Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer · 1995/96:177 · Hämta Doc ·
Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) m.m.
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 177
Regeringens proposition 1995/96:177 Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 7 mars 1996 Ingvar Carlsson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll För nya växtsorter finns en särskild skyddsform, växtförädlarrätt. Skyddet, som liknar patent, regleras i växtförädlarrättslagen (1971:392) och växtförädlarrättskungörelsen (1971:393).I propositionen föreslås en ändring av reglerna så att sorter av ett ytterligare antal växtsläkten och arter omfattas av lagen. För att komplettera rådets förordning om gemenskapens växtförädlarrätt föreslås vidare att det i växtförädlarrättslagen införs bestämmelser om straffansvar vid intrång i en EG-växtförädlarrätt och om att avgift skall betalas då en ansökan om EG-växtförädlarrätt ges in till Växtsortnämnden för vidare befordran till gemenskapens växtsortmyndighet. Slutligen föreslås en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644). Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Lagtext.................................................... 4 2.1 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392).......................................... 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644).......................... 8 3 Ärendet ................................................... 9 4 Europeiska gemenskapens växtförädlarrätt................... 11 5 Förslag till ändringar i växtförädlarrättslagen............ 15 5.1 Utvidgning av växtförädlarrättslagens tillämpningsområde 15 5.2 Lagstiftning till följd av EG-växtförädlarrättens tillämp- lighet i Sverige.................................... 16 6 Ändringar i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644)................................................. 17 7 Kostnader.................................................. 18 8 Författningskommentar...................................... 18 8.1 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) ......................................... 18 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644) ....................... 19 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392), 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392) dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 51 och 52 §§, samt närmast före 51 § en ny rubrik av följande lydelse, dels att bilagan till lagen skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse EG-växtförädlarrätt 51 § -------------------------------------------------------------------- Den som ger in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till Växtsortnämnden för vidare befordran enligt artikel 49.2 i rådets förordning(EG) nr 2100/941 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. 52 § -------------------------------------------------------------------- Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas bestäm- melserna i 36 § om ansvar för intrång i en växtförädlarrätt. 1EGT nr L 227, 1.9.1994, s. 1 (Celex 394R2100). Bilaga2 Acer spp. Lönn Agrostis spp. Ven Allium spp. Lök Alopecurus pratensis L. Ängskavle Alstroemeria L. Perulilja Anethum graveolens L. Dill Apium graveolens L. Selleri Aronia spp. Aronia Asparagus officinalis L. Sparris Avena byzantina K. Koch Rödhavre Avena sativa L. Havre Begonia spp. Begonia Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. altissima Döll Sockerbeta Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. conditiva Alef. Rödbeta Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. crassa Alef. Foderbeta Betula spp. Björk Brassica napus L. var. oleifera Metzg.Raps Brassica napus L. var. napobrassica (L.) Rchb. Kålrot Brassica nigra (L.) W. Koch Svartsenap Brassica oleracea L. Kål Brassica oleracea L. ssp. acephala DC. Fodermärgkål Brassica rapa L. var. oleifera Metzg. Rybs Brassica rapa L. var. rapa (L.) Thell. Rova Bromus arvensis L. Renlosta Bromus