Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:205 Förbud mot innehav av destillationsapparater m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 25 april 1996 Göran Persson Margot Wallström (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås vissa ändringar i alkohollagen (1994:1738) såvitt avser bestämmelserna om innehav och förverkande av destillationsapparater m.m. i syfte att skapa effektivare förutsättningar för att kunna förhindra och beivra olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker. Ändringarna har initierats av riksdagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november 1996. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)3 3 Ärendet och dess beredning 5 4 Innehav och förverkande av destillationsapparater m.m.6 5 Kostnadskonsekvenser 12 6 Författningskommentar 12 Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag 15 Bilaga 2 Lagrådets yttrande 21 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 199624 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738). 2 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (1994:1738) dels att 2 kap. 1 § och 11 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ------------------------------------------------------- Tillverkning Tillverkning m.m. 2 kap. 1 § Sprit och spritdrycker får inte tillverkas utan tillstånd (tillverkningstill- stånd). ------------------------------------------------------- Apparat som uppenbarligen är ägnad för tillverkning av sprit (destillationsapparat) och del till sådan apparat (apparatdel) får endast tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har tillstånd enligt denna lag att tillverka sprit eller spritdrycker. Vad som sägs i andra stycket gäller inte om Alkoholinspektionen har medgivit undantag från kravet på tillstånd. Ett sådant medgivande får ges tills vidare eller för viss tid och får återkallas om förhållandena föranleder det. 10 kap. 1a § ------------------------------------------------------- Den som tillverkar, överlåter eller innehar destillationsapparat eller apparatdel i strid med 2 kap. 1 § andra stycket döms till böter eller fäng- else i högst ett år. 3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 2 § Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall även destillations- apparater, apparatdelar och redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna förvarats i, förklaras förverkade. Likaså skall förråd av renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat. ------------------------------------------------------- Destillationsapparater och appa-ratdelar som har varit föremål för brott enligt 10 kap. 1 a § eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade. Denna lag träder i kraft den 1 november 1996. 4 3 Ärendet och dess beredning I proposition 1994/95:89 Förslag till alkohollag föreslog regeringen att lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skulle ersättas med en ny lag - alkohollagen. Genom den nya lagen skulle en anpassning ske av den svenska alkohollagstiftningen till vad som krävdes till följd av EES-avtalet och senare Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Bl.a. skulle de svenska tillverknings-, partihandels,- import- och exportmono- polen avseende spritdrycker, vin och starköl ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. I samband med den nya lagen skulle också inrättas en ny central tillstånds- och tillsynsmyndighet - Alkoholinspektionen. Vidare skulle genom den nya lagen en kommunalisering genomföras såvitt avsåg hand- läggningen av ärenden om serveringstillstånd. Slutligen skulle genom den nya lagen vissa materiella förändringar genomföras i syfte att minska krångel och detaljreglering och skapa tydligare regler och skärpta krav där så bedömdes nöd- vändigt. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade Socialutskottet att det kände stark tveksamhet inför förslaget att det för förverkande av en destillationsapparat skulle krävas att den använts vid olovlig tillverkning. Utskottet ansåg att regeringen snarast borde överväga att utvidga förverkandemöjligheterna "i linje med vad som tidigare gällde" och därefter återkomma till riksdagen med förslag till nödvändiga ändringar i alkohollagen (bet. 1994/95:SoU9 s. 39 f.). Den 16 december 1994 antog riksdagen i allt väsentligt förslagen i pro- positionen (rskr. 1994/95:106). Samtidigt gjorde riksdagen tillkännagivanden i enlighet med vad som anförts i Socialutskottets betänkande. Detta lagstiftningsärende, som har beretts inom Socialdepartementet, har initierats bl.a. av riksdagens ovan nämnda tillkännagivande om möjligheten till förverkande av destillationsapparater. Förslaget till ändringar i alkohollagen bygger på de överväganden som redovisats i alkoholpolitiska kommissionens huvudbetänkande Svensk alkoholpolitik - en strategi för framtiden (SOU 1994:24). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S94/2981/IFO). Lagrådet Regeringen beslutade den 15 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns ibilaga 2. I lagrådsremissen lämnade regeringen, förutom de förslag som återfinns i denna proposition, även förslag till vissa utvidgningar av möjligheten till privat införsel av alkoholdrycker. I anslutning till dessa nya bestämmelser lämnades också förslag till vissa följdändringar i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Bakgrunden till de föreslagna förändringarna var att bl.a. EG-kommissionen ifrågasatt den svenska restriktiviteten såvitt avsåg rätten till införsel av spritdrycker, vin och starköl i form av gåvor, arv och flyttgods. Efter lagrådsbehandlingen har emellertid överläggningar inletts mellan företrädare för dels kommissionen, dels de svenska, danska och finländska rege- ringarna angående det undantag som erhållits vid medlemskapsförhandlingarna med EU och som innebär att Sverige, i likhet med Danmark och Finland, har rätt att punktbeskatta privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror över en viss mängd. Vid angivna förhållanden saknas för närvarande förutsättningar för att fullfölja de förslag till utvidgningar av rätten till privat införsel av alkoholdrycker i vissa fall som har beskrivits ovan. Lagrådet har föreslagit att några av bestämmelserna i den remitterade lagtexten ändras, huvudsakligen av lagtekniska skäl. Regeringen har i propo- sitionen följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa smärre språkliga och redaktionella ändringar gjorts i lagtexten i förhållande till förslagen i lag- rådsremissen. 4 Innehav och förverkande av destillationsapparater m.m. Regeringens förslag: Apparater som uppenbarligen är ägnade för tillverkning av sprit (destillationsapparater) och delar till sådana apparater (apparatdelar) skall endast få tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738) att tillverka sprit eller spritdrycker. Alkoholinspektionen skall dock kunna medge undantag från kravet på tillstånd. Förverkande skall kunna ske vid olovligt innehav. Alkoholpolitiska kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till alkohol- politiska kommissionens förslag till olika åtgärder för att skärpa insatserna mot illegal tillverkning av sprit. Remissinstanserna har dock inte närmare kommenterat kommissionens förslag till ändrad straffrättslig reglering avseende olovligt innehav av destillationsapparater. Skälen för regeringens förslag: Regleringen i alkohollagen Enligt 2 kap. 1 § alkohollagen (1994:1738) får sprit och spritdrycker inte tillverkas utan tillstånd. Tillstånd meddelas av Alkoholinspektionen(7 kap. 3 § alkohollagen). Tillstånd får meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamhet som innefattar tillverkning av sprit eller spritdrycker. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökan- den är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, se 7 kap. 1 § alkohollagen. Något undantag från tillståndskravet motsvarande det som finns beträffande hemtillverkning av vin, starköl eller öl (2 kap. 2 § alkohol-lagen) föreligger inte beträffande tillverkning av sprit eller spritdrycker. All tillverkning av sprit eller spritdrycker är således tillståndspliktig verksamhet, oavsett om- fattning eller inriktning. Tillverkning av sprit eller spritdrycker utan tillstånd medför straffansvar enligt 10 kap. 1 § alkohollagen eller, om brottet är grovt, enligt 10 kap. 3 § alkohollagen. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning. Vid grovt brott kan följa fängelse i högst fyra år. I samman- hanget bör också uppmärksammas att den som tillverkar sprit eller spritdrycker är skattskyldig enligt 8 § 7 lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Skatt, som således tas ut oavsett om det varit fråga om licensierad tillverkning eller olovlig tillverkning, utgår med 485 kronor (för år 1996) per liter ren alkohol. Ansvar inträder även vid försök eller förberedelse till olovlig tillverkning, se 10 kap. 9 § alkohollagen. Den som innehar en destillationsapparat men saknar tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker riskerar att ställas till ansvar för förberedelse till olovlig tillverkning. En destillationsapparat är nämligen att betrakta som ett "annat sådant hjälpmedel" som anges i 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Enligt 11 kap. 1 § alkohollagen skall sprit, alkoholdrycker och mäsk som har varit föremål för brott enligt lagen eller värdet därav samt utbyte av sådant brott förklaras förverkade. Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall enligt 11 kap. 2 § alkohollagen även destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna har förvarats i, förklaras förverkade. Likaså skall förråd av renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat. Förverkande av en destillationsapparat kräver att den använts vid olovlig tillverkning. Konstruktionen i alkohollagen medför således att förverkande inte kan ske med stöd av lagen i de fall ansvar inträtt för försök eller förberedelse till olovlig tillverkning. Förverkande av destillationsapparat med tillbehör kan med andra ord ske endast i de fall då fullbordat brott föreligger. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i en dom den 13 april 1995 (mål nr B 147/95) uttalat att förverkandebestämmelserna i alkohollagen har företräde framför brottsbalkens regler om förverkande, se 36 kap. 3 § brottsbalken, varför förverkande inte heller bedömts kunna ske med stöd av brottsbalken när fråga varit om ansvar för förberedelse för olovlig tillverkning. Konstruktionen i alkohollagen med möjlighet till förverkande endast vid full- bordat brott uppmärksammades av Socialutskottet i samband med riksdagsbehand- lingen av propositionen med förslag till alkohollag. Utskottet uttalade att det kände stark tveksamhet inför förslaget att det för förverkande av en destillationsapparat skulle krävas att den använts vid olovlig tillverkning. Utskottet framhöll att olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker utgjorde ett stort alkoholpolitiskt problem och att möjligheterna att ingripa mot