Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 155 av 257 träffar
Propositionsnummer · 1995/96:88 · Hämta Doc ·
Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.
Ansvarig myndighet: Jordbruksdepartementet
Dokument: Prop. 88
Regeringens proposition 1995/96:88 Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 oktober 1995 Ingvar Carlsson Margareta Winberg (Jordbruksdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Sveriges medlemskap innebär att två EG-förordningar om skydd för vissa beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel blir direkt tillämpliga i landet. För att EG:s politiska beslut på området skall kunna verkställas i Sverige föreslås i propositionen en ny lag som kompletterar EG-förordningarna. I lagen finns bestämmelser om tillsyn och överklagande. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Lagtext.................................................... 3 3 Ärendet och dess beredning................................. 4 4 Lagstiftningsbehovet....................................... 6 5 Lagens innehåll............................................ 8 6 Författningskommentar...................................... 10 Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag......................... 12 Bilaga 2 Lagrådets yttrande.................................. 14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995.............................................. 15 Rättsdatablad.................................................... 16 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelse 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel1. Tillsyn 2 § Tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta åt någon annan myndighet att utöva viss tillsyn. Vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gäller även den myndighet till vilken tillsyn har överlåtits. 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att utöva sådan tillsyn som avses i 2 § första stycket. 4 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan rätt att få 1. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras, 2. de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Rätten till tillträde gäller dock inte bostäder. 5 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92 och denna lag skall följas. I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut vite. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas. Avgifter 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att avgifter tas ut för tillsynen och i ärenden enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92. Överklagande 8 § En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut i ett till myndigheten överklagat ärende som rör rådets förordning (EEG) nr 2081/92 eller rådets förordning (EEG) nr 2082/92. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 3 Ärendet och dess beredning Till övervägande delen utgörs EG:s lagstiftning om jordbruk och fiske av förordningar som är direkt tillämpliga i Sverige. I allmänhet behöver emellertid förordningarna kompletteras med nationella regler. Sålunda har EG-förordningar om den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken kompletterats genom lagar beslutade på grundval av regeringens proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i den Europeiska unionen (bet. 1994/95:JoU17, rskr. 1994/95:126). Till dessa lagar hör lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Genom ett senare riksdagsbeslut har kompletterande regler till EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter1 antagits i en särskild lag (prop. 1994/95:175, bet. 1994/95:JoU19, rskr. 1994/95:335). I den ovannämnda lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter finns bestämmelser som behövs för att den pris- och marknadsreglering som ingår i EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall kunna genomföras i Sverige. I EG:s regelverk på jordbruksområdet finns emellertid förordningar som ligger utanför pris- och marknadsregleringen. Till dessa hör rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel. Förordningar- na, som i det följande benämns förordningen om ursprungsbeteckningar respektive förordningen om särartsskydd, kan hänföras till EG:s allmänna bestämmelser om jordbruket som bl.a. reglerar kvalitetspolitik. Förordningarna förutsätter att medlemsländerna inom vissa frister upprättar nationella kontrollorgan. Sverige har uppfyllt detta krav genom regeringens förordning (1995:703) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel m.m. EG-förordningarna kräver