Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer ·
1995/96:117 ·
Hämta Doc ·
Tystnadsplikt inom enskild familjerådgivning
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 117
Regeringens proposition
1995/96:117
Tystnadsplikt inom enskild familjerådgivning
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 december 1995
Ingvar Carlsson
Ingela Thalén
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen (1980:620),
rättegångsbalken och sekretesslagen (1980:100). Ändringarna i socialtjänstlagen
innebär att begreppet familjerådgivning definieras och att samma stränga
tystnadsplikt införs för familjerådgivning i enskild regi som enligt
sekretesslagen gäller för familjerådgivning i kommunal regi. Vidare föreslås att
den skyldighet att göra anmälan till socialtjänsten i vissa fall som föreskrivs
för kommunal familjerådgivning skall utvidgas till att omfatta även enskilt
bedriven sådan. De regler om inskränkning i vittnesplikt som gäller enligt
rättegångsbalken inom den kommunala familjerådgivningen föreslås omfatta även
den som är verksam inom enskild familjerådgivning. Slutligen föreslås en ändring
i sekretesslagen som innebär att samma begränsning i meddelarfriheten som gäller
för kommunala familjerådgivare skall gälla för den som är verksam inom enskild
familjerådgivning.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut........................3
2 Lagtext............................................3
2.1 Förslag till lag om ändring i soocialtjänstlagen (1980:620)3
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.5
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)6
3 Ärendet och dess beredning.........................7
4 Överväganden och förslag...........................7
4.1 Begreppet familjerådgivning och tystnadsplikt inom enskild
familjerådgivning..............................7
4.2 Anmälan till socialnämnd......................12
4.3 Vittnesplikt och frågeförbud..................13
4.4 Begränsad meddelarfrihet......................14
5 Författningskommentar.............................15
5.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)....................................15
5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken16
5.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)16
Bilaga 1 Departementspromemorians huvudsakliga innehåll17
Bilaga 2 Lagförslagen i departementspromemorian......18
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över departe-
mentspromemorians förslag...................21
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................25
Bilaga 5 Lagrådets yttrande..........................29
Utdrag ur proptokoll vid regeringssammanträde den
7 december 1995......................................33
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)1
dels att 12 a och 71 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 b §, av följande
lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 a §2Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sak-
kunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge
(samarbetssamtal).
-------------------------------------------------------
Kommunen skall även sörja Kommunen skall sörja för
för att familjerådgivning att familjerådgivning genom
kan erbjudas dem som begär kommunens försorg eller
det. annars genom lämplig
rådgivare kan erbjudas dem
som begär det.
Med familjerådgivning
avses i denna lag en
verksamhet som bedrivs av
det allmänna eller yrkes-
mässigt av enskild och som
består i samtal med syfte
att bearbeta
samlevnadskonflikter i
parförhållanden och
familjer.
71 §3 Var och en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet
eller annars behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa
eller utveckling bör anmäla detta till socialnämnden.
-------------------------------------------------------
Myndigheter vars Myndigheter vars
verksamhet berör barn och verksamhet berör barn och
ungdom samt andra ungdom samt andra
myndigheter inom hälso- och myndigheter inom hälso- och
sjukvården och sjukvården och
socialtjänsten socialtjänsten
1 Lagen omtryckt 1988:871.
2 Senaste lydelse 1994:10.
3 Senaste lydelse 1994:88.
är skyldiga att genast till är skyldiga att genast till
socialnämnden anmäla om de i socialnämnden anmäla om de i
sin verksamhet får kännedom sin verksamhet får kännedom
om något som kan innebära om något som kan innebära
att socialnämnden behöver att socialnämnden behöver
ingripa till en underårigs ingripa till en underårigs
skydd. Detta gäller även dem skydd. Detta gäller även dem
som är anställda hos sådana som är anställda hos sådana
myndigheter samt läkare, myndigheter samt läkare,
sjuksköterskor och sjuksköterskor och
barnmorskor som inte har barnmorskor som inte har
sådan anställning. sådan anställning. För
familjerådgivning gäller i
stället vad som sägs i
tredje stycket.
För dem som är verksamma De som är verksamma inom
inom kommunal familjerådgivning är
familjerådgivning gäller skyldiga att genast anmäla
anmälningsplikt enligt till socialnämnden om de i
andra stycket endast om de sin verksamhet får kännedom
i sin verksamhet får om att en underårig
kännedom om att en underårig utnyttjas sexuellt eller
misshandlas i hemmet. misshandlas i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesutövare som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för
utredning av en underårigs behov av skydd.
Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 § lagen (1993:335)
om Barnombudsman.
71 b §
-------------------------------------------------------
Den som är eller har
varit verksam inom enskild
familjerådgivning får inte
obehörigen röja en uppgift
som en enskild har lämnat i
förtroende eller som har
inhämtats i samband med
rådgivningen.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
3
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 kap.
5 §1 Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
-------------------------------------------------------
Advokater, läkare, Advokater, läkare,
tandläkare, barnmorskor, tandläkare, barnmorskor,
sjuksköterskor, psykologer, sjuksköterskor, psykologer,
psykoterapeuter, kuratorer psykoterapeuter, familje-
vid familjerådgivnings- rådgivare enligt
byråer, som drivs av socialtjänstlagen
kommuner, landsting, (1980:620) och deras bit-
församlingar eller kyrkliga räden får höras som vittnen
samfälligheter, och deras om något som i denna deras
biträden får höras som yrkesutövning anförtrotts
vittnen om något som i dem eller som de i samband
denna deras yrkesutövning därmed erfarit, endast om
anförtrotts dem eller som det är medgivet i lag eller
de i samband därmed den, till vars förmån tyst-
erfarit, endast om det är nadsplikten gäller,
medgivet i lag eller den, samtycker till det.
till vars förmån tystnads-
plikten gäller, samtycker
till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som
anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.
Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300).
Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i
sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något
som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2
kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som
tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett
visst rättsförhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under
tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
1 Senaste lydelse 1992:340.
4
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
16 kap.
1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 § 1
och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första
stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av
--------------------------------------------------------------------------------
----------
10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)
Föreslagen lydelse
16 kap.
1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 § 1
och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första
stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av
--------------------------------------------------------------------------------
-----------
10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)
11. 71 b § socialtjänstlagen (1980:620)
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1995:490.
5
3 Ärendet och dess beredning
Med anledning av förslagen i prop. 1993/94:4 om familjerådgiving beslutade
riksdagen i december 1993 om skyldighet för kommunerna att erbjuda
familjerådgivning till dem som begär det. Samtidigt beslutade riksdagen att som
sin mening ge regeringen till känna vad socialutskottet anfört om att enhetliga
tystnadspliktsbestämmelser bör gälla för all familjerådgivning oavsett om den
bedrivs av en kommun eller en entreprenör (bet. 1993/94:SoU10, rskr.
1993/94:58).
Inom Socialdepartementet har utarbetats en departementspromemoria med förslag
till lagstiftning om tystnadsplikt inom enskild familjerådgivning.
Departementspromemorian har remissbehandlats.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag som lades
fram i promemorian finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna och
en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 9 november 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt det förslag som Lagrådets
majoritet framfört. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.1 samt i
författningskommentaren till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter på.
