Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:34 Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Tunisien Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 oktober 1995 Ingvar Carlsson Mats Hellström (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett Europa-Medelhavsavtal om upprättande av en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan och Republiken Tunisien, å den andra. Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a. politisk dialog, frihandel samt ekonomiskt och socialt samarbete. Avtalet skall inom ramen för EG:s nya medelhavspolitik bidra till stabilitet och en positiv ekonomisk och social utveckling i regionen. Genom avtalet inrättas vissa organ som skall övervaka avtalets tillämpning. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Ärendet och dess beredning................................ 3 3 Bakgrund................................................... 3 3.1 Den ekonomiska utvecklingen i Tunisien.............. 3 3.2 Sveriges och EG:s handelsförbindelser med Tunisien.. 4 3.2.1 Den svensk-tunisiska handeln före Sveriges EU-inträde 4 3.2.2 Handeln mellan EG och Tunisien................ 4 3.3 Förhandlingarnas bakgrund........................... 5 4 Innehållet i avtalet....................................... 6 5 Kompetensfrågor............................................ 13 6 Godkännande av avtalet..................................... 14 Bilaga Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan och Republiken Tunisien, å den andra..................15 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995 ...........................................................260 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en association1 mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan och Republiken Tunisien, å andra sidan. 2 Ärendet och dess beredning I enlighet med rådets beslut av den 20 december 1993 inledde kommissionen förhandlingar om ett nytt avtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Tunisien å andra sidan. Förhandlingarna fördes av kommissionen i samråd med medlemsstaterna. Sverige har bidragit aktivt i arbetet från det att landet blev medlem den 1 januari 1995. Synpunkter har löpande inhämtats från de närmast berörda myndigheterna, nämligen Kommerskollegium och Statens jordbruksverk. Förhandlingarna avslutades under våren 1995 och avtalet undertecknades den 17 juli 1995. Innan avtalet kan träda i kraft skall det godkännas av de avtalsslutande parterna. Avtalet i svensk text fogas som bilaga till propositionen. 3 Bakgrund 3.1 Den ekonomiska utvecklingen i Tunisien Under senare delen av 1980-talet lyckades Tunisien delvis förändra sin ekonomiska struktur genom att bygga ut tillverkningsindustrin. Behovet av att förändra sammanhängde med sjunkande oljeexportinkomster främst till följd av lägre oljepriser. Ökad export av industrivaror kom inte bara att kompensera minskade råvaruexportinkomster utan även att ge upphov till en BNP-ökning per capita i reala termer. Tunisiens BNP per capita beräknas uppgå till 1 840 dollar. Den genomsnittliga årliga tillväxten inom exportindustrin låg på 9,1 % under åren 1987 - 1990, men har därefter sjunkit till 3,7 % under 1990-talets början. Nedgången berodde till stor del på konjunktursvackan i Europa och då särskilt inom EG, som är den dominerande marknaden för avsättning av tunisiska produkter. Lokal högkonjunktur och därmed ökad inhemsk efterfrågan har tidvis begränsat exporten. Under år 1993 kunde en viss återhämtning noteras. Tunisien, som blev GATT-anslutet år 1990, är medlem i världshandelsorganisationen (WTO). Inför GATT-anslutningen inledde den tunisiska regeringen en liberaliseringspolitik bl.a. på det handelspolitiska området. Kvantitativa restriktioner har reducerats kraftigt och täckte år 1994 ca 20 % av den inhemska produktionen, varav merparten gäller tekoprodukter. Tull- och avgiftsskyddet ligger trots liberaliseringar fortfarande på en hög nivå. Tullreduktionerna har i första hand inriktats på