emellertid också nationella regler för att missbruk av skyddade beteckningar skall kunna motverkas. I EG-förordningarna förutsätts att såväl medlemsländerna som EG:s institutioner vidtar vissa förberedelser för att förordningarnas skyddssystem skall fungera. Dessa förberedelser har ännu inte slutförts. I vilken ut- sträckning förordningarnas skyddssystem kan komma att få betydelse för svenska producenter av jordbruksprodukter och livsmedel är för närvarande svårt att bedöma. Under alla förhållanden bör emellertid EG-förordningarna nu kompletteras med bl.a. nationella regler som innebär att åtgärder kan vidtas för att motverka missbruk. I detta ärende föreslås därför en särskild lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel m.m. I den föreslagna lagen bör tas in kompletterande bestämmelser som i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande bestämmelser i de nyssnämnda lagarna om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och om ekologiskt framställda produkter. Dessa lagar och motsvarande dansk lagstiftning har tjänat som vägledning vid utformningen av den nu aktuella lagen. I lagstiftningsärendet har synpunkter inhämtats från Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk och Konsumentverket. Lagrådet Regeringen beslutade den 5 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns i bilaga 2. Lagrådet har anfört synpunkter på utformningen av 8 § i det remitterade lagförslaget. Regeringen föreslår i anledning av Lagrådets påpekande ett tillägg i den paragrafen. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i lagens rubrik. Regeringen återkommer till Lagrådets påpekande i författningskommentaren till 8 §. 4 Lagstiftningsbehovet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Sveriges medlemskap i EU innebär att förord-| | ningen om ursprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd| | blir direkt tillämpliga i Sverige. För att EG:s politiska beslut| | på området skall kunna verkställas införs en lag som kompletterar| | förordningarna. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Förordningen om ursprungsbeteckningar innehåller bestämmelser om skydd inom gemenskapen för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Skyddet förutsätter att beteckningarna registreras på gemenskapsnivå. Motsvarande bestämmelser med avseende på särpräglade, traditionella livsmedel och jordbruksprodukter finns i förordningen om särartsskydd. Förordningen om ursprungsbeteckningar är i huvudsak tillämplig på jordbruksprodukter som är avsedda för konsumtion och vissa bearbetade livsmedel. Exempel på sådana livsmedel är ost, köttprodukter och öl. Vin och sprit omfattas inte av förordningen. För produkter som omfattas av förordningen kan det förekomma två olika slags beteckningar som kan ges skydd enligt förordningen. Dessa beteckningar är skyddade ursprungsbeteckningar (PDO) och geografiskt skyddade beteckningar (PGI). En PDO är namnet på ett område, en ort eller ett land när namnet används för att beteckna ett livsmedel. Livsmedlet skall komma från området, orten eller landet och skall ha särskilda egenskaper som beror på produktionsplatsen. Alla led i produktionen skall ha skett i det aktuella geografiska området. En PGI är namnet på ett område, en ort eller ett land som används för att beteckna ett livsmedel som kommer därifrån. En PGI skiljer sig från en PDO genom att anknytningen till det geografiska området inte behöver vara lika stark. Bl.a. gäller att det är tillräckligt att en del av tillverkningsprocessen sker inom detta område. Livsmedelsbeteckningar som har blivit generiska kan inte skyddas med stöd av förordningen. Med en generisk beteckning avses en beteckning som ursprungligen inneburit en anknytning till det geografiska område som ingår i beteckningen men som numera bara betecknar en viss typ av livsmedel. Exempel på generiska beteckningar är Hamburgerkött och Falukorv. För att en PDO eller PGI skall åtnjuta skydd enligt förordningen krävs att beteckningarna registreras i ett register som förs av kommissionen. Ansökan om registrering kan i allmänhet bara göras av en sammanslutning av producenter. Ansökan, som ges in till en myndighet i medlemslandet, skall bl.a. innehålla en produktspecifikation med olika uppgifter om livsmedlet och det geografiska området. Den nationella myndigheten skall efter granskning av ansökan vidarebefordra denna till kommissionen. Om kommissionen finner att en beteckning är skyddsberättigad kungörs ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Inom