjunde tilläggsprotokollet). Artikeln har följande lydelse: 1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha rätt att få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre domstol. Utövandet av denna rätt, inbegripet grunderna för dess utövande, skall regleras i lag. 2. Undantag från denna rätt får göras i fråga om mindre grova gärningar, enligt föreskrift i lag, eller i de fall då vederbörande har dömts i första instans av den högsta domstolen eller har dömts efter det att en frikännande dom har överklagats. I samband med den förra prövningstillståndsreformen (prop. 1992/93:216) behandlades frågan om ett system med prövningstillstånd var förenligt med Sveriges internationella åtaganden. Det konstaterades sammanfattningsvis att ett prövningstillståndsförfarande uppfyller de krav som ställs på den omprövning av högre domstol som föreskrivs i de olika aktuella konventionerna. Något avgörande från Europadomstolen som behandlar frågan om en möjlighet att ansöka om prövningstillstånd är tillräcklig för att uppfylla tilläggsprotokollets krav på omprövning finns inte. Däremot finns, såsom redovisas i betänkandet (s. 159 ff) andra tolkningsdata, nämligen i motiven till tilläggsprotokollet och i uttalanden av Europakommissionen, och dessa ger enligt regeringens mening på ett betryggande sätt vid handen att bedömningen från det tidigare lagstiftningsärendet fortfarande håller streck och att ett system med generellt krav på prövningstillstånd är förenligt med Europakonventionens krav på rätt till omprövning, allra helst om det är utformat på ett ännu mer rättssäkert sätt än dagens system för prövningstillstånd. Detsamma gäller förhållandet till FN-konventionerna, som i huvudsak har samma innehåll som Europakonventionen. Det kan noteras att FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i en rapport hösten 1995 har uttalat att det under vissa förhållanden kan uppkomma fråga om de år 1993 införda svenska reglerna om prövningstillstånd i brottmål i hovrätten står i överensstämmelse med artikel 14:5 i 1966 års FN- konvention. Det skriftliga material som låg till grund för kommitténs rapport innehåller emellertid en klart missvisande beskrivning av de svenska reglerna om grunderna för beviljande av prövningstillstånd. Beskrivningen ger intrycket att våra dispensgrunder skulle vara avsevärt mer restriktiva än de faktiskt är, på så sätt att samtliga dispensgrunder framställs som om de förutsatte extraordinära skäl. Regeringen kommer senare, i den ordning som FN har bestämt, att svara på kommitténs rapport. Regeringen utgår från att ingen slutlig kritik kommer att riktas mot det svenska systemet och anser därför i likhet med Hovrättsprocessutredningen att kommitténs uttalande kan lämnas utan avseende. Rätten till muntlig förhandling Utredningen har också undersökt om förfarandet vid tillståndsprövningen behöver ha ett inslag av muntlighet för att inte komma i konflikt med rätten till en "fair and public hearing", som följer av konventionerna. De avgöranden och uttalanden som hittills kommit från organen i Strasbourg och som redovisas i betänkandet (s. 161 ff) visar enligt regeringens mening tydligt att ett system med generellt krav på prövningstillstånd som inte innehåller någon generell rätt till muntlig förhandling i hovrätten är förenligt med Europakonventionens krav i artikel 6 på rättvis och offentlig förhandling. Inte heller Sveriges övriga konventionsåtaganden lägger enligt regeringens mening hinder i vägen. Lagrådet har för sin del uttalat att det på de i lagrådsremissen angivna skälen kan antas att remissförslagets ordning med ett generellt krav på prövningstillstånd i hovrättsprocessen är förenlig med de internationella konventioner som Sverige anslutit sig till. Det kan dock, enligt artikel 6 i Europakonventionen, undantagsvis krävas att det hålls förhandling i hovrätten i prövningstillståndsfrågan. Ett skäl för detta kan vara att det inte har hållits någon förhandling i tingsrätten. Vidare måste parten ha begärt förhandling i hovrätten och hovrätten måste ha för avsikt att inte meddela prövningstillstånd. Självfallet måste också de förutsättningar som gör artikel 6 tillämplig vara uppfyllda, däribland att hovrättens kommande beslut blir avgörande för en parts civila rättigheter eller skyldigheter eller av en brottsanklagelse samt att det är en seriös rättstvist ("serious dispute") som är föremål för prövning. Vi återkommer närmare till frågan om rätt till muntlig förhandling i avsnitt 8.4. Förhandsbesked från EG-domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget En fråga som inte behandlades i lagrådsremissen men som Hovrätts- processutredningen har diskuterat är frågan hur bestämmelserna i artikel 177 i EG-fördraget om nationella domstolars möjlighet och skyldighet att inhämta s.k. förhandsbesked från EG-domstolen skall tillämpas i den lägre rätten om det finns ett krav på prövningstillstånd i den högre rätten (betänkandet s. 130 f.). Enligt artikel 177 i EG-fördraget är EG-domstolen behörig att meddela förhandsavgöranden angående bl.a. frågor om tolkningen av fördraget. En nationell domstol får, enligt andra stycket i artikeln, begära förhandsavgörande om en sådan fråga uppkommer i ett mål där och domstolen anser det nödvändigt med ett beslut av EG-domstolen i frågan för att kunna döma i målet. När en sådan fråga uppkommer vid en nationell domstol, "mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning," skall den nationella domstolen - enligt tredje stycket - föra frågan vidare till EG-domstolen. Ett system med generellt eller väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätten och hovrätten innebär enligt regeringens mening inga principiella förändringar för dessa domstolar i fråga om möjlighet eller skyldighet att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen. Frågor om tillämpningen av artikel 177 i EG-fördraget i mål som är belagda med krav på prövningstillstånd uppkommer redan i dag. EG-domstolen har inte tagit ställning till frågan om lägre domstol skulle vara skyldig att inhämta förhandsbesked när prövningen i högre rätt är beroende av prövningstillstånd eller liknande. Frågan har däremot ventilerats i doktrin och i nationell rättspraxis och därvid har olika ståndpunkter framkommit. Något säkert uttalande kan därför knappast göras. Det bör emellertid framhållas att det främsta syftet bakom skyldigheten att i vissa fall inhämta EG-domstolens yttrande (se EG-domstolens dom i målet 107/76 Hoffman - La Roche [1977] ECR s. 973) är att förhindra att det i en medlemsstat skapas en nationell rättspraxis som inte står i överensstämmelse med EG-rätten. Det är alltså i första hand till de praxisbildande domstolarna som bestämmelsen är riktad. För svenska förhållanden bedömer regeringen det som uteslutet att en tingsrätt i något fall skulle vara skyldig att inhämta förhandsbesked enligt tredje stycket, såvida det inte råder ett absolut förbud mot överklagande av tingsrättens avgörande. Den omständigheten att ett mer generellt krav på prövningstillstånd skulle gälla i hovrätt påverkar inte den bedömningen. 8 Den närmare utformningen av ett mer generellt krav på prövningstillstånd 8.1 Dispensgrunderna -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: I ett system med ett mer generellt krav på | | prövningstillstånd skall prövningstillstånd meddelas om | | - det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som | | tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), | | - det inte utan en prövning av målet i sak går att bedöma | | riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till | | (granskningsdispens), | | - det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över- | | klagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), eller | | - det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet | | (extraordinär dispens). | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Några är tveksamma till utredningens förslag till en öppnare utformning av ändringsdispensen. Ett flertal är negativa eller tveksamma till den föreslagna granskningsdispensen; en del anser att den är onödig, andra tror att den kommer att medföra att onödigt många mål ges dispens. Skälen för regeringens förslag: Vilken effekt ett system med ett mer generellt krav på prövningstillstånd får och hur stor den praktiska skillnaden blir för parterna i förhållande till att något sådant krav inte gäller beror i stor utsträckning på vilka förutsättningar som ställs upp för att prövningstillstånd skall meddelas. Utformningen av dispensgrunderna är således av avgörande betydelse för att ett sådant system skall kunna medföra de fördelar som vi har talat om i det föregående. Dispensgrunderna måste utformas så att de skapar tillräckliga garantier för att prövningstillstånd verkligen skall meddelas i mål där tingsrättsavgörandet är materiellt felaktigt. Dispensgrunderna bör helst vara lättöverskådliga och säkerställa en förutsebar tillämpning. Om möjligt bör de även i övrigt bidra till en väl fungerande tillståndsprövning. Ändringsdispens Utredningen konstaterar att den centrala dispensgrunden i ett system med generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt, precis som enligt hovrättens nuvarande dispensregler, kommer att vara ändringsdispens. Så långt råder också allmän enighet bland remissinstanserna. En mycket viktig fråga är hur sannolikt det bör vara att en prövning av saken i hovrätten skulle leda till en ändring av tingsrättsavgörandet för att ändringsdispens skall beviljas. Regeringens bestämda uppfattning är att detta beviskrav bör vara lågt. Detta är nödvändigt för att upprätthålla tillräckliga rättssäkerhetskrav i ett system med generellt krav på prövningstillstånd. Utredningen har föreslagit att det skall räcka att hovrätten finner anledning att betvivla utgångens riktighet för att prövningstillstånd skall meddelas. Remissinstanserna har överlag ställt sig bakom förslaget, även om några anser att detta krav är för lågt. Regeringen anser att förslaget är väl avvägt. Det innebär att alla avgöranden som bedöms som tveksamma skall tas upp till prövning. Därigenom kompenserar man för den osäkerhet som är förbunden med en tillståndsprövning. Rättegångsbalken anger i dag som förutsättning för dispens att det "förekommer anledning till ändring" av det slut som tingsrätten har kommit till. Därför bör dispensgrunden få en ny lydelse så att det nyss angivna relativt låga beviskravet klart framgår. I enlighet med utredningens förslag bör det därför anges att prövningstillstånd skall meddelas om "det finns anledning att betvivla riktigheten" av det slut tingsrätten har kommit till. Med en sådan ändring torde följa att även de mål som i dag är underkastade krav på prövningstillstånd kommer att tas upp till prövning i större utsträckning än nu. Lagrådet har uttalat att den föreslagna formuleringen av ändringsdispensen på ett avsevärt bättre sätt än den nuvarande ger uttryck för grundtanken att prövningstillstånd inte skall vägras i de fall där tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Lagrådet har dock för egen del föreslagit att ändringsdispensen utformas så att sådan skall meddelas "om det inte måste antas att det slut som tingsrätten har kommit till skulle bli fastställt vid en prövning i hovrätten". Lagrådet har vidare anfört att det med en sådan lösning inte skulle finnas något behov av granskningsdispens (se nedan). Regeringen bedömer att Lagrådets förslag är mindre tydligt och lättillämpat än det remitterade förslaget. Vi vidhåller därför detta. Som vi återkommer till i författningskommentaren (till 49 kap. 13 § RB) ansluter sig regeringen däremot i princip till Lagrådets förslag när det gäller ordalydelsen i paragrafens inledning. Lagrådet har i sina allmänna synpunkter på reformen diskuterat en fråga som tar sikte på mål där huvudfrågan är beroende av en skälighetsprövning och då särskilt brottmål där överklagandet avser tingsrättens straffmätning. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det i sådana fall ofta är svårt att beteckna en viss bedömning som den enda riktiga, åtminstone i de fall det inte finns en klar praxis. Den omständigheten att hovrätten för sin del kanske skulle ha valt ett något lägre eller högre straff än tingsrätten innebär enligt vår mening inte att tingsrättens avgörande som regel skall betecknas som felaktigt eller materiellt oriktigt och därför föranleda prövningstillstånd. Som vi också framhåller i lagrådsremissen finns det därför inte alltid anledning för hovrätten att meddela prövningstillstånd enbart av det skälet att hovrätten anser att tingsrättens straffmätning är något för sträng eller något för mild. Vid en viss punkt, om tingsrättens straffmätning i mer avsevärd mån avviker från vad hovrätten anser att brottet bör föranleda, kan det däremot finnas anledning för hovrätten att ifrågasätta en ändring av tingsrättsavgörandet. Den av oss föreslagna formuleringen lämnar utrymme för att prövningstillstånd meddelas i sådana fall; det finns då “anledning att betvivla riktigheten av det slut tingsrätten har kommit till“. Prövningstillstånd skall naturligtvis också meddelas om straffmätningsfrågan har prejudikatvärde (se nedan). Prejudikatdispens En ytterligare dispensgrund som, precis som i dagens system, måste finnas i ett system med generellt krav på prövningstillstånd är prejudikatdispens. Som vi varit inne på i ett tidigare avsnitt finns ansvar för rättsbildningen med bland hovrättens huvuduppgifter. Utan en möjlighet att meddela prejudikatdispens skulle en enhetlig rättstillämpning avsevärt försvåras. Det råder ingen oenighet om nödvändigheten av att ha prejudikatdispens. Extraordinär dispens Utredningen har föreslagit att den extraordinära dispensen behålls. Med hänsyn till hovrättens uppgift att vaka över att tingsrätterna handlägger målen formellt korrekt bör hovrätterna av domstolsdisciplinära skäl kunna meddela prövningstillstånd när ett formellt fel av allvarligare art har begåtts vid handläggningen i tingsrätten, även om det inte skulle finnas anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till. Den nuvarande extraordinära dispensen ger möjlighet att meddela dispens om det finns synnerliga skäl såsom att det finns grund för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Utredningen anser att denna dispensgrund bör bibehållas oförändrad, även om den i första hand kommer att få betydelse för vissa fall av domvilla. Remissinstanserna har överlag godtagit denna bedömning. Regeringen har ingen annan uppfattning. Granskningsdispens Som en ny dispensgrund har utredningen introducerat granskningsdispens. Den grundläggande tanken är här att dispens skall meddelas om det inte utan en prövning av målet går att bedöma om avgörandet är riktigt eller inte. I denna fråga har utredningen anfört följande (se betänkandet s. 168 f.). Med modern domskrivningsteknik saknas ofta referat av utsagor. Bevisbedömningen och den rättsliga bedömningen av vad som funnits utrett vävs ofta samman på ett sätt som gör det omöjligt för hovrätten att skaffa sig en fullständig bild av vad som förekommit i tingsrätten. Det förekommer också att domarna är "tendentiöst" skrivna; bara de skäl som talar för den utgång som tingsrätten kommit till tas med i domen medan skäl som talar i motsatt riktning inte redovisas. I vissa av dessa fall kan det vara omöjligt att bedöma riktig- heten av det slut tingsrätten kommit till utan att omständigheterna behöver vara sådana att det finns anledning att betvivla utgångens riktighet. Vidare före- kommer det att de egentliga domskälen är ofullständiga eller på annat sätt oklara. Det kan t.ex. många gånger vara omöjligt att veta om tingsrättens bevisvärdering är riktig om tingsrätten i ett mål med omfattande bevisning i domen endast mycket kortfattat redogjort för varför man genom den åberopade bevisningen funnit åtalet styrkt eller att käromålet skall bifallas. I andra fall kan den muntliga bevisningen vara så omfattande att det är omöjligt att bedöma tingsrättens bevisvärdering vid en tillståndsprövning oavsett hur bevisningen och övervägandena redovisats. För att man inte skall vägra prövningstillstånd i mål där avgörandet skulle ha ändrats om målet tagits upp till prövning i sak bör dessa mål prövas av hovrätten. Att omständigheterna är sådana att det är omöjligt att utan en prövning av målet bedöma riktigheten av det slut tingsrätten kommit till bör därför utgöra en självständig dispensgrund, granskningsdispens. Remissutfallet är långt ifrån enhetligt. En del tillstyrker förslaget och menar att granskningsdispens är ett ändamålsenligt komplement till övriga dispensgrunder. Andra är kritiska eller tveksamma till konstruktionen. En del menar att denna dispensgrund knappast har något självständigt tillämpningsområde och att dispensprövningen bör göras med hjälp av de befintliga dispensgrunderna, allra helst om ändringsdispensen görs mer generös. Andra menar tvärtom att granskningsdispensen kommer att medföra att alltför många redan rätt dömda mål får dispens. Det anförs att eventuella brister i tingsrätternas domskäl inte bör botas med vida dispensmöjligheter utan genom skärpta krav på domskälen. Flera varnar för en ojämn och svårförutsebar tillämpning. Regeringen ser granskningsdispensen som en mycket värdefull komponent i ett system med omfattande krav på prövningstillstånd. I det nuvarande systemet med begränsat krav på prövningstillstånd är de mål som skall tillståndsprövas typiskt sett små och enkla. I ett system med ett mer generellt krav på prövningstillstånd skall även stora och komplicerade mål tillståndsprövas. Detta medför enligt regeringens mening ett uppenbart behov av ett instrument av det slag som granskningsdispensen är tänkt att vara. En inte obetydlig mängd mål kommer med säkerhet att vara så pass omfattande eller på annat sätt komplicerade att det ofrånkomligen blir omöjligt att tillräckligt tillförlitligt bedöma på handlingarna huruvida målet är rätt avgjort eller inte. Som utredningen har påpekat kan det alltså vara så att det visserligen inte finns någon anledning i och för sig att betvivla riktigheten hos tingsrättens avgörande men att det inte heller med någon högre grad av säkerhet går att påstå att avgörandet faktiskt är riktigt. Och detta kan mycket väl vara fallet även om domskälen är välskrivna. Det är nog en allmän erfarenhet att det inte alltid går att förmedla i domen precis hur målet har gestaltat sig vid domstolen. Regeringen hyser därför inga tvivel om att granskningsdispens har en viktig funktion att fylla. När det gäller frågan vilka mål som kan beräknas bli framsläppta till en ny sakprövning i hovrätten med stöd av granskningsdispens så kan det givetvis inte undvikas att en del av de mål som tas upp visar sig vara rätt dömda. Ett sådant moment av bristande förutsägbarhet ligger i granskningsdispensens natur och är knappast något argument mot förslaget. Hur ofta hovrätterna kommer att meddela granskningsdispens är - såsom också påpekats under remissbehandlingen - givetvis svårt att förutse. Utredningen har inte gjort något försök att frekvensbestämma just denna dispensgrund. Rimligast är att anta att granskningsdispens blir avsevärt mindre vanlig än ändringsdispens. Tillämpningen av reglerna om granskningsdispens är förstås viktig att följa upp och vi vill förutskicka att den reform vi nu föreslår bör utvärderas inom en inte alltför avlägsen framtid. Ytterligare dispensgrunder Utredningen har diskuterat möjligheterna att införa ytterligare dispensgrunder utöver de nu angivna. Utredningen har därvid påmint om att det under den period, fram till år 1971, då det fanns möjlighet att få ändringsdispens vid överklagande till Högsta domstolen också fanns möjlighet att få prövningstill- stånd om det med hänsyn till omständigheterna i målet fanns skäl att pröva talan. Avsikten med denna regel var att prövningstillstånd skulle kunna meddelas då ett viktigt allmänt eller enskilt intresse påkallade att talan prövades av Högsta domstolen. Utredningen har stannat för att inte föreslå något återuppväckande av en sådan regel, eftersom dispensgrunden skulle innebära en alltför dålig förutsebarhet och, åtminstone till en början, utrymme för en närmast skönsmässig bedömning av tillståndsfrågan. En viss begränsning av tillämpligheten skulle möjligen uppnås om man som förutsättning för prövningstillstånd skulle kräva att det fanns särskilda skäl eller att avgörandet var särskilt ingripande för den enskilde, men utredningen finner inte att dessa varianter skulle innebära någon principiell skillnad och förkastar även dem. Regeringen instämmer helt i utredningens bedömning och noterar även att alla de nu antydda dispensgrunderna skulle leda till att hovrätten, med de nackdelar som följer därav både för domstolarna och enskilda, prövade ett stort antal mål som tingsrätterna avgjort på ett riktigt sätt. 8.2 Föreläggande att komplettera överklagandet med dispensskäl -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Om tingsrätten av misstag har underlåtit att| | i domen eller beslutet upplysa om att prövningstillstånd krävs | | och det inte av överklagandet framgår att klaganden känner till | | detta krav, bör denne föreläggas att komplettera överklagandet med| | dispensskäl. I övriga fall då dispensskäl inte har angetts kan | | hovrätten normalt avstå från komplettering. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Hovrätten över Skåne och Blekinge har uttryckligen kommenterat förslaget. Hovrätten tillstyrker i princip förslaget. Skälen för regeringens förslag: I dagens system är tillståndsprövningen i hovrätten inte begränsad till de omständigheter som parten själv anför till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, även om detta ändå är utgångspunkten för tillståndsprövningen. I ett system med generellt krav på prövningstillstånd är det av rättssäkerhetsskäl än mer väsentligt att hovrätten inte är helt bunden till vad klaganden åberopar. Utredningen har föreslagit att hovrätten även i fortsättningen, om de dispensskäl som åberopas inte kan medföra att prövningstillstånd meddelas, skall vara skyldig att undersöka om det i det material som legat till grund för tingsrättens avgörande finns andra omständigheter som kan motivera att prövningstillstånd meddelas. Under remiss- förfarandet har förslaget kommenterats uttryckligen endast av Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten har inget att erinra mot vad utredningen anfört men framhåller att en hovrätt såvitt gäller ändringsdispens i ett dispositivt mål inte kan pröva annat än vad parterna själva har åberopat. Regeringen har samma uppfattning. Enligt den ordning som gäller i dag är det i princip obligatoriskt för hovrätten att begära komplettering från klaganden om han eller hon inte har angett de skäl som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas. Utredningen har föreslagit att detta obligatorium avskaffas. Ingen remissinstans har invänt mot förslaget. Regeringen gör följande bedömning. Om det införs ett system med generellt krav på prövningstillstånd, kommer det snabbt att bli allmänt känt att hovrätten inte prövar några domar eller beslut utan att prövningstillstånd först meddelats. Om parterna dessutom i domen eller beslutet underrättas om detta förhållande och om vad som krävs för att prövningstillstånd skall meddelas, blir risken mycket liten för att parterna inte skulle känna till förutsättningarna för en prövning i hovrätten. Om en klagande som fått föreskriven upplysning om kravet på prövningstillstånd underlåter att särskilt argumentera i denna fråga är det därför rimligt att normalt utgå från att de omständigheter som anförs i sak också är de omständigheter som klaganden vill anföra till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas. Skulle tingsrättens dom eller beslut undantagsvis inte innehålla uppgift om att prövningstillstånd krävs i hovrätten, finns det en något större risk för att klaganden inte har detta klart för sig. Om det i ett sådant fall inte framgår av överklagandet att klaganden är medveten om kravet på prövningstillstånd, bör hovrätten underrätta klaganden om att sådant tillstånd krävs och under vilka förutsättningar sådant kan meddelas samt begära att överklagandet kompletteras med de omständigheter som åberopas till stöd för att tillstånd skall meddelas. Står det klart att prövningstillstånd skall meddelas är detta naturligtvis ett skäl att underlåta komplettering. Om tingsrättens dom eller beslut innehåller uppgift om att prövningstillstånd krävs, blir det normalt bara aktuellt att förelägga en klagande att komplettera överklagandet om detta innehåller argumentation i frågan om prövningstillstånd men denna är oklar och det inte kan uteslutas att prövningstillstånd kan komma att meddelas. Av dessa skäl ställer sig regeringen bakom utredningens förslag att det inte längre skall vara obligatoriskt för hovrätten att begära komplettering av dispensskäl när sådana inte har angetts uttryckligen. 8.3 Offentlig försvarare och rådgivning enligt rättshjälpslagen -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Inga författningsändringar krävs när det | | gäller möjligheterna att få offentlig försvarare eller rättshjälp för| | att utveckla dispensskälen vid överklagande till hovrätten. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Om det införs ett generellt krav på prövningstillstånd följer det enligt utredningens mening av nuvarande regler att offentlig försvarare kommer att förordnas i något större utsträckning än i dag i sådana fall där den tilltalade behöver hjälp med att ange eller utveckla dispensskälen. I mindre omfattande brottmål bör det vara tillräckligt att den tilltalade som behöver vägledning för sitt överklagande använder sig av möjligheten till rådgivning enligt rättshjälpslagen. I många fall kan denna utväg användas även av parter i tvistemål som inte har rättshjälp. Remissinstanserna: De som har uttalat sig godtar i princip utredningens bedömning men anser att utrymmet att förordna offentlig försvarare inte kommer att öka mer än högst marginellt. Skälen för regeringens bedömning: Även om hovrätten är skyldig att granska det överklagade avgörandet för att utröna om det finns anledning att meddela prövningstillstånd är det många gånger av avgörande betydelse att parten själv pekar på sådana omständigheter som han eller hon anser har betydelse för den frågan. I de fall där det är troligt att en prövning av saken i hovrätten skulle leda till en ändring av tingsrättens avgörande är det också troligt att klagan- den har goda möjligheter att visa detta på grund av det låga beviskrav som enligt förslaget uppställs för att ändringsdispens skall meddelas. Ibland har dock en advokat eller ett annat juridiskt utbildat ombud större förutsättningar än parten själv att övertyga rätten om att det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till, att målet innehåller en prejudikatfråga eller att t.ex. domvilla förekommit vid handläggningen i tingsrätten. Utredningen har bedömt att det, för att undvika att tilltalade i brottmål missgynnas av ett system med krav på prövningstillstånd som inte enbart omfattar ringa brott, kan bli aktuellt att förordna offentlig försvarare på grund av att den tilltalade behöver hjälp med att ange och utveckla dispensskälen. Utredningen har funnit att omkring 80 % av de tilltalade i hovrätten har offentlig eller privat försvarare och att långt ifrån alla som saknar försvarare kommer att behöva en sådan. Remissinstanserna har i princip godtagit utredningens bedömning. Flera har uttryckt att det torde bli mycket ovanligt att förordna offentlig försvarare på den angivna grunden. Om den tilltalade har haft försvarare i tingsrätten kommer han eller hon givetvis som regel att biträdas av försvarare även i hovrätten, både när det gäller utformningen av överklagandet och under den fortsatta rättegången. I övrigt är regeringens utgångspunkt att den tilltalade, om han har klarat sig utan offentlig försvarare i tingsrätten, normalt inte heller behöver en sådan för att ange skälen för prövningstillstånd. I prop. 1983/84:23 s. 19, där frågor om rätt till offentlig försvarare behandlades, konstaterades dock att det kunde finnas ett behov av försvarare vid överklagande till Högsta domstolen, eftersom en enskild mera sällan torde ha möjligheter att själv utveckla skälen för prejudikatdispens. För att tillgodose detta behov bedömdes det inte krävas några särbestämmelser. Regeringen menar att motsvarande resonemang kan tillämpas på tillståndsprövningen i hovrätt. Svårigheter att ange skälen för prejudikatdispens kan alltså motivera att försvarare förordnas. När det gäller andra dispensskäl torde detta dock bli mindre vanligt. Om den tilltalade har svårigheter med att utveckla skälen för prövnings- tillstånd torde det, såsom utredningen anfört, i mindre omfattande mål vara tillräckligt att han eller hon använder sig av möjligheten till rådgivning enligt rättshjälpslagen för att få vägledning vid överklagandet. Rådgivningstiden, som för närvarande är en timme, är säkert tillräcklig i fler- talet av dessa fall. Riksdagen har nyligen på regeringens förslag beslutat om en utvidgning av rådgivningsinstitutet på så sätt att rådgivning skall kunna ges upp till två timmar (prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag, SFS 1996:1619, som träder i kraft den 1 december 1997). Härigenom kommer rådgivning i samband med överklagande att täcka hjälpbehovet i ännu högre grad. Om undantagsvis en till- talad, som inte haft offentlig försvarare i tingsrätten, har behov av mer hjälp än han eller hon kan få exempelvis genom rådgivning enligt rättshjälpslagen, finns alltså enligt regeringens uppfattning vissa möjligheter att förordna offentlig försvarare för utvecklande av skälen för prövningstillstånd. Möjligheten till rådgivning enligt rättshjälpslagen för att få hjälp att utveckla skälen för prövningstillstånd kan också utnyttjas i tvistemål av parter som inte har ombud eller rättshjälpsbiträde. 8.4 Möjlighet till sammanträde -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: En möjlighet införs för hovrätten att hålla| | sammanträde om det finns särskilda skäl för att en part skall höras| | muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Sammanträde| | skall främst komma i fråga när parten saknar förmåga att uttrycka| | sig skriftligen och inte har juridiskt biträde samt då parten | | enligt Europakonventionen har rätt till förhandling i hovrätten.| -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av dem som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag. Flera anbefaller dock en mycket restriktiv användning av möjligheten till sammanträde och någon vill bara tillåta sammanträde för konventionsbetingade ändamål. Vissa tekniska frågor om processmaterial, kallelser och påföljd för utevaro diskuteras. Skälen för regeringens förslag: Tillståndsprövningen har hittills varit rent skriftlig. Det finns emellertid en risk att en klagande som har svårt att uttrycka sig i skrift missgynnas av ett krav på prövningstillstånd om han skulle sakna juridiskt biträde. En möjlighet att muntligen utveckla skälen för prövningstillstånd vid ett sammanträde, där rätten också har möjlighet att ställa kompletterande frågor, skulle kunna minska denna risk. En möjlighet för rättens ledamöter och parterna att vid ett sammanträde penetrera förutsättningarna för prövningstillstånd skulle även i vissa andra situationer kunna underlätta bedömningen av om det finns skäl för prövningstillstånd och därmed ytterligare minska risken för att prövningstillstånd nekas i mål där tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Behov av att hålla förhandling kan också aktualiseras av de krav som Europakonventionen ställer. Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att det införs en möjlighet för hovrätten att hålla förhandling för behandling av frågan om prövningstillstånd. Remissinstanserna är inte ense. Tre av hovrätterna tillstyrker i princip förslaget, medan en hovrätt avstyrker möjligheten till sammanträde som onödig. En tingsrätt vill bara tillåta sammanträde för att uppfylla konventionsförpliktelser att hålla förhandling. Flera utgår från att möjligheten till förhandling skall utnyttjas mycket försiktigt. Regeringen har i det föregående (avsnitt 7) uttryckt den uppfattningen att ett behov av att hålla förhandling kan aktualiseras av de krav som Europakonventionen ställer. Om förhandling begärs i hovrätten och sådan inte hållits i tingsrätten kan i vissa fall sammanträde behöva hållas för att konven- tionens krav skall tillgodoses om det är fråga om prövning av civila rättigheter och skyldigheter eller prövning av anklagelser för brott. I brottmål förekommer det knappast att själva saken avgörs utan muntlig förhandling i tingsrätten, men i tvistemål och domstolsärenden finns ett betydande utrymme för det. Om till- ståndsförfarandet vore helt skriftligt, skulle det i en del sådana fall kunna bli nödvändigt att meddela prövningstillstånd oavsett om det i övrigt fanns skäl för det. Utredningen vill med sitt förslag också skapa en möjlighet för rättens ledamöter och parterna att vid ett sammanträde penetrera förutsättningarna för prövningstillstånd för att därmed minska risken för att prövningstillstånd vägras i fall som är materiellt felaktigt avgjorda. Regeringen bedömer att det undantagsvis kan vara ändamålsenligt att hålla ett sammanträde i syfte att få bättre underlag för bedömning av prövningstillståndsfrågan. Liksom flera av remissinstanserna anser vi att det bör bli fråga om ett restriktivt utnyttjande av möjligheten till sammanträde för sådant ändamål. Det bör därför föreskrivas att sammanträde får hållas om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Hålls ett sådant sammanträde är det förstås angeläget, såsom det också påpekats i remissvaren, att sammanträdet begränsas till frågan om prövningstillstånd. Därutöver kan det förstås ibland också vara lämpligt att utnyttja sammanträdet för att planera den fortsatta handläggningen för det fall prövningstillstånd skulle meddelas. Någon bevisupptagning skall inte förekomma vid sammanträdet. Ibland är det säkert mest rationellt att sammanträdet hålls på telefon. En sådan möjlighet bör alltså införas. I de fall sammanträde hålls för att tillgodose våra konventionsåtaganden bör sammanträde hållas per telefon endast om parten har medgett detta. Till frågor som gäller kallelse, påföljd för utevaro, m.m. återkommer vi i författningskommentaren. 