inermis Leyss. Foderlosta Camelina sativa (L.) Crantz Oljedådra Cannabis sativa L. Hampa Capsicum annuum L. Paprika Caragana spp. Ärtbuske Chaenomeles Lindl. Rosenkvitten Chrysanthemum spp. Krysantemum Clematis L. Klematis Cornus spp. Kornell, snöbär Crocosmia spp. Crocosmia Cucumis melo L. Melon Cucumis sativus L. Gurka Cynosurus cristatus L. Kamäxing 2Senaste lydelse 1994:106 Dactylis glomerata L. Hundäxing Daucus carota L. Morot Dianthus caryophyllus L. Nejlika Dracaena spp. Dracena Euonymus spp. Spindelträd Euphorbia spp. Julstjärna, Kristi törnekrona Festuca spp. Svingel Festulolium spp. Rajsvingel Ficus spp. Fikus Fragaria spp. Jordgubbar, smultron Glycine max (L.) Merrill Sojaböna Helianthus annuus L. Solros Hippophae spp. Havtorn Hordeum vulgare L. Korn Impatiens spp. Balsamin Kalanchoe Adans. Höstglöd, våreld Lactuca sativa L. Sallat Linum usitatissimum L. Lin Lolium spp. Rajgräs Lonicera spp. Try Lupinus angustifolius L. Blålupin Lupinus luteus L. Gullupin Lycopersicon esculentum P. Mill. Tomat Malus spp. (även grundstam) Äpple Medicago spp. Lusern Ornithopus sativus Brot. Seradella Papaver somniferum L. Vallmo Pastinaca sativa L. Palsternacka Pelargonium L'Hér. ex Ait. Pelargon Petroselinum crispum (Mill.) Nym. ex A. W. Hill Persilja Petunia spp. Petunia Phalaris arundinacea L. Rörflen Phaseolus coccineus L. Rosenböna Phaseolus vulgaris L. Böna Philadelphus spp. Schersmin Phleum spp. Timotej Pisum sativum L. sensu lato Ärt Poa spp. Gröe Populus spp. Asp, poppel Potentilla spp. Fingerört, tok Prunus spp. (även grundstam) Körsbär, plommon, persika,aprikos Pyrus spp. (även grundstam) Päron Raphanus sativus L. var. niger (Mill.) S. Kerner Rättika Raphanus sativus L. var. radicula Pers. Rädisa Rhododendron spp. Azalea, rhodo dendron Ribes spp. (även grundstam) Vinbär, krusbär Rosa spp. Ros, nypon Rubus spp. Hallon, björnbär Saintpaulia ionantha H. Wendl. Saintpaulia Salix spp. Pil, sälg, vide Scaveola aemula R.Br. Scaveola Secale cereale L. Råg Sinapis alba L. Vitsenap Solanum tuberosum L. Potatis Sorbus spp. Rönn Spinacia oleracea L. Spenat Spiraea spp. Spirea Streptocarpus x hybridus Voss Kornettblomma Syringa spp. Syrén Trifolium hybridum L. Alsikeklöver Trifolium pratense L. Rödklöver Trifolium repens L. Vitklöver Triticosecale Wittmack Rågvete Triticum aestivum L. emend. Fiori et Paol. Vete Triticum durum Desf. Makaroni vete Triticum turgidosecale Rågvete Tulipa L. Tulpan Vaccinium spp. Blåbär, lingon Verbena spp. Verbena Viburnum spp. Olvon Vicia faba L. var. major Harz. Bondböna Vicia faba L. var. minor Harz. Åkerböna Vicia sativa L. Fodervicker Vicia villosa Roth Luddvicker Zea mays L. Majs _________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644) Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft i fråga Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första stycket 8) och om 14 § första stycket 8 och 9, andra stycket samt 50 - 64 §§ tredje och fjärde stycket samt den dag regeringen bestämmer 50 - 64 §§ den dag regeringen och i övrigt den 1 januari bestämmer och i övrigt den 1 ja- 1995. Om en ansökan om nuari 1995. De nya bestämmel- registrering av ett varumärke serna får sättas i kraft vid har kungjorts före den 1 olika tidpunkter. Om en ansökan januari 1995, skall den om registrering av ett varumärke behandlas och avgöras enligt har kungjorts före den 1 januari lagen i dess äldre lydelse. 1995, skall den behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse. 3 Ärendet För nya växtsorter finns det en särskild civilrättslig skyddsform, växtföräd- larrätt. Skyddet, som liknar patent, regleras i växtförädlarrättslagen (1971:392) och växtförädlarrättskungörelsen (1971:393). Den som har framställt en ny växtsort kan genom en registrering få en viss ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten. Skyddstiden är 20 år. Ansökningar om växtförädlarrätt prövas av Statens växtsortnämnd. Lagstiftningen bygger på 1961 års internationella konvention för skydd av växtförädlingsprodukter (Convention internationale