dessa problem inte fick försämras. Utskottet ansåg att regeringen snarast borde överväga att utvidga förverkandemöjligheterna "i linje med vad som tidigare gällde" och därefter återkomma till riksdagen med förslag till nödvändiga ändringar i alkohollagen (bet. 1994/95:SoU9 s. 39 f.). Riksdagen godtog vad utskottet anfört. I och med att alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 1995 upphörde det uttryckliga straffansvaret för innehav av destillationsapparat, medan, som framgått ovan, förberedelse till olovlig sprittillverkning i stället belades med straff. Enligt propositionen med förslag till alkohollag kunde genom denna utvidgning av det straffbara området de "nuvarande bestämmelserna om destillationsapparater och delar till sådana apparater liksom om aktiverat kol i 18, 30 och 31 §§ LTD tas bort". Förberedelse till olovlig tillverkning av sprit skulle således täcka t.ex. innehav av destillationsapparat eller del av sådan apparat som uppenbarligen var avsedd att användas för olovlig tillverkning av sprit. Detsamma skulle gälla t.ex. innehav av aktiverat kol (prop. 1994/95:89 s. 115). Tidigare reglering Enligt 18 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. - LTD fick inte den som saknade tillstånd av Socialstyrelsen här i landet tillverka, överlåta eller inneha eller till landet införa apparat, som kunde användas för till- verkning av sprit (destillationsapparat) eller föremål som uppenbarligen var avsett att ingå i en sådan apparat (apparatdel). Tillstånd krävdes emellertid inte för staten, den som hade särskilt tillstånd av Socialstyrelsen att tillverka sprit, apotek, kommunalt laboratorium eller läroanstalt som stod under statlig tillsyn eller sådant sjukhus som avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den som utan att vara berättigad därtill tillverkade, överlät eller innehade destilla- tionsapparat eller apparatdel kunde enligt 30 § LTD dömas till böter eller fäng- else i högst ett år. Enligt 19 § LTD fick den som innehade aktiverat kol hänförligt till tulltaxe- nummer 38.02 tulltaxelagen (1987:1068) eller annat renings- eller filtrerings- medel inte överlåta detta om han insett eller borde ha insett att varan skulle komma att användas vid rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit eller vid obehörigt borttagande eller försvagande av denatureringsmedel i sprit eller alkoholhaltigt preparat. Brott mot 19 § LTD kunde enligt lagens 31 § medföra böter eller fängelse i högst ett år. Angivna bestämmelser i LTD infördes som en reaktion på den öppna och påträngande marknadsföring av hembränningsapparater som förekom i början av 1970-talet. Således infördes tillståndstvång för import, tillverk-ning, försäljning och innehav av destillationsapparater och delar till sådana appara- ter. Det förutsattes att tillämpningen av reglerna skulle vara restriktiv. Som framgått ovan var Socialstyrelsen tillstånds- och tillsyns-myndighet. Bestämmelserna i 18 § LTD blev emellertid utformade så att de gällde varje slag av apparat som kunde användas för att destillera sprit oavsett om apparaten var lämpad för detta eller inte. Detta innebar att tillståndstvånget kom att gälla, förutom hembränningsapparater, apparater för framställning av destillerat vatten, glasapparater för laboratorieändamål, apparater för återvinning av lösningsmedel och liknande. Några ansökningar om tillstånd för hembränningsapparater förekom, av naturliga skäl, överhuvudtaget inte. Socialstyrelsen har i olika sammanhang också framhållit att de flesta an- sökningarna avsett apparater som varit ointressanta ur hembränningssynpunkt men som varit nödvändiga för de företag som sökt tillstånd. Det var mycket ovanligt att ansökningar av ifrågavarande slag avslogs. För att minska arbetet med till- ståndsprövningen utfärdade Socialstyrelsen vissa generella tillstånd avseende specifika apparattyper för vattendestillering och för återvinning av lös- ningsmedel. Likväl framstod tillståndshanteringen som en onödig byråkratisk hantering. Det anförda utgör i korthet bakgrunden till att det i alkohollagen inte införts något motsvarande tillståndskrav för innehav m.m. av destillations- apparater. I stället har som tidigare framgått det straffbara området utvidgats till att avse ansvar även för försök eller förberedelse till olovlig tillverkning av sprit. Behovet av förändringar Ett av de grundläggande syftena bakom alkohollagen är att se till att all handel med och tillverkning av alkoholdrycker sker under ordnade och kontrollerade former. Alkohollagen är en del av sociallagstiftningen och syftar ytterst till att undvika olägenheter i form av missbruk, kriminalitet och social utslagning. Lagens karaktär av social skyddslagstiftning får särskild aktualitet vad gäller skyddet för ungdomen. Lagstiftningen måste vara utformad så att den i möjligaste mån förhindrar oreglerad verksamhet på alkoholområdet vid sidan av verksamhet som bedrivs med tillstånd av Alkoholinspektionen. Detta är av avgörande bety- delse för trovärdigheten i lagstiftningen och för legitimiteten i Alkoholinspek- tionens verksamhet. Såsom Socialutskottet framhållit utgör här olovlig tillver- kning av sprit och spritdrycker ett allvarligt alkoholpolitiskt problem och möjligheterna att ingripa mot dessa problem får inte försämras. Efter ikraftträdandet av alkohollagen har kunnat iakttas en mer ogenerad marknadsföring av destillationsapparater och delar till sådana apparater. Detta gäller inte minst i samband med olika former av marknadsföring