Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:77 Ändring i sametingslagen (1992:1433) m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 2 november 1995 Ingvar Carlsson Margareta Winberg (Jordbruksdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att Sametinget skall kunna lämna partistöd till de par- tier som är representerade i Sametinget. Bidraget skall bekostas inom ramen för Sametingets anslag och fördelas på ett sådant sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas. Hur stort belopp som får användas för partistöd bestäms av regeringen. Vidare föreslås att ledamöter och ersättare i Sametinget skall få rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att kunna fullgöra uppdraget i Sametinget, dess styrelse och nämnder. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1996. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)... 4 3 Ärendet och dess beredning................................. 5 4 Sametinget................................................. 5 5 Partistöd.................................................. 7 6 Rätt till ledighet från anställning för ordinarie ledamot och ersättare.................................................. 10 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 november 1995. 12 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag om ändring i sametingslagen (1992:1433), 2. godkänner vad regeringen förordar om rätt för Sametinget att lämna partistöd (avsnitt 5). 2 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433) Härigenom föreskrivs att det i sametingslagen (1992:1433) skall införas en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. Sametinget 3 a § -------------------------------------------------------------------- Ledamöter och ersättare har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att fullgöra uppdragen i Sametinget, dess styrelse och nämnder. Denna lag träder i kraft den 1 april 1996. 3 Ärendet och dess beredning Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folk- valt organ. Sametingets verksamhet inleddes i augusti 1993. Sametinget har hemställt att det i sametingslagen (1992:1433) införs be- stämmelser om att partistöd skall kunna lämnas till partier som är repre- senterade i Sametinget. Sametinget har vidare hemställt om en ändring i same- tingslagen så att ledamot får rätt till ledighet från sin anställning vid ut- övande av uppdrag för Sametingets räkning. I det följande behandlar regeringen dessa frågor. 4 Sametinget I prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. anförde regeringen bl.a. att även om många som räknade sig som samer hade ett betydande intresse för den samiska kulturen var gruppen samer totalt sett så liten att detta speciella inslag i landets kulturarv kunde riskera att utplånas, om inte särskilda åtgärder vidtogs för att stödja en levande samisk kultur. Samerna hade själva skapat olika organisationer för att bevaka vad de ser som samiska intressen, men enligt regeringen borde ett mer kraftfullt instrument för främjandet av den samiska kulturens utveckling skapas genom en särskild statlig myndighet, Sametinget, med överblick över de samiska frågorna. Detta under förutsättning att samerna själva engagerades i verksamheten. För att få ett verkligt engagemang från den samiska befolkningen borde enligt propositionen Sametinget göras annorlunda än ett traditionellt statligt verk. Samerättsutredningens förslag om en myndighet i form av ett Sameting borde enligt regeringen följas. Denna lösning gav grund för ett engagemang från samernas sida, den hade bred uppslutning från samerna och en sådan lösning hade framgångsrikt introducerats i Norge. Regeringen var medveten om att lösningen var okonventionell när det gällde en statlig myndighet, men den rymdes enligt regeringen inom gällande legala ramar. Det framhölls i propositionen att det förhållandet att ledamöter i statliga myndigheters beslutande organ utsågs av enskilda subjekt hade förekommit i inte helt ringa omfattning. Sådant utseende av statliga befattningshavare utgör myndighetsutövning genom enskild och kräver stöd i lag, vilket tillgodosågs genom den föreslagna Sametingslagen. I propositionen underströks den principiella betydelse det hade att detta organ för samiska frågor offentligrättsligt fick ställning som en statlig myndighet under regeringen. Det framhölls att det trots benämningen „ting„ inte var fråga om något organ för självstyre, som skall verka i stället för riksdag eller kommunfullmäktige eller i konkurrens med dessa organ. Enligt propositionen deltar samer som är svenska medborgare i riksdags- och kommunalval som alla andra svenska medborgare. Det vore enligt regeringens mening ytterst olyckligt om en del av Sveriges ursprungsbefolkning skulle skiljas ut från landets styrelse och politiska liv. Samerättsutredningen hade föreslagit att de valda ledamöterna, såsom i Finland, borde formellt förordnas av regeringen. Detta skulle markera att Sametinget är en förvaltningsmyndighet under regeringen trots att dess ledamöter väljs i särskilda val. Regeringen fann en sådan ordning mindre tilltalande och föreslog i stället att vad som borde förbehållas regeringen var att utse ordföranden för Sametinget bland tingets ledamöter och detta efter förslag från tinget. Enligt propositionen måste ledamöterna, eftersom det rörde sig om en statlig myndighet som lyder under regeringen, vara svenska medborgare. Tinget fick därmed enligt propositionen samma drag av kollegial myndighet som exempelvis s.k. nämndmyndigheter som organiseras som råd med ledamöterna som det egentliga beslutande organet. I sametingslagen (1992:1433) ges bestämmelser om Sametinget, vars uppgift enligt 2 kap. 1 § lagen främst är att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige. Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande. Sametinget skall utse den styrelse för sameskolan som aves i 8 kap. 6 § skollagen (1985:1100). Vidare skall Sametinget leda det samiska språkarbetet. Till Sametingets uppgifter hör också särskilt att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten. Slutligen är det en särskild uppgift för Sametinget att informera om samiska förhållanden. Sametinget består av 31 ledamöter som utses genom val bland den samiska befolkningen. Val skall hållas vart fjärde år. Sametingslagen trädde i kraft den 1 januari 1993 och det första valet till Sametinget hölls i maj 1993. Sametinget påbörjade sin verksamhet i augusti 1993. Rösträtt till Sametinget har den som är upptagen i sameröstlängd. I 3 kap. sametingslagen finns bestämmelser om valet. Den som har rösträtt och är svensk medborgare är valbar till Sametinget. Kandidater till Sametinget skall anmälas till valnämnden senast den 25 mars valåret. Av anmälan skall framgå vilken grupp, vilket parti eller liknande sammanslutning som kandidaterna tillhör. Anmälan skall också innehålla uppgift på namn på minst tre kandidater i bestämd ordningsföljd. Sametingets valnämnd beslutar om registrering av grupper, partier eller liknande sammanslutningar och kandidater. Andra än kandidater för registrerade grupper, partier eller liknande sammanslutningar är inte valbara. Regeringen förordnar, efter förslag av Sametinget, ordföranden för tinget. En av Sametinget utsedd styrelse sköter den löpande verksamheten. 5 Partistöd -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Partistöd skall kunna lämnas till de partier| | som är representerade i Sametinget. Bidraget bekostas inom | | ramen för Sametingets förvaltningsanslag och skall fördelas på ett| | sådant sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas.| | Regeringen bestämmer hur stort belopp som får användas för | | partistöd. | -------------------------------------------------------------------- Bakgrund: Medel till Sametingets verksamhet anvisas under tionde huvudtitelns anslag D 1. Sametinget. I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 10) redogjorde regeringen för att Riksrevisionsverket vid sin granskning av Sametingets redovisning för räkenskapsåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av medel på anslaget har betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt verkets uppfattning får anslaget inte disponeras för partistöd. Enligt villkoren i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 fick anslaget nämligen endast användas till lönekostnader, arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Regeringen gjorde i budgetpropositionen den bedömningen att Sametingets medel inte bör få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde även i fortsättningen användas de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden. Riksdagen godtog regeringens förslag (bet. 1994/95:KU37, rskr. 1994/95:244). Riksdagen konstaterade att Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet vars 31 ledamöter utses genom val bland den samiska befolkningen. Riksdagen delade regeringens bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Den pågående översynen av det kommunala partistödet kunde enligt riksdagen dock eventuellt ge underlag för en annan bedömning i framtiden. Med anledning av riksdagens beslut anges i regleringsbrevet för Sametinget för budgetåret 1995/96 som villkor att anslaget inte får användas för partistöd eller liknande ändamål. Sametinget har genom skrivelser till riksdagen och till Riksrevisionsverket sammanfattningsvis utvecklat behovet av partistöd på följande sätt. Sametinget är ett folkvalt organ. Ledamöterna i tinget utses genom val bland den samiska befolkningen - inte av regeringen - även om Sametinget också är en särskild statlig förvaltningsmyndighet. Partistödet är inte en utgift tillhörande Sametingets myndighetsuppdrag, utan det utgår för att partier som är representerade i Sametinget skall kunna fullgöra sina demokratiska förpliktelser mot det samiska folket. Partistöd utbetalas i Sverige till partier som finns representerade i folkvalda organ på såväl riksnivå som på regional och lokal nivå och från vilka Sametinget inte avviker vare sig på det sätt valen förrättas eller i fråga om representativitet och demokrati. Stödet skall inte sammankopplas med de bidrag som lämnas till samiska riksorganisationer och föreningar och som fördelas av Sametingets kulturdelegation. Frågan om utbetalande av partistöd är i stället