pour la protection des obten- tions végétales). Enligt 1 § växtförädlarrättslagen skall lagen tillämpas på växtsorter som tillhör de växtsläkten och arter som anges i en särskild bilaga till lagen. En grundläggande förutsättning för att man skall få en ny växtsort registrerad är alltså att den tillhör de släkten eller arter som är upptagna i bilagan. Denna omfattar för närvarande drygt 100 släkten och arter. Växtsortnämnden har i en framställning den 12 september 1995 till regeringen föreslagit att växtförädlarrättslagen skall utvidgas till att omfatta Dracaena spp. (dracena), hela släktet Euphorbia spp. (julstjärna, Kristi törnekrona), Kalanchoe Adans. (höstglöd, våreld), hela släktet Pelargonium L'Hér. ex Ait. (pelargon) och Philadelphus spp. (schersmin). Vidare har Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för hortikulturell växtförädling, i en framställning den 22 december 1995 föreslagit att bl.a. Chaenomeles (rosenkvitten) och Clematis (klematis) tas upp i bilagan. Båda framställningarna har remitterats till Statens jordbruksverk, Patent- och registreringsverket, Konkurrensverket, Statens utsädeskontroll, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska Lantmännens Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Hilleshög Aktiebolag, Svalöf Weibull Aktiebolag och Sveriges Industriförbund. Därutöver har Sveriges lantbruksuniversitets framställning remitterats till Statens växtsortnämnd. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Justitiedepartementet (dnr Ju 95-3476). Inom Europeiska unionen (EU) har antagits en förordning på växtförädlarrättens område, rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt. Genom förordningen infördes en gemensam europeisk växtförädlarrätt som är gällande i alla unionens medlemsländer parallellt med de olika staternas nationella skydd för växtsorter. Förordningen är direkt tillämplig och gäller som lag här i landet. Under 1995 utarbetades i Justitiedepartementet en promemoria som innehåller ett förslag till en helt ny växtförädlarrättslag (Ds 1995:69). Promemorian tar upp dels frågan om en svensk anslutning till en reviderad version av 1961 års internationella växtförädlarrättskonvention, dels frågan om kompletterande nationell lagstiftning till följd av EG-förordningen. I sistnämnda avseende föreslås bestämmelser dels om straffansvar vid intrång i en EG-växtförädlarrätt, dels om avgifter som skall betalas då ansökningar om EG-växtförädlarrätt ges in till Statens växtsortnämnd. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Justitiedepartementet (dnr Ju 95- 4495). Eftersom EG-förordningen har trätt i kraft och det är möjligt att ansöka om gemenskapens växtförädlarrätt bör de kompletterande nationella bestämmelserna om straffansvar och avgifter träda i kraft så snart som möjligt. Frågan om en ny växtförädlarrättslag är fortfarande under beredning och den reviderade versionen av den internationella växtförädlarrättskonventionen har ännu inte trätt i kraft. Den del av promemorians lagförslag som rör frågor med anknytning till EG- växtförädlarrätten behandlas därför i denna proposition. I ärendet föreslås dessutom en ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644). Lagrådet Förslaget om växtförädlarrättslagen innehåller, förutom en komplettering av bilagan, endast två paragrafer. Den första av dem svarar mot 65 § första meningen varumärkeslagen (1960:644) och den andra mot 66 § första meningen i samma lag. De nämnda paragraferna, som granskades av Lagrådet, infördes som en följd av en EG-förordning om gemenskapsvarumärken (prop. 1995/96:26). I förhål- lande till dessa paragrafer har endast justeringar gjorts som föranleds av den aktuella skyddsformens annorlunda benämning. Lagförslaget är i fråga om änd- ringarna av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagförslaget har därför inte granskats av Lagrådet. Detsamma gäller lagförslaget rörande lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644). Det lagförslaget innehåller enbart en komplettering av en uppräkning i en övergångs- bestämmelse av vilka delar av lagen som regeringen får sätta i kraft. **FOOTNOTES** 1 Ändrad genom 1995:1278. 