sex månader efter kungörandet har varje medlemsstat rätt att framställa invändningar mot ansökningen. Det är bara vissa invändningar som kan hindra en registrering. Dit hör bl.a. påståenden om att en registrering skulle inkräkta på ett varumärke eller att beteckningen är generisk. Om en invändning tas upp till behandling, inleds ett förlikningsförfarande mellan de inblandade medlemsländerna. Leder inte förlikningsförfarandet till något resultat fattar kommissionen och en kommitté som biträder kommissionen beslut i registreringsfrågan. Framställs inte någon invändning av beskaffenhet att tas upp till behandling registreras beteckningen. Den beteckning som införs i registret skall kungöras i EGT. I anslutning till förordningens ikraftträdande har medlemsländerna fått möjlighet att ansöka om registrering av redan inarbetade eller nationellt skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. För Sveriges del har sådana ansökningar fått göras inom sex månader efter anslutningen. De ansökta beteckningarna kan, om de uppfyller förordningens krav, registreras enligt ett förenklat förfarande. Något kungörande för att ge möjlighet till invändningar kommer inte att ske. Omkring 1 300 ansökningar har givits in, de flesta från Tyskland och från sydliga medlemsländer. Danmark har anmält till kommissionen att man önskar registrera ostbeteckningarna Esrom och Danablu. Sverige har ansökt om skydd för tre beteckningar, däribland ostnamnet Svecia. Kommissionen har i ett utkast till förordning föreslagit att omkring 150 beteckningar skall registreras som PDO eller PGI. En förutsättning för att en producent skall få använda en skyddad beteckning är att han uppfyller förordningens krav med avseende på produktspecifikation och kontroll. Producenten skall bedriva sin verksamhet inom det geografiska området men han behöver inte tillhöra den grupp som ansökt om registrering. Något beslut om registrering av skyddade beteckningar har ännu inte fattats. Sådana beslut kan dock förväntas under hösten. EG:s förordning om särartsskydd är tillämplig på i huvudsak samma produkter som förordningen om ursprungsbeteckningar. Förordningarna skiljer sig åt med avseende på vissa bearbetade livsmedel. Förordningen ger skydd för en benämning på ett livsmedel med en viss särart som kan hänföra sig till traditionella råvaror eller en traditionell sammansättning, odling eller förädling. Benämningen får användas tillsammans med ett i särskild ordning bestämt kännetecken och en gemenskapssymbol. Vad beträffar ansökan om registrering och registreringsförfarande gäller i huvudsak samma regler som i fråga om geografiska beteckningar och ur- sprungsbeteckningar. Något förenklat ansökningsförfarande finns emellertid inte. På samma sätt som i fråga om geografiska beteckningar och ursprungs- beteckningar får också andra producenter än de som ansökt om registreringen använda en registrerad särartsbeteckning. En förutsättning är att producenten iakttar produktspecifikationen och uppfyller förordningens krav när det gäller kontroll. Det har ännu inte registrerats några särartsbeteckningar. De nu redovisade förordningsbestämmelserna är utan någon nationell lagstiftningsåtgärd direkt tillämpliga i Sverige. Förordningarna innehåller emellertid vissa bestämmelser som förutsätter kompletterande nationell reglering. Sålunda förutsätts att det i varje medlemsland finns en till- synsorganisation med befogenhet att utöva kontroll och hindra missbruk av beteckningarna. Regler om de befogenheter som behövs är av sådan karaktär att lagbestämmelser måste utfärdas. Eftersom det inte redan finns någon nationell reglering på området bör bestämmelserna samlas i en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. 5 Lagens innehåll -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att överlämna till ett| | enskilt kontrollorgan att utöva tillsyn över förordningen om ur-| | sprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd. Tillsyns- | | myndigheterna och ett enskilt kontrollorgan skall | | 1. ha rätt till tillträde till områden, lokaler och andra | | utrymmen där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller | | där sådana varor hanteras, | | 2. ha rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för| | tillsynen, | | 3. kunna ta ut avgift för tillsynen. | | De myndigheter som utövar tillsyn skall få meddela de föreläggan-| | den och förbud som behövs för att förordningen om ursprungs- | | beteckningar, förordningen om särartsskydd och denna lag skall | | följas. Ett föreläggande eller förbud skall kunna förenas med vite.