råvaror, halvfabrikat och kapitalvaror, medan tullskyddet på konsumtionsvaruområdet alltjämt ligger högt, med tullnivåer upp till 73 %. I Världsbankens analyser liksom i EG:s egna analyser påpekas att det nu undertecknade avtalet med en stegvis tullavveckling på industrivaruområdet på den tunisiska sidan på kort sikt kommer att innebära stora påfrestningar för den tunisiska industrin. Under förutsättning att avtalet leder till produktivitetsökningar och omfattande utlandsinvesteringar kommer emellertid effekterna av avtalet att bli gynnsamma på sikt. I sammanhanget kan nämnas att tunisiska industrivaror har kunnat exporteras tullfritt till EG sedan slutet av 1970-talet inom ramen för EG:s samarbetsavtal med Tunisien. Den existerande importregimen för jordbruksprodukter överförs i stora drag till det nya avtalet, dock med det förbehållet att gränsskyddet omvandlas till tullar och reduceras i enlighet med uppgörelsen i Uruguay-rundan. 3.2 Sveriges och EG:s handelsförbindelser med Tunisien 3.2.1 Den svensk-tunisiska handeln före Sveriges EU-inträde Sveriges handel med Tunisien har genomgående präglats av relativt stora exportöverskott. Under de två senaste åren, 1993 och 1994, uppgick de svenska exportvärdena till 538 respektive 486 miljoner kronor, medan importen uppgick till 72 respektive 89 miljoner kronor. Under de tre senaste åren har exporten av lastbilar samt delar och tillbehör till lastbilarna svarat för omkring 30 procent av utförselvärdet. Under vissa år, främst 1991 och 1993, har exportvärdena för telekommunikationsutrustning varit relativt stora. Andra viktiga exportprodukter är maskiner för anläggningsarbeten, kemiska produkter samt garn och vävnader. Dessutom hade Sverige under år 1994 en relativt omfattande export av sågade trävaror, pappersmassa och spannmål. Sveriges import från Tunisien har särskilt dominerats av kläder, och dessutom har elektriska transformatorer och omformare samt brytare, kopplare och skydd för elektriska kretsar importerats. 3.2.2 Handeln mellan EG och Tunisien Under år 1993 uppgick EG:s export till Tunisien till 3 609 miljoner ecu och importen därifrån till 2 488 miljoner ecu, vilket ger ett exportöver-skott på 1 121 miljoner ecu. Detta överskott förväntas öka då det nu aktuella avtalet mellan gemenskaperna, deras medlemsstater och Tunisien träder i kraft, till följd av tullavvecklingen på den tunisiska sidan inom industrivaruområdet. Under år 1993 utgjordes EG:s export till Tunisien till 38 % av maskiner och apparater, 27 % av textilvaror samt 4,4 % av jordbruksvaror. Den tunisiska exporten till EG utgjordes till 56,7 % av textilvaror, 13,6 % av maskiner och apparater samt 10 % av jordbruksprodukter. 3.3 Förhandlingarnas bakgrund Medlemskapet i EU innebär en för Sverige ny situation vad gäller förhållandet till arabländerna i medelhavsregionen. Tidigare hade relationerna dominerats av bilaterala kontakter i framför allt frågor rörande handelsfrämjande. Deltagandet i utformningen av gemenskapens medelhavspolitik har därmed inneburit en rad nya frågeställningar för svenskt vidkommande. Gemenskapens medelhavspolitik kan sägas ha vuxit fram i tre etapper. År 1969 ingick gemenskapen bilaterala associationsavtal med Marocko och Tunisien. Dessa var begränsade och förhandlingar om utvidgning skulle, enligt avtalen, inledas inom tre år. Detta realiserades dock aldrig. Kommissionen lade fram ett förslag till medelhavspolitik i september 1972 och förslaget godkändes i oktober samma år. Som en följd därav slöts avtal med Marocko, Algeriet och Tunisien år 1976 (Maghreb-avtalen) och med Egypten, Libanon, Jordanien och Syrien år 1977 (Mashrek-avtalen).Avtalen innebar i korthet att gemenskapen öppnade sina gränser för industriprodukter från länderna i Maghreb och Mashrek, dock med vissa restriktioner på teko-området. Gemenskapens produkter fick däremot exporteras på mest gynnad nation-basis. Restriktioner fanns på bl.a. teko-området. Jordbruksprodukter behandlades separat på grund av den gemensamma