Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 167 av 257 träffar
Propositionsnummer · 1995/96:76 · Hämta Doc ·
Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvoter, m.m.
Ansvarig myndighet: Jordbruksdepartementet
Dokument: Prop. 76
Regeringens proposition 1995/96:76 Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvoter, m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 oktober 1995 Ingvar Carlsson Margareta Winberg (Jordbruksdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Medlemskapet i EU innebär att Sverige omfattas av EG:s kvotsystem för mjölk. En överenskommelse mellan staten och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har träffats som innebär att parterna åtar sig att intill ett belopp om 160 miljoner kronor betala hälften vardera av den eventuella tilläggsavgift som kan bli följden av att mjölkproduktionen under kvotåret 1995/96 överskrider den landskvot som Sverige har tilldelats. Statens ansvar är således begränsat till högst 80 miljoner kronor. Avgift som därutöver kan bli aktuell betalas av LRF. Som medlem i EU skall Sverige införa ett stödprogram för plantering av skog på åkermark. I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de beskrivna åtgärderna och godkänner att medel disponeras för åtgärderna. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Ärendet och dess beredning................................. 3 3 Allmänna utgångspunkter.................................... 4 4 Finansieringen av en eventuell tilläggsavgift.............. 5 5 Ett svenskt program för skogliga åtgärder inom jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2080/92..................... 7 Bilaga Överenskommelse mellan staten och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) om finansiering av en eventuell tilläggsavgift för överskridande av Sveriges mjölkkvot inom EU............................................. 10 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995.............................................. 11 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att godkänna överenskommelsen med Lantbrukarnas riksförbund om åtgärder under mjölkkvotåret 1995/96, 2. godkänner att eventuella tilläggsavgifter som kan bli följden av attSveriges landskvot för mjölkproduktion överskrids under kvotåret1995/96 får betalas från nionde huvudtitelns anslag Miljöersättningarinom jordbruket intill ett belopp av högst 80 miljoner kronor, 3. bemyndigar regeringen att utarbeta ett förslag till svenskt program enligt rådets förordning (EEG) nr 2080/92 om inrättande av ett EGstödprogram för skogliga åtgärder inom jordbruket, 4. godkänner att medel för de skogliga åtgärderna disponeras frånnionde huvudtitelns anslag Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. 2 Ärendet och dess beredning Inom EG infördes år 1984 ett system med mjölkkvoter för att begränsa mjölkproduktionen och hålla uppe producentpriserna. Systemet innebär att varje medlemsland har en nationell kvot och att medlemslandets mjölkproducenter har individuella kvoter inom ramen för den nationella kvoten. Överskrids landets kvot skall de producenter som har bidragit till detta betala en tilläggsavgift för den mjölkmängd med vilken kvoten har överskridits. Tilläggsavgiften uppgår till 115 % av riktpriset på mjölk. Sverige har från och med kvotåret 1995/96 en nationell mjölkkvot på 3 303 miljoner kg mjölk med en fetthalt av 4,33 %. I förhandlingarna om medlemskap i EU gavs Sverige möjlighet att låta kvotfördelningen till producenterna anstå till kvotåret 1996/97. Detta innebär emellertid inte att Sveriges skyldighet att erlägga tilläggsavgift om mjölkproduktionen överstiger landskvoten bortfaller. Från svensk sida har strävan varit att bestämma individuella kvoter redan för det första medlemskapsåret. Under riksdagsbehandlingen av propositionen 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, uttalade sig jordbruksut- skottet i frågan i sitt yttrande till utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5). Jordbruksutskottet pekade på att ett tidsödande detaljarbete förestod för att fördela Sveriges mjölkkvot på de produktionsplatser som levererar mjölk. Enligt utskottet talade praktiska skäl för att tidpunkten för tillämpningen av EG:s regler borde senareläggas till den 1 april 1995. En