4 Överväganden och förslag
4.1 Begreppet familjerådgivning och tystnadsplikt inom
enskild familjerådgivning
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Begreppet familjerådgivning |
|definieras i 12 a § socialtjänstlagen (1980:620). Med|
|familjerådgivning avses verksamhet som bedrivs av det|
|allmänna eller yrkesmässigt av enskild och som består i|
|samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i |
|parförhållanden och familjer. |
| Liksom tidigare är kommunen skyldig att sörja för att|
|familjerådgivning kan erbjudas den som begär det. |
|Familjerådgivning lämnas genom kommunens försorg eller|
|annars genom lämplig rådgivare. |
| En ny bestämmelse, 71 b §, införs i socialtjänstlagen|
|som för enskild familjerådgivning föreskriver |
|motsvarande tystnadsplikt som gäller för |
|familjerådgivning i kommunal regi. |
-------------------------------------------------------
Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till att det
införs en närmare definition av familjerådgivning och att enhetliga regler om
tystnadsplikt skall gälla för kommunal och enskild familjerådgivning som bedrivs
yrkesmässigt. Ett antal remissinstanser anser dock att någon form av
etableringskontroll behövs bl.a. för att en god kvalitet skall kunna
upprätthållas och för att underlätta i bevishänseende exempelvis när fråga om
vittnesplikt uppkommer. Några anser att det bör vara mer utpräglade
kvalitetskriterier i 12 a §.
Kammarrätten i Göteborg avstyrker att promemorian läggs till grund för
lagstiftning. Kammarrätten menar att endast verksamhet som i någon mening är
föremål för offentligrättslig kontroll bör omfattas av sekretesskydd. Annars
finns enligt kammarrätten en påtaglig risk för att det kan uppstå tillämp-
ningssvårigheter för domstolar och andra myndigheter.
Länsrätten i Malmöhus län menar att formuleringen "annan lämplig vårdgivare"
är olämplig eftersom det i vissa fall inte finns någon som kan avgöra vem som är
lämplig vårdgivare. Länsrätten föreslår därför att "lämplig" byts ut till "sär-
skild".
Socialstyrelsen har inget att erinra mot förslaget men vill dock peka på att
det inte krävs tillstånd för att bedriva enskild familjerådgivning och att
kommunen, om något avtal med familjerådgivaren inte finns, saknar möjlighet att
garantera verksamhetens kvalitet. Kommunen kan därför enligt Socialstyrelsen
inte fullgöra sin skyldighet att sörja för att familjerådgivning kan erbjudas
dem som begär det, genom hänvisning till en enskild familjerådgivning som
bedriver verksamhet utan avtal med kommunen.
Skälen för regeringens förslag: Från den 1 januari 1995 har kommunerna ansvar
för familjerådgivning enligt socialtjänstlagen (1980:620). I 12 a § stadgas att
kommunen skall sörja för att familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det.
Någon närmare definition av begreppet familjerådgivning finns inte. Av allmänna
regler framgår att kommunen kan fullgöra sin skyldighet genom att i egen regi
bedriva sådan verksamhet eller genom avtal med enskilda familjerådgivare.
Enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess
inom kommunal familjerådgivning för uppgift som enskild har lämnat i förtroende
eller som har inhämtats i samband med rådgivning. Med kommun avses i detta
sammanhang både borgerlig och kyrklig kommun, dvs. kommun, landstingskommun,
församling och kyrklig samfällighet. Till denna kategori räknas också
familjerådgivare som är att anse som uppdragstagare åt kommunen.
Sekretesslagens bestämmelser gäller med vissa undantag inte enskilda
yrkesutövare. För yrkesmässigt bedriven enskild familjerådgivning i enlighet med
socialtjänstlagen gäller i stället samma regel som för annan enskilt bedriven
verksamhet enligt socialtjänstlagen. I 71 a § socialtjänstlagen föreskrivs att
den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet
som avser insatser enligt denna lag inte obehörigen får röja vad han därvid har
erfarit om enskildas personliga förhållanden. Denna tystnadsplikt är inte lika
långtgående som den som enligt sekretesslagen gäller för kommunalt bedriven
familjerådgivning. Sekretess inom kommunal familjerådgivning gäller för alla
uppgifter som den enskilde lämnat i förtroende eller som familjerådgivaren
inhämtat i samband med rådgivningen, medan tystnadsplikt inom enskilt bedriven
verksamhet endast gäller uppgift om enskilds personliga förhållanden.
Enligt promemorian finns det uppgifter som tyder på att det börjar bli
vanligare att privata vårdgivare erbjuder rådgivning helt oberoende av
överenskommelse med kommun. Detta leder till att enskilda som söker rådgivning
riskerar att ovetande vända sig till någon som inte är att anse som
familjerådgivare och som därmed inte är underkastad lagstadgad tystnadsplikt.
Det är enligt promemorian angeläget att all verksamhet som kan betecknas som
familjerådgivning, oberoende om den bedrivs i kommunal regi eller inte,
likställs i tystnadspliktshänseende.
Regeringen anser också att samma tystnadsplikt bör gälla för familjerådgivning
oavsett om den bedrivs helt i kommunal regi, av enskild familjerådgivare som har
avtal med kommunen eller av annan enskild familjerådgivare. En ny paragraf, 71 b
§, med i princip samma lydelse som 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen
(1980:100) bör därför införas i socialtjänstlagen (1980:620). Det väsentliga bör
vara att rådgivningen uppfyller vissa kriterier, att den faller inom en i
socialtjänstlagen, förslagsvis i ett nytt tredje stycke i 12 a §, närmare
angiven definition av begreppet familjerådgivning. Därmed kan bestämmelser om
tystnadsplikt m.m. anknyta till begreppet familjerådgivning i 12 a § tredje
stycket. Vidare bör det av lagen framgå att familjerådgivning, om den faller
inom definitionen, kan bedrivas i enskild regi (även utan överenskommelse med
kommunen).
En bestämmelse om tystnadsplikt för enskild familjerådgivning kräver således
att familjerådgivning definieras närmare i lagtexten. Det framgår av promemorian
att sådan rådgivning huvudsakligen varit inriktad på att hjälpa samlevande par
med sin relation. Syftet är att bistå dem så att de kan hantera sina konflikter,
problem och krissituationer på sådant sätt att de kan fortsätta att leva
tillsammans. Familjerådgivningen, som är frivillig, arbetar med samtalsmetodik,
framför allt i syfte att ge klienterna insikt om sina problem. Den största
klientgruppen är par med barn, som har svårigheter i sin vuxenrelation. De
flesta vill ha hjälp att lösa problemen så att de kan leva vidare tillsammans.
För andra par är separationen redan ett faktum. Familjerådgivningen kan då bidra
till att dämpa konflikten så att föräldrarna får möjlighet att fungera
tillsammans i föräldrarollen efter separationen.
Vårdnadstvistutredningen konstaterar i sitt betänkande Vårdnad - boende -
umgänge (SOU 1995:79) att vissa samarbetssamtal faller under detta begrepp.
Regeringen delar den uppfattningen. Lagrådet anför att det vore önskvärt med en
tydligare belysning av förhållandet mellan samarbetssamtal och
familjerådgivning. Lagrådet konstaterar att hithörande frågor inom kort kommer
att aktualiseras med anledning av Vårdnadstvistutredningens betänkande och anser
sig därför kunna godta förslaget. Regeringen håller med Lagrådet om att det är
önskvärt med en tydligare belysning av förhållandet mellan samarbetssamtal och
familjerådgivning. Detta görs dock lämpligast vid beredningen av Vårdnads-
tvistutredningens betänkande.