jord- brukspolitiken. Vissa tullar sänktes, men samtidigt behölls de referenspriser som stadgade det minimipris en importerad vara fick, vilket minskade betydelsen av tullsänkningarna. De höga referenspriserna i kombination med referensprissystemets utformning utgör en förklaring till att tilldelade kvoter för en rad olika produkter inte utnyttjas fullt ut. I samband med Portugals och Spaniens inträde i dåvarande EG tillkom särskilda tilläggsprotokoll, vilka fick till följd att vissa Maghreb-länders export av jordbruksprodukter kom att ytterligare begränsas. Till de förut nämnda avtalen var särskilda protokoll knutna i vilka ekonomiskt och tekniskt samarbete behandlades. Protokollen har förnyats vart femte år. Resurserna för det ekonomiska samarbetet har utgjorts av bistånd från EG samt förmånliga krediter från Europeiska investeringsbanken (EIB). År 1990 togs ett nytt steg i utvecklingen av relationerna mellan gemenskapen och länderna i regionen. De åtgärder som då vidtogs bestod i en ökning av finansiella resurser till området (4,4 miljarder ecu under perioden 1991-1996) samt en viss liberalisering av EG:s jordbruksimport. Systemet med referenspriser och -kvantiteter bevarades intakt, men en del tullar fasades ut och för andra produkter fastställdes årliga ökningstal för införselvolymerna. I oktober 1994 presenterade kommissionen ett utkast till en ny fördjupad medelhavsstrategi. Medelhavsstrategins mål är högt ställda: medelhavsområdet skall bli en region där samarbetet mellan gemenskapen och de icke-europeiska medelhavsländerna (IEM) garanterar fred, säkerhet samt politisk och social stabilitet. Den fördjupade medelhavspolitiken, som sägs syfta till ett partnerskap mellan EG och IEM, består av tre komponenter: politisk dialog, ekonomiskt samarbete och frihandel samt socialt samarbete. I korthet kan sägas att den fördjupade politiska dialogen mellan gemenskapen och IEM skall grundas på respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Frihandelsområdet baseras på associationsavtal som sluts mellan gemenskapen och IEM och i en senare etapp mellan IEM inbördes. I och med det nu aktuella avtalet läggs grunden för det tänkta frihandelsområdet. Frihandeln kombineras med samarbete inom en rad områden, såväl på det ekonomiska som det sociala planet. Det finansiella biståndet från EG till IEM kommer att öka. Biståndet är tänkt bl.a. för att stödja de makroekonomiska reformprogram som en del IEM följer, för att motverka de påfrestningar som en fullt utbyggd frihandel på industrivaruområdet kommer att medföra samt för samarbete inom de områden som nämns i programmet. Samarbetet på det sociala och humanitära planet kommer att röra områden som utbildning och hälsovård, migration, kultur, bekämp- ning av narkotikasmuggling och terrorism m.m. Sammantaget skall partnerskapet bidra till en mer balanserad relation mellan EG och EG:s partners och till ökad integration mellan dessa. Avtalet mellan gemenskaperna, deras medlemsstater och Tunisien innebär en kvalitativ fördjupning av de bilaterala förbindelserna. Avtalet innebär ett tydligt tunisiskt ställningstagande för en fördjupad relation till gemenskapen. Det ses av tunisierna som den naturliga fortsättningen på den ekonomiska omstruktureringsprocess som landet påbörjat. Världshandelsorganisationen kommer att underrättas om beslutet att ingå frihandelsavtal med Tunisien, varefter organisationen kommer att granska avtalet utifrån gällande bestämmelser i Allmänna tull- och handelsavtalet GATT. Bildandet av ett frihandelsområde kräver enligt GATT:s artikel XXIV bl.a. att tullar och andra handelshinder skall avskaffas på i stort sett all handel mellan de deltagande områdena med varor som härrör från dessa områden samt att handelshinder inte får skärpas gentemot icke-medlemmar. 4 Innehållet i avtalet Genom Europa-Medelhavsavtalet upprättas en association mellan Tunisien och Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater. Avtalet omfattar 96 artiklar indelade i åtta avdelningar med följande rubriker: politisk dialog (I), fri rörlighet för varor (II), etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster (III), betalningar, kapital, konkurrensbestämmelser och andra ekonomiska bestämmelser (IV), ekonomiskt samarbete (V), socialt och kulturellt samarbete (VI), ekonomiskt samarbete (VII), samt institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser (VIII). Protokoll 1 - 5 i bilagorna 1 - 7 samt förklaringar utgör en integrerad del av avtalet. Ingressen I avtalets ingress hänvisas bl.a. till de traditionella förbindelserna och de gemensamma värderingarna mellan parterna. Vidare erinras om avtalets betydelse för varaktig stabilitet och säkerhet i Europa-Medelhavsområdet. Hänvisning sker till de senaste årens politiska och ekonomiska framsteg i Tunisien, och till landets målsättning att fullständigt integrera sin ekonomi i världsekonomin och att delta i de demokratiska staternas gemenskap. Hänvisning sker även till gemenskapens vilja att stödja genomförandet av reformer i Tunisien och att hjälpa landet vid den därmed förknippade ekonomiska och sociala anpassningen. Syftet Artiklarna 1 och 2 Enligt avtalet skall en association uppprättas mellan gemenskaperna och Republiken Tunisien. Syftet är att skapa en lämplig struktur för politisk dialog, fastställa villkor för en gradvis liberalisering av varu- tjänste- och kapitalutbytet, utvidga handelsutbytet, samt främja maghrebinsk integration och samarbete inom det ekonomiska, sociala, kulturella och finansiella området. Förbindelserna mellan parterna och bestämmelserna i avtalet grundas på respekten för de demokratiska principerna och mänskliga rättigheterna. Politisk dialog Artiklarna 3 - 5 Genom avtalet skall en politisk dialog, ämnad att gälla alla frågor av gemensamt intresse, etableras mellan parterna. Dialogen skall göra det möjligt att upprätta varaktiga och solidariska förbindelser mellan parterna och har en särskild betoning på frågor rörande fred, säkerhet och regional utveckling. Dialogen skall äga rum regelbundet. I artikel 5 nämns följande fora för den politiska dialogen: ett associationsråd för möten på ministernivå, möten på senior tjänstemannanivå, fullständigt utnyttjande av alla diplomatiska kanaler samt slutligen alla andra medel som kan ge ett värdefullt bidrag till att intensifiera och effektivisera dialogen. Fri rörlighet för varor Artiklarna 6 - 14 Enligt artikel 6 skall parterna under en övergångsperiod om 12 år gradvis upprätta ett frihandelsområde i överensstämmelse med bestämmelserna i Allmänna tull- och handelsavtalet från år 1994 och andra multilaterala avtal om varuhandel som finns fogade till avtalet om inrättandet av WTO. Vad beträffar längden på övergångsperioden för införande av frihandel skulle det med hänsyn till bestämmelserna inom GATT ha varit att föredra om denna hade angetts till tio år. Svenska förslag med den innebörden vann emellertid inte önskat gehör. Enligt artikel 8 anges att någon ny importtull eller avgift med motsvarande verkan inte får införas i handeln mellan parterna. Enligtartikel 9 skall tunisiska industrivaror få exporteras till EG utan tullar eller avgifter samt utan kvantitativa restriktioner eller motsvarande åtgärder. Härvid skiljer sig det nya avtalet inte från det gamla. I en gemensam förklaring om textilier stadgas att den ordning som skall gälla för textilprodukter blir föremål för ett särskilt protokoll som skall slutas före den 31 december 1995 och innehålla bestämmelserna i den ordning som gäller år 1995. I artikel 10 - 12 anges att parterna i sin handel tillåts ha en jordbrukskomponent i de gällande tullarna vid import av vissa produkter angivna i bilagorna 1 respektive 2. EG-produkter skall successivt ges tull- och avgiftsfrihet vid import till Tunisien. Tullar och avgifter skall avvecklas under fem eller tolv år för produkter angivna i bilagorna 3 - 5 och enligt tidsplan angiven i artikel 11. Den ordning för tullavveckling som gäller för vissa produkter angivna i bilaga 6 skall undersökas av