slutlig kvotfördelning har dock hittills inte kunnat genomföras. För att undvika en neddragning av mjölkproduktionen vill regeringen utnyttja det friår som Sverige har fått i förhandlingarna om medlemskap i EU. Regeringen har träffat en uppgörelse med Lantbrukarnas riksförbund (LRF) som innebär en delad finansiering av den tilläggsavgift som måste betalas om Sverige överskrider sin nationella mjölkkvot. Överenskommelsen, som gäller under förutsättning av regeringens godkännande sedan riksdagen har fattat de beslut som behövs, finns i bilagan. I det följande tas upp frågan om riksdagens bemyndigande för åtgärder som föranleds av att Sverige utnyttjar friåret enligt anslutningsavtalet. Genom medlemskapet i EU är Sverige förpliktat att vidta vissa s.k. kompletterande åtgärder som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken. Till dessa åtgärder hör bl.a. ett miljöprogram för jordbruket för vilket det ges ett omfattande stöd som medfinansieras av EG. Ytterligare en sådan åtgärd är EG:s program för skogliga åtgärder inom jordbruk. Regeringen behandlar i det följande frågan om införandet av ett sådant program i Sverige. 3 Allmänna utgångspunkter EU:s mjölkkvotsystem regleras av rådets förordning nr (EEG) 3950/92 av den 28 december 1992 om införandet av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter samt av kommissionens förordning nr (EEG) 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter. Systemet innebär att varje mjölkproducent tilldelas en kvot som företagets årliga mjölkproduktion inte får överskrida. Dessa indidviduella kvoter härrör ur en nationell kvot som tilldelas medlemslandet. Producenten tar en risk om företagets produktion överskrider mjölkkvoten eftersom en tilläggsavgift skall betalas om den nationella kvoten överskrids. Regeringens förordning (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. trädde i kraft den 1 januari 1995. Samtliga mjölkproducenter skall enligt förordningen få tillgodoräkna sig en kvot som motsvarar ett genomsnitt av den egna produktionen under åren 1991-1993. De som har börjat med mjölkproduktion efter år 1991 kan istället begära att få sin kvot beräknad efter antalet godkända koplatser multiplicerade med antingen den egna genomsnittliga produktionen per ko eller den genomsnittliga avkastningen enligt den s.k. kokontrollen regleringsåret 1992/93. Den framräknade mjölkmängden skall reduceras med en självrisk. Mjölkproducenter som har ökat sin produktion antingen genom att fylla tomma, befintliga platser med kor eller genom att göra en om- eller tillbyggnad som ger ytterligare koplatser kan få sin kvot beräknad på ett liknande sätt. Utökningen beräknas och läggs till den avkastning som producenten hade innan utökningen skedde. Antalet utökade koplatser multipliceras med genomsnittlig avkastning i kokontrollen regleringsåret 1992/93 eller med den egna genomsnittliga avkastningen per ko under åren 1991-1993. Den kvantitet som räknats fram reduceras sedan med en självrisk. Producenter av ekologisk mjölk drabbas inte av någon självrisk. Alla företag skall uppfylla de miljökrav som gäller för mjölkproducenter för att bli tilldelade mjölkkvot. I förordningen om mjölkkvoter m.m. har det uppdragits åt Statens jordbruksverk att administrera kvotsystemet och fördela kvoterna. Om det återstår någon del av landskvoten att fördela efter det att den första fördelningen har genomförts i enlighet med förordningens regler skall Jordbruksverket föreskriva hur denna kvantitet skall fördelas. Verket skall härvid särskilt beakta behoven i norra Sverige. Jordbruksverket kommer även att vara den myndighet som administrerar en omfördelning av mjölkkvoterna genom t.ex. köp och försäljning av mjölkkvoter. Jordbruksverket har fördelat preliminära kvoter till samtliga producenter på grundval av deras genomsnittliga produktion under åren 1991-1993. De mjölkproducenter som har börjat att producera mjölk efter år 1991 har fått preliminära besked om kvottilldelning. Kvotbesked har skickats till de flesta mjölkproducenter som har utökat sin produktion under perioden. Handläggningen har dragit ut på tiden på grund av att många av ansökningarna inte har varit kompletta. Dessutom har många mjölkproducenter begärt omprövning av Jordbruks- verkets preliminära besked. 