av s.k. snabbvinsatser etc. Lagens konstruktion med ett avskaffande av tillståndsplikten för innehav m.m. av destillationsapparater har uppenbarligen medfört att många uppfattat det som tillåtet att tillverka, försälja eller inneha en destillationsapparat. Det förhållandet att innehavet som sådant kan medföra straffansvar för förberedelse till olovlig tillverkning, något som i sig inneburit en utvidgad kriminalisering, har inte haft avsedd effekt. Flera polismyndigheter har också framhållit att de vid tillslag i samband med misstanke om olovlig tillverkning numera allt oftare möts av invändningar om att destillationsapparaterna används som "prydnadsföremål" etc. Sådana invändningar kan enligt polismyndigheterna inte lämnas utan avseende, i synnerhet inte i de fall sprit eller mäsk inte har påträffats vid tillslaget. Regeringen har genom beslut den 9 november 1995 uppdragit åt Riks- polisstyrelsen, Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet och Alkoholinspektionen att gemensamt och efter samråd med Svenska kommunförbundet och länsstyrelserna försöka kartlägga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprittill- verkningen i landet samt komma med förslag till lämpliga åtgärder för att minska denna. Mot bakgrund av att mycket stor vikt enligt regeringen härvid måste fästas vid polisiära åtgärder har Rikspolisstyrelsen fått ansvaret att samordna uppdraget, som skall redovisas senast den 1 januari 1997. Bakgrunden till uppdraget är bl.a. de undersökningar som företagits bland värnpliktiga och skolungdomar och som har antytt att andelen ungdomar som använder hembränd eller renaturerad sprit har ökat kraftigt under de senaste åren. Likväl är kun- skapsläget vad gäller den verkliga omfattningen av och karaktären på den olov- liga sprittillverkningen i landet mycket bristfällig. Regeringen har därför ansett det angeläget att få en närmare belysning av den olovliga sprithanteringen. Oaktat det uppdrag som givits av regeringen talar tidigare angivna förhållan- den, med beaktande framför allt av den betydligt mer ogenerade marknadsföringen av destillationsapparater och redovisade svårigheter för polis- och åklagarmyndigheter att beivra olovlig sprittillverkning, för att en skärpning av reglerna gällande innehav m.m. av destillationsapparater inte kan avvaktas. En sådan skärpning, vilken således kan komma att kompletteras av ytterligare åtgärder då regeringsuppdraget har redovisats, kan åstadkommas på i huvudsak- ligen två sätt. Ett alternativ är att återinföra tillståndskravet för innehav m.m. av destillationsapparater i linje med vad som tidigare gällt enligt LTD. Ett andra alternativ är att, i enlighet med vad som har före-slagits av den alkoholpolitiska kommissionen, införa en straffbestämmelse som är riktad mot ty- piska hembränningsapparater. Oavsett vilket alternativ som väljs torde möjligheten att beivra redan marknadsföringen av apparaterna avsevärt förbättras. Båda alternativen torde också kunna tillgodose effektivitetskrav hos polis- och åklagarmyndigheterna i det att invändningar om att destillationsapparaten är ägnad för annat än till- verkning av sprit saknar betydelse för ansvarsfrågan. Mot det första alternativet talar behovet av resurser för tillståndsprövningen, något som i och för sig rent teoretiskt skulle kunna begränsas genom föreskrifter om generella undantag från tillstånd för vissa användare eller för vissa apparattyper och ge- nom att undantagen gjordes vidare än vad som tilläts av regleringen i LTD. Erfarenheterna från tiden för LTD har dock visat att en sådan reglering tar inte oväsentliga resurser i anspråk för tillståndsprövningen och att det också är förenat med svårigheter att formulera heltäckande generella undantag från kravet på tillstånd. Mot bakgrund härav finner regeringen att den nödvändiga skärp- ningen av reglerna om olovlig sprittillverkning i stället bör åstadkommas på det sätt som förordats av den alkoholpolitiska kommissionen, nämligen genom en straffbestämmelse som är riktad mot typiska hembränningsapparater. Apparater som uppenbarligen är ägnade för tillverkning av sprit (destillationsapparater) och delar till sådana apparater (apparatdelar) skall således endast få tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har tillstånd enligt alkohollagen att tillverka sprit eller spritdrycker. Förverkande skall kunna ske vid ansvar för olovligt innehav. Det finns ett fåtal företag i Sverige som bedriver återvinning av s.k. teknisk sprit. Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenummer 22.07 eller 22.08 B. 1 eller B. 2 tulltaxelagen (1987:1068), jämför 1 § lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. - LFT. I vissa processer används teknisk sprit som lösningsmedel eller rengöringsmedel. Efter användningen är spriten så förorenad att den inte kan användas för sitt ändamål. I stället för att destruera den eller hälla bort den förekommer det att den skickas till företag som har specialiserat sig på återvinning. Återvinningsföretagen arbetar med samma teknik och destillationskolonner som vid sprittillverkning. Dessa företag har inte tillstånd för tillverkning av sprit enligt alkohollagen. För försäljning av den sprit som har återvunnits krävs däremot tillstånd av Läkemedelsverket, jämför 5 § 2 mom. LFT. Den rening av teknisk sprit som dessa företag ägnar sig åt har tidigare skett med stöd av tillstånd till innehav av destillationsapparat enligt 18 § LTD. Tillstånden har lämnats då Socialstyrelsen var tillsynsmyndighet både enligt LTD och LFT. Sedan den 1 juli 1990 är Läkemedelsverket tillsynsmyndighet enligt LFT och Alkoholinspektionen har i samband med alkohollagen tagit över Socialstyrelsens tillstånds- och tillsynsuppgifter på alkoholtillverknings- och alkoholhandelsområdena. Som framgått ovan innehåller alkohollagen inte några bestämmelser om särskilda tillstånd för innehav av destillationsapparater. I denna proposition föreslås att, bortsett från viss tillverkning, innehav av destillationsapparater skall kräva tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker. I samband härmed måste de företag som sysslar med sådan återvin- ning som beskrivits ovan ges möjlighet att fortsätta sina verksamheter utan att det skall krävas att de skall ansöka om tillverkningstillstånd hos Alkoholin- spektionen. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att en tillståndsprövning hos Alkohol-inspektionen bl.a. medför avgiftsuttag, en omfattande vandelsprövning och möjlighet till registrering av personuppgifter av känsligt slag. Det saknas enligt regeringens mening anledning att föra in de företag som sysslar med återvinning av teknisk sprit i den tillståndshantering som normalt gäller hos Alkoholinspektionen. Alkoholinspektionen bör i stället direkt i lagen ges möjlighet att medge undantag i dessa fall från kravet på tillstånd för innehav av destillationsapparat. Den som har erhållit ett sådant medgivande kommer fortlöpande att stå under Alkoholinspektionens tillsyn, jämför 8 kap. 1 § alkohollagen. Föranleder verksamhet som bedrivs med stöd av ett lämnat med- givande alkoholpolitiska olägenheter bör det lämnade medgivandet kunna återkallas. Vid sidan av de företag som sysslar med återvinning av teknisk sprit bör ett medgivande kunna komma i fråga även i andra fall, t.ex. för muséer, där ett innehav av destillationsapparater i alkohollagens mening inte kan antas komma att leda till olovlig tillverkning eller andra brott. Angående den närmare utformningen av den nya regleringen om innehav av destillationsapparater och om förutsättningarna för medgivande av Alkoholinspektionen i vissa fall hänvisas till lagförslaget och författningskommentaren. 5 Kostnadskonsekvenser I avsnitt 4 föreslår regeringen vissa ändringar i alkohollagen såvitt avser bestämmelserna om innehav och förverkande av destillationsapparater m.m., allt i syfte att skapa effektivare förutsättningar för att kunna beivra och förhindra olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker. De föreslagna bestämmelserna innehåller i huvudsak materiella förtydliganden i redan befintliga regelsystem. Ändringarna förväntas därför inte medföra några egentliga kostnadskonsekvenser för vare sig de allmänna domstolarna eller de tillämpande förvaltningsmyndigheterna. 6 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) 2 kap. 1 § Den närmare bakgrunden till de nya andra och tredje styckena har redovisats i avsnitt 4. De nya bestämmelserna tar sikte på sådana apparater som typiskt sett är ägnade för tillverkning av sprit samt sådana apparatdelar som typiskt sett ingår i en sådan apparat. Det torde inte föreligga några svårigheter för vare sig de tillämpande myndigheterna eller för allmänheten att avgöra vad som är en destillationsapparat i alkohollagens mening och vad som är en apparat avsedd eller tjänlig för i huvudsak annat ändamål än sprittillverk-ning, t.ex. apparater för framställning av destillerat vatten eller glasapparater för laboratorieändamål. I andra stycket föreskrivs att apparat som uppenbarligen är ägnad för tillver- kning av sprit, en s.k. destillationsapparat, och del till sådan apparat, en s.k. apparatdel, endast får tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har tillstånd enligt alkohollagen att tillverka sprit eller spritdrycker. I tredje stycket föreskrivs att Alkoholinspektionen får medge undantag från kravet på tillstånd. Sådant medgivande är avsett främst för de företag som sysslar med återvinning av teknisk sprit men kan komma i fråga även i andra fall, se avsnitt 4. Medgivandet kan ges tills vidare eller för viss tid och kan återkallas om förhållandena föranleder det. Som exempel på situationer där återkallelse bör övervägas kan nämnas misstanke om brott, främst misstanke om att destillationsapparaten används vid olovlig tillverkning. Alkoholinspektionens beslut i ärende om medgivande kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol, se 9 kap. 2 § alkohollagen. Bestämmelserna i 7 kap. alkohollagen om tillstånd m.m. är däremot inte tillämpliga vad gäller med- givanden. Detta innebär bl.a. att avgifter inte skall tas ut, varken för pröv- ningen av ansökan om medgivande eller för den löpande tillsynen i de fall ett medgivande har lämnats. Varning enligt 7 kap. 20 § alkohollagen kan inte heller träda i stället för återkallelse. Brott mot bestämmelserna i andra stycket om förutsättningarna för tillverk- ning, överlåtelse och innehav av destillationsapparater och apparatdelar medför straffansvar enligt den nya 10 kap. 1 a §. Den nya regleringen innebär således att tillverkning av destillationsapparater eller apparatdelar lagligen kan äga rum i princip endast efter beställning från någon som har tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker. Härutöver godtas överlåtelse av apparater eller apparatdelar från någon som har tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker till annan som har mot- svarande tillstånd. I övrigt krävs tillstånd för tillverkning av sprit eller spritdrycker för att innehavet inte skall vara att anse som olovligt, såvida inte Alkoholinspektionen har medgivit undantag från tillståndskravet. 