Arbete som familjerådgivare kräver stor erfarenhet av arbete med människor i
kris och människor med relationsproblem. En förutsättning för att en enskild
rådgivningsverksamhet skall få anses utgöra familjerådgivning bör därför vara
att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Därmed föreligger större förutsättningar
för en god kvalité i verksamheten. En ledamot av Lagrådet förordar att krav på
yrkesmässighet inte bör ställas. Den som vänder sig till en rådgivare som inte
bedriver rådgivningen yrkesmässigt har annars inte någon garanti för att uppgift
som lämnas i förtroende inte obehörigen röjs. Regeringen anser dock, förutom vad
som anförts ovan om önsvärdheten av erfarenhet, att det skulle föra för långt
att inordna alla samtal som uppfyller kriterierna i övrigt på familjerådgivning
under tystnadspliktsbestämmelsen m.fl. bestämmelser. Yrkesmässighet är också ett
kriterium för att tystnadspliktsbestämmelsen i 71 a § socialtjänstlagen skall
vara tillämplig på enskild verksamhet som avser andra insatser enligt
socialtjänstlagen.
Med familjerådgivning bör, såsom föreslås i promemorian, således avses
verksamhet som bedrivs av det allmänna eller yrkesmässigt av enskild och som
består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden
och familjer. 12 a § socialtjänstlagen bör kompletteras med en sådan definition
i ett nytt tredje stycke. Därigenom bör också det straffbara området för brott
mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken vara tillfredsställande
avgränsat och andra tillämpningsproblem begränsade.
Det är också önskvärt att familjerådgivaren bedriver upplysningsverksamhet om
samlevnad. Något krav på detta bör dock inte uppställas i lagen.
Familjerådgivningen i Sverige har en hög kvalitet. Det är angeläget att
behålla denna höga kvalitet. När de nya reglerna för familjerådgivningen
infördes ansågs det angeläget att möjliggöra för de nya huvudmännen, kommunerna,
att använda privata entreprenörer för att tillgodose behovet av
familjerådgivning. Kommunerna skulle således kunna träffa avtal med enskilda
familjerådgivare att de i kommunens ställe skulle ge familjerådgivning. Kommunen
skulle kunna hänvisa sina medborgare till sådana privata familjerådgivare. De
privata familjerådgivarna skulle sedan få ersättning av kommunen. Ett inte
obetydligt antal kommuner har utnyttjat möjligheten att lägga ut famil-
jerådgivningen på entreprenad.
Förutsättningen för verksamheten var således att ett avtal träffades mellan
kommunen och entreprenören. Genom denna konstruktion fick kommunerna avgörande
möjligheter att kontrollera kvaliteten på verksamheten. Höll inte den private
familjerådgivaren måttet kunde kommunen låta bli att förnya avtalet.
Det var inte förutsett att privata familjerådgivare skulle kunna vara verk-
samma utan att ett avtal med kommunen fanns. I promemorian tas emellertid upp
fall där privata entrepenörer erbjudit familjerådgivning till allmänheten utan
att ha ett avtal med kommunen. Givetvis finns den möjligheten för vem som helst
oavsett kompetens för uppgiften. Det går rimligtvis inte heller att förbjuda
något sådant. Om det inte är en ideellt driven verksamhet torde dock den
enskildes kostnad för sådan enskild familjerådgivning bli betydligt större än
den eventuella avgift som kommunen har för samma verksamhet. Kommunal
familjerådgivning är också väl känd och lätt tillgänglig. Icke avtalsbunden
privat verksamhet borde därför enbart bli mycket marginell. Det bästa sättet att
hålla kvaliteten uppe generellt är således att kommunens egen verksamhet, inklu-
sive avtalsreglerad privat verksamhet, håller god kvalitet.
När det gäller de enstaka familjerådgivare som ändå driver yrkesmässig verk-
samhet helt på egen hand är det ur klienternas synpunkt viktigt att
tystnadsplikt av samma slag som familjerådgivningssekretessen inom kommunal
verksamhet finns för dem.
Regeringen finner inte tillräckliga skäl för att idag införa någon form av
kvalitetskontroll över privat familjerådgivning. Såsom en ledamot av Lagrådet
framför kan frågan dock komma att behöva uppmärksammas mot bakgrund av hur den
privata icke avtalsbundna familjerådgivningen utvecklas i framtiden. I
Socialstyrelsens arbete ingår att fortlöpande följa fa-
miljerådgivningsverksamheten.
I promemorians förslag till ändringar i 12 a § finns, förutom definitionen av
begreppet familjerådgivning, ett tillägg till bestämmelsen om kommunens
skyldighet att erbjuda familjerådgivning som föreskriver att familjerådgivning
lämnas genom kommunens försorg eller genom annan lämplig vårdgivare.
Länsrätten i Malmöhus län har föreslagit att "lämplig" byts ut till "särskild"
då det i vissa fall inte finns någon som kan avgöra vem som är lämplig
rådgivare. Socialstyrelsen har menat att eftersom tillstånd inte krävs för
enskild familjerådgivning kan kommunen inte fullgöra sin skyldighet genom
hänvisning till en enskild familjerådgivning som bedriver verksamhet utan avtal
med kommunen.
Regeringen anser dock att det föreslagna tillägget i 12 a § andra stycket om
att familjerådgivning skall lämnas genom kommunens försorg eller genom annan
lämplig rådgivare skall läsas mot vad som föreskrivs i den föregående meningen
om kommunens skyldighet att erbjuda familjerådgivning. En i det avseende
tydligare formulering i lagtexten bör göras i enlighet med förslag av
majoriteten i Lagrådet. Kommunen kan om det är en lämplig enskild rådgivare
hänvisa den enskilde dit. Kommunen har då ett ansvar för att det verkligen är en
"lämplig" rådgivare. Vad som krävs för att det ansvaret skall vara uppfyllt, ett
formellt avtal eller tillräcklig insyn i verksamheten på annat sätt, kan skilja
sig från fall till fall.
6
4.2 Anmälan till socialnämnd
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Den skyldighet som föreligger för|
|familjerådgivning i kommunal regi att i vissa fall göra|
|anmälan till socialtjänsten enligt 71 § tredje stycket|
|socialtjänstlagen utvidgas till att omfatta även |
|familjerådgivning i enskild regi. I klargörande syfte|
|tilläggs även att anmälningsplikten omfattar, förutom|
|fall då underårig misshandlas i hemmet, fall då underårig|
|utnyttjas sexuellt i hemmet. |
-------------------------------------------------------
Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar i huvudsak promemorians förslag.
Socialtjänstkommittén anser att ett förtydligande bör göras om att
anmälningsplikten även gäller om underårig utnyttjas sexuellt i hemmet. Svenska
kommunförbundet anser att begränsningen av anmälningsskyldigheten till när
misshandeln sker i hemmet bör tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 71 § andra stycket är vissa offentliga
organ och befattningshavare vid dessa, samt vissa angivna yrkesutövare, skyldiga
att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som
kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd.
I 71 § tredje stycket föreskrivs att anmälningsplikten enligt andra stycket
gäller för dem som är verksamma inom kommunal familjerådgivning endast om de i
sin verksamhet får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet.
Enligt fjärde stycket är den som har anmälningsplikt enligt andra stycket
också skyldig att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse
för utredning av en underårigs behov av skydd. För dem som är verksamma inom
kommunal familjerådgivning gäller inte uppgiftsskyldighet.
En av socialnämndens viktigaste uppgifter är att se till att barn och ung-
domar, som befinner sig i en utsatt situation, får den vård och det skydd som de
behöver. För att kunna fullgöra denna uppgift måste socialnämnden ha möjlighet
att få uppgifter om den unges situation och hans behov av hjälp. Ofta är
socialnämnden därvid beroende av i vilken utsträckning som den kan få uppgifter
från myndigheter och befattningshavare som kommit i kontakt med den unge och
hans familj.