| -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 i förordningen om ur- sprungsbeteckningar förutsätter att medlemsstaterna upprättar en kontroll- organisation. Organisationen skall säkerställa att jordbruksprodukter och livsmedel som saluhålls under skyddade beteckningar uppfyller den produktspecifikation som gäller för varan i fråga. I kontrollorganisationen kan ingå antingen bara myndigheter eller både myndigheter och godkända privata kontrollorgan. I förordningen ställs vissa krav på kontrollorganens objektivitet och opartiskhet. Motsvarande bestämmelser om en kontrollorganisation finns i artikel 14 i förordningen om särartsskydd. Kontrollorganens huvuduppgift är, som nämnts, att kontrollera att en vara som säljs under en skyddad beteckning överensstämmer med produktspecifikationen. Det innebär bl.a. att en kontroll skall göras av att använda råvaror och varans fysiska, kemiska och mikrobiologiska egenskaper stämmer överens med specifikationen. Vidare skall den använda produktionsmetoden vara densamma som anges i produktspecifikationen. Som nämnts inledningsvis är det för närvarande svårt att bedöma vilken betydelse skyddssystemet kommer att få i Sverige. Tillämpningen av de båda EG- förordningarna befinner sig ännu i ett förberedande skede. Några beslut om skyddade beteckningar har ännu inte fattats. Mot den bakgrunden är det svårt att avgöra vilka krav som kan komma att ställas på en svensk kontrollorganisation. Tydligt är dock att det på kort sikt bara kommer att krävas mycket måttliga kontrollinsatser. Enligt förordningen (1995:703) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel m.m. utövas den huvudsakliga tillsynen över de båda EG- förordningarna av Statens livsmedelsverk. Livsmedelsverket bör även i fortsättningen ha huvudansvaret för tillsynen inom sitt verksamhetsområde. Den tillsyn som förutsätts i EG-förordningarna när det gäller marknadsföringen kan utövas av Konsumentverket med stöd av marknadsföringslagen (1995:450). Förordningarna förutsätter emellertid kontroll inte bara av framställningen och marknadsföringen av produkterna utan också av märkningen. Följaktligen kan det bli nödvändigt att även ta i anspråk de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet för kontrollen. Det bör även i sammanhanget beaktas att förordningen om ursprungsbeteckningar omfattar också jordbrukspro- dukter som inte är livsmedel. Detta förhållande kan komma att leda till att även Statens jordbruksverk eller länsstyrelserna bör engageras för viss tillsyn. Med hänsyn härtill bör regeringen bemyndigas att i förordning peka ut den eller de myndigheter som skall ha ansvar för tillsynen. Regeringen bör dessutom kunna föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta viss tillsyn till en annan myndighet. Det kan också, åtminstone i en framtid, bli aktuellt att anlita privata organ för tillsynen. En omständighet som talar för att så kan bli fallet är att kontrollen till viss del är av utpräglat teknisk karaktär. Exempel på enskilda kontrollorgan som skulle kunna anlitas är laboratorier av olika slag. Även om det inte finns något omedelbart behov av att överlämna tillsyn till något privatorgan bör det införas lagstöd för ett sådant överlämnande. Tillsynsmyndigheterna och de enskilda kontrollorgan som kan komma att anlitas bör ha rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras. Tillträdesrätten bör inte gälla bostäder. Vidare bör tillsynsmyndigheterna och kontrollorganen ha rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Enligt artikel 8 i förordningen om ursprungsbeteckningar får beteckningarna PDO och PGI bara användas på produkter som uppfyller förordningens krav. I artikel 13 i samma förordning anges olika former av missbruk som medlemsstaterna är skyldiga att förhindra. Dit hör bl.a. att den skyddade beteckningen används för produkter som visserligen är jämförbara med den registrerade men som inte omfattas av registreringen. Det är inte heller tillåtet att saluhålla en produkt under en skyddad beteckning även om det framgår att det är fråga om en imitation genom att det skyddade namnet åtföljs av uttryck som „stil„, „typ„ eller liknande. Enligt artikel 17 i förordningen om särartsskydd skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder mot varje missbruk av en registrerad benämning, av ett kännetecken eller av en gemenskapssymbol. Registrerade benämningar skall skyddas mot allt bruk som är ägnat att vilseleda allmänheten. De ingripanden mot