10 kap. 1 a § Den nya ansvarsbestämmelsen ansluter till den nya regleringen i 2 kap. 1§ andra och tredje styckena om förutsättningarna för laglig tillverkning eller överlåtelse eller lagligt innehav av destillationsapparater och apparatdelar. Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt 30 § i den upphävda lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. I likhet med vad som gällde enligt den lagen kan det aldrig bli fråga om ringa brott vid ansvar för olovligt innehav, jämför 10 kap. 8 § alkohollagen. För straffansvar krävs uppsåt, jämför 1 kap. 1-2 §§ brottsbalken. Det bör upp- märksammas att den allmänna medverkansregleringen i 23 kap. brottsbalken även omfattar brott som avses i 10 kap. 1 a §. 11 kap. 2§ Som framhållits i avsnitt 4 kan enligt paragrafens hittillsvarande lydelse för- verkande ske endast vid fullbordat brott som avses i 10 kap. 1 §, d.v.s. först när någon fällts till ansvar för olovlig tillverkning och inte redan vid ansvar för försök eller förberedelse till sådant brott. Genom den nya lydelsen kan förverkande ske redan vid ansvar för olovligt innehav m.m. av destillationsapparater och apparatdelar i linje med vad som tidigare gällde enligt 35 § andra stycket lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. Förverkande kan således ske vid brott som avses i 10 kap. 1 a §, d.v.s. vid brott mot bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket om förutsättningarna för lagligt innehav eller laglig tillverkning eller överlåtelse av destillationsapparater och apparatdelar. Utformningen av paragrafen överensstämmer med den lydelse som har föreslagits av Lagrådet. 5 Lagrådsremissens lagförslag 1.1 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (1994:1738) dels att 2 kap. 1 §, 4 kap. 2 § och 11 kap. 1-2 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § ------------------------------------------------------- Sprit och spritdrycker får Sprit och spritdrycker inte tillverkas utan får inte tillverkas utan tillstånd (tillverknings- tillstånd (tillverknings- tillstånd). tillstånd). Apparat som uppenbarligen är ägnad för tillverkning av sprit (destillationsapparat) och del till sådan apparat (apparatdel) får endast tillverkas för eller överlå- tas till den som har till- stånd enligt denna lag att tillverka sprit eller spritdrycker. Destillationsapparat eller apparatdel får i övrigt innehas endast av den som har tillstånd enligt denna lag att tillverka sprit eller spritdrycker. Vad som sägs i andra stycket gäller inte om Alkoholinspektionen har medgivit undantag från kra- vet på tillstånd. Ett sådant medgivande får ges tills vidare eller för viss tid och får återkallas om förhål- landena föranleder det. 4 kap. 2 § Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet endast av den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd avseende sådana varor. ------------------------------------------------------- Utöver vad som anges i första stycket får sprit- drycker, vin och starköl föras in 1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen (1994:1547) om tull- frihet m.m., 2. av resande som har fyllt 20 år eller person, som utför arbete på transportmedel och som har uppnått nämnda ålder, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk och 3. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser. ------------------------------------------------------- Utöver vad som anges i första stycket får sprit- drycker, vin och starköl föras in 1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen (1994:1547) om tull- frihet m.m., 2. av resande som har fyllt 20 år eller person, som utför arbete på tran- sportmedel och som har upp- nått nämnda ålder, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk, 3. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser, 4. i form av enstaka gåvo- försändelse under yrkesmässig befordran till enskild person som fyllt 20 år, om dryckerna är avsedda för den- nes eller dennes familjs personliga bruk, 5. i yrkesmässig befordran för en enskild person som fyllt 20 år och som flyttar till Sverige, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk och 6. i yrkesmässig befordran för en enskild person som fyllt 20 år och som har förvärvat dryckerna genom arv eller testamente, om dryck- erna är avsedda för dennes eller dennes familjs per- sonliga bruk. Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får föras in i den utsträckning som krävs för servering av passagerare under tågets färd inom landet. 10 kap. 1 a § ------------------------------------------------------- Den som tillverkar, över- låter eller innehar destil- lationsapparat eller appa- ratdel i strid med 2 kap. 1 § andra eller tredje stycket döms till böter eller fängelse i högst ett år. 11 kap. 1 § ------------------------------------------------------- Sprit, alkoholdrycker och Sprit, alkoholdrycker mäsk som har varit föremål föroch mäsk som har varit brott enligt denna lag föremål för brott enligt eller värdet därav samt denna lag eller värdet därav utbyte av sådant brott skall samt utbyte av sådant brott förklaras förverkade. skall förklaras förverkade. Förverkande av alko- Detsamma gäller redskap som holdrycker kan ske även hos har använts vid tillverk- den som är fri från ansvar förningen, råämnen som uppen- brottet enligt 10 kap. 9 § barligen varit avsedda för andra stycket. tillverkningen och bered- ningen samt kärl och embal- lage som varorna förvarats i. Likaså skall förråd av renings- eller filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkade. För- verkande kan ske även hos den som är fri från ansvar för brott enligt 10 kap. 9 § andra stycket. 