Syftet med skyldigheten att anmäla barns missförhållanden är alltså att skydda
barnet. Trots den mycket stränga sekretess som råder inom den kommunala
familjerådgivningen har av detta skäl införts en begränsad anmälningsskyldighet
för rådgivare i sådan verksamhet. Något sakligt skäl att ha olika regler i fråga
om anmälningsplikt för kommunal respektive enskild verksamhet inom
familjerådgivning torde inte finnas.
Anmälningsskyldigheten enligt 71 § tredje stycket socialtjänstlagen bör
således utsträckas till att omfatta all familjerådgivning. Bestämmelsen bör
göras fristående från andra stycket så att det klart framgår att den inte bara
gäller familjerådgivning som bedrivs av en myndighet. I andra stycket bör
samtidigt i klargörande syfte föreskrivas att stycket inte gäller för
familjerådgivning.
Såsom socialtjänstkommittén har anfört i sitt betänkande Ny socialtjänstlag
(SOU 1994:139 s. 475) är det inte alldeles givet att ordet misshandel täcker
alla former av sexuellt utnyttjande av underåriga i hemmet. Eftersom sådana
handlingar alltid bör anmälas till socialtjänsten föreslås därför en
komplettering av tredje stycket på denna punkt. Däremot bör begränsningen till
hemmet finnas kvar för att inte en alltför vid tillämpning, i förhållande till
den restriktivitet som avsetts med bestämmelsen, skall bli följden.
4.3 Vittnesplikt och frågeförbud
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Frågeförbudet enligt 36 kap. 5 §|
|andra stycket rättegångsbalken utsträcks till att gälla|
|alla som är eller har varit verksamma inom |
|familjerådgivning, dvs. inom såväl enskild som kommunal|
| |
|sådan. |
-------------------------------------------------------
Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om vittnesplikt och
frågeförbud tillstyrker förslaget i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om uppgiftsskyldighet enligt 71 §
socialtjänstlagen har visst samband med reglerna om vittnesplikt som regleras i
36 kap. rättegångsbalken. Som en grundsats gäller att tystnadsplikt får vika för
vittnesplikt. Men i 36 kap. 5 § finns vissa undantag från denna huvudregel. I
paragrafens andra stycke föreskrivs att personer som tillhör vissa angivna
yrkesgrupper inte får höras om något som de har blivit anförtrodda i sin
yrkesutövning eller som de i samband med denna har får reda på, om det inte är
medgett i lag eller den till vilkens förmån tystnadsplikten gäller samtycker
till det (frågeförbud). Frågeförbud gäller bl.a. psykologer, psykoterapeuter
samt kuratorer vid familjerådgivningsbyråer som drivs av kommuner, landsting,
församlingar eller kyrkliga samfälligheter. Frågeförbudet gäller också biträden
till de ifrågavarande yrkesgrupperna.
Frågeförbudet skall iakttas av domstolen självmant och kan inte efterges av
vittnet. Bestämmelserna om vittnesplikten och frågeförbudet gäller i tillämpliga
delar också i förvaltningsdomstol (25 § förvaltningsprocesslagen).
En yrkesutövare får inte förete en skriftlig handling, om dess innehåll kan
antas vara sådant, att han inte får höras som vittne om det (38 kap. 2 § andra
stycket rättegångsbalken). Detta innebär att om en skriftlig handling
innehåller en uppgift som omfattas av frågeförbudet enligt
36 kap. 5 § rättegångsbalken får yrkesutövaren inte förete denna handling vid
domstol.
Frågeförbudet enligt rättegångsbalken gäller, som sagt, bland annat kuratorer
vid familjerådgivningsbyråer som drivs av kommuner, landsting, kyrkliga
samfälligheter samt deras biträden. Yrkesutövare som driver enskild
familjerådgivning omfattas alltså inte av bestämmelsen om frågeförbud. I och med
att tystnadsplikten och anmälningsskyldigheten föreslås bli likformig för
kommunal och enskild verksamhet bör en likformighet skapas också när det gäller
vittnesplikt. Regeringen föreslår därför att frågeförbudet skall omfatta all
familjerådgivning vare sig den är kommunal eller enskild.
4.4 Begränsad meddelarfrihet
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Meddelarfriheten begränsas |
|beträffande enskild familjerådgivning. |
-------------------------------------------------------
Departementspromemorian: Departementspromemorian innehöll inte något förslag
om begränsningar i meddelarfriheten.
Remissinstanserna: Justitiekanslern anser i sitt remissyttrande att det bör
övervägas om inte meddelarfriheten bör begränsas på motsvarande sätt som för
familjerådgivning där det allmänna är huvudman, genom en hänvisning i 16 kap. 1
§ sekretesslagen (1980:100) till den föreslagna 71 b § socialtjänstlagen
(1980:620).
Skälen för regeringens förslag: Som huvudregel gäller principen om
meddelarfrihet i svensk rätt, vilket innebär att det i viss utsträckning är
möjligt att straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering
i tryckt skrift eller i radio eller TV. Meddelarfriheten ingår sedan länge som
ett led i den reglering som avser att förverkliga offentlighetsprincipen. 16
kap. sekretesslagen innehåller dock vissa undantag från huvudregeln om
meddelarfrihet. Inom socialtjänsten t.ex. råder endast i undantagsfall
meddelarfrihet. Detsamma gäller beträffande kommunal familjerådgivning. Någon
motsvarande inskränkning finns inte i fråga om enskild familjerådgivning.
Regeringen anser, i likhet med vad Justitiekanslern anför i sitt remissytt-
rande, att meddelarfriheten för den som är verksam inom enskild famil-
jerådgivning bör begränsas på motsvarande sätt som för familjerådgivning där det
allmänna är huvudman. Det görs lämpligen genom en hänvisning i 16 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) till den föreslagna 71 b § socialtjänstlagen
(1980:620).
7
5 Författningskommentar
5.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)
12 a §
Ändringen i andra stycket, som har formulerats i enlighet med förslag av
majoriteten i Lagrådet, innebär att kommunens ansvar att tillhandahålla
familjerådgivning kan uppfyllas genom kommunens egen försorg eller genom lämplig
enskild rådgivare. Det innebär också att kommunen, när den hänvisar en person
till en enskild familjerådgivare, har ett ansvar för att det är en "lämplig"
rådgivare. Vad som krävs för att det ansvaret skall anses uppfyllt, ett formellt
avtal eller tillräcklig insyn i verksamheten på annat sätt, kan skilja sig från
fall till fall.
I ett nytt tredje stycke har begreppet familjerådgivning definierats. Stycket
har formulerats i enlighet med förslag av majoriteten i Lagrådet. Med
familjerådgivning menas verksamhet som bedrivs av det allmänna, oftast kommunen,
eller yrkesmässigt av enskild och som består i samtal med syfte att reda ut och
bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden. Familjerådgivning kan därutöver
med fördel omfatta mer allmän upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem. För
att en enskild rådgivningsverksamhet skall benämnas familjerådgivning krävs
alltså att den bedrivs yrkesmässigt. Med yrkesmässighet avses att rådgivningen
ges av en professionell rådgivare till ett större antal personer och att
verksamheten är av varaktig karaktär. Enligt 71 a § ställs samma krav på
yrkesmässighet för att annan enskild verksamhet enligt socialtjänstlagen skall
omfattas av i den paragrafen angiven tystnadspliktsbestämmelse.
71 §
I andra stycket har en upplysning lagts till om att stycket inte gäller
familjerådgivning. En fristående bestämmelse om anmälningsskyldighet inom
familjerådgivning finns i tredje stycket.
I tredje stycket har kopplingen till andra stycket tagits bort. Det har i
stället formulerats som en fristående bestämmelse om anmälningsskyldighet,
tillämplig på all familjerådgivning som uppfyller definitionen på
familjerådgivning i 12 a § tredje stycket. I sak innebär den samma inskränkta
anmälningsskyldighet som den som gäller i dag för kommunal familjerådgivning.