4 Europeiska gemenskapens växtförädlarrätt År 1990 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till en förordning om ensamrätt till växtsorter (Proposal for a Council Regulation [EEC] on Community plant variety rights, COM [90] 347). Rådet antog den 27 juli 1994 förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt. Förordningen publicerades i gemenskapernas officiella tidning den 1 september 1994 (EGT Nr L 227) och trädde i kraft samma dag. Enligt övergångsbestämmelserna blev dock flertalet artiklar inte tilllämpliga förrän den 27 april 1995. Från och med detta datum blev det möjligt att ansöka om gemenskapens växtförädlarrätt (EG-växtförädlarrätt). Genom förordningen inrättas en möjlighet att genom en enda ansökan få skydd för en växtsort inom hela Europeiska unionen (EU). Ett centralt register skall föras av gemenskapens växtsortmyndighet, vars slutliga lokalisering ännu inte är bestämd. Tills vidare bedriver myndigheten sin verksamhet i Bryssel. Förordningen innebär inte något hinder för medlemsstaterna att på nationell nivå behålla sina skyddssystem. Däremot skall det inte vara möjligt att få en och samma växtsort skyddad både på nationell nivå och inom EG-systemet (artikel 3 och 92). EG-förordningens bestämmelser är tillämpliga på alla växtsläkten och växt- arter. I EG-förordningen gäller som grundläggande skyddsförutsättningar att växt- sorten är ny, särskiljbar, likformig och stabil (artikel 6-10). När det gäller EG-växtförädlarrättens omfattning och innebörd görs i artikel 13.2 en uppräkning av sju slags åtgärder som inte får vidtas utan tillstånd. Dessa åtgärder är: produktion eller reproduktion (uppförökning), behandling med avseende på förökning, erbjudande till försäljning, försäljning eller annan form av saluföring, export från gemenskapen, import till gemenskapen samt lagring i syfte att utföra någon av de nyss nämnda åtgärderna. Generellt fordras tillstånd när förfarandena innebär befattning med sortbe- ståndsdelar. Därutöver utsträcker EG-förordningen ensamrätten också till skördat material, men endast på villkor att detta erhållits genom att sortbeståndsdelar använts utan tillstånd. En EG-växtförädlarrätt ger inte skydd för enbart den registrerade växtsorten utan även för vissa närbesläktade sorter, däribland s. k. väsentligen avledda sorter (artikel 13.5). Sådana sorter kan framställas genom att man med hjälp av genteknik modifierar en sort som förädlats fram på traditionell väg. Genom att skyddsomfånget utsträcks till väsentligen avledda sorter får den sortinnehavare som har växtförädlarrätten till den ursprungliga sorten även ensamrätt till den sort som blir resultatet av en sådan avledningsprocedur. Av artikel 13.8 följer en viss generell begränsning av EG-växtförädlarrätten. Där sägs att utövandet av rätten inte får strida mot föreskrifter som antagits på grund av vissa, särskilt angivna allmänna intressen, bl.a. miljöskydd och säkerställande av konkurrens. Frågan om undantag för jordbrukare (farmer's privilege) regleras i artikel 14. Principen framgår av artikel 14.1, där det anges att jordbrukare skall ha rätt att på marken inom sina egna jordbruksföretag använda skördeprodukter av en skyddad sort för förökningsändamål, om skördeprodukterna erhållits genom odling av marken inom företaget. Detta gäller dock inte hybridsorter eller syntetiska sorter. Jordbruksundantaget gäller inte generellt. I artikel 14.2 anges på vilka växtarter undantaget är tillämpligt. Samtliga arter är att hänföra till fo- derväxter, spannmål, potatis eller olje- och fiberväxter. Vidare sägs i artikel 14.3 att de närmare villkoren för tillämpningen av undantagsbestämmelsen skall anges i tillämpningsföreskrifter som skall utformas på grundval av vissa uppräknade principer. Till dessa principer hör att det skördade materialet får rensas antingen av lantbrukaren själv eller av någon