4 Finansieringen av en eventuell tilläggsavgift ----------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: En överenskommelse föreligger som innebär| | att staten och Lantbrukarnas riksförbund åtar sig att | | gemensamt betala hälften vardera av den eventuella tillägg- | | savgift som kan bli följden av att mjölkproduktionen under | | kvotåret 1995/96 överskrider den landskvot som Sverige har | | tilldelats. Riksdagen bör | | 1. bemyndiga regeringen att godkänna överenskommelsen, | | 2. godkänna att regeringen för detta ändamål får disponera medel| | från anslaget B 11. Miljöersättningar inom jordbruket. | ----------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: I Sverige finns det ca 18 000 mjölkproducenter som skall tilldelas en mjölkkvot. För Jordbruksverket har detta inneburit ett omfattande arbete som har tagit stora resurser i anspråk. Det är inte oväntat att detta arbete tar tid. Erfarenheter från andra länder visar att fördelningen av mjölkkvoter är en tidskrävande uppgift. Mjölkproduktionen är beroende av många faktorer som producenten inte kan påverka. Dessutom varierar produktionen periodvis relativt kraftigt. Det krävs därför ett grundligt arbete för att fördelningen av mjölkkvoter skall bli så rättvis som möjligt. Jordbruksverket har sänt ut preliminära besked om mjölkkvoten till mjölkproducenterna. Dessa kvoter är baserade på företagens genomsnittliga produktion under åren 1991-1993. De mjölkproducenter som har önskat få sin kvot beräknad efter andra principer har fått ansöka om detta. Jordbruksverket har tagit emot ca 10 000 sådana ansökningar, vilket innebär att över hälften av mjölkproducenterna framfört önskemål om särskild beräkning av kvottilldelning. Det har föranlett ett betydande arbete att behandla dessa ärenden och i ett inte obetydligt antal av dem har Jordbruksverket behövt samla ett mycket omfattande underlagsmaterial innefattande kompletterande information. Ca 1 000 producenter som har ansökt om att få sin kvot beräknad enligt de principer som gäller för dem som börjat producera mjölk efter år 1991. Ca 4 600 ansökningar avser producenter som ökat produktionen under åren 1991-1994. Ytterligare ca 3 900 producenter har begärt omprövning av preliminära kvoter som baseras på genomsnittet av produktionen under åren 1991-1993. Skälen för omprövning är många, allt från sjukdomar i besättningen som leukos och BVD (bovint virus diarré) till mjölkproducentens egen hälsa. Fördelningsarbetet är omfattande på grund av systemets komplexitet. Den slutliga fördelningen av mjölkkvoter är därför kraftigt försenad. Förseningen har lett till konsekvenser för den svenska mjölkproduktionen och i förlängningen även för mejeriindustrin. Uppgifter visar att antalet insemineringar har minskat. För vissa producenter har utslaktning varit ett alternativ till att dra ned produktionen. För att anpassa den svenska mjölkproduktionen till den nationella kvoten måste produktionen minska under kvotåret 1995/96 med 2 procent jämfört med produktionen år 1994. Flertalet mjölkproducenter har emellertid, av rädsla att drabbas av den höga tilläggsavgiften, kraftigt dragit ned sin produktion. Deras oro för att producera för mycket mjölk skulle kunna leda till att Sverige inte fyller den nationella kvoten under kvotåret 1995/96 vilket ger ogynnsamma effekter på arbetsmarknad, lönsamhet och exportförutsättningar. Regeringen anser det önskvärt att de svenska mjölkproducenterna får en så smidig övergång till det nya mjölkkvotsystemet som möjligt. För att åstadkomma detta bör Sverige utnyttja friårets möjlighet att avstå från att fördela den nationella kvoten på den enskilde producenten. En sådan åtgärd innebär att producenten inte blir betalningsansvarig för en överproduktion vid det egna företaget. Härigenom kan den oro som nu finns dämpas och neddragningen av produktionen hejdas. Åtgärden kan bedömas leda till en produktion som är tillräckligt stor för att Sverige skall fylla sin landskvot. Det finns emellertid samtidigt fog för bedömningen att produktionskapaciteten inte är större än att det totala resultatet bör bli att landskvoten inte överskrids. Regeringen har mot den beskrivna bakgrunden tagit upp överläggningar med LRF om en delad finansiering av den tilläggsavgift som kan uppkomma om den totala mjölkproduktionen i