sammanbunden med Sametingets status som folkvalt organ. Demokratin förutsätter enligt Sametinget att partierna i Sametinget, förutom att aktivt delta i tingets möten, kan bedriva ett politiskt arbete mellan mötestillfällena. Det är därför absolut nödvändigt att avsätta medel till stöd för de partier som finns representerade i Sametinget för att dessa skall kunna bedriva ett meningsfullt politiskt arbete såväl inåt mot tinget som utåt mot det samiska samhället. Enligt Sametinget är det ytterst angeläget att den politiska processen inte hindras av att partierna saknar medel för sin verksamhet. Ett stort ansvar har lagts på de partier som är representerade i Sametinget för att föra den politiska debatten såväl med sina egna väljare som med andra. Insatsen begränsas naturligtvis om inte partierna kan erhålla stöd för sin verksamhet. Enligt Sametinget är partistöd en grund- pelare i ett folkvalt styrelseskick och Sametinget är delaktigt i en sådan ordning. Sametinget har den 1 juni 1995 begärt en ändring av sametingslagen så att ekonomiskt bidrag, partistöd, skall kunna lämnas till de partier som är representerade i Sametinget. Partier representerade i Sametinget föreslås att, i likhet med partier i andra folkvalda organ i Sverige, få en ekonomisk grund för sin informations- och opinionsbildande verksamhet och därigenom verka för att stärka en demokratisk utveckling utan att vara beroende av enskilda bidragsgivare. Stöd till partier som deltagit i riksdagsval Till politiskt parti som deltagit i val till riksdagen lämnas stöd enligt lagen (1972:625) om sådant stöd. Stödformerna är partistöd och kanslistöd. Fråga om stöd prövas av partibidragsnämnden. Kommunalt partistöd Kommuner och landsting får enligt 2 kap. 9 och 10 §§ kommunallagen (1991:900) ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är representerade i fullmäktige. Fullmäktige skall besluta om partistödets omfattning och formerna för det. Stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti. Stödet skall främja partiernas informationsverksamhet och förbättra deras möjlighet att aktivt medverka i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala demokratin. Stöd till partier i kyrkofullmäktige Kyrkliga kommuner saknar däremot enligt 12 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval m.m. befogenhet att utge annat ekonomiskt stöd till de politiska partierna än bidrag till valsedelskostnader. En församling får besluta att ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkofullmäktige i församlingen skall få bidrag av församlingen till partiets kostnader för valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersättning lämnas till varje sådant parti efter enhetliga grunder. Detsamma gäller för kyrkliga samfälligheter där det ingår en församling med direktvalt kyrkoråd. Beslut om bidrag skall därvid avse ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkorådet i församlingen. Riksdagen har nyligen (bet. 1994/95:KU29, rskr. 1994/95:192) avslagit motioner med yrkande om att möjligheten till ett kyrkokommunalt partistöd skall införas. Riksdagen hänvisade till att den pågående översynen av det kommunala partistödet kunde utgöra ett värdefullt underlag för bedömning av frågan om motsvarande stöd skall införas för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan på resultatet av översynen borde riksdagen inte ta ställning i frågan. Den 25 augusti 1994 bemyndigade regeringen chefen för Civildepartementet att tillkalla en kommitté för att utreda vissa frågor om partierna och de förtroendevalda i kommuner och landsting (dir. 1994:86). Kommittén skulle bl.a. ha till uppgift att överväga formerna för det kommunala partistödet. Det är denna översyn som enligt riksdagens uttalande kan komma att ge underlag för en framtida bedömning om Sametinget skall kunna lämna partistöd. Den 9 februari 1995 återkallade emellertid regeringen bemyndigandet att tillkalla kommittén. Några andra direktiv om en översyn av det kommunala partistödet har inte utfärdats. Det finns därför ingen anledning att vänta med att ta ställning till frågan om Sametinget skall kunna lämna partistöd. Skälen för regeringens förslag: Sametinget är såväl ett samiskt folkvalt organ som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Trots att Sametingets ledamöter utses genom val är det inte något organ för samiskt självstyre. Inte minst mot bakgrund av vad Sametinget anfört om behovet av partistöd talar enligt regeringens uppfattning emellertid övervägande skäl för att stöd bör kunna lämnas till de partier som är representerade i Sametinget. Ett sådant partistöd bör lämnas från tionde huvudtitelns ramanslag Sametinget. För innevarande budgetår har anvisats 15 082 000 kr till Sametinget. Sametinget bestämmer hur anslaget fördelas för olika ändamål. Partistödet får bekostas inom ramen för det anslaget. Ytterligare medel för ändamålet bör således inte anvisas. Regeringen bör ange hur stor del av anslaget som högst får användas för partistöd. Det bör stå Sametinget fritt att bestämma om stödet, i likhet med vad som gäller för riksdagspartier, skall lämnas i form av kanslistöd, partistöd eller en