8.5 Skriftväxlingen -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Skriftväxling bör ske innan frågan om pröv-| | ningstillstånd avgörs, om det är sannolikt att prövningstillstånd| | kommer att meddelas och att målet kan avgöras i sak i samband | | med tillståndsprövningen. I en del fall där det är ovisst om | | prövningstillstånd kommer att meddelas bör också skriftväxling ske,| | liksom i vissa fall då klaganden åberopat nya omständigheter | | eller nya bevis eller annars lämnat nya uppgifter. I övrigt bör | | tillståndsprövningen normalt inte föregås av skriftväxling. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser har tillstyrkt förslaget utan att närmare kommentera det. Några har särskilt understrukit vikten av att vara restriktiv med att skriftväxla före beslut i frågan om prövningstillstånd. Kammarkollegiet har motsatt sig att utredningens förslag tillämpas på arvs- och gåvoskattemål. Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler skall beslut i frågan om prövningstillstånd i hovrätt meddelas efter det att skriftväxlingen avslutats. När det finns skäl för det, får dock frågan om prövningstillstånd tas upp utan att skriftväxling skett. Motsvarande regler gäller för tillståndspröv- ningen i Högsta domstolen. Utredningen ifrågasätter emellertid utgångspunkten att det normalt skulle vara till fördel att vänta med att avgöra frågan om prövningstillstånd till dess skriftväxlingen avslutats. Om klaganden inte anfört någon omständighet som kan föranleda att prövningstillstånd meddelas anser utredningen att det normalt inte finns någon anledning att låta motparten yttra sig innan frågan om prövningstillstånd avgörs; det finns inte heller någon anledning att avvakta skriftväxling, om det är alldeles klart att prövningstillstånd skall meddelas. Remissinstanserna har - med ett par undantag till vilka regeringen återkommer i det följande - godtagit förslaget. Regeringen finner utredningens ståndpunkt helt rimlig. De fall där det kan vara aktuellt med skriftväxling är sådana där det framstår som ovisst om prövningstillstånd kommer att meddelas eller ej. I sådana fall kan det hända att ett yttrande från motparten ger kompletterande upplysningar av värde för tillståndsprövningen. Det kan ibland också finnas anledning att låta motparten yttra sig över frågan om prövningstillstånd, om klaganden åberopar nya omständigheter eller nya bevis eller i övrigt lämnar nya uppgifter som inte framgår av handlingarna i målet. Om det är sannolikt att prövningstillstånd kommer att meddelas och att målet kan avgöras på handlingarna, bör skriftväxling alltid ske. I dessa fall är det av processekonomiska skäl lämpligt att målet är färdigberett innan frågan om prövningstillstånd avgörs, eftersom det då är möjligt att avgöra målet vid samma föredragningstillfälle som då frågan om prövningstillstånd avgörs. Vad vi nu sagt innebär att skriftväxling innan frågan om prövningstillstånd avgörs kan underlåtas i åtskilliga fall. Utredningen har också påvisat att det för närvarande endast är i en mindre andel av målen som skriftväxling sker innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Kan skriftväxling undvikas innebär det att motparten i många fall slipper onödiga kostnader. Det finns därför anledning att alltid noga överväga om skriftväxling är motiverad. Mot denna bakgrund bör rättegångsbalken inte som huvudregel i nu berörda fall ange att skriftväxling skall ske. Kammarkollegiet har påtalat att det skulle vara olämpligt att låta den nu föreslagna ordningen slå igenom även på mål om arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt. I sådana mål är skriftväxling för närvarande obligatorisk (60 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt och 39 § lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter). Anledningen är att klagotiden är tre år både för Kammarkollegiet och för enskilda men att en parts tidsfrist för överklagande av beskattningsmyndighetens beslut begränsas till två månader om motparten överklagar, för att på detta sätt alla eventuella överklaganden skall kunna prövas i ett sammanhang. Om kommunikation inte skedde skulle man inte förrän efter tre år veta i vilka delar skatteärendet hade vunnit laga kraft. Regeringen konstaterar att förslagen i detta ärende bara gäller rättegångsbalken. Inga ändringar föreslås i de skattelagar som Kammarkollegiet har hänvisat till. Enligt principen om att speciallag har företräde framför allmän lag kommer därför reglerna om obligatorisk skriftväxling i skattelagarna fortfarande att gälla. När vi hittills har talat om skriftväxling eller kommunikation har vi avsett att en part genom domstolens försorg får del av vad motparten anfört. Högsta domstolens ledamöter har i sitt remissyttrande tagit upp en näraliggande fråga nämligen domstolens kommunikation med klaganden i syfte att denne skall avhjälpa brister i sin egen rättegångsskrift. Högsta domstolens ledamöter anför att dagens regler tillåter att Högsta domstolen avslår en begäran om prövningstillstånd utan att först ha förelagt parten att komplettera ett överklagande som inte uppfyller vissa formella krav i rättegångsbalken såsom angivande av ändringsyrkande och grunderna för detta. Vidare menar Högsta domstolens ledamöter att den lagtekniska konstruktion som utredningen föreslagit stänger denna möjlighet, vilket man anser vara olyckligt, eftersom ett obligatoriskt kompletteringsförfarande bara innebär en onödig omgång i mål där det är uppenbart att prövningstillstånd inte kommer att meddelas. Utredningens förslag innehåller bl.a. att krav på prövningstillstånd skall införas i Högsta domstolen även för de mål som inleds i hovrätten. Det är därför utredningen har föreslagit samma systematik i Högsta domstolen som i hovrätten för kompletteringsföreläggande. Regeringen avser inte att föra detta förslag om krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen vidare (se avsnitt 10). Det saknas därför skäl att göra några ändringar som kan påverka Högsta domstolens rutiner för kompletteringsförelägganden. När det gäller handläggningen i hovrätten av formellt bristfälliga överklaganden innebär utredningens lagtekniska lösning ingen ändring av gällande rätt och regeringen förordar att den genomförs. 8.6 Tidsfrister i mål där den tilltalade är häktad -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Införandet av ett generellt krav på | | prövningstillstånd motiverar inte en förlängning av den tid av | | normalt åtta veckor efter tingsrättens dom inom vilken | | huvudförhandling i hovrätten skall hållas när den tilltalade är | | häktad. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Bara ett fåtal har berört frågan. Endast Hovrätten över Skåne och Blekinge har invänt mot bedömningen och efterlyser en något större möjlighet att överskrida den vanliga tidsgränsen för hållande av huvudförhandling i hovrätten. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 51 kap. 15 § andra stycket RB skall, om den tilltalade är häktad, hovrätten hålla huvudförhandling inom fyra veckor från utgången av tiden för anslutningsklagan, dvs. inom åtta veckor efter tingsrättens dom, eller - om den tilltalade häktats senare - inom fyra veckor från häktningsbeslutet. Tiden får överskridas om längre uppskov är nödvändigt. I utredningen anförs det att tidsfristen redan i dag kan medföra vissa planeringssvårigheter i hovrätterna. Om ett generellt krav på prövningstillstånd införs kommer den tid som står till förfogande för tillståndsprövning och prövning i sak i mål där den tilltalade är häktad att framstå som mycket knapp i många fall. Att regelmässigt anse att ett beslut att meddela prövningstillstånd skulle, i paragrafens mening, göra det nödvändigt att överskrida åttaveckorsfristen torde inte vara möjligt. Utredningen har därför tagit upp frågan om tidsfristen bör förlängas men har inte föreslagit det. Några av remissinstanserna har utan närmare kommentarer sagt sig godta utredningens bedömning. Det är bara Hovrätten över Skåne och Blekinge som har ifrågasatt om nuvarande tidsgränser kan upprätthållas i ett system med krav på prövningstillstånd. Hovrätten anser att det måste finnas en något större möjlighet att överskrida åttaveckorsfristen. Regeringen anser att den rådande tidsfristen utgör en tillfredsställande avvägning mellan den tilltalades intresse av att inte vara berövad friheten som häktad onödigt länge och andra intressen. Vi ansluter oss till utredningens ståndpunkt att införandet av ett generellt krav på prövningstillstånd inte ensamt motiverar en annan intresseavvägning än den som nuvarande ordning ger uttryck för. Kravet att normalt hålla tiden får klaras genom att den aktuella målgruppen, precis som i dag, prioriteras högt. 8.7 Särskild avdelning för tillståndsprövning? -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Hovrätterna beslutar själva om | | tillståndsprövningen skall ske på särskilda avdelningar eller om| | samma avdelning och samma ledamöter skall pröva målet i sak efter| | meddelat prövningstillstånd. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning: Tillståndsprövningen bör i ett system med generellt krav på prövningstillstånd utföras av andra än dem som deltar i det slutliga avgörandet. För att uppnå en rationell handläggning av tillståndsprövningen kan detta praktiskt lösas så att en särskild tillståndsavdelning eller, i de minsta hovrätterna, en särskild grupp ledamöter prövar frågor om prövningstillstånd i samband med att målet kommer in till hovrätten. Organiseras tillståndsprövningen på detta sätt gynnas också en enhetlig och konsekvent behandling av tillståndsfrågorna inom respektive hovrätt. Det bör dock få ankomma på hovrätterna själva att utforma en modell som bäst passar förhållandena vid respektive hovrätt. Remissinstanserna har till allra största delen avstyrkt utredningens förslag till lösning och förordat att samma avdelning handlägger såväl frågan om prövningstillstånd som den eventuella efterföljande prövningen. Skälen för regeringens bedömning: Frågan hur tillståndsprövningen skall arrangeras i förhållande till den eventuellt efterföljande prövningen behöver, såsom utredningen angett, inte regleras i författning. Så har inte heller skett när det gäller de mål och ärenden som hittills är underkastade krav på prövningstillstånd eller när det gäller liknande handläggningsfrågor, utan i sådana fall har saken reglerats uteslutande i domstolens arbetsordning. Utredningen har efter resonemang i frågan förordat att särskilda tillståndsavdelningar inrättas inom hovrätterna. De allra flesta remissinstan- serna, bl.a. hovrätterna själva, har motsatt uppfattning. Många anför att det inte finns någon risk att en hovrättsavdelning skulle avslå ansökningar om prövningstillstånd för att på så sätt minska sin egen arbetsbörda eller att misstanke om detta skulle uppkomma. Regeringen har inga betänkligheter mot att anförtro hovrättsdomare att på eget ämbetsansvar avgöra om mål och ärenden skall beviljas prövningstillstånd, oavsett om saken därefter kommer att handläggas av samma domare eller av andra. Farhågorna att domare, medvetet eller omedvetet, skulle använda institutet prövningstillstånd som en regulator av arbetsbördan finner regeringen högst överdrivna och det finns inga belägg för att så sker i dag. Det är inte heller sannolikt att detta skulle riskera att bli någon spridd uppfattning hos allmänheten eller deras ombud. Som utredningen också har påpekat får hovrätten regelmässigt ta ställning även till en rad andra processuella frågor vilkas utgång också påverkar vilken arbetsinsats målet kräver. Det underlag som finns i ärendet tyder enligt regeringens uppfattning närmast på att ett system utan särskilda tillståndsavdelningar är den administrativt enklaste och handläggningsmässigt mest effektiva. Regeringens mening är att frågan bör lösas av varje hovrätt för sig. 8.8 Hovrättens tillgång till förhörsutsagor -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Uppgifter om innehållet i förhörsutsagorna| | i tingsrätten kommer att behöva tillföras målen i större | | utsträckning än i dag. Om domen inte innehåller en tillräckligt | | utförlig redovisning av vad vittnen och andra hörda har uppgivit| | och tingsrätten har lagt förhörsutsagorna till grund för | | avgörandet, bör hovrätten komplettera beslutsunderlaget med | | ytterligare uppgifter om dessa utsagor. Normalt torde det vara | | tillräckligt att föredraganden ensam tar del av förhörsutskrifter| | eller bandupptagningar och redovisar förhöret vid föredragningen.| | Regeringens förslag: I brottmål skall den tilltalades berättelse| | tas upp på band eller protokolleras på annat sätt. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning och förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser förklarar sig godta utredningens bedömning. Meningarna går något isär när det gäller hur mycket av kompletteringar som kommer att behövas och hur hovrätten skall tillgodogöra sig dessa. Vikten av en flexibel hantering betonas. Förslaget att den tilltalades utsaga skall protokolleras har allmänt tillstyrkts. Skälen för regeringens bedömning och förslag: När hovrätten vid tillståndsprövningen skall ta ställning till om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till är det sakfrågorna som vållar de största problemen. Att avgöra om den rättsliga bedömningen kan betvivlas föranleder oftast inte samma svårigheter. Möjligheterna att bedöma rättsfrågan är som regel knappast sämre än vid en prövning av målet i sak, även om det givetvis också finns tveksamma fall där parternas argumentering vid en huvudförhandling kan skapa ett bättre underlag för rättsfrågans prövning. Däremot är det många gånger förenat med svårigheter att på grundval av domen och de inlagor som getts in till hovrätten bedöma tingsrättens bevisvärdering. Om domskälen inte tillräckligt utförligt redovisar även omständigheter som talar till den dömdes eller den förpliktades fördel, kan skälen för avgörandet komma att framstå som mer övertygande än de i själva verket är. En aspekt på domskrivningen som har ventilerats i betänkandet och under remissbehandlingen är den numera allt vanligare metoden att väva in olika utsagor i de analyserande domskälen i stället för att redovisa utsagorna mera protokollariskt. Sett snävt ur ett handläggningstekniskt hovrättsperspektiv är detta skrivsätt ofta inte det som underlättar mest. Även om hovrätten givetvis är en av domens adressater, bör tingsrättens domskäl emellertid inte i första hand skrivas för hovrättsprocessens syften och regeringen vill varken kritisera det sätt på vilket tingsrätterna normalt utformar sina domskäl eller medverka till att arbetet med domskrivning i onödan tyngs av referat. Några ändringar av rättegångsbalkens regler om avfattande av domskäl i riktning mot obligatoriska referat i domen är därför inte aktuella. Förändringar av domskrivningen i tingsrätt är samtidigt föremål för diskussion från snarast den motsatta utgångspunkten, nämligen en effektivisering av domskrivningen genom att i vissa fall begränsa dess omfattning. Detta är frågor som regeringen överväger att studera närmare i ett annat sammanhang. I den enkätundersökning som utredningen företagit uppgav nära hälften av domarna att de hade deltagit i tillståndsprövningar där det förekommit svårigheter att bedöma tingsrättens bevisvärdering. För att domstolen skall kunna bedöma sakfrågorna finns det i vissa mål behov av ytterligare uppgifter om innehållet i förhörsutsagorna utöver dem som framgår av avgörandet. Av enkätundersökningen framgår att det i en del av målen redan i dag förekommer att bandupptagningarna från tingsrätten avlyssnas innan frågan om prövningstillstånd avgörs. I dessa fall avlyssnas banden oftast vid något annat tillfälle än före- dragningen och då av referenten eller föredraganden. En möjlighet, som utredningen pekar på, för att generellt försöka förbättra förutsättningarna för en rättvisande bedömning av bevisningens styrka, är att antingen tingsrättens ordförande eller protokollföraren i tingsrätten vid ett överklagande, på grundval av sina memorialanteckningar, sammanställer referat av vad vittnen och andra hörda har uppgett vid förhandlingen och översänder referaten till hovrätten och parterna. Utredningen avfärdar emellertid dessa uppslag, främst därför att det finns en inte obetydlig risk för att förhörsutsagorna i ett sådant system inte blir återgivna på ett rättvisande sätt. Alla remissinstanser som uttalat sig därom har också förkastat denna lösning. Regeringen instämmer med utredningen och remissinstanserna och anser att hovrätten även i fortsättningen själv måste ansvara för att ytterligare uppgifter om innehållet i förhörsutsagorna tas fram när det finns behov av det. I vilken utsträckning detta blir fallet kan man förstås inte säga något bestämt om, men det är tydligt att behovet kommer att öka i ett system med generellt krav på prövningstillstånd eftersom då även vidlyftigare mål omfattas. Uppgifter om innehållet i förhörsutsagor kommer alltså att behöva tillföras målen i större utsträckning än i dag. Ett typfall kan vara när domen inte tillräckligt utförligt redovisar vad vittnen och andra hörda har uppgivit och tingsrätten har lagt förhörsutsagorna till grund för avgörandet. I flertalet fall kan dock komplettering underlåtas om det framgår att klaganden antingen godtar tingsrättens bevisvärdering eller inte har någon invändning mot den redovisning av förhörsutsagorna som finns i domen eller om endast rättsfrågan, i ett dispositivt tvistemål, är tvistig. Hur hovrätten bäst skall tillgodogöra sig kompletteringar av förhörsutsagor har remissinstanserna haft något olika uppfattning om. Regeringen, som förordar en flexibel attityd i frågan, instämmer med utredningen i att det mest rationella sättet att göra kompletteringar som regel bör vara att föredraganden ensam tar del av förhörsutskrifter eller bandupptagningar och redovisar förhöret på lämpligt sätt vid föredragningen. Endast i speciella fall, t.ex. då förhörs- utsagorna av något skäl är svåra att återge på ett rättvisande sätt, bör de domare som deltar i tillståndsprövningen själva gå igenom förhörsutskrifter eller lyssna på bandupptagningarna. Enligt nuvarande regler protokolleras inte den tilltalades utsaga; den tas alltså inte upp på band eller refereras i tingsrättens protokoll. Detta innebär att hovrätten i många fall till nackdel för tillståndsprövningen inte kan komplettera utredningen med uppgifter från den tilltalades utsaga. I synnerhet om man inför ett generellt krav på prövningstillstånd bör, såsom utredningen föreslagit och som allmänt tillstyrkts under remissbehandlingen, den tilltalades utsaga protokolleras. Vi förordar alltså att detta förslag genomförs. Ett annat förslag från utredningen som syftar bl.a. till att underlätta för hovrätten att tillgodogöra sig bevisningen vid tingsrätten är att förhör med vittnen m.fl. under vissa omständigheter skall kunna tas upp på video. Detta förslag kommer regeringen att behandla i ett senare sammanhang. 8.9 Åberopande av nya omständigheter eller bevis eller begäran om omförhör -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Såvitt avser ändringsdispens måste hovrätten| | vid tillståndsprövningen ta ställning till om parterna kan komma| | att tillåtas åberopa nya omständigheter eller nya bevis och om | | bevisning som tagits upp i tingsrätten skall tas upp på nytt. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte särskilt berört dessa frågor. Skälen för regeringens bedömning: Vid bedömningen av om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till måste hovrätten beakta i vad mån underlaget för hovrättens prövning i sak skulle komma att bli ett annat än det för tillståndsprövningen. Om klaganden i ett dispositivt tvistemål till stöd för sin talan i hovrätten åberopar en omständighet eller ett bevis som inte har lagts fram i tingsrätten, har hovrätten, i enlighet med rättegångsbalkens regler om detta, att ta ställning till om det finns skäl att tillåta åberopandet och, om så är fallet, om omständigheten eller beviset får till följd att det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till. Motsvarande gäller om en part begär att någon bevisning som togs upp i tingsrätten skall tas upp på nytt i hovrätten. Hovrätten måste således vid tillståndsprövningen ta ställning till om omförhör är aktuellt. Kommer hovrätten fram till att så är fallet skall den ta ställning till om ett omförhör kan påverka utgången i målet. Vid dessa ställningstaganden måste man ta hänsyn till att den muntliga bevisningen i hovrätten ofta tas upp under mindre gynnsamma betingelser än i tingsrätten. Det torde därför krävas något påtagligt för att man skall räkna med att ett omhörande skulle ställa saken i ny dager. Enligt utredningens uppfattning skall ställningstaganden i fråga om ny bevisning och liknande inte bli föremål för särskilt beslut med särskild omröstning, utan skall avgöras av varje ledamot för sig som ett led i hans eller hennes prövning av om ändringsdispens skall meddelas. Utredningen har stöd i doktrinen (Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl., s. 138 f.) Welamson tar fasta på att frågorna på det stadium då tillståndsprövningen sker inte kan anses omedelbart aktuella, utan hänförliga till den hypotetiska situationen att prövningstillstånd meddelas. Regeringen delar den uppfattning som nu kommit till uttryck. En annan sak är att det ofta är lämpligt att de domare som deltar i ett beslut om beviljande av dispens i omedelbart samband med detta beslutar även i frågor om tillåtande av ny bevisning m.m. 8.10 Domförhet och omröstning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Hovrätten skall vid tillståndsprövningen bestå| | av tre ledamöter. Om en av dessa röstar för prövningstillstånd | | skall prövningstillstånd meddelas. I fastighets-, vatten- och | | patentmål skall en ledamot med speciell teknisk sakkunskap | | kunna delta i tillståndsprövningen i stället för en av de tre | | lagfarna ledamöterna. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen har dock inte lagt något förslag om att ledamöter med speciell teknisk sakkunskap skall kunna delta i tillståndsprövningen. Remissinstanserna: Flera tillstyrker förslaget utan att närmare utveckla skälen. De som har annan uppfattning är inte ense inbördes, vare sig när det gäller hur många domare som bör delta eller vilka omröstningsregler som skall gälla. Två av hovrätterna tar upp frågan om medverkan av särskilda ledamöter vid tillståndsprövning i t.ex. fastighetsmål och s.k. ekobrottmål. Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1993 ändrades sammansättningen vid tillståndsprövning i hovrätt från två till tre ledamöter. För att pröv- ningstillstånd skall meddelas skall två av ledamöterna rösta för pröv- ningstillstånd. Utredningen framhåller att detta har inneburit att möjligheten till prövningstillstånd i praktiken har minskat i förhållande till vad som gällde tidigare och föreslår att även i fortsättningen tre hovrättsdomare deltar i tillståndsprövningen men att det skall räcka med att en domare av de tre röstar för prövningstillstånd. Remissinstanserna är inte ense, vare sig om hur många domare som bör delta eller om vilka omröstningsregler som bör gälla. Några föreslår att frågan skall kunna avgöras av referenten ensam om denne vill bevilja prövningstillstånd men att det skall krävas tre domare för avslagsbeslut. Ett par remissinstanser förordar att nuvarande ordning med tre domare och majoritetsbeslut behålls. Några åter förordar att beslut fattas av två domare om dessa är ense och att annars en tredje tillkallas. Regeringen ser inga skäl att gå över till en sammansättning med färre ledamöter i ett läge när fler och mer komplicerade mål skall omfattas av krav på prövningstillstånd. Med ett system där beslut att meddela prövningstillstånd får fattas av en ledamot (referenten) ensam förlorar man kollegialiteten i beslutsfattandet och därigenom bl.a. det värde som ligger i att flera domare överlägger och diskuterar tillståndsfrågan. Vi vill också betona vikten av att hovrätten vid tillståndsprövningen består av tre ledamöter med tanke på att detta är en förutsättning för att vissa delfrågor - t.ex. om en häktad tilltalad i ett överklagat brottmål skall försättas på fri fot eller om interimistiska förordnanden i ett överklagat familjemål skall ändras - skall kunna behandlas och för att färdigberedda mål som meddelas prövningstillstånd skall kunna avgöras i sak vid samma föredragning. Från dessa synpunkter passar det alltså mindre bra i hovrätt med ett system liknande kammarrätternas, som normalt innebär att endast två domare deltar. Regeringen förordar därför att tre domare alltid skall delta. Göta hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge har tagit upp frågan om medverkan av särskilda ledamöter vid tillståndsprövningen i vissa måltyper. Regeringen anser det lämpligt att hovrätten i vissa speciella måltyper ges möjlighet att bestämma att en ledamot med speciell teknisk sakkunskap skall vara en av de tre domare som avgör tillståndsfrågan. Detta bör gälla fastighets-, vatten- och patentmål. I dessa mål deltar regelmässigt sådana särskilda ledamöter i hovrätten vid målets avgörande och det framstår som klart att det ofta kommer att finnas ett behov av deras deltagande även vid tillståndsprövningen. Kompletterande regler om hovrättens sammansättning vid tillståndsprövningen kan lämpligen tas in i patentlagen (1967:837), lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål och i vattenlagen (1983:291). Särskilda ledamöter kan också anlitas att delta i prövningen av brottmål där ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, s.k. ekobrottmål. I sådana mål förekommer dock särskilda ledamöter inte alls på samma reguljära basis som i de nyssnämnda fastighetsmålen m.fl. Regeringen bedömer att det inte finns ett tillräckligt stort behov att öppna för deltagande av särskilda ledamöter vid tillståndsprövningen i ekobrottmål. Frågan är sedan vilka omröstningsregler som är lämpligast. Några remissinstanser har som sagt velat behålla nuvarande regler med sedvanliga majoritetsbeslut men flera har annan uppfattning. Utredningen har föreslagit att det skall räcka med att en domare av de tre vill meddela prövningstillstånd. Ett viktigt skäl som talar för utredningens förslag är enligt regeringens mening att omröstningsreglerna i ett system med generellt krav på prövningstillstånd bör befrämja en generös tilldelning av prövningstillstånd. För att ytterligare minska risken för att materiellt felaktiga avgöranden inte får pröv- ningstillstånd bör omröstningsreglerna därför enligt regeringens mening ändras så att det räcker att en av de tre ledamöterna röstar för prövningstillstånd för att sådant skall meddelas. Därigenom blir det alltså tillräckligt att klaganden lyckas övertyga en av tre ledamöter om att riktigheten av tingsrättens avgörande kan betvivlas eller att det finns något annat skäl för dispens. Åtminstone bör denna generösa regel gälla i reformens inledningsskede och det bör noga följas upp hur regeln slår. 8.11 Partiellt prövningstillstånd m.m. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Partiellt prövningstillstånd skall kunna | | meddelas beträffande en viss del av tingsrättens dom eller | | beslut vars utgång inte kan påverka avgörandet i övrigt. | | Regeringens bedömning: Inga ändringar görs när det gäller den | | särskilda regeln i 51 kap. 23 a § RB om begränsning av hovrättens| | prövning av skuldfrågan i brottmål. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag: Såvitt gäller frågan om partiellt prövningstillstånd överensstämmer förslaget i sak med regeringens. Utredningen har vidare föreslagit att regeln i 51 kap. 23 a § RB upphävs eller i andra hand att lagrummet preciseras på visst sätt. Remissinstanserna: Många har tillstyrkt förslaget om partiellt prövnings- tillstånd; ingen har avstyrkt det, men några har efterlyst vissa förtydliganden. När det gäller 51 kap. 23 a § RB är remissutfallet blandat. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Syftet med ett prövningstillståndsförfarande är att hovrätten på ett enkelt sätt skall kunna skilja sig från sådant som det från saklig synpunkt inte finns anledning att ta upp till ytterligare en prövning. För att detta syfte skall tillgodoses fullt ut och för att uppnå en rationell handläggning av överklagade mål i ett system med generellt krav på prövningstillstånd bör hovrätten, såsom utredningen och en enig remissopinion konstaterar, ges möjlighet att meddela partiella pröv- ningstillstånd. Att hovrätten ges en sådan möjlighet stämmer också väl överens med Europarådets rekommendation för att förbättra överrättsprocessens funktion i tvistemål. I denna fråga ligger det nära till hands att göra jämförelser med de regler som gäller i Högsta domstolen. Där kan prövningstillstånd begränsas till att gälla en viss del av målet eller en viss fråga i målet, där en prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga). Prejudikatfrågan är nästan alltid en rättsfråga men kan omfatta även sakfrågor. Ett partiellt prövningstillstånd begränsat till en prejudikatfråga förutsätter i regel att frågan om prövningstillstånd beträffande målet i övrigt eller en del av målet vilandeförklaras. Denna ordning lämpar sig väl för en prejudikatinstans men är inte särskilt ändamålsenlig för hovrätten, vars främsta uppgift är att rätta avgöranden med felaktigt slut. En möjlighet att meddela prövningstillstånd beträffande en viss fråga och vilandeförklara frågan om prövningstillstånd i övrigt skulle vara till fördel endast i de sannolikt få fall där hovrätten trots meddelat prövningstillstånd delar tingsrättens bedömning såvitt avser den aktuella frågan. Utredningen menar emellertid att ett partiellt prövningstillstånd bör kunna meddelas för en del av domen vars utgång inte påverkar övriga delar av den överklagade domen. Regeringen anser också att detta bör kunna vara en ändamålsenlig avgränsning. Sålunda bör partiellt prövningstillstånd kunna meddelas för ett av flera kumulerade tvistemål. Likaså bör i ett mål om fullgörelse, där både skyldigheten att fullgöra och fullgörelsens storlek är tvistiga, prövningstillståndet kunna begränsas till den senare men inte till den förra frågan. I familjemål som överklagats både såvitt avser vårdnads- och underhållsdelen bör prövningstillståndet kunna begränsas till underhållsdelen men inte till vårdnadsdelen. Prövningstillståndet bör vidare kunna inskränkas till rättegångskostnadsfrågan. I ett brottmål bör prövningen kunna begränsas till skadeståndsdelen. I ett brottmål bör vidare prövningstillståndet kunna begränsas till någon eller några av de åtalade gärningarna samt påföljden eller till enbart påföljden eller exempelvis till en fråga om förverkande. Prövnings- tillståndet skulle dock inte kunna begränsas till skuldfrågan. Det finns inte behov av att införa en möjlighet för hovrätten att vilandeförklara övriga delar av överklagandet med anledning av att hovrätten beslutar om partiellt prövnings- tillstånd (jfr betänkandet s. 187 ff). Ett partiellt prövningstillstånd innebär alltid att begäran om prövningstillstånd avslås i övriga delar. Utredningen har därefter diskuterat hur de fall som kan bli föremål för partiellt prövningstillstånd skall betecknas lagtekniskt och har därvid anfört följande. Uttrycket "del av mål", som används i 54 kap. 11 § RB, ger en för vid omfattning av möjligheten till partiellt prövningstillstånd. Enligt förarbetena till det nämnda lagrummet omfattar uttrycket förutom de i [föregående stycke] omnämnda delfrågorna även "omständighet av omedelbar betydelse för utgången i målet" vilket definitionsmässigt är liktydigt med rättsfaktum (prop. 1971:45 s. 96 ff). "Del av mål" är inte heller lämpligt av det skälet att även ett av flera kumulerade mål avgjorda genom en dom skall omfattas av uttrycket. Ett annat uttryckssätt bör därför väljas för att avgränsa de fall som utredningen anser bör kunna meddelas partiellt prövningstillstånd dvs. sådan del av en dom vars utgång inte påverkar övriga delar av den överklagade domen. Enligt utred- ningen skulle "särskiljbar del av dom" kunna användas. I uttryckssättet ligger att en förutsättning för att bevilja partiellt prövningstillstånd är att detta i det enskilda fallet framstår som lämpligt. Några remissinstanser är tveksamma om uttrycket "särskiljbar del" av domen är tillräckligt tydligt. Malmö tingsrätt föreslår att det av lagtexten uttryckligen skall framgå att regeln gäller bara sådana delar av avgörandet vilkas utgång inte kan påverka övriga delar av det överklagade avgörandet. Regeringen biträder det förslaget. Normalt bör hovrätten tillståndspröva hela överklagandet på en och samma gång. Ibland kan det dock vara lämpligt att ta upp en viss del av målet till särskild tillståndsprövning. Det gäller i synnerhet beslut i sådana bifrågor som avses i 50 kap. 8 § tredje stycket och 51 kap. 8 § tredje stycket RB, t.ex. kvarstad, häktning och omedelbar verkställighet av dom. Sådana frågor kan alltså göras till föremål för separat tillståndsprövning, efter mönster av vad som i dag gäller för motsvarande prövning i Högsta domstolen (jfr Welamson, Rättegång IV, 3:e uppl., s. 174 f.). I dessa fall är det således inte fråga om ett partiellt prövningstillstånd i den mening som behandlats tidigare i detta avsnitt. Det är i stället fråga om att hovrätten först tillståndsprövar beslutet om t.ex. kvarstad och därefter vid ett senare tillfälle tillståndsprövar resterande delar av överklagandet. Det krävs inga särskilda regler om sådan separat tillståndsprövning. Vi vill framhålla att ett sådant förfarande inte skapar något behov för hovrätten att förklara återstående delar av överklagandet vilande. Om hovrätten meddelar partiellt prövningstillstånd och alltså avslår begäran om prövningstillstånd i övriga delar, får beslutet i avslagsdelen genast överklagas till Högsta domstolen (jfr avsnitt 8.13). Frågan om den fortsatta prövningen i hovrätten bör avvakta utgången i Högsta domstolen eller ej får avgöras från fall till fall. Vare sig hovrätten avvaktar eller inte har part givetvis möjlighet att överklaga även hovrättens slutliga avgörande. Utredningen har även tagit upp vissa andra frågor som gäller begränsningar av hovrättens prövning. Av dessa frågor behandlar regeringen i detta ärende endast en, nämligen frågan om upphävande eller ändring av 51 kap. 23 a § RB. I detta lagrum föreskrivs att, om tingsrätten har funnit att den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen och domen överklagas endast beträffande annat än denna fråga, hovrätten skall pröva frågan endast om det i denna del finns något som skulle kunna grunda resning eller domvilla eller om målets utgång i samma del uppenbarligen har berott på grovt förbiseende eller grovt misstag. Enligt utredningen erbjuder lagrummet vissa oklarheter, framför allt när det gäller omfattningen av hovrättens prövning. Utredningen föreslår i första hand att lagrummet upphävs med motiveringen att möjligheten att bevilja partiellt prövningstillstånd (t.ex. för en viss eller några vissa åtalade gärningar jämte påföljden eller bara för påföljden) troligen i allt väsentligt skulle tillgodose behovet att i vissa fall begränsa prövningen av målet och att ett upphävande av lagrummet skulle medföra en förenkling i tillämpningen. Som ett alternativ - och främst för det fall att förslaget om ett generellt krav på prövningstillstånd inte genomförs - har utredningen föreslagit vissa ändringar och tillägg i lagrummet i syfte att precisera och utvidga dess tillämpning. Remissinstanserna är oense om behovet och lämpligheten att ha kvar en begränsningsregel i linje med 23 a § för det fall man inför ett system med generellt krav på prövningstillstånd som ger möjlighet att bevilja partiellt prövningstillstånd. Några menar att regeln lämpligen kan upphävas och anför huvudsakligen förenkling av tillämpningen som skäl. Andra menar att hovrätten även i ett system med möjlighet till partiellt prövningstillstånd har behov av en begränsningsmekanism av den typ som 23 a § utgör. Annars skulle nämligen både tillståndsprövningen och den därefter eventuellt följande sakprövningen i många fall behöva göras mer omfattande genom att hovrätten skulle vara tvungen att pröva även sådant som parten inte invänt mot. Utredningen har själv pekat på att såväl ett upphävande som ett behållande av lagrummet är förenat med både för- och nackdelar. Regeringen är inte beredd att mot de invändningar som framförts förorda att 23 a § saklöst skall upphävas. När det gäller behovet av förändringar av lagrummet och hur dessa förändringar i så fall skall se ut råder också betydande oenighet. Flera anser att utredningens förslag är delvis otydligt. Enligt vad utredningen för egen del har uttalat finns det risk för att dess förslag till ändringar i lagrummet kommer att leda till vissa gränsdragningsproblem, även om utredningen bedömer att de blir färre än med nuvarande utformning av bestämmelsen. Remisskritiken tyder på att vissa förbättringar skulle kunna uppnås men att de föreslagna lösningarna skulle ställa högre krav på både domstolarna och parterna. Konsekvenserna av de ändringar av lagrummet som utredningen har föreslagit är uppenbarligen svåra att överblicka. Den nuvarande utformningen av lagrummet är visserligen inte optimal, men det har inte framkommit att det finns några akuta problem. Tydligt är också att lagrummet på ett acceptabelt sätt kan tillämpas tillsammans med de föreslagna reglerna om partiellt prövningstillstånd. Det skulle vara till fördel för hovrätterna att inte behöva börja tillämpa två nya regler samtidigt, utan att åtminstone den ena redan är inarbetad. Detta talar alltså för att inte nu göra ändringar i 23 a §. Om man inte gör några ändringar av lagrummet får man också möjlighet att närmare se hur den parallella tillämpningen av de båda lagrummen faller ut och ett bättre underlag för att bedöma ett reformbehov. Regeringen bedömer alltså att den bästa lösningen för närvarande är att låta lagrummet förbli oförändrat. 8.12 Beslutets utformning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Hovrätten har frihet att utforma beslutet| | i prövningstillståndsfrågan på lämpligt sätt. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning: I normalfallet bör ett beslut i tillståndsfrågan ges i protokoll utan angivande av skäl. Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig anser att beslutet i tillståndsfrågan normalt inte bör motiveras. Regionåklagarmyndigheten i Stockholm anser dock att det är av värde att beslutet motiveras. Skälen för regeringens bedömning: Ett beslut att inte meddela prövningstillstånd är ett slutligt beslut, medan ett beslut att meddela sådant tillstånd inte är slutligt. Av 17 och 30 kap. RB framgår att ingetdera av dessa beslut behöver sättas upp särskilt eller motiveras. Det är dock inget som hindrar att så sker. Regeringen anser i likhet med utredningen att det som regel saknas anledning att sätta upp ett beslut angående prövningstillstånd särskilt och att det i flertalet fall torde räcka med beslut i protokoll. När det gäller frågan om beslutet bör motiveras eller inte har utredningen funnit att det för närvarande inte annat än undantagsvis förekommer att ett beslut i en tillståndsfråga motiveras. I ett system med generellt krav på prövningstillstånd kan det antagligen i större utsträckning än tidigare uppkomma fall där det framstår som angeläget att förklara för parten eller parterna varför prövningstillstånd inte meddelas. Frågan bör överlämnas till hovrätternas bedömning. Regionåklagarmyndigheten i Stockholm har anmärkt att det även vid positiva beslut, alltså beslut att meddela prövningstillstånd, kan vara av värde att beslutet motiveras. Sålunda menar myndigheten att det kan vara vägledande för parterna i den fortsatta rättegången att veta vilket eller vilka dispensskäl som är aktuella; vidare kan det på sikt vara av betydelse för hur tingsrätterna utformar sina domskäl och som underlag för en utvärdering av reformen. Regeringen utesluter inte att motiverade beslut kan få dessa positiva effekter. Men det kan också finnas avigsidor. Det vore exempelvis olyckligt om hovrätten kände sig tvingad att uttömmande ange dispensgrunderna, eftersom detta kan leda till en onödigt omfattande tillståndsprövning. Å andra sidan skulle det kunna bli vilseledande för parterna om bara ett dispensskäl angavs i beslutet fastän det faktiskt fanns flera. Som "feedback" till tingsrätterna gör nog som regel hovrättens avgörande i sak tillräcklig tjänst. Och vid kommande utvärderingar kan säkerligen hovrätternas erfarenheter inhämtas till ett rättvisande underlag utan att det finns någon exakt dokumentation i fråga om tillämpade dispensgrunder. Med dessa synpunkter överlämnar regeringen frågan huruvida beslut att meddela prövningstillstånd bör motiveras till rättstillämpningen. 8.13 Överklagande av beslut att inte meddela prövningstillstånd -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Ett beslut att inte meddela pröv- | | ningstillstånd skall även i fortsättningen kunna överklagas. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Bara ett fåtal har kommenterat denna fråga och de har därvid instämt i utredningens bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Ett beslut att inte meddela prövningstillstånd är ett slutligt beslut som, enligt gällande huvudregel, får överklagas. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon ändring i detta avseende. Regeringen har samma uppfattning. Ett skäl till att beslut att inte meddela prövningstillstånd även i fortsättningen bör kunna överklagas är att olika praxis mellan hovrätterna skall kunna motverkas. Ett annat skäl är att Högsta domstolen bör ha utrymme för att beträffande ändringsdispensen närmare precisera beviskravet för att en prövning i hovrätten skall leda till en ändring av tingsrättsavgörandet och ge närmare anvisningar om hur bevisvärderingen skall gå till; i enstaka fall tar Högsta domstolen nämligen som bekant upp och prövar mål där den principiella frågan rör enbart bevisvärderingen. Ett ytterligare skäl är att regler om rätt till överklagande även i andra avseenden kan utnyttjas av Högsta domstolen för att få fram prejudikat (jfr t.ex. NJA 1992 s. 260 och RH 1995:24). Såsom beskrivits i avsnitt 8.11 kan hovrätten meddela partiellt prövnings- tillstånd och avslå begäran om prövningstillstånd i övriga delar. Beslutet i den del det gäller avslag är slutligt och får alltså genast överklagas till Högsta domstolen. Lagrådet har anfört att det kan vara föremål för viss tvekan hur de för Högsta domstolen gällande dispensreglerna skall tillämpas när hovrättens beslut överklagas, detta med hänsyn till att ett sådant överklagande inte kommer att avse målet i sak utan endast beslutet att inte meddela prövningstillstånd. Mot bakgrund av att sådana överklaganden kommer att bli långt vanligare med den föreslagna ordningen än hittills anser Lagrådet att det skulle ha varit värdefullt om frågan hade belysts i lagrådsremissen. Lagrådet anser vidare att det kan finnas skäl att i lämpligt sammanhang göra en översyn av den nu aktuella problematiken både för Högsta domstolens och för Regeringsrättens del. Regeringen noterar, liksom Lagrådet, att Högsta domstolens ledamöter i sitt remissyttrande uttalat att de aktuella problemen kommer att kunna hanteras även med ett utvidgat krav på prövningstillstånd i hovrätt. Särskilt med tanke på att antalet överklagade prövningstillståndsbeslut i Högsta domstolen givetvis kommer att öka betydligt i det nya systemet håller regeringen dock med Lagrådet om det lämpliga i att en översyn av dessa frågor görs när det nya systemet har varit i bruk någon tid. 9 Vilka avgöranden skall omfattas av krav på prövningstillstånd? -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Samtliga tingsrättsavgöranden som överklagas| | till hovrätt underkastas krav på prövningstillstånd. Även | | anslutningsklagan kräver prövningstillstånd. Inga typer av beslut| | under handläggningen undantas från detta krav. JO, JK och RÅ | | skall dock inte behöva prövningstillstånd i mål om allmänt åtal.| | Myndighetsbeslut kräver inte prövningstillstånd vid överklagande| | till hovrätt. Prövningstillstånd krävs inte när tingsrättens | | avgörande överklagas till Marknadsdomstolen. | | Regeringens bedömning: Frågan om prövningstillstånd vid | | överklagande till Arbetsdomstolen tas upp i ett annat ärende som| | handläggs parallellt med detta. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag utom såvitt avser prövningstillstånd för JO, JK och RÅ. När det gäller prövningstillstånd vid överklagande till Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen har utredningen föreslagit att detta utreds särskilt och att under tiden inga krav på prövningstillstånd skall gälla. Remissinstanserna: De flesta accepterar ett generellt krav på prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt. Åtskilliga vill dock göra undantag för grova brottmål och några även för tvistemål om mycket stora värden. Några vill inte ha krav på prövningstillstånd för anslutningsklagan. Förslaget om krav på prövningstillstånd för JO, JK och RÅ avstyrks av dem själva, av nästan alla tillfrågade åklagarmyndigheter samt av Hovrätten för Nedre Norrland, Malmö tingsrätt och JUSEK; endast enstaka remissinstanser tillstyrker förslaget. Koncessionsnämnden för miljöskydd föreslår att även dess beslut underkastas krav på prövningstillstånd. Kammarkollegiet föreslår att beslut av tingsrätt i arvsskatteärenden undantas från krav på prövningstillstånd, om skattemyndighetens gåvoskattebeslut undantas. Arbetsdomstolen föreslår att tingsrättsavgöranden som överklagas till Arbetsdomstolen underkastas krav på prövningstillstånd. Skälen för regeringens förslag Generellt krav på prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt för avgöranden i brottmål, tvistemål och ärenden I det föregående har vi, i nära anslutning till vad utredningen föreslagit, beskrivit den modell som vi förordar för en avsevärd utvidgning av kravet på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Vi bedömer att ett system med prövningstillstånd konstruerat på ett sådant sätt skapar tillräckliga garantier för att prövningstillstånd inte nekas i de fall där tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Vid denna bedömning säger vi oss att det måste vara helt acceptabelt att avstå från att pröva ett mål i sak, om inte åtminstone en av tre hovrättsdomare - på grundval av tingsrättens avgörande, det material som ligger till grund för detta, referat av eventuell muntlig bevisning, den argumentation som parterna, oftast biträdda av advokat eller annat juridiskt ombud, har fört i tillståndsfrågan samt någon gång även vad som framkommit vid ett eventuellt sammanträde där förutsättningarna för prövningstillstånd penetrerats - kan finna något som innebär att riktigheten av tingsrättens avgörande kan betvivlas. Om underlaget för prövningen är sådant att det inte går att tillräckligt tillförlitligt bedöma tingsrättsavgörandets riktighet, är även detta enligt förslaget ett skäl för prövningstillstånd, den s.k. granskningsdispensen. Härutöver kan prejudikatdispens och extraordinär dispens meddelas. En betydande minoritet av remissinstanserna har varit tveksamma eller negativa till om ett krav på prövningstillstånd lämpligen kan få omfatta alla sorters mål, oavsett vilka värden som står på spel. Det är särskilt i grövre brottmål som remissinstanserna velat göra undantag från kravet på prövningstillstånd. Det finns emellertid ingen enhetlig linje. En del har t.ex. föreslagit att undantag görs för brott där två års fängelse eller mer ingår i straffskalan, medan en del föreslår undantag för brott där det lägsta föreskrivna straffet är två år eller mer. Andra vill knyta an till påföljden i det konkreta fallet och här varierar den gräns som föreslås från villkorlig dom till fem års fängelse. Regeringen är av flera skäl mycket skeptisk till att göra någon åtskillnad mellan de olika måltyper som överklagas från tingsrätt till hovrätt. Vi delar i och för sig Lagrådets uppfattning att en sådan ordning inte skulle vara systemfrämmande. Likväl är det från principiella utgångspunkter svårt att motivera varför de flesta mål skulle kunna underkastas krav på prövningstillstånd men att det någonstans, beroende på vad som står på spel i målet, skulle gå en gräns där en prövning i sak alltid skulle behöva garanteras. Detta skulle innebära ett ställningstagande för att vissa mål är förtjänta av en mer rättssäker behandling än andra, vilket i sin tur ger uttryck för att det tilltänkta systemet faktiskt inte är tillräckligt rättssäkert för övriga mål heller. Regeringen ställer sig på samma sida som majoriteten av remissinstanserna och bedömer att det system för prövningstillstånd som vi beskrivit i det föregående är tillräckligt finmaskigt för ta hand om alla sorters mål, alltså även brottmål som rör mycket allvarlig brottslighet och tvistemål som rör mycket stora värden. Även från synpunkter av enkelhet och förutsebarhet är ett så enhetligt system som möjligt att föredra. Alla försök till differentieringar inom olika måltyper leder till större eller mindre gränsdragningsproblem. De förslag till avgränsningar som ventilerats i utredningen och som framförts under remissbehandlingen innehåller alla ett ordentligt mått av godtycke. I brottmål gäller detta vare sig man försöker fixera gränsen vid den teoretiska straffskalan utan att ta hänsyn till den faktiska påföljden eller om man ser till det konkreta straffet och sätter gränsen vid t.ex. just ett visst antal års fängelse. Lika tydligt framträder svårigheterna att fixera en värdegräns i tvistemål. Gemensamt för alla förslag till gränsdragningar är att sådana regler inte är ägnade att skilja ut mål som kan antas vara feldömda och därför i behov av ytterligare en prövning; att ett brott är grovt eller att ett mål gäller stora värden kan knappast sägas typiskt sett öka risken för felbedömning. Ett generellt krav på prövningstillstånd skulle också tydligt markera att tyngdpunkten i förfarandet skall ligga i första instans och att det är på den processen som parterna i första hand skall koncentrera sig. Det finns vidare anledning att, såsom utredningen också gjort, undersöka om det finns någon målgrupp där det av effektivitetsskäl skulle vara olämpligt eller onödigt att föreskriva krav på prövningstillstånd. När det sålunda gäller överklagade domar i brottmål och tvistemål är det tydligt att inga effektivitetsskäl talar för att någon kategori av mål skall undantas från krav på prövningstillstånd. Här finns regelmässigt betydande arbetsbesparingar att ta vara på, eftersom en prövning i sak oftast innebär att huvudförhandling hålls. Såsom en del remissinstanser har anfört kan det visserligen antas att en betydande del av de mål som kommer att beviljas granskningsdispens är just de vidlyftiga mål där de största arbetsbesparingarna skulle finnas att hämta om begäran om prövningstillstånd avslogs. Som vi nyss konstaterat har emellertid ingen kunnat ange ett ändamålsenligt sätt att skilja ut dessa mål. För övrigt är det en allmän erfarenhet att även mycket omfattande mål av olika slag kan vara uppenbart rätt dömda. När det gäller överklagade beslut i sådana mål som i hovrätten handläggs som s.k. Ö-mål enligt 52 kap. RB och i ärenden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden har utredningen påvisat att arbetsbesparingen visserligen blir mindre men att den ändå finns. Det huvudsakliga skälet är att den tid för upprättande av beslut som sparas in mer än väl uppväger den extra föredragningstid som ibland kommer att tas i anspråk. Även dessa mål och ärenden bör alltså omfattas av krav på prövningstillstånd. Av det sagda följer att krav på prövningstillstånd skall omfatta även beslut under rättegången i tvistemål och brottmål, oavsett om de överklagas särskilt eller i samband med överklagande av tingsrättens dom eller slutliga beslut. Regeringen förordar mot denna bakgrund ett generellt och inte enbart ett väsentligt utvidgat krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Ett undantag, nämligen för JO, JK och RÅ, återkommer vi emellertid till. När regeringen i detta avsnitt har talat om tingsrätt innefattar vi även tingsrätterna när dessa dömer i särskild sammansättning i fastighetsmål, vattenmål, patentmål eller tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål. Med tingsrätt bör i detta sammanhang även jämställas inskrivningsdomare, sådan inskrivningsmyndighet som avses i 19 kap. 2 § jordabalken och 4 kap. 2 § lagen (1984:649) om företagshypotek och sådan registermyndighet som avses i 1 kap. 2 § sjölagen (1994:1009). Deras avgöranden överklagas redan enligt nuvarande regler på samma sätt som tingsrättsavgöranden. Några särskilda regler för att dessa avgöranden skall omfattas av krav på prövningstillstånd behövs därför inte. Anslutningsklagan Utredningen har utan närmare kommentarer föreslagit att kravet på prövningstillstånd även skall omfatta anslutningsklagan. Remissinstanserna har delade meningar. Flera åklagarrepresentanter menar att anslutningsklagan automatiskt skall tas upp till prövning om huvudklagan får prövningstillstånd och det är huvudsakligen hänsyn till hovrättens arbetsbörda som anförs till stöd för denna uppfattning. Det kan först konstateras att en anslutningsklagan automatiskt förfaller om huvudklagan inte får prövningstillstånd. Ingen ändring i detta avseende är aktuell. I övrigt innebär den ordning för tillståndsprövning som vi har i dag att alla prövningstillståndspliktiga överklaganden prövas var för sig på sina egna meriter, vare sig de har gjorts anslutningsvis eller utgör självständiga överklaganden. Något teoretiskt behov av att förändra denna ordning uppstår inte bara på grund av att man kraftigt utvidgar den krets av avgöranden som skall tillståndsprövas. Det nuvarande systemet framstår också som det principiellt mest tilltalande. Vad som är mest praktiskt och ändamålsenligt varierar visserligen från fall till fall, bl.a. eftersom det har stor betydelse om de olika överklagandena tar sikte på samma eller olika delar av avgörandet, men även här bedömer regeringen att dagens system i normalfallet borgar för de bästa lösningarna. Vi förordar alltså att kravet på prövningstillstånd skall omfatta även anslutningsklagan. Överklagande av myndighetsbeslut till hovrätt Utredningen har föreslagit att beslut av förvaltningsmyndigheter inte skall underkastas krav på prövningstillstånd. Sådana beslut av förvaltningsmyndighet som för närvarande överklagas till hovrätt är beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd i mål om miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen, beslut av skattemyndighet i gåvoskattemål, utslag av kronofogdemyndighet i mål om särskild handräckning enligt 21 kap. 4 § vattenlagen, beslut av övervakningsnämnd, beslut av hyresnämnd och beslut av Statens va-nämnd. Överlag har utredningens ståndpunkt accepterats av remissinstanserna. Koncessionsnämnden har emellertid förordat att kravet på prövningstillstånd skall gälla nämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen. Regeringen ansluter sig till utredningen och de flesta remissinstanserna och anser att krav på prövningstillstånd inte bör finnas när det gäller beslut av förvaltningsmyndighet. Reformen handlar om prövningstillstånd i andra domstols- instans och regeringen är inte beredd att införa prövningstillstånd i saker som i första instans behandlats av förvaltningsmyndighet och inte i tingsrätt, oavsett vad som kan sägas om kvaliteten på myndighetens prövning. När det gäller Koncessionsnämndens verksamhet är den för närvarande föremål för översyn på grundval av miljöbalksutredningens förslag om införande av en samlad miljölag- stiftning (se SOU 1996:103). Kammarkollegiet har pekat på den konsekvensen av utredningens förslag att tingsrättens beslut i arvsskatteärenden blir underkastat krav på prövningstillstånd men att så inte blir fallet med skattemyndighetens gåvoskattebeslut. Kammarkollegiet anser det djupt olyckligt om dessa två snarlika ärendegrupper skulle behandlas olika och förordar den lösningen att arvsskatteärendena undantas från kravet på prövningstillstånd. Vad regeringen nyss konstaterat angående domstolsprövning i första instans gör att vi inte vill införa krav på prövningstillstånd för skattemyndighetens gåvoskattebeslut. Vi anser inte heller att intresset av likabehandling i andra instans av arvs- och gåvoskattebeslut är så starkt att det kan motivera att arvsskattebesluten som enda slag av tingsrättsavgöranden undantas från krav på prövningstillstånd, särskilt som ärendena ändå i nuvarande ordning hanteras sinsemellan olika i första instans. Kammarkollegiet, som i dag har att tillvarata det allmännas intressen i de båda ärendegrupperna, kan inte förväntas få några svårigheter att fullgöra sina uppgifter i arvsskattemålen, eftersom kollegiet som regel enkelt kommer att kunna argumentera för dispens i de fall kollegiet finner anledning att klaga på tingsrättens beslut. I sammanhanget bör nämnas att en särskild utredare nyligen föreslagit att även beslut i arvsskattemål i framtiden skall ligga på skattemyndigheterna och tillsynsansvar m.m. på Riksskatteverket i stället för Kammarkollegiet (delbetänkande av Ärvdabalksutredningen, SOU 1996:160). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Överklagande till Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen Utredningen har bedömt att frågan om prövningstillstånd till Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen bör tas upp i samband med en större översyn av dessa domstolars processregler men att en sådan översyn låg utanför utredningens uppdrag. Utredningen har föreslagit att tills vidare inget krav på prövningstillstånd skall gälla vid överklagande till Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Det är bara de berörda domstolarna som har yttrat sig närmare över förslagen. Marknadsdomstolen har godtagit utredningens ståndpunkt och understrukit som sin mening att ett system med generellt krav på prövningstillstånd inte passar för målen i Marknadsdomstolen. Arbetsdomstolen (AD) har emellertid för sitt eget vidkommande intagit motsatt ståndpunkt. AD menar att det föreslagna systemet för tillståndsprövning utan vidare kan och bör tillämpas i AD. Sedan remissbehandlingen av Hovrättsprocessutredningen avslutats har från regeringskansliet genom Arbetsmarknadsdepartementet remitterats en promemoria med förslag bl.a. om att mål som överklagas från tingsrätt till AD skall vara underkastade krav på prövningstillstånd på samma sätt som mål som överklagas till hovrätten. Den promemorian har remissbehandlats och regeringen för nu dess förslag vidare i en proposition om ändringar i lagen om rättegången i arbetstvister, med sikte på samma ikraftträdandetidpunkt som för förslagen i detta ärende. Mot den bakgrunden att frågorna om prövningstillstånd i AD alltså kommer att tas om hand i ett annat ärende, tar regeringen inte upp några lagförslag som gäller AD i detta ärende. När det gäller Marknadsdomstolen har Hovrättsprocessutredningen inte gett något underlag för att införa något långtgående krav på prövningstillstånd. Läget är att det i dag finns en liten grupp av mål som överklagas från tingsrätt till Marknadsdomstolen och som är underkastade krav på prövningstillstånd, nämligen dispositiva tvistemål där tvisteföremålets värde är högst ett basbelopp. Detta följer av hänvisningen i 51 § marknadsföringslagen (1995:450) till bestämmelserna i bl.a. 49 kap. RB. Om man, som utredningen föreslagit, anger i marknadsföringslagen att krav på prövningstillstånd inte skall gälla vid överklagande till Marknadsdomstolen innebär detta alltså att dagens krav på prövningstillstånd i dessa mål tas bort. Detta finner regeringen vara i sin ordning. Motsvarande lagtekniska anpassning bör göras i 64 § konkurrenslagen (1993:20), där det för vissa frågor som enligt lagen skall handläggas som indispositiva tvistemål också hänvisas till de aktuella hovrättskapitlen i rättegångsbalken. Såsom Marknadsdomstolen påtalat i sitt remissvar är det påkallat med en justering i processreglerna för Marknadsdomstolen eftersom hovrättsprocessen enligt rättegångsbalken nu får ett delvis nytt innehåll. Vi återkommer till detta i författningskommentaren till ändringsförslagen i marknadsföringslagen och konkurrenslagen. Överklaganden av JO, JK och RÅ En särskild fråga är hur man skall se på överklaganden av JO, JK och RÅ. Dessa är i dag befriade från krav på prövningstillstånd i mål om allmänt åtal, såväl i hovrätt som i Högsta domstolen. Utredningen har i denna fråga såvitt gäller hovrätt anfört följande. För att ett system med generellt krav på prövningstillstånd skall vara så enhetligt och lättillämpat som möjligt bör inga typer av beslut under handläggningen undantas från kravet på prövningstillstånd. Inga kategorier av klagande bör heller undantas. Det sagda gäller även samtliga åklagare. Överklaganden av RÅ, JK och JO i de sällsynta fall de i hovrätten för talan i mål om allmänt åtal bör följaktligen inte prövas utan att prövningstillstånd först meddelats. Införandet av ett krav på prövningstillstånd för de sistnämnda skulle i de flesta berörda målen vålla ett visst dubbelarbete eftersom de sannolikt skulle få sådant tillstånd i flertalet av de mål som de överklagade. Antalet berörda mål är dock mycket litet. Vidare kan det från den enskildes synpunkt framstå som orättvist att han eller hon måste beviljas prövnings- tillstånd för att målet skall prövas i sak trots att det inte gäller för motparten. Det är väsentligt att rättssystemet för den enskilde ter sig rättvist särskilt i de fall den enskilde står mot en part som ter sig starkare. I konventionssammanhang talas om "equality of arms" som ett element i begreppet "fair trial", vilket måste beaktas också i detta sammanhang. I samband med att utredningen föreslagit att krav på prövningstillstånd skall införas för samtliga mål som överklagas till Högsta domstolen har utredningen också föreslagit att JO, JK och RÅ underkastas krav på prövningstillstånd vid överklagande till Högsta domstolen i mål om allmänt åtal. Remissutfallet är blandat. Förslaget om krav på prövningstillstånd för JO, JK och RÅ vid överklagande till hovrätt och Högsta domstolen i mål om allmänt åtal avstyrks av dem själva, av nästan alla tillfrågade åklagarmyndigheter samt av Hovrätten för Nedre Norrland, Malmö tingsrätt och JUSEK. Huddinge tingsrätt avstyrker förslaget såvitt gäller ledet hovrätt-Högsta domstolen. Inte så många andra har uttryckligen kommenterat förslaget. Bland dem som tillstyrker förslaget är Svea hovrätt och Regionåklagarmyndigheten i Stockholm. Högsta domstolens ledamöter och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tillstyrker förslaget såvitt avser ledet hovrätt-Högsta domstolen. Regeringen anser att de av utredningen åberopade enhetlighetsskälen inte ensamma kan motivera att JO, JK och RÅ beläggs med krav på prövningstillstånd i hovrätten. När det gäller överklaganden till Högsta domstolen gör sig några enhetlighetsskäl inte gällande eftersom regeringen inte avser att lägga fram utredningens förslag om generellt krav på prövningstillstånd i ledet hovrätt- Högsta domstolen (jfr avsnitt 10). Utredningens resonemang om rätten till en rättvis rättegång och våra konventionsåtaganden härvidlag har tagits väl emot av en del remissinstanser medan andra inte anser det motiverat att kräva prövningstillstånd även för JO, JK och RÅ i mål om allmänt åtal. Regeringen anser att frågan i vart fall inte utgör något typexempel på tillämpning av principen om "equality of arms". Något avgörande från Europadomstolen som indikerar att undantag från krav på prövningstillstånd för dessa eller likställda befattningshavare skulle innebära ett brott mot den principen synes inte ha förekommit. Till skillnad från vad som förekommit i domstolens praxis är det ju här inte fråga om vilka möjligheter parterna skall ha att framlägga sin sak i den del av processen där själva saken skall avgöras. Såsom Riksdagens ombudsmän påpekat i sitt remissvar är JO, JK och RÅ dessutom ålagda den begränsningen att de skall föra mål vidare till Högsta domstolen endast om det finns synnerliga skäl för detta och att någon motsvarande begränsning inte gäller i förhållande till den enskilde. Mot denna bakgrund finner regeringen att det inte finns några tvingande konventionsskäl för att belägga de aktuella befattningshavarna med något krav på prövnings- tillstånd. När remissinstanserna kritiserar utredningens förslag anför de bl.a. att det helt saknas en analys av dess konsekvenser, både för de berörda myndigheterna själva, för domstolarna och i övrigt. Man befarar negativa följder för de aktuella ämbetenas tillsynsverksamhet och att deras möjligheter att fullgöra sin uppgift att verka för en enhetlig rättstillämpning allvarligt skulle försvagas. Riksdagens ombudsmän har därutöver anfört bl.a. följande. JO-ämbetet är ett av instrumenten för riksdagens kontrollmakt och har enligt regeringsformen att utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Det har ofta understrukits att ämbetet bör vara ett extraordinärt organ som arbetar utifrån sina speciella förutsättningar utan att vara inlemmat i det ordinarie rättsväsendet. JO:s talerätt måste därför ses i ett konstitutionellt perspektiv och detta har utredningen inte alls belyst. JO har genom sin tillsynsverksamhet en unik överblick över vilka fel och brister som förekommer i förvaltningen och därmed särskilda förutsättningar att bedöma om det finns skäl att driva ett mål för att få ett prejudikat i Högsta domstolen. Av betydelse är också att domare och andra befattningshavare inom rättsväsendet står under JO:s tillsyn. Det är särskilt angeläget att det är ett från det ordinarie rättsväsendet helt fristående organ som avgör om ett åtal mot en domare skall prövas i högre instans. Remisskritiken kan enligt regeringens mening ingalunda avfärdas. I likhet med många remissinstanser konstaterar regeringen också att ett flertal viktiga frågeställningar inte har belysts och analyserats av utredningen. Det är inte möjligt att nu tillföra ärendet ett fullgott beredningsunderlag och utan ett sådant är regeringen inte beredd att ställa sig bakom utredningens förslag i dessa frågor av mycket stor betydelse. Regeringen lägger därför nu inte fram några förslag till förändringar när det gäller krav på prövningstillstånd för JO, JK och RÅ vid överklagande till hovrätt och Högsta domstolen i mål om allmänt åtal. Av vad vi nu sagt följer att vi i ett senare sammanhang mycket väl kan komma att föreslå ändringar i den riktning som Hovrättsprocessutredningen anvisat. Det är därvid inte säkert att ett kompletterande beslutsunderlag kommer att ge vid handen att de tre befattningshavarna JO, JK och RÅ bör behandlas lika när det gäller krav på prövningstillstånd. Sålunda står det ju redan nu klart att RÅ i flera avseenden har en ställning som skiljer sig från de båda andra befattningshavarna. RÅ för det allmännas talan endast i brottmål. När JO och JK har att föra talan i brottmål gäller det i huvudsak bara speciella typer av mål såsom t.ex. tryckfrihetsmål samt åtal mot domare och andra befattningshavare vid statliga och kommunala myndigheter, medan RÅ huvudsakligen har allmänna brottmål som berör gemene man. Påtagligt är också att RÅ för talan i en betydligt större mängd brottmål än de övriga. Från dessa utgångspunkter förefaller det vara en fullt tänkbar utveckling att RÅ, men inte nödvändigtvis JO och JK, vid en senare tidpunkt underkastas krav på prövningstillstånd i mål om allmänt åtal. Som framgår av vad som sagts i det föregående måste det dock beaktas vilka möjligheter RÅ har att verka för en enhetlig rättstillämpning i ett sådant system. 