Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:18 Upphävande av lagen (1923:116) om hundskatt Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 21 september 1995 Mona Sahlin Göran Persson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att lagen (1923:116) om hundskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1995. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1923:116) om hundskatt 4 3 Ärendet och dess beredning 4 4 Upphävande av lagen om hundskatt 4 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 september 1995 7 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1923:116) om hundskatt. 3 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om upphävande av lagen (1923:116) om hundskatt Härigenom föreskrivs att lagen (1923:116) om hundskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1995. 3 Ärendet och dess beredning Riksdagen har på förslag av justitieutskottet under hösten 1994 givit regeringen tillkänna att det nu är dags att utmönstra straffstadgandet för brott mot hundskattelagen ur strafflagstiftningen och att regeringen, om hundskatten skall finnas kvar, bör överväga frågan i lämpligt sammanhang och återkomma med ett förslag till riksdagen (bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40). Härefter har riksdagen under våren 1995 på förslag av skatteutskottet givit regeringen tillkänna att tiden nu är mogen för att överväga ett avskaffande av hundskatten och den därtill kopplade registreringsskyldigheten. Regeringens överväganden bör inriktas på att lagen om hundskatt skall avskaffas (bet. 1994/95:SkU28, rskr. 1994/95:439). Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivanden behandlas i propositionen ett förslag om att lagen (1923:116) om hundskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1995. Lagrådet Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats. 4 Upphävande av lagen om hundskatt Bakgrund: Reglerna om hundskatt har i stort sett varit oförändrade sedan lagens tillkomst år 1923. De ändringar som skett har främst gällt skattebeloppens storlek och kretsen av hundar för vilka skatt inte behöver betalas. Hundskatt skall för varje hund årligen erläggas till kommunen. Undantagna är hundar som används för vissa särskilt angivna ändamål (polishundar, ledarhundar m.m.) och hundar som tillhör diplomattjänstemän. Varje kommun bestämmer hundskattens storlek i kommunen och beloppen kan vara olika för olika delar av kommunen. Influtna medel från hundskatten får fritt disponeras av kommunen. För år 1993 inbringade hundskatten 59 miljoner kr. Skattskyldig är den som stadigvarande innehar hunden. Den som är skattskyldig skall i januari månad varje år anmäla sitt hundinnehav till kommunen. Kommunen skall föra ett för kalenderår löpande hundskatteregister. När hundskatten är erlagd får hundägaren ett skattemärke som skall sättas fast på hundens halsband. Till böter döms den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet, genom oriktig uppgift söker undandra sig skattskyldighet eller inte sätter fast skattemärket på sin hund. Åtal får väckas först efter kommunens medgivande. Dubbel hundskatt får påföras om någon medger att han inte har anmält sin hund. Det huvudsakliga motivet bakom lagen var att man önskade få kontroll över hundbeståndet. Detta med hänsyn till farhågor för spridning av epidemiska sjukdomar, önskemål om att begränsa antalet hundar i städerna och att kunna begränsa antalet löst drivande hundar. Innehav av sällskapshund ansågs vara en lyx och borde av den anledningen vara föremål för beskattning. Som skäl för skatten anfördes också att samhällets kostnader för renhållning och hygien påverkades av förekomsten av hundar. Skälen för regeringens förslag: Det är uppenbart att förhållandena har ändrats sedan lagens tillkomst. Hundar utgör i dag inget samhällsproblem och det kontrollbehov som motiverade att lagen infördes finns inte längre. Skatten har också en begränsad finansiell betydelse för kommunerna. Detta visar sig också i att drygt var femte kommun i landet inte debiterar någon hundskatt i år och att dryga hälften av dessa inte heller registrerar hundarna i kommunen. Som jämförelse kan nämnas att det år 1991 var endast 15 kommuner som inte debiterade hundskatt. Efter en dom i Regeringsrätten står det numera också klart att kommunerna har rätt att bestämma skatten till noll kronor. Det kan naturligtvis uppstå situationer, t.ex. vid skadegörelse, då uppgifterna i hundskatteregistren kan vara till nytta. Det rör sig dock om undantagsfall och kan inte motivera en registrering av samtliga hundar i landet. För de hundägare som ändå önskar ha sin hund registrerad finns möjlighet till märkning och registrering genom Svenska Kennelklubbens försorg. Farhågor har framförts om att ett slopande av hundskatten skulle inverka menligt på djursjukhusens verksamhet. Enligt uppgift täcker de kommunala bidragen cirka tio procent av djursjukhusens verksamhet. Det rör sig således om en mindre del av de totala kostnaderna och ett bortfall bör till stor del kunna täckas genom högre avgifter. Det finns inte heller anledning att tro att kommunerna helt skulle upphöra med sin bidragsgivning enbart på grund av att intäkterna från hundskatten försvinner. Ett slopande av hundskatten kommer därför enligt regeringens bedömning inte att medföra några allvarliga konsekvenser för djursjukhusen. Sammantaget anser regeringen att det inte finns bärande skäl att behålla vare sig skatten eller den obligatoriska registreringen. Lagen om hundskatt bör därför upphävas. 4 Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 september 1995 Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Blomberg, Hedborg, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Johansson Föredragande: statsrådet Persson Regeringen beslutar proposition 1995/96:18 Upphävande av lagen (1923:116) om hundskatt. 5