kombination av båda stödformerna. Stödet skall dock fördelas mellan de partier som är representerade i Sametinget på ett sådant sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas. Om kanslistöd lämnas bör det därför ske med ett lika stort belopp för varje parti som är representerat i Sametinget. Stöd i övrigt till partierna, partistöd, bör fördelas i förhållande till det antal ledamöter som representerar partiet i Sametinget. Några ändringar av sametingslagen behövs inte. 6 Rätt till ledighet från anställning för ordinarie ledamot och ersättare -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: I sametingslagen (1992:1433) införs en | | bestämmelse om att Sametingets ledamöter och ersättare har rätt | | till den ledighet från sina anställningar som behövs för att kunna| | fullgöra uppdragen i Sametinget, dess styrelse och nämnder. | -------------------------------------------------------------------- Bakgrund: Sametingets 31 ledamöter är utsedda genom val. För ledamöterna skall enligt 2 kap. 2 § sametingslagen (1992:1433) utses ersättare. Ordförande och vice ordförande utses enligt paragrafens andra stycke bland tingets ledamöter. Sametinget skall enligt 2 kap. 4 § bland tingets ledamöter utse en styrelse om högst sju ledamöter och lika många ersättare. Enligt 2 kap. 5 § sametingslagen skall Sametinget dessutom tillsätta en valnämnd och kan därutöver tillsätta de nämnder som i övrigt behövs för beredning, förvaltning och verkställighet. I sametingslagen finns ingen bestämmelse om att ledamot eller ersättare har rätt till ledighet från sin anställning för att fullgöra uppdrag som same- tingsledamot. Sametinget har den 1 juni 1995 begärt en ändring av sametingslagen så att ledamot av Sametinget har rätt till ledighet vid utövande av uppdrag för Sametingets räkning. Sametinget har under det gångna arbetsåret sammanträtt tre gånger. Varje sammanträde tar minst fyra dagar inklusive restid. Sametingets styrelse sammanträder 6-8 gånger om året. Ett styrelsesammanträde pågår normalt i två dagar. Dessutom uppdrar Sametinget åt ledamöter att ingå i arbetsgrupper av olika slag och att delta i konferenser för Sametingets räkning. Uppdragen har medfört att ledamöter ser sig tvungna att begära ledighet från sina anställningar för att kunna fullgöra uppdragen. Framför allt från trygghetssynpunkt är det enligt Sametinget angeläget att en ledamot som fullgör uppdrag för Sametingets räkning har uttryckligt lagstöd för rätt till ledighet. Rätt till ledighet för riksdagsledamöter Riksdagsledamot och ersättare får enligt 4 kap. 6 § regeringsformen fullgöra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger honom. Rätt till ledighet för förtroendevalda enligt kommunallagen (1991:900) Förtroendevalda har enligt 4 kap. 11 § kommunallagen (1991:900) rätt till den ledighet som behövs för uppdragen. Med förtroendevalda avses enligt 4 kap. 1 § lagen ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och revisorsersättare. Rätt till ledighet för förtroendevalda enligt kyrkolagen (1992:300) Förtroendevalda enligt kyrkolagen (1992:300) har enligt 12 kap. 10 § lagen samma rätt till ledighet som förtroendevalda enligt kommunallagen. Med förtroendevalda avses enligt 12 kap. 1 § kyrkolagen valda ledamöter och ersättare i kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade, kyrkorådet och övriga nämnder samt beredningar. Med förtroendevalda avses också revisorer och revisorsersättare, ordföranden och vice ordföranden i kyrkostämma samt kyrkoherden eller någon annan präst som har utsetts till ordförande eller vice ordförande i kyrkorådet. Skälen för regeringens förslag: Sametinget är såväl ett samiskt folkvalt organ som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Sametinget är inte något organ för självstyre i vissa frågor. Det skiljer sig därvidlag från riksdag, borgerliga kommuner och kyrkofullmäktige. Trots detta talar enligt regeringens uppfattning övervägande skäl för att motsvarande rätt till ledighet från anställning bör ges ledamot och ersättare i Sametinget. Rätten bör gälla ledighet som behövs för att kunna fullgöra uppdraget i Sametinget, dess styrelse och nämnder. Rätten till ledighet bör således vara begränsad till uppdrag som är direkt knutna till Sametingets verksamhet. Om en ledamot fullgör annat uppdrag som inte är en direkt följd av uppdraget som ledamot eller ersättare, gäller således inte rätten till ledighet. Det senare kan exempelvis avse förordnande som ledamot i styrelsen för Samefonden, där regeringen enligt 24 § första stycket rennäringsförordningen (1993:384) utser tre av de sex ledamöterna efter förslag av Sametinget. Eftersom det inte finns något krav på att de före-slagna skall vara ledamöter eller ersättare i Sametinget, bör rätten till ledighet inte omfatta ett sådant styrelseuppdrag. Förslaget föranleder en ändring i sametingslagen. Jordbruksdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 november 1995 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm- Wallén, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Winberg Regeringen beslutar proposition 1995/96:77 Ändring i sametingslagen (1992:1433) m.m.