10 Krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen för mål som inletts i hovrätt ? -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Inga ändringar görs när det gäller reglerna| | om prövningstillstånd vid överklagande till Högsta domstolen i mål| | som inletts i hovrätten. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag: Samma dispensregler som föreslagits för hovrätterna införs även i ledet mellan hovrätt och Högsta domstolen beträffande de domar och beslut i mål som har inletts i hovrätten och som enligt nuvarande regler är undantagna från kravet på prövningstillstånd. En generell möjlighet att hålla sammanträde i prövningstillståndsfrågan införs. Remissinstanserna: De få som uttalat sig har i princip accepterat att det införs krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen för de mål som inleds i hovrätten. Ingen har emellertid uttryckligen stött den närmare utformningen av reglerna som utredningen föreslagit. Högsta domstolens ledamöter och Region- åklagarmyndigheten i Göteborg har invänt mot att samma dispensgrunder som i hovrätten skall tillämpas. Skälen för regeringens bedömning: En del mål och ärenden som inleds i hovrätt är helt befriade från krav på prövningstillstånd vid överklagande till Högsta domstolen. Frågan är om detta är den lämpligaste ordningen om, såsom föreslagits i det föregående, ett så gott som generellt krav på prövningstillstånd införs i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Utredningen har, på sätt som vi återkommer till strax, föreslagit att alla mål som överklagas från hovrätten till Högsta domstolen skall vara underkastade krav på prövningstillstånd. De regler som gäller i dag är närmare bestämt följande. Prövningstillstånd krävs i Högsta domstolen för överklagade domar och slutliga beslut från hovrätten i mål och ärenden som inletts i tingsrätt. Det spelar ingen roll om den fråga som avses med överklagandet har varit föremål för prövning också i tingsrätten, utan avgörande är bara om själva målet eller ärendet har inletts där eller inte. Överklagbara beslut som inte är slutliga behandlas på samma sätt. Mål som överklagas från annan myndighet än tingsrätt till hovrätt behandlas också på samma sätt, enligt 21 § rättegångsbalkens promulgationslag. Principen att målet skall ha inletts i tingsrätt är numera genombruten på så sätt att även ett slutligt beslut av hovrätten i ett ärende som har ett direkt samband med ett mål eller ärende som väckts vid tingsrätten omfattas av krav på prövningstillstånd (jfr prop. 1988/89:78). De beslut som avses är främst beslut som, efter det att dom i målet har meddelats, ges beträffande för sent framställda yrkanden eller beträffande förordnande av offentlig försvarare och liknande. Genom införandet av denna ordning har alltså ytterligare en del av avgörandena kommit att beläggas med krav på prövningstillstånd. Prövningstillstånd krävs dock inte för beslut som avses i 54 kap. 17 § RB, nämligen för ett överklagat beslut genom vilket hovrätten har avvisat en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller återupptagande eller ett överklagande av hovrätts dom eller beslut. De mål som skall inledas i hovrätt, och där avgörandena sålunda inte kräver prövningstillstånd i Högsta domstolen, anges i 2 kap. 2 § RB. Det är dels mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott i yrkesutövningen som förs mot domare eller inskrivningsdomare i tingsrätt, dels andra mål som anges i lag. Till mål och ärenden som enligt lag skall upptas av hovrätt som första instans hör främst vissa - men inte alla - ärenden om verkställighet av utländska domar och skiljedomar, vissa familjemål med internationella moment i sig och vissa frågor om rättegångsförseelser i hovrätten. För domar och beslut i dessa mål skulle alltså nya regler om prövningstillstånd få betydelse. Detsamma gäller beslut som avses i 54 kap. 17 § RB. Det är sammanlagt bara fråga om en liten andel av överklagandena till Högsta domstolen. Mål om allmänt åtal mot domare i tingsrätt är dessutom endast delvis av intresse i detta sammanhang, eftersom det allmännas överklaganden till Högsta domstolen i sådana mål endast kan göras av RÅ eller JO, vilka enligt regeringens förslag skall vara befriade från krav på prövningstillstånd även fortsättningsvis. Utredningen har föreslagit att ett krav på prövningstillstånd införs för de mål och ärenden som inletts i hovrätten, i huvudsak efter samma mönster som gäller för de mål och ärenden som inletts i tingsrätten. Remissinstanserna synes i princip ha godtagit att det införs ett krav på prövningstillstånd, även om det endast är ett fåtal som sagt något särskilt om förslaget och ingen som har uttryckligen tillstyrkt detaljerna. Högsta domstolens ledamöter har ifrågasatt om det för målen som inleds i hovrätt finns tillräcklig anledning att avvika från de regler som gäller för den dispensprövning som görs i dag i övriga mål. Regionåklagarmyndigheten i Göteborg har invänt mot att samma dispensgrunder som i hovrätten skall tillämpas. Myndigheten har därvid hänvisat dels till den särställning som de mål har som inleds i hovrätt, dels till den speciella ställning som Högsta domstolen har. Om man inför ett system med generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt, ligger det visserligen nära till hands att, såsom utredningen föreslagit, införa krav på prövningstillstånd i Högsta domstolen för de mål som handläggs i första instans i hovrätt, eftersom Högsta domstolen i dessa mål har samma funktion som hovrätten har i förhållande till tingsrätten, nämligen främst att rätta felaktiga avgöranden. Men utredningens förslag skulle innebära att man bygger upp ett helt nytt dispenssystem i Högsta domstolen för att användas bara på ett litet antal mål. Det blir lagtekniskt komplicerat och skulle bara innebära marginella vinster. Å andra sidan anser regeringen att man inte generellt kan begränsa möjligheterna till en andra prövning för dessa hovrättsavgöranden så kraftigt som man skulle göra om man endast tillät prejudikatdispens och extraordinär dispens, vilket skulle bli fallet om man helt enkelt tillämpade Högsta domstolens dispensregler som nu gäller för mål som inletts i tingsrätt. Högsta domstolen skulle då inte kunna fullgöra sin främsta uppgift i dessa mål. Av dessa skäl stannar regeringen för att i detta ärende inte förorda några ändringar i de dispensgrunder som gäller i Högsta domstolen. Högsta domstolens ledamöter har i sitt remissvar tagit upp vissa frågor som gäller Högsta domstolens sammansättning. Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang. 11 Vissa konsekvenser av förslaget för tingsrätterna -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Reformen kan innebära en marginell ökning| | av arbetsbelastningen på tingsrätterna. Kvaliteten i dömandet vid| | tingsrätterna skall bibehållas eller ökas. En hög kvalitet på | | tingsrätternas avgöranden gör att färre avgöranden måste ändras | | vilket får till följd att systemet med prövningstillstånd blir | | effektivare. En del av de resurser som frigörs genom reformen | | bör komma tingsrätterna till del. Vissa åtgärder vidtas för att | | förstärka sammansättningen i tingsrätt. Ökade satsningar görs på| | kompetensutveckling för domare. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning: För att ett system med generellt krav på prövningstillstånd skall bli riktigt effektivt bör rättskipningen i tingsrätterna vara av så hög kvalitet att hovrätterna mera sällan finner skäl att betvivla avgörandenas riktighet. Tingsrätterna bör förstärkas på lämpligt sätt. Remissinstanserna: Många remissinstanser har anfört att tingsrätterna kommer att få en ökad arbetsbörda genom de föreslagna ändringarna. Det förordas från många håll att tingsrätterna får personalförstärkningar. En del föreslår också att behörighetsreglerna stramas upp. Därvid varnas det dock för att detta kan få negativa konsekvenser för rekryteringen av domare och för domarutbildningen. Skälen för regeringens bedömning: Det system med generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt som regeringen nu föreslår kan, såsom ett flertal remissinstanser diskuterat, leda till en ökad arbetsbörda för tingsrätterna. Det finns ett par faktorer som pekar i den riktningen. Den första faktorn är att parterna inte kan vara säkra på att målet i hovrätten får en andra prövning i sak, eftersom det behövs prövningstillstånd där. Detta gör att de kan förväntas öka sin insats i tingsrätten på olika sätt, t.ex. genom att lägga ner mer arbete och omsorg på argumentationen och mera noggrant se till att all relevant bevisning åberopas redan i tingsrätten. Detta är naturligtvis en fördel, men på så sätt kan processmaterialet svälla. Regeringen tror emellertid att det är lätt att överskatta utsikterna för att arbetsbördan av dessa skäl skulle öka. Redan i dag finns goda incitament till att satsa fullt ut på processen i tingsrätten; det kan vara förenat med allvarliga nackdelar att i onödan förlora målet i tingsrätten och det finns i tvistemål stränga begränsningar för möjligheterna att åberopa ny bevisning och nya grunder för talan i hovrätten. Att parterna förbereder sig bättre kan även innebära att tingsrätten får en minskad arbetsinsats i vissa mål. Det är också viktigt att betona det önskvärda i att det faktiskt sker en kraftsamling till processen i första instans. En annan omständighet som skulle kunna innebära en ökad belastning på tingsrätterna har att göra med i vilken utsträckning tvistemål och brottmål kan avgöras med medverkan av endast en lagfaren domare. Vid huvudförhandling i tvistemål är tingsrätten enligt huvudregeln domför med tre lagfarna domare. Denna regel kommer emellertid inte till tillämpning särskilt ofta. De flesta tvistemål avgörs nämligen på något annat sätt än vid huvudförhandling. Vidare är rätten domför med en domare vid huvudförhandling i samband med muntlig förberedelse, s.k. förenklad huvudförhandling. Sådan huvudförhandling får hållas om parterna samtycker till det eller om saken är uppenbar. Även annars är rätten vid huvudförhandling domför med en domare, om rätten anser detta tillräckligt och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet. Det är några remissinstanser som antar att parternas benägenhet att acceptera ensamdomare vid de olika formerna av huvudförhandling kommer att minska när de inte har en ovillkorlig rätt till en ny sakprövning i hovrätten. Regeringen finner det visserligen svårt att göra en prognos på denna punkt men anser ändå att man inte heller här bör överdriva riskerna för någon väsentligt ökad arbetsbörda. Till att börja med är det som sagt endast en liten del av tvistemålen som överhuvudtaget går till huvudförhandling. Vidare innebär alternativet ensamdomare regelmässigt att målet företas till avgörande betydligt snabbare än om tre domare skall delta. Ett snabbt avgörande är i flertalet fall av mycket stor betydelse för parterna. Reglerna för tingsrättens sammansättning vid huvudförhandling i tvistemål har varit föremål för översyn och ändringar vid flera tillfällen under de senaste decennierna. Remissinstanserna har inte påfordrat att några ändringar görs nu, åtminstone inte i riktning mot ett mindre inflytande för parterna på rättens sammansättning. Regeringen finner inte heller att den aktuella reformen påkallar något initiativ till ändringar av sammansätt- ningsreglerna i tvistemål. Sammanfattningsvis bedömer regeringen att tingsrätternas arbetsbörda när det gäller tvistemål inte kommer att öka mer än marginellt. För brottmål är huvudregeln att tingsrätten vid huvudförhandling är domför med en lagfaren domare och nämndemän. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får ytterligare en lagfaren domare delta. Förutsättningarna för att ta in ytterligare en lagfaren domare är alltså ganska snäva och flera remissinstanser har föreslagit att två lagfarna domare skall kunna delta i fler fall. Regeringen anser inte - som en del remissinstanser gett uttryck för - att man bör förstärka sammansättningen i tingsrätt i syfte att försöka kompensera för eventuella brister i ett system med omfattande krav på prövningstillstånd i hovrätten. Detta är enligt vår mening ett felaktigt synsätt. Vår bedömning är dessutom att tingsrätternas avgöranden redan i dag håller hög kvalitet och att det är försvarbart, och i ett större perspektiv rent av till fördel för rättssäkerheten, att införa det system för prövningstillstånd med generösa dispensgrunder som vi har förordat i det föregående. Här noterar vi att varken överklagande- eller ändringsfrekvensen när det gäller tingsrätternas avgöranden är hög eller har varit föremål för ökning under senare år. Detta hindrar givetvis inte att vissa förstärkningar på tingsrättsnivå ändå görs. Såsom utredningen understrukit är det nämligen viktigt för effektiviteten hos systemet med prövningstillstånd att avgörandena i tingsrätt håller så hög klass som möjligt för att så få mål som möjligt skall behöva meddelas prövningstillstånd. Detta gäller såväl ändringsdispens som granskningsdispens och extraordinär dispens. När det gäller brottmålen anser regeringen att det skulle kunna vara värdefullt för avgörandenas kvalitet att rätten oftare än i dag består av två lagfarna domare i stället för en. Detta tillgodoses genom ett förslag i en lagrådsremiss om domstols sammansättning m.m., som regeringen nyligen beslutat. Förslaget där går bl.a. ut på att kravet på särskilda skäl för att utöka tingsrätten med ytterligare en lagfaren domare tas bort och ersätts med en regel som helt enkelt säger att detta får göras om det finns skäl för det (1 kap. 3 b § RB). Några förslag till ändringar i den paragrafen tas därför inte upp i detta ärende (jfr lagrådsremissens lagförslag). Mål och ärenden vid tingsrätt får under vissa omständigheter avgöras av icke ordinarie domare, nämligen assessorer, fiskaler eller notarier. Möjligheterna till detta och begränsningarna i behörigheten regleras huvudsakligen i tingsrättsinstruktionen (1996:381). I ljuset av att tingsrättens avgöranden vid överklagande i framtiden inte automatiskt i hovrätten skall få ytterligare en sakprövning har flera av remissinstanserna ifrågasatt det lämpliga i att mål avgörs av icke ordinarie domare och i vart fall att detta skall få ske i samma utsträckning som i dag. Regeringen anser visserligen inte att man helt kan bortse från denna aspekt på dömandet, men menar ändå att saken inte har kommit i något dramatiskt ändrat läge genom den föreslagna prövningstillståndsreformen. En stor del av de mål och ärenden som de icke ordinarie domarna, och framför allt notarierna, kan få behörighet att avgöra är redan i dag underkastade krav på prövningstillstånd. Det gäller bötesbrottmål, dispositiva tvistemål om värden upp till ett basbelopp samt vissa domstolsärenden. Det bör också noteras att ingenting tyder på att avgöranden av icke ordinarie domare överklagas eller ändras i större utsträckning än andra avgöranden. Vissa behörighetsändringar i uppstramande riktning avser regeringen dock att överväga medan lagförslagen i detta ärende behandlas av riksdagen. Något som regeringen därvid förutser är tydligare regler om att fiskaler inte bör döma i svårare mål. Några större ingrepp bör dock inte vidtas förrän i samband med den vidare beredningen av de förslag om domstolsväsendets framtida organisation som kommer att läggas fram av 1995 års Domstolskommitté. Kommitténs förslag kan förväntas verksamt bidra till ökad kvalitet på rättskipningen i tingsrätt. Man kan i det perspektivet räkna med att en högre andel av målen kommer att avgöras av ordinarie domare, att domarrollen ytterligare renodlas och att fiskaler och notarier ägnar mer tid åt ett kvalificerat beredningsarbete. Mot bakgrund av det som anförts ovan kan det finnas anledning att ge tingsrätterna ett ökat utrymme för satsningar på kompetensutveckling och i viss utsträckning tillföra extra domarpersonal. Detta kan ske genom att man låter delar av de resurser som frigörs genom reformen stanna inom domstolsväsendet. Vi återkommer närmare om detta i avsnittet om ekonomiska konsekvenser. Dessa resurser skulle ge utrymme för att avgöra mål i en mer kvalificerad sammansättning när det finns skäl för det och även visst utrymme för domare att ägna mer tid och omsorg åt målen. Det blir inte fråga om några stora och generella ökningar av utrymmet för mer domarpersonal. Något sådant behov finns inte heller. Domstolsverkets målstatistik visar att de senaste årens minskade tillströmning av tvistemål och brottmål fortsätter och att målantalet år 1996 minskade med omkring nio procent jämfört med år 1995. Även målbalanserna minskar. Andra omständigheter som underlättar tingsrätternas arbete är den fortgående teknikutvecklingen, renodlingen av arbetsuppgifter, ökade möjligheter till delegering och inte minst senare års och pågående reformer på processrättens område. 12 Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser av förslaget för hovrätternas arbetssituation -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Reformen kommer att innebära en väsentlig| | avlastning för hovrätterna. Vissa av de resurser som frigörs bör| | behållas inom domstolsväsendet, i syfte att främja kvalitet och | | ökad snabbhet vid hovrätterna och tingsrätterna. Hovrätternas inre| | organisation ses över dels före reformens ikraftträdande, dels på| | något längre sikt med utgångspunkt i resultatet av | | Domstolskommitténs arbete. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens bedömning: Om utredningens samtliga reformförslag genomförs torde resurser motsvarande 100 miljoner kronor per år frigöras inom domstolsväsendet. De resurser som frigörs inom hovrätterna, cirka 60 miljoner kronor per år, bör tills vidare behållas inom dessa. Därmed kan de stora och komplicerade målen ägnas mer tid till gagn för kvaliteten i dömandet, handläggningstiderna bli kortare och målbalanserna minskas. För att det föreslagna systemet med generellt krav på prövningstillstånd skall bli riktigt effektivt rekommenderar utredningen att tingsrätterna förstärks med merparten av återstående belopp. Remissinstanserna: Från flera håll varnar man för att överskatta effektivitetsvinsterna och de tänkbara besparingarna med den föreslagna reformen. Många betonar att hovrättsarbetet kommer att ändra karaktär. Några förutser negativa följder för domarnas rekrytering, utbildning och karriär. Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har med hjälp av Statskontoret räknat fram vilka resurser som skulle kunna frigöras i hovrätterna genom införandet av ett generellt krav på prövningstillstånd. Därvid har man kommit fram till att cirka 50 miljoner kronor skulle kunna sparas in på hovrätternas lönekostnader och cirka 10 miljoner kronor på förvaltningskostnaderna. Därutöver räknar man med att 30-40 miljoner kronor kommer att sparas genom minskade kostnader för rättshjälp och offentlig försvarare, låt vara att en del av detta utrymme kan räknas bort till följd av utgiftsminskningar som görs genom den nyligen beslutade rättshjälpsreformen. När det gäller lönekostnaderna är utgångspunkten att man beräknat att den andel mål som meddelas prövningstillstånd kommer att vara en halv gång större än den nuvarande ändringsfrekvensen. Denna frekvens är, enligt vad som framgår av Domstolsverkets rapport (1995:3) Överklagande och ändring, drygt 30 % i brottmål, 20 % i tvistemål och 15 % i övriga mål, allt i siffror från 1993. Att resterande mål inte meddelas prövningstillstånd och därmed en prövning i sak leder till en viss frigjord arbetstid i hovrätterna. För att kompensera det förhållandet att en större andel stora och komplicerade mål sannolikt kommer att få prövningstillstånd har man återfört 20 % av den frigjorda tiden. Därefter har man uppskattat den ytterligare tid som går åt för själva dispensprövningen till en tredjedel av den frigjorda arbetstiden och återfört även denna tid. Resultatet blir då att man skulle frigöra dömande personal motsvarande 55 årsarbetskrafter för domare och proportionellt lika mycket när det gäller övrig personal, dock inte beträffande föredragande som i stället skulle behöva bli flera. Dessa beräkningar leder till en tänkbar besparing på inemot 50 miljoner kronor. Såsom påpekats under remissbehandlingen kommer reformen även att innebära en klart minskad belastning för åklagarväsendet och i någon mån också för andra tjänstemän som i olika sammanhang för det allmännas talan. När det gäller Högsta domstolen kan reformen förväntas endast marginellt påverka arbetsbelastningen. Remissinstanserna har i många fall kritiserat utredningens och Statskontorets beräkningar och pekat på ett flertal osäkerhetsfaktorer och felkällor. Regeringen finner beräkningarna väl underbyggda men det är ändå helt klart att beräkningar av detta slag med nödvändighet innehåller betydande osäkerhetsmoment, särskilt när det gäller vilka personalresurser som kan frigöras. I denna del anser regeringen att det visserligen är tydligt att arbetstid i ungefärligen den storleksordning som utredningen kommit fram till kan sparas in genom reformen, men vi anser det ändå nödvändigt att vid våra fortsatta överväganden hålla en ordentlig marginal till de nu presenterade beräkningarna. En del av de resurser som frigörs bör behållas inom hovrätterna och tingsrätterna och bidra till ökad kvalitet och snabbhet i dömandet. Hur stora resurser som slutligen bör stanna inom domstolsväsendet kan man i detta skede inte med säkerhet uttala sig om. Bland annat är de förändringar som kan bli följden av Domstolskommitténs förslag angående domstolsorganisationen, bered- ningsorganisationen och domarbanan sådana faktorer som måste vägas in vid dimensioneringen av hovrätterna och tingsrätterna i framtiden. Hur reformen kommer att påverka hovrättsorganisationen är delvis en öppen fråga. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1997 avseende domstolsväsendet m.m. gett Domstolsverket i uppdrag att ta fram en modell för hur hovrätternas och tingsrätternas inre organisation bör förändras om Hovrättsprocessutredningens förslag genomförs. Uppdraget innebär bl.a. en översyn av proportionerna mellan ordinarie och icke ordinarie domare och behovet av föredragande personal. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1997. Regeringskansliet överväger nu också i samråd med Domstolsverket, överrätterna och Domstolskommittén en försöksverksamhet med en förändrad berednings- organisation, i syfte att tillgodose överrätternas behov av föredragande personal. I många remissvar diskuteras vilken påverkan på domarrekryteringen samt utbildning och karriär för domare som utredningens förslag kommer att få. Några remissinstanser, bland andra Hovrätten över Skåne och Blekinge och dess yngreförening, ser stora konsekvenser för dessa områden och varnar för att genomföra ett system med generellt krav på prövningstillstånd innan dessa frågor är lösta. Regeringen bedömer att dessa frågor delvis kommer att kunna tas om hand inom ramen för uppdraget i nyssnämnda regleringsbrev och försöksverksamhet, så att reformen kommer att kunna förberedas på ett bra sätt. Men framför allt är frågorna om utbildning och karriär för domare en viktig del av arbetet för Domstolskommittén. Kommittén har kunnat beakta Hovrättsprocess- utredningens arbete och är medveten om inriktningen av regeringens fortsatta beredning av dessa förslag. Frågor om rekrytering och karriär behandlas bäst inom just Domstolskommittén och det är den som kan ta det helhetsgrepp som efterlysts i remissbehandlingen. 13 Ikraftträdande -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 | | januari 1998. Avgöranden som meddelats före ikraftträdandet | | överklagas enligt äldre bestämmelser. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag: Samtliga reformförslag föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Om ett mål eller ärende inletts i tingsrätt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser gälla. Remissinstanserna: Några har anslutit sig till utredningens förslag till övergångsreglering. Svea hovrätt har förordat att de nya reglerna skall tillämpas genast efter ikraftträdandet och att endast avgöranden som meddelats före ikraftträdandet skall behandlas enligt äldre bestämmelser. Skälen för regeringens förslag: Reformen bör träda i kraft snarast möjligt. Det är dock viktigt att en viss tid reserveras efter tidpunkten för ett riksdagsbeslut för att ge utrymme för utbildning, information och annat förberedelsearbete. Enligt regeringens mening är den 1 januari 1998 ett lämpligt datum. Vad det gäller övergångsbestämmelserna har utredningen föreslagit att de nya reglerna endast skall tillämpas om målet eller ärendet har inletts i tingsrätten efter ikraftträdandet. Utredningen har motiverat detta bl.a. med den tyngdpunktsförskjutning i rättskipningen mot tingsrätterna som införandet av generellt krav på prövningstillstånd medför. Under remissbehandlingen har Hovrätten över Skåne och Blekinge och Hovrätten för Nedre Norrland anslutit sig till utredningens förslag. Däremot har Svea hovrätt erinrat om att utgångspunkten när det gäller processrättslig lagstiftning är att den skall tillämpas genast och hovrätten föreslår samma övergångsreglering som vid alla tidigare prövningstillståndsreformer. Då har det föreskrivits att äldre bestämmelser i fråga om överklagande och krav på prövningstillstånd skulle tillämpas, om avgörandet i ett mål eller ärende hade meddelats före ikraftträdandet. Regeringen anser inte att det finns tillräckliga skäl att välja någon annan lösning nu. De nya reglerna bör alltså tillämpas genast vid ikraftträdandet i alla mål och ärenden med det enda undantaget att överklaganden av avgöranden som meddelats före ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser, även om själva överklagandet görs efter ikraftträdandet. 14 Författningskommentar 14.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 2 kap. 4 a § Paragrafen behandlar deltagande av särskilda ledamöter i mål om ekonomisk brottslighet. Såsom regeringen uttalat i avsnitt 8.10 anser vi inte att det finns tillräckliga skäl för expertmedverkan vid tillståndsprövningen i mål om ekonomisk brottslighet. Vid denna bedömning måste det, såsom Lagrådet påpekat, uttryckligen anges att möjligheten till sådan expertmedverkan inte gäller vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Detta har gjorts i ett nytt andra stycke i paragrafen. 6 kap. 6 § Paragrafen innehåller regler om protokolleringsskyldighet. I enlighet med vad som sagts i avsnitt 8.8 har det tidigare andra stycket, där undantag från protokolleringsskyldigheten föreskrevs för förhörsutsaga av den tilltalade i brottmål, utgått. I tredje stycket görs en språklig ändring. 16 kap. 3 § Paragrafen innehåller regler om bestämmande av resultatet av en omröstning i tvistemål. I första stycket görs en språklig ändring för att få samma lydelse som i 29 kap. 3 § första stycket. I andra stycket, som är nytt, har tagits in en särskild omröstningsregel för avgörande av frågor om prövningstillstånd i hovrätten. Den föreslagna regeln innebär att det räcker att en av hovrättens tre ledamöter röstar för prövningstillstånd för att sådant tillstånd skall meddelas. Skälen för förslaget finns i avsnitt 8.10. När fråga uppkommer om begränsning av ett prövningstillstånd får regeln den innebörden att den ledamot som inte vill göra denna begränsning bestämmer utgången. 29 kap. 3 § Paragrafen behandlar frågor om hur resultatet av en omröstning i brottmål skall bestämmas. Fjärde stycket, som är nytt, överensstämmer helt med föreslagna 16 kap. 3 § andra stycket. 49 kap. Kapitlets rubrik har kompletterats så att den även anger att kapitlet handlar om prövningstillstånd. 49 kap. 12 § Paragrafen, som har fått nytt innehåll, behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt avser tingsrättens domar och slutliga beslut. Som framgår av avsnitt 9 omfattas alla domar och slutliga beslut av kravet på prövningstillstånd. Detta slås fast i första stycket. Icke slutliga beslut behandlas i 14 a §. Enligt andra stycket i förevarande paragraf gäller inte kravet på prövningstillstånd när avgörandet överklagas av RÅ, JK och JO i mål om allmänt åtal. Genom hänvisningarna i 59 kap. 8 och 10 §§ RB gäller kravet på prövnings- tillstånd även tingsrätts beslut med anledning av klagan på strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot. Lagen om domstolsärenden reglerar självständigt överklaganden i domstolsären- den. Genom hänvisningen i 39 § nämnda lag tillämpas dock 49 kap. 12-15 §§ RB även beträffande till hovrätt överklagade beslut i domstolsärenden. 