uppdragstagare. Vidare fastslås att småbrukare inte skall behöva betala ersättning till sortinnehavaren. Vissa riktlinjer för vilka som skall anses vara småbrukare anges också. Den ersättning som andra jordbrukare än småbrukare kan åläggas att betala skall vara betydligt lägre än licensavgiften. I artikel 15 anges ett antal begränsningar av gemenskapsväxtförädlarrättens rättsverkningar. Inskränkningarna omfattar åtgärder av privat natur utan affärsmässiga syften, experimentellt bruk och utnyttjande i syfte att förädla fram andra växtsorter (breeder's exemption). Därutöver anges uttryckligen att EG-växtförädlarrätten inte heller omfattar de nya sorter som framställs med hjälp av den skyddade sorten, såvida inte bestämmelsen i artikel 13.5 om bl. a. väsentligen avledda sorter är tillämplig. Slutligen klargörs i artikel 15 att ensamrätten är begränsad i den mån det behövs för att principerna i artikel 13.8 (allmänna intressen), 14 (jordbruksundantag) och 29 (tvångslicens) skall kunna upprätthållas. I artikel 16 slås fast att principen om regional konsumtion gäller inom EU. Ensamrätten utsläcks alltså för växtmaterial som med förädlarens samtycke har överlåtits inom gemenskapen. Reglerna om användning av rätt benämning i artiklarna 17 och 18 ger vid handen att det finns en skyldighet för var och en som utnyttjar växtdelar av en skyddad sort i kommersiella sammanhang att använda den registrerade benämningen. Vidare är det inte tillåtet att använda en sådan benämning, eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan, för någon annan växtsort som tillhör samma eller en besläktad växtart. Skyddstiden för gemenskapens växtförädlarrätt är 25 år (artikel 19). För vin och träd är dock skyddstiden 30 år. Ensamrätten kan upphöra i förtid om sortinnehavaren avstår sin rätt. Om det visar sig att någon av de grundläggande skyddsförutsättningarna inte var uppfylld när EG-växtförädlarrätt beviljades, skall Växtsortmyndigheten enligt artikel 20 förklara ensamrätten ogiltig. När det gäller likformighets- och stabilitetskraven skall bristen leda till ogiltighet endast om ensamrätten beviljades huvudsakligen på grundval av information och dokument som sökanden tillhandahöll. För det fall det uppdagas att EG-växtförädlarrätt har beviljats en annan person än den som är berättigad, skall rätten förklaras ogiltig, om den inte förs över till den som har bättre rätt. Enligt artikel 21 finns även en möjlighet för Växtsortmyndigheten att upphäva en EG-växtförädlarrätt med verkan endast för framtiden. Detta kan ske om likformighets- och stabilitetskraven inte längre är uppfyllda. Vidare kan ensamrätten upphävas om rättsinnehavaren underlåter att tillhandahålla material för efterkontroll, att föreslå annan benämning eller att betala föreskriven avgift. Detsamma gäller om rättsinnehavaren eller hans ombud inte längre uppfyller de krav som gäller beträffande medborgarskap och hemvist. Av artiklarna 22 - 29 framgår att förordningen behandlar EG-växtförädlarrätten som en förmögenhetstillgång som kan överlåtas, helt eller delvis upplåtas (li- cens), utmätas osv. Den förmögenhetstillgång som ensamrätten representerar skall i första hand anses finnas i det medlemsland där sortinnehavaren har sitt hemvist, säte eller driftställe enligt vad som är antecknat i växtsortregistret. En EG-växtförädlarrätt får överlåtas endast till den som uppfyller kraven rörande medborgarskap och skyldighet att i vissa fall ställa ombud. Reglerna om tvångslicens innebär att den som önskar få sådan licens kan ansöka om det hos Växtsortmyndigheten. Även medlemsstater och kommissionen är behöriga att göra ansökningar om att någon person eller viss kategori av personer skall beviljas tvångslicens. Generellt gäller att tvångslicens får beviljas bara på grund av något allmänt intresse. Växtsortmyndigheten skall fastställa skäliga villkor för licensen. Det kan gälla tidsbegränsning av utnyttjandet och betalning av licens. Växtsortmyndigheten är ensam behörig att besluta om tvångslicens för en