Ett klargörande har också gjorts om att anmälningsplikten även omfattar kännedom
om att en underårig utnyttjas sexuellt i hemmet. Anmälningsplikten gäller alla
former av sexuellt utnyttjande. Lagrådet har utvecklat sin syn på hur begreppet
"utnyttjas sexuellt" bör tolkas, bl.a. anförs att någon direkt koppling till
brottsbalkens bestämmelse om straff för sexuellt utnyttjande av underårig inte
bör göras. Regeringen har samma uppfattning i frågan.
För rådgivning som inte faller under definitionen i 12 a § tredje stycket
gäller uppmaningen att anmäla enligt paragrafens första stycke.
Att märka är att uppgiftsskyldigheten enligt fjärde stycket, som föreslås
oförändrat, liksom hittills inte gäller familjerådgivare.
71 b §
Paragrafen är ny. Den reglerar tystnadsplikten inom enskild familjerådgivning,
dvs. sådan enskild rådgivning som faller under definitionen i 12 a § tredje
stycket. Bestämmelsen har i princip samma utformning som sekretesslagens
bestämmelse om sekretess inom kommunal familjerådgivning, se 7 kap. 4 § andra
stycket sekretesslagen (1980:100).
Att en uppgift inte får röjas "obehörigen" innebär att om tillåtelse eller
skyldighet att lämna uppgift stadgas i annan lagbestämmelse, så får uppgiften
lämnas ut.
Den som bryter mot denna bestämmelse kan dömas för brott mot tystnadsplikt
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
36 kap.
5 §
I andra stycket har frågeförbudet utsträckts till att omfatta alla famil-
jerådgivare (och deras biträden) vars verksamhet uppfyller kriterierna i 12 a §
socialtjänstlagen (1980:620). Det innebär att frågeförbudet gäller, utöver de
yrkesutövare som omfattas idag, även enskild familjerådgivning. En sådan
yrkesutövare blir därmed också underkastad bestämmelsen i 38 kap. 2 § rätte-
gångsbalken om förbud att förete skriftlig handling.
Lagrådet har anfört att den formulering som lagrummet fått i ett avseende
eventuellt skulle kunna innebära en inskränkning i förhållande till idag i fråga
om vilka som omfattas av frågeförbudet. Detta skulle i så fall vara fallet när
samarbetssamtal letts av en tjänsteman vid en familjerådgivningsbyrå. Såsom an-
förts i avsnitt 4.1 bör dock förhållandet mellan samarbetssamtal och
familjerådgivning tas upp i samband med beredningen av Vårdnadstvistutredningens
betänkande Vårdnad - boende - umgänge (SOU 1995:79 s. 129 ff).
5.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
16 kap.
1 §
En ny elfte punkt har lagts till som innebär att samma begränsning av med-
delarfriheten skall gälla för den som är verksam inom enskilt bedriven
familjerådgivning som för den som är verksam inom kommunalt bedriven famil-
jerådgivning.
8
Departementspromemorians huvudsakliga innehåll
I syfte att skapa likformighet i fråga om tystnadsplikt m.m. när det gäller
familjerådgivningsverksamhet, vare sig den bedrivs i kommunal eller enskild
regi, föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen och rättegångsbalken.
Bestämmelsen i 12 a § socialtjänstlagen föreslås ändrad så att famil-
jerådgivning i enskild regi skall kunna lämnas utan att särskild överenskommelse
har träffats med kommun. Dessutom ges i bestämmelsen en definition på vad som
avses med familjerådgivning. Med familjerådgivning avses enligt förslaget samtal
som bedrivs yrkesmässigt i syfte att bearbeta samlevnadsproblem och konflikter i
parförhållanden och familjer samt upplysningsverksamhet om samlevnad.
En ny bestämmelse i socialtjänstlagen, 71 b §, föreslås, enligt vilken samma
stränga sekretess skall råda för enskild familjerådgivning som i dag gäller för
kommunal familjerådgivning.
Vidare föreslås att den inskränkta anmälningsskyldighet, som i dag gäller för
den kommmunala familjerådgivningen, utvidgas till att omfatta också enskild
familjerådgivning.
Slutligen föreslås att den inskränkning i vittnesplikten, som finns i 36 kap.
5 § andra stycket rättegångsbalken (det s.k. frågeförbudet), i fortsättningen
skall gälla alla som är eller har varit verksamma inom familjerådgivning.
9
Lagförslagen i departementspromemorian
1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)1
dels att 12 a och 71 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 b §, av följande
lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 a §Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig
ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge
(samarbetssamtal).
-------------------------------------------------------
Kommunen skall även sörja Kommunen skall även sörja
för att familjerådgivning för att familjerådgivning
kan erbjudas dem som begär kan erbjudas dem som begär
det. Familjerådgivning det. Familjerådgivning
lämnas genom kommunens lämnas genom kommunens för-
försorg eller, sedan kom- sorg eller genom annan
munen träffat särskild öve- lämplig vårdgivare. Med
renskommelse om det, genom familjerådgivning avses
annan särskild vårdgivare. samtal som bedrivs
yrkesmässigt i syfte att
bearbeta samlevnadsproblem
och konflikter i
parförhållanden och familjer
samt upplysningsverksamhet
om samlevnad.
71 § Var och en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet eller
annars behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa eller
utveckling bör anmäla detta till socialnämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom
hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till
socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan
innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta
gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare,
sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan anställning.
-------------------------------------------------------
För dem som är verksamma För dem som är verksamma
inom kommunal inom familjerådgivning
familjerådgivning gäller gäller anmälningsplikt
anmälningsplikt enligt and- enligt andra stycket en-
ra stycket endast om de i dast om de i sin
sin verksamhet får kännedom verksamhet får kännedom om
om att en underårig att en underårig
misshandlas i hemmet. misshandlas i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesutövare som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för
utredning av en underårigs behov av skydd.
Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 § lagen (1993:335)
om Barnombudsman.
71 b §
-------------------------------------------------------
Den som är eller har
varit verksam inom enskild
familjerådgivning får inte
obehörigen röja en uppgift
som enskild har lämnat i
förtroende eller som har
inhämtats i samband med
rådgivningen.
Denna lag träder i kraft den...
10
2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 kap.
5 § Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
-------------------------------------------------------
Advokater, läkare, Advokater, läkare,
tandläkare, barnmorskor, tandläkare, barnmorskor,
sjuksköterskor, psykologer, sjuksköterskor, psykologer,
psykoterapeuter, kuratorer psykoterapeuter och deras
vid familjerådgivnings- biträden samt de som är
byråer, som drivs av eller har varit verksamma
kommuner, landsting, inom familjerådgivning får
församlingar eller kyrkliga höras som vittnen om något
samfälligheter, och deras som i denna deras yrke-
biträden får höras som sutövning anförtrotts dem
vittnen om något som i eller som de i samband där-
denna deras yrkesutövning med erfarit, endast om det
anförtrotts dem eller som är medgivet i lag eller
de i samband därmed den, till vars förmån
erfarit, endast om det är tystnadsplikten gäller,
medgivet i lag eller den, samtycker till det.
till vars förmån tystnads-
plikten gäller, samtycker
till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som
anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.
Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300).
Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i
sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något
som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2
kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som
tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett
visst rättsförhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under
tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den...
11
Sammanställning av remissyttrandena över
departementspromemorians förslag
Remissinstanserna
Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i
Malmöhus län, Socialstyrelsen, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen
i Östergötlands län, Vårdnadstvistutredningen, Socialtjänstkommittén,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, Falu kommun,
Kalmar kommun, Umeå kommun, Föreningen Kommunal- och landstingsanställda
familjerådgivare, KYFA och Svenska kyrkans utbildningsnämnd.