49 kap. 13 § I denna paragraf regleras förutsättningarna för att hovrätten skall meddela prövningstillstånd. Paragrafen innebär ändringar av de regler som för närvarande finns i 14 §. Regleringen har behandlats i avsnitt 8.1. Avsikten med förslaget är att prövningstillstånd skall meddelas så snart någon dispensgrund föreligger. Lagrådet har i detta sammanhang gjort det viktiga påpekandet att den i remissen föreslagna lydelsen i lagtexten inte på ett bra sätt speglar detta. Där sägs nämligen att "prövningstillstånd får meddelas endast om" någon av de uppräknade dispensgrunderna föreligger, vilket kan ge intryck av att dispens skulle kunna avslås fastän någon dispensgrund faktiskt förelåg. Lagrådet har föreslagit att man i stället använder formuleringen "prövningstillstånd meddelas om" etc. Formuleringen i det remitterade förslaget överensstämmer med nu gällande lydelse och är ursprungligen hämtad från den paragraf som reglerar motsvarande situation i Högsta domstolen. Där är prejudikatdispens den huvudsakliga dispensgrunden och därför är formuleringen adekvat för Högsta domstolens vidkommande. Den av Lagrådet föreslagna formuleringen för hovrättens tillståndsprövning är hämtad från förvaltningsprocesslagen. Eftersom det skall vara obligatoriskt för hovrätten att meddela prövningstillstånd så snart någon av dispensgrunderna föreligger, bör det enligt regeringens mening också framgå av bestämmelsens ordalydelse att prövningstillstånd då skall meddelas; någon saklig skillnad jämfört med vad som gäller enligt fövaltningsprocesslagen innebär detta inte. Det kan påpekas att prövningstillstånd givetvis inte får meddelas när det inte föreligger någon dispensgrund. Enligt första punkten skall prövningstillstånd meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, s.k. ändringsdispens. Ändringsdispens regleras för närvarande i 49 kap. 14 § andra punkten, men det lagrummet är formulerat på annat sätt. Som framgår av avsnitt 8.1 är avsikten att den nya lagen skall ha ett lågt beviskrav för att en pröv- ning av saken i hovrätten skall leda till en ändring av tingsrättsavgörandet. När hovrätten överväger om ändringsdispens skall meddelas, har hovrätten att ta ställning till både sak- och rättsfrågorna i målet. När det gäller sakfrågorna har hovrätten att gå igenom den bevisning som lagts fram i tingsrätten och studera hur tingsrätten värderat den. Om klaganden åberopar nya omständigheter eller bevis, måste hovrätten som ett led i tillståndsprövningen ta ställning till om det finns skäl att tillåta åberopande av omständigheterna eller bevisningen och, om så är fallet, om detta nya material kan påverka utgången i målet. Om hovrätten vid denna genomgång av sakfrågorna finner något som ger anledning att betvivla tingsrättsavgörandets riktighet skall prövningstillstånd meddelas. Motsvarande gäller för den rättsliga bedömningen. När det i ett brottmål gäller påföljden bör det påpekas att det inte alltid finns anledning att meddela ändringsdispens enbart av det skälet att hovrätten anser att tingsrättens straffmätning ter sig något för sträng eller något för mild i förhållande till hur hovrätten bedömer saken vid tillståndsprövningen. Denna fråga har också behandlats i avsnitt 8.1. Enligt andra punkten, som saknar motsvarighet i gällande rätt, skall prövningstillstånd meddelas om det inte utan en prövning av målet går att bedöma riktigheten av det slut tingsrätten kommit till (granskningsdispens). Denna dispensgrund torde nästan uteslutande komma att tillämpas till följd av hovrättens svårigheter att bedöma tingsrättens överväganden i sakfrågan. Hovrättens möjlighet att bedöma rättsfrågan är som regel inte sämre vid en tillståndsprövning än vid en prövning i sak. För att avgöra om det vid tillståndsprövningen går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till måste hovrätten i regel först ta del av material från förhören i tingsrätten. Om förhörsutskrifter eller bandupptagningar av någon anledning inte går att uppbringa och domen inte innehåller en tillräckligt utförlig redovisning av sådana förhörsutsagor som tingsrätten lagt till grund för avgörandet torde hovrätten i många fall ha att meddela granskningsdispens. För att det på grundval av banduppspelning eller förhörsutskrifter skall vara möjligt att bedöma tingsrättens bevisvärdering krävs det förstås ofta, särskilt om bevisningen är omfattande, att tingsrättsavgörandet innehåller domskäl som närmare redovisar hur tingsrätten resonerat i sakfrågan. I mål med mycket omfattande bevisning, t.ex. om huvudförhandlingen i tingsrätten pågått i veckor eller månader, kommer granskningsdispens i många fall att kunna meddelas utan att hovrätten tar del av bandupptagningar eller förhörsutskrifter. I sådana fall torde det typiskt sett krävas att målet tas upp till prövning för att tings- rättens överväganden i sakfrågorna skall kunna bedömas på ett rättvisande sätt. Tredje och fjärde punkterna, som avser prejudikatdispens respektive extraordinär dispens, motsvarar helt nuvarande 49 kap. 14 § första och tredje punkterna. 49 kap. 14 § I paragrafen, som har fått nytt innehåll, ges regler om partiellt prövnings- tillstånd och omfattningen av meddelat prövningstillstånd i övrigt samt verkan av att prövningstillstånd inte meddelas. I första stycket har införts en möjlighet för hovrätten att begränsa prövningstillstånd till en viss del av det överklagade avgörandet vars utgång inte kan påverka andra delar av det överklagade avgörandet. I avsnitt 8.11 har exemplifierats när partiellt prövningstillstånd kan komma i fråga. En allmän förutsättning för att bevilja partiellt prövningstillstånd är att detta i det enskilda fallet framstår som lämpligt. Anser hovrätten det processekonomiskt fördelaktigt att först behandla någon fråga för vilken partiellt prövningstillstånd inte kan meddelas, kan det i stället vara möjligt att använda mellandomsinstitutet. Andra stycket innehåller regler om omfattningen av ett beslut att meddela prövningstillstånd. Reglerna motsvarar 54 kap. 11 § tredje stycket RB till vilket nuvarande 49 kap. 12 § tredje stycket RB hänvisar. Tredje stycket föreskriver, delvis efter mönster av 54 kap. 11 § fjärde stycket RB, att tingsrättens dom eller slutliga beslut skall stå fast i den utsträckning prövningstillstånd inte meddelas samt att en upplysning om detta skall tas in i hovrättens beslut. Såsom redovisats i avsnitt 8.11 finns ingen motsvarighet till regeln i 54 kap. 11 § andra stycket RB om vilandeförklaring. 49 kap. 14 a § Paragrafen, som är ny, behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt avser tingsrätts beslut som inte är slutliga och förutsättningarna för att prövningstillstånd skall meddelas i fråga om sådana beslut. Paragrafen har en motsvarighet i 54 kap. 14 §. 49 kap. 15 § Som framgår av avsnitt 9 omfattas alla domar och slutliga beslut av kravet på prövningstillstånd. Paragrafen har justerats med hänsyn till detta. Avgöranden i mål om allmänt åtal är dock undantagna från kravet på prövningstillstånd när de överklagas av RÅ, JK och JO. Det kan vara lämpligt att blanketten för tingsrättens överklagandehänvisning i brottmål utformas med hänsyn tagen till detta. 50 kap. 4 § Varje överklagande i tvistemål blir enligt förslaget underkastat krav på prövningstillstånd. Fjärde punkten i första stycket justeras därför genom att orden "när sådant tillstånd krävs" tas bort. 50 kap. 7 § Paragrafen behandlar komplettering och avvisning av ofullständiga överklaganden av tingsrätts dom i tvistemål. Som närmare utvecklats i avsnitt 8.2 behöver någon komplettering av överklagandet normalt inte ske om klaganden inte angivit några omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas. Paragrafens första stycke har ändrats i enlighet härmed. Även om bestämmelsen inte upptar någon skyldighet att förelägga klaganden att komplettera överklagandet i de fall denne inte har åberopat några omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, kan det i vissa fall vara sakligt motiverat att ändå göra det. Om tingsrätten av förbiseende har underlåtit att i domen upplysa om att pröv- ningstillstånd krävs och det inte av överklagandet framgår att klaganden känner till detta krav bör, om det inte är uppenbart att prövningstillstånd skall med- delas, hovrätten upplysa klaganden om att prövningstillstånd krävs och om de förutsättningar som gäller för att sådant tillstånd skall meddelas samt förelägga klaganden att komplettera överklagandet med dispensskäl. Sådana förbiseenden av tingsrätten lär bli ovanliga, särskilt som det normalt används en färdig blankett eller annat formulär för överklagandehänvisning. Kom- pletteringsföreläggande bör även utfärdas om överklagandet innehåller argu- mentation i frågan om prövningstillstånd men denna är oklar och det inte kan uteslutas att prövningstillstånd kan komma att meddelas. 50 kap. 7 a § I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggningen av frågan om prövningstillstånd i hovrätt såvitt avser tvistemål. Enligt paragrafens första stycke skall hovrätten, om överklagandet inte avvisas enligt någon av de båda nästföregående paragraferna, besluta i frågan om prövningstillstånd. Det innebär att hovrätten först skall pröva om det finns något hinder enligt 6 § att ta upp överklagandet till prövning och om överklagandet är ofullständigt enligt 7 §. Om det behövs skall beslutet i tillståndsfrågan föregås av skriftväxling. Som närmare utvecklats i avsnitt 8.5 kan det t.ex. vara fallet om klaganden anfört nya omständigheter eller bevis eller i övrigt lämnat nya uppgifter. Även i vissa andra fall när det framstår som tveksamt om prövningstillstånd skall meddelas kan ett yttrande från motparten ge kompletterande upplysningar av värde för tillståndsprövningen. Vidare bör skriftväxling alltid ske om det är sannolikt att prövningstillstånd kommer att meddelas och att målet kan avgöras i sak i anslutning till tillståndsprövningen. När det gäller handläggningen i hovrätten av formellt bristfälliga överklaganden innebär den lagtekniska lösningen i paragrafen ingen ändring av gällande rätt. Första stycket ersätter 50 kap. 11 § som upphävs. I paragrafens andra stycke behandlas möjligheten att hålla sammanträde i samband med tillståndsprövningen i hovrätten. I enlighet med vad som sagts i avsnitt 8.5 får hovrätten besluta att hålla sammanträde om hovrätten finner särskilda skäl att höra någon part muntligen. Detta kan t.ex. vara fallet om en part utan ombud saknar förmåga att skriftligen presentera de omständigheter han eller hon vill åberopa till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas och det inte är uppenbart att skäl för sådant tillstånd saknas. Detsamma gäller om vissa sakomständigheter av betydelse för frågan om prövningstillstånd är mycket svårutredda på grundval av det skriftliga materialet. Om en part har begärt för- handling i hovrätten och där har rätt till sådan enligt Europakonventionen måste hovrätten också tillämpa andra stycket, om hovrätten har för avsikt att avslå begäran om prövningstillstånd. Denna fråga har också behandlats i avsnitt 7. Med undantag för sistnämnda situation bör möjligheten att hålla sammanträde utnyttjas restriktivt, såsom framgår av kravet på att det skall finnas särskilda skäl. Det blir anledning att tillämpa bestämmelsen främst när det är oklart om förutsättningar för ändringsdispens föreligger. Någon bevisupptagning skall inte kunna ske under sammanträdet. Om det under sammanträdet framstår som troligt att prövningstillstånd skall meddelas kan det vara lämpligt att sammanträdet också utnyttjas till att planera den fortsatta handläggningen av målet. Samtliga parter skall beredas tillfälle att närvara vid sammanträdet. De skall alltså kallas till sammanträdet. Enda påföljden för utevaro bör vara att frågan om prövningstillstånd avgörs ändå. Detta behöver inte uttryckligen framgå av lagtexten, men det kan lämpligen anges i kallelsen. Om det finns skäl att hålla sådant sammanträde som avses i andra stycket torde det många gånger vara rationellt att detta hålls per telefon. I tredje stycket har därför tagits in en hänvisning till bestämmelsen om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § RB. Om sammanträde hålls av konventionsskäl bör detta ske per telefon bara om parten har medgett det. 50 kap. 8 § Paragrafen behandlar i vilken utsträckning hovrätten är skyldig att föreläggga motparten att avge svarsskrivelse i tvistemål. Handläggning av frågan om prövningstillstånd har såvitt avser tvistemål i förslaget uteslutande reglerats i 50 kap. 7 a § RB. Första stycket har anpassats härtill. För att det skall bli aktuellt för hovrätten att tillämpa första stycket i förevarande paragraf måste alltså prövningstillstånd redan ha beviljats enligt 50 kap. 7 a §. Paragrafens nuvarande andra stycke, enligt vilket hovrätten utan att förelägga motparten att inkomma med svarsskrivelse får meddela dom i målet om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, har tagits bort. Överklaganden av detta slag kommer i ett system med generellt krav på prövningstillstånd i tvistemål att sållas bort vid tillståndsprövningen, varför behov saknas av den nuvarande regeln. Det kan dock vara så att det först senare under handläggningen visar sig att överklagandet är ogrundat. Det kan t.ex. vara fallet när klaganden har åberopat två alternativa grunder för sitt ändringsyrkande och återkallar den enda tjänliga grunden efter det att prövningstillstånd har meddelats. Det kan också annars undantagsvis finnas utrymme för att bedöma överklagandet som uppenbart ogrundat efter det att prövningstillstånd meddelats. Därför ändras inte bestämmelsen i 50 kap. 13 § RB om att hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat. 51 kap. 7 § Paragrafen innehåller regler om komplettering och avvisning av ofullständiga överklaganden av tingsrätts dom i brottmål. Ändringarna i första stycket överensstämmer helt med motsvarande ändringar i 50 kap. 7 § RB. 51 kap. 7 a § I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggning av frågan om pröv- ningstillstånd i hovrätt såvitt avser brottmål. Första stycket ersätter 51 kap. 11 § som upphävs. Lagrummet överensstämmer i huvudsak med 50 kap. 7 a § RB men gör undantag för de fall som enligt 49 kap. 12 § andra stycket inte är underkastade krav på prövningstillstånd. 51 kap. 8 § Paragrafen behandlar i vilken utsträckning hovrätten är skyldig att föreläggga motparten att avge svarsskrivelse i brottmål. Handläggning av frågan om prövningstillstånd har såvitt avser brottmål i förslaget uteslutande reglerats i 51 kap. 7 a § RB. Första stycket har anpassats härtill. För att det skall bli aktuellt för hovrätten att tillämpa första stycket i förevarande paragraf måste alltså antingen prövningstilllstånd redan ha beviljats enligt 51 kap. 7 a § eller också har prövningstillstånd inte behövts därför att överklagandet är undantaget från krav på prövningstillstånd enligt 49 kap. 12 § andra stycket. Från den i första stycket angivna regeln att överklagandet skall delges med motparten har i samma stycke intagits ett undantag som gör det möjligt för hovrätten att i de fall åklagaren är motpart översända överklagandet i lösbrev. I lagrådsremissen angavs som motiv för att efterge kravet på delgivning att åklagaren är tjänsteman vid en statlig myndighet med betryggande rutiner för sin posthantering. Lagrådet har påpekat att motsvarande undantagsregel inte har tagits med i remissens förslag beträffande 52 kap. 7 § och 56 kap. 7 §. Enligt Lagrådet gör sig dessutom de skäl som anförts för förslaget gällande även i fråga om andra statliga myndigheter som ofta för talan vid allmän domstol och delgivning bör vidare, enligt Lagrådets mening, när det är lämpligt kunna underlåtas även vid tingsrätt. Därför har Lagrådet föreslagit en generell regel med detta innehåll, att tas in i 33 kap. 2 § RB. Det system för delgivning vi har är lagtekniskt uppbyggt i princip så att delgivning skall ske om det är särskilt föreskrivet eller om det annars är särskilt påkallat. Regeringen anser att Lagrådets förslag om en generell möjlighet för allmänna domstolar att, när adressaten är en statlig myndighet, efter lämplighetsövervägande underlåta föreskriven delgivning är för långtgående. I stället bör de lagrum som Lagrådet pekat på kompletteras med motsvarande uttryckliga undantag från delgivningskravet som förevarande paragraf samt 55 kap. 8 § och 58 kap. 6 §. Regeringens förslag att i detta sammanhang särbehandla endast åklagare kan motiveras ytterligare av att åklagarna hanterar en överlägset stor mängd mål vid de allmänna domstolarna jämfört med andra myndigheter. Nuvarande andra stycket har utgått. Denna ändring överensstämmer helt med den i 50 kap. 8 § RB. 52 kap. 6 § Paragrafen behandlar komplettering och avvisning av ofullständiga överklaganden i s.k. Ö-mål, dvs. överklagande av tingsrätts processuella beslut och beslut i ärenden som handläggs enligt rättegångsbalken. Ändringarna överensstämmer helt med dem i 50 kap. 7 § och 51 kap. 7 § RB. Det bör uppmärksammas att lagen om domstolsärenden självständigt reglerar överklaganden i ärenden som handläggs enligt den lagen. 52 kap. 6 a § I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggning av frågan om pröv- ningstillstånd i hovrätt såvitt avser Ö-mål. Första stycket ersätter 52 kap. 10 § som upphävs. Paragrafen överensstämmer med 51 kap. 7 a § RB. 52 kap. 7 § Paragrafen behandlar i vilken utsträckning hovrätten är skyldig att förelägga motparten att avge svarsskrivelse i Ö-mål. Handläggningen av frågan om prövningstillstånd har såvitt avser Ö-mål i förslaget uteslutande reglerats i 52 kap. 6 a § RB. Första stycket har anpassats härtill. Stycket har också kompletterats efter påpekande av Lagrådet, jfr kommentaren till 51 kap. 8 §. 54 kap. Kapitlets rubrik har kompletterats så att den även anger att kapitlet handlar om prövningstillstånd. 55 kap. 7 § I paragrafen ges vissa regler om handläggningen av frågan om prövningstillstånd i Högsta domstolen såvitt avser tvistemål och brottmål. Såsom utvecklats i avsnitt 8.5 föreslås att det inte längre som huvudregel skall anges att skriftväxling med klagandens motpart skall ske innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Nu anges i stället att beslutet i prövningstillståndsfrågan skall föregås av skriftväxling om det behövs (jfr 50 kap. 7 a §, 51 kap. 7 a § och 52 kap. 6 a § RB). 55 kap. 8 § Paragrafen behandlar skriftväxling med klagandens motpart i tvistemål och brottmål. Ändringar har gjorts i första stycket som överensstämmer med 51 kap. 8 § RB. 55 kap. 15 § Paragrafen hänvisar till vissa bestämmelser om bl.a. förberedelse och huvud- förhandling i hovrätt, vilka skall tillämpas vid rättegången i Högsta domstolen. Hänvisningen i första stycket andra punkten till 51 kap. 8 § fjärde stycket RB har justerats till följd av ändringen av nämnda paragraf. 56 kap. 6 a § Paragrafen är ny. Den ersätter 56 kap. 10 § som upphävs. Dess lydelse överensstämmer helt med 55 kap. 7 § RB. 56 kap. 7 § Paragrafen behandlar Högsta domstolens skriftväxling med klagandens motpart i Ö- mål. Dess innehåll överensstämmer med 52 kap. 7 § RB. 58 kap. 6 § Paragrafen reglerar handläggningen av resningsärenden i hovrätt och Högsta domstolen. I första stycket har införts en ny andra mening som innebär att formell delgivning med åklagaren får underlåtas. Denna ändring överensstämmer med dem som gjorts i 51 kap. 8 § första stycket och 55 kap. 8 § första stycket RB. I andra stycket har hänvisningen till upphävda 52 kap. 10 § tagits bort. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1998. I fråga om domar och beslut som har meddelats dessförinnan gäller äldre bestämmelser. Det innebär, såsom utvecklats i avsnitt 13, att avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna överklagas och prövas enligt de gamla reglerna även om själva överklagandet görs efter utgången av år 1997. 14.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 37 kap. 8 § I paragrafen finns regler om överklagande av övervakningsnämnds beslut. Av andra stycket sista meningen i dess nuvarande lydelse framgår att bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut tillämpas i hovrätt. Som framgår av avsnitt 9 skall beslut fattade av annan myndighet än domstol inte vara underkastade krav på prövningstillstånd. För att de föreslagna reglerna om generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt inte skall omfatta övervakningsnämnds beslut har andra stycket kompletterats med ett undantag från detta krav. 14.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 18 kap. 16 a § Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt avser tingsrättens beslut i överklagade utsökningsmål. Bestämmelsen gäller också beslut i överklagade mål om dels avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, dels om betalningsföreläggande och handräckning genom hänvisning i 11 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter respektive 58 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Sådana överklaganden handläggs i tingsrätten enligt lagen om domstolsärenden. Som framgår av avsnitt 9 omfattas tingsrättens samtliga beslut i domstols- ärenden av kravet på prövningstillstånd. I avsnitt 14.16 föreslås därför att 39 § lagen om domstolsärenden ändras så att alla ärenden som överklagas till hovrätt underkastas krav på prövningstillstånd. Förevarande paragraf kan till följd härav upphävas. Övergångsbestämmelserna har formulerats på samma sätt som för ändringarna i rättegångsbalken (avsnitt 14.1). 14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 60 § I paragrafen finns regler om överklagande av beslut rörande arvsskatt och gåvoskatt fattade av tingsrätt respektive skattemyndighet. Hänvisningen i första stycket till lagen om domstolsärenden torde såvitt avser beslut av skattemyndighet inte omfatta de föreslagna generella reglerna om krav på prövningstillstånd, eftersom den lagen avser beslut av tingsrätt. Enligt 21 § rättegångsbalkens promulgationslag (RP) skall emellertid rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande hos hovrätt och Högsta domstolen och om rättegången där i mål som inletts i tingsrätt - om inte annat sägs - tillämpas i fråga om överklagande hos högre rätt av mål som tagits upp av någon annan världslig domstol eller myndighet och som enligt författning får överklagas hos hovrätt. Av 21 § RP följer att de föreslagna reglerna om generellt krav på pröv- ningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt även skulle komma att gälla nu berörda beslut av skattemyndighet. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 9 skall beslut fattade av annan myndighet än domstol inte vara underkastade krav på prövningstillstånd. Första stycket har därför kompletterats med ett undantag från kravet på prövningstillstånd såvitt avser skattemyndighetens beslut om gåvoskatt. Beslut i arvsskatteärenden, vilka enligt nuvarande ordning handläggs i tingsrätt, blir däremot underkastade krav på prövningstillstånd enligt huvudregeln. 14.5 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837) 9 kap. 67 § Paragrafen behandlar hovrättens sammansättning i patentmål. Såsom utvecklats i avsnitt 8.10 införs en regel som tar sikte på tillståndsprövningen och som ger möjlighet för hovrätten att vid denna engagera en tekniskt sakkunnig ledamot att tjänstgöra i stället för en av de lagfarna ledamöterna. Regeln har tagits in i ett nytt tredje stycke. 14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål 13 § Paragrafen behandlar hovrättens sammansättning i fastighetsmål. Såsom utvecklats i avsnitt 8.10 införs en regel som tar sikte på tillståndsprövningen och som ger möjlighet för hovrätten att vid tillståndsprövningen engagera en teknisk ledamot att tjänstgöra i stället för en av de lagfarna ledamöterna. En regel om detta har tagits in i ett nytt tredje stycke och har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 14.7 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 60 § I paragrafen finns regler om överklagande av Koncessionsnämndens beslut rörande miljöavgifter. Av andra stycket sista meningen i nuvarande lydelse framgår att bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut tillämpas i hovrätt. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 9 skall beslut fattade av annan myndighet än domstol inte vara underkastade krav på prövningstillstånd. För att de föreslagna reglerna om generellt krav på prövningstillstånd i hovrätten inte skall omfatta Koncessionsnämndens beslut i fråga om miljöavgift har andra stycket kompletterats med ett undantag från detta krav. 14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift 10 a § Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt avser tingsrättens beslut i felparkeringärenden. Såsom framgår av avsnitt 9 omfattas enligt förslaget tingsrättens samtliga beslut i domstolsärenden av kravet på prövningstillstånd. I avsnitt 14.16 föreslås därför att 39 § lagen om domstolsärenden ändras så att alla ärenden som överklagas till hovrätt underkastas krav på prövningstillstånd. Första och andra styckena i förevarande paragraf kan till följd härav upphävas. Övergångsbestämmelserna har formulerats på samma sätt som för ändringarna i rättegångsbalken (avsnitt 14.1). 14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd 21 § I paragrafen finns regler om överklagande av beslut av Statens va-nämnd. Paragrafen har kompletterats med en regel enligt vilken prövningstillstånd inte krävs för Statens va-nämnds avgöranden när de överklagas till hovrätten. Skälen är desamma som redovisats i avsnitt 14.7 för Koncessionsnämndens avgöranden. 14.10 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 13 kap. 11 § Paragrafen behandlar hovrättens sammansättning i vattenmål. Såsom utvecklats i avsnitt 8.10 införs en regel som tar sikte på tillståndsprövningen och som ger möjlighet för hovrätten att vid denna engagera ett vattenrättsråd att tjänstgöra i stället för en av de lagfarna ledamöterna. Regeln har tagits in i ett nytt tredje stycke. 21 kap. 4 § I paragrafen finns regler om vissa utslag som meddelas av kronofogdemyndigheten i mål om särskild handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Utslagen i fråga överklagas hos Vattenöverdomstolen. Paragrafen har kompletterats med en regel enligt vilken prövningstillstånd inte krävs för nämnda avgöranden. Skälen är desamma som redovisats i avsnitt 14.7 för Koncessionsnämndens avgöranden. 14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning 58 § Hänvisningen i förevarande paragraf till upphävda 18 kap. 16 a § utsökningsbalken har tagits bort. 14.12 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) 64 § I paragrafen finns regler om överklagande av vissa avgöranden av tingsrätt i mål eller ärenden enligt konkurrenslagen. Av paragrafens andra stycke framgår bl.a. att bestämmelserna i 49 kap. RB om överklagande av tingsrätts avgörande till hovrätt även tillämpas vid överklagande av tingsrätts dom eller beslut till Marknadsdomstolen. För att de föreslagna reglerna om generellt krav på prövningstillstånd inte skall omfatta tingsrättens domar eller beslut i mål eller ärenden enligt konkurrenslagen har paragrafen kompletterats med ett undantag från detta krav. Skälen har redovisats i avsnitt 9. Förevarande paragraf hänvisar också till 50 och 52 kap. RB och till 39 § första stycket lagen om domstolsärenden. Naturligen blir denna hänvisning till 50 kap. såvitt gäller dess 4 § punkt 4 om angivande av omständigheter till stöd för prövningstillstånd betydelselös, eftersom krav på prövningstillstånd inte skall gälla i Marknadsdomstolen. Såsom kommenterats ovan vid 50 kap. 8 § RB (avsnitt 14.1) har regeln där om att hovrätten får avgöra målet utan att kommunicera med motparten, om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, tagits bort. En regel med ett sådant innehåll kommer emellertid att vara av fortsatt betydelse för processen enligt konkurrenslagen i Marknadsdomstolen, eftersom det inte uppställs krav på prövningstillstånd där. Förevarande paragraf har därför kompletterats med en sådan regel. Motsvarande ändring föreslås i det följande för marknadsföringslagen, avsnitt 14.15. 14.13 Förslaget till lag ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 31 § Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt avser tingsrättens beslut i skuldsaneringsärenden. Som framgår av avsnitt 9 omfattas enligt förslaget tingsrättens samtliga beslut i domstolsärenden av kravet på prövningstillstånd. Regeringen föreslår därför i det följande att 39 § lagen om domstolsärenden ändras i enlighet därmed. Förevarande paragraf kan till följd härav upphävas. Övergångsbestämmelserna har formulerats på samma sätt som beträffande rättegångsbalken (avsnitt 14.1). 14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt 2§ Paragrafen gäller rättegången i Svea hovrätt när hyresnämndens beslut överklagas dit. Då skall 52 kap. RB tillämpas om inte annat följer av denna lag eller annan lag. Enligt 21 § RP skall rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande hos hovrätt och Högsta domstolen och om rättegången där i mål som inletts i tingsrätt - om inte annat sägs - tillämpas i fråga om överklagande hos högre rätt av mål som tagits upp av någon annan världslig domstol eller myndighet och som enligt författning får överklagas hos hovrätt. Härav följer att de före- slagna reglerna om generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt även skulle komma att gälla nu berörda beslut av hyresnämnd. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 9 skall emellertid beslut fattade av annan myndighet än domstol inte vara underkastade krav på prövningstillstånd. Paragrafen har därför kompletterats med en regel enligt vilken prövningstillstånd inte krävs för de aktuella avgörandena. 14.15 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) 51 § I paragrafen finns regler om överklagande av tingsrätts avgörande enligt denna lag och om rättegången i Marknadsdomstolen. Av paragrafen framgår bl.a. att bestämmelserna i 49 kap. RB om överklagande av tingsrätts avgörande till hovrätt även tillämpas vid överklagande av tingsrätts dom eller beslut till Marknadsdomstolen. För att de föreslagna reglerna om generellt krav på prövningstillstånd inte skall omfatta tingsrättens domar eller beslut i mål eller ärenden enligt marknadsföringslagen har paragrafen kompletterats med ett undantag från detta krav. Skälen har redovisats i avsnitt 9. Förevarande paragraf hänvisar också till 50 och 52 kap. RB och till 39 § första stycket lagen om domstolsärenden. Naturligen blir denna hänvisning till 50 kap. såvitt gäller dess 4 § punkt 4 om angivande av omständigheter till stöd för prövningstillstånd betydelselös, eftersom krav på prövningstillstånd inte skall gälla i Marknadsdomstolen. Såsom kommenterats ovan vid 50 kap. 8 § RB har regeln där om att hovrätten får avgöra målet utan att kommunicera med motparten, om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, tagits bort. En regel med ett sådant innehåll kommer emellertid att vara av fortsatt betydelse för processen enligt marknadsföringslagen i Marknadsdomstolen, eftersom det inte skall finnas krav på prövningstillstånd där. Förevarande paragraf har därför kompletterats med en sådan regel. Ändringen är lagtekniskt densamma som gjorts beträffande 64 § konkurrenslagen, avsnitt 14.12. 14.16 Förslaget till lag om ändring lagen (1996:242) om domstolsärenden 38 § Paragrafen reglerar vissa allmänna frågor om överklagande vilka inte regleras i 36 eller 37 §§. Paragrafens tredje stycke har anpassats till att det för domstolsärenden införs ett generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt genom att orden "Om prövningstillstånd krävs" har tagits bort. Genom hänvisningen i femte stycket gäller reglerna om komplettering och avvisning i 9 och 10 §§ även vid överklagande av domstols beslut. Som närmare utvecklas i avsnitt 8.2 behöver komplettering av överklagandet i regel inte ske om klaganden inte angivit några omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas. I vissa fall kan det dock vara sakligt motiverat att ändå göra det. Om tingsrätten av misstag inte i det överklagade avgörandet upplyst om att prövningstillstånd krävs och det inte av överklagandet framgår att klaganden känner till detta krav bör, om det inte ändå står klart att prövningstillstånd skall meddelas, hovrätten upplysa klaganden om att prövningstillstånd krävs och under vilka förutsättningar sådant tillstånd kan meddelas samt förelägga denne att komplettera överklagandet med dispensskäl. Kompletteringsföreläggande bör även utfärdas om överklagandet innehåller argumentation i frågan om prövningstillstånd men denna är oklar och det inte kan uteslutas att prövningstillstånd kommer att meddelas. Om hovrätten förelägger klaganden att komplettera överklagandet med skäl för prövningstillstånd och föreläggandet inte följs, bör avvisning enligt 10 § inte komma i fråga. 38 a § I paragrafen, som är ny, ges regler om handläggning av frågan om pröv- ningstillstånd. Enligt första stycket skall den högre rättens beslut i frågan om prövningstillstånd föregås av skriftväxling endast om det behövs. I andra stycket ges möjlighet till sammanträde i prövningstillståndsfrågan (jfr avsnitt 8.4). För ett sådant sammanträde gäller reglerna i 18-21 §§ i tillämpliga delar. 39 § Paragrafen behandlar omfattningen av kravet på prövningstillstånd såvitt avser tingsrättens beslut i domstolsärenden. Som framgår av avsnitt 9 omfattas tingsrättens samtliga beslut i domstolsärenden av kravet på prövningstillstånd. I andra stycket av paragrafen ges en hänvisning till reglerna om prövningstillstånd i 49 kap. 12-15 §§ RB. Övergångsbestämmelser Övergångsbestämmelserna har formulerats på samma sätt som för ändringarna i rättegångsbalken (avsnitt 14.1). Hovrättsprocessutredningens lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 50 kap. 11 §, 51 kap. 11 och 23 a §§ samt 52 kap. 10 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 54 kap. 17 § skall betecknas 54 kap. 8 a §, dels att 6 kap. 6 §, 16 kap. 3 §, 29 kap. 3 §, 49 kap. 12-15 §§, 50 kap. 4, 7 och 8 §§, 51 kap. 4, 7 och 8 §§, 52 kap. 3, 6 och 7 §§, 54 kap. 4, 9, 10 och 13- 15 §§, 55 kap. 3, 6-8 och 15 §§, 56 kap. 3, 6 och 7 §§, 58 kap. 6 § samt 59 kap. 3 § skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas nya bestämmelser 49 kap. 14 a §, 50 kap. 7 a §, 51 kap. 7 a §, 52 kap. 6 a §, 54 kap. 10 a § samt 56 kap. 6 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 6 § -------------------------------------------------------------------- I protokollet skall I protokollet skall berättelser som lämnas under berättelser som lämnas under förhör förhör i bevissyfte antecknas i i bevissyfte antecknas i den den omfattning berättelserna omfattning berättelserna kan kan antas vara av betydelse i antas vara av betydelse i målet. målet. Detsamma gäller vad rätten Detsamma gäller vad rätten iakttar vid syn på stället. iakttar vid syn på stället. Första stycket gäller inte be- rättelser av tilltalade i brottmål. Vid huvudförhandling i hovrätt Vid huvudförhandling i hovrätt behöver berättelser eller iakt- behöver berättelser eller iakt- tagelser enligt första stycket tagelser enligt första stycket antecknas endast om anteck- antecknas endast om anteck- ningen kan antas bli av bety- ningen kan antas bli av delse vid överklagande till betydelse vid fullföljd till Högsta domstolen. Vid huvud- högsta domstolen. Vid huvud- förhandling i Högsta domstolen förhandling i högsta domstolen behöver sådana anteckningar inte behöver sådana anteckningar inte göras. göras. 