2 § ------------------------------------------------------- Har sprit eller alko- Destillationsapparat holdrycker olovligen till- eller appa-ratdel som verkats skall även destil- varit föremål för brott lationsapparater, apparat- enligt denna lag eller delar och redskap som har värdet därav samt utbyte av använts vid tillverkningen, sådant brott skall förklaras råämnen som uppenbarligen förverkade. varit avsedda för tillverk- ningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna förvarats i, för- klaras förverkade. Likaså skall förråd av renings- eller filtreringsmedel vil- ka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. 2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4-6 skall tillämpas i fråga om drycker som kommit in i landet från och med tidpunkten för ikraftträdandet. 6 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatin- försel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av privatin- försel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen dels att 1, 2, 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § ------------------------------------------------------- Den som till Sverige för Den som till Sverige för privatbruk för in nedan privatbruk för in eller som angivna alkoholdrycker och flyttgods eller som gods tobaksvaror från ett annat som förvärvats genom arv land som är medlem i Euro- eller testamente låter föra peiska unionen skall, om in eller här i landet tar inte annat följer av emot som gåva nedan angivna 2 §, betala skatt med alkoholdrycker och tobaks- 188 kronor/liter för varor från ett annat land spritdryck, som är medlem i Europeiska 44 kronor/liter för unionen skall, om inte an- starkvin, nat följer av 26 kronor/liter för vin, 2 §, betala skatt med 13 kronor/liter för 188 kronor/liter för starköl, spritdryck, 75 öre/styck för cigaret- 44 kronor/liter för ter, starkvin, 35 öre/styck för cigaril- 26 kronor/liter för ler och cigarrer och vin, 384 kronor/kg för röktobak. 13 kronor/liter för starköl, 75 öre/styck för cigaretter, 35 öre/styck för cigaril- ler och cigarrer och 384 kronor/kg för rök- tobak. I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volym- procent, samt mousserande vin, vin: annat vin än starkvin och starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent, cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck. 2 § För resande som är bosatt i annat land än Sverige, eller är bosatt i Sverige och där inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller utlandsvistelsen har varat längre än 24 timmar eller där varorna beskat- tats i annat land som är medlem i Europeiska unionen, skall skatt enligt 1 § inte tas ut till den del införseln uppgår till högst följande kvantiteter 1. 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 2. 5 liter vin, 3. 15 liter starköl, 4. 300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram röktobak. I fråga om tobaksvara gäller skattefriheten endast om resanden fyllt 15 år. För sådan vara skall skatt, oavsett vad som anges i första stycket, inte tas ut för tobaksvaror till den del införseln uppgår till högst 40 cigaretter eller 20 cigarrer eller cigariller eller 100 gram röktobak. ------------------------------------------------------- Bestämmelser om hinder för Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att den som inte fyllt 20 år föra in spritdrycker, vin att föra in eller låta föra och starköl i landet finns i in eller här i landet ta 4 kap. 2 § alkohollagen emot som gåva spritdrycker, (1994:000). vin och starköl finns i 4 kap. 2 § alkohollagen Vad som enligt denna pa- (1994:1738). ragraf gäller för resande som Vad som enligt denna pa- är bosatt i Sverige skall ragraf gäller för resande även gälla den som utför som är bosatt i Sverige arbete på det fartyg eller skall även gälla den som luftfartyg som inresan sker utför arbete på det fartyg med, även om denne är bosatt eller luftfartyg som inre- i annat land. san sker med, även om denne är bosatt i annat land. Frihet från skatt för de kvantiteter som anges i första stycket skall gälla även för den som låter föra in varorna som flyttgods eller som gods som förvär- vats genom arv eller testamente och för den som här i landet tagit emot varorna som gåva. 4 § ------------------------------------------------------- Den som för in en vara för Den som för in eller som vilken skatt skall betalas flyttgods eller som gods enligt 2 § skall vid som förvärvats genom arv införseln anmäla detta till eller testamente låter föra Skattemyndigheten i Koppar- in en vara för vilken skatt bergs län (beskattningsmyn- skall betalas enligt denna digheten). Beskattningsmyn- lag skall vid införseln digheten beslutar med stöd anmäla detta till Skatte- av anmälan den skatt som myndigheten i Kopparbergs skall betalas. Skatten län (beskattningsmyndighe- skall betalas senast två ten). I de fall varorna veckor efter dagen för detta har tagits emot som gåva här beslut. Skatten betalas i landet skall anmälan göras genom insättning på ett sär- av gåvotagaren senast fem skilt konto. Betalningen dagar efter det att anses ha skett den dag då varorna har mottagits. den har bokförts på det Beskattningsmyndigheten särskilda kontot. beslutar med stöd av anmälan den skatt som skall betalas. Skatten skall betalas senast två veckor efter dagen för detta beslut. Skatten betalas genom insättning på ett sär- skilt konto. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot. 6 § ------------------------------------------------------- Bestämmelserna om dröjs- målsavgift och indrivning i lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisreglerings- avgifter skall även gälla för skatt enligt denna lag. ------------------------------------------------------- Dröjsmålsavgift skall tas ut om skatt inte betalas inom den tid som anges i 4 §. Därvid tillämpas be- stämmelserna om dröjsmålsav- gift i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreg- leringsavgifter. I fråga om indrivning av skatt enligt denna lag gäl- ler bestämmelserna i 5 kap. 16 och 18 §§ lagen om punkt- skatter och prisregle- ringsavgifter. 7 § ------------------------------------------------------- Beslut enligt denna lag av be-skattningsmyn- digheten eller av sådan myndighet som avses i 5 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas på varor som kommit in i landet från och med tidpunkten för ikraftträdandet. 7 Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-01 Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk- ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam. Enligt en lagrådsremiss den 15 februari 1996 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) 2. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Christian Groth. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i alkohollagen Ändringarna i alkohollagen innebär bl.a. att det blir möjligt att föra in spritdrycker, vin och starköl till Sverige även i vissa andra situationer än dem som nu anges i lagen. Vidare föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om innehav och förverkande av destillationsapparater m.m. För närvarande finns förverkandebestämmelser i 11 kap. 1 och 2 §§.I 1 § behandlas frågor om förverkande av sprit, alkoholdrycker och mäsk, medan förverkande av destillationsapparater m.m. regleras i 2 §. Lagrådsremissens förslag innebär bl.a. att förverkandebestämmelserna disponeras om. Sålunda flyttas huvuddelen av de nuvarande bestämmelserna i 2 §, däribland bestämmelserna om redskap som har använts vid olovlig tillverkning av sprit eller alkoholdrycker, till 1 §, medan 2 § innehåller regler om förverkande av bl.a. destillationsapparat eller apparatdel som varit föremål för brott enligt alkohollagen. Till de brott enligt lagen som åsyftas hör brott enligt den nya 10 kap.1 a §. Enligt lagrådets mening blir innebörden av förverkandebestämmelsen klarare, om man behåller den nuvarande dispositionen. Lagrådet föreslår att 11 kap. 1 § får vara oförändrad och att 11 kap. 2 § ges följande lydelse: "Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall även destil- lationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna förvarats i, förklaras förverkade. Likaså skall förråd av renings- eller filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat. Destillationsapparater och apparatdelar som har varit föremål för brott enligt 10 kap. 1 a § eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade." Förslaget till lag om ändring i lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen I lagrådsremissen föreslås bl.a. att 1, 2 och 4 §§ i den rubricerade lagen skall få ändrad lydelse. Enligt lagrådets mening bör lagtexten förtydligas och utformas på följande sätt: "1 § Den som från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen för privatbruk 1. för in nedan angivna alkoholdrycker eller tobaksvaror till Sverige, 2. tar emot sådana varor som gåva i Sverige, 3. låter föra in sådana varor till Sverige, under förutsättning att de utgör flyttgods eller har förvärvats genom arv eller testamente, skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med ---- för röktobak. I denna lag ---- per styck. 2 § För resande som ---- 400 gram röktobak. I fråga om ---- 100 gram röktobak. Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in eller låta föra in eller här i landet ta emot som gåva spritdrycker, vin och starköl finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). Vad som enligt denna paragraf gäller för resande som är bosatt i Sverige skall gälla även den som utför arbete på det fartyg eller luftfartyg som inresan sker med, även om denne är bosatt i annat land. Frihet från skatt för de kvantiteter som anges i första stycket skall gälla även för den som 1. tar emot varorna som gåva i Sverige, 2. låter föra in varorna i Sverige, under förutsättning att de utgör flyttgods eller har förvärvats genom arv eller testamente. 4 § Den som 1. för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag, 2. tar emot en sådan vara som gåva, 3. låter föra in en sådan vara, under förutsättning att den utgör flyttgods eller har förvärvats genom arv eller testamente, skall anmäla detta till Skattemyndigheten i Kopparbergs län (beskattnings- myndigheten). I de fall som avses i 1 och 3 skall anmälan göras vid införseln och i fall som avses i 2 senast fem dagar efter det att varan har mottagits. Beskattningsmyndigheten beslutar med stöd av anmälan den skatt som skall betalas. Skatten skall betalas senast två veckor efter dagen för detta beslut. Skatten betalas genom insättning på ett särskilt konto. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot." 8 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Wallström Regeringen beslutar proposition 1995/96:205 Förbud mot innehav av destillationsapparater m.m. 24