Remitterade förslag
Tystnadsplikt m.m.
Samma tystnadsplikt skall, genom en ny 71 b § i socialtjänstlagen, gälla för
privata som för kommunala familjerådgivare.
Anmälningsskyldighet
Även privata familjerådgivare skall ha anmälningsskyldighet enligt 71 § tredje
stycket socialtjänstlagen.
Begreppet familjerådgivning
Ett tillägg i 12 a § socialtjänstlagen föreslås som närmare anger vad som skall
avses med familjerådgivning.Enligt tillägget lämnas familjerådgivning genom
kommunens försorg eller genom annan lämplig vårdgivare. Med familjerådgivning
avses samtal som bedrivs yrkesmässigt i syfte att bearbeta samlevnadsproblem och
konflikter i parförhållanden och familjer samt upplysningsverksamhet om
samlevnad.
Inskränkning av vittnesplikten
Samma inskränkning i vittnesplikten föreslås för enskilda familjerådgivare som
den som i dag gäller för kuratorer vid kommunala familjerådgivningsbyråer enligt
36 kap. 5 § rättegångsbalken.
Remissinstansernas svar
Begreppet familjerådgivning
Justitieombudsmannen anser att det är positivt att det införs en närmare
definition av familjerådgivning.
Kammarrätten i Göteborg avstyrker att promemorian läggs till grund för
lagstiftning överhuvudtaget. Kammarrätten menar att endast verksamhet som i
någon mening är föremål för offentligrättslig kontroll bör omfattas av
sekretesskydd. De enda krav som ställs upp för att verksamheten skall omfattas
av regelsystemet är enligt kammarrätten att verksamheten skall bedrivas
yrkesmässigt och att vårdgivaren skall vara lämplig. Det innebär en påtaglig
risk för att det kan uppstå tillämpningssvårigheter för domstolar och andra
myndigheter. Det kan uppstå en process i processen angående skyldigheten att
vittna. Det är ett rimligt krav att den som vill söka familjerådgivning på för-
hand kan förvissa sig om att tystnadsplikt kommer att gälla i fråga om de
uppgifter som han eller hon lämnar eller som eljest kommer fram vid
rådgivningen.
Länsrätten i Malmöhus län har inget att erinra i sak men menar att for-
muleringen "annan lämplig vårdgivare" är olämplig eftersom det i vissa fall inte
finns någon som kan avgöra vem som är lämplig vårdgivare. Länsrätten föreslår
därför att "lämplig" byts ut till "särskild".
Socialstyrelsen - har inget att erinra mot förslaget men vill dock peka på att
det inte krävs tillstånd för att bedriva enskild familjerådgivning och att
kommunen, om något avtal med familjerådgivaren inte finns, saknar möjlighet att
garantera verksamhetens kvalité. Kommunen kan därför enligt Socialstyrelsen inte
fullgöra sin skyldighet att sörja för att familjerådgivning kan erbjudas dem som
begär det, genom hänvisning till en enskild familjerådgivning som bedriver
verksamhet utan avtal med kommunen.
Till Riksåklagarens yttrande är bifogat ett yttrande från Åklagarmyndigheten i
Göteborg som anser att en etableringskontroll, i form av registrering eller
annat godkännande, skulle medföra betydande fördelar. I samband därmed skulle
information kunna ges om lämpligt handhavande av de känsliga uppgifterna och om
betydelsen av de olika lagbestämmelser som blir tillämpliga. Det skulle också
bättre kunna tillgodose syftet att upprätthålla en god kvalitet och underlätta i
bevishänseende. Att bemöta invändningar om att verksamheten är ideell eller
tillfällig kan annars kräva betydande utredning. Enligt ett likaså till
Riksåklagarens yttrande bifogat yttrande från Statsåklagarmyndigheten för
speciella mål är en svaghet med förslaget att privat familjerådgivning som inte
bedrivs yrkesmässigt lämnas utan skydd och att det kan komma att uppstå gräns-
dragningsfrågor. Myndigheten anser dock att man får acceptera den valda
lösningen eftersom en ytterligare utvidgning skulle leda till tilläm-
pningsproblem. Myndigheten vill också peka på att den föreslagna lydelsen av 12
b § socialtjänstlagen inte innebär några kvalitetskrav.
Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare anser inte att
man med den valda formuleringen i 12 a § säkerställer kvalitet i önskvärd
utsträckning. Ordet "yrkesmässigt" garanterar inte professionalitet utan synes
kunna omfatta all verksamhet av angiven art som bedrivs i vinstsyfte. Sådan
verksamhet som bedrivs i enskild regi omfattas inte heller av länsstyrelsens
tillsyn.
KYFA anser att sekretessbestämmelser för enskilda familjerådgivare bör knytas
till definierade kvalitetsskriterier.
Svenska kyrkans utbildningsnämnd framhåller att begreppet familjerådgivning
inte fullt ut är definierat i 12 a § socialtjänstlagen, vilket skulle kunna få
tillföljd att kvaliteten på verksamheten blir låg. Utbildningsnämnden föreslår
att den föreslagna lydelsen kompletteras med att familjerådgivningen skall ske
på ett sakkunnigt sätt och att vårdgivare skall ha en för ändamålet adekvat
utbildning. Alternativt föreslås att man inför någon form av tillstånd eller
legitimationstvång.
Tystnadsplikt m.m.
Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsen har inget att erinra
mot förslaget. Justitiekanslern anser dock att det också bör övervägas om inte
meddelarfriheten bör begränsas på motsvarande sätt som för familjerådgivning där
det allmänna är huvudman, genom en hänvisning i 16 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) till den föreslagna 71 b § socialtjänstlagen (1980:620).
Länsrätten i Malmöhus län, Socialstyrelsen har inget att erinra mot förslaget.
Riksåklagaren anser att det är tillfredställande att enhetliga sekretessregler
kommer att gälla för kommunal och enskild familjerådgivning som bedrivs
yrkesmässigt.
Landstingsförbundet ser mycket positivt på att familjerådgivning i enskild
regi ges samma regler och skyldigheter som redan finns inom offentligt bedriven
verksamhet.
Umeå kommun framför att enskilda vårdgivare i dag ofta erbjuder olika
behandlingsalternativ inom sin verksamhet, som psykoterapi, kristerapi,
familjerådgivning, samarbetsavtal m.m. Om lagförslaget antas kommer
följdaktligen sådana vårdgivare i framtiden att arbeta under olika sekre-
tessbestämmelser. Det är viktigt att det uppmärksammas och att det görs
fullständigt klart vilka sekretessbestämmelser som gäller för olika former av
samtalsbehandling.
KYFA anser att sekretessbestämmelser för enskilda familjerådgivare bör knytas
till definierade kvalitetsskriterier.
Anmälningsskyldighet
Justitieombudsmannen finner inte anledning att motsätta sig förslaget.
Länsrätten i Malmöhus län, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen har inget att
erinra mot förslaget.
Socialtjänstkommittén framför att kommittén i sitt huvudbetänkande (SOU
1994:139) Ny socialtjänstlag föreslagit ett tillägg i 71 § tredje stycket
socialtjänstlagen (1980:620) om att anmälningsskyldigheten även gäller i de fall
kännedom erhålles om att en underårig utnyttjas sexuellt i hemmet. Motsvarande
tillägg bör enligt kommittén göras i promemorians förslag.
