Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:130 Registrering av fartyg Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 6 mars 1997 Lena Hjelm-Wallén Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen behandlas förhållandet mellan etableringsrätten inom Europeiska unionen (EU) och de nationella svenska reglerna om registrering av fartyg. Utgångspunkten för analysen bildas av den s.k. Factortame II-domen som meddelades år 1991. Där slog EG-domstolen fast att en rätt till etablering inom fiskenäring och sjöfart inte kan särskiljas från möjligheten att registrera fartyg. Medlemsstaternas bestämmelser om registrering får därför inte leda till att någon blir diskriminerad på grund av sin nationalitet, och domstolen underkände brittiska föreskrifter som för en registrering direkt eller indirekt krävde att fartygets ägare eller redare var medborgare i Storbritannien. Även ett krav på bosättning och hemvist i Storbritannien ansågs oförenligt med etableringsrätten. I propositionen dras den slutsatsen att de nationella svenska reglerna om registrering av fartyg inte är förenliga med gemenskapsrätten. Kopplingen till fartygets nationalitet och därmed indirekt till ägarnas medborgarskap eller den juridiska personens svenska anknytning strider mot Romfördragets regler om etableringsrätt, sådana reglerna har uttolkats i Factortame II-domen. I belysning av EG-domstolens praxis bedöms också den nuvarande möjligheten att hos Sjöfartsverket utverka ett särskilt beslut om svensk nationalitet som otillräcklig. En lagändring är alltså nödvändig för att svenska regler skall motsvara gemenskapens regler. Ändringarna måste ta sikte på hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eftersom EES-avtalet omfattar Romfördragets bestämmelser om etableringsrätt. Fartygsregistreringen berörs också av Romfördragets och EES-avtalets regler om arbetskraftens fria rörlighet. Enligt gemenskapsrätten har varje medborgare i en medlemsstat rätt att bege sig till en annan medlemsstat för att arbeta där som löntagare eller egenföretagare. Det finns också en rätt att bo kvar i det landet därefter. I en dom meddelad år 1996 har EG-domstolen förklarat att tillgång till fritidsaktiviteter i värdlandet utgör en följd av den fria rörligheten. Det får därför inte förekomma någon diskriminering på grund av nationalitet när det gäller fritidsfartyg. Propositionen innehåller därför förslag till en anpassning av de nationella svenska reglerna till gemenskapsrätten också när det gäller fartyg som inte används inom ramen för en ekonomisk verksamhet. Omvänt föreslås att "svenska" fartyg som används inom ramen för en ekonomisk verksamhet som har etablerats i ett annat EES-land inte skall anses som svenska, om de är registrerade i det andra landet. Det föreslås vidare att motsvarande skall gälla beträffande "svenska" fritidsfartyg. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 5 2 Lagtext.................................................... 6 2.1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).. 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m... 13 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom............................ 16 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)...................... 18 3 Ärendet och dess beredning................................. 19 4 Svensk lagstiftning om fartygs nationalitet,registrering och flagg 21 4.1 Fartygs nationalitet................................ 21 4.2 Registrering av fartyg.............................. 23 4.3 Fartygs flagg....................................... 25 5 Något om sambandet mellan fartygs nationalitet, registrering och flagga .................................... 26 6 Romfördragets regler om fri rörlighet förpersoner.......... 27 6.1 Etableringsrätten................................... 27 6.2 Arbetskraftens fria rörlighet....................... 29 7 Avgöranden av EG-domstolen................................. 30 7.1 Factortame II-domen................................. 30 7.2 Målet EG-kommissionen mot Frankrike................. 34 7.3 Ytterligare om EG-domstolens praxis................. 35 8 Behöver svensk lagstiftning ändras?........................ 36 9 Hur bör reglerna om fartyg ändras? ....................... 42 10 Partrederier............................................... 50 11 Följdändringar............................................. 51 12 Kostnader ............................................... 52 13 Författningskommentarer.................................... 53 13.1 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) 53 13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m... 65 13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom................. 68 13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).................... 69 Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian (1996:60)............. 70 Bilaga 2 Promemorians lagförslag............................. 72 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna.................. 83 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag......................... 84 Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................. 98 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997.....100 Rättsdatablad....................................................101 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i sjölagen (1994:1009), 2. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., 3. lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom, och 4. lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009) dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2, 4, 6, 7 och 25 §§ samt 5 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i 1 kap. skall föras in två nya paragrafer, 1 a och 1 b §§, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § -------------------------------------------------------------------- Ett fartyg anses som svenskt Ett fartyg skall anses som och är berättigat att föra svensk svenskt och vara berättigat att flagg, om det till mer än föra svensk flagg, om det till hälften ägs av svensk medborgare mer än hälften ägs av svenska eller svensk juridisk person. medborgare eller svenska Regeringen eller, efter juridiska personer. regeringens bemyndigande, Följande fartyg skall dock Sjöfartsverket får medge att även inte anses som svenska och inte annat fartyg, vars drift står vara berättigade att föra svensk under avgörande svenskt flagg, om de är införda i ett inflytande eller vars ägare har offentligt fartygsregister i fast hemvist i Sverige, skall något annat land än Sverige inom anses som svenskt och vara Europeiska ekonomiska berättigat att föra svenskt samarbetsområdet: flagg. 1. fartyg som ingår i en Regeringen får meddela ekonomisk verksamhet som har föreskrifter om etablerats i det registerförande nationalitetshandlingar för landet, om fartygets drift leds svenska fartyg och får därvid och kontrolleras därifrån, bestämma vad som skall iakttas 2. fartyg som inte ingår i en med sådana handlingar samt ekonomisk verksamhet, om förbjuda att fartyget registreringspliktigt fartyg — vanligen finns i det hålls i drift utan gällande registerförande landet, och nationalitetshandling. — till mer än hälften ägs av fysiska personer som vistas i det registerförande landet och som antingen är medborgare i det landet eller vistas där med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 1 a § -------------------------------------------------------------------- I andra fall än som avses i 1 § skall ett fartyg anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg, om fartyget är infört i ett sådant skepps- eller båtregister som avses i 2 §. 1 b § -------------------------------------------------------------------- Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Sjöfartsverket får medge att även andra fartyg än de som avses i 1 eller 1 a § skall anses som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Ett sådant medgivande får lämnas bara om fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige. Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitets- handlingar för svenska fartyg. Regeringen får därvid bestämma vad som skall iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt eller registrerat fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetshandling. 2 kap. 1 § -------------------------------------------------------------------- Ett svenskt skepp skall vara Ett skepp som skall anses som infört i skeppsregistret. svenskt enligt 1 kap. 1 § eller Regeringen kan dock bestämma 1 b § första stycket skall vara att skepp, som ägs av staten infört i skeppsregistret. och som är avsett uteslutande Följande andra skepp skall för statsändamål och inte för föras in i skeppsregistret, om affärsdrift, inte skall vara ägaren begär det: infört i registret. 1. skepp som ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige, om — skeppets drift leds och kontrolleras från Sverige, och — skeppet till hälften eller mer ägs av fysiska personer som är medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller av juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i ett sådant land och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet, 2. skepp som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om skeppet — vanligen finns i Sverige, och — till hälften eller mer ägs av fysiska personer som vistas i Sverige och som antingen är svenska medborgare eller vistas i Sverige med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Regeringen kan bestämma att skepp som ägs av staten och som är avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift inte skall vara införda i registret. Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer, ritning eller på annat betryggande sätt. Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras. 2 § -------------------------------------------------------------------- Den som med äganderätt har Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp som är förvärvat ett skepp som är registreringspliktigt i hans registreringspliktigt i hans hand men inte infört i hand men inte infört i skeppsregistret skall inom en skeppsregistret skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om förvärvet för registrering. Om skeppet har har skett under villkor som förvärvats under villkor som inne-fattar äganderättsförbehåll innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa med ett eller som skall jämställas med sådant förbehåll, skall anmälan ett sådant förbehåll, skall anmälan göras inom en månad från det att göras inom en månad från det att villkoret upphörde att gälla. villkoret upphörde att gälla. Om skeppet har blivit registreringspliktigt efter förvärvet, skall det anmälas inom en månad från det att registreringsplikten uppkom. -------------------------------------------------------------------- Ägaren av ett skepp som är Ägaren av ett skepp som är svenskt och under byggnad svenskt och under byggnad skall skall anmäla skeppet för anmäla skeppet för registrering i registrering i skeppsregistret skeppsregistret inom sex månader inom sex månader från det att från det att skeppet blivit skeppet blivit sjösatt. sjösatt, om det är Registermyndigheten kan medge registreringspliktigt. uppskov om det finns särskilda Registermyndigheten kan medge skäl. uppskov om det finns särskilda skäl. Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren. 4 § -------------------------------------------------------------------- Den som med äganderätt har Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp eller ett förvärvat ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge skall registrerat skeppsbygge skall inom den tid som anges i 2 § inom den tid som anges i 2 § första stycket söka inskrivning första stycket söka inskrivning av sin rätt. Ett skeppsbygge av sin rätt. Ett registrerat kan dock i stället anmälas för skepp som inte är avregistrering enligt 6 §. Den registreringspliktigt och ett som gör registeringsanmälan skeppsbygge kan dock i stället enligt 2 § anses också söka anmälas för avregistrering enligt inskrivning av sin rätt. 6 §. Den som anmäler skepp för registrering anses också söka inskrivning av sin rätt. Ett dödsbo är inte skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge, som har tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter egendomen. Sådan inskrivning skall sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouppteckningen då inte har registrerats, från registreringen av denna. En make som har tillskiftats ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge vid bodelning är skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om egendomen tidigare tillhörde den andra maken. Den som har förvärvat ett skepp eller skeppsbygge under villkor som innefattar äganderättsförebehåll eller är att jämställa med ett sådant förbehåll har rätt till inskrivning av sin villkorliga äganderätt. Om förvärvaren förlorar sin rätt till egendomen på grund av att villkoret görs gällande, skall inskrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren. Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs där och vad som i övrigt föreskrivs i detta kapitel om inskrivning av förvärv och verkan därav tillämpas. 6 §Ett registrerat skepp skall avregistreras om det 1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts, 2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader, -------------------------------------------------------------------- 3. upphört att vara svenskt, 3. inte längre är eller registreringspliktigt, -------------------------------------------------------------------- 4. registrerats enligt 1 § andra stycket 1 eller 2 och förutsättningarna som anges där inte längre är uppfyllda eller ägaren begär avregistrering, eller -------------------------------------------------------------------- 4. på grund av ombyggnad eller 5. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att vara skepp eller, utan att ändring inträtt, inte anses ändring inträtt, inte anses utgöra utgöra skepp. skepp. -------------------------------------------------------------------- Ett registrerat skeppsbygge Ett registrerat skeppsbygge skall avregistreras om det som skall avregistreras om det som skepp förs över till skepp förs över till skeppsregistret eller ägaren skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för anmäler bygget för avregistrering. Dessutom har avregistrering. Dessutom har första stycket 4 motsvarande första stycket 5 motsvarande tillämpning i fråga om tillämpning i fråga om skeppsbyggen. skeppsbyggen. -------------------------------------------------------------------- I fall som avses i första I fall som avses i första stycket eller andra stycket stycket 1, 2 eller 5 eller andra meningen skall ägaren andra stycket andra meningen inom en månad anmäla egendomen skall ägaren inom en månad anmäla för avregistrering hos egendomen för avregistrering hos register-myndigheten. Om ett registermyndigheten. Detsamma skepp till följd av överlåtelse gäller när ett skepp upphört att har upphört att vara svenskt, vara registreringspliktigt, om svarar den tidigare ägaren jämte inte skeppet trots detta kan förvärva-ren för att anmälan görs. vara registrerat i Sverige. Om ett skepp till följd av överlåtelse inte kan vara registrerat i Sverige, svarar den tidigare ägaren jämte förvärvaren för att anmälan görs. 7 § -------------------------------------------------------------------- Om ett skepp som skall Om ett skepp skall avregistreras enligt 6 § första avregistreras enligt 6 § första stycket 3 ägs av flera och stycket 3, får skeppet ändå inte skeppet kan bevaras som avföras ur skeppsregistret, om svenskt genom att delägare 1. skeppet ägs av flera, utövar sin rätt enligt 5 kap. 13 2. delägare har lösningsrätt eller 16 § mot meddelägare, får enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och det inte avföras ur 3. en lösen skulle medföra att skeppsregistret så länge sådan skeppet kan registreras i rätt kan utövas. Bevaras skeppet skepps-registret. som svenskt, skall det inte Om lösen sker i ett sådant fall, avföras ur registret. I stället skall skeppet inte avföras ur skall det förvärv skrivas in som registret. I stället skall det föranlett anmälan för förvärv skrivas in som föranlett avregistrering. anmälan för avregistrering. Om lösningsrätten förfaller, skall skeppet avföras ur registret. Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär, för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden. -------------------------------------------------------------------- Ett skeppsbygge får dock Ett skeppsbygge får dock avregistreras för att föras över avregistreras för att föras över till skeppsregistret utan till skeppsregistret utan samtycke enligt andra stycket. samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av ett skepp För avregistrering av ett skepp enligt 6 § första stycket 4 enligt 6 § första stycket 5 eller eller av ett skeppsbygge av ett skeppsbygge enligt 6 § enligt 6 § andra stycket andra andra stycket andra meningen meningen fordras inte heller fordras inte heller samtycke av samtycke av en en inteckningsborgenär som inte inteckningsborgenär som inte har sökt betalning ur egendomen har sökt betalning ur egendomen inom en månad från det att inom en månad från det att registermyndigheten underrättat registermyndigheten underrättat honom om honom om avregistreringsgrunden. avregistreringsgrunden. 25 § -------------------------------------------------------------------- Om ett utländskt skepp har Om ett utländskt skepp har blivit svenskt, får det föras in blivit svenskt eller begärts i skeppsregistret endast om registrerat här, får det föras in det visas att skeppet inte är i skeppsregistret endast om det infört i motsvarande register i visas att skeppet inte är infört sitt tidigare hemland eller i motsvarande register i sitt att det kommer att avföras ur tidigare hemland eller att det ett sådant register med verkan kommer att avföras ur ett sådant från den dag då det registreras register med verkan från den dag här i landet. då det registreras här i landet. Är skeppet nybyggt utomlands skall det dessutom visas att rätt till skeppet inte är inskriven i skeppsbyggnadsregister i vederbörande främmande stat eller att sådan rätt kommer att avföras med verkan från den dag då skeppet registreras här i landet. Detta gäller också i fråga om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under byggnad som har förvärvats från utlandet. Om ett skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag då den förs in i det utländska registret. Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registreringen. 5 kap. 2 § -------------------------------------------------------------------- För ett partrederi får en huvud- För ett partrederi får en huvud- redare väljas. Till huvudredare redare väljas. Till huvudredare får utses en här i landet bosatt får utses svensk, dansk, finsk eller 1. en fysisk person som är norsk medborgare eller en medborgare i ett land inom svensk juridisk person. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. en svensk juridisk person, eller 3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett land inom samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvud-kontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet. _________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. dels att 4, 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse, dels att det skall föras in en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 -------------------------------------------------------------------- I båtregistret skall införas I båtregistret skall föras in varje svensk båt, som används varje båt som anges i andra yrkesmässigt till befordran av stycket, om båten används gods eller passagerare, till yrkesmässigt till befordran av bogsering eller bärgning, till gods eller passagerare, till fiske eller annan fångst eller bogsering eller bärgning, till till uthyrning till allmänheten fiske eller annan fångst eller och vars skrov har en största till uthyrning till allmänheten längd av minst fem meter. Även och båtens skrov har en största mindre passagerarbåt skall längd av minst fem meter. Även införas i båtregistret, om den är mindre passagerarbåtar skall konstruerad så att den kan föra föras in i båtregistret, om de är fler än tolv passagerare. konstruerade så att de kan föra Första stycket gäller också fler än tolv passagerare. utländsk båt, som vanligen är Första stycket gäller varje båt förlagd till svensk hamn och som vars ägare är bosatt i Sverige. 1. skall anses som svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen (1994:1009), 2. vanligen finns i Sverige och vars ägare är bosatt här, eller 3. uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 1 sjölagen och vars ägare anmäler båten för registrering. Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket. 5 §2 -------------------------------------------------------------------- Annan svensk båt än som avses i En båt som skall anses som 4 § får införas i båtregistret, om svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 dess skrov har en största längd b § första stycket sjölagen av minst fem meter eller om (1994:1009) eller som uppfyller det med hänsyn till båtens typ de förutsättningar som anges för och användning, dess skepp i 2 kap. 1 § andra stycket tilldelning av anropssignal för 1 sjölagen får även i andra fall än radiostation eller annars som anges i 4 § föras in i finns särskilda skäl att den båtregistret, om dess skrov har registreras. en största längd av minst fem meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller annars finns särskilda skäl att den registreras. 5 a § -------------------------------------------------------------------- En båt som uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 2 sjölagen (1994:1009) skall föras in i båtregistret, om ägaren anmäler båten för registrering. 7 §3 -------------------------------------------------------------------- Båt skall avregistreras, om den1. förolyckats, huggits uppEn registrerad båt skall eller förstörts, avregistreras, om den 2. på grund av överlåtelse 1. förolyckats, huggits upp eller eljest ej längre skall eller annars förstörts, vara införd i båtregistret, 2. på grund av överlåtelse eller 3. försvunnit eller övergivits av andra skäl inte längre kan till sjöss och sedan ej hörts av vara införd i båtregistret, under tre månader, 3. försvunnit eller övergetts 4. ej är registreringspliktig till sjöss och sedan inte hörts och av ägaren anmäls för av under tre månader, avregistrering. 4. inte är registreringspliktig och ägaren anmäler båten för avregistrering hos registermyn-digheten. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1987:774. 2 Senaste lydelse 1992:1655. 3 Senaste lydelse 1992:1655. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom Härigenom föreskrivs att 2 § och 3 § 2 mom. lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § -------------------------------------------------------------------- Ersättning utgår även för Ersättning lämnas även för krigsskada, som utom riket krigsskada som utanför riket tillfogats tillfogats a) svenskt fartyg eller a) fartyg som skall anses som luftfartyg på resa mellan orter svenskt enligt 1 kap. 1 § eller här i riket utan anlöpande av 1 b § första stycket sjölagen utrikes ort och egendom som (1994:1009) eller svenskt medföres på resan; samt luftfartyg på resa mellan orter b) svenskt fartyg under här i riket utan anlöpande av yrkesmässigt bedrivet fiske och utrikes ort och egendom som egendom som därvid medföres. medförs på resan; samt b) fartyg som anges i a) under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom som därvid medförs. 3 § 2 mom.1 -------------------------------------------------------------------- Från lagens tillämpning Från lagens tillämpning undantas undantagas jämväl utländska också fartyg och luftfartyg samt — fartyg som inte skall anses egendom som medföres ombord, så som svenskt enligt 1 kap. 1 § ock främmande stat tillhörig sjölagen (1994:1009) och egendom egendom. som medförs ombord, Konungen äger förordna, att från — utländska luftfartyg och lagens tillämpning skall egendom som medförs ombord,— främmande stat tillhörig undantagas annan utländsk egendom. egendom som direkt eller genom Regeringen får förordna, att det förmedling av juridisk person från lagens tillämpning skall helt eller till större delen undantas annan utländsk egendom äges av medborgare eller som direkt eller genom juridisk person i viss förmedling av juridisk person främmande stat. helt eller till större delen ägs av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1967:853. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anvisningar till 49 §2.1 Med anställning på ett svenskt 2. Med anställning på ett svenskt -------------------------------------------------------------------- handelsfartyg avses anställning handelsfartyg avses anställning på ett fartyg enligt 1 kap. 1 § på ett fartyg som skall anses sjölagen (1994:1009) som används som svenskt enligt sjölagen till handelssjöfart eller (1994:1009) och som används till resandes fortskaffande eller handelssjöfart eller resandes till annat ändamål som har fortskaffande eller till annat gemenskap med handelssjöfarten. ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller någon av redaren anlitad arbetsgivare, b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk redare i huvudsak obemannad om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:1331. 