associationsrådet fyra år efter avtalets ikraftträdande. I artikel 13 sägs att bestämmelserna om avskaffande av importtullar skall gälla även för tullar av fiskal karaktär. I artikel 14 framkommer att Tunisien ges möjligheten att ge temporärt tullskydd för nyetablerade industrier eller vissa industrier som genomgår omstrukturering eller står inför allvarliga svårigheter, särskilt då sådana svårigheter medför allvarliga sociala problem. Därvid skall gälla att dessa åtgärder inte får överstiga 25 % av värdet och alltjämt skall innefatta vissa preferenser för EG-produkter. Det totala värdet av import av sådana åtgärder får sammantaget inte överskrida 15 % av det sammanlagda införselvärdet av bearbetade varor från EG. Åtgärderna får inte löpa under en period överstigande fem år, utom i de fall en längre period har bemyndigats av associationskommittén, och under alla omständigheter skall de upphöra då övergångsperioden på tolv år löpt ut. Dessutom får åtgärder inte införas för produkter som i mer än tre års tid varit tull- och avgiftsbefriade. Förfarandet skall samrådas inom associationskommittén. Jordbruks- och fiskeriprodukter Artiklarna 15 - 18 Parternas handelsutbyte med jordbruks- och fiskeriprodukter skall gradvis liberaliseras. Bestämmelser om detta finns i protokollen 1 - 3. Dessa produkter skall således inte omfattas av frihandel, utan kommer att liberaliseras i två faser, den första i och med avtalets ikraftträdande. Parterna skall från och med den 1 januari år 2000 undersöka situationen för att fastställa liberaliseringsåtgärder att tillämpas från och med den 1 januari 2001. Vid detta tillfälle kommer Sverige att verka för så vittgående marknadsöppningar som möjligt. Svenska önskemål om att utsträcka frihandeln till att inkludera jordbruks- och fiskeriprodukter mötte i arbetet föga gehör. Gemensamma bestämmelser Artiklarna 19 - 23 I artikel 19 stadgas om förbud mot införandet av nya kvantitativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan, om avveckling av redan existerande sådana begränsningar, samt om förbud mot exporttullar eller motsvarande avgifter. Avtalet fastslår i artikel 20 att regeländringar får göras i det fall ändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken skulle göra detta nödvändigt (artikel 20). Produkter med ursprung i Tunisien skall inte kunna medges en gynnsammare behandling än den som tillämpas mellan medlemsländerna (artikel 21). Parterna förbinder sig att inte vidta någon åtgärd av intern fiskal natur som innebär att varor med ursprung i en avtalsslutande parts territorium diskrimineras vid import till den parten (artikel 22). Avtalet hindrar inte parterna från att upprätta tullunioner eller frihandelsområden. Samråd skall dock ske i associationskommittén, vilket även gäller om tredje land skulle ansluta sig till gemenskapen (artikel 23). Undantag och skyddsåtgärder Artiklarna 24 - 28 Artikel 24 innehåller en antidumpningklausul som stadgar att åtgärder får vidtas i enlighet med överenskommelsen om tillämpning av artikel VI i GATT samt dithörande inhemsk lagstiftning. Artikel 25 utgör en skyddsklausul, utsträckt till att gälla även regionala och sektoriella störningar. Undantag från förbudet mot exportbegränsande åtgärder återfinns i artikel 26. Villkor och förfaranderegler för åtgärder enligt artiklarna 24 - 26 återfinns i artikel 27. Avtalet hindrar inte heller parterna från att tillämpa förbud eller restriktioner som motiveras av moraliska, säkerhets- och/eller hälsoskäl etc. (artikel 28). Ursprungsregler Artiklarna 29 och 30 Regler för ursprungsbestämning samt metoderna för administrativt samarbete på ursprungsområdet ges i protokoll 4. Som villkor för tullförmånerna gäller att varorna skall ha ursprung i en av de avtalsslutande parternas territorium. Förutom bilateral kumulation skall kumulation även kunna ske med material med ursprung i Algeriet och Marocko under förutsättning att samma ursprungsregler tillämpas i handeln mellan gemenskapen och Algeriet respektive Marocko som i handeln mellan Tunisien och Algeriet respektive Marocko. I protokoll 4 artikel 43 stadgas att de avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att sluta sådana överenskommelser med Algeriet och Marocko som gör att protokollet kan tillämpas. Om Tunisien sluter frihandelsavtal med andra medelhavsländer, kommer EG att räkna med ursprungskumulation i sin handel även med dessa. Detta framgår av en EG-förklaring om artikel 29. Etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster Artiklarna 31 och 32 Enligt dessa artiklar skall fri etableringsrätt och liberalisering av tjänstehandeln förverkligas senast fem år efter avtalets ikraftträdande. Associationsrådet skall utfärda nödvändiga rekommendationer för att målet skall kunna uppnås, och därvid ta hänsyn till erfarenheterna från ömsesidigt beviljande av behandling som mest gynnad nation och respektive skyldigheter för parterna enligt allmänna tjänstehandelsavtalet GATS, särskilt dess artikel V. Parterna skall i en första fas bekräfta sina respektive skyldigheter med stöd av GATS och särskilt det ömsesidiga beviljandet av behandling som mest gynnad nation för relevanta tjänstesektorer. Löpande betalningar och kapitalrörelser Artiklarna 33 - 35 En förutsättning för att frihandelsavtalet skall vara meningsfullt är att betalningar som avser varuutbytet kan ske utan hinder. I avtalet sägs att alla löpande betalningar för löpande transaktioner sker fritt i konvertibel valuta. Fri rörlighet skall garanteras för transaktioner på betalningsbalansens kapitalräkning i samband med direkta investeringar i bolag i Tunisien, avveckling eller repatriering av dessa investeringar och eventuell vinst därav. Målet är att fullständigt liberalisera kapitalets rörlighet. Vid betalningsbalansproblem hänvisas till de regler som åberopas i GATT och Internationella valutafonden (artikel 35). Konkurrensbestämmelser och andra ekonomiska bestämmelser Artiklarna 36 - 41 I avtalet förbinder sig parterna att säkerställa konkurrens på lika villkor. Konkurrensbegränsande avtalsarrangemang mellan företag, missbruk av dominerande ställning och konkurrenssnedvridande offentligt stöd förklaras oförenliga med avtalet i den mån dessa företeelser påverkar handeln mellan parterna. Sådana förfaranden skall utvärderas på grundval av bestämda artiklar i EG-fördraget (Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) respektive Parisfördraget (Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålunionen). Undantag tillåts för offentligt stöd till vissa produkter inom stålområdet. Dessutom finns regler för statsstöd och offentliga företag avsedda att förhindra diskriminering och störningar i handelsutbytet mellan parterna. I artikel 39 återfinns bestämmelser om skydd för immateriella, industriella och kommersiella rättigheter. Skyddet skall vara adekvat och effektivt, och i överensstämmelse med högsta internationella immaterielrättsliga standarder. I artikel 40 stadgas att Tunisiens användning av gemenskapens tekniska regler och europeiska kvalitetsnormer för industri- och livsmedelsprodukter samt certifieringsförfarande skall främjas. I artikel 41 anges som målsättning att offentlig upphandling skall liberaliseras ömsesidigt och gradvis. Ekonomiskt samarbete Artiklarna 42 - 62 Utformningen av avsnittet om ekonomiskt samarbete har karaktären av uppräkning av olika samarbetsmöjligheter inom delsektorer och är således föga detaljerat. Målsättningen är att parterna skall stärka sitt ekonomiska samarbete i en anda av partnerskap i syfte att stödja Tunisiens åtgärder för dess hållbara ekonomiska och sociala utveckling och underlätta genomförandet av den pågående liberaliseringsprocessen av den tunisiska ekonomin. Vikten av att främja tillväxt och sysselsättning, regional integration och miljöskydd understryks. Samarbetet skall genomföras bl.a. genom regelbunden dialog, informations- och kommunikationsutbyte, gemensamma åtgärder, utbildning samt tekniskt, administrativt och juridiskt bistånd. Samarbetsområden