missbruk av skyddade beteckningar som kommer att krävas är åtgärder som innebär att en otillåten användning av en skyddad beteckning bringas att upphöra. En lämplig sådan åtgärd är föreläggande eller förbud som förenas med vite. Tillsynsmyndigheterna bör därför ges befogenhet att meddela sådana förelägganden och förbud. Det kan inte anses nödvändigt att vid sidan av möjligheten att vitesförelägga införa bestämmelser om straff för överträdelser av förordningarna. Den föreslagna lagen innebär att vissa resurser tas i anspråk för den tillsyn som förutsätts i EG-förordningarna. Även vid ett betydligt ökat intresse för förordningarnas skyddssystem kan dessa resurskrav förutsättas bli av begränsad omfattning. Tillsynen skall finansieras genom avgifter. Lagen bedöms inte medföra några ökade kostnader för domstolsväsendet. 6 Författningskommentar 1 § I paragrafen anges syftet med lagen, dvs. att komplettera förordningen om ursprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd med vissa nationella regler. Kompletteringsbehovet inskränker sig till bestämmelser som gör det möjligt att utöva en effektiv tillsyn och komma till rätta med överträdelser av förordningarna. Detta kompletteringsbehov överensstämmer med vad som har fordrats för verkställigheten av andra EG-förordningar inom jordbruks- och fiskeområdet. Den föreslagna lagen har därför kunnat utformas efter mönster av lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd, lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. 2-7 §§ Enligt 2 § skall det i första hand ankomma på regeringen att bestämma vilka myndigheter som skall utöva tillsyn enligt lagen. I den mån det blir aktuellt att överlåta tillsyn till privata organ krävs lagstöd för ett sådant överlämnande eftersom tillsynen har karaktär av myndighetsövning. Bestämmelsen i 3 § utgör ett sådant lagstöd. Enligt EG- förordningarna måste godkända privata organ kunna garantera objektivitet och opartiskhet i sin kontroll. Om ett kontrollorgan inte längre uppfyller dessa krav, kan enligt förordningarna godkännandet återkallas. Med stöd av 4 § får en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan rätt till tillträde till bl.a. områden och lokaler och rätt till de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. I fråga om tillträdesrätten görs undantag för bostäder. Enligt 5 § får en tillsynsmyndighet meddela förelägganden och förbud vid vite. Föreläggandena och förbuden kan rikta sig mot förfaranden som innebär överträdelser av EG-förordningarna. De kan också ha avseende på underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av 4 § lagen. Om ett enskilt kontrollorgan i sin tillsynsverksamhet anser det motiverat att ingripa med ett föreläggande eller förbud får kontrollorganet underrätta en myndighet som har befogenhet att fatta beslut om vitesföreläggande eller vitesförbud. I 6 § finns ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas. Med stöd av 7 § kan det meddelas föreskrifter om avgifter för tillsynen. Den kontroll som avser överensstämmelse med produktspecifikationen kommer främst att inriktas mot producenter av jordbruksprodukter och livsmedel med skyddade beteckningar. När det gäller märkningen av varorna kommer tillsynen också att omfatta näringsidkare som saluför varorna. De ärenden enligt EG-förordningarna som kan föranleda att en avgift tas ut är den ansökningsgranskning som en behörig myndighet i en medlemsstat skall utföra enligt artikel 5.5 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 och enligt artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 2082/92. 8 § Ett exempel på ett beslut som enligt EG-förordningarna kan komma i fråga för överklagande är den nationella myndighetens beslut att återkalla ett godkännande av ett privat kontrollorgan. Vad beträffar beslut enligt lagen kommer bestämmelsen om överklagande att gälla förelägganden och förbud som en tillsynsmyndighet kan komma att meddela. Överklagande av beslut enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen kan komma att avse avgiftsbeslut. Frågan om överklagande av beslut som kan komma att meddelas av en kommunal nämnd bör regleras av regeringen i en förordning. Enligt Lagrådet bör det av paragrafen framgå att även ärenden som i första instans handläggs av kommunal nämnd kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. På förslag av Lagrådet har i paragrafen gjorts ett tillägg av innebörd att beslut i ett till förvaltningsmyndighet överklagat ärende som rör EG-förordningarna också får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. **FOOTNOTES** 1 EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1 (Celex 392R2081) och EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 9 (Celex 392R2082). 