EG- växtförädlarrätt. Medlemsstaternas domstolar och myndigheter får alltså inte bevilja sådan licens. EG-växtförädlarrätt kan beviljas endast efter ansökan hos EG:s växtsort- myndighet. Visserligen kan ansökan ges in till en nationell myndighet, men denna skall då vidarebefordra handlingarna till Växtsortmyndigheten för prövning. En ansökan skall enligt artiklarna 53 och 54 prövas av Växtsortmyndigheten i både formellt och materiellt hänseende. Den materiella granskningen omfattar också en teknisk undersökning som skall utföras av särskilda provningsanstalter. Vid dessa skall som regel provodlingar av växtsorten göras. Om Växtsortmyndigheten finner att det inte finns några hinder mot att bevilja ensamrätt, skall ansökan bifallas (artikel 62). I samband därmed skall myndigheten också pröva om den benämning som sökanden har föreslagit kan godkännas. Visar det sig däremot att villkoren inte är uppfyllda, skall ansökan avslås (artikel 61). Hindret kan vara av såväl formell som materiell natur. Växtsortmyndighetens beslut kan överklagas hos myndighetens över- prövningsenhet, Överklagandenämnden. Var och en som berörs av ett beslut har talerätt (artikel 68). Överklagandenämndens beslut får i vissa fall överklagas hos EG-domstolen. I artikel 94 anges de gärningar som utgör intrång i en EG-växtförädlarrätt. Det första fallet är att någon utför någon av de sju åtgärder som anges i artikel 13.2 utan att vara berättigad till detta. Hit hör t. ex. yrkesmässig försäljning av beståndsdelar av en skyddad växtsort. Det andra fallet är att någon underlåter att använda växtsortens korrekta benämning när detta är obligatoriskt. Som ett tredje fall anges användning av en skyddad sorts benämning, eller en snarlik benämning, på en annan växtsort på ett sätt som strider mot vad förordningen föreskriver. Enligt artikel 94.1 kan två sanktioner komma ifråga då någon gör sig skyldig till ett intrång. För det första kan en domstol förbjuda fortsatta intrång. För det andra föreskrivs i artikel 94.1 att den som begått ett intrång skall betala rimlig ersättning. Denna ersättningsskyldighet synes vara oberoende av om någon oaktsamhet kan läggas intrångsgöraren till last. I de fall där intrång begås uppsåtligen eller av försumlighet kan ytterligare skadeståndsansvar komma ifråga enligt artikel 94.2. Om försumligheten är ringa, kan skadeståndet jämkas. I fråga om skadeståndets beräkning tillämpas enligt artikel 97 nationell rätt. Talan om skadestånd - liksom talan om bättre rätt till en EG-växtförädlarrätt - skall väckas vid nationell domstol. Av artikel 107 följer att medlemsstaterna skall se till att överträdelser straffsanktioneras och att straffskalan är densamma som vid intrång i den motsvarande rätt som följer av inhemsk lag. 5 Förslag till ändringar i växtförädlarrättslagen 5.1 Utvidgning av växtförädlarrättslagens tillämpningsområde -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Växtförädlarrättslagens tillämpningsområde skall| | utvidgas till att omfatta Chaenomeles (rosenkvitten), Clematis | | (klematis), Dracaena spp. (dracena), Euphorbia spp. | | (julstjärna, Kristi törnekrona), Kalanchoe Adans. (höstglöd, vår-| | eld), Pelargonium L'Hér. ex Ait. (pelargon) och Philadelphus | | spp. (schersmin). | -------------------------------------------------------------------- Växtsortnämndens förslag: Växtsortnämnden föreslår att växtförädlarrättslagens tillämpningsområde utvidgas att omfatta dracena, hela släktet Euphorbia (julstjärna, Kristi törnekrona), höstglöd, våreld, hela släktet pelargon samt schersmin. Lantbruksuniversitetets förslag: Lantbruksuniversitetet föreslår att sorter av Hippophae spp. (havtorn), Chaenomeles (rosenkvitten), Aronia (bäraronia) och Clematis (klematis) skall kunna bli föremål för växtförädlarrätt. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran. Skälen för regeringens förslag: För att omfattas av växtförädlarrätt bör, enligt vad som för närvarande gäller, ett växtsläkte eller en växtart vara odlingsbar och således tillhöra kulturväxterna. Det bör också finnas ett behov av att skydda sorter av släktet eller arten i fråga. Det måste slutligen finnas en möjlighet att prova sorterna för registrering (jfr SOU 1969:15 s. 73 f.). I likhet med Växtsortnämnden respektive Lantbruksuniversitetet och samtliga remissinstanser anser regeringen att det finns förutsättningar att låta sorter av rosenkvitten, klematis, dracena, hela släktet Euphorbia, höstglöd, våreld, hela släktet pelargon samt schersmin omfattas av växtförädlarrätt. Regeringen föreslår därför att växtförädlarrättslagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta sådana sorter. Den nu gällande lagens tillämpningsområde omfattar redan havtorn och bäraronia. Lantbruksuniversitetets framställan beträffande dessa arter föranleder därför inte något förslag från regeringens sida. 5.2 Lagstiftning till följd av EG-växtförädlarrättens tillämplighet i Sverige -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: I växtförädlarrättslagen införs bestämmelser om| | straffansvar för intrång i en EG-växtförädlarrätt och om att avgift| | skall betalas då en ansökan om EG-växtförädlarrätt ges in till | | Växtsortnämnden för vidare befordran till gemenskapens växtsort-| | myndighet. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens (se pro- memorian s. 133). Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Reglerna i EG-förordningen om gemenskapens växtförädlarrätt innehåller bestämmelser om skadestånd m.m. vid överträdelse av växtförädlarrätten (sjätte delen i förordningen). Bestämmelserna om sanktioner omfattar emellertid inte - som en följd av kompetensfördelningen inom EU - regler om ansvar. I artikel 107 föreskrivs i stället att medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att samma straffbestämmelser gäller för överträdelser av gemenskapens växtförädlarrätt som för intrång i en nationell växtförädlarrätt. Reglerna i växtförädlarrättslagen om straffansvar vid intrång i en växtförädlarrätt bör alltså göras tillämpliga också på intrång i gemenskapens växtförädlarrätt. Enligt artikel 49.2 kan en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt ges in till en nationell myndighet för vidare befordran till Växtsortmyndigheten. Myndigheten får ta ut en avgift som inte får överstiga de administrativa kostnaderna för att ta emot och vidarebefordra ansökan. I Sverige är det Växtsortnämnden som är behörig att ta emot ansökningar. Regeringen föreslår att den som ger in en ansökan till Växtsortnämnden för vidare befordran enligt artikel 49.2 skall betala en avgift och att regeringen får bemyndigande att bestämma beloppet. 6 Ändringar i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644) Hösten 1994 genomfördes vissa ändringar i varumärkeslagen (1960:644), bl.a. som en följd av Sveriges tillträde till det s.k. Madrid-protokollet (prop. 1994/95:59, bet. 1994/95:LU7, rskr. 1994/95:108. SFS 1994:1510). Ändringarna i denna del innebar dels att vissa nya paragrafer rörande registrering m.m. av varumärken enligt Madrid-protokollet infördes i varumärkeslagen (50 - 64 §§) och dels att 14 § första stycket kompletterades med en ny punkt 8 enligt vilken varumärkesregistrering enligt Madridprotokollet skall kunna vara hinder för senare registrering av nationella varumärken. I övergångsbestämmelserna bemyndigades regeringen att bestämma när dessa ändringar skulle träda i kraft. Regeringen har ännu inte bestämt när ändringen i 14 § skall träda i kraft. Hösten 1995 genomfördes ytterligare ändringar i varumärkeslagen. Dessa ändringar var en följd av rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (prop. 1995/96:26, bet. 1995/96:LU6, rskr. 1995/96:66, SFS 1995:1277). Ändringarna innebar bl.a. att gemenskapsvarumärken skall kunna vara hinder för senare registrering av nationella varumärken. Eftersom 1994 års ändringar med anledning av Madrid-protokollet inte trätt i kraft genomfördes 1995 års ändringar bl.a. genom införande av en ny punkt 8 i 14 § första stycket; i 14 § infördes vidare två nya stycken. Dessa ändringar trädde