Sverige överskrider den nationella kvoten. En överenskommelse med LRF har undertecknats. Överenskommelsen innebär att staten och LRF åtar sig att gemensamt - intill ett belopp av högst 160 miljoner kronor - betala hälften vardera av den eventuella tilläggsavgift som kan bli följden av att mjölkproduktionen under kvotåret 1995/96 överskrider den kvot som Sverige tilldelats. Kostnaderna för en tilläggsavgift utöver denna nivå betalas av LRF. Statens åtagande är följaktligen begränsat till högst 80 miljoner kronor. Om Sveriges mjölkproduktion inte överstiger den nationella kvoten på 3 303 miljoner kg under kvotåret 1995/96 betalas således ingen tilläggsavgift och den statliga garantin behöver inte infrias. I det fall som tilläggsavgift kommer att utkrävas, bör statens andel av kostnaderna få belasta nionde huvudtitelns anslag Miljöersättningar inom jordbruket. De nu beräknade utgifterna för miljöersättningar budgetåret 1995/96 blir lägre än vad som anvisats under anslaget. Regeringen gör bedömningen att även om statens åtaganden beträffande tilläggsavgift skulle behöva infrias fullt ut så skall detta inte innebära kostnader för staten utöver det budgeterade beloppet under anslaget. 5 Ett svenskt program för skogliga åtgärder inom jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2080/92 ----------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Riksdagen bör | | 1. bemyndiga regeringen att utarbeta ett förslag till | | svenskt program enligt rådets förordning (EEG) nr 2080/92 om | | inrättande av ett EG stödprogram för skogliga åtgärder inom | | jordbruket, | | | | 2. godkänna att medel för de skogliga åtgärderna disponeras från| | nionde huvudtitelns anslag Omställningsåtgärder i jordbruket | | m.m. Programmet får kosta högst 160 miljoner kronor för en | | fyraårsperiod, varav EG medfinansierar hälften. | ----------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Genom EU-medlemskapet får Sverige en möjlighet att vidta olika strukturåtgärder för jordbruket inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. År 1992, i samband med den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, infördes som ett nytt inslag i politiken, s.k. kompletterande åtgärder. Av dessa åtgärder har Sverige utarbetat ett miljöprogram för jordbruket. Sverige måste emellertid också införa ett nationellt program för skogliga åtgärder inom jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av den 30 juni 1992 om en gemenskapsordning för stöd till skogsbruksåtgärder inom jordbruket. Enligt förordningen skall med- lemsstaterna genomföra en stödordning med hjälp av fleråriga program. Bidrag kan lämnas för skogsplantering på åker, för underhållskostnader och inkomstbortfall till följd av skogsplantering samt för vissa förbättringar av befintlig skogsmark. EG:s medfinansiering av stödet är 50 procent. Medlemsländerna skall dock själva föreslå den inriktning och tillämpning av programmet som man avser att införa. Miljö- och landskapsfrågorna har stor tyngd i den rådande livsmedels-po- litiken. Redan i riksdagens beslut år 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) angavs ett miljöpolitiskt mål. Miljömålet för jordbrukssektorn är bl.a. att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap samt att bevara den biologiska mångfalden och landskapets kulturvärden. Ett stöd för skogsplantering på åkermark bör utformas i linje härmed. En sådan utformning av stödet var också utgångspunkten i medlemskapsförhandlingarna där Sverige fick stöd för att områden med låg andel jordbruksmark kan uteslutas från beskogningsprogrammet. Det svenska jordbrukslandskapet skiljer sig i många avseenden från det övriga Europas. I dag utgörs endast 7 procent av Sveriges landareal av åkermark och 1,5 procent av betesmark. Andelen jordbruksmark har minskat markant sedan slutet av 1940-talet. Nedläggning av sådan mark har framför allt skett i skogs- och mellanbygder. Att genom ytterligare skogsplantering ta mark ur jordbruksproduktion är därför, främst från miljösynpunkt i vid mening, inte önskvärt i områden där det öppna landskapet redan är begränsat till sin omfattning. I norra Sverige och i södra Sveriges skogsbygder lämnas dessutom miljöstöd för att bibehålla landskapet öppet. I slättbygderna kan situationen vara annorlunda.Värdet av beskogning av sådan åkermark kan öka om slättlandskapet tillförs variation. Lanskapsbilden och den biologiska mångfalden gynnas. För att beakta miljömålet för den svenska skogspolitiken bör åtgärderna syfta till att skapa en lövskog med flera arter av inhemska trädslag. Tätorter- nas behov av rekreationsområden kan i detta sammanhang också nämnas som en av utgångspunkterna för hur stödet utformas. Vid utformningen av regler för stödet bör stor tonvikt läggas vid natur- och kulturmiljövärdena i odlingslandskapet. Stöd får inte beviljas till åtgärder som innebär att värdefulla natur- och kulturmiljöer förstörs. En ökad skogsplantering i slättbygderna, särskilt i helåkersbygder, kan om den utformas på ett riktigt sätt bidra till att öka den biologiska mångfalden och i vissa fall återställa eller förtydliga kulturmiljövärdena i odlingslandskapet. Även odlingslandskapets betydelse för rekreation och friluftsliv kan förbättras, särskilt i tätortsnära områden. Exempel på lämpliga åtgärder är anläggning av skiktade bryn i övergångszonen mellan skog och åker. Sådana övergångszoner gynnar viltet och den biologiska mångfalden i form av en ökad artrikedom. Stödet är således avsett att bidra till att uppfylla miljömålen inom jordbrukspolitiken och skall riktas till sådana områden i södra och mellersta Sveriges slättbygder där skogsplantering är önskvärd av miljöskäl. Det är därvid viktigt att stödet samverkar med det redan beslutade miljöprogrammet för jordbruket, så att optimal miljönytta kan uppnås vid varje åtgärd. Tekniska och administrativa erfarenheter från hanteringen av det svenska anläggningsstödet för bl.a. skogsplantering på åker kan utnyttjas vid den närmare utformningen (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Det föreslagna nya stödet skall inte kunna beviljas för åtgärder som tidigare beviljats stöd. Den nationella delen av kostnaden för stödet föreslås belasta nionde huvudtitelns anslag Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. Därvid bör de medel som avsatts till anläggningsstöd men som inte bedöms komma att tas i anspråk för detta ändamål kunna utnyttjas. Sammanlagt bör för programmet beräknas ett högsta belopp av 160 miljoner kronor för en fyraårsperiod inklusive medfinansiering från EG-budgeten. Medlen för programmet anvisas som anslagsposter under nionde huvudtitelns anslag Miljöersättningar inom jordbruket respektive under anslaget Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar. Överenskommelse mellan staten och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) om finansiering av en eventuell tilläggsavgift för över-skridande av Sveriges mjölkkvot inom EU. Sverige har tilldelats en årlig mjölkkvot inom EU på 3,3 miljoner ton. Ett överskridande av denna kvot medför enligt EU:s regler en skyldighet att till EU erlägga en tilläggsavgift motsvarande 115 % av riktpriset på mjölk. Kvoten skall fördelas mellan de enskilda mjölkproducenterna. En eventuell tilläggsavgift betalas av producenten, om kvoten sedermera överskrids. Någon definitiv fördelning på producenterna har dock ännu inte kunnat göras. Vid sitt medlemskap i EU fick Sverige möjlighet att avvakta med den individuella kvotfördelningen till den 31 mars 1996. EU:s ministerråd för jordbruksfrågor har vid sitt möte i juni 1995 förklarat att finansieringen av en eventuell tilläggsavgift för innevarande kvotår får hanteras av Sverige i enlighet med nationella regler. Mellan staten och LRF träffas följande överenskommelse. Staten och LRF åtar sig gemensamt att intill ett belopp av högst 160 miljoner kronor betala hälften vardera av den eventuella tilläggsavgift som kan bli följden av att mjölkproduktionen under kvotåret 1995/96 överskrider den kvot som Sverige tilldelats. Kostnaderna för en tilläggsavgift utöver denna nivå betalas av LRF ensamt. Statens åtagande är således begränsat till högst 80 miljoner kronor. Denna överenskommelse gäller under förutsättning av regeringens godkännande sedan riksdagen fattat de beslut som behövs. Stockholm den 14 september 1995 För staten För Lantbrukarnas riksförbund Margareta Winberg Hans Jonsson Jordbruksdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Winberg Regeringen beslutar proposition 1995/96:76 Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvoter, m.m.