1 Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (EGT nr L 198, 22.07.1991, s. 1, Celex 391R2092). Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelse 1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel1. Tillsyn 2 § Tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta åt någon annan myndighet att utöva viss tillsyn. Vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gäller även den myndighet till vilken tillsyn har överlåtits. 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att utöva sådan tillsyn som avses i 2 § första stycket. 4 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan rätt att få 1. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras, 2. de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Rätten till tillträde gäller dock inte bostäder. 5 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92 och denna lag skall följas. I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut vite. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas. Avgifter 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att avgifter tas ut för tillsynen och i ärenden enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92. Överklagande 8 § En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. **FOOTNOTES** 1 EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1 (Celex 392R2081) och EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 9 (Celex 392R2082). Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-09 Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Rune Lavin. Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 1995 (Jordbruksdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel m.m. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kerstin Nyberg. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: De föreslagna bestämmelserna i 8 § avser en statlig myndighets beslut i ett särskilt fall och innebär att ett sådant beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I lagrådsremissens författningskommentarer sägs att frågan om överklagande av beslut som kan komma att meddelas av en kommunal nämnd bör regleras av regeringen i en förordning. Vid remissens föredragning i Lagrådet upplystes att avsikten var att den instansordning som gäller för överklaganden av kommunala nämnders beslut enligt livsmedelslagen (1971:511) skulle gälla även för sådana nämnders beslut i nu aktuellt avseende. Detta skulle innebära att nämndens beslut kom att överklagas hos länsstyrelse och länsstyrelsens beslut vidare hos kammarrätt. I prop. 1995/96:22 föreslås dock attt 34 § livsmedelslagen skall ändras så att länsstyrelsens beslut överklagas hos länsrätt. Lagrådet anser att möjligheten att hos allmän förvaltningsdomstol överklaga de i lagrådsremissen avsedda besluten bör regleras på ett ställe i lagstiftningen och då lämpligast i 8 § av lagförslaget. Det bör således av sistnämnda paragraf framgå att även ärenden som i första instans handläggs av kommunal nämnd medelst överklagande kan bringas under allmän förvaltningsdomstols prövning. Eftersom länsrätt numera med endast få undantag är första domstolsinstans och det inte finns några särskilda skäl att i detta fall avvika härifrån, anser Lagrådet att länsstyrelsens beslut bör kunna överklagas hos länsrätten. Denna ordning skulle för övrigt komma att överensstämma med den som föreskrivs i 9 § i den närliggan- de lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Lagrådet anser således att 8 § i lagförslaget bör ha följande lydelse: „En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut i ett till myndigheten överklagat ärende som rör rådets förordning (EEG) nr 2081/92 eller rådets förordning (EEG) nr 2082/92. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.„ Jordbruksdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Winberg Regeringen beslutar proposition 1995/96:88 Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. Rättsdatablad -------------------------------------------------------------------- Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för ändrar, upphäver eller bakomliggande EG- upprepar ett regler normgivnings- bemyndigande -------------------------------------------------------------------- Lag om skydd för 2 § andra stycket, 392R2081 beteckningar på 3, 6 och 7 §§ 392R2082 jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.