16 kap. 3 § -------------------------------------------------------------------- Vid omröstning skall den Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mening gälla, som omfattas av mer än hälften av rättens leda- mer än hälften av rättens leda- möter. Om någon mening har möter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, ordförandens röst är bland dem, skall dock den meningen gälla. skall dock den meningen gälla. Vid avgörande av en fråga om prövningstillstånd enligt 49 kap. 13 §, 54 kap. 10 a § eller 14 § första stycket andra meningen skall, om en av ledamöterna vill bevilja prövningstillstånd, hans mening gälla som domstolens be- slut. 29 kap. 3 §Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens. Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket. -------------------------------------------------------------------- Vid avgörande av en fråga om prövningstillstånd enligt 49 kap. 13 §, 54 kap. 10 a § eller 14 § första stycket andra meningen skall, om en av ledamöterna vill bevilja prövningstillstånd, hans mening gälla som domstolens beslut. 49 kap. 12 § -------------------------------------------------------------------- I tvistemål där förlikning om Prövningstillstånd krävs för att saken är tillåten krävs prövnings- hovrätten skall pröva tingsrättens tillstånd för att hovrätten skall dom eller slutliga beslut. pröva tingsrättens dom eller be- slut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket och i annat mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket uppenbart inte överstiger bas- beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser 1. ett avgörande i mål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning, 2. ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient, 3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller 4. ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas. 13 § I brottmål krävs prövningstill- stånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Om tingsrätten i en dom i brottmål även prövat enskilt an- språk mot den tilltalade, gäller i den delen bestämmelserna i 12 §. Krävs inte prövnings- tillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådant prövnings- tillstånd, och avser överkla- gandet frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen, behövs inte pröv- ningstillstånd för ett överkla- gande angående enskilt anspråk med anledning av gärningen. Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riksåklaga- ren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän. Krav på prövningstillstånd en- ligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas. -------------------------------------------------------------------- 14 § 13 § Prövningstillstånd får meddelas Prövningstillstånd får meddelas endast om endast om 1. det är av vikt för ledning 1. det finns anledning att av rättstillämpningen att över- betvivla riktigheten av det klagandet prövas av högre rätt, slut som tingsrätten kommit 2. anledning förekommer till till, ändring i det slut tingsrätten 2. det inte utan en prövning kommit till eller av målet är möjligt att bedöma 3. det annars finns riktigheten av det slut som synnerliga skäl att pröva tingsrätten kommit till, överklagandet. 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över- klagandet prövas av högre rätt eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. -------------------------------------------------------------------- 14 § Prövningstillstånd får begränsas till att gälla viss särskiljbar del av domen eller det slutliga beslutet. Ett prövningstillstånd som meddelas utan sådan begränsning som avses i första stycket gäller 1. domen eller det slutliga beslutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet, 2. överklagade beslut som tagits in i domen eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i tingsrätten, 3. överklagade beslut som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas. -------------------------------------------------------------------- 14 a § Avser överklagandet ett beslut av tingsrätten som inte är slutligt skall 12-14 §§ tillämpas. Detta gäller dock inte om hovrätten med anledning av talan mot tingsrättens dom eller slutliga beslut har meddelat prövningstillstånd som enligt 14 § andra stycket gäller även beslutet. 15 § -------------------------------------------------------------------- Krävs prövningstillstånd i hov- Om en dom eller ett beslut rätten, skall tingsrättens dom enligt 11 a § inte får överklagas eller beslut innehålla uppgift skall avgörandet innehålla upp- om detta och om innehållet i 14 gift om det. §. Får en dom eller ett beslut överklagas skall avgörandet inne- hålla uppgift om att prövnings- tillstånd krävs och om innehållet i 13 §. 50 kap. 4 §Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas, 2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas, 3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, -------------------------------------------------------------------- 4. de omständigheter som åbe- 4. de omständigheter som åbero- ropas till stöd för att pas till stöd för att prövnings- prövningstillstånd skall tillstånd skall meddelas och meddelas, när sådant tillstånd krävs, och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, skall klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att motparten skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. 7 § -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det föreskrifterna i 4 § första på annat sätt ofullständigt, stycket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om före- skriven överklagandeavgift inte har betalats. Följer klaganden inte före- Följer klaganden inte före- läggandet skall överklagandet läggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullstän- avvisas, om det är så ofullstän- digt att det inte utan digt att det inte utan väsentlig väsentlig olägenhet kan läggas olägenhet kan läggas till grund till grund för en rättegång i för en rättegång i hovrätten eller hovrätten. om underlåtenheten avser betal- ning av överklagandeavgiften. 7 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 7 § andra stycket skall hovrätten besluta om prövnings- tillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde på telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 8 § -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av andra Efter det att prövnings- stycket skall överklagandet tillstånd meddelats skall om delges motparten med före- skriftväxling inte ägt rum enligt läggande att svara skriftligen 7 a § överklagandet delges mot- inom en viss tid. parten med föreläggande att svara Om det är uppenbart att över- skriftligen inom en viss tid. klagandet är ogrundat, får hov- rätten genast meddela dom i målet. Har tingsrätten avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. 51 kap. 4 §Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas, 2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas, 3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, -------------------------------------------------------------------- 4. de omständigheter som åbe- 4. de omständigheter som åbero- ropas till stöd för att pröv- pas till stöd för att prövnings- ningstillstånd skall meddelas, tillstånd skall meddelas och när sådant tillstånd krävs, och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne eller en sakkunnig eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges. 7 § -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det föreskrifterna i 4 § första på annat sätt ofullständigt, stycket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. -------------------------------------------------------------------- 7 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 7 § andra stycket skall hovrätten besluta om prövnings- tillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde på telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 8 § -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av andra Efter det att prövnings- stycket skall överklagandet tillstånd meddelats skall om delges motparten med före- skriftväxling inte ägt rum enligt läggande att svara skriftligen 7 a § överklagandet delges mot- inom en viss tid. Uppgift om parten med föreläggande att svara målsägandes eller vittnens ålder, skriftligen inom en viss tid. I yrke och bostadsadress som mål om allmänt åtal får överkla- saknar betydelse för åtalet gandet dock översändas till åkla- skall inte framgå av de hand- garen utan delgivning. Uppgift lingar som delges den till- om målsägandes eller vittnens talade i mål om allmänt åtal. ålder, yrke och bostadsadress Om det är uppenbart att över- som saknar betydelse för åtalet klagandet är ogrundat, får hov- skall inte framgå av de hand- rätten genast meddela dom i lingar som delges den till- målet. talade i mål om allmänt åtal. Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om motparten inte hörts. Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. 52 kap.3 §Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. det beslut som överklagas, 2. den ändring i beslutet som yrkas, 3. grunderna för överklagandet, -------------------------------------------------------------------- 4. de omständigheter som åbe- 4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att pröv- ropas till stöd för att prövnings- ningstillstånd skall meddelas, tillstånd skall meddelas och när sådant tillstånd krävs, och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. 6 § -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § eller är det föreskrifterna i 3 § första på annat sätt ofullständigt, stycket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven överklagandeavgift inte har betalats. Följer klaganden inte före- Följer klaganden inte före- läggandet skall överklagandet läggandet skall överklagandet av- avvisas, om det är så ofullstän- visas, om det är så ofullständigt digt att det inte utan att det inte utan väsentlig väsentlig olägenhet kan läggas olägenhet kan läggas till grund till grund för en rättegång i för en rättegång i hovrätten eller hovrätten. om underlåtenheten avser betal- ning av överklagandeavgiften. 6 a § -------------------------------------------------------------------- Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § andra stycket skall hovrätten besluta om pröv- ningstillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde på telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 7 § -------------------------------------------------------------------- Om hovrätten finner att kla- Efter det att prövningstill- gandens motpart bör höras an- stånd meddelats skall, om gående överklagandet, skall över- hovrätten finner att klagandens klagandet delges honom med motpart bör höras angående föreläggande att svara överklagandet och skriftväxling skriftligen inom en viss tid. inte ägt rum enligt 6 a §, överklagandet delges honom med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. Det överklagade beslutet får inte utan att motparten har lämnats tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt. Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att beslutet får verkställas även om det inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. Hovrätten får också ändra tingsrättens beslut i fråga om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud utan att höra motparten. 54 kap. 4 § -------------------------------------------------------------------- Det som sägs i 49 kap. 4-6, 8 Det som sägs i 49 kap. 4-6 §§, och 11 §§ om överklagande av en 8 § första stycket och 11 § om tingsrätts beslut skall överklagande av en tingsrätts tillämpas vid överklagande av en beslut skall tillämpas vid över- hovrätts beslut, som inte är klagande av en hovrätts beslut, slutligt, i frågor som avses i som inte är slutligt, i frågor de nämnda paragraferna och som som avses i de nämnda uppkommit i hovrätten eller paragraferna och som uppkommit överklagats dit. i hovrätten eller överklagats dit. -------------------------------------------------------------------- 17 § 8 a § Ett beslut genom vilket hov- Ett beslut genom vilket hov- rätten avvisat en missnöjesan- rätten avvisat en missnöjesan- mälan, en ansökan om återvinning mälan, en ansökan om återvinning eller återupptagande eller ett eller återupptagande eller ett överklagande av hovrätts dom överklagande av hovrätts dom eller beslut får överklagas. Frå- eller beslut får överklagas. Frå- gan om en sådan anmälan eller gan om en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller ett ansökan gjorts eller ett överkla- överklagande skett inom rätt tid gande skett inom rätt tid får får annars inte prövas av Högsta annars inte prövas av Högsta dom- domstolen. stolen. 9 § -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs för att Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva Högsta domstolen skall pröva hov- hovrättens dom eller slutliga rättens dom eller slutliga be- beslut i mål eller ärende som slut. väckts vid tingsrätt. Detsamma gäller hovrättens slutliga beslut i ett ärende som har ett direkt samband med ett sådant mål eller ärende utom beslut som avses i 17 §. Första stycket gäller inte överklaganden av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän i mål där allmänt åtal förs. 10 § -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd får meddelas Om överklagandet avser hov- endast om rättens dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som inletts i tingsrätt eller hov- rättens slutliga beslut i ett ärende som har ett direkt sam- band med ett sådant mål eller ärende utom beslut som avses i 8 a § får prövningstillstånd med- delas endast om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller 2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål. -------------------------------------------------------------------- 10 a § Om överklagandet avser hov- rättens dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som inletts i hovrätt eller sådant beslut som avses i 8 a § skall 49 kap. 13 § tillämpas. 13 § -------------------------------------------------------------------- Vid avgörandet av om pröv- Vid avgörandet av om pröv- ningstillstånd skall meddelas ningstillstånd skall meddelas behöver hänsyn tas endast till enligt 10 § eller 14 § första sådana omständigheter som har stycket första meningen behöver åberopats av klaganden. hänsyn tas endast till sådana om- ständigheter som har åberopats av klaganden. 14 § -------------------------------------------------------------------- Avser överklagandet ett Avser överklagandet ett beslut beslut av hovrätten som inte är av hovrätten som inte är slutligt slutligt och som meddelats i och som meddelats i ett mål ett mål eller ärende som väckts eller ärende som inletts i vid tingsrätt skall 9-13 §§ tingsrätt skall 9, 10, 11 och tillämpas. Detta gäller dock 13 §§ tillämpas. Avser över- inte om Högsta domstolen med klagandet ett beslut av hov- anledning av talan mot rätten som inte är slutligt och hovrättens dom eller slutliga som meddelats i ett mål eller beslut har meddelat prövnings- ärende som inletts i hovrätt tillstånd som enligt 11 § tredje skall 49 kap. 13 § och 54 kap. 9 stycket gäller även beslutet. och 11 §§ tillämpas. Första stycket gäller dock inte om Högsta domstolen med anled- ning av talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut har med- delat prövningstillstånd som enligt 11 § tredje stycket gäller även beslutet. 15 §Om ett beslut av en hovrätt enligt 3 § andra stycket eller 6, 7 eller 8 § inte får överklagas, skall beslutet innehålla uppgift om det. -------------------------------------------------------------------- Krävs prövningstillstånd i Får en dom eller ett beslut Högsta domstolen, skall hovrät- överklagas skall avgörandet inne- tens dom eller beslut innehålla hålla uppgift om att prövnings- uppgift om detta och om inne- tillstånd krävs och om de grunder hållet i 10 §. på vilka sådant tillstånd kan med- delas. 55 kap. 3 §Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas, 2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas, 3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende hovrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, -------------------------------------------------------------------- 4. de omständigheter som 4. de omständigheter som åberopas till stöd för att pröv- åberopas till stöd för att pröv- ningstillstånd skall meddelas, ningstillstånd skall meddelas när sådant tillstånd krävs, och och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i Högsta domstolen inte lagts fram tidigare, skall klaganden i tvistemål förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Klaganden skall också ange om han vill att motparten eller i brottmål målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i Högsta domstolen. Är i brottmål den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges. 6 § -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § första föreskrifterna i 3 § första stycket 1-3 eller 5 eller stycket 1-3 eller 5 eller andra andra stycket eller är det på stycket eller är det på annat sätt annat sätt ofullständigt, skall ofullständigt, skall Högsta Högsta domstolen förelägga domstolen förelägga klaganden att klaganden att avhjälpa bristen. avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven överklagandeavgift inte har betalats. -------------------------------------------------------------------- Följer klaganden inte före- Följer klaganden inte föreläg- läggandet skall överklagandet gandet skall överklagandet avvi- avvisas, om det är så ofullstän- sas, om det är så ofullständigt digt att det inte utan att det inte utan väsentlig väsentlig olägenhet kan läggas olägenhet kan läggas till grund till grund för en rättegång i för en rättegång i Högsta domstolen Högsta domstolen. eller om underlåtenheten avser betalning av överklagandeavgif- ten. 7 § -------------------------------------------------------------------- Behövs prövningstillstånd, Om överklagandet inte avvisas skall Högsta domstolen besluta enligt 6 § andra stycket skall om sådant tillstånd skall med- Högsta domstolen besluta om pröv- delas. När det finns skäl för ningstillstånd skall meddelas. det, får frågan tas upp utan att Om det behövs skall beslutet skriftväxling har skett. föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs får Högsta domstolen besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde på telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 8 § -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av 7 §, Efter det att prövningstill- skall överklagandet delges mot- stånd meddelats skall om parten med föreläggande att skriftväxling inte ägt rum enligt svara skriftligen inom en viss 7 § överklagandet delges mot- tid. Uppgift om målsägandes parten med föreläggande att svara eller vittnens ålder, yrke och skriftligen inom en viss tid. I bostadsadress som saknar mål om allmänt åtal får betydelse för åtalet skall inte överklagandet dock översändas till framgå av de handlingar som åklagaren utan delgivning. delges den tilltalade i mål om Uppgift om målsägandes eller allmänt åtal. vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar be- tydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal. Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsta domstolen omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får Högsta domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får Högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts. 15 §Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas: 1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14- 22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena och -------------------------------------------------------------------- 2. i brottmål, 51 kap. 8 § 2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje och tredje stycket, 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§, fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§ samt 23 a, 24, 25 och 30 §§. samt 24, 25 och 30 §§. Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom. 56 kap. 3 §Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. det beslut som överklagas, 2. den ändring i beslutet som yrkas, 3. grunderna för överklagandet, -------------------------------------------------------------------- 4. de omständigheter som åbe- 4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att pröv- ropas till stöd för att prövnings- ningstillstånd skall meddelas, tillstånd skall meddelas och när sådant tillstånd krävs, och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. 6 § -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § första föreskrifterna i 3 § första stycket 1-3 eller 5 eller stycket 1-3 eller 5 eller andra andra stycket eller är det på stycket eller är det på annat sätt annat sätt ofullständigt, skall ofullständigt, skall Högsta Högsta domstolen förelägga domstolen förelägga klaganden att klaganden att avhjälpa bristen. avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven överklagandeavgift inte har betalats. Följer klaganden inte före- Följer klaganden inte före- läggandet skall överklagandet av- läggandet skall överklagandet visas, om det är så ofullständigt avvisas, om det är så ofullstän- att det inte utan väsentlig digt att det inte utan olägenhet kan läggas till grund väsentlig olägenhet kan läggas för en rättegång i Högsta domstolen till grund för en rättegång i eller om underlåtenheten avser Högsta domstolen. betalning av överklagandeavgif- ten. -------------------------------------------------------------------- 6 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § andra stycket skall Högsta domstolen besluta om pröv- ningstillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs får Högsta domstolen besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde på telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 7 § -------------------------------------------------------------------- Om Högsta domstolen finner Efter det att prövningstill- att klagandens motpart bör höras stånd meddelats skall, om Högsta angående överklagandet, skall domstolen finner att klagandens överklagandet delges honom med motpart bör höras angående över- föreläggande att svara skrift- klagandet och skriftväxling inte ligen inom en viss tid. ägt rum enligt 6 a §, överklagan- det delges honom med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. 58 kap. 6 § -------------------------------------------------------------------- Om resningsansökningen inte Om resningsansökningen inte avvisas, skall den tillsammans avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade handlingar med därvid fogade handlingar delges motparten. Denne skall delges motparten. Gäller ansök- samtidigt föreläggas att inkomma ningen resning i mål om allmänt med skriftlig förklaring. Om åtal får den dock översändas till ansökningen är ogrundad, får den åklagaren utan delgivning. Denne dock avslås omedelbart. skall samtidigt föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås omedelbart. -------------------------------------------------------------------- Om prövning av ansökningen Om prövning av ansökningen sker sker i hovrätt, tillämpas 52 i hovrätt, tillämpas 52 kap. 8, kap. 8-12 §§. Om ansökningen tas 9, 11 och 12 §§. Om ansökningen upp omedelbart av högsta tas upp omedelbart av Högsta domstolen, tillämpas 56 kap. 9, domstolen, tillämpas 56 kap. 8, 10 och 12 §§. 9 och 11 §§. Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum. 59 kap. 3 § -------------------------------------------------------------------- I fråga om klagan över dom- I fråga om klagan över domvilla villa och överklagande av hov- och överklagande av hovrätts rätts beslut i sådant ärende beslut i sådant ärende skall i skall i övrigt 52, 54 och 56 övrigt 52, 54 och 56 kap. tilläm- kap. tillämpas. I fråga om pas. Vid överklagande av hovrätts klagan som skall prövas beslut skall därvid tillämpas omedelbart av Högsta domstolen bestämmelserna om prövningstill- gäller dock inte bestämmelserna stånd i 54 kap. 10 § och 14 § om prövningstillstånd. första stycket första meningen. I fråga om klagan som skall prövas omedelbart av Högsta domstolen gäller dock inte bestämmelserna om prövningstillstånd. Rätten får besluta att domen tills vidare inte får verkställas. Undanröjs domen av annat skäl än att rätten varit obehörig eller annars inte bort ta upp målet till prövning, skall rätten samtidigt besluta att ny handläggning skall äga rum vid den rätt som meddelat domen. I fråga om ersättning för kostnad gäller bestämmelserna om rättegångskostnad. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett mål eller ärende inletts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. 2 Förslag till lag om ändring i jordabalken Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken att 12 kap. 71 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 kap. 71 § -------------------------------------------------------------------- Ett överklagande som avses i Ett överklagande som avses i 70 § tas upp av Svea hovrätt. 70 § prövas av Svea hovrätt. Pröv- Överklagandet skall ges in till ningstillstånd krävs inte för att hyresnämnden. hovrätten skall pröva hyresnämn- dens beslut. Överklagandet skall ges in till hyresnämnden. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 37 kap. 8 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 kap. 8 §Bestämmelserna i 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. -------------------------------------------------------------------- Den som har dömts till Den som har dömts till skyddstillsyn får hos hovrätten skyddstillsyn får hos hovrätten överklaga ett beslut av övervak- överklaga ett beslut av övervak- ningsnämnd i frågor som avses i ningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller 11 §. Skrivelsen skall eller 11 §. Skrivelsen skall ges ges in till övervakningsnämnden. in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då Klagotiden räknas från den dag då klaganden fick del av klaganden fick del av beslutet. beslutet. I hovrätten tillämpas I hovrätten tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts om överklagande av tingsrätts beslut. beslut. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva övervakningsnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken att 18 kap. 16 a § skall upphöra att gälla. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett mål eller ärende inletts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt att 60 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §2 -------------------------------------------------------------------- Beskattningsmyndighetens be- Beskattningsmyndighetens be- slut får överklagas till slut får överklagas till hovrätten hovrätten av en enskild part av en enskild part eller av den eller av den enligt 64 § 1 enligt 64 § 1 mom. förordnade mom. förordnade gransk- granskningsmyndigheten. Vid ningsmyndigheten. Vid över- överklagande gäller lagen (1995: klagande gäller lagen (1995: 000) om domstolsärenden. Pröv- 000) om domstolsärenden. ningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva ett beslut som rör beskattning av gåva. Om beskattningsmyndighetens beslut innefattar prövning av en fråga om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, får överklagande ske inom tre år från beslutets dag. När en skattskyldig vitsordat en anmärkning, som framställts av granskningsmyndigheten, skall det vid överklagandet anses som om beskattningsmyndigheten meddelat beslut om skattens fastställande när granskningsmyndigheten fått meddelande om vitsordandet. I sådant fall skall ett överklagande ges in till hovrätten. Har ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det, skall dock dennes överklagande ha kommit in till tingsrätten eller till hovrätten inom två månader från det att delgivning har skett av föreläggande som avses i 16 § lagen (1995: 000) om domstolsärenden. Prövningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av hovrätten. När ett beslut som avses i andra stycket överklagas skall hovrätten, om målet tas upp till prövning, alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra sig. Beslut av beskattningsmyndigheten i frågor som avses i 17 och 26 §§ får inte överklagas. Har någon förelagts att vid vite fullgöra en uppgift som anges i 26 §, får dock föreläggandet komma under prövning i samband med överklagande av beslut om vitets utdömande. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 2 Lydelse enligt lagrådsremiss En ny lag om domstolsärenden. 6 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387) att 60 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- I övrigt tillämpas vid över- I övrigt tillämpas vid över- klagande av ett beslut som klagande av ett beslut som innebär att saken avgörs innebär att saken avgörs bestämmelserna i rättegångsbalken bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts om överklagande av tingsrätts domar i tvistemål där förlikning domar i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten. Vid om saken inte är tillåten. Vid överklagande av annat beslut överklagande av annat beslut tillämpas bestämmelserna i tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut. av tingsrätts beslut. Prövnings- tillstånd krävs inte för att hov- rätten skall pröva koncessions- nämndens beslut. I fråga om rättegångskostnaderna tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om allmänt åtal. Beträffande Naturvårdsverket gäller i stället för bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder att 23 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 §Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., eller lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen (1991:614), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt. Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överklagas. Hyresnämndens beslut får överklagas hos Svea hovrätt, om nämnden 1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e §, eller avvisat ett överklagande, 2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock ej när ärendet kan återupptagas, 3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet, 4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet, 5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp. -------------------------------------------------------------------- Ett överklagande som avses i Ett överklagande som avses i tredje stycket skall ges in tredje stycket skall ges in till hyresnämnden inom tre till hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet veckor från den dag beslutet meddelades. meddelades. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyresnämndens beslut. I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister att 4 kap. 12 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 12 § -------------------------------------------------------------------- En tingsrätts dom eller En tingsrätts dom eller beslut beslut får överklagas hos får överklagas hos Arbetsdom- Arbetsdomstolen enligt stolen enligt bestämmelserna i bestämmelserna i 49 kap. 49 kap. rättegångsbalken. Över- rättegångsbalken. Överklagandet klagandet skall ske inom den skall ske inom den tid som tid som anges i 50 kap. 1 och anges i 50 kap. 1 och 2 §§ eller 2 §§ eller 52 kap. 1 § rättegångs- 52 kap. 1 § rättegångsbalken. balken. Prövningstillstånd krävs inte för att Arbetsdomstolen skall pröva tingsrättens avgöran- de. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen att 7 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § -------------------------------------------------------------------- Hyresnämndens beslut enligt Hyresnämndens beslut enligt denna lag överklagas hos Svea denna lag överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till klagandet skall ges in till hyresnämnden. I övrigt tillämpas hyresnämnden. Prövningstillstånd 23 § tredje stycket och 23 b § krävs inte för att hovrätten skall första stycket lagen (1973:188) pröva hyresnämndens beslut. I om arrendenämnder och hyresnämn- övrigt tillämpas 23 § tredje der. stycket och 23 b § första stycket lagen (1973:188) om arrende- nämnder och hyresnämnder. Nämndens beslut gäller, om inte hovrätten beslutar annat, även om det har överklagats. I den del beslutet avser förfluten tid gäller detta dock endast såvitt fråga är om överklagande av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten. Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i hovrätten i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet att 25 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § -------------------------------------------------------------------- Hyresnämndens beslut enligt Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos Svea Svea hovrätt inom tre veckor hovrätt inom tre veckor från den från den dag beslutet med- dag beslutet meddelades. Över- delades. Överklagandet skall klagandet skall ges in till ges in till hyresnämnden. hyresnämnden. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyresnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:206) om felparkeringsavgift att 10 a § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 a §1 -------------------------------------------------------------------- Hovrätten får inte pröva ett Hovrättens beslut får inte överklagande av ett beslut av överklagas av en enskild part. en tingsrätt, om inte hovrätten Hovrätten får dock tillåta att meddelat prövningstillstånd. beslutet överklagas, om det Prövningstillstånd behövs inte finns särskilda skäl för en om överklagandet avser beslut prövning om tillstånd skall ges som rör någon annan än en part, enligt 54 kap. 10 § första beslut i vilket tingsrätten stycket 1 rättegångsbalken. ogillat jäv mot en domare eller beslut genom vilket en anmälan av bestridande avvisas. Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett ärende inletts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. **FOOTNOTES** 1 Lydelse enligt lagrådsremiss En ny lag om domstolsärenden. 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:839) om statens va-nämnd att 20 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 § -------------------------------------------------------------------- Nämndens beslut överklagas hos Nämndens beslut överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas av Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol. som vattenöverdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva nämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 13 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792) Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsförvaltningslagen (1977: 792) att 34 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 § -------------------------------------------------------------------- Hyresnämndens beslut enligt Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos Svea Svea hovrätt inom tre veckor hovrätt inom tre veckor från den från den dag beslutet med- dag beslutet meddelades. Över- delades. Överklagandet skall klagandet skall ges in till ges in till hyresnämnden. hyresnämnden. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyresnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 14 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304) Härigenom föreskrivs i fråga om hyresförhandlingslagen (1978: 304) att 31 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 31 § -------------------------------------------------------------------- Hyresnämndens beslut enligt Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos Svea Svea hovrätt inom tre veckor hovrätt inom tre veckor från den från den dag beslutet med- dag beslutet meddelades. Över- delades. Överklagandet skall klagandet skall ges in till ges in till hyresnämnden. hyresnämnden. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyresnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 15 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt att 15 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 § -------------------------------------------------------------------- Hyresnämndens beslut enligt Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos Svea Svea hovrätt inom tre veckor hovrätt inom tre veckor från den från den dag beslutet med- dag beslutet meddelades. Över- delades. Överklagandet skall klagandet skall ges in till ges in till hyresnämnden. hyresnämnden. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyresnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 16 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen (1983:291) att 21 kap. 4 § skall ha följande lydelse -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 kap. 4 § -------------------------------------------------------------------- I fall som avses i 3 § får I fall som avses i 3 § får kronofogdemyndigheten meddela kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning. I fråga om särskild handräckning. I fråga om sådan handräckning finns be- sådan handräckning finns be- stämmelser i lagen (1990:746) stämmelser i lagen (1990:746) om om betalningsföreläggande och betalningsföreläggande och handräckning. Utslag i sådant mål handräckning. Utslag i sådant mål överklagas hos vattenöver- överklagas hos vattenöver- domstolen. domstolen. Prövningstillstånd krävs inte för att vattenöverdom- stolen skall pröva kronofogde- myndighetens utslag. Om allmänna intressen berörs, görs ansökan om handräckning av länsstyrelsen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 17 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen (1991:614) att 3 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § -------------------------------------------------------------------- Beslut av hyresnämnden i Beslut av hyresnämnden i frågor frågor angående inträde i för- angående inträde i föreningen eningen enligt 2 kap. 10 §, enligt 2 kap. 10 §, skyldighet skyldighet att upplåta att upplåta bostadsrätt enligt 4 bostadsrätt enligt 4 kap. 6 §, kap. 6 §, fastställande av fastställande av hyresvillkor hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, enligt 4 kap. 9 §, godkännande godkännande av stämmobeslut av stämmobeslut enligt 9 kap. enligt 9 kap. 16 § första stycket 16 § första stycket 1 eller 2 1 eller 2 eller utdömande av eller utdömande av vite enligt vite enligt 11 kap. 2 § får 11 kap. 2 § får överklagas hos överklagas hos Svea hovrätt inom Svea hovrätt inom tre veckor tre veckor från den dag beslutet från den dag beslutet meddelas. meddelas. Överklagandet skall Överklagandet skall ges in till ges in till hyresnämnden. Pröv- hyresnämnden. ningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyres- nämndens beslut. Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 18 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20) att 64 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 64 §1Om något annat inte följer av denna lag tillämpas, 1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten, och 2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 § första stycket 5 och 6, lagen (1995:000) om domstolsärenden. -------------------------------------------------------------------- Vad som sägs om hovrätten i Vad som sägs om hovrätten i 49, 49, 50 och 52 kap. rättegångs- 50 och 52 kap. rättegångsbalken balken samt 38 § första stycket samt 38 § första stycket lagen om ärendelagen skall i stället gälla domstolsärenden skall i stället Marknadsdomstolen. gälla Marknadsdomstolen. Prövningstillstånd krävs inte för att Marknadsdomstolen skall pröva tingsrättens avgörande. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Lydelse enligt lagrådsremiss Ny lag om domstolsärenden. 19 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334) att 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett ärende inletts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. 20 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:834) om upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531) Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1994:834) om upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Övergångsbestämmelser 1. Den upphävda lagen gäller fortfarande i ärenden som har väckts vid hyresnämnden under lagens giltighetstid, dock inte i ärenden enligt 2 a § första stycket. 2. Om ett upprustningsåläggande eller ett användningsförbud har meddelats enligt 2 § första stycket, gäller den upphävda lagen fortfarande i frågor som rör upprustningen och användningen av den lägenhet som avses med beslutet. Detsamma gäller om ett beslut har meddelats enligt 2 § andra stycket. Har åläggandet eller förbudet förfallit, gäller inte vad som nu sagts. 3. Beslut om förbud enligt 2 a § upphör att gälla samtidigt som den upphävda lagen. 4. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om en bygglovspliktig åtgärd för vilken en ansökan om bygglov enligt plan- och bygglagen (1987:10) har gjorts före lagens upphävande. -------------------------------------------------------------------- 5. Hyresnämndens beslut i 5. Hyresnämndens beslut i ärenden som avses i punkterna ärenden som avses i punkterna 1, 1, 2 och 4 får överklagas hos 2 och 4 får överklagas hos Svea Svea hovrätt inom tre veckor hovrätt inom tre veckor från den från den dag beslutet med- dag beslutet meddelades. Över- delades. Överklagandet skall klagandet skall ges in till ges in till hyresnämnden. hyresnämnden. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyresnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 21 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) Härigenom föreskrivs att 51 § marknadsföringslagen (1995:450) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 51 §1 -------------------------------------------------------------------- Vad som sägs i 49, 50 och 52 Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken och i 39 § kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1995:000) första stycket lagen (1995:000) om domstolsärenden om hovrätten om domstolsärenden om hovrätten skall i mål och ärenden enligt skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Mark- denna lag i stället gälla nadsdomstolen. Marknadsdomstolen. Prövnings- tillstånd krävs inte för att Mark- nadsdomstolen skall pröva tings- rättens avgörande. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Lydelse enligt lagrådsremiss Ny lag om domstolsärenden. 22 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om domstolsärenden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om domstolsärenden (1995:000) dels att 38, 39 och 40 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse 38 a § av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 §Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom tre veckor från dagen för beslutet 1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts, 2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller 3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att meddelas. I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- Om prövningstillstånd krävs, Klaganden skall ange de skall klaganden ange de omstän- omständigheter som åberopas till digheter som åberopas till stöd stöd för att prövningstillstånd för att sådant tillstånd skall skall meddelas. meddelas. Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för sent. Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva överklagandet. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 5 § andra och tredje styckena, 8 § första stycket samt 9 och 10 §§. -------------------------------------------------------------------- 38 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 10 §, skall den högre rätten besluta om prövningstill- stånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs får den högre rätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde på telefon i 42 kap. 10 § rätte- gångsbalken skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 39 §Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten. -------------------------------------------------------------------- I de fall det är särskilt före- I fråga om prövningstillstånd skrivet får hovrätten pröva ett skall 49 kap. 12-14 a §§ och 15 § överklagande endast om hovrätten andra stycket rättegångsbalken har meddelat prövningstillstånd. tillämpas. Prövningstillstånd får meddelas endast om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över- klagandet prövas av högre domstol, 2. anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket rätte- gångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står tingsrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens beslut. 40 §Hovrättens beslut överklagas till Högsta domstolen. -------------------------------------------------------------------- Högsta domstolen får pröva I fråga om prövningstillstånd överklagandet endast om Högsta skall 54 kap. 9, 10, 11 och domstolen har meddelat pröv- 13 §§, 14 § första stycket första ningstillstånd. Detta gäller meningen samt 15 § andra stycket dock inte vid överklagande av rättegångsbalken tillämpas. Avser ett beslut om avvisning av ett överklagandet ett beslut om av- överklagande av ett visning av ett överklagande av hovrättsbeslut. ett hovrättsbeslut skall i I fråga om prövningstillstånd stället 54 kap. 9 och 10 a §§, 11 § tillämpas bestämmelserna i 54 tredje stycket samt 15 § andra kap. rättegångsbalken. stycket rättegångsbalken tilläm- pas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Om ett ärende inletts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124) Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolens ledamöter, Svea hovrätt, Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland, Huddinge tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Lindesbergs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Gävle tingsrätt, Piteå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Justitiekanslern, Hyresnämnden i Stockholm, Hyresnämnden i Linköping, Domstolsverket, Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet, Notarienämnden, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Stockholm, Regionåklagarmyndigheten i Stockholm, Regionåklagarmyndigheten i Göteborg, Regionåklagarmyndigheten i Umeå, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län, Skattemyndigheten i Malmöhus län, Arbetsdomstolen, Kammarkollegiet, Marknadsdomstolen, Konsument- verket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens va-nämnd, Övervakningsnämnden i Malmö, Övervakningsnämnden i Örebro, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Stockholms Handelskammare, Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna, Sveriges Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen. Hovrätten över Skåne och Blekinge och Hovrätten för Västra Sverige har bifogat yttranden av respektive hovrätts yngreförening. Riksåklagaren har bifogat yttranden av åklagarmyndigheterna i Göteborg och Malmö samt av regionåklagarmyndigheterna i Karlstad, Gävle och Luleå. Regionåklagarmyndigheten i Umeå har bifogat yttranden av åklagarmyndigheterna i Lycksele, Skellefteå och Umeå. Riksskatteverket har bifogat yttranden av kronofogdemyndigheterna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län. Centralorganisationen SACO/SR har hänvisat till ett bifogat yttrande av JUSEK. Byggentreprenörerna har hänvisat till Sveriges Industriförbunds yttrande. Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 49 kap. 13 §, 50 kap. 11 §, 51 kap. 11 §, 52 kap. 10 § samt 56 kap. 10 § skall upphöra att gälla, dels att 49 kap. 14 § skall betecknas 49 kap. 13 §, dels att 1 kap. 3 b §, 6 kap. 6 §, 16 kap. 3 §, 29 kap. 3 §, 49 kap. 12 §, den nya 13 § och 15 §, 50 kap. 4, 7 och 8 §§, 51 kap. 7 och 8 §§, 52 kap. 6 och 7 §§, 55 kap. 7, 8 och 15 §§, 56 kap. 7 §, 58 kap. 6 § samt rubrikerna till 49 och 54 kap. skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas nya bestämmelser, 49 kap. 14 och 14 a §§, 50 kap. 7 a §, 51 kap. 7 a §, 52 kap. 6 a § och 56 kap. 6 a §, av följande lydelse. ------------------------------------------------------------------------------------ Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 b §1 Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätten dock bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän. Inträffar förfall för någon av nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten dock domför med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som avses i andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän. Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot. -------------------------------------------------------------------- Om det föreligger särskilda Om det finns skäl för det, får skäl med hänsyn till målets antalet lagfarna domare utökas omfattning eller med en utöver vad som följer av svårighetsgrad, får antalet första stycket första eller andra lagfarna domare utökas med en meningen. Detsamma gäller i fråga utöver vad som följer av första om antalet nämndemän. stycket första eller andra meningen. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. 6 kap. 6 §2I protokollet skall berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte antecknas i den omfattning berättelserna kan antas vara av betydelse i målet. Detsamma gäller vad rätten iakttar vid syn på stället. -------------------------------------------------------------------- Första stycket gäller inte be- rättelser av tilltalade i brottmål. Vid huvudförhandling i hovrätt Vid huvudförhandling i hovrätt behöver berättelser eller iakt- behöver berättelser eller iakt- tagelser enligt första stycket tagelser enligt första stycket antecknas endast om anteck- antecknas endast om anteck- ningen kan antas bli av ningen kan antas bli av betydelse vid överklagande till betydelse vid fullföljd till Högsta domstolen. Vid högsta domstolen. Vid huvud- huvudförhandling i Högsta förhandling i högsta domstolen domstolen behöver sådana behöver sådana anteckningar inte anteckningar inte göras. göras. 16 kap. 3 §3 -------------------------------------------------------------------- Vid omröstning skall den Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mening gälla, som omfattas av mer än hälften av rättens leda- mer än hälften av rättens leda- möter. Om någon mening har möter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, ordförandens röst är bland dem, skall dock den meningen gälla. skall dock den meningen gälla. Vid avgörande av en fråga om prövningstillstånd enligt 49 kap. 13 § skall, om en av ledamöterna vill meddela prövningstillstånd, hans mening gälla. 29 kap. 3 §4Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens. Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket. -------------------------------------------------------------------- Vid avgörande av en fråga om prövningstillstånd enligt 49 kap. 13 § skall, om en av ledamöterna vill meddela prövningstillstånd, hans mening gälla. 49 kap. -------------------------------------------------------------------- Om rätten att överklaga tings- Om rätten att överklaga tingsrätts rätts domar och beslut domar och beslut och om prövningstillstånd 12 §5 -------------------------------------------------------------------- I tvistemål där förlikning om Prövningstillstånd krävs för att saken är tillåten krävs prövnings- hovrätten skall pröva tingsrättens tillstånd för att hovrätten skall dom eller slutliga beslut. pröva tingsrättens dom eller be- Första stycket gäller inte om slut i mål som handlagts av en avgörandet överklagas av Riks- lagfaren domare enligt 1 kap. åklagaren, Justitiekanslern 3 d § första stycket och i annat eller någon av Riksdagens mål där det värde som sägs i 1 ombudsmän i mål om allmänt åtal. kap. 3 d § tredje stycket uppenbart inte överstiger bas- beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser 1. ett avgörande i mål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning, 2. ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient, 3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller 4. ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas. 13 §6 -------------------------------------------------------------------- I brottmål krävs prövningstill- stånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Om tingsrätten i en dom i brottmål även prövat enskilt an- språk mot den tilltalade, gäller i den delen bestämmelserna i 12 §. Krävs inte prövnings- tillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådant prövnings- tillstånd, och avser överklagan- det frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gär- ningen, behövs inte prövnings- tillstånd för ett överklagande angående enskilt anspråk med anledning av gärningen. Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riksåklaga- ren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän. Krav på prövningstillstånd en- ligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas. 14 §7 13 § -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd får meddelas Prövningstillstånd får meddelas endast om endast om 1. det är av vikt för ledning 1. det finns anledning att av rättstillämpningen att över- betvivla riktigheten av det klagandet prövas av högre rätt, slut som tingsrätten kommit 2. anledning förekommer till till, ändring i det slut tingsrätten 2. det inte utan en prövning kommit till eller av målet går att bedöma 3. det annars finns riktigheten av det slut som synnerliga skäl att pröva tingsrätten kommit till, överklagandet. 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över- klagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. -------------------------------------------------------------------- 14 § Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss del av domen eller det slutliga be- slutet vars utgång inte kan påverka andra delar av det överklagade avgörandet. Ett prövningstillstånd som meddelas utan sådan begränsning som avses i första stycket gäller 1. domen eller det slutliga beslutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet, 2. överklagade beslut som tagits in i domen eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller inter- venient i tingsrätten, 3. överklagade beslut som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas. I den utsträckning prövnings- tillstånd inte meddelas skall tingsrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens beslut. 14 a § Avser överklagandet ett beslut av tingsrätten som inte är slutligt skall 12-14 §§ tillämpas. Detta gäller dock inte om hovrätten med anledning av överklagande av tingsrättens dom eller slutliga beslut har meddelat prövningstillstånd som enligt 14 § andra stycket gäller även beslutet. 15 § -------------------------------------------------------------------- Krävs prövningstillstånd i hov- Tingsrättens dom eller beslut rätten, skall tingsrättens dom skall innehålla uppgift om eller beslut innehålla uppgift kravet på prövningstillstånd i om detta och om innehållet i 14 hovrätten och om innehållet i 13 §. §. 50 kap. 4 §8Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas, 2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas, 3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, -------------------------------------------------------------------- 4. de omständigheter som åbe- 4. de omständigheter som åbero- ropas till stöd för att pas till stöd för att prövnings- prövningstillstånd skall tillstånd skall meddelas, och meddelas, när sådant tillstånd krävs, och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, skall klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att motparten skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. 7§9 -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det föreskrifterna i 4 § första på annat sätt ofullständigt, stycket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. -------------------------------------------------------------------- 7 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § eller 7 § andra stycket skall hovrätten besluta om prövningstillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd av- görs, får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 8 §10 -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av andra Om skriftväxling inte har stycket skall överklagandet skett enligt 7 a §, skall över- delges motparten med före- klagandet delges motparten med läggande att svara skriftligen föreläggande att svara inom en viss tid. skriftligen inom en viss tid. Om det är uppenbart att över- klagandet är ogrundat, får hov- rätten genast meddela dom i målet. Har tingsrätten avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. 51 kap. 7 §11 -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 4 § eller är det föreskrifterna i 4 § första på annat sätt ofullständigt, stycket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. -------------------------------------------------------------------- 7 a § Om överklagandet inte avvisas enligt 6 § eller 7 § andra stycket skall hovrätten, utom i fall som avses i 49 kap. 12 § andra stycket, besluta om prövningstillstånd skall med- delas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd avgörs får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. -------------------------------------------------------------------- 8 §12 -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av andra Om skriftväxling inte har stycket skall överklagandet skett enligt 7 a §, skall över- delges motparten med klagandet delges motparten med föreläggande att svara föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. skriftligen inom en viss tid. I Uppgift om målsägandes eller mål om allmänt åtal får överkla- vittnens ålder, yrke och bo- gandet dock översändas till åkla- stadsadress som saknar garen utan delgivning. Uppgift betydelse för åtalet skall inte om målsägandes eller vittnens framgå av de handlingar som ålder, yrke och bostadsadress delges den tilltalade i mål om som saknar betydelse för åtalet allmänt åtal. skall inte framgå av de hand- Om det är uppenbart att över- lingar som delges den klagandet är ogrundat, får hov- tilltalade i mål om allmänt åtal. rätten genast meddela dom i målet. Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om motparten inte hörts. Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. 52 kap.6 §13 -------------------------------------------------------------------- Uppfyller överklagandet inte Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 § eller är det föreskrifterna i 3 § första styc- på annat sätt ofullständigt, ket 1-3 eller 5 eller andra skall hovrätten förelägga stycket eller är det på annat sätt klaganden att avhjälpa bristen. ofullständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Följer klaganden inte föreläggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten. 6 a § -------------------------------------------------------------------- Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller 6 § andra stycket skall hovrätten, utom i fall som avses i 49 kap. 12 § andra stycket, besluta om pröv- ningstillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd av- görs, får hovrätten besluta att hålla sammanträde. Till ett sådant sammanträde skall parterna kallas. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt andra stycket. 7 §14 -------------------------------------------------------------------- Om hovrätten finner att kla- Om hovrätten finner att kla- gandens motpart bör höras an- gandens motpart bör höras angående gående överklagandet, skall över- överklagandet och skriftväxling klagandet delges honom med inte har skett enligt 6 a §, föreläggande att svara skall överklagandet delges mot- skriftligen inom en viss tid. parten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. Det överklagade beslutet får inte utan att motparten har lämnats tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt. Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att beslutet får verkställas även om det inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. Hovrätten får också ändra tingsrättens beslut i fråga om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud utan att höra motparten. 54 kap. -------------------------------------------------------------------- Om rätten att överklaga hovrätts Om rätten att överklaga hovrätts domar och beslut domar och beslut och om prövningstillstånd 55 kap. 7 §15 -------------------------------------------------------------------- Behövs prövningstillstånd, Krävs prövningstillstånd, skall skall Högsta domstolen besluta Högsta domstolen besluta om om sådant tillstånd skall med- sådant tillstånd skall meddelas. delas. När det finns skäl för Om det behövs skall beslutet det, får frågan tas upp utan att föregås av skriftväxling. skriftväxling har skett. 8 §16 -------------------------------------------------------------------- Om inte annat följer av 7 §, Om skriftväxling inte har skall överklagandet delges mot- skett enligt 7 §, skall överkla- parten med föreläggande att gandet delges motparten med svara skriftligen inom en viss föreläggande att svara tid. Uppgift om målsägandes skriftligen inom en viss tid. I eller vittnens ålder, yrke och mål om allmänt åtal får bostadsadress som saknar överklagandet dock översändas till betydelse för åtalet skall inte åklagaren utan delgivning. framgå av de handlingar som Uppgift om målsägandes eller delges den tilltalade i mål om vittnens ålder, yrke och allmänt åtal. bostadsadress som saknar be- tydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal. Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26-28 kap. eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsta domstolen omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får Högsta domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får Högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts. 15 §17Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas: 1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14- 22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena och -------------------------------------------------------------------- 2. i brottmål, 51 kap. 8 § 2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje och tredje stycket, 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§, fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§ samt 23 a, 24, 25 och 30 §§. samt 23 a, 24, 25 och 30 §§. Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom. 56 kap. 6 a § -------------------------------------------------------------------- Krävs prövningstillstånd, skall Högsta domstolen besluta om sådant tillstånd skall meddelas. Om det behövs skall beslutet föregås av skriftväxling. 7 §18 -------------------------------------------------------------------- Om Högsta domstolen finner Om Högsta domstolen finner att att klagandens motpart bör höras klagandens motpart bör höras angående överklagandet, skall angående överklagandet och överklagandet delges honom med skriftväxling inte har skett föreläggande att svara enligt 6 a §, skall överklagandet skriftligen inom en viss tid. delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. 58 kap. 6 §19 -------------------------------------------------------------------- Om resningsansökningen inte Om resningsansökningen inte avvisas, skall den tillsammans avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade handlingar med därvid fogade handlingar delges motparten. Denne skall delges motparten. Gäller ansök- samtidigt föreläggas att inkomma ningen resning i mål om allmänt med skriftlig förklaring. Om åtal får den dock översändas till ansökningen är ogrundad, får den åklagaren utan delgivning. dock avslås omedelbart. Motparten skall samtidigt före- läggas att inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås omedelbart. -------------------------------------------------------------------- Om prövning av ansökningen Om prövning av ansökningen sker sker i hovrätt tillämpas 52 kap. i hovrätt, tillämpas 52 kap. 8, 8-12 §§. Om ansökningen tas upp 9, 11 och 12 §§. Om ansökningen omedelbart av Högsta domstolen, tas upp omedelbart av Högsta tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§. domstolen, tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§. Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1989:656. 2 Senaste lydelse 1987:747. 3 Senaste lydelse 1993:514. 4 Senaste lydelse 1988:1369. 5 Senaste lydelse 1994:1034. 6 Senaste lydelse 1994:1034. 7 Senaste lydelse 1994:1034. 8 Senaste lydelse 1994:1034. 9 Senaste lydelse 1994:1034. 10 Senaste lydelse 1994:1034. 11 Senaste lydelse 1994:1034. 12 Senaste lydelse 1994:1034. 13 Senaste lydelse 1994:1034. 14 Senaste lydelse 1994:1034. 15 Senaste lydelse 1994:1034. 16 Senaste lydelse 1994:1034. 17 Senaste lydelse 1994:1034. 18 Senaste lydelse 1994:1034. 19 Senaste lydelse 1996:157. 2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs att 37 kap. 8 § brottsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 kap. 8 §1Bestämmelserna i 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. -------------------------------------------------------------------- Den som har dömts till Den som har dömts till skyddstillsyn får hos hovrätten skyddstillsyn får hos hovrätten överklaga ett beslut av övervak- överklaga ett beslut av övervak- ningsnämnd i frågor som avses i ningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller 11 §. Skrivelsen skall eller 11 §. Skrivelsen skall ges ges in till övervakningsnämnden. in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då Klagotiden räknas från den dag då klaganden fick del av klaganden fick del av beslutet. beslutet. I hovrätten tillämpas I hovrätten tillämpas bestämmel- bestämmelserna i rättegångsbalken serna i rättegångsbalken om över- om överklagande av tingsrätts klagande av tingsrätts beslut. beslut. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva övervak- ningsnämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1037. 3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 a § utsökningsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 60 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §1 -------------------------------------------------------------------- Beskattningsmyndighetens be- Beskattningsmyndighetens be- slut får överklagas till slut får överklagas till hovrätten hovrätten av en enskild part av en enskild part eller av den eller av den enligt 64 § 1 enligt 64 § 1 mom. förordnade mom. förordnade gransk- granskningsmyndigheten. Vid ningsmyndigheten. Vid över- överklagande gäller lagen klagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. (1996:242) om domstolsärenden. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva skattemyndighetens beslut om gåvoskatt. Om beskattningsmyndighetens beslut innefattar prövning av en fråga om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, får överklagande ske inom tre år från beslutets dag. När en skattskyldig vitsordat en anmärkning, som framställts av granskningsmyndigheten, skall det vid överklagandet anses som om beskattningsmyndigheten meddelat beslut om skattens fastställande när granskningsmyndigheten fått meddelande om vitsordandet. I sådant fall skall ett överklagande ges in till hovrätten. Har ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det, skall dock dennes överklagande ha kommit in till beskattningsmyndigheten eller till hovrätten inom två månader från det att delgivning som avses i 15 § lagen (1996:242) om domstolsärenden har skett. Pröv- ningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av hovrätten. När ett beslut som avses i andra stycket överklagas skall hovrätten, om målet tas upp till prövning, alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra sig. Beslut av beskattningsmyndigheten i frågor som avses i 17 och 26 §§ får inte överklagas. Har någon förelagts att vid vite fullgöra en uppgift som anges i 26 §, får dock föreläggandet komma under prövning i samband med överklagande av beslut om vitets utdömande. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:253. 5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 67 § patentlagen (1967:837) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 67 §1 Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot deltagit, domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöter uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter. -------------------------------------------------------------------- Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter. En tekniskt sakkunnig ledamot får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöter- na. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1986:233. 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §1 I annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket skall en teknisk ledamot ingå i hovrätten, såvida inte hovrätten finner att medverkan av en sådan ledamot uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl föreligger, kan efter hovrättens bestämmande två tekniska ledamöter ingå i hovrätten. I mål som avses i 3 § andra stycket får efter hovrättens bestämmande en teknisk ledamot ingå i rätten, om målets beskaffenhet eller något annat särskilt skäl föranleder det. -------------------------------------------------------------------- Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1990:1130. 7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) Härigenom föreskrivs att 60 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §1Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- I övrigt tillämpas vid över- I övrigt tillämpas vid över- klagande av ett beslut som klagande av ett beslut som innebär att saken avgörs innebär att saken avgörs bestämmelserna i rättegångsbalken bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts om överklagande av tingsrätts domar i tvistemål där förlikning domar i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten. Vid om saken inte är tillåten. Vid överklagande av annat beslut överklagande av annat beslut tillämpas bestämmelserna i tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut. av tingsrätts beslut. Pröv- ningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva Kon- cessionsnämndens beslut. I fråga om rättegångskostnaderna tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om allmänt åtal. Beträffande Naturvårdsverket gäller i stället för bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1040. 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 a §1 -------------------------------------------------------------------- Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tingsrätt, om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd. Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser beslut som rör någon annan än en part, beslut i vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare eller beslut genom vilket en anmälan av bestridande avvisas. Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:257. 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 §1Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- I övrigt tillämpas vid överkla- I övrigt tillämpas vid överkla- gande av ett beslut genom gande av ett beslut genom vilket saken avgörs, om inte vilket saken avgörs, om inte annat följer av 22 §, annat följer av 22 §, bestämmelserna i rättegångsbalken bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts om överklagande av tingsrätts domar i tvistemål. Vid domar i tvistemål. Vid överklagande av annat beslut överklagande av annat beslut tillämpas bestämmelserna i tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut. av tingsrätts beslut. Pröv- ningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva nämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1044. 10 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) Härigenom föreskrivs att 13 kap. 11 § och 21 kap. 4 § vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 11 § För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som vattenöverdomstol skall det, förutom lagfarna ledamöter, finnas vattenrättsråd. Dessa skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Tjänst som vattenrättsråd tillsätts av regeringen. Vattenöverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre skall vara lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta. -------------------------------------------------------------------- Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall Vatten- överdomstolen bestå av tre lagfarna domare. Ett vatten- rättsråd får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna. 21 kap. 4 §1 -------------------------------------------------------------------- I fall som avses i 3 § får I fall som avses i 3 § får kronofogdemyndigheten meddela kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning. I fråga om särskild handräckning. I fråga om sådan handräckning finns be- sådan handräckning finns be- stämmelser i lagen (1990:746) stämmelser i lagen (1990:746) om om betalningsföreläggande och betalningsföreläggande och handräckning. Utslag i sådant mål handräckning. Utslag i sådant mål överklagas hos vattenöver- överklagas hos Vattenöver- domstolen. domstolen. Prövningstillstånd krävs inte för att Vattenöverdom- stolen skall pröva kronofogde- myndighetens utslag. Om allmänna intressen berörs, görs ansökan om handräckning av länsstyrelsen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:869. 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs att 58 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 58 §1 -------------------------------------------------------------------- Vid överklagande av krono- Vid överklagande av krono- fogdemyndighetens utslag och fogdemyndighetens utslag och beslut samt vid handläggningen beslut samt vid handläggningen i i domstol tillämpas 18 kap. 1, domstol tillämpas 18 kap. 1 och 8-11 och 16 a §§ utsöknings- 8-11 §§ utsökningsbalken. balken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1993:520. 12 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Härigenom föreskrivs att 64 § konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 64 §1Om något annat inte följer av denna lag tillämpas, 1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten, och 2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 § första stycket 5 och 6, lagen (1996:242) om domstolsärenden. -------------------------------------------------------------------- Vad som sägs om hovrätten i Vad som sägs om hovrätten i 49, 49, 50 och 52 kap. rättegångs- 50 och 52 kap. rättegångsbalken balken samt 39 § första stycket samt 39 § första stycket lagen om lagen om domstolsärenden skall domstolsärenden skall i stället i stället gälla Marknadsdom- gälla Marknadsdomstolen. stolen. Prövningstillstånd krävs inte för att Marknadsdomstolen skall pröva tingsrättens avgörande. Om det är uppenbart att ett överklagande är ogrundat, får Marknadsdomstolen meddela dom i målet utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:266. 13 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) Härigenom föreskrivs att 31 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § -------------------------------------------------------------------- I fråga om en sådan rättegång I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap. skall hovrätten tillämpa 52 kap. rättegångsbalken, om inte annat rättegångsbalken, om inte annat följer av denna eller annan följer av denna eller annan lag. lag. Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva hyres- nämndens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 15 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) Härigenom föreskrivs att 51 § marknadsföringslagen (1995:450) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 51 § -------------------------------------------------------------------- Vad som sägs i 49, 50 och 52 Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken och i 39 § kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1996:242) första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden om hovrätten om domstolsärenden om hovrätten skall i mål och ärenden enligt skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Mark- denna lag i stället gälla nadsdomstolen. Marknadsdomstolen. Prövnings- tillstånd krävs inte för att Mark- nadsdomstolen skall pröva tings- rättens avgörande. Om det är uppenbart att ett överklagande är ogrundat, får Marknadsdomstolen meddela dom i målet utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om domstolsärenden (1996:242) dels att 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 38 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 §Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom tre veckor från dagen för beslutet 1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts, 2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller 3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att meddelas. I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. -------------------------------------------------------------------- Om prövningstillstånd krävs, Klaganden skall ange de skall klaganden ange de omstän- omständigheter som åberopas till digheter som åberopas till stöd stöd för att prövningstillstånd för att sådant tillstånd skall skall meddelas. meddelas. Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för sent. Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva överklagandet. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 §, 8 § första stycket samt 9 och 10 §§. -------------------------------------------------------------------- 38 a § Om det behövs skall den högre rättens beslut i frågan om prövningstillstånd föregås av skriftväxling. Om det finns särskilda skäl att höra en part muntligen innan frågan om prövningstillstånd av- görs, får hovrätten besluta att hålla sammanträde. 39 §Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten. -------------------------------------------------------------------- I de fall det är särskilt före- I fråga om prövningstillstånd skrivet får hovrätten pröva ett tillämpas 49 kap. 12-15 §§ rätte- överklagande endast om hovrätten gångsbalken. har meddelat prövningstillstånd. Prövningstillstånd får meddelas endast om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över- klagandet prövas av högre domstol, 2. anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket rätte- gångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står tingsrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens beslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-01-28 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist. Enligt en lagrådsremiss den 19 december 1996 (Justitedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.fl. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Göran Anér. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: I lagrådsremissen föreslås på grundval av hovrättsprocessutredningens betänkande SOU 1995:124 och remissbehandlingen av detta den principiellt och praktiskt viktiga förändringen att krav på prövningstillstånd allmänt skall gälla, när en tingsrätts avgörande i ett mål eller ärende överklagas till hovrätt. Undantag från kravet föreslås enbart för de speciella fall då Riksåklagaren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän överklagar ett tingsrättsavgörande i brottmål. Reformförslaget utgör ett led i det sedan ett antal år tillbaka pågående arbetet på att göra domstolsväsendet mer ändamålsenligt än hittills, bl.a. genom att renodla domstolarnas arbetsuppgifter och skapa en mer effektiv funktionsfördelning mellan domstolsinstanserna så att tyngdpunkten i rättskipningen klarare förläggs till första instans. Närmare bestämt anges det nu presenterade förslaget gå ut på att anpassa hovrättsprocessen så att förfarandet bättre än för närvarande svarar mot hovrättens uppgifter i instansordningen. Förslaget ger, som framgår inte minst av synpunkter och diskussion i åtskilliga remissyttranden, anledning att överväga om rättssäkerhetsaspekterna tillgodoses i tillräcklig mån i ett system med ett generellt krav på prövningstillstånd i andra instans för tvistemål, brottmål och domstolsärenden. Av lagrådsremissen framgår att förslaget till nya förfaranderegler har utarbetats i medvetande om de rättssäkerhetsproblem som kan vara förknippade med ett kraftigt utvidgat prövningstillståndssystem i hovrätt. Bedömningen i remissen är att det med förhållandevis generösa regler om förutsättningarna för att bevilja prövningstillstånd och med nya regler om muntlig förhandling inför avgörandet av prövningstillståndsfrågan bör vara möjligt att minimera - men inte helt utesluta - risken att felaktiga tingsrättsavgöranden inte fångas upp och överprövas fullt ut utan i stället blir bestående. Lagrådet kan instämma i detta. Det bör samtidigt framhållas att inte ens en - med förslagets terminologi - förfinad lagreglering av kriterierna för prövningstillstånd gärna kan göras särdeles detaljerad. Avgörandena i prövningstillståndsfrågor kommer därmed att bygga på hur kriterierna tolkas och tillämpas i det särskilda fallet. Regleringen får dock inte utformas så att den onödigtvis lämnar öppet för domstolens fria val huruvida tillstånd skall meddelas eller inte. Att det i en del fall kommer att finnas utrymme för skilda uppfattningar när mer allmänt formulerade prövningstillståndsregler skall omsättas i praktisk tillämpning måste godtas och det låter sig också säga att remissförslaget har beaktat förhållandet genom de regler som upptagits om hovrättens sammansättning och om omröstning vid beslut i fråga om prövningstillstånd. Det sagda innebär att det är förenat med svårigheter att på förhand med större mått av säkerhet bedöma hur systemet med generellt prövningstillstånd kommer att utfalla. Avgörande för resultatet blir således till stor del hur hovrätterna kommer att hantera regleringen. Detta bör dock inte ses som något avgörande argument emot reformen från rättssäkerhetssynpunkt. Först om hovrätternas beslutsfattande skulle i någon utsträckning komma att röna inflytande av sådana omständigheter som hög måltillströmning, stora målbalanser eller ledamöternas arbetsbörda synes anledning finnas till oro. Särskilt som remissförslaget klart och tydligt bygger på en ordning med generös dispensgivning bör farhågor inte behöva hysas om en tillämpning som styrs av sådana ovidkommande hänsyn. Den här antydda problemställningen bör emellertid inte lämnas obeaktad när resurs- och organisationsfrågorna konkret skall lösas för hovrätternas del framöver. Om utvecklingen så småningom skulle leda till att den andel av de till hovrätten överklagade målen i vilken prövningstillstånd vägras mycket påtagligt överstiger vad som förefaller ha beräknats i remissen, kan det finnas skäl att överväga särskilda åtgärder bl.a. av hänsyn till intresset att allmänhetens förtroende för rättskipningen vidmakthålls. De överväganden i remissen som leder fram till det föreslagna generella kravet på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt utgår från hovrättens huvuduppgifter att, efter en kontroll av den materiella riktigheten av ett tingsrättsavgörande, rätta eventuella felaktigheter i detta avgörande samt att kontrollera handläggningen och ha ett ansvar för rättsbildningen. Den överprövning som sker i hovrätten låter sig emellertid inte alltid utan vidare inordnas i sådana kategorier. Så t.ex. ärhuvudfrågan i många mål beroende av en skälighetsprövning av sådant slag att det är svårt att beteckna en viss bedömning som den enda riktiga. En stor grupp av mål som ofta har denna karaktär utgörs av sådana brottmål där överklagandet avser tingsrättens straffmätning. I många av de fall då hovrätten väljer ett lägre straff än tingsrätten skulle det vara främmande för tanken att beteckna tingsrättens avgörande som felaktigt eller materiellt oriktigt. Detta hindrar inte att det kan ses som ett värdefullt inslag i rättskipningen att den tilltalade i varje fall vid längre frihetsstraff alltid har rätt att få sin sak fullständigt prövad i två instanser och att därvid vara personligen närvarande. Vid remissbehandlingen har tanken väckts att, även i ett system med utvidgat krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt, en fullständig prövning i händelse av överklagande likväl skulle vara obligatorisk i vissa slags mål, t.ex. mål där längre frihetsstraff döms ut. I remissen avvisas denna tanke huvudsakligen med det argumentet att man med en sådan ordning skulle utgå från att ett system med prövningstillstånd leder till ett mindre rättssäkert resultat och att vissa typer av mål därmed skulle få en mindre rättssäker behandling än andra. Det kan ifrågasättas om detta argument är övertygande. Både i vår rättegångsordning och i utländska rättssystem finns åtskilliga domförhets- och handläggningsregler som innebär att proceduren kan gestalta sig på olika sätt beroende på tvisteföremålets värde eller brottets svårhet. Sådana regler vilar i allmänhet på tanken att proceduren bör anpassas till hur betydelsefull den fråga är som har gjorts till föremål för prövning. En motsvarande ordning på förevarande område skulle därför inte ha tett sig systemfrämmande. En viss möjlighet till kontroll av hovrätternas tillämpning av en ordning med generellt krav på prövningstillstånd erbjuder sig genom att ett beslut av hovrätt att ej meddela prövningstillstånd avses kunna överklagas till Högsta domstolen. Hur de för Högsta domstolen gällande dispensreglerna skall tillämpas i dessa fall kan emellertid vara föremål för viss tvekan med hänsyn till att ett överklagande inte kommer att avse målet i sak utan endast beslutet att inte meddela prövningstillstånd (jfr Lagrådets yttrande i prop. 1973:87 s. 234). De tillämpningssvårigheter som härvid uppkommer har belysts i den rättsvetenskapliga litteraturen (se Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 169 f), där det har antagits att Högsta domstolen i frågor rörande prejudikatdispens i hovrätt anser skäl till ändring vara dispensgrund. Detta torde överensstämma med nuvarande praxis. Hur dispensreglerna för Högsta domstolen bör tillämpas i andra fall då hovrätten ej funnit skäl att meddela prövningstillstånd - t.ex. då rättegångsfel har förekommit i tingsrätten - kan vara mera osäkert. Som framgår av Högsta domstolens ledamöters remissyttrande har hithörande frågor visserligen kunnat hanteras inom ramen för nuvarande ordning, men mot bakgrund av att fall av nu avsett slag med den föreslagna ordningen kommer att bli långt vanligare än hittills skulle det ha varit värdefullt om frågan hade belysts i remissen. Det kan finnas skäl att i lämpligt sammanhang göra en översyn av den nu aktuella problematiken både för Högsta domstolens och för Regeringsrättens del. Remissförslaget ger vidare anledning för Lagrådet att något beröra frågan huruvida reformens syfte - att anpassa processreglerna till hovrätternas uppgifter och därmed åstadkomma bättre resursutnyttjande - kan väntas bli tillgodosett med den utformning som förslaget fått. Härvid är först att märka att den begränsade utvärdering av 1993 års prövningstillståndsreform som kunnat göras i detta lagstiftningsärende inte har gett något säkert underlag eller ens någon egentlig vägledning för bedömning av effekterna av ett generellt system. Inte heller synes remissbehandlingen av hovrättsprocessutredningens betänkande ge stöd för annan slutsats om gällande ordning än att erfarenheterna allmänt sett synes vara goda. Verkan av en övergång till ett kraftigt utvidgat prövningstillståndssystem har bedömts ganska olika av remissinstanserna och även de närmast berörda domstolarna har gett uttryck för delvis skiftande uppfattningar i frågan. Någon utvärdering av det successivt utbyggda prövningstillståndsförfarandet i kammarrätt synes inte ha gjorts, men en sådan skulle troligen inte heller kunna vara till större ledning med hänsyn till den grundläggande skillnad som finns mellan kammarrätternas i princip skriftliga processordning och hovrättsprocessen. Mot den angivna bakgrunden kan det enligt Lagrådets mening vara svårt att känna sig övertygad om i vilken utsträckning reformen får till effekt att hovrätternas arbetsbörda avlastas. Kombinationen av generösa dispenskriterier, tredomarmedverkan i samtliga prövningstillståndsfrågor och svårigheten att förutse hur systemet närmare kommer att tillämpas gör att viss tvekan inställer sig till hur verksam reformen blir som instrument för sådan koncentration av arbetet till prövningsvärda mål och sådan effektivisering som eftersträvas. Denna osäkerhet får naturligtvis inte leda till jämkningar i föreslagna regler som tillkommit av rättssäkerhetsskäl. En fullständig bedömning av förslagets ändamålsenlighet underlättas inte, som Lagrådet ser det, av att remissen är inriktad i stort sett enbart på hovrättens prövningstillståndssystem, samtidigt som en omfattande utredningsverksamhet pågår avseende såväl rättegångsbalkens regler om främst tingsrättsförfarandet som den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Eftersom en så genomgripande förändring av hovrättsprocessen som den föreslagna fokuserar intresset i hög grad också på tingsrätternas förutsättningar att träffa riktiga avgöranden och att motivera dem väl - med förslaget åsyftas ju inte minst att ytterligare förskjuta tyngdpunkten i dömandet till första instans - skulle det enligt Lagrådets mening ha varit en klar fördel om prövningstillståndsproceduren hade kunnat ses i belysning av ett utarbetat förslag beträffande tillämnade förändringar för tingsrätternas del. Det kan också hävdas att de ytterligare förslag till förändringar beträffande hovrättsprocessen som utredningsbetänkandet innehåller men som inte tagits upp i lagrådsremissen borde kunna vara av visst intresse vid ställningstagande till den närmare utformningen av systemet med prövningstillstånd. Även om det sålunda finns omständigheter som talar emot att nu ta ställning till en så omfattande reform som den föreslagna har Lagrådet i princip ingen erinran mot det föreslagna systemet med ett generellt krav på prövningstillstånd i hovrättsprocessen. På de i remissen angivna skälen kan det antas att den föreslagna ordningen är förenlig med de internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till, och den kommer inte heller i konflikt med några svenska grundlagsbestämmelser. Lagrådet vill emellertid understryka vikten av att de närmare reglerna i ett sådant system utformas på det sätt som är bäst förenligt med rättssäkerhetens krav. Som framhålls i remissen måste en viktig del i systemet vara att ytterligare garantier skapas för att prövningstillstånd inte vägras i de fall då tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Det är därför av största vikt att förutsättningarna för prövningstillstånd preciseras så att de främjar en enhetlig tillämpning med beaktande av dessa grundläggande krav. Lagrådet återkommer till denna fråga under 49 kap. 13 § rättegångsbalken. Det kan förutsättas att vissa konsekvensändringar till den föreslagna reformen kommer att behandlas under den fortsatta beredningen av hovrättsprocessutredningens betänkande. Ett spörsmål som utredningen inte haft att gå in på är om ändrade regler för prövningstillstånd i hovrätt bör leda till anpassning av reglerna för dispensprövning i kammarrätt. Som framgår av förarbetena till sistnämnda reglering (prop. 1993/94:133) har denna utformats efter direkt mönster av gällande regler för prövningstillstånd i hovrätt. Med hänsyn till att nuvarande lydelse av bestämmelsen om ändringsdispens som hovrättsprocessutredningen påpekat svarar mindre väl mot den innebörd bestämmelsen bedömdes ha enligt förarbetena till 1993 års hovrättsprocessreform synes det Lagrådet påkallat att överväganden sker om behovet av ändring också för kammarrättsförfarandets del. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 2 kap. 4 a § Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse får, utöver vad som följer av 4 § i fråga om hovrätts sammansättning, särskilda ledamöter ingå i hovrätten, nämligen den som förordnats som ekonomisk expert liksom den som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol. Paragrafen föreslås inte ändrad i remissen. I avsnitt 8.10 har som skäl härtill uttalats att regeringen inte bedömer att det finns tillräckligt stort behov att öppna möjlighet för deltagande vid tillståndsprövning av sådana särskilda ledamöter som det här är fråga om. Som paragrafen har avfattats måste den emellertid anses ge möjlighet för hovrätten att förstärka sammansättningen även vid tillståndsprövningen. Anses den möjligheten böra stängas kan i ett nytt andra stycke av paragrafen anges att första stycket inte gäller behandling av frågor om prövningstillstånd. Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte en möjlighet att förstärka hovrättens sammansättning i nu aktuella fall lämpligen bör finnas kvar, låt vara att den säkerligen endast sällan torde komma att utnyttjas. Godtas denna bedömning, behöver paragrafen inte ändras. 49 kap. 13 § Som Lagrådet inledningsvis har anfört är utformningen av förutsättningarna för prövningstillstånd av största vikt för att ett system med generellt krav på prövningstillstånd i hovrättsprocessen skall vara godtagbart. Dispensgrunderna bör vara enkla och tydliga och ge klart besked att prövningstillstånd får vägras endast om hovrätten har gjort en prövning av hur tingsrätten har handlagt och bedömt målet utan att hovrätten har funnit något som ger anledning att betvivla utgångens riktighet och det inte heller finns andra skäl för en prövning i hovrätten (jfr avsnitt 5). Så som paragrafen inleds - prövningstillstånd „får„ meddelas - ger den emellertid intrycket att hovrätten inte alltid behöver meddela prövningstillstånd, när någon av dispensgrunderna föreligger. Formuleringen kan också - genom ordet „endast„ - sägas uppmana till en restriktiv tillämpning. Lagtexten kan därmed leda till en tillämpning som strider mot den i lagrådsremissen uttryckta uppfattningen att beviskravet för att en prövning av saken i hovrätten skulle leda till ändring av tingsrättens avgörande bör vara lågt (avsnitt 8.1). Ordalydelsen i paragrafens inledning överensstämmer visserligen med inledningen till nuvarande 49 kap. 14 §. Att regler om när prövningstillstånd skall meddelas har en sådan fakultativ innebörd kan vara motiverat, när kravet på prövningstillstånd är begränsat till sådana mål som för närvarande anges i 49 kap. 12 och 13 §§. Saken ter sig emellertid annorlunda i ett system med generellt krav på prövningstillstånd. I rättssäkerhetens intresse bör det inte stå hovrätten fritt att underlåta att meddela prövningstillstånd, när någon av dispensgrunderna föreligger. Lagrådet vill i detta sammanhang påpeka att, när krav på prövningstillstånd infördes i kammarrättsprocessen, det i 34 a § förvaltningsprocesslagen angavs att „prövningstillstånd meddelas„ när någon av dispensgrunderna föreligger. Kravet på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt är visserligen inte generellt men likväl betydligt mer omfattande än för närvarande vid överklagande till hovrätt. Enligt Lagrådets mening skulle det vara en klar fördel om konstruktionen var densamma i kammarrättsprocessen och i den reformerade hovrättsprocessen. Att det föreligger en diskrepans mellan 54 kap. 10 § för Högsta domstolens del („prövningstillstånd får meddelas endast om„) och 36 § förvaltningsprocesslagen för Regeringsrättens del („prövningstillstånd meddelas„) innebär ingen större olägenhet, eftersom ändringsdispens inte kan ges i de högsta instanserna. Vad härefter gäller dispensgrunderna innefattar dessa enligt förslaget liksom för närvarande ändringsdispens, prejudikatdispens och extraordinär dispens. Härtill kommer enligt förslaget en ny grund, s.k. granskningsdispens. Ändringsdispens i den föreslagna lydelsen och granskningsdispens är avsedda att ge uttryck för lagrådsremissens grundtanke att prövningstillstånd inte skall vägras i de fall där tingsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Lagrådet instämmer i att formuleringarna av dessa dispensgrunder på ett avsevärt mycket bättre sätt svarar mot denna grundtanke än ändringsdispensgrunden i nuvarande 49 kap. 14 §. Lagrådet är emellertid inte helt övertygat om att förslagen kommer att främja en enhetlig tillämpning av institutet prövningstillstånd i hovrätterna och begränsa riskerna för en mer restriktiv tillämpning än vad som är avsett. Enligt Lagrådets mening är det att föredra om ändringsdispensgrunden ges den innebörden att prövningstillstånd skall meddelas, när hovrätten inte på den föreliggande utredningen, eventuellt kompletterad med muntlig förhandling, finner att tingsrättens avgörande skall fastställas. Med en sådan lösning skulle det inte heller finnas något behov av granskningsdispens. På grund av det anförda förordar Lagrådet att paragrafen får följande lydelse: „Prövningstillstånd meddelas, om det inte måste antas att det slut som tingsrätten har kommit till skulle bli fastställt vid en prövning i hovrätten. Även i annat fall meddelas prövningstillstånd, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.„ 51 kap. 8 § I paragrafen föreslås en ny andra mening, enligt vilken ett överklagande får översändas till åklagaren utan delgivning. Som motiv för förslaget har åberopats att åklagaren är tjänsteman vid en statlig myndighet med betryggande rutiner för sin posthantering. En motsvarande föreskrift föreslås i 55 kap. 8 § och 58 kap. 6 § medan frågan i remissen synes ha uteglömts beträffande 52 kap. 7 § och 56 kap. 7 §. Det skäl som har anförts för förslaget gör sig gällande även i fråga om andra statliga myndigheter som ofta för talan vid allmän domstol än åklagarmyndigheter, t.ex. kronofogdemyndigheter och Riksskatteverket, och delgivning med sådana myndigheter bör när detta är lämpligt kunna underlåtas inte bara i hovrätt och hos Högsta domstolen utan även vid tingsrätt. Detta talar för att en mera generell regel skulle vara av värde. Därmed kan också fem särskilda bestämmelser i överklagandekapitlen undvaras. En sådan generell regel skulle lämpligen kunna införas som en ny tredje mening i 33 kap. 2 § första stycket och förslagsvis kunna få följande lydelse: „Är det särskilt föreskrivet att delgivning skall ske får likväl, om den till vilken en handling skall översändas är statlig myndighet, handlingen översändas utan delgivning, om detta är lämpligt.„ 55 kap. 8 § Godtas Lagrådets vid 51 kap. 8 § framlagda förslag till komplettering av 33 kap. 2 §, kan den nya andra mening som föreslås i förevarande paragrafs första stycke undvaras. 58 kap. 6 § Godtas Lagrådets vid 51 kap. 8 § framlagda förslag till komplettering av 33 kap. 2 §, kan den nya andra mening som föreslås i förevarande paragrafs första stycke undvaras. Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål 13 § I denna paragraf i dess nuvarande lydelse ges i första och andra styckena särskilda regler om hovrätts sammansättning i fastighetsmål som är avsedda att komplettera de allmänna bestämmelserna i 2 kap. 4 § rättegångsbalken. De särskilda sammansättningsreglerna gör inte något undantag för behandling av frågor om prövningstillstånd (jfr vad Lagrådet ovan uttalat vid 2 kap. 4 a § rättegångsbalken). I remissen föreslås emellertid i ett nytt tredje stycke en särskild sammansättningsregel för behandlingen av sådana frågor, varvid tanken uppenbarligen är att första och andra styckena inte skall tillämpas. För tydlighetens skull bör detta klart anges i det nya stycket. Detta bör därför få en avfattning som motsvarar det föreslagna nya tredje stycket i 9 kap. 67 § patentlagen (1967:837). Stycket bör således få följande lydelse: „Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter. En teknisk ledamot får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna.„ Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997 Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten.