Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer ·
1995/96:33 ·
Hämta Doc ·
Ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 33
Regeringens proposition
1995/96:33
Ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige (Helsingforsavtalet)
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Mats Hellström
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse om ändring
av 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse, det s.k. Helsingforsavtalet.
Genom ändringen införs bl.a. principen om lika-behandling för medborgare i de
nordiska länderna i Helsingforsavtalet. Ändringen syftar också till effektivare
arbetsformer inom Nordiska rådet.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3
2 Ärendet och dess beredning................................. 3
3 Bakgrund................................................... 5
3.1 Reformeringen av det nordiska samarbetet............ 5
3.2 Införandet av en nordisk likabehandlingsprincip..... 6
4 Förändringar i Nordiska rådets organisation och arbetssätt 8
5 Ändringarna i Helsingforsavtalet........................... 9
6 Godkännande av överenskommelsen............................ 9
Bilaga
Överenskommelse om ändring av samarbetsöverenskommelsen
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige . . . . . . . . . . . . .11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 oktober 1995.............................................. 14
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner överenskommelsen om ändring av samarbetsöverenskom-melsen mellan
Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
2 Ärendet och dess beredning
Helsingforsavtalet är den grundläggande nordiska samarbetsöverens-kommelsen. I
avtalet anges de övergripande målsättningarna för det nordiska samarbetet samt
formerna för det nordiska samarbetet inom Nordiska rådet och Nordiska
ministerrådet.
Avtalet ingicks ursprungligen år 1962. Det har därefter ändrats sex gånger,
senast år 1993 (prop. 1992/93:247, bet. 1992/93:UU29, rskr. 1992/93:339).
Helsingforsavtalet kompletteras av en rad andra nordiska samarbetsavtal inom
olika områden samt av mer detaljerade bestämmelser i arbetsordningar m.m. för
verksamheten inom Nordiska rådet resp. Nordiska ministerrådet.
Den senaste ändringen av Helsingforsavtalet år 1993 gjordes mot bakgrund av
den översyn av det nordiska samarbetet som initierades av de nordiska
statsministrarna år 1991. Syftet med ändringen var bl.a. att markera vikten av
nordiskt samråd i europeiska och andra internationella frågor, statsministrarnas
ansvar för den övergripande samordningen och Nordiska rådets roll i
budgetarbetet.
De nordiska statsministrarna begärde i juli 1993 en utredning om problem som
kan uppstå för nordiska medborgare när de arbetar, studerar eller på annat sätt
uppehåller sig i ett annat nordiskt land.
I sin rapport i november samma år föreslog utredningsmannen, f.d. statsrådet
Nils G. Åsling, bl.a. att man skulle göra en närmare utredning av möjligheterna
och ändamålsenligheten av en nordisk icke-diskrimineringsprincip. Åsling fick i
december 1993 i uppdrag av Nordiska ministerrådet att med stöd av juridisk
expertis från länderna klarlägga de formella förutsättningarna för en sådan
princip.
I rapporten Lika behandling i Norden (Tema Nord 1995:549) föreslog Åsling i
januari 1995 att en nordisk likabehandlingsregel skulle införas i
Helsingforsavtalet. Rapporten innehöll också en principskiss till en sådan
klausul.
Rapporten har remissbehandlats i de nordiska länderna. I Sverige har yttranden
kommit in från Justitieombudsmannen, Hovrätten för Västra Sverige,
Justitiekanslern, Kammarrätten i Stockholm, Handikappinstitutet,
Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatte-verket,
Statens arbetsgivarverk, Centrala studiestödsnämnden, Statens
skolverk, Verket för högskoleservice, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens
invandrarverk, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänste-männens
Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Handikappförbundens Samarbetsorgan, Sveriges Förenade Studentkårer. Flertalet av
remissinstanserna hade ingen erinran mot förslaget eller ställde sig positiva.
Remissyttrandena finns tillgängliga hos Utrikes-departementet (dnr R 346-1995).
Statsministrarna och Nordiska rådets presidium beslutade i november 1994 att
tillsätta en gemensam arbetsgrupp (reformgruppen) för att analysera det nordiska
samarbetet och lämna förslag till den framtida inriktningen av samarbetet.
Reformgruppens rapport överlämnades till statsministrarna och Nordiska rådets
presidium den 27 februari 1995.
Förslaget behandlades på Nordiska rådets session i mars 1995. Då godkände
rådet målen och prioriteringarna i rapporten och rekommenderade Nordiska
ministerrådet och de nordiska ländernas regeringar att i samråd med Nordiska
rådet utarbeta förslag till ändringar i Helsingforsavtalet. Nordiska rådet
beslutade också att fortsätta uppföljningen av rapportens förslag beträffande
Nordiska rådets interna organisation.
Reformarbetet har efter Nordiska rådets session följts upp inom Nordiska
ministerrådet och Nordiska rådet. Nordiska ministerrådet lämnade i september
1995 bl.a. ett ministerrådsförslag till Nordiska rådet om ändringar i
Helsingforsavtalet. I ministerrådets förslag till ändringar av
Helsingforsavtalet ingick som en central punkt ett förslag om en nordisk
likabehandlingsregel, vilken i stort överensstämde med det förslag som hade
lagts fram i rapporten Lika behandling i Norden i januari.
Regeringen beslutade den 28 september 1995 att Sverige skulle underteckna en
överenskommelse om ändring av Helsingforsavtalet.
Nordiska rådet behandlade ministerrådsförslaget under sin extrasession den 29
september 1995. Därvid antog rådet en rekommendation (rek. 23/1995) till
regeringarna i de nordiska länderna att göra vederbörliga ändringar i
Helsingforsavtalet.
Efter Nordiska rådets behandling fastställde Nordiska ministerrådet
(samarbetsministrarna) samma dag ändringarnas lydelse i enlighet med Nordiska
rådets rekommendation. Därefter undertecknade samarbets-ministrarna
överenskommelsen om ändring av Helsingforsavtalet.
Överenskommelsen har upprättats på de fem nordiska språken och texterna har
lika giltighet. Den svenska texten till överenskommelsen fogas som bilaga till
propositionen.
Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag då samtliga
avtalsslutande parter godkänt den. Avsikten är att överenskommelsen skall träda
i kraft den 1 januari 1996.
3 Bakgrund
3.1 Reformeringen av det nordiska samarbetet
Utvecklingen i Europa, särskilt den europeiska integrationsprocessen, var en
utgångspunkt för den reformering av det nordiska samarbetet som sedan år 1991
bedrivits på initiativ av statsministrarna. Syftet med reformarbetet har varit
att finna former för ett stärkt och vitaliserat nordiskt samarbete inom en
europeisk ram.
Det politiska samarbetet har stärkts och utvecklats i europeiska och regionala
samarbetsfrågor, bl.a. genom tätare möten på statsminister- och
utrikesministernivå. Verksamheten inom Nordiska ministerrådet har koncentrerats.
Särskild tonvikt har lagts på satsningar på kultur- och utbildningssamarbetet.
Samarbetet med närområdet har utvidgats och miljöfrågorna har getts hög
prioritet.
Genom att Finland och Sverige har blivit medlemmar i EU är nu tre nordiska
länder medlemmar i unionen. Island och Norge har ett nära samarbete med unionen
genom EES-avtalet.
För att analysera det nordiska samarbetet i denna nya situation beslutade
statsministrarna och Nordiska rådets presidium i november 1994 att tillsätta en
gemensam arbetsgrupp. I gruppen ingick de nordiska samarbetsministrarna och
parlamentariker från Nordiska rådet. Denna s.k. reformgrupp presenterade i
februari 1995 i sin rapport Nordiskt samarbete i en ny tid förslag till
inriktning av det framtida samarbetet.
Reformgruppens mening är att nordiskt samarbete även i framtiden kommer att
fylla en viktig funktion. Det officiella nordiska samarbetet mellan regeringar
och parlament bör föras vidare och fördjupas.
Enligt reformgruppen behöver dock samarbetet förnyas, moderniseras och
rationaliseras och innehållet koncentreras. Arbetsformerna måste vitaliseras och
anpassas till den nya situation som råder efter folkomröstningarna om medlemskap
i EU i Finland, Norge och Sverige. Utvecklingen har visat att det nordiska
samarbetet inte är ett alternativ utan en del av ett bredare europeiskt
samarbete. Det är därför av betydelse att sambanden mellan den nationella, den
nordiska och den europeiska nivån stärks, för att säkerställa att varje sakfråga
hanteras i rätt sammanhang och för att undvika dubbelarbete.
Enligt rapporten skall samarbetet koncentreras till följande tre huvudområden:
- samarbete inom Norden
- Norden och Europa/EU/EES
- Norden och dess närområden.
Samarbetet inom Norden avser samhällsuppgifter som utvecklar den nordiska
värdegemenskapen och där samnordiska lösningar ger fördelar för medborgarna
framför nationella eller vidare internationella lösningar.
Norden och Europa/EU/EES avser samverkan i frågor där de nordiska länderna har
en värdegemenskap och sammanfallande intressen. Det nordiska samarbetet skall
utgöra en plattform för initiativ i frågor där
länderna vill påverka den europeiska dagordningen. Det nordiska samarbetet skall
också kunna medverka till att göra uppföljningen av direktiv och andra EU/EES-
regler enhetlig.
Norden och dess närområden avser utvecklingen i Östersjöregionen och Arktis.
Frågorna är av stor politisk vikt för de nordiska länderna. Ett utbyggt
samarbete med de baltiska staterna och nordvästra Ryssland är ett viktigt bidrag
till stabilitet och demokrati i regionen.
Det framhölls i rapporten att satsningen på kultur- och undervisnings-
samarbetet bör fortsätta. Samtidigt bör en politisk värdering genomföras av
institutioner inom Nordiska ministerrådets område och en granskning göras av
projektverksamheten.
En generell regel för lika behandling av medborgare i de nordiska länderna bör
vara vägledande för det framtida samarbetet.
I avseende på Nordiska rådets organisation och arbetsformer lämnade också
reformgruppen en rad förslag. Man menade att partigruppernas roll bör stärkas,
att ledningsfunktionen bör tydliggöras och att utskotts-organisationen bör göras
om. Även Nordiska rådets mötesformer bör förändras så att man håller en årlig
session och vid behov temamöten eller specialsessioner.
Reformgruppens rapport överlämnades till statsministrarna och Nordiska rådets
presidium vid deras gemensamma möte den 27 februari 1995. Statsministrarna
konstaterade att rapporten utgjorde ett gott underlag för anpassning av
samarbetets former och prioriteringar inför framtiden.
3.2 Införandet av en nordisk likabehandlingsprincip
Som förut har sagts lades fram ett förslag till en nordisk likabehandlingsregel
i Helsingforsavtalet i rapporten Lika behandling i Norden (Tema Nord 1995:549).
I rapporten betonas att förslaget inte gäller en icke-diskrimineringsklausul av
samma juridiska natur som EG-rättens. Den principen ingår i ett överstatligt
rättssystem, som helt skiljer sig från traditionella nordiska samarbetsformer.
Förslaget har visserligen hämtat sin inspiration i EG-rätten men utgått från det
nordiska samarbetets karaktär, där enhällighet i gemensamma beslut är ett
viktigt element. Det var också angeläget att undvika oklarheter och eventuella
konflikter mellan EG-rättens princip och en nordisk princip. En sådan princip
kan inte heller bli nationellt tillämplig utan måste införlivas med den
nationella rättsordningen. För att markera skillnaden valde utredningen
beteckningen likabehandlingsprincip.
Nordiska ministerrådet överlämnade med en positiv signal i februari 1995
rapporten till Nordiska rådet. Vid Nordiska rådets behandling vann förslagen i
rapporten allmänt gillande.
Förslaget har sedan bearbetats ytterligare. Ett förslag som i huvudsak
överensstämde med rapporten ingick i Nordiska ministerrådets förslag i september
1995 till Nordiska rådet om ändringar i Helsingforsavtalet. På några punkter
skedde dock ändringar.
Ministerrådsförslaget innebär att den nya klausulen ersätter den nuvarande
formuleringen i artikel 2 i Helsingforsavtalet, som innehåller en allmän
politisk viljeförklaring att fortsätta verka för största möjliga rättsliga
likställighet mellan nordiska medborgare som vistas i annat nordiskt land än det
egna, och vistelselandets medborgare. Förslaget till ny formulering innebär att
det införs ett mera långtgående, klart folkrättsligt åtagande att likabehandla
medborgare från andra nordiska länder. Det finns därför ingen anledning att
behålla den nu gällande artikel 2.
Förslaget innebär en princip om likabehandling som skall beaktas vid
utformningen av lagar och andra föreskrifter i de nordiska länderna. Principen
riktar sig därför till alla offentliga normgivande organ, dvs. riksdagar,
regeringar och andra myndigheter i Norden.
Ministerrådsförslaget innebär inte något krav på att länderna skall göra en
nationell inventering av befintliga regler för att göra eventuella justeringar.
I stället bör en nödvändig anpassning ske om och när det visar sig att
nationella regler inte leder till likabehandling.
Det är nödvändigt med en möjlighet till avsteg från principen i vissa
situationer. Förslaget innebär att undantag kan göras i de fall krav på
medborgarskap är fastlagda i grundlag, eller följer av ländernas internationella
förpliktelser. Härmed avses bl.a. förpliktelserna inom EU och EES. Undantag kan
också göras när det i övrigt av särskilda skäl är nödvändigt. Någon närmare
precisering av vad som avses med särskilda skäl har inte gjorts. Det råder dock
enighet om att möjligheten till undantag skall utnyttjas restriktivt, men att
det i sista hand är varje land som självt avgör när avsteg måste ske.
Från svenskt håll har under diskussionerna om klausulerna som exempel nämnts
bl.a. medborgarskapskrav för kommunal rösträtt och valbarhet (i den mån det inte
regleras av EG-regler eller nordiska överenskommelser) som inte regleras i
grundlag i Sverige. Andra frågor som nämnts är medborgarskapskrav för innehav av
vissa tjänster med hänsyn till nationell säkerhet, rätten till studiestöd där
oinskränkt likabehandling kan leda till stora finansiella konsekvenser för
länderna, samt i övrigt områden som redan regleras i särskilda nordiska avtal.
För att få till stånd en kontroll av hur länderna uppfyller sina åtaganden om
likabehandling bör någon form av förfarande skapas på nordisk nivå. Ett sådant
förfarande kan emellertid inte gälla överprövning i enskilda ärenden, vilket är
en sak som måste hanteras nationellt. Det bör i stället syfta till att
identifiera områden där befintliga nationella regler inte medför likabehandling
och starta en procedur som leder till en ändring i reglerna.
Det förekommer redan nu i viss utsträckning att det framförs klagomål om
bristande likabehandling till de nordiska samarbetsorganen. Hur en mera
systematisk hantering av sådana frågor kan se ut kräver närmare överväganden,
och behandlas inte i ministerrådsförslaget. Det bör närmast ankomma på Nordiska
rådet och Nordiska ministerrådet att diskutera frågan. Den kan regleras i beslut
av de nordiska samarbetsorganen.
4 Förändringar i Nordiska rådets organisation och arbetssätt
Mot bakgrund av bl.a. reformgruppens förslag avser Nordiska rådet att genomföra
en förändring i sin interna organisation, något som också kommer att påverka
arbetssättet inom rådet.
Syftet är att anpassa organisationen till de förändrade förutsättningarna i
omvärlden och därmed skapa möjlighet för att på ett effektivare sätt kunna
hantera nya politiska frågor. För detta krävs förenklade mötesformer och en mer
ändamålsenlig intern organisation som följer av rådets beslut på grundval av
reformrapporten.
Vid Nordiska rådets session i mars 1995 slogs fast att det är nödvändigt att
organisationen utvecklas, moderniseras och rationaliseras så att den blir mer
effektiv och resultatorienterad med en starkare koppling till de nationella
parlamenten. Samarbetsformerna bör förenklas för att åstadkomma en koncentration
till politiskt viktiga frågor. Dubbelarbete bör undvikas. Nordiska rådets
sessioner skall inriktas på mer breda, genuint politiska frågor, bl.a. genom
temasessioner.
Innebörden av de organisatoriska förändringar som nu görs är bl.a. att
Nordiska rådets presidium skall vara rådets ledningsorgan bestående av 11-13
medlemmar. Strävan är att få en starkare representation för partigrupperna i
presidiet.
Vidare skall Nordiska rådets nuvarande sex utskott ersättas med tre nya
utskott som svarar mot de tre huvudområdena för det framtida nordiska
samarbetet. Det innebär att det inrättas ett Nordenutskott för den konkreta och
praktiskt inriktade verksamheten bl.a. på kultur- och utbildnings-området, ett
Europautskott med uppgift att i ett tidigt skede av den europeiska
beslutsprocessen identifiera frågor lämpliga för nordiska parlamentariska
initiativ och ett Närområdesutskott för utveckling av kontakterna med
samarbetspartners i närområdet.
En särskild kontrollkommitté inrättas för kontroll av den verksamhet som
finansieras över Nordiska ministerrådets budget.
De ändringar som föreslås i Helsingforsavtalet syftar till att tillgodose de
organisatoriska förändringar som Nordiska rådet önskar genomföra samt till att
lyfta av Helsingforsavtalet en del bestämmelser som i stället kommer att
regleras i Nordiska rådets arbetsordning. Därmed blir innehållet i
Helsingforsavtalet mer övergripande med avseende på Nordiska rådets organisation
och en bättre överensstämmelse nås med regleringen av Nordiska ministerrådets
verksamhet i detta avseende.
Arbetet inom Nordiska rådet med att revidera arbetsordningen pågår f.n. med
sikte på att beslut om en ny arbetsordning skall kunna tas i samband med
sessionen i november 1995. Avsikten är att arbetsordningen skall träda i kraft
samtidigt med ändringarna i Helsingforsavtalet.
5 Ändringarna i Helsingforsavtalet
I inledningen markeras att de nordiska länderna önskar ytterligare förnya och
utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av de nordiska ländernas utvidgade
deltagande i europeiskt samarbete.
Artikel 2 får en helt ny utformning. Den tidigare skrivningen om största
möjliga rättsliga likställighet mellan medborgare i nordiskt land som vistas i
annat nordiskt land än det egna, ersätts med den nya lika-behandlingsregeln.
Artikel 48 ändras som följd av ändringar i artiklarna 52, 53 och 54. I
konsekvens med dessa ändringar utgår i tredje stycket de tidigare referenserna
till dessa artiklar så att endast hänvisningen till artikel 58 andra stycket,
kvarstår.
I artikel 51 andra stycket, införs det nya begreppet „temasession„.
I artikel 52 byts i första stycket „år„ ut mot „kalenderår„ och „första årliga
ordinarie session„ mot „årlig ordinarie session„. I andra stycket ändras
skrivningen om hur presidiet skall vara sammansatt. Närmare bestämmelser om
detta kommer i stället att tas in i Nordiska rådets arbetsordning. Andra stycket
ändras också så att det reflekterar strävan att företrädare för varje partigrupp
skall ingå i presidiet. Det nuvarande tredje styckets bestämmelser om
fyllnadsval till presidiet utgår helt. Avsikten är att i stället ta in en sådan
bestämmelse i Nordiska rådets arbetsordning. Ett nytt sista stycke om rotation
av presidentskapet i rådet tillkommer.
I artikel 53 utgår i första stycket reglerna om antalet medlemmar i utskotten.
Dessa regler förs i stället in i Nordiska rådets arbetsordning.
I artikel 54 anpassas reglerna i första stycket om presidiesekretariatet och
det s.k. sekreterarkollegiet till motsvarande bestämmelser om Nordiska
ministerrådets sekretariat. Reglerna i nuvarande andra stycket om de nationella
delegationerna utgår helt och regleras i stället nationellt.
I artikel 55 utgår det nuvarande andra stycket om beredningen av förslag inom
Nordiska rådet. Detta kommer i stället att regleras i Nordiska rådets
arbetsordning.
6 Godkännande av överenskommelsen
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Riksdagen godkänner överenskommelsen om |
| ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, |
| Island, Norge och Sverige. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Ett nära samarbete mellan de nordiska länderna
är viktigt. Efter folkomröstningarna i Finland, Norge och Sverige om medlemskap
i EU inleddes en ny reformprocess i det nordiska
samarbetet i syfte att anpassa det till de nya förutsättningarna och göra det
mer effektivt och koncentrerat. Sverige är pådrivande i detta arbete. Regeringen
vill bidra till att det kulturella samarbetet stärks, till att nordiska
intressen och värderingar får genomslag i EU och till att samarbetet med Nordens
närområden intensifieras.
Genom ändringar i Helsingforsavtalet under åren har det nordiska samarbetet
fördjupats.
De förslag till ändringar som undertecknades i Köpenhamn den 29 september 1995
är ett led i den pågående reformeringen av det nordiska samarbetet. Förslagen
har lagts fram mot bakgrund av initiativ från de nordiska statsministrarna och
Nordiska rådets presidium och förslag från den s.k. reformgruppen. Förslagen har
därefter behandlats både inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. De är
därför väl förankrade i den nordiska samarbetsorganisationen.
De föreslagna ändringarna är enligt regeringens mening väl motiverade. De bör
bidra till att säkra en likabehandling av nordiska medborgare som vistas i andra
nordiska länder. Ändringarna bör också leda till effektivare arbetsformer inom
Nordiska rådet.