3 Ärendet och dess beredning Genom EG-domstolens dom i det s.k. Factortame II-målet år 1991 preciserades och uttolkades rätten att etablera verksamhet inom fiskenäringen och sjöfarten. Enligt domen får medlemsstaterna inte ha några regler om registrering av fartyg som diskriminerar andra EU-länders medborgare, och etableringsrätten får inte indirekt beskäras genom sådana regler. Flera länder inom unionen hade vid den här tiden nationella regler som knöt fartygsregistreringen till ägarens medborgarskap i registerlandet, hans hemvist där eller liknande. Domen gav därför upphov till en översyn av reglerna om fartygsregistrering i de länderna. EG-kommissionen har vid sin utvärdering av lagändringarna funnit flera av dem otillräckliga, och arbetet med en anpassning av nationella regler till Factortame II-domen är inte avslutat. Sverige är genom sitt medlemskap i Europeiska unionen (EU) bundet av Romfördraget och de regler som där finns om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Till den fria rörligheten för personer hör etableringsrätten, dvs. rätten för medborgare i en medlemsstat inom unionen att fritt etablera ekonomisk verksamhet på en annan medlemsstats territorium. Genom EES-avtalet har reglerna om den fria rörligheten utsträckts till att gälla inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Som medlem i EU måste även Sverige numera följa den rättsutveckling som sker genom EG-domstolens praxis. Sverige har också fått skriftliga förfrågningar av EG-kommissionen om innehållet i våra regler om fartygsregistrering och fartygsflagg och om deras överensstämmelse med gemenskapsrätten. Av rättstillämpningen i EG-domstolen framgår vidare att registreringen av fritidsfartyg berörs av reglerna om arbetskraftens fria rörlighet enligt Romfördraget och EES-avtalet. Den som vistas i ett annat land för att arbeta där skall nämligen ha tillträde till värdlandets fritidsaktiviteter på samma villkor som värdlandets egna medborgare. Det betyder bl.a. att reglerna om registrering av fritidsfartyg inte får leda till diskriminering på grund av nationalitet. Inom Justitiedepartementet har upprättats promemorian Registrering av fartyg (Ds 1996:60). Promemorian har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Regeringskansliet (Justitiedepartementet, dnr Ju96/3510). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag som läggs fram i promemorian finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. I ärendet har aktuella frågor diskuterats vid nordiska sjörättsöverläggningar mellan departementstjänstemän från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Frågan om ändringar bör göras i fiskelagstiftningen övervägs i Regeringskansliet och behandlas inte i detta ärende. Lagrådet Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har haft synpunkter på förslaget till 2 kap. 6 § sjölagen samt på förslaget till 3 § 2 mom. lagen om ersättning för krigsskada å egendom men i övrigt lämnat förslagen utan erinran. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren till nämnda paragrafer. Regeringen har dessutom gjort vissa redaktionella ändringar. 4 Svensk lagstiftning om fartygs nationalitet,registrering och flagg 4.1 Fartygs nationalitet Reglerna om fartygs nationalitet inleder sjölagen (1994:1009). Enligt 1 kap. 1 § är ett fartyg svenskt och berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Sjöfartsverket får medge att även annat fartyg skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg. Ett sådant medgivande förutsätter att driften av fartyget står under avgörande svenskt inflytande eller att fartygets ägare har fast hemvist i Sverige. Fartygets nationalitet är alltså i första hand kopplad till ägarens nationalitet. När fartyget ägs direkt av fysisk person är det medborgarskapet som får avgörande betydelse. Att fastställa om någon är svensk medborgare eller inte torde mera sällan föranleda några svårigheter. Den saken får avgöras enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Den som anmäler ett skepp till registrering eller söker inskrivning av ett förvärv har att ge in ett bevis om sin nationalitet (se 2 kap. 13 och 14 §§ fartygsregisterförordningen [1975:927]). En fråga som inte behandlas i motiven till sjölagen är hur man skall se på den som har dubbelt medborgarskap eller är statslös. Men lagens ordalydelse lämnar knappast utrymme för någon annan tolkning än att en ägare med svenskt medborgarskap uppfyller nationalitetskravet även om han är medborgare också i något annat land. Den som är statslös kan däremot inte anses uppfylla kravet, eftersom han saknar svenskt medborgarskap. I fråga om juridiska personer sades det under förarbetena till sjölagen att det avgörande är om associationen har bildats inom ramen för den svenska rättsordningen och enligt de villkor som ställs upp där (prop. 1973:42 s. 213). Exempelvis ett aktiebolag skulle därmed anses som svenskt, om det har bildats enligt svenska bestämmelser och registrerats i Sverige. Beträffande sådana juridiska personer som inte är förknippade med någon registreringsplikt eller liknande har det i senare lagstiftningssammanhang uttalats att platsen för styrelsens säte torde avgöra nationaliteten (se Lagrådets yttrande över förslaget till ändringar i fartygssäkerhetslagen [1988:49], prop. 1994/95:186 s. 105). I sjölagsmotiven sades om stiftelser, ideella föreningar och liknande sammanslutningar att de fick antas vara svenska, om de bildats enligt svensk lag och om driftsledningen utövades i Sverige eller om de bedrev den huvudsakliga verksamheten här; möjligen hade också ledningens sammansättning betydelse. Dödsbon berördes särskilt under förarbetena till sjölagen (prop. 1973:42 s. 214). Föredragande statsrådet anförde att dödsbon principiellt borde behandlas på samma sätt som den avlidna. Dödsbon efter svenska medborgare skulle därmed normalt vara att räkna som svenska juridiska personer. Sättet att bestämma en juridisk persons nationalitet torde inte i sig ha ändrats sedan reglerna om svenska fartyg fick sin nuvarande utformning år 1973. Sjölagens koppling mellan fartygets nationalitet och ägarens nationalitet innebär emellertid att associationsrättens regler om svensk anknytning får indirekta återverkningar på utländska intressenters möjlighet att skaffa sig inflytande över svenska fartyg. Om utländska rättssubjekt har möjlighet att bilda, äga eller leda svenska associationer som i sin tur äger fartyg, kan ju fartyget ställas under ett dominerade utländskt inflytande och ändå betraktas som svenskt. Numera gäller att en fysisk person kan vara stiftare av ett svenskt aktiebolag, om han är bosatt inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), och något krav på svenskt medborgarskap eller bosättning i Sverige finns inte (2 kap. 1 § aktiebolagslagen, ABL). En svensk juridisk person kan stifta ett aktiebolag men det finns en sådan möjlighet också för en annan juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom samarbetsområdet, om den juridiska personen har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom det området. Beträffande handelsbolag eller motsvarande juridiska personer gäller dock som ytterligare förutsättning att varje bolagsman måste vara bosatt inom samarbetsområdet, i annat fall kan handelsbolaget inte vara stiftare av ett svenskt aktiebolag. I fråga om de ledande funktionärerna i ett aktiebolag krävs som huvudregel att verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom samarbetsområdet (8 kap. 4 § ABL). Beträffande medborgarskap finns inte längre något krav och efter ändringar den 1 januari 1993 gäller bara att verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom EES, se 6 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Reglerna om svenska fartyg är formellt sett oförändrade sedan drygt 20 år. Inom associationsrätten har dock skett ändringar som i praktiken har ökat möjligheten för utländska rättssubjekt att indirekt kontrollera fartyg utan att detta förhållande påverkar fartygens ställning som svenska. De sjörättsliga följderna har inte särskilt uppmärksammats i samband med regeländringarna inom associationsrätten, och den nya sjölagen från år 1994 bygger på samma definition av begreppet "svenskt fartyg" som den tidigare lagen. Beträffande kravet på svenskt ägande kan det också vara av intresse att peka på reglerna om partrederi i 5 kap. sjölagen. Ett partrederi föreligger om flera har kommit överens om att under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med eget fartyg (1 §). Delägarna kan utse en huvudredare som har särskild behörighet att företa sådana rättshandlingar som rederirörelsen vanligen för med sig. Huvudredaren skall vara en svensk juridisk person eller en fysisk person som dels är bosatt här i landet, dels är medborgare i Sverige, Danmark, Finland eller Norge (2 §). Om dessa krav på huvudredaren är uppfyllda, är fartyget svenskt (jfr prop. 1973:42 s. 209 och 259). Slutligen gäller att sjölagen medger möjlighet till dispens från kravet på svensk ägarövervikt, nämligen när fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller när ägaren har fast hemvist här i landet (1 kap. 1 §). Dispens kan enligt förarbetena bli aktuell t.ex. när ett fartyg skall drivas i samverkan mellan redare i flera länder och under sådan fördelning av intressena att fartyget inte skulle kunna föra någon flagg alls eller bara en bekvämlighetsflagg, om möjligheten till dispens i Sverige saknats (prop. 1973:42 s. 215 och prop. 1978/79:98 s. 16). Föredragande statsrådet utgick dock från att driftsledningen på ett betryggande sätt var knuten till Sverige och att den svenska ägarandelen var någorlunda stor. Enligt motiven kan man tänka sig dispens även i andra fall. Det skall då ske en helhetsbedömning, där det är möjligt att beakta belånings- och befraktningsförhållanden. Det skall särskilt beaktas om fartyget har anknytning till Sverige genom att ägaren är bosatt här och behöver registrera sitt fartyg under svensk nationalitet. Enligt motiven skall dispens medges bara när det är uppenbart att ägaren har ett berättigat behov av registrering (prop. 1978/79:98 s. 17). Fast hemvist anses föreligga bara om ägaren avser att stanna kvar i landet. Vid bedömning av en dispensansökan beaktas också om ägaren har en stark anknytning till något annat land. Avsikten är att en dispens skall kunna begränsas i tiden och förenas med villkor. Det ligger på Sjöfartsverket att handlägga ansökningar om dispens enligt 1 kap. 1 § sjölagen. Det i praktiken förekommande dispensfallet är att ett fartyg ägs av ett utländskt rättssubjekt men hyrs i huvudsak obemannat (bare boat-charter) av ett svenskt rättssubjekt. Dispens beviljas, om charteravtalet innebär att det svenska rättssubjektet kontrollerar fartyget med undantag bara för vad som kan följa av sakrätter som gäller i fartyget. Dispensen brukar ges för en begränsad period så att den inte sträcker sig längre än charteravtalets löptid. För en översikt över rättsverkningar som är knutna till ett fartygs nationalitet, se promemorian (Ds 1996:60 s. 22-35). 4.2 Registrering av fartyg Beträffande svenska skepp gäller en principiell registreringsplikt. I 2 kap. 1 § sjölagen anges sålunda att "Ett svenskt skepp skall vara infört i skeppsregistret". Regeringen kan dock med stöd av samma paragraf bestämma att skepp som ägs av staten inte skall vara införda i registret. Ett undantag förutsätter dock att skeppen används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift. Undantagsmöjligheten är närmast betingad av hänsyn till försvaret; det skall inte vara möjligt att kartlägga marinens fartyg med hjälp av ett offentligt register. Registret förs bara över svenska skepp (1 kap. 2 §). Det går alltså inte att registrera utländska skepp i något svenskt register. Det ligger på ägaren att låta registrera skeppet (2 kap. 2 §). När skeppet är nybyggt skall anmälan om registrering ske inom sex månader från sjösättningen, om inte anstånd medges. Om någon i stället förvärvar ett skepp som därigenom blir registreringspliktigt är anmälningstiden kortare, en månad. Bestämmelsen blir tillämplig bl.a. när ett svenskt rättssubjekt förvärvar ett fartyg som tidigare varit utlandsägt och haft utländsk nationalitet. Lika väl som svenska skepp förs in i registret gäller att skepp som inte längre är svenska avförs ur registret (2 kap. 6 §). Bestämmelsen aktualiseras t.ex. i ett fall där svenska ägarandelar i fartyget säljs till ett utländskt rättssubjekt i sådan mån att det inte finns någon svensk ägarövervikt. Om skeppet ägs av flera, kan det dock i vissa fall bevaras som svenskt genom att delägare löser ut annan delägare. En sådan rätt att lösa sig till ytterligare andelar i ett fartyg finns enligt reglerna om partrederi (5 kap. 13 och 16 §§). Lösningsrätten gäller under viss tid, och ett skepp får inte avföras ur registret under den tiden, om en inlösen skulle medföra att fartyget alltjämt är att anse som svenskt (2 kap. 7 §). Sjölagens regler bygger på tanken att ett skepp inte samtidigt skall vara registrerat i mer än ett land. Om ett utländskt skepp har blivit svenskt, får det därför föras in i skeppsregistret först när det har visats att skeppet inte är infört i motsvarande utländska register (2 kap. 25 §). I syfte att samordna förfarandet i olika länder är det dock tillräckligt om sökanden visar att skeppet kommer att föras av från det utländska registret med verkan från den dag då det registreras här. Av samordningsskäl kan registrering i Sverige ske trots att det utländska beslutet meddelas eller bevisning om det beslutet lämnas först efter inskrivningsdagens utgång (2 kap. 26 §). Liknande regler gäller för det fallet att ett svenskt skepp skall avregistreras för införing i ett utländskt register (2 kap. 25 § tredje stycket och 26 §). När det gäller skeppsbyggen finns det inte någon skyldighet att registrera egendomen. Reglerna är i stället formulerade som en rätt för ägaren att föra in ett skepp under byggnad i skeppsbyggnadsregistret, se 2 kap. 1 § andra stycket sjölagen där det står att bygget "får" registreras. Däri finns alltså en skillnad vid en jämförelse med reglerna om skeppsregistrering, som ju innebär att registreringen är obligatorisk. En annan skillnad är att skeppsbygget inte behöver ägas av svenska rättssubjekt. Det avgörande är i stället att skeppet byggs här i landet. Registrering kan då ske oavsett om ägaren är svensk eller utländsk. Men ägarens nationalitet kommer att få betydelse så snart det färdiga skeppet sjösätts. Är det svenskägt kommer reglerna om registrering av svenska skepp att tillämpas och skeppet registreras här (jfr 2 kap. 2 § andra stycket). Om det finns en utländsk ägarövervikt, kan skeppet inte registreras i Sverige, eftersom skeppet då inte är svenskt. Det finns inte någon generell skyldighet att registrera båtar. Skyldigheten är i stället begränsad till båtar som används i yrkesmässig sjöfart. Under åren 1988-1992 gällde en lag om fritidsbåtsregister som innebar att också båtar som användes för privat bruk skulle vara registrerade. Lagen upphävdes med verkan från årsskiftet 1992/93 utan att ersättas av någon motsvarande författning. Frågan om att återinföra registret för fritidsbåtar diskuteras i betänkandet Fritidsbåten och Samhället (SOU 1996:170). I betänkandet förordas att ett obligatoriskt båtregister införs igen. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. För båtar som används i näringsverksamhet gäller lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Enligt den lagen skall båtar föras in i ett särskilt båtregister, om de används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmänheten. Som en ytterligare förutsättning anges att båtens skrov skall ha en största längd av minst fem meter. Är det fråga om en passagerarbåt skall den dock alltid registreras, om den är konstruerad så att den kan föra tolv eller flera passagerare (4 § första stycket). Reglerna i 4 § första stycket avser svenska båtar. Enligt andra stycket skall reglerna dock gälla också utländsk båt, som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige. Dessutom får regeringen med stöd av 4 § tredje stycket och efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket. Svenska båtar kan registreras även om förutsättningarna i 4 § inte är uppfyllda. Det krävs då att båten har ett skrov med en största längd av minst fem meter eller att det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller annars finns särskilda skäl att den registreras, se 5 §. Det är här fråga om en frivillig registrering, och de båtar som omfattas av 5 § är inte registreringspliktiga. Någon motsvarande rätt att registrera utländska båtar finns inte (jfr prop. 1978/79:98 s. 63). Båtens svenska nationalitet prövas dock inte särskilt vid registreringen. En båt skall enligt 7 § avregistreras bl.a. när den på grund av överlåtelse eller annars inte längre skall vara införd i båtregistret, liksom när den inte är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering. Lagens tillämpningsområde är att se mot bakgrund av den tillsynsplikt som ligger på Sjöfartsinspektionen. Således gäller registreringsplikten i princip sådana båtar som står under tillsyn. Och det främsta skälet bakom lagen är just det offentligas intresse av att ha en förteckning över sådana båtar som faller inom Sjöfartsinspektionens ansvarsområde (se prop. 1978/79:98 s. 9 f.). För en översikt över rättsverkningar som är knutna till fartygsregistreringen, se promemorian (Ds 1996:60 s. 38-44). 4.3 Fartygs flagg Enligt 1 kap. 1 § första stycket sjölagen är ett fartyg berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller Sjöfartsverket kan medge dispens från kravet på en svensk ägarövervikt. En dispens förutsätter att fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller att ägaren har fast hemvist här i landet. Reglerna om svensk flagg är alltså desamma som reglerna om svensk nationalitet. En redogörelse för nationalitetsreglerna finns i avsnitt 4.1. För en översikt av rättsverkningar som är knutna till fartygets flagg, se promemorian ( Ds 1996:60 s. 44-47). 5 Något om sambandet mellan fartygs nationalitet, registrering och flagga Ett stort antal rättsverkningar är knutna till fartygets nationalitet, registrering och flagg. Vid en bedömning av rättsläget är det dock angeläget att de tre förhållandena - nationalitet, registrering, flagg - inte ses som helt skilda företeelser. Tvärtom står det klart att de har ett nära samband och att de åtminstone delvis utgår från gemensamma förutsättningar. Nationaliteten, dvs. normalt sett ägandet, bestämmer fartygets rättsställning. Registreringen innebär ett erkännande av och en grundval för bevisning om nationaliteten (se SOU 1970:74 s. 72, jfr Ds Ju 1978:6 s. 42). Förhållandet mellan nationaliteten och flaggan kommer till uttryck i 1 kap. 1 § sjölagen. Flaggföringen och nationaliteten bygger där på samma förutsättningar; det krävs en svensk ägarövervikt för att fartyget skall anses som svenskt och för att det skall få föra svensk flagg. Det betyder emellertid inte att flaggföringen avgör nationaliteten. Flaggan är inte ett sätt att styrka nationaliteten. Sjölagens bestämmelser om flaggan är att se bara som en erinran om svenska fartygs rätt att utåt markera sin nationalitet. Inom folkrätten har sambandet i stället angetts på det sättet att "fartyget har den nationalitet, vars flagg det har rätt att föra" (artikel 91 i havsrättskonventionen från år 1982). Formuleringen ger närmast intrycket att förutsättningarna för flaggföringen skall utrönas först och att flaggan sedan styr nationaliteten. Vid tillämpning av havsrättskonventionen torde det dessutom förhålla sig så, att flagglandet är detsamma som registerlandet. Det internationellt privaträttsliga synsättet illustreras av rättsfallet NJA 1987 s. 884. Högsta domstolen hade där att ta ställning till giltigheten av anställningsavtal och kollektivavtal med internationell anknytning. Domstolen kom fram till att flaggans lag skulle tillämpas och förklarade att man syftade på "lagen i den stat där fartyget är registrerat". Som skäl för att välja flaggans lag angav domstolen bl.a. att man kan utgå från att det i allmänhet finns en verklig anknytning mellan fartyget och registerlandet och att anknytningen utgjort en förutsättning för registreringen. I första hand, fortsatte domstolen, utgörs anknytningen av att fartyget helt eller delvis ägs av ett rättssubjekt som hör hemma i registreringsstaten eller att ett sådant rättssubjekt har ett avgörande inflytande över fartygets drift. Det finns alltså ett samband mellan flaggan, registreringen och en nationalitet grundad på ägande. En strikt uppdelning av rättsföljderna kan därför betraktas som i någon mån teoretisk, och gränsen är inte skarp. Enligt sjölagen saknar den många gånger praktisk betydelse, eftersom förutsättningarna för flaggningen, registreringen och nationaliteten oftast sammanfaller. Det kan också finnas skäl att erinra om det folkrättsliga synsätt som kommer till uttryck i havsrättskonventionen. I artikel 91 uppställs kravet på ett verkligt samband mellan fartyget och alla de nu aktuella förhållandena, flagga, registrering och nationalitet. 6 Romfördragets regler om fri rörlighet för personer 6.1 Etableringsrätten Etableringsrätten ingår i den fria rörlighet för personer som garanteras genom Romfördraget. Dessutom omfattas etableringsrätten av EES-avtalet (artikel 31), och den följande framställningen har därför bäring på hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt artikel 52 i Romfördraget skall medborgare i gemenskapen ha rätt att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium. De medborgare som redan är etablerade i någon medlemsstat skall ha rätt att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag i en annan stat. Etableringsfriheten innefattar en rätt att ta upp och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag på de villkor som värdlandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare. Reglerna om kapitalrörelser i gemenskapen skall dock iakttas i detta sammanhang. Etableringsrätten gäller inte bara till förmån för fysiska personer. Rätten omfattar också bolag som har bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen (artikel 58). Reglerna tar sikte på bolag enligt civil- eller handelslagstiftningen men också på kooperativa föreningar och andra privaträttsliga eller offentligrättsliga juridiska personer med undantag för sådana som inte drivs i vinstsyfte. Däremot gäller etableringsrätten inte verksamhet som är förenad med myndighetsutövning (artikel 55). Medlemsstaterna kan också upprätthålla författningar som särbehandlar utländska medborgare, om författningarna grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa (artikel 56). Romfördragets bestämmelser om etableringsrätt har direkt effekt och kan åberopas av medborgare och bolag i gemenskapen. Romfördraget kompletteras av handlingsprogram och rättsakter som på några punkter preciserar etableringsrätten. De har delvis tagit sikte på de europeiska gemenskapernas tidigare utvecklingsskeden och har numera förlorat sin aktualitet. Vad som dock bör nämnas är att etableringsrätten har ansetts förutsätta en rätt för medborgare i gemenskapens länder att uppehålla sig och bo i andra länder för att driva verksamhet där. Den rätten har utsträckts till näringsidkarens anhöriga, låt vara att rättigheterna i deras fall har begränsats på olika sätt för att värdlandet inte skall drabbas av några orimliga bördor. Som ett led i rätten för personer att röra sig fritt inom gemenskapen ingår också att de behörighetskrav som gäller för skilda yrkesutövare har samordnats. I annat fall skulle ju den fria rörligheten i praktiken inskränkas högst avsevärt, eftersom ett lands egna medborgare allmänt sett har större möjligheter att avlägga examina och skaffa sig den erfarenhet som krävs för yrkesutövning i det landet. Etableringsrätten innebär alltså att fysiska och juridiska personer i gemenskapen får förlägga en rörelse till ett annat land inom gemenskapen. De kan starta en ny rörelse i en medlemsstat, och den som redan är etablerad i en medlemsstat kan utsträcka sin rörelse till ett annat land genom att där sätta upp en filial eller på något annat sätt förlägga en gren av rörelsen till det landet. Gemenskapsrätten anger olika förutsättningar i de olika fallen. Rätten att starta eller flytta en verksamhet tillkommer bara den som är medborgare i någon av medlemsstaterna. Det saknar däremot betydelse om han eller hon bor inom gemenskapen. Att utsträcka rörelsen genom att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag förutsätter att verksamheten redan finns etablerad någonstans inom gemenskapen. När en juridisk person har bildats enligt lagen i en medlemsstat, kan dess företrädare åberopa reglerna om etableringsfrihet under förutsättning att den juridiska personen har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapens område. Den juridiska personen kan göra en sekundär etablering i ett annat land eller med andra ord upprätta ett kontor, en filial eller ett dotterbolag i det landet. Att observera i sammanhanget är att den nationella rätten i en medlemsstat avgör vem som får bilda en juridisk person i landet. Det är därför tänkbart att den primära etableringen inom gemenskapen sker genom någon som kommer från tredje land utanför gemenskapen. Detta förhållande påverkar dock inte reglerna om etableringsrätt. Även ett sådant bolag har rätt att göra en sekundär etablering i ett annat gemenskapsland. Etableringen skall avse en rörelse som innefattar någon form av ekonomiska aktiviteter. I första hand torde det bli fråga om affärsverksamhet som drivs i vinstsyfte. Rätten till etablering sträcker sig dock längre än så. Redan av Romfördraget framgår att t.ex. kooperativa föreningar omfattas av rättigheterna, och det synes vara tillräckligt att verksamheten utövas mot ersättning. Som tidigare nämnts sägs det dock i artikel 58 att andra juridiska personer än civil- och handelsrättsliga bolag e.d. måste drivas i vinstsyfte för att reglerna skall gälla. När det talas om vinstsyfte skall detta tolkas efter ordalagen så att det är tillräckligt om verksamhetens mål är att den skall ge vinst. Att verksamheten rent faktiskt går med förlust behöver alltså inte i och för sig innebära att den faller utanför etableringsrätten. Att rättigheterna tar sikte på ekonomisk verksamhet återspeglas också i ländernas möjligheter att göra undantag med hänvisning till allmänna intressen. Exempelvis har kulturpolitiska hänsyn kunnat motivera undantag från etableringsrätten under vissa förhållanden, liksom intresset av att yrkesetiska regler kan upprätthållas medan rent ekonomiska överväganden av ett land inte godtas. Ett centralt inslag i etableringsrätten är att den skall genomföras på ett sätt som inte - vare sig direkt eller på osakliga grunder indirekt - diskriminerar medborgare i medlemsstaterna på grund av deras nationalitet. De skall alla ha rätt att driva näring enligt samma regler som värdlandets egna medborgare, och avsikten med bl.a. reglerna om etableringsrätt är att skapa största möjliga frihet för mellanstatliga ekonomiska aktiviteter inom gemenskapen. Över huvud taget gäller som huvudprincip enligt artikel 6 i Romfördraget att all diskriminering på grund av nationalitet skall vara förbjuden. Däremot utgör inte gemenskapsrätten något hinder mot s.k. omvänd diskriminering. En medlemsstat kan alltså neka sina egna medborgare några av de rättigheter som de annars skulle ha haft enligt de rättsregler som gäller inom gemenskapen. Och reglerna om en etableringsrätt tar bara sikte på förhållanden med internationell anknytning inom gemenskapen. Rent interna förhållanden inom ett land omfattas inte. Etableringsrätten skall skiljas från friheten att tillhandahålla tjänster. En etablering förutsätter att man förlägger en rörelse eller en del av en rörelse till ett annat land inom gemenskapen och att rörelsen integreras med värdlandets ekonomi. Det torde krävas att rörelsen förläggs mera varaktigt till värdlandet eller i vart fall att det sker för en obestämd tid. Friheten att tillhandahålla tjänster innebär däremot inte att rörelsen förläggs till värdlandet. Det kännetecknande är i stället att tjänsterna utförs i ett annat land än etableringslandet. Det är alltså fråga om att ha rörelsen som sådan förlagd till ett land inom gemenskapen och att tjänster mer tillfälligt utförs i ett annat av gemenskapsländerna. 6.2 Arbetskraftens fria rörlighet Den fria rörlighet för personer som garanteras genom Romfördraget innefattar inte bara etableringsfriheten utan också rätten att bege sig till en annan medlemsstat för att där utöva arbete som löntagare eller egenföretagare. Av artikel 48 i fördraget följer ett förbud mot varje form av diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet. Begreppet arbetstagare skall tolkas enhetligt inom hela gemenskapen. Skälet till detta är att arbetskraftens fria rörlighet utgör en av Romfördragets grundläggande principer. Det kan därmed inte godtas att den fria rörligheten begränsas genom att arbetstagarbegreppet ges en inskränkt tolkning och tillämpning enligt medlemsstaternas nationella rättsordningar. Arbetskraftens fria rörlighet innefattar en rätt att anta faktiska erbjudanden om anställning, att förflytta sig fritt inom medlemsstaternas territorium för detta ändamål, att uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att ha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i det landet samt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd där, på villkor som skall fastställas av EG-kommissionen i tillämpningsföreskrifter (artikel 48). Den fria rörligheten begränsas av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Artikel 48 gäller inte heller beträffande anställning i offentlig tjänst. Medborgare i medlemsstaterna kan därför inte hävda någon rätt att vistas i en annan medlemsstat för att söka eller upprätthålla ett sådant arbete. Principen om likabehandling har direkt effekt. Enskilda personer kan stödja sig på principen, och den kan åberopas både mot offentliga myndigheter och enskilda motparter. Romfördraget kompletteras av flera rättsakter. En av dem är rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet. Som huvudregel gäller enligt förordningen att en arbetstagare som arbetar utomlands inte får behandlas annorlunda än de inhemska arbetstagarna när det gäller arbets- och anställningsvillkor. Det finns också bestämmelser om arbetstagarens rätt att vistas i värdlandet. Sådana bestämmelser finns också i Romfördraget. Men enligt förordningen skall rätten till vistelse gälla också för arbetstagarens familjemedlemmar. Dit räknas bl.a. arbetstagarens maka och deras barn som är under 21 år eller är beroende av dem för sin försörjning (artikel 10). 7 Avgöranden av EG-domstolen 7.1 Factortame II-domen I Factortame II-domen behandlas etableringsrätten inom sjöfarten och fisket (EG- domstolens mål C-221/89 The Queen mot Secretary of State for Transport, ex parte Factortame Ltd. m.fl., REG 1991 s. 3905). Målet gällde möjligheterna för Factortame och några andra bolag att registrera sina fiskefartyg i det brittiska fartygsregistret. Bolagen hade bildats enligt brittisk rätt men flertalet av företagens ledare och aktieägare var spanska medborgare bosatta i Spanien. Alla de berörda fartygen hade före år 1988 varit införda i det brittiska registret. Några fartyg hade ursprungligen varit registrerade i Spanien och fört spansk flagg för att sedan föras över till det brittiska registret. De andra fartygen hade redan från början varit införda i det brittiska registret - och då ägda av brittiska rättssubjekt - men sedermera förvärvats av Factortame och de andra bolagen. År 1988 införde Storbritannien ett nytt register och ändrade då förutsättningarna för en registrering. Bakgrunden till detta var att man på brittisk sida ville komma till rätta med det som kallades "quota hopping". Uttrycket anspelade på de fiskekvoter som varje land inom gemenskapen hade tilldelats. Enligt britternas uppfattning blev deras kvot plundrad av fartyg som visserligen förde brittisk flagg men som saknade en verklig föreningslänk till Storbritannien. Enligt de nya reglerna skulle tre förutsättningar vara uppfyllda för att fartyget skulle kunna registreras. För det första skulle fartyget vara brittiskägt. Det betydde att åtkomsten (the legal title) till fartyget helt och hållet skulle tillkomma kvalificerade fysiska eller juridiska personer. Även den egentliga äganderätten (the beneficial ownership) skulle till minst tre fjärdedelar ligga hos kvalificerade rättssubjekt. Som en kvalificerad fysisk person räknades en brittisk medborgare med fast hemvist i Storbritannien. Motsvarande krav på en juridisk person innebar att associationen skulle vara bildad i Storbritannien och ha sitt huvudkontor där, att minst tre fjärdedelar av kapitalandelarna skulle ägas av kvalificerade fysiska eller juridiska personer samt att minst tre fjärdedelar av styrelseledamöterna skulle vara kvalificerade personer. För det andra förutsatte en registrering att fartyget reddes från Storbritannien och att driften leddes och kontrollerades därifrån. För det tredje skulle befraktaren, managern och redaren vara kvalificerade fysiska eller juridiska personer. De fiskefartyg som ägdes av Factortame och de andra bolagen uppfyllde inte de nya kraven för registrering, och fartygen kunde därmed inte användas vid fiske av brittiska fiskekvoter. Bolagen väckte då talan mot det brittiska kommunikationsdepartementet och påstod att de nya reglerna stred mot gemenskapsrätten. Målet handlades av the High Court of Justice som beslutade att inhämta förhandsbesked av EG-domstolen i fyra frågor. Den fjärde frågan blev dock aktuell bara om de tidigare frågorna besvarades på ett visst sätt. Så blev inte fallet och domstolen uttalade sig därför om tre frågor i sin dom. Den första frågan till EG-domstolen var om gemenskapsrätten påverkar de nationella regler som finns i en medlemsstat om fartygs nationalitet och om rätten att registrera ett fartyg i det landet och att föra landets flagg. Domstolen anförde att medlemsstaterna själva bestämmer villkoren för att fartyg skall kunna registreras i landet. Den bestämmanderätten måste dock, enligt domstolen, utövas i enlighet med rättsordningen inom gemenskapen. I det sammanhanget uppmärksammade domstolen 1958 års havsrättskonvention som enligt flera yttranden i målet gav varje land rätt att efter egen bedömning fastställa villkoren för att fartyg skall ha rätt att föra landets flagg. Med domstolens synsätt hade det argumentet betydelse bara om det fanns någon motsättning mellan gemenskapsrätten och internationell rätt. Svaret på den första frågan blev därmed att det ligger på medlemsstaterna själva att i enlighet med internationell rätt fastställa villkoren för registrering och flaggföring men att länderna därvid måste följa gemenskapsrätten. Den andra frågan gällde vilka villkor som ett land i ljuset av gemenskapsrätten kan ställa upp beträffande registrering och flaggföring. Frågan avsåg särskilt betydelsen av förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet, etableringsrätten och kravet på proportionalitet. Domstolen slog fast att etableringsrätten avser sådana ekonomiska aktiviteter som sker genom ett fast driftsställe ("fixed establishment") i en annan medlemsstat under en obestämd tid. Därmed ansåg sig domstolen inte kunna godta ett påstående från EG-kommissionen om att fartygsregistreringen i sig själv alltid utgjorde en etablering. Domstolen pekade på de situationerna att fartyget inte används i samband med ekonomiska aktiviteter eller att ansökan om registrering gjordes av eller för någon som inte är etablerad i värdlandet och inte heller avser att etablera sig där. Med domstolens synsätt är det i stället så, att fartyget kan utgöra ett medel vid utövningen av ekonomiska aktiviteter som inkluderar ett fast driftsställe i värdlandet. Och när det är fallet, kan fartygsregistreringen inte skiljas från etableringsrätten. Följden av detta synsätt blir enligt domstolen att villkoren för registrering inte får utgöra ett hinder för etableringsrätten enligt Romfördraget. Härefter gick domstolen in på ett resonemang som förts bl.a. av Storbritannien. Det innebar att utländska medborgare och företag kunde bedriva sjöfart från brittiskt territorium och att registreringsbestämmelserna därmed inte hade någon betydelse för etableringsrätten. Domstolen anslöt sig inte till det resonemanget, eftersom Romfördraget innebär att alla medborgare i gemenskapens länder skall kunna driva näringsverksamhet på samma villkor som värdlandets egna medborgare. Domstolen underkände därmed villkor som innebar att registrering bara kunde ske, om fartygets ägare hade viss nationalitet eller om motsvarande krav gällde för aktieägare m.fl. i ett ägarbolag. Kraven ansågs strida mot såväl etableringsrätten enligt artikel 52 i Romfördraget som rätten att placera kapital i bolag enligt artikel 221 och rätten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 58. Också kravet på hemvist i Storbritannien ansågs medföra diskriminering på grund av nationalitet. Enligt domstolen är flertalet medborgare bosatta i hemlandet och flertalet brittiska medborgare uppfyller därmed automatiskt hemvistkravet medan andra sannolikt skulle bli tvungna att flytta, om de ville registrera fartyget i Storbritannien. Bedömningen blev den motsatta när det gällde krav på att fartyget skall brukas från värdlandets territorium och att verksamheten skall styras och kontrolleras därifrån. Här ansåg domstolen att kraven i princip motsvarade moment som ingick i själva begreppet etableringsrätt, som ju förutsätter ett fast driftsställe. Kraven kunde därmed inte utgöra ett hinder för etableringsrätten. Domstolen tillade dock att kraven inte fick hindra att de som hade hand om etableringen i värdlandet får instruktioner från någon i en annan medlemsstat där en primär etablering finns. En sista delfråga var om möjligheten till dispens från kraven på medborgarskap och hemvist kunde få betydelse. Domstolen uttalade sig om en regel som innebar att dispens kunde beviljas med hänsyn till den tid som fartygets ägare hade haft sitt hemvist i värdlandet och arbetat inom fiskenäringen där. På den punkten hänvisade domstolen till tidigare domar och förklarade att nationella regler som strider mot Romfördraget inte kan anses förenliga med gemenskapsrätten bara därför att det finns en möjlighet till dispens. Och det saknar enligt domstolen betydelse om dispensmöjligheten tillämpas fritt. De brittiska reglerna ansågs därmed strida mot gemenskapsrätten, oavsett att kommunikationsministern kunde medge dispens i enskilda fall. Den tredje frågan gällde betydelsen av att det finns nationella fiskekvoter som en följd av gemenskapens fiskepolitik. Domstolen påpekade här att varje land har rätt att utforma de närmare villkoren för att fiske skall få ske på det landets kvot och att länderna avgör vilka fartyg i fiskeflottan som får användas. Enligt rättspraxis var det dock så, fortsatte domstolen, att de nationellt uppställda villkoren skulle vara förenliga med gemenskapsrätten. Men detta hindrar inte med domstolens synsätt att länderna har regler som garanterar att det finns en verklig ekonomisk föreningslänk med landet, om den länken bara gäller relationen mellan fartygets användning vid fiske och den befolkning som är beroende av fisket och anknytande verksamhet. Domstolen poängterade emellertid att syftet med nationella bestämmelser om fartygsregistrering inte är att i detalj reglera fiskekvoternas användning. Utformningen av de bestämmelserna kunde därför inte försvaras med hänvisning till fiskekvoterna. Anknytande mål För att bilden skall bli fullständig kan det nämnas att de brittiska reglerna om fartygsregistrering och om flaggföring har gett upphov till tre skilda avgöranden av EG-domstolen. Det avgörande som just redovisats har som tidigare framgått kommit att betecknas som Factortame II. Nästa avgörande skedde i mål C- 246/89 EG-kommissionen mot Förenade Kungadömet, REG 1991 s. 4585. Där hade EG- kommissionen fört saken till domstolen för att få fastställt att Storbritannien brutit mot artiklarna 7, 52 och 221 i Romfördraget. Domstolen biföll talan, och domskälen innehöll i allt väsentligt en upprepning av de motiv som angetts i Factortame II. Under handläggningen av kommissionens talan meddelade domstolens ordförande ett interimistiskt beslut som innebar att Storbritannien skulle inhibera tillämpningen av de gällande kraven på ägarens nationalitet. Som Factortame III räknas domen i målen C-46/93 (som rörde ett annat fall) och C-48/93. Domen besvarade ett antal frågor om skadestånd för överträdelse av gemenskapsrätten. Frågorna ställdes bl.a. av en brittisk domstol med anledning av att Factortame och de andra bolagen har fört fram skadeståndsanspråk mot brittiska staten. Bolagen påstod att de hade gjort förluster och orsakats utgifter när de inte kunnat registrera fartygen i Storbritannien. Till största delen faller det tredje avgörandet utanför ramen för det här lagstiftningsärendet. Ett par uttalanden har dock i vart fall indirekt betydelse för fartygsregistreringen och fiskepolitiken. EG-domstolen ansåg att det påverkade rätten till skadestånd om medlemsstaten hade ett vidsträckt utrymme att använda sitt fria skön ("wide discretion") när den nationella rättsordningen utformades. Brittiska staten ansågs ha haft ett sådant utrymme. EG-domstolen framhöll att det ligger på varje medlemsstat att ange förutsättningarna för att fartyg skall kunna registreras i det nationella registret. Också genomförandet av gemenskapens fiskepolitik ansågs lämna ett visst utrymme för ländernas fria skön. Som en förutsättning för skadestånd i de aktuella situationerna angav EG- domstolen bl.a. att överträdelsen av EG-rätten måste vara tillräckligt grov ("sufficiently serious"). Som domen får förstås ligger det på nationella domstolar att avgöra om det kravet är uppfyllt i ett särskilt fall. Men EG- domstolen angav flera omständigheter som skulle läggas till grund för bedömningen. EG-kommissionen hade i god tid klargjort sin inställning att de brittiska reglerna stred mot gemenskapsrätten, påpekande domstolen. Det framhölls också att nationella domstolar under sin interimistiska handläggning hade ansett att EG-rätten hade ett klart innehåll på den här punkten och att den brittiska lagstiftaren först med viss fördröjning hade rättat sig efter det interimistiska beslut som EG-domstolens ordförande hade meddelat med anledning av kommissionens talan. 7.2 Målet EG-kommissionen mot Frankrike De principer som slagits fast genom Factortame II-domen har kommit till uttryck också i en dom som gällde de franska reglerna för fartygsregistrering (dom den 7 mars 1996 i mål C-334/94 mellan EG-kommissionen och Frankrike). Enligt domen var fransk rätt oförenlig med Romfördragets bestämmelser om etableringsrätt och om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet. Rätten att föra in ett fartyg i det nationella registret och möjligheten att föra fransk flagg var nämligen begränsade i olika hänseenden. Som krav uppställdes att fartyget till mer än hälften ägdes av franska medborgare eller av juridiska personer med säte i Frankrike. I fråga om juridiska personer krävdes dessutom att en viss del av företagsledning, styrelseledamöter eller direktörer var franska medborgare. Det gällde också vissa restriktioner i fråga om fransk kontroll över juridiska personers kapital. Enligt domen stred reglerna mot bl.a. artiklarna 6, 52, 58 och 221 i Romfördraget. I domskälen hänvisade domstolen i huvudsak till vad som angetts i Factortame II-målet. Domen tog sikte både på fartyg som används inom ramen för ekonomisk verksamhet och på fartyg som inte används yrkesmässigt eller med andra ord på fritidsfartyg. I den senare delen utgick domstolens resonemang från reglerna om arbetskraftens fria rörlighet. Domstolen erinrade om att varje medborgare i en medlemsstat är fri att bege sig till en annan medlemsstat för att utöva arbete som löntagare eller egenföretagare. En sådan person har också rätt att bo kvar i värdlandet efter det att han eller hon har utövat arbetet. Därefter slog domstolen fast att tillträdet till de fritidsaktiviteter som erbjuds i värdlandet utgör en följd av den fria rörligheten. Detta ledde med domstolens synsätt till att gemenskapens regler om fri rörlighet har betydelse för arbetstagarens registrering av fritidsfartyg i värdlandet. Registrering i det franska registret kunde ske bara om det fanns en fransk ägarövervikt. Domstolen kom därmed fram till att fransk rätt stred mot artikel 48 i Romfördraget och gemenskapens regler om fri rörlighet för arbetskraft. 7.3 Ytterligare om EG-domstolens praxis I anslutning till redogörelsen för EG-domstolens avgörande i Factortame II-målet finns det anledning att något beröra ytterligare tre domar, som domstolen har hänvisat till i sitt avgörande. Alla tre domarna handlar om hur medlemsstaterna kan utforma sina regler om fiske enligt de nationella fiskekvoterna. En av domarna meddelades i målet C-223/86 Pesca Valentia, REG 1988, s. 83. Målet gällde frågan om några bestämmelser som reglerade rätten att fiska på irländskt sjöterritorium kunde förenas med gemenskapsrätten. Domstolen förklarade att den då gällande strukturpolitiken för fisket knöt an till fiskefartyg som förde en medlemsstats flagg eller som var registrerat i ett sådant land men att flaggföring och registrering följde nationella regler. Det konstaterandet kan sägas ha blivit modifierat genom Factortame II-domen, där domstolen slog fast att länderna måste utforma sin nationella rätt på ett sätt som stämmer överens med gemenskapsrätten. När det särskilt gäller förutsättningarna för fiske innebär domen i Pesca Valentia-målet att det i nationell rätt kan upprätthållas krav på att en viss del av besättningen på ett fiskefartyg som är infört i landets register och som fiskar på landets exklusiva kvot måste vara medborgare i medlemsstaten. Det saknar därvid betydelse om andra medlemsstater har ställt upp samma krav eller inte. En andra dom av intresse meddelades i målet C-3/87 Agegate, REG 1989 s. 4459. I det målet behandlades medlemsstaternas rätt att precisera de förutsättningar som skall gälla för fiske enligt landets kvot. Länderna har då, enligt domstolen, rätt att avgöra vilka fartyg i landets fiskeflotta som skall få fiska inom kvoten. Men urvalskriterierna måste vara förenliga med gemenskapsrätten. Den rättsordningen ansågs dock inte hindra ett krav på att tre fjärdedelar av besättningen måste bestå av medborgare i medlemsstater. Bedömningen blev densamma när det gällde ett krav på att befälhavaren och hela besättningen skulle lämna bidrag i ett nationellt socialförsäkringssystem. I sistnämnda hänseende var det dock nödvändigt att reglerna inte stred mot en EG-förordning, nr 1408/71, om tillämpligheten av nationell rätt. Det ansågs strida mot gemenskapsrätten att kräva att tre fjärdedelar av besättningen skulle vara bosatt i den stat vars fiskekvot var aktuell. Det sista målet som skall tas upp är C-216/87 Jaderow, REG 1989, s. 4509. Där kom domstolen fram till att länderna vid utformningen av sina bestämmelser om fiskekvoter kan ställa upp krav på en verklig förbindelselänk mellan fiskefartyget och landet. En förutsättning är dock att förbindelselänken bara tar sikte på förhållandet mellan fartygets fiskeoperationer och den befolkning som är beroende av fisket och av verksamhet med anknytning till fiske. Gemenskapsrätten utgör inte heller något hinder mot villkor som syftar till att upprätthålla en förbindelselänk och som innebär att fiskefartyget skall operera från hamnar i det land vars fiskekvot är aktuell, dock att villkoret inte får medföra att alla resor måste utgå från hamnar i landet. Dessutom får länderna se till att villkoren verkligen följs. Som bevis om detta får länderna kräva att en andel av fångsten landas i landet eller att fiskefartyget vid återkommande tillfällen anlöper landets hamnar. Men det får inte bli fråga om krav som i realiteten stör möjligheterna att utöva ett normalt fiske. 8 Behöver svensk lagstiftning ändras? -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Svensk lagstiftning skall ändras så att | | fysiska och juridiska personer från Europeiska ekonomiska | | samarbetsområdet (EES) skall ha rätt att registrera sina fartyg | | i Sverige, om fartygen används inom ramen för en ekonomisk | | verksamhet som har etablerats här. Dessutom skall fysiska | | personer från andra länder inom EES som arbetar i Sverige kunna | | få sina fritidsfartyg betraktade som svenska. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan invändning promemorians slutsats att de svenska reglerna om registrering av skepp och båtar inte är förenliga med gemenskapsrättens principer. Skälen för regeringens förslag: Enligt allmänna folkrättsliga principer ligger det på varje enskilt land att bestämma villkoren för att fartyg skall ha landets nationalitet. Kraven på en anknytning mellan fartyg och hemland har därmed kommit att skifta mellan olika rättsordningar. Några länder medger registrering i sitt nationella register även när fartygen saknar egentliga beröringspunkter med registerlandet. En del av de länderna upprätthåller låga krav på fartygens standard, bemanning och sociala förmåner för de ombordanställda, och man har därför kommit att tala om att fartygen för bekvämlighetsflagg. Flera sjöfartsnationer upprätthåller dock betydligt högre krav på ett samband mellan fartyget och landet. Ett konkret uttryck för detta finns i 1982 års havsrättskonvention. Landet skall i administrativa, tekniska och sociala hänseenden effektivt utöva sin domsrätt över fartygen och kontrollera dem. Motsvarande samband skall gälla mellan registerlandet och fartyget samt mellan flaggan och landet. Den internationella regleringen synes också bygga på tanken att fartyg skall segla under bara en flagg och vara registrerat bara i ett land. Genom EG-domstolens avgörande i Factortame II-målet gjordes det klart att varje medlemsstat avgör vilka fartyg som skall registreras i landet och föra landets flagg. De allmänna utgångspunkter som gäller inom folkrätten har alltså godtagits av domstolen, och beslutanderätten i saker som rör fartygs nationalitet har inte lyfts upp på gemenskapsnivå. Detta innebär emellertid inte att medlemsstaterna har full frihet när de utformar sina nationella regler. Tvärtom slog domstolen fast att reglerna måste vara förenliga med gemenskapsrätten. Domen torde få förstås så att nationella regler som utformas i enlighet med gemenskapsrätten också kan göras förenliga med havsrättskonventionen från år 1982 och andra internationella regleringar. Någon enstaka remissinstans har uttryck tveksamhet inför detta. Det helt övervägande antalet remissinstanser har dock godtagit promemorians bedömning att avgörandet är förenligt med allmänna folkrättsliga principer. Samma bedömning har gjorts i Danmark och vid de nordiska departementsöverläggningarna har man från finsk sida uppgett att man inte heller där ser någon konflikt av här diskuterat slag. Regeringen har inte någon annan uppfattning. Innebörden av EG-domstolens avgörande i Factortame II-domen är att reglerna om fartygsregistrering inte får hindra medborgare i medlemsstaterna att utöva sin etableringsrätt. Men domstolen gick längre än så och förklarade att registreringen över huvud taget inte kan skiljas från etableringsrätten. Detta förutsätter dock att fartyget är ett medel för att utöva ekonomiska aktiviteter som inkluderar en etablering i värdlandet. I sådana situationer måste alltså de nationella reglerna anpassas till gemenskapsrätten. Det betyder att medborgare i alla länder inom gemenskapen skall ha rätt att ta upp och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare i värdlandet. Och, vilket har central betydelse i sammanhanget, verksamheten skall kunna bedrivas på de villkor som gäller för värdlandets egna medborgare. Vidare framgår av domstolens avgörande i målet C-334/94 EG-kommissionen mot Frankrike att reglerna om arbetskraftens fria rörlighet skall beaktas när medlemsstaterna utformar sina regler om fritidsfartyg. Domen utgår från det förhållandet att en medborgare i en medlemsstat har rätt att vistas i en annan medlemsstat för att arbeta där som anställd eller som egenföretagare. Det finns dessutom en rätt för den som har arbetat, att bo kvar i värdlandet sedan han eller hon slutat sitt arbete. Rätten att vistas i värdlandet gäller också för en del familjemedlemmar. Den som vistas i värdlandet med stöd av gemenskapsrätten har anspråk på att få utöva sin fritid där och detta på samma villkor som värdlandets egna medborgare. Bland annat innebär det en rätt att använda sitt fritidsfartyg i värdlandet. Och den möjligheten skall kunna utövas utan någon diskriminering på grund av nationalitet. Såväl reglerna om etableringsrätten som reglerna om arbetskraftens fria rörlighet omfattas av EES-avtalet. Den princip som har kommit till uttryck i domarna skall därför tillämpas i förhållande till alla länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vid en bedömning av hur de nationella svenska reglerna om registrering förhåller sig till gemenskapsrätten bör man göra skillnad mellan skepp, båtar och skeppsbyggen, eftersom reglerna bygger på olika förutsättningar. Skeppsregistrering Vad först gäller skeppsregistrering visar en jämförelse mellan de nationella svenska reglerna och gemenskapsrätten att det finns skillnader mellan de båda rättsordningarna. De svenska reglerna om registrering förutsätter indirekt en ägarövervikt för svenska rättssubjekt. Följaktligen är det inte möjligt för rättssubjekt från andra medlemsstater att registrera fartyg här i Sverige, såvida det inte är fråga om en minoritetsandel i ett fartyg som till övervägande delen ägs av svenska rättssubjekt. Svensk rätt gör inte något undantag för det fallet att det har etablerats en ekonomisk verksamhet här i landet. En fysisk person som är medborgare i ett annat land eller en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett sådant land kan därmed inte utöva sin etableringsrätt sådan den uttolkats i Factortame II-domen. Ett par remissinstanser har anfört att rättssubjekt i samarbetsområdet kan uppnå ett resultat som i mycket motsvarar en registrering av fartygen. Den europaanpassning som har skett inom associationsrätten gör det möjligt för dem att bilda svenska juridiska personer. Om en sådan juridisk person äger fartyget, kommer detta att anses som svenskt och kunna registreras här i landet. Detta torde dock få uppfattas som en olikformig behandling på grund av nationalitet. Det är inte möjligt för en fysisk person med medborgarskap i ett annat land inom samarbetsområdet att registrera ett direktägt fartyg i skeppsregistret. Av artikel 52 andra stycket i Romfördraget följer att medborgare i ett EES-land skall ha rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare och detta på villkor som värdlandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare. Det nu rådande läget innebär att man för medborgare i andra medlemsstater tvingar fram en bolagsbildning på ett sätt som inte gäller för svenskar. I någon mån är läget detsamma för utländska juridiska personer. I deras fall är det närmast den sekundära etableringen som är av intresse, dvs. upprättande av kontor, filial eller dotterbolag. Några former av sekundär etablering, t.ex. ett dotterbolag, synes i och för sig innebära att det bildas en svensk juridisk person. Men detta gäller inte för alla former av sekundär etablering. Ett kontor är inte en juridisk person och kan inte i rättslig mening äga ett fartyg. Därmed är det inte möjligt att via en sådan sekundär etablering åstadkomma registrering i det svenska skeppsregistret, och den utländska juridiska personen kan inte fritt utöva sin rätt till etablering i Sverige. Det måste dessutom sättas i fråga om svensk rätt motsvarar gemenskapsrätten ens i det fallet att en utländsk juridisk person valt en sekundär etablering i formen av ett dotterbolag. En registrering förutsätter att det är dotterbolaget som svenskt rättssubjekt, inte ett utländskt moderbolag, som äger fartyget. Gemenskapsrätten godtar visserligen att registrering får ske bara om det har etablerats en ekonomisk verksamhet i registerlandet. Därmed är dock inte sagt att fartyget måste ägas av en juridisk person som utgör den sekundära etableringen. Det torde sakna betydelse att rättssubjekt från andra medlemsstater i stor utsträckning kan driva en ekonomisk verksamhet här i landet med ett utländskt fartyg. Utländska rättssubjekt kan anses diskriminerade på grund av sin nationalitet, även om registreringen saknar en direkt betydelse för näringsverksamheten. Avgörande är att lagstiftningen inte gör det möjligt för de utländska rättssubjekten att driva näring på samma villkor som gäller för svenskar. Efter Factortame II-domen står det också klart att den dispensmöjlighet som finns i sjölagen inte kan uppväga brister när det gäller lagens huvudregel. Om huvudregeln är oförenlig med gemenskapsrätten, är det en omständighet som inte kan förtas ens av en liberal praxis i dispensärenden. Av skäl som de nu anförda dras i promemorian slutsatsen att de svenska reglerna om registrering av skepp inte är förenliga med gemenskapsrättens principer för fri etablering och att de alltså måste ändras. Detta har det helt övervägande antalet remissinstanser instämt i. De författningsändringar som nyligen har genomförts i Danmark har samma utgångspunkt som i promemorian och vid nordiska departementsöverläggningar har det också från finskt håll anförts att man där ser saken på samma sett. Regeringen har för sin del ingen annan uppfattning. Sjölagen gör ingen skillnad mellan skepp som används i ekonomiskt syfte och fritidsskepp. Det betyder att registrering kan och skall ske om ett fritidsskepp till mer än hälften ägs av svenska fysiska personer. En utländsk medborgare som vistas här för arbete e.d. kan däremot inte registrera sitt fritidsskepp i skeppsregistret enligt huvudregeln i sjölagen. Mot bakgrund av EG-domstolens dom i målet C-334/94 EG-kommissionen mot Frankrike kan detta uppfattas som en olikformig behandling på grund av nationalitet. Den utländska medborgaren har inte tillträde till fritidsaktiviteter på samma villkor eller snarare under samma former som svenska medborgare. I promemorian (Ds 1996:60 s. 66) anförs att en anpassning av svensk rätt därför måste omfatta skepp som används för fritidsändamål. Också i denna del har flertalet remissinstanser godtagit promemorians förslag eller lämnat det utan invändning. De i Danmark nyligen genomförda författningsändringarna omfattar även den nu diskuterade situationen. Regeringen har samma uppfattning som den som kommer till uttryck i promemorian och föreslår därför att svensk lagstiftning skall ändras så att fysiska och juridiska personer från EES skall ha rätt att registrera sina skepp i Sverige. Dessutom skall fysiska personer från andra länder inom EES som arbetar i Sverige kunna få sina fritidsskepp betraktade som svenska. Båtregistrering Bestämmelserna om båtregistrering företer i viss mån samma yttre avvikelser från gemenskapsrätten som reglerna om registrering av skepp. Enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. är det i första hand svenska båtar som kan och skall registreras. Reglerna om båtregister har alltså en koppling till ägarens nationalitet som innebär att svenska och utländska rättssubjekt behandlas olika. Utländska båtar skall visserligen registreras, om de vanligen är förlagda till en svensk hamn. Men registreringen förutsätter att ägaren är bosatt i Sverige. Beträffande båtar bör det påpekas att registreringsskyldigheten bara omfattar båtar som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmänheten (4 §). Dessutom skall båten ha ett skrov som har en största längd av minst fem meter. Passagerarbåtar skall dock alltid registreras, om de är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare. Fritidsbåtar omfattas alltså inte av registreringsplikten. I 5 § lagen om båtregister finns dock en rätt till registrering som bara avser svenska, dvs. svenskägda, båtar. Paragrafen är tillämplig när det inte finns någon registreringsplikt eller med andra ord när det inte är fråga om en båt som används yrkesmässigt i enlighet med 4 §. Det synes innebära att även fritidsbåtar kan föras in i båtregistret under de förutsättningar som närmare anges i 5 §. Registrering kan ske om båten är av viss storlek och det finns särskilda skäl i det enskilda fallet. Avsikten med bestämmelsen är närmast att en båt skall kunna registeras, när ägaren behöver nationalitetshandlingar, som ju utfärdas på grundval av registreringen. Det är tänkbart att också den som vistas här med stöd av reglerna om arbetskraftens fria rörlighet kan behöva svenska nationalitetshandlingar för sin fritidsbåt. Beträffande båtar som används yrkesmässigt finns det en skillnad mellan skepps- och båtregistreringen. Skeppsregistreringen har en direkt betydelse för möjligheterna att skydda äganderätten till skeppet och att pantsätta detta genom inskrivning. Det är alltså fråga om förhållanden som typiskt sett har ett nära samband med en ekonomisk verksamhet i Sverige. Båtregistreringen har däremot inte några sådana rättsverkningar i civil- eller exekutionsrättsligt hänseende. De skäl som bär upp båtregistreringen är i stället av offentligrättslig natur. Avsikten är i första hand att det skall vara praktiskt möjligt för det allmänna att utöva tillsyn över båtar som används yrkesmässigt. Det kan möjligen hävdas att den fria etableringen inte hindras av att rättssubjekt från andra länder i samarbetsområdet saknar möjlighet att få sina båtar registrerade i ett offentligt kontrollsyfte. De senaste ändringarna i fartygssäkerhetslagen (SFS 1995:927) medför dessutom att den lagen får ett utsträckt tillämpningsområde och omfattar även utländska rederier (se 1 kap. 1 §). Detta gäller inte bara vid sjöfart med ett svenskt fartyg utan också vid användning av något annat fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. I stor utsträckning står alltså utländska rederiers verksamhet och utländska fartyg under tillsyn enligt svensk lag. Mellan svenska och utländska fartyg finns dock den skillnaden att lagen inte gäller för utländska fartyg utanför Sveriges sjöterritorium. Vad som emellertid måste beaktas är att registreringen är av betydelse för möjligheterna att med användande av fiskefartyg utnyttja ett lands fiskekvoter. Lagen om båtregistrering har alltså fått en funktion som sträcker sig längre och som avser delvis andra frågor än lagstiftaren avsåg när lagen kom till. Behovet av en lagändring kan därför inte bedömas enbart med hänvisning till det ursprungliga syftet med lagen eller de motivuttalanden som gjordes inför lagens tillkomst. Tvärtom är det klart att lagen numera har följder som påverkar rätten att bedriva näring, närmast då med fiske. Gemenskapsrätten hindrar visserligen inte att det ställs upp krav på en verklig förbindelselänk mellan fiskefartyget och det land som har tilldelats fiskekvoten. Men enligt Factortame II-domen får inte reglerna om fartygsregistrering användas i det syftet. I stället får det ske inom ramen för regler som mer direkt tar sikte på fisket. Med hänvisning till det nu anförda anser regeringen i likhet med flertalet remissinstanser att promemorians slutsats att reglerna om båtregistrering inte kan anses fullt förenliga med gemenskapsrätten är riktig. Regeringen föreslår därför att reglerna om båtregistrering ändras på samma sätt som för skepp. Till eventuella ändringar i fiskelagstiftningen återkommer regeringen i ett annat sammanhang. Skeppsbyggen När det gäller rätten till registrering av skeppsbyggen gör den svenska lagen ingen skillnad mellan svenska och utländska rättssubjekt. Samtliga remissinstanser har godtagit promemorians bedömning att någon ändring av gällande svenska regler inte är påkallad. Regeringen har för sin del ingen annan uppfattning. 9 Hur bör reglerna om fartyg ändras? -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Fartyg skall anses som svenska även när det| | inte finns en svensk ägarövervikt, om de till hälften eller mer | | ägs av rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.| | Det skall dock krävas att fartyget används inom ramen för en | | ekonomisk verksamhet som etableras i Sverige eller att | | fartyget används för fritidsändamål här i landet av någon som vistas| | här med stöd av gemenskapens regler om fri rörlighet för | | arbetskraft och att det är infört i skeppsregistret eller | | båtregistret. Omvänt skall fartyg med en svensk ägarövervikt inte| | anses som svenska, om de används inom ramen för en ekonomisk | | verksamhet som etableras i ett annat land inom samarbetsområdet | | eller om fartyget används där för fritidsändamål av en svensk som| | använder sig av den fria rörligheten för arbetskraft och de är | | införda i ett offentligt fartygsregister i värdlandet. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag överenstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslagen utan invändning i materiellt hänseende. Åtskilliga remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg och Stockholms tingsrätt, har framfört kritiska synpunkter på lagtextens utformning. Skälen för regeringens förslag Etablering i Sverige med fartyg som ägs av utländska rättssubjekt från samarbetsområdet En första fråga som aktualiseras är om enbart de svenska lagreglerna om registrering av fartyg skall ändras eller om också ändringar bör övervägas i reglerna om nationalitet och flagg. Som framgår av avsnitt 5 finns ett nära samband mellan ett fartygs nationalitet, registrering och flagga. Enligt promemorian leder det sambandet till att reglerna om nationalitet och flagg bör ändras lika väl som reglerna om registrering. Detta har nästan alla remissinstanser godtagit. Danmark och Finland har anpassat, respektive avser att anpassa, sin nationella lagstiftning till gemenskapsrätten på ett sätt som överensstämmer med den lösning som föreslås i promemorian och som alltså leder till att ett fartyg som ägs av fysiska eller juridiska personer inom samarbetsområdet skall kunna anses som danskt respektive finskt. Det innebär t.ex. att fartyget får föra det landets flagg och att det underkastas nationell lagstiftning på samma sätt som danskägda respektive finskägda fartyg. Eftersom de nordiska sjölagarna har ett i allt väsentligt likalydande innehåll och det finns ett betydande värde i att bibehålla det förhållandet, bör särskild vikt tillmätas de lösningar som valts i de andra nordiska länder som ingår i Europeiska unionen. Det kan tilläggas att någon motsvarande anpassning av de norska reglerna inte synes vara aktuell för närvarande. Regeringen förordar mot bakgrund av det anförda att reglerna om nationalitet och flaggföring lika väl som reglerna om fartygsregistrering ges ett ändrat innehåll. Det bör således inte längre krävas en svensk ägarövervikt utan ett fartyg bör kunna anses som svenskt, vara berättigat att föra svensk flagg och kunna registreras i svenska skepps- eller båtregistret också om det finns en ägarövervikt för rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Gemenskapsrätten hindrar inte att Sverige som villkor för registreringen kräver att fartyget används i en ekonomisk verksamhet som är fast etablerad här i landet eller att det används för fritidsändamål här av någon som begagnar rätten till fri rörlighet för personer. Å andra sidan kan gemenskapsrätten inte anses utesluta ett register som är helt öppet i förhållande till fysiska och juridiska personer i samarbetsområdet. Regeringen gör den bedömningen att det skall finnas ett krav på att fartyget används i en verksamhet som är etablerad här i landet eller att fartyget används för fritidsändamål av någon som vistas här i landet med stöd av gemenskapsrätten. Ett register som är helt öppet i förhållande till rättssubjekt från samarbetsområdet garanterar inte ett sådant verkligt samband mellan fartyget och Sverige som folkrätten kräver. De svenska reglerna bör enligt regeringens mening bygga på frivillighet såtillvida att fartyget inte automatiskt skall bli svenskt vid en etablering i Sverige eller vid användning av fartyget för fritidsändamål. Det saknas egentlig anledning att genom tvingande regler förklara utlandsägda fartyg för svenska. Gemenskapens regler om etableringsfriheten och om den fria rörligheten för arbetskraft är utformade som rättigheter, inte skyldigheter, för den enskilde. De svenska reglerna bör få samma utformning. Ett fartyg bör därmed inte anses som svenskt förrän ägaren har gett till känna att han önskar det. Detta tillkännagivande får ske genom att fartyget anmäls för registrering i de svenska skepps- eller båtregistren. De nu diskuterade ändringarna överensstämmer i sak med vad som föreslagits i promemorian och som godtagits av flertalet remissinstanser. De stämmer också väsentligen överens med vad som gäller i Danmark och övervägs i Finland. När det gäller den närmare utformningen av reglerna har åtskilliga remissinstanser uttalat kritik mot promemorians förslag, vilket uppfattas som alltför invecklat och svårförståeligt. Enligt regeringens mening finns det anledning att ta fasta på den kritiken. Som regeringen ser det hänger den tekniska utformningen av lagförslagen i promemorian nära samman med det förhållandet att promemorian låtit ändringsförslagen i första hand rikta in sig på förutsättningarna för att ett fartyg skall anses som svenskt. En sådan utgångspunkt är i och för sig förståelig, eftersom sjölagen har en teknisk uppbyggnad som innebär att det främsta anknytningsmomentet till Sverige består i fartygets nationalitet som i sin tur grundas på ägarens nationalitet. När det gäller att, under vissa förutsättningar och om ägaren begär det, öppna en möjlighet också för fartyg med en icke-svensk ägarmajoritet att bli betraktade som svenska, synes det emellertid inte vara lika naturligt att utgå från nationaliteten. Det är ju inte den faktiska nationaliteten som därvidlag skall vara avgörande utan i stället sådana omständigheter som att ägaren bedriver ekonomisk verksamhet här i landet. Det kan då, som vissa remissinstanser varit inne på, ligga närmare till hands att i första hand rikta in sig på förutsättningarna för att ett utländskt ägt fartyg skall kunna registreras i Sverige och låta nationaliteten vara beroende av om fartyget förts in i registret. Med en sådan ordning kan lagtexten förenklas och man vinner också den fördelen att det inte kan bli en tvist i sig huruvida ett fartyg med utländsk ägarmajoritet som är registrerat i Sverige verkligen skall anses som svenskt. Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för en lösning som de sist diskuterade och de lagförslag som regeringen lägger fram bygger därpå. Det hittills anförda har tagit sikte på fartyg som är att betrakta som skepp. I huvudsak har det relevans också för båtar som används yrkesmässigt. När det gäller fritidsbåtar bör det öppnas en möjlighet för fysiska personer från andra länder inom samarbetsområdet som arbetar här att utöva fritid med sina båtar här i Sverige och detta med båtar som rättsligt sett är svenska. I annat fall skulle det kunna hävdas att dessa utländska fysiska personer behandlas annorlunda än svenskar som använder sina fritidsbåtar här i landet. I och för sig skulle man kunna tänka sig att betrakta fritidsbåtar som ägs av en fysisk person från något annat land inom samarbetsområdet som svenska redan därigenom att ägaren vistas i Sverige med stöd av gemenskapens regler om fri rörlighet för personer och båten finns här i landet. I linje med vad som tidigare anförts saknas det dock skäl att genom tvingande regler förklara båtar som ägs av utlänningar som svenska. Det bör därför krävas en viljeförklaring om detta från båtägarens sida. Det framstår som naturligt att en sådan viljeförklaring manifesteras genom en anmälan om registrering, något som stämmer överens med det ovan redovisade förslaget beträffande fartyg. Enligt den vid utgången av år 1992 upphävda lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skulle varje svensk båt registreras i fritidsbåtsregistret, om båten drevs med segel eller motor och skrovet hade en största längd av minst fem meter. I vissa fall förelåg registreringsplikt även om skrovet var kortare än fem meter. Sedan en tid tillbaka är frågan om att på nytt införa ett fritidsbåtsregister föremål för överväganden. Utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar m.m. har i december 1996 avgett betänkandet Fritidsbåten och Samhället (SOU 1996:170). I betänkandet förordas att ett obligatoriskt båtregister skall införas igen. Utredningsförslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Ett enkelt sätt att åtminstone för närvarande göra det möjligt för den som utnyttjar reglerna om arbetskraftens fria rörlighet att få sin fritidsbåt betraktad som svensk kan vara att ändra lagen om båtregister. Ändringen skulle gå ut på att möjliggöra för utländska EES-medborgare som vistas här i landet med stöd av gemenskapens regler och som har sin båt här att få båten registrerad i båtregistret. Verkningarna av en sådan registrering skulle vara att båten anses som svensk. I likhet med vad som föreslagits i promemorian och som godtagits av nästan alla remissinstanser förordar regeringen en sådan ordning. Det finns goda grunder för att anta att en sådan möjlighet endast mera sällan skulle komma att utnyttjas. Någon egentlig påverkan på båtregistret kan därför en sådan registreringsmöjlighet inte antas få. Skulle detta trots allt visa sig bli fallet, får naturligtvis frågan om en lämplig ordning övervägas på nytt. Till skillnad från vad som gäller enligt 2 kap. sjölagen saknar lagen om båtregistrering några regler om samordning mellan svenska och utländska register. Det är således förutsett att utländska (utlandsägda) båtar som tas in i båtregistret kan vara registrerade också utomlands (se Ds Ju 1978:6 s. 46). En anpassning till gemenskapsrätten synes inte i och för sig öka behovet av en förbättrad samordning med utländska regler. Den enklare struktur som finns i den svenska lagen om båtregistrering är därför möjlig att bevara. En introduktion av ett förhållandevis omfattande samordningsförfarande av den art som finns i 2 kap. sjölagen skulle av allt att döma leda till ett avsevärt merarbete för sjöfartsregistret som inte förefaller motiverat. Också för sökanden skulle förfarandet kompliceras, eftersom det skulle krävas utredning om registerförhållandena i bl.a. båtens hemland. En dubbel registrering tycks enligt det hittills rådande synsättet ha bedömts som förenlig med 1967 års konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek. I artikel 3:2 sägs visserligen att ett fartyg som är eller har varit registrerat i en fördragsslutande stat inte skall kunna registreras i någon annan fördragsslutande stat, utan att den förra staten har utfärdat bevis om att fartyget har avregistrerats eller om att fartyget kommer att avregistreras den dag då sådan ny registrering äger rum. Artikelns syfte är dock att förhindra en överföring mellan registren på ett sätt som åsidosätter de intressen som rättighetshavare i fartyget kan ha (se prop. 1973:42 s. 321). Till skillnad från vad som gäller beträffande skepp har den svenska båtregistreringen inte några direkta civilrättsliga funktioner och skyddar inte rättigheter i de registrerade båtarna. En dubbel registrering saknar därmed i och för sig betydelse för den enskilde (jfr Ds Ju 1978:6 s. 46, 50 f. och prop. 1978/79:98 s. 52,55). Några regler om samordning med utländska register i fråga om båtar anser därför regeringen i likhet med promemorian och remissinstanserna inte behövas. De nu redovisade övervägandena överensstämmer helt med dem som gjordes i promemorian och som remissinstanserna genomgående godtagit. Regeringen föreslår således att lagen om båtregister ändras på ovan diskuterat sätt. Etablering i andra EES-länder med fartyg som ägs av svenska rättssubjekt Framställningen har hittills varit koncentrerad kring de ändringar som behövs i svensk rätt för att rättssubjekt från andra länder i samarbetsområdet skall kunna begagna sig av sin etableringsrätt här i Sverige. Den andra sidan av saken är emellertid att övriga länder inom området ändrar sina regler på motsvarande sätt och detta alltså gör det möjligt för svenska medborgare och svenska juridiska personer att etablera ekonomisk verksamhet med fartyg i andra EES- länder. Detta kan ske i form av både primär och sekundär etablering. Den möjlighet som sålunda öppnas i utländska rättsordningar reser emellertid en principiell fråga av stor vikt för svenskt vidkommande. Vad det i praktiken blir fråga om är ju att s.k. utflaggning av svenska fartyg underlättas, en fråga som har debatterats vid återkommande tillfällen. Det kan här skjutas in att gemenskapsrätten i och för sig torde ge utrymme för ett val av den svenska lagstiftaren. Nu gällande svensk rätt (2 kap. 1 § sjölagen) är att svenska skepp måste registreras i Sverige. Samma skepp får föra svensk flagg, inte som en konsekvens av registreringen i och för sig, utan direkt på den grunden att de är svenskägda (1 kap. 1 §). I praktiken medför detta ett hinder mot registrering i andra EES-länder och mot förande av ett sådant lands flagg så länge skeppet ägs direkt av svenska rättssubjekt. Dubbel registrering och dubbel flaggföring accepteras inte. En dubbel registrering är oförenlig med konventionen om sjöpanträtt, och dubbel flaggföring står i direkt strid mot havsrättskonventionen. Om det skall bli möjligt för svenskar att utnyttja etableringsrätten fullt ut i andra länder, måste alltså den obligatoriska registreringen av svenska skepp tas bort. Men en ändring förefaller inte vara nödvändig enligt gemenskapsrätten. Om Sverige behåller den obligatoriska registreringen, innebär det en diskriminering av våra egna rättssubjekt, dvs. vad som brukar kallas omvänd diskriminering. Detta torde inte fångas in av Romfördragets förbud mot diskriminering, som tar sikte på utländska rättssubjekt. Den debatt som rört utflaggningen har byggt på den förutsättningen att Sverige behöver ha en nationell handelsflotta. För detta har anförts flera skäl, se från senare tid Sjöfartspolitiska utredningens betänkande Svensk sjöfart - Näring för framtiden, SOU 1995:112. En nationell handelsflotta har betydelse för den svenska exportindustrin. Genom handelsflottan skapas också arbetstillfällen, både inom sjöfarten som sådan och i näringsgrenar som knyter an till sjöfarten. Också beredskapsskäl kan anföras som ett stöd för att Sverige behöver en handelsflotta av rimlig storlek. En stor del av debatten har kretsat kring de fartyg som för s.k. bekvämlighetsflagg. Vad det då är fråga om är att ett fartyg registeras i ett land som upprätthåller endast lågt ställda krav på fartygens standard och bemanning, liksom på de sociala förmåner som skall tillkomma de anställda. Ofta är också skatteuttaget lågt eller till och med obefintligt. De länder som erbjuder bekvämlighetsregistrering brukar medge att ägandet av fartyget och kontrollen av det ligger, direkt eller indirekt, hos utländska rättssubjekt. Registrering och avregistrering brukar kunna ske utan egentliga restriktioner och utan några högre kostnader. Bekvämlighetsregistreringen har motarbetats på olika sätt. Havsrättskonventionen från år 1982 kan nämnas i det sammanhanget. Där finns krav på ett verkligt samband mellan fartyget och landet, vartill kommer skyldigheter för flagglandet att utöva en effektiv jurisdiktion över fartygen och att ha tillsyn över dem i administrativt, tekniskt och socialt hänseende. Arbete har också utförts inom flera internationella organisationer som Organisationen för ekonomiskt samarbete (OECD), Förenta nationernas sjöfartsorganisationer (IMCO och IMO) samt Internationella arbetsorganisationen (ILO). De fackliga internationalerna och fackliga organisationer på nationell nivå, inte minst i Sverige, har på olika sätt försökt att hindra en utflaggning till länder med bekvämlighetsregistrering. De skäl som har anförts för en svensk handelsflotta har självfallet full giltighet, och bör inte sättas i fråga vid utformningen av de svenska reglerna om fartygs registrering och flaggföring. Inställningen måste också oförändrat vara att bekvämlighetsflaggning strider mot de grundläggande principer som skall gälla inom den internationella sjöfarten. Bekvämlighetsflagg har negativa återverkningar på sjösäkerheten och de sociala förhållandena ombord på fartyget. Den leder också till en snedvridning av konkurrensen. På den punkten får det inte förekomma några oklarheter om den svenska inställningen. Den situation som nu är för handen avviker emellertid på ett väsentligt sätt från de fall som vanligen diskuteras i samband med utflaggning och särskilt bekvämlighetsflaggning. Vad det är fråga om är i stället att fullfölja den europeiska integrationen. Det gäller vårt samarbete med länder som i stor utsträckning delar vår syn på sjöfarten och som har liknande regler på väsentliga punkter. Det möter därför betydligt mindre betänkligheter att öppna formella möjligheter för en utflaggning till de länderna. Sverige har möjlighet att inom EU arbeta för bestämmelser om sjösäkerhet och miljö. Som framgår av Sjöfartspolitiska utredningens betänkande finns det också olika sätt att stimulera den svenska sjöfarten utan att det finns en skyldighet för svenska rättssubjekt att ha sina fartyg registrerade i Sverige. Om registreringsplikten tas bort, kan det alltså föra med sig att svenska fartyg i viss utsträckning registreras i något annat EES-land, likaväl som att fartyg från de länderna kan komma att registreras här. Det låter sig inte göras att närmare bedöma i vilken utsträckning sådana registreringar kommer att ske eller vilka samhällsekonomiska och andra följder detta får. Upprepas bör dock att ändringarna är ett utslag av den europeiska integrationen och tanken att en verksamhet skall bedrivas på det ställe inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där det är mest lämpligt. I promemorian föreslås att det skapas en möjlighet att registrera svenska skepp i andra EES-länder, om det etableras en ekonomisk verksamhet i värdlandet och skeppet används i verksamheten. På samma sätt som när det gäller införing i det svenska skeppsregistret av utländska fartyg föreslås systemet bygga på frivillighet. De allra flesta remissinstanserna har biträtt promemorians synsätt. Några har emellertid anfört att det inte i den svenska lagen bör ställas upp några krav på etablering eller liknande utomlands utan att det bör räcka med att fartyget faktiskt har införts i ett register i ett annat EES-land. En sådan ordning gäller i Danmark och har naturligtvis vissa fördelar. Det blir lätt att slå fast om fartyget inte längre skall vara registrerat i Sverige och den lagtekniska utformningen kan göras enkel. Systemet har emellertid också andra effekter. Det innebär sålunda att det kan bli beroende på lagreglerna i andra länder, om ett fartyg som ägs av svenska rättssubjekt skall eller inte skall vara registreringspliktigt i Sverige. Ju öppnare registren är, desto större möjligheter skulle det bli för fartyg som ägs av svenska rättssubjekt att inte vara registrerade i Sverige. Över huvud taget innebär en sådan ordning att Sverige frånhänder sig inflytande över och kontroll av vilka fartyg som bör vara registrerade här i landet. En sådan vidsträckt möjlighet att registrera ett fartyg i andra länder följer inte av gemenskapsrätten. Tvärtom synes EG-domstolen, när den har ställt upp vissa förutsättningar för rätten att registrera sitt fartyg i ett annat land, ha utgått ifrån att det i andra fall kan finnas goda och legitima skäl för att inte tillåta en sådan registrering. Regeringen anser för sin del att det inte nu bör komma i fråga att öppna större möjligheter till utlandsregistrering av fartyg som ägs av svenskar än som kan anses ligga i linje med etableringsrätten. Det förslag som regeringen lägger fram överenstämmer därför i sak med promemorians. Liksom i föregående del har dock regeringen valt en något annorlunda lagteknisk utformning. Svenskar som arbetar utomlands och har fritidsfartyg där Reglerna om personers fria rörlighet öppnar en möjlighet för svenskar att vistas i ett annat land inom samarbetsområdet för att arbeta i det landet. Om de använder ett fartyg för fritidsaktiviteter där, hindrar gemenskapsrätten att svenskarna diskrimineras på grund av nationalitet. Det betyder t.ex. att fartygen kan registreras i värdlandet i den mån värdlandets egna fartyg kan registreras, och de får föra det landets flagg. Under sådana förhållanden synes fartygen inte längre kunna betraktas som svenska. I den angivna situationen har fartygen en starkare anknytning till värdlandet än till Sverige. Regeringen anser därför, i likhet med promemorian och flertalet remissinstanser, att reglerna bör ändras så att fritidsfartyg i de beskrivna situationerna inte skall anses som svenska, om de är införda i ett offentligt register i värdlandet. Nordisk rättslikhet Det nordiska sjölagssamarbetet har resulterat i en betydande grad av harmonisering av sjölagarna. Inte bara de sakliga lösningarna utan också lagstrukturen präglas av ett stort mått av enhetlighet. Flera remissinstanser har anfört att en strävan bör vara att nå så stor nordisk enighet som möjligt också på det nu aktuella området. Regeringen delar helt denna uppfattning. Den nu föreslagna lagändringarna har varit föremål för nordiska sjörättsöverläggningar vid flera tillfällen. Det har då kunnat konstateras att någon fullständig nordisk likhet inte är möjlig. Den gällande norska ordningen, som beskrivs översiktligt i promemorian (Ds 1996:60 s. 60 f.), torde inte för närvarande komma att ändras med anledning av de aktuella avgörandena från EG- domstolen. I Danmark har helt nyligen genomförts vissa författningsändringar. De närmare förutsättningarna för registrering av utlandsägda fartyg finns i en bekantgörelse (1996 nr 1046). Reglerna har tillkommit efter omfattande diskussioner med EG-kommissionen. I Finland har på tjänstemannanivå utarbetats förslag till ändringar i den finska sjölagen och tillhörande författningar. Ändringsförslagen, som för närvarande diskuteras med EG-kommissionen, ligger i sak nära de nya danska reglerna men har lagtekniskt en annan utformning. I sakligt avseende kan emellertid konstateras att de förslag som regeringen nu lägger fram i allt väsentligt överensstämmer med de regler som gäller i Danmark och som övervägs i Finland. Det betyder att den nordiska rättslikheten mellan de tre EU-länderna Danmark, Finland och Sverige materiellt snarast kommer att öka med genomförandet av regeringens förslag. Handläggning av fartygsregistreringen Ändringarna rör bl.a. förutsättningarna för registrering i skeppsregistret och båtregistret. Därmed är det sjöfartsregistret som i första hand kommer att tillämpa de nya reglerna. Delvis kommer prövningen att omfatta tidigare okända frågor, när ett utländskt rättssubjekt anmäler sitt fartyg till införing. Ofta torde bosättning i ett EES-land kunna styrkas med ett bevis från hemlandet eller vistelselandet, och för juridiska personer bildade enligt ett EES-lands lag kan registreringsbevis normalt tjäna som utredning om den juridiska personens nationalitet. Vad som kan antas medföra de svåraste problemen är kravet på en etablering i Sverige. Många etableringar i Sverige för dock med sig någon form av registrering, och det svenska registreringsbeviset får då åberopas som utredning om verksamheten här. I annat fall får sökanden, eventuellt under försäkran, lämna uppgifter som gör det möjligt att identifiera den som skall leda fartygets verksamhet från Sverige. Den närmare regleringen av dessa frågor hör dock inte till lagstiftningsärendet utan bör i stället föranleda ändringar i fartygsregisterförordningen. Registreringen skall bygga på frivillighet för rättssubjekt från andra länder inom samarbetsområdet. Därmed blir det inte aktuellt att förelägga en utländsk ägare att registrera fartyget här. Och om den utländska ägaren vill avföra sitt fartyg ur det svenska registret, bör det kunna ske utan att några särskilda förutsättningar skall krävas för detta. När det gäller det omvända förhållandet kommer svenska fartyg att vara registreringspliktiga tills ägaren etablerar en ekonomisk verksamhet i något annat EES-land och fartyget registrerats där. Sedan de villkoren uppfyllts, kommer registreringsplikten i Sverige att upphöra. Om ägaren ändå skulle föreläggas att registrera fartyget i Sverige, får han genom registreringsbevis från den utländska myndigheten styrka att fartyget inte längre är registreringspliktigt i Sverige. Det är dock möjligt att registrering kan ske i utlandet trots att ingen etablering finns där. I så fall får ägaren inför det svenska sjöfartsregistret visa att han har etablerat en rörelse i det EES-land där han vill registrera sitt fartyg. Om detta inte lyckas, kommer fartyget att vara registreringspliktigt i Sverige. På ett liknande sätt får det fungera när en svensk ägare vill föra över sitt fartyg från det svenska registret till ett utländskt. Förslaget bör inte i övrigt föranleda några särskilda ändringar med avseende på registreringen. De länder som tillåter registrering av utländska fartyg inrättar ofta internationella register som är skilda från de nationella. En sådan ordning är dock mer lämpad för ett öppet register där registreringen av utländska eller utlandsägda fartyg är omfattande. En sådan tillströmning kan knappast förväntas med anledning av den EES-anpassning som nu sker i Sverige. 10 Partrederier -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Fysiska och juridiska personer från | | Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall kunna vara | | huvudredare för ett partrederi. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag överenstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt eller lämnat förslaget utan invändning. Skälen för regeringens förslag: Ett partrederi föreligger om flera har kommit överens om att under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med ett eget fartyg (5 kap. 1 § sjölagen [1994:1009]). Det får väljas en huvudredare för rederiet. Han är behörig att på samtliga redares vägnar företa de rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför och att företräda redarna inför domstolar och myndigheter (5 kap. 2 och 3 §§ sjölagen). För huvudredaren gäller i dag krav på nordisk nationalitet och bosättning. Till huvudredare får utses en här i landet bosatt svensk, dansk, finländsk eller norsk medborgare eller en svensk juridisk person. Om huvudredaren inte uppfyller det kravet, är fartyget inte svenskt. Enligt hittills gällande regler har det inneburit att fartyget inte kunnat registreras i skeppsregistret. Det är visserligen fullt möjligt att ändra registreringsreglerna så, att även sådana fartyg får tas in registret. Emellertid saknas det skäl att upprätthålla en skillnad med hänsyn till nationalitet eller hemvist sedan Sverige kommit att integreras i Europa. Det bör därför vara möjligt för fysiska och juridiska personer från alla länder i samarbetsområdet att vara huvudredare. En sådan ändring innebär att fartyg med huvudredare från något annat land inom samarbetsområdet blir att anse som svenskt enligt de regler som gäller för andra svenska fartyg och därmed kan föra svensk flagg och registreras i skeppsregistret. 11 Följdändringar -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Lagen om ersättning för krigsskada å egendom| | skall även fortsättningsvis omfatta fartyg med en svensk | | ägarövervikt, dock inte om fartyget registrerats i ett annat | | land än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En | | följdändring skall också göras i kommunalskattelagen. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag överenstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian tas inte upp ändringen i kommunalskattelagen. Remissinstanserna: Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt eller lämnat förslaget utan invändning. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom skall staten under vissa förutsättningar betala ersättning till den som fått sin egendom skadad vid ett krig mellan Sverige och främmande makt eller mellan främmande makter. Rätten till ersättning omfattar egendom som finns här i landet. Men den omfattar även svenska fartyg som skadas utom landet, om skadan inträffar på en resa mellan orter här i landet utan anlöpande av utrikes ort eller under ett yrkesmässigt bedrivet fiske (2 §). Under de angivna förutsättningarna utgår ersättning även för egendom som medförs på fartyget. Enligt 3 § 2 mom. undantas utländska fartyg och egendom som medförs på fartyget från lagens tillämpningsområde. De ändringar som har föreslagits i avsnitt 8 och 9 innebär att uttrycken "svenskt fartyg" och "utländskt fartyg" får en ny innebörd. Förslagen får därmed återverkningar på tillämpningsområdet för lagen om krigsskadeersättning. Den lagen är dock föremål för översyn i annat sammanhang. Krigsförsäkringsutredningen har i sitt betänkande Försäkring under krigsförhållanden (SOU 1994:130) föreslagit att lagen skall upphävas och ersättas med ny lagstiftning. Utredningsförslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Det får mot den bakgrunden anses som mest ändamålsenligt att den beredningen omfattar alla aspekter på lagstiftningens tillämpningsområde, också när det gäller tillämpningen på fartyg. De förslag som läggs fram bör därför i princip inte leda till någon ändring i sak av 1958 års lag om krigsskadeersättning. Riksdagen har nyligen fattat beslut om bl.a. ändring i punkt 2 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (prop. 1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, rskr. 1996/97:66, SFS 1996:1331, i kraft den 1 januari 1998). I punkten anges bl.a. att med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett fartyg enligt 1 kap. 1 § sjölagen som används till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten. Punkten bör med anledning av vad som föreslås i detta lagstiftningsärende ändras så att med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett fartyg som anses som svenskt enligt sjölagen. Som tidigare nämnts är frågan om eventuella ändringar i fiskelagstiftningen föremål för överväganden i Regeringskansliet. 12 Kostnader Sjöfartsregistret kommer att handlägga ärenden enligt de föreslagna reglerna om registrering av fartyg. Reglerna kommer att ge upphov till delvis nya frågor som åtminstone övergångsvis kan leda till mer arbete vid sjöfartsregistret. Utredningen i vissa ärenden kommer också att bli mer omfattande. Ändringarna kan dock inte antas medföra en sådan ökad belastning på sjöfartsregistret att några resursförstärkningar blir nödvändiga. Sannolikt kommer ärenden av det nya slaget att bli få. Bedömningen är därför att förslaget inte kommer att medföra några ökade kostnader för domstolar eller myndigheter. Skulle det visa sig att resursförstärkningar behövs, får de finansieras genom en höjning av de avgifter som tas ut vid registrering av fartyg. En höjning kan ske genom ändringar i den avgiftslista som hör till förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Det läggs därför inte fram något förslag till lagändring. Vad som kan påpekas är dock att en avgiftshöjning måste göras för både svenska och utländska fartyg, oavsett att det är registreringen av de utländska fartygen som kan öka handläggningskostnaderna. Ett olikformigt uttag av avgifter måste betraktas som diskriminering på grund av nationalitet och därmed som oförenligt med gemenskapsrätten. 13 Författningskommentarer 13.1 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) 1 kap. 1 § Ett fartyg skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svenska medborgare eller svenska juridiska personer. Följande fartyg skall dock inte anses som svenska och inte vara berättigade att föra svensk flagg, om de är införda i ett offentligt fartygsregister i något annat land än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet: 1. fartyg som ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i det registerförande landet, om fartygets drift leds och kontrolleras därifrån, 2. fartyg som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om fartyget — vanligen finns i det registerförande landet, och — till mer än hälften ägs av fysiska personer som vistas i det registerförande landet och som antingen är medborgare i det landet eller vistas där med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I paragrafen anges i vilka fall fartygen skall anses som svenska. Paragrafen avser bara fartyg med en svensk ägarövervikt. Fartyg utan ett svenskt majoritetsägande kan i vissa fall vara att räkna som svenska. Det framgår av 1 a §. Första stycket innehåller huvudregeln att fartyg med en svensk ägarövervikt är svenska. Huvudregeln som sådan är inte ny. Även enligt hittills gällande rätt anses fartyg som svenska när de till mer än hälften ägs av svenska rättssubjekt. Andra stycket innehåller två undantag från den regeln. Det första avser fartyg som ingår i en rörelse medan det andra tar sikte på fritidsfartyg. Någon motsvarighet till de båda undantagen har inte funnits tidigare. Av andra stycket punkten 1 framgår det att fartyg med svensk ägarövervikt inte är att anse som svenska, om de används inom ramen för en etablering i något annat land än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och om fartygets drift leds och kontrolleras därifrån. Stycket bygger på gemenskapsrättens regler om etableringsfrihet och skall tolkas i enlighet med den rättsordningen. Etableringsfriheten gäller till förmån för bl.a. juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i något land inom samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet. De förutsättningar som anges är kumulativa. Alla förutsättningarna måste vara uppfyllda samtidigt för att fartyget skall sakna svensk nationalitet. Fartyget skall ingå i en ekonomisk verksamhet. Häri ryms all affärsverksamhet som drivs i vinstsyfte. Det saknar i och för sig betydelse om verksamheten rent faktiskt går med vinst eller inte. Avgörande är i stället att vinst utgör ett mål för verksamheten, oavsett om målet uppnås. Det saknar betydelse om rörelsen bedrivs av en enskild näringsidkare eller genom någon form av bolag. Alla verksamhetsformerna faller inom bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmelsen omfattar också kooperativa föreningar som utövar verksamhet mot ersättning. Verksamheten skall vara etablerad i något annat land än Sverige inom samarbetsområdet. En etablering förutsätter att verksamheten eller en del av den förläggs till värdlandet och integreras med landets ekonomi. Verksamheten måste förläggas varaktigt i det landet eller för obestämd tid. Regeln tar inte sikte på tjänster eller arbeten som mer tillfälligt tillhandahålls i värdlandet men där själva etableringen finns i ett annat land. I sådana fall är det inte fråga om att utnyttja etableringsrätten utan om friheten att tillhandahålla tjänster. För sjöfartens del regleras cabotage, dvs. rätten att utföra inrikes transporter inom ett annat land, av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna. Sådana frågor faller inte in under förevarande bestämmelse. Bestämmelsen omfattar dock såväl primär som sekundär etablering i den mening som avses i Romfördraget, artiklarna 52 och 58. Det kan alltså vara fråga om nyetablering eller flyttning av verksamhet till ett annat EES-land, som egenföretagare eller genom bolag (primär etablering). Men även sekundär etablering godtas alltså, såsom när det bildas kontor, dotterbolag eller filialer. Det framgår av lagtexten att fartyget skall ingå i den etablerade verksamheten. Det rekvisitet kan få särskild betydelse, om fartyget har en blandad användning så att det i bland brukas för fritidsändamål och i andra fall inom ramen för den ekonomiska verksamhet som etableringen i ett annat EES-land avser. För att fartyget skall anses ingå i verksamheten krävs det i princip att fartyget är en rörelsetillgång. Den närmare gränsdragningen mellan näringsfartyg och fritidsfartyg måste dock överlämnas åt rättstillämpningen. Vidare skall fartygs drift ledas och kontrolleras från det land inom samarbetsområdet där etableringen har skett. Föreskriften har utformats med ledning av den uttolkning som EG-domstolen har gett etableringsrätten, se EG- domstolens mål C-221/89 Factortame II, REG 1991, s. 3905 och avsnitt 7.1. Ledningen och kontrollen kan utövas såväl genom en primär som genom en sekundär etablering i värdlandet. När det är fråga om en sekundär etablering, finns det inget hinder mot att instruktionerna för fartyget ytterst kommer från ett beslutande organ i det land där den primära etableringen är belägen. En förutsättning för att undantaget i andra stycket skall bli tillämpligt är att fartyget blivit registrerat i ett annat land än Sverige inom samarbetsområdet. Detta är ett uttryck för svensk rätts ståndpunkt att fartyget inte skall förlora sin svenska nationalitet utan att ägaren själv vidtar en åtgärd i det syftet. Det räcker inte att fartyget förs in i vilket utländskt fartygsregister som helst. Därför föreskrivs, i linje med vad Kammarrätten i Göteborg föreslagit, att fartyget skall vara infört i ett offentligt fartygsregister i ett annat land än Sverige inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I 2 kap. 2 § anges den tid som gäller för anmälan till skeppsregistret. Förevarande paragraf innehåller inte något undantag från de tiderna. Den som vill utnyttja möjligheten att registrera skeppet i ett annat EES-land måste därför ansöka om registrering där innan tiden enligt 2 kap. 2 § löper ut i Sverige. I annat fall skall skeppet registreras här i landet. Om övriga förutsättningar i andra stycket av förevarande paragraf är uppfyllda, finns det dock inte någonting som hindrar att ägaren även senare ansöker om registrering utomlands och om avregistrering i Sverige enligt 2 kap. 6 § 4. Men skeppet måste under mellantiden vara registrerat i Sverige, eftersom det anses som svenskt. Tiden enligt 2 kap. 2 § förlängs inte på grund av en anmälan till ett utländskt register, vilket kan få särskild betydelse när den anmälningen inte leder till bifall. Andra stycket punkten 2 tar sikte på det fallet att svenska fartygsägare utnyttjar gemenskapsrättens regler om fri rörlighet för arbetskraft och använder sitt fartyg för att få tillgång till fritidsaktiviteter i landet där de arbetar. Punkten skall alltså tolkas och tillämpas i enlighet med gemenskapsrättens regler på detta område, jfr EG-domstolens dom i mål C-334/94 mellan EG- kommissionen och Frankrike meddelad den 7 mars 1996 samt avsnitt 7.2 ovan. Punkten 2 skall tillämpas på fartyg som inte ingår i en ekonomisk verksamhet. Det innebär att punkten skall tillämpas på fritidsfartyg. Tidigare har behandlats det fallet att fartyget används både för fritidsändamål och för ekonomiskt bruk. De angivna förutsättningarna är kumulativa. De måste alla föreligga samtidigt för att fartyget inte skall räknas som svenskt. Till en början krävs att det svenska majoritetsägandet till mer än hälften skall vara lokaliserat till något annat land än Sverige inom EES-området. Det är alltså fråga om att fysiska personer (en eller flera) som (tillsammans) äger mer än hälften av fartyget skall vistas i värdlandet. När det är fråga om flera ägare skall alla de som bildar ägarövervikten vistas i samma land. Ägarna skall vistas i värdlandet antingen som medborgare i landet eller på grund av reglerna om den fria rörligheten för arbetskraft. Det är inte något krav att alla ägarna skall vara svenskar. En svensk kan ha fartyget tillsammans med någon annan. Som en förutsättning för hela paragrafen gäller dock att det måste finnas en svensk ägarövervikt. För att illustrera punktens tillämplighet kan några exempel anges. En situation kan vara att en svensk ägare flyttar till värdlandet för att arbeta och vill utnyttja sitt fartyg under fritiden i det landet. Om han eller hon ensam äger fartyget, är förutsättningarna i punkten uppfyllda. Finns det fler svenska ägare måste också de vistas i värdlandet, i vart fall så att mer än hälften av ägandet är lokaliserat till värdlandet. Vistelsen måste ske med stöd av gemenskapsrättens regler om arbetskraftens fria rörlighet. En annan situation kan vara att ett fartyg ägs av tre personer, två svenskar och en tysk, med en tredjedel vardera. Anta då att en av svenskarna flyttar till Tyskland för att arbeta där. Eftersom den tyske ägaren är medborgare i det registerförande landet och den ene svenske medborgaren vistas i Tyskland med stöd av reglerna om arbetskraftens fria rörlighet är mer än hälften av ägandet lokaliserat till Tyskland och punkten 2 tillämplig. Sjölagen hindrar då inte att fartyget registreras i Tyskland. Men om ett fartyg ägs till lika delar av fem ägare, tre svenskar, en tysk och en amerikan, och en av svenskarna flyttar till Tyskland är fartyget fortfarande registreringspliktigt i Sverige. I detta fall är nämligen bara fyrtio procent av ägandet lokaliserat till det registerförande landet och kraven i punkt 2 är alltså inte uppfyllda. Detta gäller även om den amerikanske ägaren skulle vistas i Tyskland. Han vistas ju inte där med stöd av gemenskapsrättens regler om den fria rörligheten för personer. Med vistelse avses inte någon oavbruten fysisk närvaro i värdlandet. För den svenska ägarens del är kravet uppfyllt så länge han kan anses utnyttja sin frihet enligt gemenskapsrätten. På motsvarande sätt har man att bedöma andra som vistas i värdlandet utan att vara medborgare där. För en delägare som är medborgare i värdlandet får det avgörande vara om han eller hon kan anses ha sin fasta bostad där eller annars har en dominerande anknytning till det landet genom att uppehålla sig i detta. Bestämmelsen hänvisar till gemenskapsrättens regler om arbetskraftens fria rörlighet. Också vissa av arbetstagarens eller egenföretagarens familjemedlemmar har enligt de reglerna rätt att vistas i värdlandet. Det gäller bl.a. make eller maka och deras barn som är under 21 år eller är beroende av föräldrarnas underhåll. Kraven enligt förevarande bestämmelse är alltså uppfyllda, om två svenska makar flyttar till Tyskland för att en av dem skall arbeta där och de tillsammans äger ett fritidsfartyg som de använder för att få tillgång till fritidsaktiviteter i Tyskland. Punkten 2 tar sikte på det fallet att den som arbetar utomlands använder fartyget för fritid i värdlandet. Det uppställs därför ett krav på att fartyget vanligen skall finnas i det landet. Häri ligger inte att fartyget uteslutande skall användas i värdlandet. Det finns således inget hinder mot att fartyget används för utlandsresor till eller från värdlandet. Det kan ju t.ex. vara aktuellt för ägarna att åka till Sverige under en ledighet från arbete utomlands. Fartyget måste dock ha en dominerande anknytning till värdlandet genom att finnas där. Om det saknas någon registreringsmöjlighet, t.ex. för mindre fritidsfartyg, innebär det att förutsättningarna enligt förevarande punkt inte är uppfyllda. Fartyget är då svenskt enligt huvudregeln i första stycket. 1 a § I andra fall än som avses i 1 § skall ett fartyg anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg, om fartyget är infört i ett sådant skepps- eller båtregister som avses i 2 §. Paragrafen är ny och saknar motsvarighet i hittills gällande rätt. Den omfattar fartyg som inte har en svensk ägarövervikt. Ett sådant fartyg anses som svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det är infört i skepps- eller båtregistret. Förutsättningarna för införande i skeppsregistret anges i 2 kap. 1 § och för införande i båtregistret i 4-5 a §§ i båtregisterlagen. 1 b § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Sjöfartsverket får medge att även andra fartyg än de som avses i 1 eller 1 a § skall anses som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Ett sådant medgivande får lämnas bara om fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige. Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Regeringen får därvid bestämma vad som skall iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt eller registrerat fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetshandling. Paragrafens första stycke motsvarar 1 kap. 1 § första stycket andra meningen i hittills gällande rätt. Den har ändrats redaktionellt. Andra stycket motsvarar 1 kap. 1 § andra stycket i hittills gällande rätt. Förbudet i styckets andra led har utvidgats till att gälla inte bara registreringspliktigt fartyg utan även registrerat fartyg. Med de nya reglerna kommer nämligen inte alla registrerade fartyg att vara registreringspliktiga, se 2 kap. 1 §. 2 kap. 1 § Ett skepp som skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket skall vara infört i skeppsregistret. Följande andra skepp skall föras in i skeppsregistret, om ägaren begär det: 1. skepp som ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige, om — skeppets drift leds och kontrolleras från Sverige, och — skeppet till hälften eller mer ägs av fysiska personer som är medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller av juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i ett sådant land och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet, 2. skepp som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om skeppet — vanligen finns i Sverige, och — till hälften eller mer ägs av fysiska personer som vistas i Sverige och som antingen är svenska medborgare eller vistas i Sverige med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Regeringen kan bestämma att skepp som ägs av staten och som är avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift inte skall vara införda i registret. Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer, ritning eller på annat betryggande sätt. Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras. Första stycket i förevarande paragraf innebär att skepp som är svenska enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket är registreringspliktiga. Enligt 2 kap. 2 § gäller vissa tidsfrister för anmälan om registrering i skeppsregistret. De påverkas inte av de nya reglerna om fartygs nationalitet. Andra stycket öppnar en möjlighet för registrering av skepp som inte har en svensk ägarövervikt. Registrering enligt andra stycket är frivilligt. Det betyder att tidsfristerna i 2 kap. 2 § inte gäller. En annan följd av frivilligheten är att ägaren kan få skeppet avfört från registret utan att det behöver anges några skäl för detta, jfr 2 kap. 6 § första stycket 4. Detta gäller dock självfallet inte om någon förändring inträtt som innebär att registreringsplikt föreligger enligt första stycket. Under den tid som en registrering består, frivilligt eller ej, gäller reglerna om inskrivning i 2 kap. Det leder bl.a. till att förvärv av ett skepp skall skrivas in enligt reglerna i 4 §. En registrering medför också att bestämmelserna om skeppshypotek i 3 kap. blir tillämpliga, liksom andra regler om fartyg som är registrerade i skeppsregistret. Om det upplåts panträtt i skeppet, kommer reglerna i 2 kap. 7 § att gälla. Det betyder, också för ett skepp som registrerats på frivillig grund, att möjligheterna till avregistrering kan vara inskränkta av hänsyn till borgenär. För att registrering skall kunna ske krävs inte att skeppet är utländskt i den meningen att det måste ha något visst lands nationalitet. Det måste dock finnas ett majoritetsägande som är hänförligt till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Punkten 1 uppställer ett krav på att skeppet till hälften eller mer skall ägas av sådana rättssubjekt som kan utöva etableringsfrihet enligt gemenskapens rättsordning. Skepp som ägs till 50 procent av sådana rättssubjekt omfattas av bestämmelsen. Punkten omfattar även fysiska personer bosatta i Sverige. Punkten 1 blir tillämplig t.ex. när skeppet ägs av en person bosatt i Tyskland, en person bosatt i Sverige och en person bosatt i Amerikas förenta stater med en tredjedel var. I ett sådant fall finns det ju en ägarövervikt som kan hänföras till samarbetsområdet. Däremot är bestämmelsen inte tillämplig vid ett svenskt majoritetsägande. För sådana fall följer en registreringsplikt av första stycket. Skeppet kan registreras här bara om det ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats här i landet enligt gemenskapsrättens regler om etableringsfrihet. Mer tillfällig eller tidsbegränsad verksamhet här i landet inom sjöfarts- eller fiskenäringen medför inte någon rätt till registrering i Sverige. Punkten utgör en spegelbild av 1 kap. 1 § andra stycket 1. Tolkningen skall vara den motsvarande, och det kan därför hänvisas till författningskommentaren där. Punkten 2 gäller fritidsskepp utan en svensk ägarövervikt. Bestämmelsen har införts mot bakgrund av gemenskapens regler om arbetskraftens fria rörlighet. Punkten tar sikte på fall där medborgare från andra länder inom samarbetsområdet arbetar i Sverige med stöd av gemenskapsrätten och vill ha tillgång till svenska fritidsaktiviteter med ett eget skepp. I realiteten gäller ytterligare en förutsättning för att införing i skeppsregistret skall kunna ske och för att ett skepp skall vara svenskt. Skeppet får nämligen i princip inte vara infört i något utländskt register, se 2 kap. 25 §. Jämför även 2 kap. 26 § om vad som kan gälla under en kort övergångsperiod. 2 § Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp som är registreringspliktigt i hans hand men inte infört i skeppsregistret skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om skeppet har förvärvats under villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller som skall jämställas med ett sådant förbehåll, skall anmälan göras inom en månad från det att villkoret upphörde att gälla. Om skeppet har blivit registreringspliktigt efter förvärvet, skall det anmälas inom en månad från det att registreringsplikten uppkom. Ägaren av ett skepp som är svenskt och under byggnad skall anmäla skeppet för registrering i skeppsregistret inom sex månader från det att skeppet blivit sjösatt, om det är registreringspliktigt. Register-myndigheten kan medge uppskov om det finns särskilda skäl. Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren. I första stycket anges tidsfristen för anmälan av ett skepp till registrering. Stycket gäller bara vid registreringsplikt, inte i de fall när registrering är frivillig. Första stycket första och andra meningarna i förevarande paragraf har inte ändrats i sak. Det förhållandet att registreringsplikten kan upphöra för vissa skepp har inte påverkat tiden. Ett skepp som är svenskt enligt 1 kap. 1 § första stycket eller 1 b § första stycket är registreringspliktigt och anmälan skall ske inom angiven tid, oavsett att registreringsplikten kan upphöra, om skeppet förlorar sin svenska nationalitet enligt 1 kap. 1 § andra stycket. Det betyder att de omständigheter som anges i sistnämnda stycke måste uppfyllas inom en månad från fartygsförvärvet, i annat fall skall registrering ske i skeppsregistret. Om förutsättningarna uppfylls senare, sker dock avregistrering enligt 2 kap. 6 § första stycket 3, men under mellantiden skall skeppet vara registrerat i Sverige. Första stycket tredje meningen är ny. Den är tillämplig när skeppet blir registreringspliktigt vid en senare tidpunkt än förvärvet. Bestämmelsen tar sikte på det fallet att ett skepp med svensk ägarövervikt har varit utländskt med stöd av 1 kap. 1 § andra stycket. Skeppet kan sedermera bli svenskt enligt första stycket i den paragrafen utan att det sker någon ändring av ägandeförhållandena. I de fallen gäller enligt den nya bestämmelsen i förevarande mening en skyldighet för ägaren att anmäla skeppet till registrering i skeppsregistret inom en månad. Tiden räknas från det att registreringsplikten inträtt. Om skeppet har blivit svenskt genom att någon av omständigheterna i 1 kap. 1 § andra stycket 1 eller 2 inte längre föreligger, börjar tiden löpa så snart omständigheten inte längre är för handen och skeppet således anses som svenskt. I andra stycket första meningen har det skjutits in en sats. Ändringen innebär att man bland skepp med svensk ägarövervikt numera har att skilja mellan sådana som skall registreras och sådana som inte behöver det. Skepp som till hälften eller mer ägs av utländska rättssubjekt behöver inte registreras i skeppsregistret men vissa sådana skepp kan registreras efter en frivillig anmälan av ägaren. Anmälan om registrering enligt förevarande stycke behöver bara ske om skeppet är registreringspliktigt, och det är då tidsfristen i stycket gäller. Stycket tillämpas inte när registreringsplikt saknas. Om frivillig registrering är möjlig, finns det inte någon tidsfrist. 4 § Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge skall inom den tid som anges i 2 § första stycket söka inskrivning av sin rätt. Ett registrerat skepp som inte är registreringspliktigt och ett skeppsbygge kan dock i stället anmälas för avregistrering enligt 6 §. Den som anmäler skepp för registrering anses också söka inskrivning av sin rätt. Ett dödsbo är inte skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge, som har tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter egendomen. Sådan inskrivning skall sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouuppteckningen då inte har registrerats, från registreringen av denna. En make som har tillskiftats ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge vid bodelning är skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om egendomen tidigare tillhörde den andra maken. Den som har förvärvat ett skepp eller skeppsbygge under villkor som innefattar äganderättsförebehåll eller är att jämställa med ett sådant förbehåll har rätt till inskrivning av sin villkorliga äganderätt. Om förvärvaren förlorar sin rätt till egendomen på grund av att villkoret görs gällande, skall inskrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren. Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs där och vad som i övrigt föreskrivs i detta kapitel om inskrivning av förvärv och verkan därav tillämpas. I första stycket har andra meningen kompletterats med en föreskrift om att ett alternativ till inskrivningsansökan i fråga om registrerade, ej registreringspliktiga, skepp är anmälan om avregistrering. I tredje meningen har hänvisningen till 2 § tagits bort för att inte oklarhet skall råda om att både registrerade och registreringspliktiga skepp omfattas. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i fjärde meningen. 6 § Ett registrerat skepp skall avregistreras om det 1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts, 2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader, 3. inte längre är registreringspliktigt, 4. registrerats enligt 1 § andra stycket 1 eller 2 och förutsättningarna som anges där inte längre är uppfyllda eller ägaren begär avregistrering, eller 5. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att ändring inträtt, inte anses utgöra skepp. Ett registrerat skeppsbygge skall avregistreras om det som skepp förs över till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avregistrering. Dessutom har första stycket 5 motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbyggen. I fall som avses i första stycket 1, 2 eller 5 eller andra stycket andra meningen skall ägaren inom en månad anmäla egendomen för avregistrering hos registermyndigheten. Detsamma gäller när ett skepp upphört att vara registreringspliktigt, om inte skeppet trots detta kan vara registrerat i Sverige. Om ett skepp till följd av överlåtelse inte kan vara registrerat i Sverige, svarar den tidigare ägaren jämte förvärvaren för att anmälan görs. Första stycket punkten 3 har ändrats. Ett skepp som inte längre är registreringspliktigt skall avföras ur registret. Bestämmelsen blir tillämplig om skeppet genom överlåtelse inte längre är svenskt. Det kan t.ex. vara fråga om överlåtelse till utomeuropeiska rättssubjekt som gör att det inte längre finns någon svensk ägarövervikt. Bestämmelsen blir också tillämplig, när ett skepp med svensk ägarövervikt förlorar sin svenska nationalitet enligt 1 kap. 1 § andra stycket. Punkten 4 i första stycket har fått en ny lydelse. Nuvarande punkt 4 har flyttats och blir en ny punkt 5. Hänvisningarna i andra stycket andra meningen och i tredje stycket första meningen har därmed ändrats från punkt 4 till punkt 5. I vissa fall kan ett skepp befrias från registreringsplikten samtidigt som det finns en möjlighet att ha skeppet registrerat här, om ägaren så önskar. Ett exempel på detta är att skeppet har varit svenskägt och registreringspliktigt enligt 1 kap. 1 § första stycket. Om skeppet säljs till ett rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kan fartyget ändå vara infört i skeppsregistret under de förutsättningar som anges i 1 kap. 1 § andra stycket 1 eller 2. I ett sådant fall skall skeppet inte avföras automatiskt. Det kommer i stället an på den nya ägaren att ta ställning till om en avregistrering skall ske. En avregistrering kan bli aktuell också om skeppet ägs av ej svenska rättssubjekt från samarbetsområdet. Så blir fallet exempelvis om skeppet säljs till någon som inte kan åberopa sig på gemenskapsrättens regler om fri etablering eller om arbetskraftens fria rörlighet. Tredje stycket har också ändrats. Enligt första meningen är ägaren ansvarig för anmälan om avregistrering. Genom ändringen kommer den första meningen inte längre att hänvisa till den nya lydelsen av punkten 3, som rör avregistrering i de fall där skeppet inte längre är registreringspliktigt. För de fallen införs en ny andra mening i tredje stycket. Den tillämpas när ett skepp varit infört i registret på grund av en registreringsplikt, men där plikten upphört. Det kan t.ex. vara fråga om ett näringsskepp med en svensk ägarövervikt som säljs till rättssubjekt från andra länder. I ett sådant fall gäller som huvudregel att ägaren skall ansöka om avregistrering inom en månad. Tiden räknas från det att skeppet upphört att vara registreringspliktigt, t.ex. från en försäljning av skeppet. Andra meningen innebär emellertid att det inte finns någon skyldighet att ansöka om avregistrering i ett fall där skeppet visserligen inte är registreringspliktigt men ändå kan registreras, t.ex. om skeppet säljs till utländska rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som har etablerat ekonomisk verksamhet för skeppet här i Sverige. I sådana fall kan skeppet vara kvar i registret, men ägaren kan också välja att avföra skeppet ur det svenska registret med påföljd att skeppet inte längre är svenskt. Detta är alltså en frivillig åtgärd från ägarens sida, och någon tidsfrist gäller inte i den situationen. Att som Lagrådet föreslagit införa någon särskild tidsspärr skulle kunna få till följd att ett fartyg avregistreras från det svenska skeppsregistret utan att vara registrerat i något annat lands register och då bli statslöst. Regeringen har därför inte följt Lagrådets förslag på denna punkt. En annan sak är inskrivning av den nya ägarens förvärv. Denna fråga regleras i 4 § och innebär i princip att en anmälan därom skall ske inom en månad. Av den paragrafen följer också att om ett registrerat skepp inte är registreringspliktigt kan i stället anmälan för avregistrering ske enligt förevarande paragraf, dvs. 6 §. Om inskrivning av den nya ägarens förvärv inte sker inom förekriven tid skall registermyndigheten enligt 20 § förelägga vederbörande att fullgöra sin skydlighet. Tredje meningen tar sikte på det fallet att skeppet inte längre kan vara registrerat i Sverige, exempelvis om skeppet överlåtits till en amerikansk medborgare. 7 § Om ett skepp skall avregistreras enligt 6 § första stycket 3, får skeppet ändå inte avföras ur skeppsregistret, om 1. skeppet ägs av flera, 2. delägare har lösningsrätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och 3. en lösen skulle medföra att skeppet kan registreras i skeppsregistret. Om lösen sker i ett sådant fall, skall skeppet inte avföras ur registret. I stället skall det förvärv skrivas in som föranlett anmälan för avregistrering. Om lösningsrätten förfaller, skall skeppet avföras ur registret. Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär, för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden. Ett skeppsbygge får dock avregistreras för att föras över till skeppsregistret utan samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av ett skepp enligt 6 § första stycket 5 eller av ett skeppsbygge enligt 6 § andra stycket andra meningen fordras inte heller samtycke av en inteckningsborgenär som inte har sökt betalning ur egendomen inom en månad från det att registermyndigheten underrättat honom om avregistreringsgrunden. Första stycket har ändrats som en följd av ändringarna i 1 § som innebär en uppdelning mellan skepp som skall registreras och skepp som kan registreras. Förevarande stycke reglerar i grunden samma situation som tidigare. Det är alltså fråga om situationer där en andelsöverlåtelse i sig innebär att förutsättningar för en registrering i Sverige inte längre är för handen men där delägare har lösningsrätt och där möjligheterna att ha kvar skeppet i skeppsregistret kan bevaras genom att delägare utövar sin rätt. I de situationerna skall skeppet inte avregistreras så länge lösningsrätten fortfarande gäller. De ändrade förutsättningarna för registrering medför emellertid att stycket måste ges ett delvis nytt innehåll. Första meningen blir tillämplig bara om en avregistrering skall ske eller med andra ord när både rätt och skyldighet att registrera skeppet saknas. Uppräkningen i första stycket motsvarar omständigheter som har funnits redan tidigare. Punkten 3 har dock anpassats till den nya utformningen av 1 §. Avregistrering skall inte ske, om registreringsplikt är för handen enligt 1 § första stycket, dvs. när en inlösen skulle innebära att skeppet är registreringspliktigt. Men avregistrering skall inte heller ske när en inlösen för med sig att en rätt till registrering finns enligt 1 § andra stycket. Om inlösen sker och skeppet kan vara infört i registret, skall det inte avregistreras. Det kan visserligen tänkas att ägarna efter inlösen inte vill ha skeppet registrerat i Sverige och inte heller behöver det enligt 1 §. Men i så fall får de ansöka om avregistrering enligt 6 §. Om lösningsrätten förfaller, skall skeppet avregistreras. Förutsättningarna för inlösen anges i 5 kap. 13 och 16 §§. I tredje stycket har hänvisningen till punkten 4 ändrats till punkten 5. 25 § Om ett utländskt skepp har blivit svenskt eller begärts registrerat här, får det föras in i skeppsregistret endast om det visas att skeppet inte är infört i motsvarande register i sitt tidigare hemland eller att det kommer att avföras ur ett sådant register med verkan från den dag då det registreras här i landet. Är skeppet nybyggt utomlands skall det dessutom visas att rätt till skeppet inte är inskriven i skeppsbyggnadsregister i vederbörande främmande stat eller att sådan rätt kommer att avföras med verkan från den dag då skeppet registreras här i landet. Detta gäller också i fråga om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under byggnad som har förvärvats från utlandet. Om ett skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag då den förs in i det utländska registret. Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registreringen. Ändringen är föranledd av de nya bestämmelserna i 1 kap. sjölagen 5 kap. 2 § För ett partrederi får en huvudredare väljas. Till huvudredare får utses 1. en fysisk person som är medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. en svensk juridisk person, eller 3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett land inom samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet. Paragrafen har ändrats så att alla rättssubjekt från samarbetsområdet kan vara huvudredare för ett partrederi, jfr avsnitt 10. 13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. 4 § I båtregistret skall föras in varje båt som anges i andra stycket, om båten används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmänheten och båtens skrov har en största längd av minst fem meter. Även mindre passagerarbåtar skall föras in i båtregistret, om de är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare. Första stycket gäller varje båt som 1. skall anses som svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen (1994:1009), 2. vanligen finns i Sverige och vars ägare är bosatt här, eller 3. uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 1 sjölagen och vars ägare anmäler båten för registrering. Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket. Paragrafen har ändrats som en följd av sjölagens nya regler om fartygs nationalitet. De reglerna innebär att vissa fartyg med en svensk ägarövervikt är svenska. Samtidigt kan vissa utlandsägda fartyg vara svenska. Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § sjölagen och de bestämmelser som där finns angående registrering av skepp. Ledning kan därför hämtas ur kommentaren till den författningsbestämmelsen. Av andra stycket punkt 1 följer en registreringsplikt för båtar med ett svensk majoritetsägande, om de är svenska enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen. Av andra stycket punkt 2 följer vidare en registreringsplikt oavsett båtens nationalitet och oavsett ägarförhållandena, om båten vanligen finns i Sverige och ägaren är bosatt här. Det bör observeras att det gäller en viss tidsfrist enligt 6 § för att anmäla båten till registrering. Den tiden skall iakttas, om båten är registreringspliktig enligt förevarande paragraf. Det saknar i och för sig betydelse att båten under vissa omständigheter kan falla utanför registreringsplikten. Ett fartyg som anges i 1 kap. 1 § andra stycket 1 eller 2 sjölagen kan under vissa omständigheter betraktas som icke-svenskt. Så länge de förutsättningarna inte är uppfyllda är båten registreringspliktig här i landet. Om förutsättningarna inte uppfylls innan tiden enligt 6 § löper ut, måste båten registreras i Sverige. Skulle båten sedermera förlora sin svenska nationalitet, skall den avföras ur registret enligt 7 § 2. Det är också möjligt att båten inte varit svensk på grund av reglerna i 1 kap. 1 § andra stycket 1 eller 2 men sedan blir svensk (igen), därför att någon av förutsättningarna i de reglerna inte längre är uppfylld. Båten skall i så fall registreras i Sverige inom den tid som anges i 6 §. På motsvarande sätt skall man tillämpa rekvisiten att båten vanligen finns i Sverige och att ägaren bor här i landet. Så länge de förutsättningarna är för handen gäller en skyldighet att ha båten registrerad i Sverige. Registreringsplikten förutsätter - liksom tidigare - att båten används yrkesmässigt och har viss storlek. Andra stycket punkt 3 innehåller en ny bestämmelse om registrering av båtar i det svenska registret. Bestämmelsen omfattar båtar som kan bli svenska genom att ägaren utnyttjar den frihet till etablering av ekonomisk verksamhet som gäller enligt gemenskapsrätten. Däremot gäller den inte beträffande sådana båtar (fritidsbåtar) som kan vara svenska enligt 1 kap. 1 a § sjölagen. Registrering av fritidsbåtar med en utländsk ägarövervikt regleras i 5 a § förevarande lag. Andra stycket bygger på de grundläggande förutsättningar om båtens användning och storlek som anges i första stycket. Om de förutsättningarna inte är uppfyllda, saknas det en möjlighet att få båten registrerad. Det finns inte någon registreringsplikt enligt punkten 3, och tidsfristen enligt 6 § är inte tillämplig. Det är alltså ägaren som själv avgör om båten skall föras in i registret, och han kan begära att båten skall avföras ur registret utan att ange något skäl för sin begäran (7 § 4). 5 § En båt som skall anses som svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen (1994:1009) eller som uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 1 sjölagen får även i andra fall än som anges i 4 § föras in i båtregistret, om dess skrov har en största längd av minst fem meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller annars finns särskilda skäl att den registreras. Ändringarna är en följd av de nya reglerna om svenska fartyg i 1 kap. sjölagen. Förevarande paragraf tar sikte på två kategorier av båtar. Det är dels fråga om båtar som är svenska med stöd av den huvudregel för fartyg med svensk ägarövervikt som finns i 1 kap. 1 § första stycket sjölagen, dels båtar som genom anmälan om registrering kan bli svenska enligt 1 kap. 1 a § sjölagen. Paragrafen gäller både båtar som används yrkesmässigt och fritidsbåtar, när det är fråga om ett svenskt majoritetsägande. När båten till hälften eller mer ägs av utländska rättssubjekt gäller paragrafen bara båtar som ingår i en ekonomisk verksamhet. Ägaren har en rätt men ingen skyldighet att ansöka om registrering. Liksom tidigare gäller dock att registrering skall ske bara, om båten har den storlek som anges i paragrafen eller om de andra förutsättningar som anges där är uppfyllda. 5 a § En båt som uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 2 sjölagen (1994:1009) skall föras in i båtregistret, om ägaren anmäler båten för registrering. Paragrafen är ny. Den tar sikte på fritidsbåtar. Båtar som ingår i en ekonomisk verksamhet omfattas i stället av 4 och 5 §§. Enligt 1 kap. 1 a § sjölagen kan fartyg som ägs av rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet anses som svenska under vissa förutsättningar. En sådan är att båten är införd i båtregistret, jfr 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 § andra stycket 2 sjölagen. Förevarande paragraf ger möjlighet till sådan registrering. Tidsfristerna i 6 § gäller inte i detta fall, och ägaren kan låta avregistrera båten med stöd av 7 § 4. Beträffande båtar med svensk ägarövervikt finns det inte någon skyldighet att registrera båten för att den skall anses som svensk. 7 § En registrerad båt skall avregistreras, om den 1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts, 2. på grund av överlåtelse eller av andra skäl inte längre kan vara införd i båtregistret, 3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader, 4. inte är registreringspliktig och ägaren anmäler båten för avregistrering hos registermyndigheten. Paragrafen har ändrats redaktionellt för att den språkliga utformningen skall stämma överens med den motsvarande bestämmelsen om skepp i 2 kap. 6 § sjölagen. Dessutom har punkten 2 ändrats i förtydligande syfte. Avregistrering enligt den punkten skall nämligen ske bara om det varken finns en rätt eller en skyldighet att registrera båten. Är det så, att båten inte är registreringspliktig men kan vara införd i registret enligt ägarens önskemål, skall avregistreringen i stället följa föreskriften i punkten 4. Det betyder att avregistrering bara sker för det fall att ägaren begär detta hos registermyndigheten. 13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom 2 § Ersättning lämnas även för krigsskada som utanför riket tillfogats a) fartyg som skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen (1994:1009) eller svenskt luftfartyg på resa mellan orter här i riket utan anlöpande av utrikes ort och egendom som medförs på resan; samt b) fartyg som anges i a) under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom som därvid medförs. 3 § 2 mom. Från lagens tillämpning undantas också — fartyg som inte skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) och egendom som medförs ombord, — utländska luftfartyg och egendom som medförs ombord, — främmande stat tillhörig egendom. Regeringen får förordna, att det från lagens tillämpning skall undantas annan utländsk egendom som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt eller till större delen ägs av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag. Ändringarna innebär att lagen skall tillämpas på fartyg som är svenska enligt sjölagen (1994:1009) och betyder i princip att den rådande ordningen vid krigsskadeersättningar behålls. Föreskrifterna har ändrats även i redaktionellt hänseende. 13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Anvisningar till 49 § punkt 2 Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som används till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller någon av redaren anlitad arbetsgivare, b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk redare i huvudsak obemannad om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare. Ändringen är föranledd av de nya bestämmelserna i 1 kap. sjölagen (1994:1009). Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian I promemorian behandlas förhållandet mellan etableringsrätten inom Europeiska unionen (EU) och de nationella svenska reglerna om registrering av fartyg. Utgångspunkten för analysen bildas av den s.k. Factortame II-domen som meddelades år 1991. Där slog EG-domstolen fast att en rätt till etablering inom fiskenäring och sjöfart inte kan särskiljas från möjligheten att registrera fartyg. Medlemsländernas bestämmelser om registrering får därför inte leda till att någon blir diskriminerad på grund av sin nationalitet, och domstolen underkände brittiska föreskrifter som för en registrering direkt eller indirekt krävde att fartygets ägare eller redare var medborgare i Storbritannien. Även ett krav på bosättning och hemvist i Storbritannien ansågs oförenligt med etableringsrätten. Den svenska sjölagen innebär att det bara är svenska skepp som kan registreras i det skeppsregister som förs här i landet. Ett skepp räknas som svenskt, om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Även andra fartyg kan anses som svenska med stöd av ett särskilt beslut som meddelas av Sjöfartsverket. Ett sådant beslut förutsätter att fartygets drift står under avgörande svenskt inflytande eller att ägaren har fast hemvist här i landet. För båtar gäller enligt en särskild lag att de skall registreras, om de är av viss storlek och används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmänheten. Detta gäller generellt för svenska båtar, men reglerna omfattar också utländsk båt, om den vanligen är förlagd till svensk hamn och om ägaren är bosatt här i landet. Svenska båtar kan registreras också i andra fall än de som nu har nämnts. Det förutsätter bl.a. att det finns särskilda skäl för en registrering. En motsvarande rätt saknas beträffande utländska båtar. I promemorian dras den slutsatsen att de nationella svenska reglerna om registrering av fartyg inte är förenliga med gemenskapsrätten. Kopplingen till fartygets nationalitet och därmed indirekt till ägarnas medborgarskap eller den juridiska personens svenska anknytning strider mot Romfördragets regler om etableringsrätt, sådana reglerna har uttolkats i Factortame-domen. I belysning av EG-domstolens praxis bedöms också den nuvarande möjligheten att hos Sjöfartsverket utverka ett särskilt beslut om svensk nationalitet som otillräcklig. En lagändring är alltså nödvändig för att svensk rätt skall motsvara gemenskapens regler. Ändringarna bör ta sikte på hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eftersom EES-avtalet omfattar Romfördragets bestämmelser om etableringsrätt. Förslagen i promemorian innebär att reglerna om nationalitetsbestämning av fartyg ändras. Ett fartyg skall anses som svenskt, om det till mer än hälften ägs av fysiska eller juridiska personer från samarbetsområdet. För rättssubjekt som inte är svenska skall det dock gälla ett krav på att skeppet används i en ekonomisk verksamhet som har etablerats här i landet. Genom ändringen blir det alltså möjligt för dem som driver sjöfart eller fiske inom samarbetsområdet att i Sverige utnyttja etableringsrätten enligt Romfördraget och EES-avtalet. Fysiska och juridiska personer från något annat land än Sverige inom samarbetsområdet skall dock inte vara skyldiga att registrera fartygen här i landet. Om de låter bli att registrera fartyget, kommer det inte att anses som svenskt. Den andra sidan av etableringsrätten är att också svenskar skall kunna etablera sig inom hela samarbetsområdet. Det får förutsättas att de andra länderna anpassar sina regler till gemenskapsrätten och tillåter registrering, när svenska rättssubjekt etablerar en sjöfartsnäring i något av de länderna. För att göra en sådan etablering möjlig är det emellertid nödvändigt att ändra den svenska sjölagen i ytterligare ett hänseende. I sjölagen anges det för närvarande att svenska skepp måste vara registrerade i det svenska skeppsregistret. Detta kan hindra att registrering sker i det land där näringsverksamheten etableras, eftersom dubbel registrering strider mot den internationella konvention som finns på området. I promemorian föreslås det att ett fartyg som ägs av svenska rättssubjekt inte behöver registreras i Sverige, om det etableras en verksamhet för fartygets drift i något annat land inom samarbetsområdet och fartyget registreras där. Fartygsregistreringen berörs också av Romfördragets och EES-avtalets regler om arbetskraftens fria rörlighet. Enligt gemenskapsrätten har varje medborgare i en medlemsstat rätt att bege sig till en annan medlemsstat för att arbeta där som löntagare eller egenföretagare. Det finns också en rätt att bo kvar i det landet därefter. I en nyligen meddelad dom har EG-domstolen förklarat att tillträde till fritidsaktiviteter i värdlandet utgör en följd av den fria rörligheten. Det får därför inte förekomma någon diskriminering på grund av nationalitet när det gäller fritidsfartyg. Denna promemoria innehåller därför förslag till en anpassning av de nationella svenska reglerna till gemenskapsrätten också när det gäller fartyg som inte används inom ramen för en ekonomisk verksamhet. Bilaga 2 Promemorians lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009) dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2, 6 och 7 §§ samt 5 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 1 kap. 1 § skall sättas närmast före 1 kap. 1 a §, dels att det i 1 kap. skall föras in fem nya paragrafer, 1 a - 1 e §§, av följande lydelse, dels att det närmast före 1 kap. 1 § skall föras in en ny rubrik av följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 1 kap. -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- Flagg 1 § -------------------------------------------------------------- Ett fartyg anses som svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket får medge att även annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande eller vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg. Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitets- handlingar för svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålls i drift utan gällande nationali-tetshandling. -------------------------------------------------------------- Ett svenskt fartyg får föra svensk flagg. Det anges i 1 a - 1 d §§ när ett fartyg skall anses som svenskt. -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- 1 a § Ett fartyg skall anses som svenskt, om det till mer än hälften ägs av svensk med-borgare eller svensk juridisk person. Detta gäller dock inte, om 1. fartyget ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i något annat land än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. fartygets drift leds och kontrolleras från det landet, och 3. fartyget är infört i ett fartygsregister i det landet eller anmält för införing i ett sådant register utan att ärendet har avgjorts. Detta gäller inte heller fartyg som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om 1. fartyget till mer än hälften ägs av fysisk person som vistas i ett annat land än Sverige inom Europeiska ekonomiska sam-arbetsområdet och som antingen är medborgare i det landet eller vistas där med stöd av artikel 48 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen eller direktiv eller förordningar som har utfärdats enligt artikel 49 i fördraget eller artikel 28 i avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska sam-arbetsområdet, 2. fartyget vanligen är förlagt i det land där ägaren vistas enligt 1, och 3. fartyget är infört i ett fartygsregister i det landet eller anmält för införing i ett sådant register utan att ärendet har avgjorts. 1 b § Ett fartyg skall anses som svenskt också i andra fall än som avses i 1 a §, om 1. fartyget till mer än hälften ägs av fysisk person som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller av juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett sådant land och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet, 2. fartyget ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige, 3. fartygets drift leds och kontrolleras från Sverige, och 4. fartyget är infört i ett sådant skepps- eller båtregister som avses i 2 § eller anmält för införing i ett sådant register utan att ärendet har avgjorts. 1 c § Ett fartyg skall anses som svenskt också i andra fall än som avses i 1 a § och 1 b §, om 1. fartyget till mer än hälften ägs av fysisk person som vistas i Sverige och som antingen är svensk medborgare eller vistas i Sverige med stöd av artikel 48 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen eller direktiv eller förordningar som har utfärdats enligt artikel 49 i fördraget eller artikel 28 i avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. fartyget inte ingår i en ekonomisk verksamhet, 3. fartyget vanligen är förlagt till Sverige, och 4. fartyget är infört i ett sådant skepps- eller båtregister som avses i 2 § eller anmält för införing i ett sådant register utan att ärendet har avgjorts. -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- 1 d § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Sjöfartsverket får medge att även andra fartyg än de som avses i 1 a - 1 c §§ skall anses som svenska. Ett sådant medgivande får lämnas bara om fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige. 1 e § Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitets- handlingar för svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att ett registreringspliktigt fartyg hålls i drift utan gällande nationali-tetshandling. -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- 2 kap. 1 § -------------------------------------------------------------- Ett svenskt skepp skall vara infört i skeppsregistret. Regeringen kan dock bestämma att skepp, som ägs av staten och som är avsett uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift, inte skall vara infört i registret. -------------------------------------------------------------- Ett skepp som skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 a § skall vara infört i skeppsregistret. Ett annat skepp skall föras in i skeppsregistret, om de förutsättningar som anges i 1 kap. 1 b § 1-3 eller 1 c § 1-3 är uppfyllda och ägaren anmäler skeppet för registrering. Regeringen kan bestämma att ett skepp som ägs av staten och som är avsett uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift inte skall vara infört i registret. Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer, ritning eller på annat betryggande sätt. Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras. 2 § -------------------------------------------------------------- Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp som är registreringspliktigt i hans hand men inte infört i skeppsregistret skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om förvärvet har skett under villkor som inne- fattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa med ett sådant förbehåll, skall anmälan göras inom en månad från det att villkoret upphörde att gälla. -------------------------------------------------------------- Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp som är registreringspliktigt i hans hand men inte infört i skeppsregistret skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om skeppet har förvärvats under villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller som skall jämställas med ett sådant förbehåll, skall anmälan göras inom en månad från det att villkoret upphörde att gälla. Om skeppet har blivit registreringspliktigt efter förvärvet, skall det anmälas inom en månad från det att registreringsplikten uppkom. -------------------------------------------------------------- Ägaren av ett skepp som är svenskt och under byggnad skall anmäla skeppet för registrering i skeppsregistret inom sex månader från det att skeppet blivit sjösatt. Register-myndigheten kan medge uppskov om det finns särskilda skäl. -------------------------------------------------------------- Ägaren av ett skepp som är svenskt och under byggnad skall anmäla skeppet för registrering i skeppsregistret inom sex månader från det att skeppet blivit sjösatt, om det är registreringspliktigt. Registermyndigheten kan medge uppskov om det finns särskilda skäl. Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren. 6 § Ett registrerat skepp skall avregistreras om det 1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts, 2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader, -------------------------------------------------------------- 3. upphört att vara svenskt, eller -------------------------------------------------------------- 3. inte är registreringspliktigt; skepp som har registrerats enligt 1 § första stycket andra meningen skall dock avregistreras bara om de förutsättningar som anges i 1 kap. 1 b § och 1 c § inte är uppfyllda eller ägaren begär det, eller 4. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att ändring inträtt, inte anses utgöra skepp. Ett registrerat skeppsbygge skall avregistreras om det som skepp förs över till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avregistrering. Dessutom har första stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbyggen. -------------------------------------------------------------- I fall som avses i första stycket eller andra stycket andra meningen skall ägaren inom en månad anmäla egendomen för avregistrering hos register-myndigheten. Om ett skepp till följd av överlåtelse har upphört att vara svenskt, svarar den tidigare ägaren jämte förvärva-ren för att anmälan görs. -------------------------------------------------------------- I fall som avses i första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket andra meningen skall ägaren inom en månad anmäla egendomen för avregistrering hos registermyndigheten. Detsamma gäller när ett fartyg upphört att vara registreringspliktigt, om inte fartyget trots detta kan vara registrerat i Sverige. Om ett skepp till följd av överlåtelse inte kan vara registrerat i Sverige, svarar den tidigare ägaren jämte förvärvaren för att anmälan görs. 7 § -------------------------------------------------------------- Om ett skepp som skall avregistreras enligt 6 § första stycket 3 ägs av flera och skeppet kan bevaras som svenskt genom att delägare utövar sin rätt enligt 5 kap. 13 eller 16 § mot meddelägare, får det inte avföras ur skeppsregistret så länge sådan rätt kan utövas. Bevaras skeppet som svenskt, skall det inte avföras ur registret. I stället skall det förvärv skrivas in som föranlett anmälan för avregistrering. -------------------------------------------------------------- Om ett skepp skall avregistreras enligt 6 § första stycket 3, får skeppet ändå inte avföras ur skeppsregistret, om 1. skeppet ägs av flera, 2. delägare har lösningsrätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och 3. en lösen skulle medföra att skeppet kan registreras i skepps- registret. Om lösen sker i ett sådant fall, skall skeppet inte avföras ur registret. I stället skall det förvärv skrivas in som föranlett anmälan för avregistrering. Om lösningsrätten förfaller, skall skeppet avföras ur registret. Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär, för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden. Ett skeppsbygge får dock avregistreras för att föras över till skeppsregistret utan samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av ett skepp enligt 6 § första stycket 4 eller av ett skeppsbygge enligt 6 § andra stycket andra meningen fordras inte heller samtycke av en inteckningsborgenär som inte har sökt betalning ur egendomen inom en månad från det att registermyndigheten underrättat honom om avregistreringsgrunden. 5 kap. 2 § -------------------------------------------------------------- För ett partrederi får en huvud-redare väljas. Till huvudredare får utses en här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare eller en svensk juridisk person. -------------------------------------------------------------- För ett partrederi får en huvud-redare väljas. Till huvudredare får utses 1. en fysisk person som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. en svensk juridisk person, eller 3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett land inom samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvud-kontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbets- området. _________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. dels att 4, 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse, dels att det skall föras in en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 4 § -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------- I båtregistret skall införas I båtregistret skall föras in varje svensk båt, som används varje båt som är att anse som yrkesmässigt till befordran av svensk enligt 1 kap. 1 a § gods eller passagerare, till sjölagen (1994:1009) eller som bogsering eller bärgning, till vanligen är förlagd till svensk fiske eller annan fångst eller hamn och vars ägare är bosatt i till uthyrning till allmänheten Sverige, om båten används och vars skrov har en största yrkesmässigt till befordran av längd av minst fem meter. Även gods eller passagerare, till mindre passagerarbåt skall bogsering eller bärgning, till införas i båtregistret, om den är fiske eller annan fångst eller konstruerad så att den kan föra till uthyrning till allmänheten fler än tolv passagerare. och båtens skrov har en största längd av minst fem meter. Även mindre passagerarbåt skall föras in i båtregistret, om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv passagerare. -------------------------------------------------------------------- Första stycket gäller också Första stycket gäller också utländsk båt, som vanligen är annan båt i fråga om vilken de förlagd till svensk hamn och förutsättningar som anges i vars ägare är bosatt i Sverige. 1 kap. 1 b § 1-3 sjölagen är uppfyllda och ägaren anmäler båten för registrering. -------------------------------------------------------------------- Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket. 5 § -------------------------------------------------------------------- Annan svensk båt än som avses i En båt som skall anses som 4 § får införas i båtregistret, om svensk enligt 1 kap. 1 a § dess skrov har en största längd sjölagen (1994:1009) eller i av minst fem meter eller om fråga om vilken de förut- det med hänsyn till båtens typ sättningar som anges i 1 kap. och användning, dess 1 b § 1-3 sjölagen är uppfyllda får tilldelning av anropssignal för även i andra fall än som avses i radiostation eller annars 4 § föras in i båtregistret, om finns särskilda skäl att den dess skrov har en största längd registreras. av minst fem meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller annars finns särskilda skäl att den registreras. -------------------------------------------------------------------- 5 a § En båt i fråga om vilken de förutsättningar som anges i 1 kap. 1 c § 1-3 sjölagen (1994:1009) är uppfyllda skall föras in i båtregistret, om äga- ren anmäler båten för regist- rering. 7 § -------------------------------------------------------------------- Båt skall avregistreras, om En registrerad båt skall den 1. förolyckats, huggits avregistreras, om den upp eller förstörts, 1. förolyckats, huggits upp 2. på grund av överlåtelse eller eller annars förstörts, eljest ej längre skall vara 2. på grund av överlåtelse införd i båtregistret, eller av andra skäl inte längre 3. försvunnit eller övergivits kan vara införd i båtregistret, till sjöss och sedan ej hörts av 3. försvunnit eller övergetts under tre månader, till sjöss och sedan inte hörts 4. ej är registreringspliktig av under tre månader, och av ägaren anmäls för 4. inte är avregistrering. registreringspliktig och ägaren anmäler båten för avregistrering hos registermyn-digheten. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § -------------------------------------------------------------------- Ersättning utgår även för Ersättning utgår även för krigsskada, som utom riket krigsskada, som utom riket tillfogats tillfogats a) svenskt fartyg eller a) fartyg som till mer än hälften luftfartyg på resa mellan orter ägs av svensk medborgare eller här i riket utan anlöpande av svensk juridisk person, sådant utrikes ort och egendom som fartyg som är svenskt med stöd av medföres på resan; samt ett medgivande enligt 1 kap. 1 b) svenskt fartyg under d § sjölagen (1994:1009) eller yrkesmässigt bedrivet fiske och svenskt luftfartyg på resa egendom som därvid medföres. mellan orter här i riket utan anlöpande av utrikes ort och egendom som medförs på resan; samt b) sådant sjögående fartyg som anges i a) under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom som därvid medförs. 3 § 1 mom. Denna lag äger icke tillämpning på a) staten tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas staten tillhörig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller vattenfallsrätt eller med åborätt eller eljest ständig eller ärftlig besittningsrätt; b) kommun eller annan menighet tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas i sådan allmän ägo befintlig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller med ständig eller ärftlig besittningsrätt; c) penningar, aktier, obligationer och andra fordringsbevis; samt d) smycken, ädla stenar och äkta pärlor, där ej sådan egendom är föremål för yrkesmässig verksamhet. 2 mom. -------------------------------------------------------------------- Från lagens tillämpning Från lagens tillämpning undantas undantagas jämväl utländska också fartyg, som inte till mer fartyg och luftfartyg samt än hälften ägs av svensk egendom som medföres ombord, så medborgare eller svensk ock främmande stat tillhörig juridisk person och som inte är egendom. svenskt med stöd av ett Konungen äger förordna, att från medgivande enligt 1 kap. 1 d § lagens tillämpning skall sjölagen (1994:1009), och undantagas annan utländsk utländska luftfartyg samt egendom som direkt eller genom egendom som medförs ombord, så förmedling av juridisk person ock främmande stat tillhörig helt eller till större delen egendom. äges av medborgare eller Regeringen får förordna, att från juridisk person i viss lagens tillämpning skall främmande stat. undantas annan utländsk egendom som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt eller till större delen ägs av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser Remissyttranden har avgetts av Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Göteborgs tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Justitiekanslern, Fiskeriverket, Handelsprocedurrådet (SWEPRO), Kommerskollegium, Kustbevakningen, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Nämnden för rederistöd, Post- och Telestyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Sjöfartsverket, Statens haverikommission, Statens räddningsverk, Försäkringsjuridiska föreningen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Landsorganisationen i Sverige, Scandinavian Tugowners Association, SEKO Facket för Service och Kommunikation, Sjöassuradörernas Förening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjörättsföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Fartygsbefälsförening, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges ångfartygs assuransförening (the Swedish Club). Utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar (K 1995:07) och Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg har inte kommit in med något yttrande. Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 2.1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009) dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2, 4, 6, 7 och 25 §§ samt 5 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i 1 kap. skall föras in två nya paragrafer, 1 a och 1 b §§, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § -------------------------------------------------------------------- Ett fartyg anses som svenskt Ett fartyg skall anses som och är berättigat att föra svensk svenskt och vara berättigat att flagg, om det till mer än föra svensk flagg, om det till hälften ägs av svensk medborgare mer än hälften ägs av svenska eller svensk juridisk person. medborgare eller svenska Regeringen eller, efter juridiska personer. regeringen bemyndigande, Följande fartyg skall dock ändå Sjöfartsverket får medge att även inte anses som svenska och inte annat fartyg, vars drift står vara berättigade att föra svensk under avgörande svenskt flagg, om de är införda i ett inflytande eller vars ägare har offentligt fartygsregister i fast hemvist i Sverige, skall något annat land än Sverige inom anses som svenskt och vara Europeiska ekonomiska berättigat att föra svenskt samarbetsområdet: flagg. 1. fartyg som ingår i en Regeringen får meddela ekonomisk verksamhet som har föreskrifter om etablerats i det registerförande nationalitetshandlingar för landet, om fartygets drift leds svenska fartyg och får därvid och kontrolleras därifrån, bestämma vad som skall iakttas 2. fartyg som inte ingår i en med sådana handlingar samt ekonomisk verksamhet, om förbjuda att fartyget registreringspliktigt fartyg - vanligen finns i det hålls i drift utan gällande registerförande landet, och nationalitetshandling. - till mer än hälften ägs av fysiska personer som vistas i det registerförande landet och som antingen är medborgare i det landet eller vistas där med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 1 a § -------------------------------------------------------------------- I andra fall än som avses i 1 § skall ett fartyg anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg, om fartyget är infört i ett sådant skepps- eller båtregister som avses i 2 §. 1 b § -------------------------------------------------------------------- Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Sjöfartsverket får medge att även andra fartyg än de som avses i 1 eller 1 a § skall anses som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Ett sådant medgivande får lämnas bara om fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige. Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitets- handlingar för svenska fartyg. Regeringen får därvid bestämma vad som skall iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt eller registrerat fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetshandling. -------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------- 2 kap. 1 § -------------------------------------------------------------------- Ett svenskt skepp skall vara Ett skepp som skall anses som infört i skeppsregistret. svenskt enligt 1 kap. 1 § eller Regeringen kan dock bestämma 1 b § första stycket skall vara att skepp, som ägs av staten infört i skeppsregistret. och som är avsett uteslutande Följande andra skepp skall för statsändamål och inte för föras in i skeppsregistret, om affärsdrift, inte skall vara ägaren begär det: infört i registret. 1. skepp som ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige, om - skeppets drift leds och kontrolleras från Sverige, och - skeppet till hälften eller mer ägs av fysiska personer som är medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller av juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i ett sådant land och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet, 2. skepp som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om skeppet - vanligen finns i Sverige, och - till hälften eller mer ägs av fysiska personer som vistas i Sverige och som antingen är svenska medborgare eller vistas i Sverige med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Regeringen kan bestämma att skepp som ägs av staten och som är avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift inte skall vara införda i registret. Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i skeppsbyggnadsregistret. Registrering får ske även innan bygget har påbörjats, förutsatt att det kan identifieras genom byggnadsnummer, ritning eller på annat betryggande sätt. Ett skepp skall registreras under sin igenkänningssignal. Ett skeppsbygge skall registreras under signalbokstäver. Dessa skall tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om skeppet förs in i skeppsregistret. En tilldelad registerbeteckning får inte ändras. 2 § -------------------------------------------------------------------- Den som med äganderätt har Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp som är förvärvat ett skepp som är registreringspliktigt i hans registreringspliktigt i hans hand men inte infört i hand men inte infört i skeppsregistret skall inom en skeppsregistret skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om förvärvet för registrering. Om skeppet har har skett under villkor som förvärvats under villkor som inne-fattar äganderättsförbehåll innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa med ett eller som skall jämställas med sådant förbehåll, skall anmälan ett sådant förbehåll, skall anmälan göras inom en månad från det att göras inom en månad från det att villkoret upphörde att gälla. villkoret upphörde att gälla. Om skeppet har blivit registreringspliktigt efter förvärvet, skall det anmälas inom en månad från det att registreringsplikten uppkom. -------------------------------------------------------------------- Ägaren av ett skepp som är Ägaren av ett skepp som är svenskt och under byggnad svenskt och under byggnad skall skall anmäla skeppet för anmäla skeppet för registrering i registrering i skeppsregistret skeppsregistret inom sex månader inom sex månader från det att från det att skeppet blivit skeppet blivit sjösatt. sjösatt, om det är Registermyndigheten kan medge registreringspliktigt. uppskov om det finns särskilda Registermyndigheten kan medge skäl. uppskov om det finns särskilda skäl. Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren. 4 § -------------------------------------------------------------------- Den som med äganderätt har Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp eller ett förvärvat ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge skall registrerat skeppsbygge skall inom den tid som anges i 2 § inom den tid som anges i 2 § första stycket söka inskrivning första stycket söka inskrivning av sin rätt. Ett skeppsbygge av sin rätt. Ett registrerat kan dock i stället anmälas för skepp som inte är avregistrering enligt 6 §. Den registreringspliktigt och ett som gör registeringsanmälan skeppsbygge kan dock i stället enligt 2 § anses också söka anmälas för avregistrering enligt inskrivning av sin rätt. 6 §. Den som gör registreringsanmälan anses också söka inskrivning av sin rätt. Ett dödsbo är inte skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge, som har tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter egendomen. Sådan inskrivning skall sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouppteckningen då inte har registrerats, från registreringen av denna. En make som har tillskiftats ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge vid bodelning är skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om egendomen tidigare tillhörde den andra maken. Den som har förvärvat ett skepp eller skeppsbygge under villkor som innefattar äganderättsförebehåll eller är att jämställa med ett sådant förbehåll har rätt till inskrivning av sin villkorliga äganderätt. Om förvärvaren förlorar sin rätt till egendomen på grund av att villkoret görs gällande, skall inskrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren. Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs där och vad som i övrigt föreskrivs i detta kapitel om inskrivning av förvärv och verkan därav tillämpas. 6 § Ett registrerat skepp skall avregistreras om det 1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts, 2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader, -------------------------------------------------------------------- 3. upphört att vara svenskt, 3. inte är eller registreringspliktigt, -------------------------------------------------------------------- 4. registrerats enligt 1 § andra stycket 1 eller 2 och förutsättningarna som anges där inte längre är uppfyllda eller ägaren begär det, eller -------------------------------------------------------------------- 4. på grund av ombyggnad eller 5. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att vara skepp eller, utan att ändring inträtt, inte anses ändring inträtt, inte anses utgöra utgöra skepp. skepp. -------------------------------------------------------------------- Ett registrerat skeppsbygge Ett registrerat skeppsbygge skall avregistreras om det som skall avregistreras om det som skepp förs över till skepp förs över till skeppsregistret eller ägaren skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för anmäler bygget för avregistrering. Dessutom har avregistrering. Dessutom har första stycket 4 motsvarande första stycket 5 motsvarande tillämpning i fråga om tillämpning i fråga om skeppsbyggen. skeppsbyggen. -------------------------------------------------------------------- I fall som avses i första I fall som avses i första stycket eller andra stycket stycket 1, 2 eller 5 eller andra meningen skall ägaren andra stycket andra meningen inom en månad anmäla egendomen skall ägaren inom en månad anmäla för avregistrering hos egendomen för avregistrering hos register-myndigheten. Om ett registermyndigheten. Detsamma skepp till följd av överlåtelse gäller när ett skepp upphört att har upphört att vara svenskt, vara registreringspliktigt, om svarar den tidigare ägaren jämte inte skeppet trots detta kan förvärva-ren för att anmälan görs. vara registrerat i Sverige. Om ett skepp till följd av överlåtelse inte kan vara registrerat i Sverige, svarar den tidigare ägaren jämte förvärvaren för att anmälan görs. 7 § -------------------------------------------------------------------- Om ett skepp som skall Om ett skepp skall avregistreras enligt 6 § första avregistreras enligt 6 § första stycket 3 ägs av flera och stycket 3, får skeppet ändå inte skeppet kan bevaras som avföras ur skeppsregistret, om svenskt genom att delägare 1. skeppet ägs av flera, utövar sin rätt enligt 5 kap. 13 2. delägare har lösningsrätt eller 16 § mot meddelägare, får enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och det inte avföras ur 3. en lösen skulle medföra att skeppsregistret så länge sådan skeppet kan registreras i rätt kan utövas. Bevaras skeppet skepps-registret. som svenskt, skall det inte Om lösen sker i ett sådant fall, avföras ur registret. I stället skall skeppet inte avföras ur skall det förvärv skrivas in som registret. I stället skall det föranlett anmälan för förvärv skrivas in som föranlett avregistrering. anmälan för avregistrering. Om lösningsrätten förfaller, skall skeppet avföras ur registret. Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som skall avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän borgenär, för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ger in pantbrevet och skriftligen samtycker till åtgärden. -------------------------------------------------------------------- Ett skeppsbygge får dock Ett skeppsbygge får dock avregistreras för att föras över avregistreras för att föras över till skeppsregistret utan till skeppsregistret utan samtycke enligt andra stycket. samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av ett skepp För avregistrering av ett skepp enligt 6 § första stycket 4 enligt 6 § första stycket 5 eller eller av ett skeppsbygge av ett skeppsbygge enligt 6 § enligt 6 § andra stycket andra andra stycket andra meningen meningen fordras inte heller fordras inte heller samtycke av samtycke av en en inteckningsborgenär som inte inteckningsborgenär som inte har sökt betalning ur egendomen har sökt betalning ur egendomen inom en månad från det att inom en månad från det att registermyndigheten underrättat registermyndigheten underrättat honom om avregistrerings- honom om avregistrerings- grunden. grunden. 25 § -------------------------------------------------------------------- Om ett utländskt skepp har Om ett utländskt skepp har blivit svenskt, får det föras in blivit svenskt eller begärts i skeppsregistret endast om registrerat, får det föras in i det visas att skeppet inte är skeppsregistret endast om det infört i motsvarande register i visas att skeppet inte är infört sitt tidigare hemland eller i motsvarande register i sitt att det kommer att avföras ur tidigare hemland eller att det ett sådant register med verkan kommer att avföras ur ett sådant från den dag då det registreras register med verkan från den dag här i landet. då det registreras här i landet. Är skeppet nybyggt utomlands skall det dessutom visas att rätt till skeppet inte är inskriven i skeppsbyggnadsregister i vederbörande främmande stat eller att sådan rätt kommer att avföras med verkan från den dag då skeppet registreras här i landet. Detta gäller också i fråga om införing i det svenska skeppsbyggnadsregistret av skepp under byggnad som har förvärvats från utlandet. Om ett skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registreras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag då den förs in i det utländska registret. Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registreringen. 5 kap. 2 § -------------------------------------------------------------------- För ett partrederi får en huvud- För ett partrederi får en huvud- redare väljas. Till huvudredare redare väljas. Till huvudredare får utses en här i landet bosatt får utses svensk, dansk, finsk eller 1. en fysisk person som är norsk medborgare eller en medborgare i ett land inom svensk juridisk person. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. en svensk juridisk person, eller 3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett land inom samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvud-kontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet. _________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. dels att 4, 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse, dels att det skall föras in en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 -------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------- I båtregistret skall införas I båtregistret skall föras in varje svensk båt, som används varje båt som anges i andra yrkesmässigt till befordran av stycket, om båten används gods eller passagerare, till yrkesmässigt till befordran av bogsering eller bärgning, till gods eller passagerare, till fiske eller annan fångst eller bogsering eller bärgning, till till uthyrning till allmänheten fiske eller annan fångst eller och vars skrov har en största till uthyrning till allmänheten längd av minst fem meter. Även och båtens skrov har en största mindre passagerarbåt skall längd av minst fem meter. Även införas i båtregistret, om den är mindre passagerarbåtar skall konstruerad så att den kan föra föras in i båtregistret, om de är fler än tolv passagerare. konstruerade så att de kan föra Första stycket gäller också fler än tolv passagerare. utländsk båt, som vanligen är Första stycket gäller varje båt förlagd till svensk hamn och som vars ägare är bosatt i Sverige. 1. skall anses som svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen (1994:1009), 2. vanligen finns i Sverige och vars ägare är bosatt här, eller 3. uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 1 sjölagen och vars ägare anmäler båten för registrering. Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket. 5 §2 -------------------------------------------------------------------- Annan svensk båt än som avses i En båt som skall anses som 4 § får införas i båtregistret, om svensk enligt 1 kap. 1 § eller 1 dess skrov har en största längd b § första stycket sjölagen av minst fem meter eller om (1994:1009) eller som uppfyller det med hänsyn till båtens typ de förutsättningar som anges för och användning, dess skepp i 2 kap. 1 § andra stycket tilldelning av anropssignal för 1 sjölagen får även i andra fall än radiostation eller annars som anges i 4 § föras in i finns särskilda skäl att den båtregistret, om dess skrov har registreras. en största längd av minst fem meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller annars finns särskilda skäl att den registreras. 5 a § -------------------------------------------------------------------- En båt som uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 § andra stycket 2 sjölagen (1994:1009) skall föras in i båtregistret, om ägaren anmäler båten för registrering. -------------------------------------------------------------------- 7 §3 -------------------------------------------------------------------- Båt skall avregistreras, om den En registrerad båt skall 1. förolyckats, huggits upp avregistreras, om den eller förstörts, 1. förolyckats, huggits upp 2. på grund av överlåtelse eller eller annars förstörts, eljest ej längre skall vara 2. på grund av överlåtelse eller införd i båtregistret, av andra skäl inte längre kan 3. försvunnit eller övergivits vara införd i båtregistret, till sjöss och sedan ej hörts av 3. försvunnit eller övergetts under tre månader, till sjöss och sedan inte hörts 4. ej är registreringspliktig av under tre månader, och av ägaren anmäls för 4. inte är registreringspliktig avregistrering. och ägaren anmäler båten för avregistrering hos registermyn- digheten. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1987:774. 2 Senaste lydelse 1992:1655. 3 Senaste lydelse 1992:1655. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § -------------------------------------------------------------------- Ersättning utgår även för Ersättning lämnas även för krigsskada, som utom riket krigsskada som utanför riket tillfogats tillfogats a) svenskt fartyg eller a) fartyg som skall anses som luftfartyg på resa mellan orter svenskt enligt 1 kap. 1 § eller här i riket utan anlöpande av 1 b § första stycket sjölagen utrikes ort och egendom som (1994:1009) eller svenskt medföres på resan; samt luftfartyg på resa mellan orter b) svenskt fartyg under här i riket utan anlöpande av yrkesmässigt bedrivet fiske och utrikes ort och egendom som egendom som därvid medföres. medförs på resan; samt b) fartyg som anges i a) under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom som därvid medförs. 3 § 1 mom. Denna lag äger icke tillämpning på a) staten tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas staten tillhörig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller vattenfallsrätt eller med åborätt eller eljest ständig eller ärftlig besittningsrätt; b) kommun eller annan menighet tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas i sådan allmän ägo befintlig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller med ständig eller ärftlig besittningsrätt; c) penningar, aktier, obligationer och andra fordringsbevis; samt d) smycken, ädla stenar och äkta pärlor, där ej sådan egendom är föremål för yrkesmässig verksamhet. 2 mom.1 -------------------------------------------------------------------- Från lagens tillämpning Från lagens tillämpning undantas undantagas jämväl utländska också fartyg och luftfartyg samt - fartyg som inte skall anses egendom som medföres ombord, så som svenskt enligt 1 kap. 1 § ock främmande stat tillhörig eller 1 b § första stycket egendom. sjölagen (1994:1009) och egendom Konungen äger förordna, att från som medförs ombord, lagens tillämpning skall - utländska luftfartyg och undantagas annan utländsk egendom som medförs ombord, egendom som direkt eller genom - främmande stat tillhörig förmedling av juridisk person egendom. helt eller till större delen Regeringen får förordna, att det äges av medborgare eller från lagens tillämpning skall juridisk person i viss undantas annan utländsk egendom främmande stat. som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt eller till större delen ägs av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat. __________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1967:853. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anvisningar till 49 § 2.1 Med anställning på ett svenskt 2. Med anställning på ett svenskt -------------------------------------------------------------------- handelsfartyg avses anställning handelsfartyg avses anställning på ett fartyg enligt 1 kap. 1 § på ett fartyg som skall anses sjölagen (1994:1009) som används som svenskt enligt sjölagen till handelssjöfart eller (1994:1009) och som används till resandes fortskaffande eller handelssjöfart eller resandes till annat ändamål som har fortskaffande eller till annat gemenskap med handelssjöfarten. ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller någon av redaren anlitad arbetsgivare, b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk redare i huvudsak obemannad om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1996:1331. Bilaga 5 Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-27 Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Bengt Lambe. Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i sjölagen (1994:1009), 2. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., 3. lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom, och 4. lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Kenneth Nordlander. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till ändring i sjölagen (1994:1009) 2 kap. 6 § Tredje stycket i denna paragraf innehåller bestämmelser angående skyldighet för ägare att i vissa fall inom en månad anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistrering. I en ny föreslagen andra mening anges att samma skyldighet även gäller i fall då skepp upphört att vara registreringspliktigt "om inte skeppet trots detta kan vara registrerat i Sverige". Undantaget i nämnda mening hänger samman med de föreslagna nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket som medger att ett utländskt skepp, under vissa förhållanden och om ägaren begär det, skall föras in i skeppsregistret. I författningskommentaren till förevarande paragraf anges som exempel på fall då det enligt undantaget inte finns någon skyldighet att ansöka om avregistrering, att ett svenskt skepp sålts till ett utländskt rättssubjekt från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som har etablerat ekonomisk verksamhet för skeppet här i landet (jfr 2 kap. 1 § andra stycket 1). Eftersom en tillämpning av bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket förutsätter en begäran därom från ny annan ägare än som avses i 1 kap. 1 § första stycket kan ifrågavarande undantag få till följd att ett skepp kommer att kvarstå i skeppsregistret på "oriktig grund" under en obestämd, kanske ibland mycket lång tid. Enligt Lagrådets mening finns det därför anledning överväga om det inte för ifrågavarande undantagsfall behövs någon särskild tidsspärr eller en motsvarighet till den reglering som 2 kap. 7 § innehåller när en lösningsrätt har aktualiserats. Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom 3 § 2 mom. I momentet anges bl.a. vilka fartyg som skall vara undantagna från lagens tillämpning. Dessa beskrivs med ordalagen "fartyg som inte skall anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket sjölagen (1994:1009)". 1 kap 1 b § första stycket sjölagen innehåller föreskrifter om möjlighet för regeringen eller, efter dess bemyndigande, Sjöfartsverket att medge att även andra fartyg än som avses i 1 eller 1 a § samma kap. sjölagen skall anses som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Eftersom fartyg som skall anses som svenskt enligt 1 b § sjölagen i 2 § i förevarande lag inkluderats bland egendom för vilken ersättning skall lämnas även för utanför riket tillfogad krigsskada torde hänvisningen till 1 b § första stycket sjölagen i förevarande mom. vara felaktig även i sakligt hänseende. Denna hänvisning bör därför utgå. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 1996/97:130 Registrering av fartyg. Rättsdatablad -------------------------------------------------------------------- Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för ändrar, upphäver eller bakomliggande EG- upprepar ett regler normgivnings- bemyndigande -------------------------------------------------------------------- Lag om ändring i 1 b § sjölagen (1994:1009)