Svenska kommunförbundet anser att begränsningen av anmälningsskyldigheten till
när misshandel sker i hemmet bör tas bort. Den bör även omfatta situationer då
ett barn exempelvis misshandlas av en lärare, är utsatt för sexuella övergrepp
från en släkting eller andra situationer som inte täcks av uttrycket "i hemmet"
i fall där föräldrarna själva inte kan förmås att göra anmälan.
Stockholms kommun anser att det bör övervägas om inte den föreslagna lydelsen
i 71 § tredje stycket socialtjänstlagen bör förtydligas så att det klart
framkommer att anmälningsplikten inte begränsas till myndighetsanställda.
Inskränkning i vittnesplikt
Länsrätten i Malmöhus län har inget att erinra mot förslaget.
Riksåklagaren har inget att erinra mot att den nu föreslagna personkretsen
omfattas av bestämmelsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, även om en utvidgning
av kretsen annars bör präglas av stor restriktivitet.
Till Riksåklagarens yttrande är bifogat ett yttrande från Regionåklagar-
myndigheten i Göteborg som anser att den föreslagna lydelsen av 36 kap. 5 §
rättegångsbalken kan föranleda tveksamhet om även biträden till familjerådgivare
skall omfattas av frågeförbudet och föreslår därför en något annan formulering
av det tillagda.
Stockholms kommun tillstyrker förslaget men anser att lydelsen bör kom-
pletteras genom att mellan orden "familjerådgivning" och "får" införa "enligt
socialtjänstlagen".
12
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)1
dels att 12 a och 71 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 b §, av följande
lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 a §2 Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sak-
kunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge
(samarbetssamtal).
-------------------------------------------------------
Kommunen skall även sörja Kommunen skall även sörja
för att familjerådgivning för att familjerådgivning
kan erbjudas dem som begär kan erbjudas dem som begär
det. det. Familjerådgivning
lämnas genom kommunens för-
sorg eller genom annan
lämplig rådgivare.
Med familjerådgivning
avses yrkesmässigt bedriven
verksamhet med samtal i
syfte att bearbeta
samlevnadsproblem och
konflikter i parförhållanden
och familjer.
71 §3 Var och en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet
eller annars behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa
eller utveckling bör anmäla detta till socialnämnden.
-------------------------------------------------------
Myndigheter vars Myndigheter vars
verksamhet berör barn och verksamhet berör barn och
ungdom samt andra ungdom samt andra
myndigheter inom hälso- och myndigheter inom hälso- och
sjukvården och sjukvården och
socialtjänsten är skyldiga socialtjänsten är skyldiga
att genast till socialnämn- att genast till social-
den anmäla om de i sin nämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om verksamhet får kännedom om
något som kan innebära att något som kan innebära att
socialnämnden behöver socialnämnden behöver
ingripa till en underårigs ingripa till en underårigs
skydd. Detta gäller även dem skydd. Detta gäller även dem
som är anställda hos sådana som är anställda hos sådana
myndigheter samt läkare, myndigheter samt läkare,
sjuksköterskor och sjuksköterskor och
barnmorskor som inte har barnmorskor som inte har
sådan anställning. sådan anställning. För
familjerådgivning gäller i
stället vad som sägs i tre-
dje stycket.
1 Lagen omtryckt 1988:871.
2 Senaste lydelse 1994:10.
3 Senaste lydelse 1994:88.
För dem som är verksamma De som är verksamma inom
inom kommunal familjerådgivning är
familjerådgivning gäller skyldiga att genast anmäla
anmälningsplikt enligt and- till socialnämnden om de i
ra stycket endast om de i sin verksamhet får kännedom
sin verksamhet får kännedom om att en underårig
om att en underårig utnyttjas sexuellt eller
misshandlas i hemmet. misshandlas i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesutövare som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för
utredning av en underårigs behov av skydd.
Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 § lagen (1993:335)
om Barnombudsman.
71 b §
-------------------------------------------------------
Den som är eller har
varit verksam inom enskild
familjerådgivning får inte
obehörigen röja en uppgift
som en enskild har lämnat i
förtroende eller som har
inhämtats i samband med
rådgivningen.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
13
2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 kap.
5 §1 Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
-------------------------------------------------------
Advokater, läkare, Advokater, läkare,
tandläkare, barnmorskor, tandläkare, barnmorskor,
sjuksköterskor, psykologer, sjuksköterskor, psykologer,
psykoterapeuter, kuratorer psykoterapeuter, famil-
vid familjerådgivnings- jerådgivare enligt
byråer, som drivs av socialtjänstlagen
kommuner, landsting, (1980:620), och deras
församlingar eller kyrkliga biträden får höras som
samfälligheter, och deras vittnen om något som i
biträden får höras som denna deras yrkesutövning
vittnen om något som i anförtrotts dem eller som
denna deras yrkesutövning de i samband därmed
anförtrotts dem eller som erfarit, endast om det är
de i samband därmed medgivet i lag eller den,
erfarit, endast om det är till vars förmån tystnads-
medgivet i lag eller den, plikten gäller, samtycker
till vars förmån tystnads till det.
plikten gäller, samtycker
till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som
anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.
Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen (1992:300).
Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i
sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något
som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2
kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som
tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett
visst rättsförhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under
tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
1 Senaste lydelse 1992:340.
14
3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
16 kap.
1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 § 1
och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första
stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av
--------------------------------------------------------------------------------
-----------
10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)
Föreslagen lydelse
16 kap.
1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 § 1
och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första
stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av
--------------------------------------------------------------------------------
-----------
10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)
11. 71 b § socialtjänstlagen (1980:620)
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1995:490.
15
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-11-28
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munch,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 9 november 1995 (Socialdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Eva Hammar.
Förslagen föranleder följande yttrande:
Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
12 a §
Lagrådet:
I det föreslagna tredje stycket definieras familjerådgivning som en yrkesmässigt
bedriven verksamhet med samtal i syfte att bearbeta samlevnadsproblem och
konflikter i parförhållanden och familjer. Uttrycket "parförhållanden", som inte
tidigare synes ha använts i lagstiftningssammanhang, torde få anses omfatta inte
bara äktenskap och samboförhållanden utan också andra fasta förbindelser, såväl
heterosexuella som homosexuella.
Enligt förslagen i remissen avses strängare sekretessregler gälla för
familjerådgivning än för sådana samarbetssamtal som åsyftas i paragrafens första
stycke, dvs. samtal med föräldrar under sakkunning ledning i syfte att de skall
nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge. Till skillnad från
samarbetssamtal avses vidare familjerådgivning komma att omfattas av ett
principiellt undantag från vittnesplikten. Av den allmänna motiveringen framgår
emellertid att begreppet familjerådgivning inte skall uppfattas så snävt att det
endast inbegriper fall då rådgivningen inriktas på ett fortsatt samliv mellan
klienterna utan att begreppet också skall täcka sådan rådgivning som syftar till
att dämpa konflikterna efter en seperation, så att föräldrarna får möjlighet att
fungera tillsammans i föräldrarollen. En viss oklarhet uppkommer därmed när det
gäller förhållandet mellan samarbetssamtal och familjerådgivning.
I remissprotokollet anges i denna del att vissa samarbetssamtal kommer att
falla under begreppet familjerådgivning. Eftersom samarbetssamtalen syftar till
att enighet skall uppnås mellan föräldrarna och därmed definitionsmässigt får
anses utgå från att det har förekommit en konflikt, synes det i själva verket
något tveksamt i vad mån det över huvud taget finns utrymme för att anse att ett
samarbetssamtal kan falla utanför begreppet familjerådgivning med den definition
som har föreslagits. Frågan har viss praktisk betydelse, eftersom i vårdnads-
och umgängesprocesser tidigare konflikter i sådana frågor ibland kan tilläggas
betydelse vid bedömningen och det därför inte är otänkbart att någon av parterna
kan vilja åberopa den som har lett samarbetssamtalet som vittne. När som ofta
torde ha varit fallet samarbetssamtalet har letts av en tjänsteman vid en
kommunal familjerådgivningsbyrå synes detta hittills inte ha varit möjligt i
annat fall än om den andra parten har samtyckt till det, eftersom det i 36 kap.
5 § andra stycket rättegångsbalken föreskrivna undantaget från vittnesplikten
för kuratorer vid familjerådgivningsbyråer och deras biträden får antas ha
omfattat även fall då samarbetssamtal har bedrivits hos en sådan byrå. Med den
föreslagna regleringen blir frågan mera svårbedömd.
Mot den angivna bakgrunden kunde man ha önskat en tydligare belysning av
förhållandet mellan samarbetssamtal och familjerådgivning. Hithörande frågor
kommer emellertid inom kort att aktualiseras på nytt med anledning av
vårdnadstvistutredningens betänkande Vårdnad - boende - umgänge (SOU 1995:79 s.
129 ff.). Lagrådet anser sig därför böra godta förslaget i angivet hänseende.
Munck och Rundqvist:
Det i definitionen av familjerådgivning angivna rekvisitet "yrkesmässigt" blir
inte helt adekvat för de fall rådgivningen lämnas genom kommunens eller annars
genom det allmännas försorg. Den i paragrafens andra stycke upptagna
föreskriften att familjerådgivning lämnas genom kommunens försorg eller genom
annan lämplig person är uppenbarligen inte att uppfatta som en förutsättning för
att familjerådgivning i lagens mening skall anses föreligga utan endast som en
bestämmelse om kommunens skyldigheter, men föreskriften har i förslaget
avfattats så att den möjligen kan ge upphov till missförstånd i angivet
hänseende. För att andra och tredje styckena fullt tydligt skall återge den
avsedda innebörden föreslår Lagrådet - med vissa redaktionella jämkningar i
övrigt - att styckena får följande lydelse.
"Kommunen skall sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg eller
annars genom lämplig rådgivare kan erbjudas dem som begär det.
Med familjerådgivning avses i denna lag en verksamhet som bedrivs av det
allmänna eller yrkesmässigt av enskild och som består i samtal med syfte att
bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer".
Voss:
I såväl prop. 1993/94:4 som i departementspromemorian och lagrådsremissen
understryks betydelsen av att familjerådgivningen håller en hög kvalitet. Det är
därför ägnat att förvåna när det i remissen sägs att det givitvis finns
möjlighet för vem som helst att oavsett kompetens erbjuda familjerådgivning och
att detta inte rimligtvis går att förbjuda. I remissyttrandena över
departementspromemorians förslag efterlyste också vissa instanser någon form av
etableringskontroll för enskilda familjerådgivare.
Familjerådgivning i privat regi börjar enligt promemorian bli vanligare. Det
sägs också att införandet av 12 a § troligtvis får till följd att familje-
rådgivningen i fortsättningen i högre grad än tidigare kommer att bedrivas i
privat regi. I lagrådsremissen sägs däremot att icke avtalsbunden privat
verksamhet borde bli mycket marginell. Skälet härför skulle vara att den
enskildes kostnad för sådan familjerådgivning torde bli betydligt större än den
eventuella avgift som kommunen har för samma verksamhet. Även om detta skulle
visa sig vara en korrekt bedömning, måste det dock antas att sådan icke
avtalsbunden privat verksamhet kommer att finnas framöver. Om den bedrivs av
någon som saknar nödvändig kompetens för detta viktiga värv, kan den enskilde
komma i en allvarlig situation.
Enligt min mening bör det övervägas att införa någon form av kvalitetskontroll
över privat familjerådgivning. Även om frågan inte lämpar sig för behandling i
detta lagstiftningssammanhang, bör den uppmärksammas mot bakgrund av hur den
privata icke avtalsbundna familjerådgivningen kommer att utvecklas.
En fråga som dock bör beaktas i detta sammanhang är förslaget till definition
av begreppet familjerådgivning. Enligt 12 a § tredje stycket är ett kriterium
härför att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Enligt lagrådsremissen får
därigenom förutsättas att rimliga kvalitetskrav tillgodoses. Det är dock enligt
min mening inte säkert att en yrkesmässigt bedriven verksamhet, som inte är
underkastad något slags kontroll, utgör en garanti för kvalitet. Härtill kommer
att förslaget innebär att sekretessbestämmelserna i 71 b § kommer att gälla den
som bedriver familjrådgivning yrkesmässigt medan den som utövar verksamheten på
annat sätt inte är underkastad någon annan sekretess än sådan som vilar på etisk
eller kontraktsrättslig grund. Den som vänder sig till en sådan familjerådgivare
har därför ingen garanti för att uppgift som han eller hon har lämnat i
förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen inte obehörigen
röjs.
Jag förordar därför att kriteriet "yrkesmässigt bedriven verksamhet" utgår ur
definitionen av familjerådgivning i 12 a §.
Lagrådet:
71 §
Bestämmelsen i tredje stycket föreslås i lagrådsremissen kompletterad så att det
klart framgår att anmälningsplikten för den som är verksam inom
familjerådgivning omfattar fall där denne i sin verksamhet får kännedom om att
en underårig utnyttjas sexuellt i hemmet. Häremot är i sak intet att anmärka.
Mot bakgrund av att det finns ett särskilt brott som benämns sexuellt
utnyttjande av underårig (6 kap. 4 § brottsbalken) kan möjligen frågan ställas
hur långt anmälningsplikten sträcker sig när kännedom erhålls om sådant
handlande som faller in under andra straffbestämmelser i brottsbalkens
sexualbrottskatalog. Svaret ter sig givet beträffande sådana sexualbrott som
våldtäktsbrott och sexuellt tvång. Mer tveksamt kan det synas vara med t.ex.
vissa handlingar som svarar mot beskrivningen av sexuellt ofredande (6 kap. 7
§). Lagrådsremissen ger inte någon närmare belysning av frågan hur
anmälningsplikten här skall avgränsas. Emellertid framgår av allmänna
motiveringen (avsnitt 4.2) att avsikten är att anmälningsplikten skall täcka in
alla former av sexuellt utnyttjande av underåriga i hemmet. Med hänsyn härtill
kan det finnas anledning att peka på att någon direkt koppling till
brottsbalkens bestämmelse om straff för sexuellt utnyttjande av underårig inte
bör göras vid tolkningen av det föreslagna tillägget. Skäl att förorda ändrad
utformning av tillägget synes inte föreligga.
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
36 kap. 5 §
Av författningskommentaren framgår att den föreslagna ändringen inte är avsedd
att innebära något annat än att frågeförbudet enligt paragrafen utsträcks till
att gälla även enskild familjerådgivning. I enlighet med vad Lagrådet har anfört
i anslutning till 12 a § socialtjänstlagen synes det emelletid tveksamt om inte
förslaget medför en förändring när det gäller vittnesplikten för det fall att
ett samarbetssamtal har letts av en tjänsteman vid en sådan
familjerådgivningsbyrå som avses i paragrafen och samtalet inte kan hänföras
till familjerådgivning. Lagrådet vill hänvisa till vad som tidigare har sagts om
önskvärdheten att förhållandet mellan samarbetssamtal och familjerådgivning får
en närmare belysning i kommande lagstiftningssammanhang.
Förslag till lag om ändring i sekretessalagen (1980:100)
Förslaget lämnas utan erinran.
16
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hellström,
Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Thalén
Regeringen beslutar proposition 1995/96:117 Tystnadsplikt inom enskild
familjerådgivning.
17