i kraft den 1 januari 1996. Samtidigt beslutades om en ändring i lagen 1994:1510 i de delar den ännu inte trätt i kraft. Ändringen innebär bl.a. att den regel som i 1995 års lagstiftningsärende återfinns under punkt 8 i 14 § första stycket i stället återfinns under punkt 9 medan punkt 8 i likhet med vad som ursprungli- gen föreskrevs tar sikte på registreringar enligt Madrid-protokollet (se SFS 1995:1278). I lagstiftningsärendet gjordes emellertid ingen ändring i över- gångsbestämmelserna till 1994 års ändringar. Till följd härav saknas bemyndi- gande för regeringen att till fullo sätta i kraft de bestämmelser som riksdagen har beslutat om. Denna brist bör omgående åtgärdas genom en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen. Det föreslås att så sker. 7 Kostnader På grund av införandet av gemenskapens växtförädlarrätt kommer troligen antalet ansökningar om nationell växtförädlarrätt att minska. Det förhållandet att det blir möjligt att skydda växtsorter av ytterligare några släkten och arter kan inte antas kompensera denna minskning. Den minskade arbetsbörda som införandet av gemenskapens växtförädlarrätt torde innebära för Växtsortnämnden motsvaras av minskade intäkter från ansöknings- och årsavgifter. För det arbete som nämnden måste lägga ned på mottagande och vidarebefordran av ansökningar om EG-växtförädlarrätt kommer nämnden att kompenseras genom avgifter. Kriminaliseringen av intrång i EG-växtförädlarrätten kan inte förväntas leda till någon ökad belastning för domstolarna eller åklagarväsendet. Marknaden, aktörerna och växtsorterna är desamma oavsett om ett visst förfarande utgör intrång i en nationell växtförädlarrätt eller en EG-växtförädlarrätt. Det finns därför ingen anledning att anta att det totala antalet brott på växtförädlarrättens område kommer att öka. Under de 25 år som det har funnits ett växtförädlarrättssystem i Sverige har det, såvitt är känt, inte förekommit några brottmål enligt växtförädlarrättslagen. Vid en samlad bedömning finns det således inte grund för att anta att de föreslagna ändringarna kommer att leda till några ökade utgifter för staten. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) 51 § Den som ger in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till Växtsortnämnden för vidare befordran enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. Paragrafen lägger en skyldighet på sökanden att betala en avgift för ansökan som ges in till Växtsortnämnden och bemyndigar regeringen att bestämma avgiftens belopp. 52 § Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas bestämmelserna i 36 § om ansvar för intrång i en växtförädlarrätt. Genom denna paragraf uppfyller Sverige skyldigheten enligt artikel 107 i förordningen om gemenskapens växtförädlarrätt att i nationell lagstiftning straffbelägga intrång i gemenskapens växtförädlarrätt. Som nämnts i avsnitt 4 anges i artikel 94 de gärningar som utgör intrång i gemenskapens växtförädlarrätt. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumär- keslagen (1960:644) Övergångsbestämmelserna Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första stycket 8 och 9, tredje och fjärde stycket samt 50 - 64 §§ den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter. Om en ansökan om registrering av ett varumärke har kungjorts före den 1 januari 1995, skall den behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse. Ändringen har behandlats i avsnitt 6. JUSTITIEDEPARTEMENTET Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996. Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Freivalds _________________ Regeringen beslutar proposition 1995/96:177 Ändringar i växtförädlarrättslagen m.m. Rättsdatablad -------------------------------------------------------------------- Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för bak- ändrar, upphäver eller omliggande EG-regler upprepar ett normgivningsbemyndi- gande -------------------------------------------------------------------- Växtförädlarrättslagen 51 § 394R2100 (1971:392)