som uppräknas är regionalt samarbete, utbildning, vetenskapligt, tekniskt och teknologiskt samarbete, miljö, industriellt samarbete, främjande och skydd av investeringar, samarbete om standardisering och bedömning av överensstämmelse, tillnärmning av lagstiftning, finansiella tjänster, jordbruk och fiske, transport, telekommunikation och informationsteknik, energi, turism, tullfrågor, statistik, tvättning av pengar och narkotikabekämpning. Avtalets protokoll 5 behandlar ömsesidigt bistånd mellan administrativa myndigheter i tullfrågor. Socialt och kulturellt samarbete Artiklarna 64 - 74 Regler för utvandrad arbetskraft återfinns i artiklarna 64 och 65. Bland annat stadgas att arbetare med tunisiskt medborgarskap inte skall diskrimineras på grund av nationalitet i fråga om arbetsvillkor, lön och uppsägningsvillkor. Familjemedlemmar skall inte diskrimineras i fråga om social trygghet, det vill säga sociala förmåner i fråga om sjukdom och graviditet, invaliditet, ålderdom, till efterlevande, vid olycksfall i arbetet, yrkessjukdom, dödsfall, arbetslöshet samt familjebidrag. Familjebidrag skall utgå för tunisiska familjemedlemmar bosatta i gemenskapen, och pensioner samt olika former av livräntor fritt kunna överföras till Tunisien. Tunisien skall ge samma behandling till arbetare som är medborgare i en medlemsstat och som är sysselsatta på Tunisiens territorium. I artiklarna 69 - 70 återfinns regler för den dialog som enligt avtalet skall upprättas mellan parterna inom det sociala området. Dialogen skall därvid särskilt avse problem gällande levnads- och arbetsfrågor för utvandrad arbetskraft, migration, illegal invandring och program för främjandet av interkulturell förståelse och icke-diskriminering. I artikel 71 nämns prioriterade områden för att konsolidera parternas samarbete inom det sociala området. Dessa områden är minskning av migrationstrycket, återbördande av illegala invandrare, stärkande av kvinnans roll, utveckling och stärkande av familjeplaneringsprogram, förbättring av sociala trygghets- och hälsoskyddssystem och levnadsvillkor i mindre gynnade områden samt utbytes- och fritidsprogram för ungdomar. Enligtartikel 74 skall ömsesidigt förbättrad förståelse av parternas kulturer främjas. Särskild uppmärksamhet skall därvid i programmen ägnas ungdomen. Samarbetsprogram i kulturfrågor i gemenskapen eller i ett eller flera medlemsländer skall kunna utvidgas till Tunisien. Ekonomiskt samarbete Artiklarna 75 - 77 I denna del behandlas frågan om ekonomiskt samarbete utöver de samarbetsområden som nämns i avdelningarna V och VI. Samarbetet syftar till att stödja Tunisien på det makroekonomiska planet, inte minst för att underlätta den pågående omstruktureringen av den tunisiska ekonomin samt införandet av frihandel. Samarbetet skall regleras genom ett särskilt avtal, och finansieringen ske med de instrument som är mest lämpade från avtalets ikraftträdande. Tunisiens strukturpolitik skall stödjas inom ramen för befintliga program för stöd till strukturanpassning i Medelhavsländerna och i samarbete med tunisiska myndigheter, andra biståndsgivare, särskilt internationella finansinstitut. Institutionella och allmänna bestämmelser Artiklarna 78 - 92 I artiklarna 78 - 86 stadgas om inrättandet av associationsrådet, som sammanträder på ministernivå, och associationskommittén, som sammanträder på tjänstemannanivå. Dessutom beskrivs rådets och kommitténs sammansättning, befogenheter etc. Ett motsvarande råd, kallat samarbetsrådet, finns upprättat i det gamla avtalet med Tunisien. Artiklarna 87 - 90 reglerar bl.a. frågor rörande säkerhetsaspekter, försvarsindustri, icke-diskriminering, vissa fiskala frågor och underlåtenhet att fullgöra åtaganden enligt avtalet. I artiklarna 91 och 92 fastslås att protokoll 1 - 5 i bilaga 1 - 7 samt förklaringar utgör en del av avtalet, samt definieras uttrycket parterna. Slutbestämmelser Artiklarna 93 - 96 Avtalet gäller på obestämd tid och träder i kraft första dagen i den andra månaden efter den dag då parterna underrättat varandra om att de nationella kraven för ikraftträdande uppfyllts. Avtalets uppsägningstid är sex månader. Avtalet ersätter samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Tunisien samt avtalet mellan medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och Tunisien undertecknade den 25 april 1976. 5 Kompetensfrågor I avtalet är det Europeiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen (i avtalet kallade gemenskapen) och medlemsstaterna som är avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal. Europa-Medelhavsavtalet är ett associationsavtal. Europeiska gemen-skapen har ett uttryckligt bemyndigande i artikel 238 i EG-fördraget att ingå associationsavtal med tredje land. Bemyndigande att ingå internationella avtal för Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) anses underförstådd i artikel 6 andra stycket i Parisfördraget. EG-domstolen har sålunda i sitt yttrande 1/94 (WTO) den 15 november 1994 konstaterat att gemenskapens bemyndigande med stöd av artikel 113 i EG-fördraget gäller även avtal som innehåller bestämmelser om handel med varor som omfattas av Parisfördraget. I sammanhanget måste avgöras om gemenskapens kompetens är exklusiv, dvs. om medlemsstaternas rätt att ingå internationella avtal inom området har uteslutits, eller om kompetensen är delad med medlemsstaterna. Av artikel 113 i EG-fördraget och EG-domstolens praxis **FOOTNOTES** 1 I denna proposition har valts termen "association"där i avtalet används termen "associering". framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Kompetensen att ingå associationsavtal är också i princip exklusiv. Avtalen reglerar emellertid ofta också förhållanden som ligger inom ramen för medlemsländernas kompetens (t.ex. politisk dialog och brottsbekämpning). Avtalen blir då s.k. blandade avtal som ingås av såväl gemenskapen som medlemsstaterna som parter på den ena sidan. Så är fallet med det nu aktuella avtalet. I de delar Sverige är avtalspart skall avtalet godkännas för Sveriges vidkommande. 6 Godkännande av avtalet -------------------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en| |association mellan Europeiska gemenskaperna och deras | |medlemsstater å ena sidan och Tunisien å den andra godkänns av | |riksdagen. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Medelhavsområdet har sedan Sveriges EU-inträde fått en ökad betydelse för vårt land. Gemenskapens medelhavsstrategi syftar till att ge en ny dimension till relationerna med de icke-europeiska medelhavsländerna och understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Målsättningen är att säkerställa en fredlig utveckling i medelhavsområdet samt att främja stabilitet och en positiv ekonomisk och social utveckling. Inom ramen för denna nya medelhavsstrategi är associationsavtalet med Tunisien det första avtal som sluts med ett icke- europeiskt medelhavsland. Avtalet ger ramar för en politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområden och öppnar vägen för frihandel med industriprodukter och en liberalisering av handeln med jordbruksprodukter. Genom frihandelskomponenten i avtalet kommer ytterligare impulser att ges i den pågående omstruktureringen och moderniseringen av den tunisiska ekonomin. Associationsavtalet med Tunisien utgör ett första steg på vägen mot ett utökat partnerskap mellan EG och länderna kring Medelhavets östra och södra strand, och kommer på ett positivt sätt att fördjupa och utöka de europeisk-tunisiska förbindelserna. Avtalet reglerar också förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens och därmed inom medlemsländernas kompetens. Sålunda innehåller avtalet regler som innebär åtaganden för medlemsländerna och därmed också för Sverige. Detta gäller bl.a. inom områdena politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete samt brottsbekämpning. Eftersom avtalet enligt regeringens bedömning är av större vikt skall det enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen i dessa delar.