Liksom tidigare ändringar av Helsingforsavtalet bör de nu aktuella ändringarna
godkännas av riksdagen.
ÖVERENSKOMMELSE
om ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge
och Sverige
Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,
som genom överenskommelser den 13 februari 1971, den 11 mars 1974, den 15 juni
1983, den 6 maj 1985, den 21 augusti 1991 och den 18 mars 1993 ändrat
samarbetsöverenskommelsen av den 23 mars 1962 mellan de nordiska länderna, och
som önskar ytterligare förnya och utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av
de nordiska ländernas utvidgade deltagande i europeiskt samarbete,
har kommit överens om följande:
I
Samarbetsöverenskommelsens artiklar 2, 48, 51, 52, 53, 54 och 55 ändras och får
följande ordalydelse:
Artikel 2
Vid utformningen av lagar och andra rättsregler i de nordiska länderna skall
medborgare i de övriga nordiska länderna behandlas lika med landets egna
medborgare. Det gäller inom samarbetsöverenskommelsens tillämpningsområde.
Undantag från första stycket kan dock göras, om krav på medborgarskap är
grundlagsfäst, nödvändigt på grund av andra internationella åtaganden eller det
i övrigt av särskilda skäl bedöms nödvändigt.
Artikel 48
Danmarks rikes delegation består av de av folketinget valda medlemmarna och de
av regeringen utsedda representanterna samt av Färöarnas och Grönlands i andra
stycket nämnda delegationer. Finlands delegation består av de av riksdagen valda
medlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna samt av Ålands i andra
stycket nämnda delegation. För ettvart av de övriga länderna består delegationen
av de av folkrepresentationen valda medlemmarna och de av regeringen utsedda
representanterna.
Färöarnas delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna och de av
landsstyret utsedda representanterna. Grönlands delegation består av de av
landstinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda representanterna.
Ålands delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna och de av
landskapsstyrelsen utsedda representanterna.
Med "delegation" förstås i artikel 58, andra stycket, landets delegation.
Artikel 51
Plenarförsamlingen utgöres av alla medlemmar av rådet.
Plenarförsamlingen håller ordinarie session minst en gång om året. Extra session
eller temasession hålles när presidiet så beslutar eller när minst två
regeringar eller minst tjugofem valda medlemmar begär det.
Rådets befogenheter utövas av plenarförsamlingen, om icke annat är särskilt
föreskrivet.
Plenarförsamlingens förhandlingar är offentliga, om plenarförsamlingen icke
beslutar annat.
Artikel 52
Plenarförsamlingen utser för ett kalenderår vid årlig ordinarie session ett
presidium bestående av en president och det antal andra medlemmar som anges i
arbetsordningen för Nordiska rådet.
Olika politiska meningsriktningar skall vara företrädda i presidiet. Varje land
skall vara representerat i presidiet.
Medlem av presidiet skall vara vald medlem av rådet.
Presidiet handhar rådets löpande angelägenheter och företräder i övrigt rådet i
den utsträckning som framgår av denna överenskommelse och rådets arbetsordning.
Presidentskapet i rådet roterar mellan de nordiska länderna på det sätt som
framgår av arbetsordningen för Nordiska rådet.
Artikel 53
Plenarförsamlingen bestämmer utskottens antal och verksamhetsområden. Utskotten
har till uppgift att förbereda sakernas behandling i rådet.
Artikel 54
Rådet bistås i sin verksamhet av ett presidiesekretariat.
Artikel 55
Regeringarna, Färöarnas landsstyre, Grönlands landsstyre, Ålands
landskapsstyrelse, ministerrådet, rådets presidium och utskotten samt medlem har
rätt att väcka förslag i rådet.
II
Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag då samtliga parter
meddelat det finska utrikesministeriet att överenskommelsen godkänts.
Det finska utrikesministeriet meddelar de övriga parterna om mottagandet av
dessa meddelanden och om tidpunkten för överenskommelsens ikraftträdande.
III
Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos det finska
utrikesministeriet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior därav.
Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden undertecknat
denna överenskommelse.
Som skedde i Köpenhamn den 29 september 1995 i ett exemplar på danska, finska,
isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter äger lika
giltighet.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Hellström
Regeringen beslutar proposition 1995/96:33 Ändring av samarbets-överenskommelsen
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet).