Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer · 1993/94:220 ·
Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 220
Prop. 1993/94:220Regeringens proposition 1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 24 mars 1994 Carl Bildt Bo Könberg (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att vid bestämmande av underlag för socialavgifter och särskild löneskatt skall bortses från ersättningar för arbetsskada som i vissa fall utbetalas på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. På föräldraförsäkringens område läggs förslag om begränsning av rätt till föräldrapenning under arbetsfri tid och ändring av den s.k. 2,5 årsregeln på så sätt att den blir tillämplig dels på båda föräldrarna, dels i det fall barnet avlider före två års ålder. Vidare föreslås att rätt införs för föräldrar att överlåta tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad samt att rätt till ersättning för s.k. kontaktdagar skall föreligga oavsett om barnomsorgsverksam- heten bedrivs i offentlig eller privat regi. Vissa följd- och konsekvensän- dringar föreslås i anslutning till dessa förslag. Propositionen innehåller också förslag som rör bestämmelserna om arvoden till privatpraktiserande specialistläkare och sjukgymnaster. Det gäller dels vikariatsreglerna, dels konstruktionen av taxebestämmelserna för specialistläkare och sjukgymnaster i stödområden. Under detta avsnitt i propositionen redovisas även regeringens bedömning att privatpraktiserande läkare med specialistkompetens i företagshälsovård inte bör omfattas av lagen om läkarvårdsersättning. I propositionen föreslås vidare att vårdbidrag som utges till föräldrar med handikappat eller sjukt barn skall kunna delas även av gifta eller sammanboende föräldrar om de gemensamt har vårdnaden om barnet. Vad gäller övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring föreslås en ändring för att klargöra att pension utomlands inte skall kunna utges med högre belopp än vad pensionstagaren skulle ha fått om han eller hon varit bosatt i Sverige. Propositionen innehåller slutligen regeringens bedömning av kompensationsnivån för privat sjukförsäkring. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut.................5 2 Lagtext.....................................5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.........5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter...........19 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster................21 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m......................23 2.5 Förslag till lag om ändring i semester- lagen (1977:480).......................24 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m....................................26 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels- kostnader, m.m.........................27 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning....29 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgym- nastik.................................30 2.10Förslag till lag om ändring i tand- vårdslagen (1985:125)..................31 3 Ärendet och dess beredning.................33 4 Undantag från skyldigheten att betala so- cialavgifter m.m. i vissa fall.............34 5 Föräldrapenning............................39 5.1 Inledning..............................39 5.2 Föräldrapenning under arbetsfri dag....41 5.3 2,5 årsregeln.........................45 6 Tillfällig föräldrapenning.................49 6.1 Inledning..............................49 6.2 Överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning........................50 6.3 Kontaktdagar...........................55 7 Vissa frågor rörande bestämmelserna om ar- voden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster, m.m.........................57 7.1 Bakgrund...............................57 7.2 Privatpraktiserande läkare med specia- listkompetens i företagshälsovård......58 7.3 Vikariatsregler för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster...............62 7.4 Avgiftsfrihet för privatläkares rönt- gen- och laboratorieundersökningar hos sjukvårdshuvudmännen...................62 7.5 Konstruktionen av taxebestämmelserna för specialistläkare och sjukgymnaster.64 7.6 Konsekvensändringar i bl.a. AFL vid viss anslagsjustering..................65 8 Vårdbidrag.................................66 8.1 Gällande bestämmelser..................66 8.2 Delning av vårdbidrag..................66 9 Rätt till folkpension utomlands enligt äl- dre bestämmelser...........................67 10 Kompensationsnivå för privat sjukförsäkring68 11 Ikraftträdande.............................71 12 Kostnader och administration vad avser fö- räldrapenning och tillfällig föräldra- penning....................................71 13 Författningskommentarer....................72 13.1Förslaget till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring........72 13.2Förslaget till ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter...........77 13.3Förslaget till ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster................77 13.4Förslaget till ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m......................77 13.5Förslaget till ändring i semesterlagen (1977:480).............................77 13.6Förslaget till ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m....................................78 13.7Förslaget till ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels- kostnader, m.m.........................78 13.8Förslaget till ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning....78 13.9Förslaget till ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgym- nastik.................................79 13.10 Förslaget till ändring i tandvårds- lagen (1985:125).....................79 Bilaga 1Sammanfattning av departementsprome- morian (DS 1994:12) Vissa frågor röran- de föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning........................81 Bilaga 2Departementspromemorians lagförslag....82 Bilaga 3Remissammanställning...................88 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994...............................93 Rättsdatablad..................................94 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1.lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2.lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 3.lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 4.lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m., 5.lag om ändring i semesterlagen (1977:480), 6.lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m., 7.lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., 8.lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, 9.lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik, 10.lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels att 2 kap. 2  skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 1, 3, 4, 6, 7 och 10 , 3 kap. 2 , 4 kap. 2, 4, 6, 10 och 17 , 9 kap. 4 b , 11 kap. 2 , rubriken närmast före 2 kap. samt punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 5  samt 4 kap. 7 a och 11 a , av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. Om sjukvårdsersättning Om ersättning för sjukvård m.m. 1 2 Om skyldighet för Bestämmelser om landsting och kommun skyldighet att erbjuda som inte tillhör hälso- och sjukvård samt landsting 1 Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse av 2 att ersätta kostnader för kap. 2  1993:589. resor i samband med vård 2 Senaste lydelse m.m. finns i hälso- och 1993:1653. sjukvårdslagen (1982:763) att erbjuda hälso- och och i lagen (1991:419) sjukvård samt att ersättaom resekostnadsersättning kostnader för resor i vid sjukresor. För hälso- samband med vård m.m. och sjukvård och för föreskrivs i hälso- och tandvård, liksom för kost- sjukvårdslagen nadsansvaret för resor i (1982:763) och lagen samband med vården, lämnas (1991:419) om ersättning enligt bestäm- resekostnadsersättning melserna i detta vid sjukresor. För denna kapitel. vård och för den sjukvård som meddelas av annan vårdgivare samt för tand- I grunderna för vård, liksom för ersättning enligt 3  kan kostnadsansvaret för regeringen dels bestämma resor i samband med den högsta patientavgift vården, utges ersättning och det högsta arvode som enligt vad nedan sägs. får tas ut av en I grunderna för vårdgivare som är ansluten ersättning enligt 2 och till försäkringen, dels 3  kan regeringen dels meddela närmare bestämma den högsta föreskrifter för verksam- patientavgift och, hetens bedrivande hos såvitt avser 3 , det vårdgivaren och om högsta arvode som får tasskyldighet för denne att ut av en vårdgivare som lämna uppgifter om är ansluten till försäk- verksamheten. I ringen, dels meddela grunderna för ersättning närmare föreskrifter för enligt 6  kan regeringen verksamhetens bestämma den högsta bedrivande hos vårdgiva- resekostnad som den för- ren och om skyldighet säkrade skall svara för för denne att lämna samt det lägsta belopp, uppgifter om verksam- som skall beräknas för heten. I grunderna för kostnad för resa med bil ersättning enligt 6  kansom inte går i allmän regeringen bestämma den högsta resekostnad som trafik. den försäkrade skall svara för samt det lägsta belopp, som skall beräknas för kostnad för resa med bil som inte går i allmän trafik. 3 3 Ersättning för tandvård utges om vården meddelas vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare, som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder. Vad som sägs i första stycket gäller inte ersättning för tandvård åt försäkrad, som inte fyller minst tjugo år under det år vården inleds. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad föreskrivs i tandvårdslagen (1985:125). Ersättning för oralkirurgisk be- handling eller annan åtgärd, som finns angiven i förteckning som fastställs av regeringen, utges enligt 2 . 3 Senaste lydelse 1991:950. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. 4 4 Ersättning för Ersättning för sjukhusvård, som på grundsjukhusvård på grund av av sjukdom eller för- skada, sjukdom eller lossning varit förlossning som krävt erforderlig, utges intagning i sjukhus enligt grunder som lämnas enligt grunder som fastställs av regering- fastställs av regeringen. en. Med sjukhusvård avses vård på sjukhus som lämnas där intagen försäkrad. Föreskrifter om vad som Regeringen meddelar skall räknas som sjukhus föreskrifter om vad som enligt denna lag skall räknas som sjukhus meddelas av regeringen enligt denna lag. eller den myndighet som regeringen bestämmer. 5  Ersättning för särskilda rehabiliteringar och behandlingar samt för utveckling och provning av hjälpmedel åt personer med funktionshinder och liknande verksamhet lämnas enligt grunder som regeringen fastställer. 6 5 För resekostnader i Ersättning lämnas för samband med läkarvård resekostnader i samband eller annan sjukvårdande med öppen hälso- och behandling, som avses i sjukvård, utom sådan som 2 , eller sjukhusvård ges av en husläkare, om enligt 4 , utges vården anordnas av ersättning enligt staten, ett landsting grunder som regeringen eller en kommun som inte fastställer. Detsamma tillhör ett landsting, gäller resekostnader i eller i samband med samband med sjukhusvård enligt 4 . Ersättning lämnas också för resekostnader i samband med 1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad, 2. tandvård som avses i 3 , 3. besök med anledning av sjukdom hos läkare inom studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut av hög- skolestyrelse, 4. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits upp på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, 5. besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband med insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 6. besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmelserna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 4 Senaste lydelse 1990:161. 5 Senaste lydelse 1993:1654. 7. besök för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som ges med stöd av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård. Ersättning för Ersättning för sjuktransporter utges resekostnader enligt enligt grunder som första stycket och för regeringen fastställer. sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen fastställer. 7 6 Har arbetsgivare för Arbetsgivare för sjöman sjöman jämlikt får vid en sjömans sjukdom sjömanslagen (1973:282) ersättning enligt haft att vid sjömans bestämmelserna i denna sjukdom vidkännas kost- lag från den allmänna nad som avses i 2 - 4 ,försäkringskassan för sina äger han hos allmän kostnader enligt sjö- försäkringskassa erhålla manslagen (1973:282) för gottgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna i denna lag. 1. öppen hälso- och sjukvård, utom sådan som ges av husläkare, om vården anordnas av staten, ett landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting, 2. tandvård enligt 3 , eller 3. sjukhusvård enligt 4 . 10 7 Frågor om Frågor om ersättning sjukvårdsersättning prövasenligt detta kapitel i andra fall än som prövas i andra fall än som avses i andra stycket avses i andra stycket av den allmänna av den allmänna försäk- försäkringskassa, hos ringskassa, hos vilken vilken den försäkrade är den försäkrade är inskriven inskriven eller skulle eller skulle ha varit ha varit inskriven, om inskriven, om han upp- han uppfyllt fyllt åldersvillkoret i åldersvillkoret i 1 kap. 1 kap. 4 . Denna 4 . Denna försäkringskassa får dock försäkringskassa får dockuppdra åt en annan uppdra åt en annan försäk-försäkringskassa att pröva ringskassa att pröva sådana frågor. sådana frågor. Frågor om Frågor om ersättning sjukvårdsersättning enligt 3 och 6  samt enligt 2, 3 och 6  samtersättning enligt 4 och 5  ersättning enligt 4  somsom inte hänför sig till inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas visst vårdtillfälle prövasav den försäkringskassa av den försäkringskassa inom vars verksamhets- inom vars verk- område vårdgivaren eller samhetsområde vårdgivarenannan som får ersättning bedriver sin bedriver sin verksamhet. verksamhet. Detsamma Detsamma gäller ersättning gäller sjukvårdsersättningi övrigt enligt 3  i de i övrigt enligt 2 och 3 fall där den försäkrade i de fall där den inte är och inte heller försäkrade inte är och under den förutsättning inte heller under den som sagts i första förutsättning som sagts istycket skulle ha varit första stycket skulle ha inskriven hos allmän varit inskriven hos försäkringskassa. allmän försäkringskassa. 6 Senaste lydelse 1993:1653. 7 Senaste lydelse 1993:1653. Frågor om avgift enligt 12 och 12 a  prövas av den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven. 3 kap.2 8 Sjukpenninggrundande Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst är den årliga inkomst i pengar eller inkomst i pengar eller andra skattepliktiga andra skattepliktiga förmåner som en försäkradförmåner som en försäkrad kan antas komma att kan antas komma att tills vidare få för eget tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän arbetstagare i allmän eller enskild tjänst eller enskild tjänst (inkomst av anställning) (inkomst av anställning) eller på annan grund eller på annan grund (inkomst av annat (inkomst av annat förvärvsarbete). Med in- förvärvsarbete). Med in- komst av anställning komst av anställning lik- lik ställs ställs kostnadsersättning kostnadsersättning som som inte enligt 10  upp- inte enligt 10  upp- bördslagen (1953:272) bördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av undantas vid beräkning preliminär A-skatt. Som av preliminär A-skatt. inkomst av anställning rä- Som inkomst av knas dock inte ersättning anställning räknas dock från en arbetsgivare som inte ersättning från en är bosatt utomlands eller arbetsgivare som är en utländsk juridisk bosatt utomlands eller person, om arbetet har en utländsk juridisk utförts i arbetsgivarens person, om arbetet har verksamhet utom riket. I utförts i arbetsgivarens fråga om arbete som utförs verksamhet utom riket. utomlands av den som av I fråga om arbete som en statlig arbetsgivare utförs utomlands av den sänts till ett annat land som av en statlig för arbete för arbetsgivare sänts till arbetsgivarens räkning ett annat land för bortses vid beräkningen arbete för arbets- av sjukpenninggrundande givarens räkning bortses inkomst från sådana vid beräkningen av lönetillägg som betingas sjukpenninggrundande av ökade levnadskostnader inkomst från sådana och andra särskilda lönetillägg som betingas förhållanden i sysselsätt- av ökade ningslandet. Som inkomst levnadskostnader och av anställning eller andra särskilda förhållan-inkomst av annat förvärvs- den i sysselsätt- arbete räknas inte heller ningslandet. Som intäkt som avses i 32  inkomst av anställning 1 mom. första stycket h eller inkomst av annat och i kommunalskatte- förvärvsarbete räknas intelagen (1928:370) eller heller intäkt som avses sådan ersättning som anges i 32  1 mom. första i 1  första stycket 2 - stycket h och i kom- 6 och fjärde stycket munalskattelagen lagen (1990:659) om sär- (1928:370) eller sådan skild löneskatt på vissa ersättning som enligt 1 förvärvsinkomster. Som första stycket 2 - 6 inkomst av annat för- lagen (1990:659) om värvsarbete räknas inte särskild löneskatt på sådan ersättning enligt vissa förvärvsinkomster gruppsjukförsäkring eller utgör underlag för nämndatrygghetsförsäkring vid skatt. Som inkomst av arbetsskada som enligt 2  annat förvärvsarbete första stycket lagen om räknas inte sådan ersätt-särskild löneskatt på vissa ning enligt gruppsjuk- förvärvsinkomster utgör försäkring eller trygg- hetsförsäkring vid arbetsskada som enligt underlag för nämnda skatt. 2  första stycket lagen Den sjukpenninggrundande om särskild löneskatt på inkomsten fastställs av vissa förvärvs- försäkringskassan. Inkomst av anställning och in- komst av annat 8 Senaste lydelse förvärvsarbete skall därvid 1992:1710. var för sig avrundas till komster utgör underlag närmast lägre hundratal för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande kronor. inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a  skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7  5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32  kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988 - 1991. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8  första - fjärde och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). När skäl föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 5  andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. 4 kap. 2 9 Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet, b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för sta- digvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Med förälder likställs Vid tillämpning av 10, vid tilllämpningen av 10 a och 11  likställs 10, 10 a och 11  även med förälder även a) den som en förälder bor tillsammans med a) den som en förälder under äktenskapsliknande bor tillsammans med förhållanden, under äktenskapsliknande b) den som har tagit förhållanden, emot ett barn för b) den som har tagit stadigvarande vård och emot ett barn för fostran i sitt hem. stadigvarande vård och fostran i sitt hem. Vid tillämpning av 12 - 18  likställs med förälder även den till vilken rätt till tillfällig för- äldrapenning överlåtits enligt 11 a . 4 10 Modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet berättigad till föräldrapenning. Föräldrapenning utges Föräldrapenning utges även i samband med även i samband med föräldrautbildning eller föräldrautbildning eller besök i besök i förskoleverksamhet förskoleverksamhet inom i vilken barnet deltar. samhällets barnomsorg, i Föräldrapenning i samband vilken barnet deltar. med föräldrautbildning kan Föräldrapenning i sambandutges före barnets med föräldrautbildning kan utges före barnets födelse. födelse. En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om särskilda skäl föreligger. Kravet på särskilda skäl gäller dock inte 1. modern till och med tjugonionde dagen efter förlossningsdagen, 2. förälder som deltar i föräldrautbildning. 9 Senaste lydelse 1993:743. 10 Senaste lydelse 1993:743. 6 11 Hel föräldrapenning utgör lägst 64 kronor om dagen (garantinivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för resterande 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3  andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket. När föräldrapenning enligt andra - fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5  fjärde - sjunde styckena samt 10 a och 10 b . Därvid skall dock föräldrapenning för dag beräknas efter 90 procent av den fastställda sjuk- penninggrundande inkomsten, delad med 365, a) för föräldrar som gemensamt har vårdnaden om ett barn eller, vid flerbarnsbörd, barnen, för de första 30 dagarna för vardera föräldern, b) för en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn eller, vid flerbarnsbörd, barnen, för de första 60 dagarna, eller c) om den andra föräldern på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda ett barn, eller vid flerbarnsbörd, barnen, för de första 60 dagarna. Föräldrapenning för tid därutöver skall för dag beräknas efter 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Utan hinder av vad Utan hinder av vad som som föreskrivs i andra föreskrivs i andra - - fjärde styckena skall, fjärde styckena skall, om förälderns sjukpen- om förälderns sjukpenning- ninggrundande inkomst grundande inkomst har har sänkts enligt 3 kap. sänkts enligt 3 kap. 5  5  tredje stycket 5, tredje stycket 5, föräldrapenningen till föräldrapenningen till dess barnet fyller två årdess barnet fyller två år beräknas lägst på grundvalberäknas lägst på grundval av den sjukpenninggrun- av den sjukpenninggrun- dande inkomst som gällde dande inkomst som gällde innan sänkningen skedde innan sänkningen skedde eller den högre eller den högre inkomst som löne- inkomst som löne- utveckligen inom utveckligen inom yrkes- yrkesområdet därefter området därefter föran- föranleder, om föräldern leder, om föräldern avstår avstår från förvärvsarbetefrån förvärvsarbete för vård för vård av barn. Är kvin-av barn. Är kvinnan nan gravid på nytt vid gravid på nytt innan utgången av denna tid barnet uppnått ett år och och beräknas barnets nio månaders ålder, skall födelse ske inom sex föräldrapenningen även månader eller föds barnetfortsättningsvis beräknas inom nämnda tid, skall på motsvarande sätt. hennes föräldrapenning Detsamma gäller vid även fortsättningsvis adoption av barn som beräknas på motsvarande sker inom två år och sex sätt. månader efter det 11 Lydelse enligt prop. 1993/94:147 och 148. att det föregående barnet fötts eller adopterats. 7 a  Föräldrapenning utges för sådan tid om en eller flera dagar som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär motsvarande eller högre föräldrapenning. 10 12 En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med 1. sjukdom eller smitta hos barnet, 2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, 3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, 4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning. För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus. En förälder har rätt En förälder har rätt till till tillfällig tillfällig föräldrapenning föräldrapenning från och från och med det med det kalenderår under kalenderår under vilket vilket barnet fyller barnet fyller fyra år fyra år till och med det till och med det kalenderår under vilket kalenderår under vilket barnet fyller tolv år barnet fyller tolv år även även när föräldern avstårnär föräldern avstår från från förvärvsarbete i sam-förvärsarbete i samband band med med föräldrautbildning, föräldrautbildning, besökbesök i barnets skola, i barnets skola eller eller besök i besök i förskole- eller förskoleverksamhet eller fritidsverksamhet inom skolbarnsomsorg i vilken samhällets barnomsorg i barnet deltar vilken barnet deltar (kontaktdagar). En (kontaktdagar). En förälder till barn som förälder till barn som omfattas av 1  lagen omfattas av 1  lagen (1993:387) om stöd och (1993:387) om stöd och service till vissa service till vissa funktionshindrade har funktionshindrade har dock rätt till dock rätt till kontaktdagar från barnets kontaktdagar från födelse till dess att det barnets födelse till fyller sexton år. dess att det fyller sexton år. Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid för- 12 Senaste lydelse 1993:743. lossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i tillämpliga delar för en fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det. 11 a  En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet a) i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, och, b) när det gäller barn som avses i 10  och 11  första stycket, sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare. 17 13 Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbets- skadesförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen. Föräldrapenningförmåner utges inte för dag då föräldern är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480). 9 kap. 4 b 14 Om föräldrarna till ett Om båda föräldrarna till barn, för vilket rätt ett barn, för vilket rätt till vårdbidrag förelig- till vårdbidrag före- ger, lever åtskilda, ligger, begär att utbetalas hälften av bidraget delas upp, vårdbidraget till dem utbetalas hälften av vård- vardera om båda tar del bidraget till dem i vården om barnet vardera om båda tar del i eller, i fall som avses vården om barnet eller, i i 4 a , båda vid tiden fall som avses i 4 a , för dödsfallet tog del i båda vid tiden för vården. dödsfallet tog del i vår- den. För uppdelning av För uppdelning av vårdbidrag enligt första vårdbidrag enligt första stycket krävs att båda stycket krävs att båda föräldrarna begär att föräldrarna har eller vid bidraget delas upp och tiden för dödsfallet hade att föräldrarna har gemensam vårdnad om gemensam vårdnad om bar- net barnet. 13 Senaste lydelse 1991:1048. 14 Senaste lydelse 1988:131. eller, i fall som avses i 4 a , vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad. 11 kap. 2 15 Med inkomst av Med inkomst av anställning avses lön anställning avses lön eller annan ersättning i eller annan ersättning i pengar eller andra pengar eller andra skattepliktiga förmåner, skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fåttsom en försäkrad har fått såsom arbetstagare i såsom arbetstagare i allmän eller enskild allmän eller enskild tjänst. Med lön likställstjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som kostnadsersättning som inte enligt 10  inte enligt 10  uppbördslagen (1953:272) uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning undantas vid beräkning av av preliminär A-skatt. preliminär A-skatt. Till Till sådan inkomst räknassådan inkomst räknas dock dock inte från en och inte från en och samme samme arbetsgivare arbetsgivare utgiven lön utgiven lön som under som under ett år ej ett år ej uppgått till 1 uppgått till 1 000 000 kronor. Till sådan kronor. Till sådan in- inkomst räknas inte komst räknas inte heller heller intäkt som avses intäkt som avses i 32  i 32  1 mom. första 1 mom. första stycket h stycket h och i kom- och i kommunalskatte- munalskattelagen lagen (1928:370) eller (1928:370) eller sådan sådan ersättning som anges ersättning som enligt 1 i 1  första stycket 2 - 6 första stycket 2 - 6 och fjärde stycket lagen lagen (1990:659) om (1990:659) om särskild särskild löneskatt på löneskatt på vissa vissa förvärvsinkomster förvärvsinkomster. I fråga utgör underlag för nämndaom arbete som har utförts skatt. I fråga om arbete utomlands bortses vid som har utförts utom- beräkningen av lands bortses vid pensionsgrundande in- beräkningen av pensions- komst från sådana löne- grundande inkomst från tillägg som betingas av sådana lönetillägg som ökade levnadskostnader betingas av ökade lev- och andra särskilda nadskostnader och andra förhållanden i syssel- särskilda förhållanden i sättningslandet. Såsom sysselsättningslandet. inkomst av anställning Såsom inkomst av anställ-anses även ning anses även a) sjukpenning och a) sjukpenning och rehabiliteringspenning rehabiliteringspenning enligt denna lag samt enligt denna lag samt sjukpenning enligt sjukpenning enligt lagen lagen (1976:380) om (1976:380) om arbetsskadeförsäkring arbetsskadeförsäkring eller motsvarande eller motsvarande ersättning som utgår ersättning som utgår enligt annan författning enligt annan författning eller på grund av eller på grund av regeringens förordnande, regeringens förordnande, i den mån ersättningen i den mån ersättningen träder i stället för träder i stället för försäkrades inkomst såsomförsäkrades inkomst såsom arbetstagare i allmän arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, eller enskild tjänst, b) b) föräldrapenningförmåner, föräldrapenningförmåner, c) vårdbidrag enligt 9 c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 , i den mån kap. 4 , i den mån bidraget inte är ersätt- bidraget inte är ersätt- ning för merkostnader, ning för merkostnader, 15 Senaste lydelse 1992:1710. d) dagpenning från d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, erkänd ar- e) kontant betslöshetskassa, arbetsmarknadsstöd enligt e) kontant lagen (1973:371) om arbetsmarknadsstöd kontant enligt lagen (1973:371) arbetsmarknadsstöd, om kontant f) utbildningsbidrag arbetsmarknadsstöd, under arbets- f) utbildningsbidrag marknadsutbildning och under arbets- yrkesinriktad marknadsutbildning och rehabilitering i form av yrkesinriktad dagpenning, rehabilitering i form g) korttidsstudiestöd, av dagpenning, vuxenstudiebidrag och g) korttidsstudiestöd, utbildningsarvode enligt vuxenstudiebidrag och studiestödslagen utbildningsarvode (1973:349), enligt studiestödslagen h) delpension enligt (1973:349), lagarna (1975:380) och h) delpension enligt (1979:84) om delpen- lagarna (1975:380) och sionsförsäkring, (1979:84) om delpen- i) dagpenning till sionsförsäkring, värnpliktiga och i) dagpenning till vapenfria tjänstpliktiga värnpliktiga och under vapenfria tjänstpliktiga repetionsutbildning, under frivilliga som genomgår repetionsutbildning, utbildning under krigs- frivilliga som genomgår förbandsövning eller utbildning under krigs- särskild övning inom förbandsövning eller värnpliktsutbildningen, särskild övning inom läkare under försvarsmedi- värnpliktsutbildningen, cinsk tjänsgöring samt läkare under civilförsvarspliktiga, försvarsmedicinsk j) utbildningsbidrag tjänsgöring samt civilför-för doktorander, svarspliktiga, k) timersättning vid j) utbildningsbidrag kommunal vuxenutbildning för doktorander, (komvux), vid k) timersättning vid vuxenutbildning för kommunal psykiskt ut- vuxenutbildning vecklingsstörda (särvux) (komvux), vid och vid svens- vuxenutbildning för kundervisning för psykiskt ut- invandrare (sfi), vecklingsstörda (särvux) l) livränta enligt 4 och vid svens- kap. lagen (1976:380) om kundervisning för arbetsskadeförsäkring invandrare (sfi), eller motsvarande l) livränta enligt 4 livränta som bestäms med kap. lagen (1976:380) tillämpning av sagda lag, om arbetsskadeförsäkring m) från Sveriges eller motsvarande författarfond och livränta som bestäms med konstnärsnämnden utgående tillämpning av sagda bidrag som ej är att lag, hänföra till inkomst av m) från Sveriges annat förvärvsarbete författarfond och enligt 3 , i den mån konstnärsnämnden utgåenderegeringen så förordnar, bidrag som ej är att n) statsbidrag till hänföra till inkomst av arbetslösa som tillskott annat förvärvsarbete till deras försörjning när enligt 3 , i den mån de startar egen rörelse, regeringen så förordnar, p) ersättning enligt n) statsbidrag till lagen (1988:1465) om arbetslösa som tillskott ersättning och ledighet till deras försörjning närför närståendevård, de startar egen rörelse, q) tillfälliga p) ersättning enligt förvärvsinkomster av lagen (1988:1465) om verksamhet som inte ersättning och ledighet bedrivs självständigt, för närståendevård, r) ersättning som en q) tillfälliga allmän försäkringskassa förvärvsinkomster av utger enligt 20  lagen verksamhet som inte (1991:1047) om sjuklön, bedrivs självständigt, r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20  lagen (1991:1047) om sjuklön, I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2  andra stycket samt 2 a  tredje och fjärde styckena. Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a  första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare. 1.16 Den som är född år 1. Svensk medborgare 1929 eller tidigare, så som är född år 1929 eller ock den som är född tidigare eller som är född senare men den 1 juli senare men den 1 juli 1979 uppbar folkpension 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension, i form av ålderspension, förtidspension eller förtidspension eller änkepension samt uppbär änkepension samt uppbar sådan pension också vid sådan pension också vid utgången av år 1992, får utgången av år 1992, har, för rätt till folkpensionom han varit mantals- vid bosättning utomlands skriven i Sverige för det åberopa äldre bestämmelserår varunder han fyllt i 5 kap. sextiotvå år och för de fem åren närmast dessförinnan, rätt att vid bosättning utomlands uppbära folkpension med samma belopp som skulle ha utgått vid bosättning i Sverige. Vid tillämpningen av mantalsskrivningskravet i föregående stycke likställs år efter år 1991 då den försäkrade varit folkbokförd i Sverige den 1 november året innan med år då han varit mantals- skriven här. 16 Senaste lydelse 1992:1277. 1. Denna lag träder i kraft, ifråga om 4 kap. 2, 4, 6, 7 a, 10, 11 a och 17  samt 9 kap. 4 b  den 1 januari 1995, och i övrigt den 1 juli 1994. 2. Äldre bestämmelser om sjukvårdsersättning enligt 2 kap. gäller fortfarande för tiden före den 1 juli 1994. 3 2.2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4  lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 2 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor, 2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 , 4 kap. 18  eller 22 kap. 12  lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbetet som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen, 6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, 7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47  tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74) i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2  första stycket lagen om allmän försäkring, 9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5  lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt, 11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a  lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32  1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370), 13. sådan ersättning som enligt 1  första stycket 2 - 6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7  5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstan- delsstiftelse, som avses i 3 kap. 2  andra stycket lagen om allmän för- 1 Lagen omtryckt 1989:633. 2 Senaste lydelse 1992:1711. säkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning, 16. sådan ersättning 16. sådan ersättning från från en en vinstandelsstiftelse vinstandelsstiftelse från vilken enligt de från vilken enligt de fyra sista meningarna i fyra sista meningarna i 3 kap. 2  andra stycket 3 kap. 2  andra stycket lagen om allmän försäkring lagen om allmän försäkringskall bortses vid skall bortses vid beräkning av sjukpenning- beräkning av sjukpen- grundande inkomst, ninggrundande inkomst. 17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarig- hetsförsäkring som anges i 17. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbets- tagare beräknas på lönedelar som inte över- stiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32  kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 4 2.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Härigenom föreskrivs att 1  lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 1 Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 17,69 procent på 1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, 2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags- försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, 3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Kommunernas pensionsanstalt eller Sjukvårdens och socialvårdens plane-rings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23  kommunalskattelagen (1928:370), 4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag, 6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket. Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap, 3 - 5  lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4  första stycket 2 och 13. Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersätt- ning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkrings- kassa efter utgången av 1 Senaste lydelse juni 1993. Detta gäller 1992:1491. dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte över- stiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6  lagen (1962:381) om allmän för- säkring. Denna lag träder i kraft den juli 1994. 5 2.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Härigenom föreskrivs att 5 och 6  lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 2 Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3  första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Det i första stycket Det i första stycket angivna villkoret gäller angivna villkoret gäller ej för rätt till ledighetej för rätt till ledighet under tid, då arbets- under tid, då arbetstaga- tagaren uppbär tillfälligren uppbär tillfällig föräldrapenning enligt föräldrapenning enligt 4 kap. 10, 10 a eller 4 kap. 10, 10 a, 11 11  lagen (1962:381) om eller 11 a  lagen allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring. Villkoret gäller ej heller för ledighet som avses i 4  andra stycket. 6 3 Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Berör en ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det kalenderår under vilket ledigheten har påbörjats. Ledighet under tid då Ledighet under tid då arbetstagaren uppbär arbetstagaren uppbär föräldrapenning eller föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenningtillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 4  andra enligt 4 kap. 4  andra stycket, 10, 10 a eller stycket, 10, 10 a, 11 11  lagen (1962:381) om eller 11 a  lagen allmän försäkring får delas(1962:381) om allmän upp utan hinder av be- försäkring får delas upp stämmelserna i första utan hinder av be- stycket. stämmelserna i första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 1 Lagen omtryckt 1979:645. 2 Senaste lydelse 1993:396. 3 Senaste lydelse 1993:396. 6 2.5 Förslag till Lag om ändring i semesterlagen (1977:480) Härigenom föreskrivs att 17  semesterlagen (1977:480) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 1 Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om 1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada, 2. ledighet enligt 2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård avtill ledighet för vård av barn, m.m. dels under barn, m.m. dels under tid för vilken havande- tid för vilken havande- skapspenning utges skapspenning utges enligt 3 kap. 9  lagen enligt 3 kap. 9  lagen (1962:381) om allmän (1962:381) om allmän försäkring, dels under försäkring, dels under tid tid för vilken föräldra- för vilken föräldrapenning penning utges i an- utges i anledning av ledning av barns födelse barns födelse eller eller adoption enligt 4 adoption enligt 4 kap. 3 kap. 3 och 5  samma och 5  samma lag, i den lag, i den mån frånvaron mån frånvaron för varje för varje barn, eller barn, eller vid fler- vid flerbarnsbörd sam- barnsbörd sammanlagt, manlagt, icke överstiger icke överstiger 120 dagar 120 dagar eller för eller för ensamstående ensamstående förälder, 180förälder, 180 dagar, dels dagar, dels under tid under tid för vilken för vilken tillfällig för-tillfällig föräldrapenning äldrapenning utges utges enligt 4 kap. 10, enligt 4 kap. 10 och 11 10 a, 11 och 11 a  samma samma lag. lag. 3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar, 4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar, 5. ledighet på grund av sådan i 27  värnpliktslagen (1941:967) eller med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är beredskapsövning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning, eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar, 6. ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid för- 1 Senaste lydelse 1992:1491. svarsmakten, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar, 7. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svensk- undervisning för invandrare, eller 8. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar. Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön. I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 7 2.6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. Härigenom föreskrivs att 18  lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18  Den som saknar Den som saknar tillstånd får ej här i tillstånd får inte här i landet tillverka, landet tillverka, överlåta överlåta eller inneha eller inneha eller till eller till landet införa landet införa apparat, apparat, som kan som kan användas för till- användas för tillverkningverkning av sprit av sprit (destillationsapparat) (destillationsapparat) eller föremål som uppen- eller föremål som uppen- barligen är avsett att barligen är avsett att ingå i en sådan apparat ingå i en sådan apparat (apparatdel). Vad som (apparatdel). Vad som sagts nu gäller inte sagts nu gäller ej 1. staten, 1. staten, 2. den som har 2. den som har tillstånd att tillverka tillstånd att tillverka sprit, sprit, 3. apotek, kommunalt 3. apotek, kommunalt laboratorium eller laboratorium eller läroanstalt som står under läroanstalt som står statlig tillsyn, under statlig tillsyn, 4. sådant sjukhus som 4. sådant sjukhus som avses i 5  hälso- och avses i 2  sjukvårdslagen (1982:763) sjukvårdslagen eller 2 kap. 4  lagen (1962:242) eller 2 kap. (1962:381) om allmän 4  fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän för-försäkring. säkring. I fråga om rätt att hantera oförtullade destillationsapparater och apparat- delar gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 8 2.7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Härigenom föreskrivs att 7 och 8  lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 1 Visar någon att han i Visar någon att han i den omfattning som den omfattning som anges anges i andra stycket i andra stycket har köpt har köpt prisnedsatta prisnedsatta eller andra eller andra läkemedel läkemedel som avses i 3  som avses i 3  eller eller har erlagt har erlagt patientavgift för öppen patientavgift för hälso- och sjukvård som läkarvård eller annan ombesörjs av staten, ett sjukvårdande behandling landsting eller en kom- som avses i 2 kap. 2  mun som inte tillhör ett lagen (1962:381) om landsting eller för vård allmän försäkring eller föreller behandling enligt vård eller behandling lagen (1993:588) om hus- enligt lagen (1993:588) läkare, lagen (1993:1651) om husläkare, lagen om läkarvårdsersättning (1993:1651) om eller lagen (1993:1652) läkarvårdsersättning ellerom ersättning för lagen (1993:1652) om sjukgymnastik är han ersättning för befriad från att därefter sjukgymnastik är han betala för utskrivna befriad från att därefterläkemedel. Befrielsen betala för utskrivna gäller under den tid som läkemedel. Befrielsen återstår av ett år, räknat gäller under den tid som från det första återstår av ett år, räknatvårdtillfället, från det första behandlingstillfället vårdtillfället, eller läkemedelsinköpet. behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. För kostnadsbefrielse enligt första stycket fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst 1 600 kronor. Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting har beslutat att för sin del tillämpa ett lägsta belopp som understiger 1 600 kronor, skall i stället det beloppet gälla för kostnadsbefrielse enligt första stycket för den som är bosatt inom landstinget respektive kommunen. Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtillfällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad som sägs i andra stycket. Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för barn som under denna tid fyller 16 år. Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har haft barn med föräldern. 8 2 Rätt till förmåner enligt denna lag har den som är försäkrad enligt 1 kap. 3  första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätt till 1 Senaste lydelse 1993:1658. 2 Senaste lydelse 1989:223. förmåner enligt 1 och 3 - 5  har även den som, utan att vara bosatt i Sverige, har anställning i allmän eller enskild tjänst här. Lagen gäller inte för Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård, den som får sjukhusvård, som avses i 2 kap. 4  som avses i 5  hälso- och lagen (1962:381) om sjukvårdslagen (1982:763) allmän försäkring. eller i 2 kap. 4  lagen (1962:381) om allmän försäkring. För en försäkrad som är bosatt utom Sverige gäller förmånerna enbart när han vistas här. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. För kostnadsbefrielse enligt 7  får beaktas patientavgifter enligt lagrummets tidigare lydelse som erlagts före ikraftträdandet. 9 2.8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning Härigenom föreskrivs att 9 och 20  lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9  Läkarvårdsersättning Läkarvårdsersättning lämnas inte till en lämnas inte till en läkare läkare som är anställd i som är anställd i något något landstings hälso- landstings hälso- och och sjukvård. sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare. 20  Till en läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall lämnas arvoden enligt 15  med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts gäller dock inte om läkaren tagit över en motsvarande praktik. Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent. Till en läkare som har sin verksamhet inom de områden eller kommuner som anges i första stycket skall landstinget lämna särskild ersättning för telefonkon- sultationer och medicinskt motiverade hembesök. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 10 2.9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik Härigenom föreskrivs att 9 och 20  lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9  Sjukgymnastikersättning Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en lämnas inte till en sjukgymnast som är sjukgymnast som är anställd i något anställd i något landstings hälso- och landstings hälso- och sjukvård eller i ett sjukvård. bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande in- flytande i. Ersättning kan dock lämnas om sjukgymnasten är tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast. 20  Till en sjukgymnast som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall lämnas arvoden enligt 15  med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts gäller dock inte om sjukgymnasten tagit över en motsvarande verksamhet. Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent. Till en sjukgymnast som har sin verksamhet inom de områden som anges i första stycket skall landstinget lämna särskild ersättning för telefonkonsultationer och behandlingsmässigt motiverade hembesök. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 11 2.10 Förslag till Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) Härigenom föreskrivs i fråga om tandvårdslagen (1985:125) dels att 7  skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a , och närmast före 15 a  en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 1 Folktandvården skall svara för 1. regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar till och med det år då de fyller nitton år, 2. specialisttandvård för vuxna, 3. övrig tandvård för 3. övrig tandvård för vuxna i den omfattning vuxna i den omfattning som landstingskommunen som landstinget bedömer bedömer lämplig. Tandvård som avses i första stycket 1 skall lämplig. vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnad med anledning av att en sådan patient uteblivit från ett avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som landstings- kommunen bestämmer. Vårdavgifter 15 a  Tandvård som avses i 7  första stycket 1 skall vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnad med anledning av att en sådan patient uteblivit från ett avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som landstinget bestämmer. Av patienter som får tandvård som avses i 7  första stycket 2 och 3 får landstinget ta ut vårdav- gifter enligt grunder som landstinget bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Vid oralkirurgisk behandling och un- 1 Senaste lydelse dersökningar för sådan 1991:949. behandling som ges vid en specialisttandpoli- klinik eller motsvarande och som inte ersätts till någon del enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring gäller be- stämmelserna om vårdavgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. För tandvård som har givits före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser. 12 3 Ärendet och dess beredning I detta lagstiftningsärende tar regeringen upp skilda frågor på socialför- säkringens och andra områden. Till följd av vissa ändringar i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och de därav föranledda konsekvenserna för vissa avtalsbundna trygghetförsäkringar vid arbetsskada föreslås att ersättningar som utges från sistnämnda försäkringar i vissa fall skall undantas från skyldigheten att betala socialavgifter och särskild löneskatt. På föräldraförsäkringens område läggs förslag fram som avser såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning. Till grund för de föreslagna ändringarna i föräldraförsäkringen ligger en departementspromemoria (Ds 1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. En sammanfattning av departementspromemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En samman- ställning av remissyttrandena finns i bilaga 3. I övrigt föreslås dels vissa ändringar rörande arvoden till privat- praktiserande läkare och sjukgymnaster, dels att möjlighet införs för föräldrar som är gifta eller sammanboende med varandra och som har gemensam vårdnad om barnet att dela vårdbidrag. Propositionen innehåller också en bestämmlse som gäller rätten till folk- pension utomlands. Till grund för detta förslag ligger en skrivelse från Riksförsäkringsverket den 25 november 1993. Propositionen innefattar vidare regeringens bedömning av kompensationsnivån rörande privat sjukförsäkring. Lagförslagen i lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster avser sådana ämnen som faller inom Lagrådets granskningsområde. Regeringen anser att förslagen är så brådskande att den fördröjning av ärendet som granskning skulle medföra, skulle vara till avsevärt men. Även förslagen till ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och semesterlagen (1977:480) faller inom Lagrådets granskningsområde. Sistnämnda lagförslag är dock av enkel och okomplicerad beskaffenhet. Ett yttrande av Lagrådet i denna del skulle enligt regeringens bedömning inte tillföra ärendet något av betydelse. 33 4 Undantag från skyldigheten att betala socialavgifter m.m. i vissa fall Regeringens förslag: Vid bestämmande av underlag för beräkning av socialavgifter skall bortses från ersättning för arbetsskada som avser tid efter den 30 juni 1993 om ersättningen utbetalas på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Vad nu sagts gäller endast under förutsättning att skadan inträffat senast den 30 juni 1993 och att ersättningen inte avser de första 180 dagarna efter det att skadan inträffat och inte heller bortfall av lönedelar som överstiger 7,5 basbelopp. Vidare skall bortses från ersättning på grund av sådan försäkring som avser skadefall som inträffat före utgången av år 1992 under förutsättning att skadan anmälts som arbetsskada enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring efter den 30 juni 1993 och att ersättningen inte avser de första 180 dagarna efter det att skadan inträffat och inte heller bortfall av lönedelar som överstiger 7,5 basbelopp. På sådana ersättningar skall inte heller betalas särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Skälen för regeringens förslag: Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. LAF omfattar skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Som arbetsskada ansågs före den 1 januari 1993 skada till följd av olycksfall eller annan skad- lig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet. För skada som framkallats av smitta gäller särskilda regler. Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skulle enligt de före år 1993 gällande reglerna skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan om inte betydligt starkare skäl talade mot det. Sedan den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt har kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpts så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till försäkringskassan senast den 30 juni samma år tillämpas dock alltjämt äldre lag (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, rskr. 1992/93:142, SFS 1992:1698). Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen de första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen utbetalades efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra till skadan hänförliga kostnader liksom arbetsskadesjukpenning. Hel arbetsskadesjukpenning för dag utgjorde 1/365-del av den sjukpenninggrundande inkomsten. Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Vidare utges från samma tidpunkt inte längre ersättning från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel (prop. 1992/93:178, bet. 1992/93:SfU15, rskr.1992/93:335, SFS 1993:357 ). För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i regel endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till efterlevande. Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen av den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersättning för arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1994 motsvarar 264 000 kronor. Trygghetsförsäkring vid arbetsskada Det försäkringsskydd som arbetsskadeförsäkringen ger kompletteras för flertalet anställda av förmåner som arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer kommit överens om genom kollektivavtal. Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) lämnar ersättning enligt försäkringsvillkor som tillkommit genom kollektivavtal mellan SAF, LO och PTK. På det kommunala området respektive för landstingsanställda finns TFA-KL och på det statliga området gäller avtalet om ersättning vid personskada (PSA). För Systembolagets försäljningspersonal finns överenskommelse i kollektivavtal mellan Systembolaget AB och Handelstjänsteman- naförbundet med innebörd att överenskommelsen mellan SAF och PTK om trygghetsförsäkring (TFA) gäller samt att bolaget inte är skyldigt att teckna försäkring om detta. TFA administreras av ett konsortium av försäkringsbolag, AMF-trygghetsförsäkring. I konsortiet ingår Folksam, Skandia och Trygg-Hansa. Försäkringspremien betalas av arbetsgivare i egenskap av försäkringstagare och baseras på utgiven lönesumma. AMF prövar ersättningsanspråk enligt TFA och TFA-KL. Ersättningsanspråk enligt PSA prövas av Statens trygghetsnämnd. AMF hand- lägger genom uppdragsavtal skaderegleringen för PSA. Skaderegleringen för Systembolagets anställda handhas av bolaget självt. 34 Syftet med TFA och övriga trygghetsförsäkringar är att den som drabbats av personskada i arbetet skall kunna få ersättning enligt skadeståndsrättsliga normer för sådana anspråk som inte ersätts genom arbetsskadeförsäkringen utan att behöva bevisa att arbetsgivaren eller någon annan genom vårdslöshet är skadeståndsskyldig. Hittills har TFA haft störst betydelse när det gäller ersättning för ideell skada, dvs. sveda och värk, lyte och men samt för olägenheter i övrigt. Begreppet arbetsskada och regeln för sambandsbedömning definierades i TFA-villkoren fram till den 1 januari 1993 på i princip samma sätt som i LAF i dess lydelse före denna tidpunkt. Villkoren stämde således till sitt innehåll överens med vad LAF föreskrivit om vad som skulle anses som en arbetsskada. Till följd av de ändringar som skedde inom arbetsskadeförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1993 (skärpt arbetsskadebegrepp) har försäkringsvillkoren för TFA anpassats så att för skadefall som inträffat denna dag eller senare gäller för rätt till TFA-ersättning samma arbetsskadebegrepp och regler för sambandsbedömning som enligt de i LAF fr.o.m. denna tidpunkt gällande reglerna (förhandlingsprotokoll den 11 februari 1993 mellan SAF, LO och PTK). Motsvarande anpassning av TFA-KL har gjorts genom en överenskommelse den 31 mars 1993. Till följd av ändringen i LAF fr.o.m. den 1 juli 1993 (slopad arbets- skadesjukpenning) har avtalet om TFA-försäkring i de delar som gäller ersättning för inkomstförlust sagts upp med verkan fr.o.m. samma tidpunkt. För TFA-KL gäller detta fr.o.m. den 1 februari 1994. De beskrivna förändringarna i LAF aktualiserade frågan i vad mån ansvaret enligt TFA-försäkringen påverkas av förändringar i den allmänna försäkringen inklusive arbetsskadeförsäkringen och ledde till att skiljeförfarande inför Skiljenämnden för AMF-försäkringar påkallades angående tolkning av ersättningsbestämmelser i kollektivavtal om trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Genom en skiljedom den 8 september 1993 avslogs det i Skiljenämnden framförda yrkandet att nämnden bl.a. skulle fastställa att de mellan SAF, LO och PTK träffade överenskommelserna om TFA och försäkringsvillkoren för TFA innebar att en försäkrad som omfattas av TFA inte hade rätt till ersättning ur denna försäkring motsvarande dels den ersättning som inte utges ur LAF till följd av det den 1 januari 1993 i denna lag införda arbetsskadebegreppet, dels den ersättning för inkomstförlust som till följd av ändringar i 3 kap. 1  LAF inte utges efter den 1 juli 1993. Skiljedomen kan sägas innebära att det förhållandet att ersättningsrätten enligt LAF ändrats med tillämpning även på skadefall som redan inträffat vid tidpunkten för lagändringarnas ikraftträdande inte medför att TFA-försäkringen kan undandra sig skyldigheten att lämna ersättning enligt de då skadan inträffade gällande försäkringsvillkoren. De av regering och riksdag vidtagna ändringarna i LAF kan till följd av den nämnda skiljedomen i korthet sägas innebära följande med avseende på arbetsskadeförsäkringen respektive trygghetsförsäkringen. 1. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till försäkringskassan senast den 30 juni 1993 gäller det gamla mer generösa arbetsskadebegreppet i LAF. Det innebär att försäkringskassan betalar arbetsskadesjukpenning t.o.m. den 30 juni 1993 samt livränta (reglerna för livränta är oförändrade). Från TFA-försäkringen torde ersättning för inkomstförlust upp till samma nivå som gällde för den tidigare arbetsskadesjukpenningen (100 %) utges fr.o.m den 1 juli 1993. 2. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 men anmälts till försäkringskassan efter den 30 juni 1993 utges från försäkringskassan - i de fall skadan inte godkänns enligt det nya arbetsskadebegreppet - vare sig arbetsskadesjukpenning eller livränta. Från TFA däremot torde ersättning för inkomstförlust motsvarande den tidigare arbetsskadesjukpenningen utges såväl före som efter den 1 juli 1993 samt livränta, under förutsättning att skadan uppfyller kriterierna för att godkännas enligt det gamla arbetsskadebegreppet. 3. För skador som inträffat den 1 januari 1993 eller senare och som godkänns som arbetsskada av försäkringskassan utges inte någon arbetsskadesjukpenning. Detta beror på att samtidigt som samordningstiden (180 dagar) löpte ut (räknat från den 1 januari 1993) slopades rätten till arbetsskadesjukpenning. Däremot utges livränta från arbetsskadeförsäkringen. Från TFA utges för skador som inträffat under tiden den 1 januari - den 30 juni 1993 ersättning för inkomstförlust motsvarande den tidigare arbets- skadesjukpenningen såväl före som efter den 1 juli 1993. (Enligt försäkringsvillkoren har TFA att betala inkomstförlustersättning upp till 100 % från första dagen under förutsättning att skadan kvarstått minst 8 dagar vid olycksfall och minst 180 dagar vid arbetssjukdom) För skador som inträffat den 1 juli 1993 eller senare är läget oklart i avvaktan på ett nytt kollektivavtal. På det statliga området gäller att PSA-avtalet innehåller en regel om att ersättning endast lämnas i sådana fall där skadan förklarats vara en arbetsskada enligt LAF. De ändringar i LAF som gäller det skärpta arbetsskadebegreppet och sambandsregeln fick därmed omedelbart genomslag för PSA. Beträffande effekterna av den slopade rätten till arbetsskadesjukpenning gäller följande. PSA-avtalet har genom ett förhandlingsprotokoll den 28 december 1993 prolongerats fr.o.m. den 1 januari 1994 tills vidare med sju dagars ömsesidig uppsägningstid. Vissa ändringar har därvid beslutats. Bland annat har i fråga om ersättning för inkomstförlust som gäller skador som inträffat efter den 30 juni 1993 beslutats att sådan ersättning inte längre skall utges utom för de första 180 dagarna efter visandedagen för skadan. För skador som inträffat före den 1 juli 1993 tillämpas äldre regler som innebär att inkomstersättning också kan utges efter de första 180 dagarna efter skadedagen. Från PSA utges således ersättning för inkomstförlust motsvarande den tidigare arbetsskadesjuk- penningen för skador som inträffat före den 1 juli 1993 såväl för tid före som efter den 1 juli 1993. Socialavgifter och särskild löneskatt Vid bestämmande av underlag för socialavgifter bortses från sjukpenning och andra liknande förmåner. På ersättningar som utges från bl.a. arbetsskadeförsäkringen betalas därmed inte några socialavgifter. När det gäller ersättning för inkomstförlust som utbetalas från TFA-försäkringen är sådan ersättning såväl socialavgiftspliktig som förmåns- grundande om ersättningen är avsedd att täcka inkomstbortfall för akut tid. Detsamma gäller ersättning vid bestående arbetsoförmåga om beloppet avser att täcka inkomstförlust och det utges som en periodisk livränta, dvs. en livränta som utges för år och är avsedd att ge kompensation för mistad inkomst. I nu nämnda fall utgör ersättningen kompensation för mistad inkomst. När det gäller ersättning vid bestående arbetsoförmåga som inte kompenserar mistad inkomst utan avser framtida förlust av inkomst och som utges i form av engångsbelopp är ersättningen varken socialavgiftspliktig eller förmåns- grundande. På sådan ersättning uttas i stället särskild löneskatt. Genom den tidigare redovisade skiljedomen torde det vara klarlagt att trygghetsförsäkringen har att utge inkomstförlustersättning motsvarande vad som tidigare kunde utges i form av arbetsskadesjukpenning fr.o.m. den 1 juli 1993 för arbetsskador som inträffat före detta datum. Vidare torde det vara klarlagt att trygghetsförsäkringen har att utge ersättning för inkomstförlustersättning motsvarande såväl den tidigare arbetsskadesjukpenningen som livränta för skador som inträffat före den 1 januari 1993 men som anmälts till försäkringskassan efter den 30 juni 1993 - under förutsättning att skadan uppfyller kriterierna för att godkännas enligt det gamla arbetsskadebegreppet. Det förhållandet att ersättning för inkomstförlust som utges till en person som ådragit sig en arbetsskada beläggs med socialavgifter när ersättningen utges från en trygghetsförsäkring har medfört att de aktuella förändringarna i arbetsskadeförsäkringen inneburit en icke förutsedd kostnadsökning för trygghetsförsäkringarna. Med hänsyn härtill och då någon inkomstförstärkning för det allmänna till följd härav inte beräknades i samband med ifrågavarande ändringar i LAF bör ersättningar för inkomstförlust som i fortsättningen kommer att utges från trygghetsförsäkring i stället för från arbetsskadeförsäkringen befrias från socialavgifter respektive särskild löneskatt. Regeringen föreslår därför att de ifrågavarande ersättningarna undantas från sådana pålagor. Ersätt- ningarna som undantas från socialavgifter bör, i likhet med t.ex. sjukpenning och livränta enligt LAF, vara pensionsgrundande. Eftersom ersättning från arbetsskadeförsäkringen i flertalet fall inte utgavs som kompensation för inkomstbortfall för de första 180 dagarna efter det att skadan inträffat och inte heller utgavs för lönedelar över 7,5 basbelopp gäller vad nyss sagts endast under förutsättning att ersättningen inte avser att ge kompensation för sådant bortfall. På ersättningar i form av lön eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten som utges från statlig myndighet eller annat statligt organ utom affärsverken beräknas s.k. lönekostnadspålägg (LKP) enligt förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg. LKP är avsett att täcka såväl lagstadgade socialavgifter inklusive särskild löneskatt som avtalskostnader utöver lön. LKP utgör sedan den 1 juli 1993 38,5 %. På ersättningar som utges enligt det statliga PSA-avtalet beräknas dock inte LKP. Inte heller är dessa ersättningar belagda med socialavgifter. Ersättningar från PSA som utges till anställda inom affärsverken är däremot belagda med socialavgifter i enlighet med reglerna i lagen om socialavgifter. Förslaget om undantag från socialavgifter kommer därmed att omfatta även sistnämnda ersättningar. Pensionsarbetsgruppen har i betänkandet (SOU 1994:20) Reformerat pensionssystem bl.a. föreslagit att ålderspensionsavgifter skall betalas av staten vad avser sociala ersättningar av olika slag. Mot bakgrund härav finns det skäl att i samband med beredningen av Pensionsarbetsgruppens förslag överväga om staten bör betala pensionsavgifter på de nu aktuella ersättningarna. 5 Föräldrapenning 5.1 Inledning Föräldraförsäkringen, som regleras i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), består av två huvudförmåner, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Föräldrapenning är avsedd att täcka föräldrars behov av ersättning för det inkomstbortfall som uppkommer i samband med ett barns födelse eller ett adoptivbarns ankomst. För föräldrar som saknar inkomster skall föräldrapenningen ge en grundtrygghet. Tillfällig föräldrapenning utges vid mer akut uppkomna situationer då en förälder behöver ta ledigt från arbetet för att vårda barn. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges enligt nuvarande regler under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. För 360 dagar betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst 60 kr per dag (garantinivån). Under de återstående 90 dagarna utges föräldrapenning på garantinivån. Föräldrapenning enligt sjukpenningnivå, dvs. med 90 %, utges för de första 180 dagarna endast under förutsättning att föräldern varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför. För de ytterligare 180 dagar, för vilka ersättning kan utges enligt sjukpenningnivå, gäller inte något sådant kvalifikationskrav. Förutom vissa föräldrapenningdagar som är förbehållna modern kan, såvitt föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, dagarna i princip delas upp mellan föräldrarna efter deras egna önskemål. Av det totala antalet föräldrapenningdagar har vardera föräldern dock rätt till 90 egna dagar. Dessa dagar kan på ett enkelt sätt överlåtas till den andra föräldern genom en skriftlig anmälan till försäkringskassan. En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenning under hela ersättningstiden. Den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet är berättigad till föräldrapenning. En förutsättning för rätt till tillfällig föräldrapenning är att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet. För rätt till föräldrapenning uppställs däremot inte något sådant krav. Motivet till denna skillnad är bl.a. att en icke förvärvsarbetande förälder har rätt till föräldrapenning. En förvärvsarbetande förälder kan således uppbära föräldrapenning för tid som föräldern, med eller utan löneförmåner från arbetsgivaren, är ledig från sitt arbete och vårdar barnet även om föräldern inte på grund av vården av barnet behöver avstå från förvärvsarbete. Föräldrapenningens storlek är beroende av i vilken utsträckning föräldern avstår från förvärvsarbete. Hel föräldrapenning på sjukpenningnivå utges för vård av barn när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv och fjärdedels föräldrapenning utges när föräldern arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Föräldrapenning på garantinivå får utges som hel, halv eller fjärdedels förmån när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning anses två dagar med halv och fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning som en dag. Föräldraförsäkringen innehåller inte några begränsningar av antalet ersättningsperioder eller regler om minsta antal ersättningsdagar under en period. Rätten till föräldraledighet regleras i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Arbetstagare har rätt till hel ledighet under ett och ett halvt år från barnets födelse. Utöver denna rätt till ledighet föreligger rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenningförmån och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar då arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenningförmån. Om arbetsgivaren inte går med på annat kan ledigheten delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Enligt semesterlagen (1977:480) är tid då arbetstagaren uppbär föräldrapenning semesterlönegrundande (dock högst 120 dagar eller för ensamstående förälder 180 dagar). Om semesterlönegrundande föräldraledighet infaller under semester skall, om arbetstagaren utan dröjsmål begär det, sådan dag inte räknas som semesterdag. Enligt 2  Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:3) om föräldrapenningförmåner utges föräldrapenning inte för tid om en eller flera dagar som normalt är arbetsfri för en heltidsarbetande inom yrket, om inte föräldern uppbär föräldrapenningförmån i direkt anslutning till den arbetsfria tiden. I prop. 1993/94:148 om vårdnadsbidrag har regeringen lagt fram förslag om införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1994 för barn mellan ett och tre år. Samtidigt har föreslagits bl.a. att de 90 dagar som alltid ersätts enligt garantinivå skall slopas i samband med införandet av vårdnadsbidrag samt att garantinivån skall höjas från 60 till 64 kronor per dag. Regeringen har vidare i prop. 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken bl.a. föreslagit att antalet föräldrapenningdagar skall delas lika mellan föräldrarna samt att rätten att överlåta dagar begränsas så att 30 dagar inte skall få överlåtas till den andra föräldern. Vidare har föreslagits att ersättningsnivån för föräldrapenning skall sänkas till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1995 med undantag för de 30 dagar som inte skall få överlåtas till den andra föräldern. För sistnämnda dagar skall enligt förslaget ersättning alltjämt utges med 90 %. Vissa särregler föreslås gälla för bl.a. ensamstående förälder. 5.2 Föräldrapenning under arbetsfri dag Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i 4 kap. AFL med innebörd att hel föräldrapenning skall få utges för sådan tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslut- ning till den arbetsfria tiden uppbär hel föräldrapenning. Motsvarande skall gälla för rätt till halv respektive fjärdedels föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri. Föräldrapenningförmåner skall inte kunna utges för dag under vilken föräldern är semesterledig. Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Det gäller Försäkringsöverdomstolen, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm, Riksförsäkringverket, Socialstyrelsen, Statens arbetsgivarverk, Statskontoret, Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO. Av dessa förordar Kammarrätten, Statens arbetsgivarverk och SAF att förutsättningarna för att få föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri skärps. Riksrevisionsverket har avstyrkt förslaget. SACO har hänvisat till remissvar lämnade av Lärarnas Riksförbund och Sveriges Läkarförbund. Läkarförbundet tillstyrker förslaget medan Lärarnas Riksförbund anser att förslaget kommer att försämra och i vissa fall omöjliggöra för lärarna att få ersättning för inkomstbortfall på grund av ledighet för vård av barn. Enligt Försäkringsöverdomstolen skulle vissa skäl kunna anföras för att kravet sträcktes ännu längre och innebära krav på att föräldrapenning utgått såväl omedelbart före som omedelbart efter den arbetsfria tiden. Eftersom antalet dagar med föräldrapenning är begränsat bör man emellertid i avvaktan på erfarenheter av den nu diskuterade lagändringen kunna avstå från en sådan ytterligare skärpning. Kammarrätten, som är positiv till att man försöker motverka missbruk, ifrågasätter om förslaget är tillräckligt långtgående. Kammarrätten förordar en skärpning av villkoret, t.ex. genom att föreskriva att föräldern skall uppbära hel föräldrapenning såväl omedelbart före som omedelbart efter den arbetsfria tiden. Länsrätten efterlyser en övergångsregel för att undvika icke önskvärda följder för föräldrars pågående uttag av föräldrapenning. Även Statens arbetsgivarverk menar att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Skälet till att en förälder som normalt inte vårdar barnet väljer att ta ut högre föräldrapenning under veckosluten är enligt verket inte i första hand att föräldern har högre föräldrapenning än den andra föräldern utan att han dessutom har full lön under veckosluten. I de statliga kollektivavtalen görs inget löneavdrag för arbetsfria dagar om inte arbetstagaren varit tjänstledig på båda sidor om ledigheten. Verket föreslår att bestämmelsen utformas så att föräldrapenning endast utges för arbetsfri tid om föräldrapenning har utbetalats i direkt anslutning till den arbetsfria tiden både före och efter den arbetsfria perioden. Riksrevisionsverket avstyrker samtliga förslag då arbetsgruppen inte närmare bedömt omfattningen av de olika uttagen och även enligt verket har avstått från att bedöma de ekonomiska effekterna av förslagen. Dessutom anser verket att komplexiteten i försäkringen ökar. Försäkringskasseförbundet anser att den föreslagna regeln även bör tillämpas på föräldrar som är arbetslösa. Enligt SAF bör man införa en regel med innebörd att en arbetstagare har rätt till föräldrapenning endast om han gått miste om lön och andra anställningsförmåner till följd av att han vårdat barn. En sådan regel bör gälla vid kortare vårdperioder än 15 dagar. Vid längre perioder bör föräldrapenningen kalenderdagberäknas. Skälen för regeringens förslag: Som framgår av vad som redovisats i det föregående är föräldrapenningsystemet mycket flexibelt. Det ger möjlighet för föräldrarna att planera föräldraledigheten på det för familjen mest ändamålsenliga sättet även ur ekonomisk synpunkt. Föräldrarna ges möjlighet att avlösa varandra i vården av barnet. Föräldrarna kan, beroende av arbetsinsats och ekonomiska möjligheter, omväxlande uppbära hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning eller växla föräldrapenning på sjukpenningnivå med föräldrapenning på garantinivå. Föräldrapenning kan utges under semester. Föräldrarna kan också förlänga den tid som de kan vara hemma med barnet genom att under föräldraledigheten göra avbrott för semester eller genom att inte alltid ta ut föräldrapenning för veckans samtliga dagar. Denna flexibilitet i föräldrapenningsystemet medför att föräldrarna kan dela upp rätten till föräldrapenning exempelvis på så sätt att den förälder som har lägst föräldrapenning - i de flesta fall modern - uppbär föräldrapenning under fem av veckans dagar medan den förälder som har högst föräldrapenning tar ut föräldrapenning under de dagar som är arbetsfria för denna förälder, vanligtvis lördag och söndag. En förälder kan också välja att förlägga sin föräldraledighet till semestertid eller till helgdagar. Om båda föräldrarna är hemma hos barnet torde det i de flesta fall vara omöjligt för försäkringskassan att kontrollera vem av föräldrarna som huvudsakligen vårdar barnet och därmed är berättigad till föräldrapenning. Bestämmelsen i 2  RFFS 1988:3 har tillkommit för att i viss mån motverka att föräldrapenning utges till en förvärvsarbetande förälder som inte gör någon inkomstförlust i anledning av det till försäkringskassan anmälda vårdfallet. I bestämmelsen anges inte något om storleken på den föräldrapenning som skall uppbäras i direkt anslutning till den arbetsfria tiden. Därmed finns det inte något som hindrar att en förälder uppbär fjärdedels föräldrapenning under en dag före eller efter den arbetsfria tiden och hel föräldrapenning under hela den arbetsfria tiden. Det är vidare att märka att fjärdedels föräldrapenning kan utges oavsett anledningen till förkortningen av arbetstiden. Det kan alltså vara fråga om inarbetad tid, flextid eller motsvarande. Arbetsgruppen har redovisat resultatet av en undersökning av fäders uttag av föräldrapenning under en kortare tid hösten 1993. Undersökningen är mycket begränsad och visar endast hur fäder under tiden den 15 september - 15 oktober 1993 hos en viss försäkringskassa tagit ut föräldrapenning. Av undersökningen framgår att 601 fäder hade tagit ut föräldrapenning under denna tid. För ca 50 % av dessa hade föräldrapenning utbetalats enbart för veckoslut (lördagar och söndagar) och dagar i anslutning till veckoslut (fredagar eller måndagar). Omkring 87 % av fäderna hade tagit ut föräldrapenning under fyra veckoslut. Som arbetsgruppen framhållit är det inte möjligt att av denna enda undersökning dra några slutsatser om hur vanligt det är bland fäder i allmänhet att ta ut föräldrapenning i anslutning till och under veckoslut. Undersökningen visar mer på förekomsten än på omfattningen av denna företeelse. Även om den av arbetsgruppens redovisade undersökningen av fäders föräldrapenninguttag är mycket begränsad finns det emellertid skäl att anta att föräldraförsäkringen kommit att tillämpas på ett sätt som inte varit direkt förutsedd vid dess tillkomst. Enligt regeringens uppfattning utgör redan det faktum att denna typ av föräldrapenninguttag som undersökningen avser förekommer tillräckliga skäl för att införa en bestämmelse som motverkar att föräldrar utnyttjar föräldraförsäkringssystemet i annat syfte än att vårda barn. Regeringen anser därför att - på sätt som arbetsgruppen föreslagit - hel föräldrapenning bör kunna utges för tid som normalt är arbetsfri endast om föräldern uppbär hel föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfria tiden och att motsvarande bör gälla för rätt till halv respektive fjärdedels föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri. Regeringen föreslår att en regel med denna innebörd införs i 4 kap. AFL. En förutsättning för att en sådan regel skall få avsedd effekt är dock att de 90 dagar som alltid utbetalas på garantinivå slopas såsom föreslagits i prop. 1993/94:148. Det finns skäl som talar för en ytterligare skärpning av reglerna. I remissbehandlingen har framhållits bl.a. att det i de statliga kollektivavtalen inte görs något löneavdrag för arbetsfria dagar om inte arbetstagaren varit tjänstledig på båda sidor om de arbetsfria dagarna och att detta inte är någon ovanlig avtalskonstruktion för anställda med månadslön. Den ändring som i så fall skulle kunna övervägas är att föräldrapenning utges för arbetsfri tid endast om föräldrapenning uppbärs såväl före som efter den arbetsfria perioden. Regeringen har emellertid stannat för den av arbetsgruppen valda lösningen. Motivet härtill är att det från arbetstagarens sida trots allt kommer att fordras att han eller hon avstår från förvärvsarbete och därmed lön under i vart fall en hel dag för att få föräldrapenning under arbetsfri dag. Om den andra föräldern är föräldraledig och inte har möjlighet att återgå i arbete den dagen torde detta motverka den ifrågavarande typen av uttag. Med arbetsfri dag avses dag som, oavsett om föräldern är tjänstledig eller inte, är arbetsfri inom den bransch eller på den arbetsplats där föräldern är anställd. De dagar det är fråga om är framför allt dagar för veckovila (vanligtvis lördagar och söndagar) samt helgdagar och vissa helgaftnar. Som exempel på andra sådana dagar kan vad gäller lärare nämnas dagar då de är ferielediga. På de arbetsplatser där företaget håller stängt för semester är även semesterdagar normalt arbetsfria dagar. Som framgår av det följande förslås dock att det införs en särskild bestämmelse som innebär att föräldrapenning inte skall få utges för semesterdag. När det gäller frågan om föräldrapenning under semesterledighet kan som tidigare nämnts föräldrapenning utges under semesterledighet. Enligt 15  semesterlagen (1977:480) skall sådan dag då arbetstagaren är oförmögen till arbete på grund av sjukdom och som infaller under semesterledighet inte räknas som semesterdag om arbetstagaren utan dröjsmål begär det. Detsamma gäller dag som enligt 17  semesterlagen är semesterlönegrundande. Enligt detta lagrum är frånvaro från arbetet semesterlönegrundande när det är fråga om bl.a. ledighet för vilken föräldrapenning utges i den mån frånvaron inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder 180 dagar. Dagar då tillfällig föräldrapenning utges är alltid semesterlönegrundande. En arbetstagare kan ha rätt till semesterledighet som inte alls eller endast till en del täcks av intjänad semesterlön. Enligt 4  semesterlagen har dock arbetstagare rätt att avstå från rätt till semesterdag som inte är förenad med semesterlön. Det finns enligt regeringens uppfattning inte något skäl för att för- äldrapenning skall kunna utges under semesterledighet. Detta gäller såväl semesterledighet med som utan semesterlön och oavsett om föräldrapenning utges som hel, halv eller fjärdedels förmån. Föräldrapenning bör därför inte kunna utges under semesterledighet. Regeringen föreslår att en bestämmelse med denna innebörd införs i 4 kap. 17  AFL. Genom att ta in bestämmelsen i detta lagrum blir den tillämplig även på den tillfälliga föräldrapenningen. För rätt till tillfällig föräldrapenning krävs som nämnts att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet. En förälder har således inte under semesterledighet rätt till tillfällig föräldrapenning om inte semesterledigheten byts ut mot ledighet för vård av barn. Någon skillnad i sak uppkommer därför inte om den föreslagna bestämmelsen blir tillämplig även på denna förmån. Enligt 12  andra stycket lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring utges inte dagpenning under tid då den arbetslöse uppbär föräldrapenning. Dagpenning utges inte heller för lördag eller söndag. En arbetslös förälder som uppbär dagpenning har således möjlighet att ta ut föräldrapenning under veckosluten. Det föreslås inte någon särskild bestämmelse som tar sikte på arbetslösa föräldrar. Många föräldrar som studerar uppbär någon form av studiestöd. En förälder som uppbär studiestöd har enligt gällande regler alltid rätt till föräldrapenning enligt den sjukpenninggrundande inkomst som föräldern hade då studierna påbörjades. Vissa former av studiestöd är samordnade med föräldrapenningförmånen på så sätt att sådant stöd inte utges för samma tid som föräldrapenning eller minskas med det belopp som utbetalats i föräldrapenning. Detta gäller bl.a. dagpenning enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto- rander. Andra former av studiestöd som kan utges för samma tid som föräldrapenning minskas däremot inte med utbetald föräldrapenning. Detta gäller bl.a. studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349). Regler om samordning även för dessa fall skulle kunna medföra en viss spärr mot sådana uttag av föräldrapenning som till huvudsak är betingade av en önskan att förstärka familjens ekonomi. En ändring av reglerna för hur föräldrapenning för studerande föräldrar beräknas, dvs. de regler som ger föräldern rätt till föräldrapenning enligt den sjukpenninggrundande inkomst som gällde då studierna påbörjades, skulle kunna vara ett annat sätt att motverka sådana uttag av föräldrapenning. Arbetsgruppen, som har pekat på dessa möjligheter, har dock valt att avstå från att lämna några sådana förslag. Enligt regeringens uppfattning skulle det föra för långt att föreslå regler som tar sikte på att ändra de studerandes försäkringsskydd. Eventuella förslag med denna inriktning får övervägas i ett annat sammanhang. 5.3 2,5 årsregeln Regeringens förslag: En ändring görs i 4 kap. 6  AFL så att om kvinnan på nytt blivit gravid innan barnet uppnått ett år och nio månaders ålder skall - om förälderns sjukpenninggrundande inkomst (SGI) sänkts då barnet uppnått ett års ålder - förälderns för- äldrapenning fortsättningsvis beräknas lägst enligt den SGI som gällde innan sänkningen, anpassad efter löneutvecklingen inom yrkesområdet. Bestämmelsen kompletteras så att samma regel gäller vid adoption av barn som sker inom två och ett halvt år efter det att det föregående barnet fötts eller adopteras. Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag utom i fråga om förslaget om adoption. Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen, Kammarrätten i Göteborg, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens arbetsgivarverk, Statskontoret, Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Länsrätten i Stockholm och Riksrevisionsverket avstyrker förslaget. Kammarrätten tillstyrker förslaget eftersom det dels innebär att könsneut- raliteten i regelsystemet ökas, dels leder till ett slopande av nyckfullheten i det nuvarande systemet som innebär att en för tidig födsel kan leda till högre föräldrapenning än en födsel i normal tid. Länsrätten anser att det snarare förefaller som om reglerna för SGI-skyddad tid är alltför generösa i det att de kan täcka inkomstbortfall som inte motsvarar de verkliga inkomstförhållandena hos de försäkrade. Vidare torde de situationer som enligt arbetsgruppen motiverar lagändringarna kunna lösas genom att domstolspraxis stramar upp tillämpningen. Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet anser att den föreslagna ändringen bör kompletteras så att även föräldrar som adopterar två barn med 2,5 års mellanrum omfattas. Skälen för regeringens förslag: Reglerna om sjukpenninggrundande inkomst (SGI) återfinns i 3 kap. AFL. Enligt 2  är SGI den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. I Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande inkomst finns bestämmelser, som innebär att man vid inkomstberäkningen skall bortse från inkomstvariationer som avser kortare tid än sex månader (1 - 3 ). SGI skall enligt 3 kap. 5  AFL ändras bl.a. när försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. I vissa fall får dock, trots att den försäkrades omständigheter undergått sådan ändring, SGI under viss tid inte sänkas (s.k. SGI-skyddad tid). Detta gäller bl.a. för en förälder som är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn som inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller under ett år efter mottagandet av ett adoptivbarn. Enligt Riksförsäkringsverkets rekommendationer (Allmänna råd 1993:10) till försäkringskassorna skall en förälders SGI inte heller sänkas då barnet fyllt ett år såvitt föräldern i oavbruten följd antingen är ledig från sitt förvärvsarbete och uppbär hel föräldrapenningförmån eller har förkortad arbetstid och uppbär föräldrapenningförmån som minst svarar mot arbetstidens nedsättning. Försäkringsöverdomstolen har i dom den 10 april 1992 (mål nr 2191/89:14) under åberopande av dessa rekommendationer funnit att SGI:n inte skall sänkas för en förälder som sedan barnet fyllt ett år uppbär hel föräldrapenning. Även om förälderns SGI sänks då barnet fyller ett år skall enligt 4 kap. 6  sjätte stycket AFL föräldrapenningen fram till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den SGI som gällde innan sänkningen eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom förälderns yrke föranleder. Enligt 4 kap. 6  andra stycket AFL utges föräldrapenning med 90 % av fastställd SGI för de första 180 dagarna endast under förutsättning att föräldern varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse. För de ytterligare 180 dagarna, för vilka ersättning kan utges enligt sjukpenningnivå, gäller inte något sådant kvalifikationskrav. Kravet har tillkommit för att undvika att föräldrar enbart i syfte att få en högre föräldrapenning påbörjar ett förvärvsarbete eller ökar sitt arbetsutbud under graviditeten. Även om 240-dagarsvillkoret inte är uppfyllt därför att modern varit ledig från arbetet för vård av ett barn kan hon enligt paragrafens sjätte stycke få föräldrapenning motsvarande sin tidigare inkomst också vid nästa barns födelse. Enligt denna bestämmelse skall, om modern då barnet fyller två år på nytt är gravid och nedkomsten beräknas ske eller faktiskt sker inom sex månader, föräldrapenningen för det nya barnet beräknas lägst enligt den SGI (anpassad efter löneutvecklingen inom hennes yrke) som gällde innan det tidigare barnet fyllde ett år. Ersättning för outnyttjade föräldrapenningdagar för det tidigare barnet beräknas på motsvarande sätt även efter det att barnet fyllt två år. Bestämmelsen förutsätter enligt sin ordalydelse att det nya barnet föds sedan det tidigare barnet har fyllt två år. Av förarbetena till bestämmelsen framgår inte om avsikten varit att inte låta försäkringsskyddet gälla även vid tätare graviditeter. Enligt prop. 1984/85:78 innebär bestämmelsen att kvinnan i princip behåller föräldrapenningens ursprungliga ersättningsnivå även om hon har förkortat arbetstiden eller slutat förvärvsarbeta under tiden mellan två barns födelse, under förutsättning att barnen föds inom två och ett halvt år. Enligt uppgift tillämpas bestämmelsen av försäkringskassorna även vid täta graviditeter. Bestämmelsen bör dock korrigeras i enlighet med uttalandet i nämnda proposition. Det förhållandet att kvinnan men inte mannen fått en förlängd tid för sitt försäkringsskydd har förklarats med att det ansetts att kvinnan på grund av graviditeten kan vara förhindrad att återgå i arbete eller öka sin arbetsinsats (bet. 1984/85:SfU12, rskr. 1984:85/125). Om mannen är den av föräldrarna som är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för att vårda barnet har han inte samma möjligheter som kvinnan att få föräldrapenning för ett nytt barn beräknad efter den ursprungliga ersättningsnivån. Om kvinnan blir gravid sedan mannens SGI-skydd har upphört, måste han återgå i arbete inom den första graviditetsmånaden för att hinna uppfylla 240-dagarsvillkoret vid det nya barnets födelse. Återgår han då i arbete på deltid beräknas hans SGI och således också hans föräldrapenning för det nya barnet på deltidsinkomsten. Om kvinnan blir gravid innan mannens SGI-skydd har upphört bör mannen - om familjen planerar att han skall vara hemma och vårda även det nya barnet - innan SGI-skyddet upphör återgå i förvärvsarbete i samma omfattning som tidigare för att få behålla sin sjukpenningförsäkring och därmed få föräldrapenning för det nya barnet på samma ersättningsnivå som för det tidigare barnet. Föräldraförsäkringens regler bör vara utformade så att de främjar jämställdhet mellan kvinnor och män. Det bör vara lika fördelaktigt för fadern som för modern att stanna hemma och ta vård om barnet. De nu beskrivna effekterna av 2,5 årsregeln innebär en inte godtagbar begränsning av föräldrarnas möjligheter att välja vem av dem som skall stanna hemma och vårda barn. Enligt regeringens uppfattning saknas skäl för en sådan begränsning. En annan situation där 2,5 årsregeln leder till resultat, som i vissa fall kan te sig som orimliga, är när ett barn avlider. Om ett barn avlider upphör rätten till SGI-skydd. Skälet är att föräldern inte längre vårdar barn. Återgår föräldern inte omedelbart i förvärvsarbete upphör, såvitt föräldern inte är sjukskriven och på grund av sjukskrivningen ges ett annat SGI-skydd, förälderns sjukpenningförsäkring. Om ett barn avlider under SGI-skyddad tid och kvinnan vid dödsfallet är gravid, kan hon genom att återgå i förvärvsarbete i samma omfattning som tidigare få behålla sin SGI och få föräldrapenning för det nya barnet beräknad enligt den SGI hon är försäkrad för. Om barnet avlider innan det fyllt två år och kvinnan då redan är gravid har hon, om hennes SGI-skydd upphört, små möjligheter att få föräldrapenning för det nya barnet beräknad efter annan nivå än garantinivån under de första 180 dagarna. Hon kan inte, som andra mödrar vars SGI sänkts få föräldrapenningen beräknad efter sin tidigare SGI vid vård av det nya barnet. Regeln om utökat försäkringsskydd vid ny graviditet förutsätter bl.a. att barnet fyllt två år. Hon har heller inte - såvitt hon vid dödsfallet varit gravid under längre tid än en månad - någon möjlighet att uppfylla 240-dagarsvillkoret. Enligt detta villkor krävs som tidigare nämnts att hon varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse för att föräldrapenning på sjukpenningnivå skall kunna utges. Det är lätt att inse att de nu beskrivna effekterna av i frågavarande regel i det enskilda fallet kan upplevas som orimliga i en redan förut svår situation. Det förhållandet att kvinnor på detta sätt förlorar sitt försäkringsskydd är enligt regeringens mening inte godtagbart. Mot bakgrund av vad ovan sagts bör bestämmelsen i 4 kap. 6  AFL ändras så att den blir tillämplig dels då barn föds med tätare mellanrum än 24 månader, dels med avseende på båda föräldrarna och dels i det fall barnet avlider före två års ålder. Regeringen föreslår därför att om kvinnan har blivit gravid på nytt innan barnet uppnått ett år och nio månaders ålder förälderns föräldrapenning skall, om hans eller hennes SGI sänkts då barnet uppnått ett års ålder, fortsättningsvis beräknas lägst enligt den SGI som gällde innan sänkningen, anpassad efter löneutvecklingen inom yrkesområdet. Som framgår ovan har det i remissbehandlingen framförts att den föreslagna regeln borde kompletteras så att den kommer att omfatta även föräldrar som adopterar barn med två och ett halvt års mellanrum. Regeringen delar denna uppfattning och föreslår därför en ändring med denna innebörd. 6 Tillfällig föräldrapenning 6.1 Inledning Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges vidare i samband med vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna. Tillfällig föräldrapenning kan också utges för vård av ett barn som har fyllt tolv men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård. För barn under 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning endast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre utges, såvitt barnet inte vårdas på sjukhus, tillfällig föräldrapenning inte för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60 dagar. Från och med det kalenderår under vilket barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket det fyller tolv år har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år. Härutöver har en fader rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst. Rätt till föräldrapenningförmåner tillkommer förälder. Med förälder likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de varaktigt bor tillsammans. Såvitt gäller tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållan- den samt fosterförälder. Sedan den 1 januari 1994 gäller att rätten till tillfällig föräldrapenning förbättrats i vissa avseenden för föräldrar till barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Bl.a. kan förälder till ett sådant barn som fyllt 16 men inte 21 år (i vissa fall 23 år) få tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet. Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. har arbetstagare rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär tillfällig föräldrapenning. Enligt semesterlagen (1977:480) är tid under vilken förälder uppbär tillfällig föräldrapenning semesterlönegrundande och sådan tid skall om föräldern särskilt begär det frånräknas från semestertid. 6.2 Överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning Regeringens förslag: En förälder ges möjlighet att överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från för- värvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare. Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att rätten att överlåta till- fällig föräldrapenning begränsas till ensamstående föräldrar och att överlåtelse skall få göras till en närstående. Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm, Riks- försäkringsverket, Statens arbetsgivarverk, Riksrevisionsverket, Statskontoret och RFSL avstyrker förslaget. Tillstyrker förslaget gör Socialstyrelsen, Försäkringskasseförbundet, SAF, TCO och Försäkringsöverdomstolen. Försäkringsöverdomstolen anser att de skäl som anförs för att en ensamstående förälder skall kunna överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning onekligen har viss tyngd. Ett sådant överlåtande innebär å andra sidan ett principiellt avsteg från försäkringens strikta koppling till föräldrarna. Vid vägning av skälen för och emot förslaget är domstolen beredd att acceptera det. Försäkringsöverdomstolen anser dock att begreppet närstående inte i alla avseenden kan föras över på en situation där en utomstående rycker in för att passa ett sjukt barn. Försäkringsöverdomstolen förordar att det anges - helst i lagtexten - vilka personer som åsyftas med begreppet närstående. Vidare bör det skrivas in i den föreslagna 11 a  att ersättningen skall beräknas på vårdarens sjukpenninggrundande inkomst. Kammarrätten anser att förslaget innebär en ny konstruktion inom socialförsäkringen vars konsekvenser inte är helt lätta att överblicka och att negativa effekter i fråga om avancemang i stället kan uppkomma för den till vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåts. Enligt Länsrätten bör förslaget förkastas. Mot bakgrund av att förslaget innebär en principiell förändring av föräldraförsäkringen är det högst otillfredsställande att man inte skaffat fram underlag som i vart kunnat ligga till grund för en uppskattad kostnad för reformen. Länsrätten anser vidare att arbetsgruppen betydligt underskattat risken för missbruk. Enligt Länsrätten är begreppet närstående alltför vagt och för vidsträckt. I rapporten har inte berörts hur ett uttag av föräldrapenning i dessa fall kan komma att styras av de försäkrades önskemål att kringå karensdagarna inom sjukförsäkringen. Det måste enligt Länsrätten - i avsaknad av ett statistiskt underlag som visar motsatsen - antas att antalet ensamföräldrar med barn som ofta är sjuka eller drabbas av en långvarig sjukdom är förhållandevis begränsat. Slutligen anser Länsrätten att familjer med två personer diskrimineras och att det föreligger risk för att försäkringen kan komma att upplevas som orättvis. Riksförsäkringsverket hänvisar till att man tidigare i RFV ANSER 1989:2 har pekat på svårigheten att avgränsa gruppen ensamstående. Eftersom försäkringskassornas möjligheter är mycket små att kontrollera om rätt förälder överlåter, kommer de föreslagna reglerna att upplevas som godtyckliga. Riksförsäkringsverket anser det olämpligt att införa regler som inte går att upprätthålla och att om möjlighet skall införas att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning bör detta gälla alla föräldrar. Statens arbetgivarverk anser att att det finns risk att ledighet med tillfällig föräldrapenning kommer att öka, vilket inte endast leder till ökade kostnader för försäkringen utan även till ökade kostnader för arbetsgivaren, bl.a. i form av ökat produktionsbortfall. Statskontoret delar arbetsgruppens bedömning om det önskvärda i en reform som den föreslagna men kan ändå inte stödja den. Den samhällsekonomiska situationen medger enligt Statskontorets bedömning inte ökade åtaganden utan att finansiering anvisas. Detta sker inte här. Inte heller redovisas någon bedömning av de kostnader ett genomförande av förslaget skulle föra med sig. Försäkringskasseförbundet anser att även familjer där den ena föräldern ofta vistas på annan ort på grund av sitt förvärvsarbete, t.ex. sjömän, skall likställas med ensamstående. RFSL anser att ett införande av en ny kategori i reglerna om tillfällig föräldrapenning, dvs. ensamstående, till vilka homosexuella sambor kommer att hänföras är en återgång till en syn på homosexuella samboförhållande som frånträddes redan på 1970-talet. Om förslaget antas kommer homosexuella föräldrar att få en större flexibilitet än heterosexuella föräldrar i motsvarande situation. De sistnämnda kan enbart överlåta tillfällig föräldrapenning till sambo medan homosexuella skulle kunna överlåta såväl till sambo som till t.ex. granne. RFSL har aldrig eftersträvat att homosexuella par skall gynnas. Skälen för regeringens förslag: Riksförsäkringsverket har på regeringens uppdrag gjort en kartläggning av konsekvenserna av att införa möjlighet för ensamstående och ensamboende föräldrar att överlåta rätten till tillfällig för- äldrapenning till närstående. Resultatet har redovisats i rapporten "Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen" (RFV anser 1989:2). Socialstyrelsen har - likaledes på regeringens uppdrag - gjort en kartläggning av ensamföräldrarnas utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna och redovisat den i rapporten "Var finns barnvårdarna?" (4200 - 153/88). Riksförsäkringsverket har i sin rapport anfört bl.a. följande. En möjlighet är att som ensamstående förälder anse en förälder som ensam är rättslig vårdnadshavare och inte bor tillsammans med någon under äktenskapsliknande förhållanden. Att föräldern inte lever under äktenskapsliknande förhållanden är svårt att kontrollera. Försäkringskassan har även i dag begränsade möjligheter att kontrollera om en person som begär tillfällig föräldrapenning är att anse som likställd med förälder och därmed berättigad till denna förmån. Bedömningen görs på grundval av de uppgifter som den försäkrade själv lämnar. Kontroll kan inte göras annat än med hjälp av folkbokföringsuppgifter. En nackdel med en sådan avgränsning är också att en faktiskt ensamstående och ensamboende förälder som delar den rättsliga vårdnaden om barnet med den andra föräldern inte får möjlighet att överlåta ersättningsrätten. Det finns också föräldrar som inte kan betraktas som ensamstående men som kan anse sig jämförbara med sådana föräldrar. Detta gäller bl.a. sammanboende föräldrar där den ena föräldern på grund av sitt arbete långa tider vistas på annan ort eller i annat land än den övriga familjen. Även sådana familjer kan ha ett stort behov av att närstående vårdar det sjuka barnet. För att undvika att försäkringen upplevs som orättvis och för att förenkla administrationen ansåg Riksförsäkringsverket att den enda praktiska lösningen var att låta alla föräldrar få rätt att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning. Riksförsäkringsverket ansåg vidare att någon särskild prövning av anknytningen mellan föräldern och den närstående - vilken prövning skulle leda till att försäkringskassorna tvingades att göra omfattande utredningar - inte borde komma i fråga. Om reglerna ändras så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst kunde dock enligt Riksförsäkringsverket en förälder känna sig pressad att avstå från möjligheten att själv stanna hemma hos sitt sjuka barn. Vidare skulle kopplingen till familjen upphöra och försäkringen genomgå en principiell förändring i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring ställde sig verket tveksamt till. Riksförsäkringsverket erinrade om att, både när rätt till ersättning för tillfällig vård av barn infördes och när den senare hade utvidgats, hade statsmakterna med skärpa framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att föräldrapenningen inte fick tas som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna. Av Socialstyrelsens rapport framgår att barnvårdarverksamheten hade minskat successivt i kommunerna under 1980-talet i takt med att föräldraförsäkringen byggts ut. År 1980 fanns barnvårdarverksamhet i 176 kommuner. År 1988 hade antalet kommuner med barnvårdarverksamhet minskat till 70. Av de kommuner som hade barnvårdarverksamhet år 1988 ansåg 40 att verksamheten räckte till, medan 21 kommuner ansåg att den inte gjorde det. En tredjedel av det totala antalet barnvårdartimmar utnyttjades av ensamstående föräldrar. Socialstyrelsen har upplyst att det i dag saknas en kartläggning av den kommunala barnvårdarverksamheten. Uppfattningen är dock att verksamheten sedan år 1988 har minskat betydligt i omfattning och att den i den mån den finns kvar oftast har samordnats med den kommunala hemtjänstverksamheten. Det är inte svårt att inse att det i vissa fall kan utgöra problem för en förälder att ta ledigt från arbetet när ett barn är sjukt. Det kan ibland vara lättare att engagera någon anförvant eller annan närstående. Om denna person är arbetstagare föreligger emellertid inte någon rätt till ledighet för vård av barnet. Beviljas personen ändå ledighet föreligger inte någon rätt till ersättning i form av tillfällig föräldrapenning för den inkomstförlust som uppkommer. Om det i familjen finns två personer som båda har rätt till tillfällig föräldrapenning, dvs. i familjer där föräldrarna är gifta eller samboende med varandra eller där en förälder är gift eller samboende med annan under äktenskapsliknande förhållanden, kan dessa personer växelvis vårda barnet då det är sjukt och få kompensation för det inkomstbortfall som uppkommer. Vissa föräldrar kan även ha en person som inte är förvärvsarbetande, t.ex. en pensionerad släkting, i sin närhet som kan hjälpa till att vårda ett sjukt barn. Många föräldrar saknar dock en sådan avlastningsmöjlighet. Andra föräldrar saknar såväl en sådan person i sin närhet som den praktiska möjligheten att få hjälp av den andra föräldern då barnet är sjukt. En förälder som är ensam om att ta ut tillfällig föräldrapenning kan av naturliga skäl få en högre frånvaro från sitt arbete än andra föräldrar. En omfattande frånvaro från arbetet påverkar förälderns möjligheter att klara arbetsuppgifterna och därmed också möjligheterna att utvecklas i arbetet, vilket kan leda till sämre löneutveckling och sämre möjligheter till befordran. Ur arbetsgivarens synvinkel kan förälderns frånvaro från arbetet innebära störningar i produktionen eller andra olägenheter. På grund av risken för hög frånvaro från arbetet kan det inte uteslutas att en ensamförälder, i vart fall i tider av hög arbetslöshet, har svårare än andra föräldrar att få en anställning. Om barnet ofta är sjukt eller drabbas av en långvarig sjukdom kan det föreligga en risk för att föräldern återgår i arbete innan barnet helt tillfrisknat. En regel enligt vilken tillfällig föräldrapenning kan överlåtas till någon annan person skulle för många föräldrar sannolikt underlätta möjligheterna att förena förvärvsarbete med föräldraskap. Det stora flertalet föräldrar saknar i dag möjlighet att använda kommunal barnvårdare. För de föräldrar som fortfarande har möjlighet att utnyttja kommunens barnvårdarverksamhet skulle det kunna innebära en nackdel om införandet av en möjlighet att överlåta tillfällig föräldrapenning till närstående skulle leda till att verksamheten ytterligare skulle minska. Denna nackdel måste dock vägas mot den fördel en sådan möjlighet skulle innebära för det stora flertalet föräldrar. Mot ett införande av en regel med denna innebörd har också anförts att kopplingen till familjen upphör och att försäkringen genomgår en principiell förändring i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring. Att en förälder tillåts att överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan person innebär dock enligt regeringens mening inte att föräldraförsäkringen förlorar sin karaktär av en försäkring för föräldrar. Mot bakgrund av vad nu sagts anser regeringen att övervägande skäl talar för att tillfällig föräldrapenning bör få överlåtas till en annan person som i förälderns ställe avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Om föräldrar får rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning kan det finnas en risk att de inte i lika stor utsträckning som i dag vänder sig till personer som är icke förvärvsarbetande för att få hjälp vid barns sjukdom. Kostnaderna för försäkringen kan härigenom komma att öka. Som framgår av det föregående har arbetsgruppen av det skälet föreslagit att rätten att överlåta tillfällig föräldrapenning skall begränsas till ensamstående föräldrar. 35 Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid föräldrar som inte kan betraktas som ensamstående men som kan anse sig jämförbara med sådana föräldrar. Detta gäller bl.a. sammanboende föräldrar där den ena föräldern på grund av sitt arbete långa tider vistas på annan ort eller i annat land än den övriga familjen. Även sådana familjer kan ha ett stort behov av att någon annan vårdar det sjuka barnet. För att undvika att försäkringen upplevs som orättvis och för att i möjligaste mån förenkla administrationen bör alla föräldrar få rätt att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning. Arbetsgruppen har föreslagit att tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas till en närstående. Som framhållits i remissbehandlingen är begreppet närstående som det definieras i förarbetena till lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård inte helt adekvat i detta sammanhang även om det i sig inbegriper sådana personer till vilka tillfällig föräldrapenning bör kunna få överlåtas. Det syfte som avses med den nu aktuella regelförändringen kan man uppnå genom att välja ett annat uttryck. Regeringen föreslår därför att föräldrar skall få rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan person som är försäkrad enligt AFL. Det framstår närmast som självklart att föräldern kommer att välja en person som i någon mening är närstående, dvs en person som föräldern har förtroende för. Överlåtelse av tillfällig föräldrapenning bör endast få göras på grund av sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare (dagmamma eller motsvarande). För barn som omfattas av LSS gäller som tidigare nämnts att tillfällig föräldrapenning endast kan utges i samband med sjukdom eller smitta hos barnet. I andra fall som då det gäller besök i samhällets förebyggande barn- hälsovård och besök i bl.a. förskola har föräldern möjlighet att planera förläggningen av ledigheten. Enligt regeringens mening är det också väsentligt att föräldern själv i största möjliga utsträckning utnyttjar sin rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning i dessa fall. Detta gäller även faderns rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst. Som tidigare nämnts krävs för rätt till tillfällig föräldrapenning att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet. Föräldern skulle således ha varit i behov av att avstå från förvärvsarbete för vård av barnet om inte någon annan i förälderns ställe hade avstått från förvärvsarbete för att vårda barnet. Tillfällig föräldrapenning utges i dessa fall i anledning av den inkomstför- lust och således på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som den person till vilken tillfällig föräldrapenning överlåts. Det förhållandet att tillfällig föräldrapenning överlåts till någon annan försäkrad innebär ingen förändring av det antal dagar med tillfällig föräldrapenning som en förälder kan ha rätt till. En person som i förälderns ställe avstår från förvärvsarbete för att vårda ett sjukt barn bör i likhet med en förälder som av detta skäl avstår från förvärvsarbete ha rätt till ledighet från sitt arbete. Vidare bör ersättningen vara semesterlönegrundande. Vid denna bedömning har 36 regeringen vägt in de nackdelar som detta kan innebära för en enskild arbetsgivare. Enligt 4  lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. har en arbetstagare rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär föräldrapenningförmån. Denna bestämmelse kommer således att omfatta även den till vilken tillfällig föräldrapenning överlåts. Däremot bör vissa andra bestämmelser i lagen ändras så att det framgår att de även gäller en sådan person till vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåtits. En anpassning bör även göras i semesterlagen (1977:480) så att tillfällig föräldrapenning som uppbärs av en annan försäkrad än föräldern blir semester- lönegrundande. 6.3 Kontaktdagar Regeringens förslag: En ändring görs i 4 kap. 10  tredje stycket AFL så att tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar skall kunna utges vid besök i förskoleverksamhet respektive skolbarnsomsorg utan krav på att verksamheten skall bedrivas inom samhällets barnomsorg. Även i 4 kap. 4  andra stycket AFL görs motsvarande ändring. Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Arbetsgruppen har dock inte föreslagit någon ändring i 4 kap. 4  andra stycket AFL. Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen, Länsrätten i Stockholm, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens arbetsgivarverk, Statskontoret, Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO tillstyrker förslaget medan Kammarrätten i Göteborg visar tveksamhet mot det. Riksrevisionsverket avstyrker förslaget. Försäkringsöverdomstolen motsätter sig inte förslaget men påpekar att det förhållandet att rätten till tillfällig föräldrapenning inte skall omfatta besök i öppen förskola innebär en inskränkning i förhållande till domstolens egen rättstillämpning. Enligt Kammarrätten bör man iaktta en viss försiktighet så att rätten till tillfällig föräldrapenning inte kommer att avse besök i barnomsorgsverksamhet som väsentligen bedrivs utom offentlig kontroll. Kammarrätten påpekar samtidigt att bestämmelsen i 4 kap. 4  andra stycket AFL endast gäller förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg. Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 januari 1986 är särskilda dagar avsatta inom ramen för den tillfälliga föräldrapenningen för besök bl.a. i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg (4 kap 10  tredje stycket AFL). Kommunen ansvarar för utbyggnad och utformning av förskole- och fritidsverksamheten. I kommunens barnomsorgsplan skall anges dels behovet av förskole- och fritidsverksamhet, dels på vilket sätt detta behov skall tillgodoses. Enskilda förskolor och fritidshem som accepteras av kommunen skall tas med i kommunens barnomsorgsplan. Riksdagen har beslutat om en utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop.1993/94:11, bet. 1993/94:SoU11, rskr. 1993/94:117, SFS 1994:11). Fr.o.m. den 1 januari 1995 skall barn som fyllt ett år erbjudas förskoleverksamhet i form av förskola (daghem eller deltidsgrupp), familjedaghem och kompletterande förskoleverksamhet (öppen förskola). Vidare skall barn upp till tolv års ålder erbjudas skolbarnsomsorg i form av fritidshem, integrerad skolbarnsomsorg eller familjedaghem. För barn mellan tio och tolv år skall skolbarnsomsorgen även kunna bedrivas i form av öppen fritidsverksamhet. Varje kommun skall svara för att barn inom dess område erbjuds förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Verksamheterna skall också kunna anordnas av enskilda. Kommunen skall kunna uppfylla sitt ansvar att tillhandahålla barnomsorg såväl genom att erbjuda plats i sin egen verksamhet som att hänvisa barnet till en motsvarande plats i enskilt bedriven förskola, fritidshem eller integrerad skolbarnsomsorg. Kommunen skall vara skyldig att ge bidrag till enskilda förskolor och fritidshem samt enskild integrerad skol- barnsomsorg. Kommunen skall däremot inte vara skyldig att lämna bidrag till familjedaghem, kompletterande förskoleverksamhet eller öppen fritidsverksamhet som drivs i enskild regi. Lagregleringen om barnomsorgsplan har slopats. Enligt regeringens uppfattning bör i princip alla föräldrar med barn som får daglig omsorg utanför hemmet ges möjlighet till kontakt med barnets vardagliga miljö. Enligt nuvarande regler föreligger rätt till tillfällig föräldrapenning - förutom vid föräldrautbildning och skolbesök - i samband med besök i förskole- eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg. I praxis har det ansetts att i begreppet samhällets barnomsorg inte enbart inryms den verksamhet som drivs av kommunen utan även sådan alternativ barnomsorgsverksamhet som kommunen genom beslut av kommunfullmäktige tagit upp i barnomsorgsplanen. Regeringen anser att tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar skall kunna utges i samband med besök i barnomsorgsverksamhet utom hemmet oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi. Regeringen föreslår därför att en förälder skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern avstår från förvärvsarbete för besök i förskola, familjedaghem, fritidshem och integrerad skolbarnsomsorg. I den öppna förskolan deltar barnet tillsammans med förälder, dagbarnvårdare eller annan vårdare i en gruppverksamhet som är avsedd av ge pedagogisk stimulans. Barnen är inte inskrivna. Inte heller i den öppna fritidsverksamheten för barn mellan tio och tolv år är barnen inskrivna. Denna verksamhet erbjuder inte heller samma grad av omvårdnad och tillsyn som fritidshemmen och den integrerade skolbarnsomsorgen. Av nu angivna skäl har arbetsgruppen föreslagit att tillfällig föräldrapenning inte skall kunna utges i samband med besök i sistnämnda verksamheter Enligt regeringens uppfattning finns det dock inte sådana skäl att den öppna verksamheten bör undantas. 37 En konsekvensändring bör göras i 4 kap. 4  andra stycket AFL. Enligt detta lagrum får föräldrapenning utges bl.a. i samband med besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. Regeringen föreslår att föräldrapenning skall kunna utges utan krav på att förskoleverksamheten skall bedrivas inom samhällets barnomsorg. 7 Vissa frågor rörande bestämmelserna om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster, m.m. 7.1 Bakgrund I proposition 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m., lade regeringen fram förslag till lagar om privatpraktiserande läkares respektive sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen finansierat och administrerat ersättningssystem för hälso- och sjukvård i de fall vårdavtal inte har träffats med landstinget. Riksdagens socialutskott ställde sig i huvudsak bakom regeringens förslag (1993/94:SoU14). Utskottet ansåg dock att försäkringskassan skall administrera utbetalningarna av läkarvårdsersättning samt framförde vissa synpunkter på lagförslaget. Utskottet föreslog därvid vissa ändringar i regeringens förslag till lag om läkarvårdsersättning samt lag om ersättning för sjukgymnastik. Vidare hemställde utskottet att riksdagen på några punkter som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen beslutade i enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 1993/94:118). Utskottets hemställan avsåg företagsläkarnas möjligheter att omfattas av rätten till läkarvårdsersättning, vikariatsreglerna för specialistläkare samt avgiftsfriheten för specialistläkare i fråga om röntgen- och laboratorie- undersökningar som efter remiss utförs genom sjukvårdshuvudmännens försorg. Till detta kommer att utskottet gjorde vissa uttalanden om konstruktionen av läkarvårdstaxan vad gäller bl.a. möjligheten att behålla ersättning för hembesök och telefonkonsultationer i särskilda fall. Även dessa frågor behandlas i det följande. I budgetpropositionen för år 1994/95 (prop. 1993/94:100, bilaga 6) aviseras vissa ändringar av anslagsteknisk karaktär fr.o.m. den 1 juli 1994 i fråga om flertalet särskilda ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som utges av staten enligt överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen. De föreslagna ändringarna, som skall genomföras i bl.a. förenklande syfte, innebär att endast ersättningarna för sjukresor och Handikappinstitutet samt den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser och några mindre utgiftposter skall redovisas under det anslag som avser den allmänna sjukförsäkringen. Övriga särskilda ersättningar till huvudmännen skall redovisas under anslaget för hälso- och sjukvård. Regeringen skulle senare återkomma till riksdagen med konsekvensändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Propositionen innehåller därför även de förslag till lagändringar som är erforderliga för denna omläggning . 7.2 Privatpraktiserande läkare med specialistkompetens i företagshälsovård Regeringens bedömning: Privatpraktiserande läkare med specialistkompetens i företagshälsovård bör inte omfattas av lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning. Skälen för regeringens bedömning: Flera såväl finansiella som verksamhetsmässiga skäl talar enligt vår mening mot att läkare med specialistkompetens i företagshälsovård skulle omfattas av lagen (1993:1651) om läkarersättning. Företagshälsovård respektive hälso- och sjukvård är verksamheter med olika utgångspunkter, som styrs efter skilda regler och förutsättningar. Hälso- och sjukvård är en lagreglerad verksamhet. De grundläggande bestämmelserna finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), som är en målinriktad ramlag. Utöver den hälso- och sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvaret för, är det en uppgift för landstingen att planera och organisera hälso- och sjukvården i respektive sjukvårdsområde med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård. Planeringen skall också avse den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstinget och kommunerna i landstinget. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det övergripande målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Hälso- och sjukvården finansieras till helt övervägande del av lands- tingsskatter. Statsbidragens andel för att finansiera hälso- och sjukvårds- kostnaderna har successivt minskat och uppgår numera till ca 10 procent av de totala kostnaderna (exkl. läkemedel). Företagshälsovården har vuxit fram på initiativ av parterna på arbets- marknaden. Den första överenskommelsen om företagshälsovård träffades mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) år 1967. Avtal träffades senare mellan parterna inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Utgångspunkten var att man såg det som en viktig uppgift för arbetsmarknadens parter att se till att verksamheten blev förankrad i företagen som en partsobunden, utredande och rådgivande expertresurs i det lokala arbetsmiljöarbetet. Som sådan skulle den verka för att arbetsmiljön i största möjliga utsträckning anpassas till människans förutsättningar och behov. Företagshälsovården är inte lagreglerad, men statsmakterna har i olika sammanhang uttalat betydelsen av företagshälsovården som en resurs vilken kan bidra till att förverkliga arbetsmiljölagens (1977:1160) intentioner och förhindra utslagningen från arbetslivet. Begreppet företagshälsovård används bl.a. i arbetsmiljölagen som benämning på en resurs som arbetsgivaren är ålagd att föranstalta om "om arbetsförhållandena påkallar det" och som en av de frågor som skyddskommittén skall behandla. Staten lämnade till och med år 1992 bidrag för att stimulera utbyggnaden av företagshälsovården. Före den 1 januari 1986 lämnades statsbidrag i relation till omfattningen av den sjukvårdande verksamheten inom företagshälsovården bl.a. mot bakgrund av den svenska sjukvårdens då mycket starka koncentration till sjukhus. Fr.o.m. nämnda tidpunkt infördes dock ett verksamhetsneutralt bidrag, som lämnades i relation till antalet anställda i det anslutna företaget. Syftet med det nya bidraget var att stimulera till förebyggande arbetsmiljöarbete och förbättra anslutningen av små och medelstora företag till företagshälsovården. De villkor som ställdes för att statsbidrag skulle lämnas anslöt sig i huvudsak till bestämmelserna i de avtal som gällde för företagshälsovård. Dessa innebar att företagshälsovården skulle arbeta förebyggande med arbetsmiljön och medverka i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället. Den skulle vara integrerad i eller på annat sätt vara samordnad med arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen. I juni 1990 redovisades en översyn av effekterna av de nya bidragsreglerna, Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:42). Denna kom att ligga till grund för de delvis nya bidragsbestämmelser som föreslogs i proposition 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering. Riksdagen godkände förslagen (bet. AU 1990/91:22, rskr. 1990/91:302) i maj 1991 och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1992. Riksdagsbeslutet innebar att villkoren för bidrag till företagshälsovården renodlades till att gälla vissa krav på verksamhetens funktion och kvalitet samt styrningen och ledningen av den. Kraven på att företagshälsovården skulle arbeta förebyggande och medverka i den arbetsplatsinriktade rehabiliteringen markerades. Tyngdpunkten i företagshälsovårdens arbete skulle inte ligga på de individinriktade insatserna utan på det förebyggande arbetsmiljöarbetet med särskild betoning av grupp- och organisationsinriktade insatser. Syftet att genom statsbidraget stimulera små företag med upp till 20 anställda att ansluta sig till företagshälsovård förstärktes ytterligare. Riksrevisionsverket (RRV) gjorde i början av 1990-talet en förvaltnings- revisionell studie av de statliga bidragen till företagshälsovården, som presenterades i rapporten Den statliga styrningen av företagshälsovården (Fu 1991:9). RRV:s slutsats var att statsbidragets styrande effekter var svaga, bl.a. när det gällde att öka anslutningen av de små företagen. RRV ansåg inte heller att de då föreslagna förändringarna, som kom att träda i kraft fr.o.m. år 1992, skulle få avsedd effekt varför verket föreslog att bidraget skulle avvecklas. RRV:s rapport och det statsfinansiella läget medförde att regeringen i budgetpropositionen för år 1992/93 föreslog att det generella statsbidraget för företagshälsovård skulle upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993. Vidare bemyndigade regeringen i februari 1992 arbetsmarknadsministern att tillkalla en särskild utredare för att utreda företagshälsovårdens organisation och finansiering - 1992 års företagshälsovårdsutredning. Utredaren skulle med utgångspunkt från att statsbidraget avvecklades överväga andra former av stöd för att tillgodose de små företagens behov av företagshälsovård. Utredaren skulle också mot bakgrund av en analys av vilka konsekvenser en avveckling av statsbidraget kunde få för företagshälsovården bedöma behovet av samhällelig styrning av den. I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen att statsbidraget till företagshälsovården skulle avvecklas fr.o.m. år 1993. I oktober 1992 överlämnade 1992 års företagshälsovårdsutredning sitt betänkande FHU92 (SOU 1992:103) till chefen för Arbetsmarknadsdepartementet. Vi vill i det följande kort hänvisa till vissa av utredningens synpunkter och ställningstaganden i de delar de har betydelse i detta sammanhang. Utredningen konstaterar att synen på företagshälsovård i nuläget är mycket skiftande. Å ena sidan riktas mycket av förhoppningarna om ett effektivt arbetsmiljöarbete mot företagshälsovården. Å andra sidan framförs långtgående kritik mot denna. Förklaringen till denna splittrade bild ligger till stor del på de många roller som företagshälsovården kommit att få. Den skall vara en rådgivande expertresurs, en övervakare av arbetsmiljön och arbetsgivarens särskilda resurs. De olika rollerna som var och en kräver såväl särskilda kvalifikationer som lojalitet mot uppdragsgivaren kan, menar utredningen, inte uppfyllas av en och samma organisatoriska enhet utan att inte avsedda konsekvenser uppstår. Före-tagens krav på sjukvård är en av de faktorer som medverkat till att företagshälsovården inte kunnat spela en tillräckligt aktiv roll i arbetsmiljöarbetet, menar utredningen. Utredningen anser att arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering skall vara det primära för företagshälsovården. Även medicinsk kompetens behövs i detta arbete. Utredningen betonar också vikten av ett förtroendefullt samarbete med primärvården och andra berörda vårdgivare. Om företag önskar erbjuda sina anställda sjukvård är det angeläget att detta sker på sådant sätt att det inte inkräktar på eller ersätter arbetet med arbetsmiljön och rehabiliteringen, menar utredningen som också anser att arbetsgivare som vill anordna sjukvård för sina anställda själva bör finansiera insatsen eller träffa överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen. Regeringen vill i sammanhanget nämna att om företag subventionerar de anställdas sjukvård är detta att betrakta som en personalförmån, som har direkt samband med en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare om anställningsvillkor. Öppen sjukvård tillhör fortfarande de förmåner som kan erbjudas utan att de beskattas trots den under senare tid skärpta skattelagstiftningen om förmåner till anställda. Arbetsgivarna har ansvaret för rehabiliteringen på arbetsplatserna. Företagshälsovården är här en viktig resurs. För att befrämja rehabilite- ringsinsatserna har också försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för ett belopp som under innevarande budgetår uppgår till 700 miljoner kronor. Regeringen har föreslagit riksdagen (prop. 1993/94:100 bil. 6) att ett lika stort belopp skall avsättas för detta ändamål även för budgetåret 1994/95. Läkarvårdsersättning lämnas till läkare i privat verksamhet med specialistkompetens i specialiteter där individuella vård- och behand- lingsinsatser är det primära. Bland de krav som gäller för läkare som omfattas av lagen om läkarvårdsersättning återfinns bl.a. kravet på att de skall bedriva verksamheten som privatläkare på heltid, dvs. minst 35 timmar per vecka. Vi vill erinra om att detta krav liksom övriga lagbestämmelser även gäller fullt ut för de läkare som är verksamma inom företagshälsovården och som sedan tidigare har en s.k. försäkringskasseanslutning i den mån de fortsättningsvis vill vara verksamma inom de ramar som gäller enligt lagen om läkarvårdsersättning. Från och med år 1994 är det landstingen som finansierar läkarvårdser- sättningen. Om specialister i företagshälsovård skulle omfattas av rätten till sådan innebär det att landstingen skulle drabbas av kostnader som ankommer på företagen och som tidigare - i varje fall delvis - staten svarade för. Ett sådant förfarande skulle strida mot den s.k. finansieringsprincipen. Denna innebär att kommuner och landsting inte bör åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter. En annan konsekvens skulle bli att samhället får två parallella system för organisationen av den öppna sjukvården med landstingen som finan- sieringsansvariga. Detta skulle med stor sannolikhet leda till ökade totalkostnader. Det skulle också vara den del av befolkningen med de minsta sjukvårdsbehoven som skulle ha tillgång till båda dessa organisationer. Mot bakgrund av vad vi här anfört anser regeringen att specialister i företagshälsovård inte bör omfattas av lagen (1993:1651) om läkarvårds- ersättning. Företagshälsovården finansieras sedan indragningen av statsbidraget helt av företagen. Företagshälsovårdsutredningen konstaterade att bortfallet av bidraget, som motsvarade ca 30 procent av intäkterna, medför ekonomiska problem för företagshälsovården. En omställningsprocess inleddes redan i samband med att riksdagen fattade beslut om indragningen. Enligt vår mening är också en omstrukturering av företagshälsovården önskvärd. Bortfallet av statsbidraget har påskyndat denna process. Det är också viktigt att innehållet i de tjänster som tillhandahålls inom ramen för företagshälsovården i första hand styrs av företagens efterfrågan i relation till de behov de anser sig ha med hänsyn till det ansvar de åläggs i gällande lagar och förordningar. Mot bakgrund av att avtal om företagshälsovård saknas för stora delar av arbetsmarknaden och att det generella statsbidraget upphört har regeringen nyligen uppdragit åt Statskontoret att utvärdera vad detta inneburit för företagshälsovårdens organisation, inriktning, omfattning och kvalitet. Uppdraget skall redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet senast den 5 september 1994. 7.3 Vikariatsregler för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster Regeringens förslag: Läkare som är anställd i ett landstings hälso- och sjukvård eller är anställd i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården i vilket landstinget har ett bestämmande rättsligt inflytande, ges möjlighet att få läkarvårdsersättning när läkaren vikarierar för en privatpraktiserande specialist som uppbär läkar- vårdsersättning. Detta förutsätter dock att läkaren är ledig från sin tjänst hos landstinget eller den juridiske personen. Ett motsvarande möjlighet införs även i fråga om sjukgymnaster. Skälen för regeringens förslag: Förslaget till ändring av vikariatsreglerna är föranlett av socialutskottets hemställan som riksdagen ställt sig bakom. Utskottet gjorde bl.a. den bedömningen att det kan bli omöjligt att få kompetenta vikarier om offentliganställda läkare inte ges möjlighet att vikariera för privatpraktiserande specialister samt att en förutsättning för att få vikariera bör vara att en offentliganställd läkare under vikariatet är tjänstledig från sin befattning i landstinget. Förslaget föranleder ändring dels i 9  lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, dels i 9  lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik. 7.4 Avgiftsfrihet för privatläkares röntgen- och laboratorieundersökningar hos sjukvårdshuvudmännen Regeringens bedömning: Frågan om privatläkarnas avgiftsfrihet i fråga om remiss av patienter eller prov till röntgen- och laboratorieundersökningar inom den offentliga vården bör lösas på lokal nivå genom beslut av sjukvårdshuvudmännen efter förhandlingar med företrädare för de privatpraktiserande specialistläkarna. För de sjukvårdshuvudmän eller privatläkare som inte önskar en sådan lösning bör nuvarande ordning bestå. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslog i prop. 1993/94:75 att de privata specialistläkarnas avgiftsfrihet i fråga om remiss för röntgen- och laboratorieundersökningar till bl.a. den offentliga hälso- och sjukvården tills vidare skulle kvarstå. Det framhölls därvid emellertid att det kunde finnas starka skäl för att överväga en ändrad ordning men att frågan måste beredas ytterligare vad gäller avvägningen mellan behovet av en god kostnadskontroll i förhållande till de risker som kan finnas för undervård. Socialutskottet ansåg att det är nödvändigt att det i vart fall inom ett och samma landsting gäller likvärdiga regler för privatpraktiserande specialistläkare och offentliganställda läkare och framhöll att det borde 38 ankomma på regeringen att utforma förslag i detta avseende och återkomma till riksdagen. Sedan år 1974 har sjukvårdshuvudmännen haft ett finansiellt ansvar för de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkarnas remisser till röntgen- och laboratorieundersökningar. Då upphörde de privata laboratoriernas möjligheter att få ersättning från sjukförsäkringen. Dessa ersättningar schabloniserades med ett visst belopp per undersökning och utbetalades i stället till sjukvårdshuvudmännen. Huvudmännen fick sedan träffa avtal med de privata laboratorierna, vilket möjliggjorde att ersättningarna blev mer anpassade till respektive laboratoriums verkliga kostnader. Fr.o.m. år 1985 är systemet med ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för öppen vård per besök ändrat så att dessa ersättningar har schabloniserats och baserats främst på antalet invånare. Skyldigheten för sjukvårdshuvudmännen att ombesörja laboratorieprovanalyser och röntgenundersökningar avseende de försäkringsanslutna privatläkarnas patienter - antingen vid egna laboratorier eller genom ett driftavtal - påverkades dock inte av denna förändring. Många sjukvårdshuvudmän har numera infört system för styrning av denna verksamhet. I stället för det tidigare budgetsystemet ersätts vårdenheterna med ett visst belopp per vårdad patient. I dessa ersättningar ingår också de kostnader som olika diagnostiska undersökningar medfört. Detta förutsätter i sin tur att den vårdande avdelningen genom interndebitering ersätter laboratoriet för dess kostnader. Även vårdcentralerna debiteras ofta kostnaderna för medicinsk service och har tillförts en budget härför. Syftet med dessa nya styrsystem är att den som beslutar om en viss röntgen- eller laboratorieundersökning också skall belastas med kostnaderna för denna. Härigenom uppnås en effektivare resursanvändning. Olika studier och försök har visat att det är svårt att fastställa några enhetliga principer för hur många laboratorie- och röntgenundersökningar en enskild läkarmottagnings patienter behöver få utförda. Detta varierar beroende på patientsammansättning och läkarens specialitet. Olika försök att schablonisera ersättningarna på den enskilda mottagningen har därför inte varit framgångsrika. Flera sjukvårdshuvudmän har dock framhållit att det är angeläget att finna en lösning där ett kostnadsansvar kan åläggas en privatläkares mottagning för dessa prover och undersökningar på samma sätt som för läkare inom den egna verksamheten. Mot denna bakgrund är regeringen av den uppfattningen att frågan bör kunna lösas på lokal nivå genom beslut av respektive sjukvårdshuvudman efter förhandlingar med företrädare för de privatpraktiserande läkarna. En tänkbar modell att lösa detta är följande. För varje mottagning bör fastställas en ram inom vilken dessa kostnader skall rymmas. Ramen fastställs med utgångspunkt i den aktuella mottagningens verksamhetsinriktning och patientsammansättning. För de mottagningar som håller denna ram skall huvudmannen - efter uppföljning av kvaliteten - utbetala en kvalitetsbonus. De sjukvårdshuvudmän eller privatläkare som inte önskar utnyttja detta system bör ha rätt att stå utanför varvid laboratorie- och röntgenundersökningarna liksom hittills bör finansieras av huvudmannen. 7.5 Konstruktionen av taxebestämmelserna för specialistläkare och sjukgymnaster Regeringens förslag: Läkare och sjukgymnaster som är verksamma inom stödområdena 1 och 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd och inom kommunerna Nordanstig, Krokom, Nordmaling, Robertsfors samt Vännäs får laglig rätt till särskilt arvode för telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök. Regeringens bedömning: En läkare som undersöker och behandlar en patient för sådant som ligger utanför läkarens specialitet bör inte få uppbära normalarvode för detta, oavsett om det sker inom ett stödområde såvida inte vårdavtal har ingåtts. Innan ett sådant tillägg i lagen om läkarvårdsersätt- ning övervägs är det angeläget att dels bedöma frågan ur kvalitets- och patientsäkerhetsssynpunkt, dels följa och utvärdera hur de ändrade bestämmelserna för rätt till läkarvårdsersättning har påverkat etableringen av läkare i dessa stödområden. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Riksdagen har tillstyrkt regeringens förslag i fråga om konstruktionen av taxan för specialistläkare. Socialutskottet framhöll dock att regeringen vid övervägandena om den kommande taxan borde behålla möjligheten att särskilt ersätta hembesök. Utskottet pekade därvid bl.a. på att enda möjligheten på många orter för en patient inom hemsjukvården att få träffa en specialistläkare är att söka på sjukhusets akutmottagning. Hembesök av en specialistläkare skulle därför kunna avlasta den specialiserade sjukhusvården och medföra en effektivisering. Även telefonkonsultationer borde enligt utskottet ersättas särskilt. Utskottet uppmärksammade också frågan om arvodets nivå för en specialistläkare som arbetar inom de i lagen angivna stödområdena när en sådan läkare undersöker och behandlar patienter för sådant som ligger utanför specialiteten. Enligt utskottet borde läkaren för sådana insatser få tillämpa normalarvode. Regeringen har ingående övervägt vad socialutskottet anfört i fråga om att behålla möjligheterna att i särskild ordning kunna ersätta hembesök och telefonkonsultationer i vissa fall samtidigt som regeringen vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning att det är högst angeläget att i största möjliga utsträckning förenkla ersättningssystemet för privatläkarvård. Ett generellt återinförande av dessa särskilda ersättningar i taxesystemet skulle i hög grad motverka detta syfte. Med hänsyn till de motiv som utskottet framfört anser dock regeringen att det finns skäl för att särskild ersättning skall lämnas till de läkare och sjukgymnaster som har sin verksamhet inom stödområdena 1 och 2 samt i kommunerna Nordanstig, Krokom, Nordmaling, Robertsfors och Vännäs för telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök. Vad som nu föreslagits föranleder tillägg dels i 20  lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, dels i 20  lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik. Vad gäller frågan om möjligheten att till läkare i stödområde kunna utge normalarvode även för vård och behandling för sådant som ligger utanför specialiteten är regeringen däremot mycket tveksam. Införande av en sådan möjlighet bryter mot principerna för det nya taxekonstruktionen och innebär risker ur kvalitets- och patientsäkerhetssynpunkt som kräver ytterligare överväganden. Regeringen anser också att som ett underlag för dessa bör effekterna av de ändrade reglerna för anslutning till ersättningssystemet närmare studeras för bl.a. stödområdena. Vad gäller de frågor som behandlats i detta avsnitt vill vi erinra om möjligheten för landsting och vårdgivare att reglera dessa genom att träffa vårdavtal. 7.6 Konsekvensändringar i bl.a. AFL vid viss anslagsjustering Regeringens förslag: Fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras den allmänna sjukvårdsersättningen och flertalet särskilda ersättningar som nu utges från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen - enligt överenskommelsen mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen för år 1994 - helt genom statsbidrag och redovisas under anslaget för hälso- och sjukvård. Detta föranleder ändringar i AFL och andra lagar. Skälen för regeringens förslag: Den av regeringen tidigare föreslagna ändringen är motiverad av två skäl. Det första skälet är att den nuvarande ordningen, enligt vilken den allmänna sjukvårdsersättningen till 29 % finansieras via statsbidraget för hälso- och sjukvård och den resterande delen med 15 % statsbidrag och 85 % med olika socialavgifter, är svårbegriplig och komplicerad ur redovisningssynpunkt. Det andra skälet är att den allmänna sjukvårdsersättningen och de särskilda ersättningarna, med ett undantag, numera inte har någon direkt anknytning till sjukförsäkringssystemet utan är att betrakta som mer eller mindre tillfälliga stimulansmedel till vissa områden eller insatser inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär att endast ersättningen för sjukresor, ersättningen till Handikappinstitutet samt den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att finansieras genom den allmänna sjukförsäkringen. Den anslagsmässiga konsekvenserna härav har redan beaktats i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95. 39 Vad som nu föreslagits föranleder vissa följdändringar i 2 kap. AFL, tandvårdslagen (1985:125) samt i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 8 Vårdbidrag 8.1 Gällande bestämmelser Enligt 9 kap. 4  i lagen (1962:381)om allmän försäkring (AFL) utges vårdbidrag till föräldrar som vårdar barn under 16 års ålder och som under minst sex månader behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp. Hänsyn tas också till sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Vårdbidragets storlek är beroende av hur omfattande barnets behov av vård och tillsyn är samt hur stora merkostnaderna är. Vårdbidrag kan lämnas som helt, tre fjärdedels, halvt och en fjärdedels vårdbidrag. Helt vårdbidrag är 250 procent av basbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktig inkomst och ATP-grundande. Av vårdbidraget kan en viss del bestämmas vara ersättning för merkostnader. Om tillsyns- och vårdbehovet för ett barn uppfyller kravet för helt vårdbidrag, kan ersättning för merkostnader ges utöver vårdbidraget med ett visst belopp. 8.2 Delning av vårdbidrag Regeringens förslag: Vårdbidraget skall kunna delas mellan gifta/sammanboende föräldrar som gemensamt har vårdnaden om barnet. Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler för vårdbidrag medger att vårdbidraget delas mellan föräldrarna under förutsättning att båda tar del i vården av barnet samt att de lever åtskilda. Lever föräldrarna tillsammans medger inte nuvarande regler att föräldrarna delar på vårdbidraget om de så skulle önska. För den del som inte utgör ersättning för merkostnader är vårdbidraget pensionsgrundande, vilket också är ett skäl till att bidraget bör kunna delas mellan föräldrarna om de så önskar. Ett sådant tillägg bör föras in i 9 kap. 4 b  AFL. De administrativa effekterna är mycket begränsade bl.a. eftersom rutiner för delat vårdbidrag redan finns. Ändringen medför heller inga ökade kostnader för vårdbidrag. 40 9 Rätt till folkpension utomlands enligt äldre bestämmelser Regeringens förslag: Övergångsbestämmelserna till lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) om rätten till folkpension utomlands för svenska medborgare födda år 1929 eller tidigare ändras så att det klargörs att pensionen utomlands inte kan utgå med högre belopp än vad som skulle utgå om pensionären var bosatt i Sverige. Övergångsbestämmelserna anpassas även till att mantalskrivningen numera har upphört. Skälen för regeringens förslag: Med stöd av 5 kap. 1  AFL i dess lydelse före den 1 juli 1979 kunde en svensk medborgare som hade varit mantalsskriven i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem närmast föregående åren uppbära folkpension och pensionstillskott vid bosättning utomlands. Folkpensionen utgick på samma sätt som i Sverige med oavkortat belopp. Den 1 juli 1979 ändrades reglerna för rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Huvudregeln blev att en svensk medborgare som hade rätt till ATP fick rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Folkpensionens storlek berodde på antalet år med ATP-poäng. Den som var bosatt i Sverige hade fortsatt rätt till folkpension med oavkortat belopp. Samtidigt infördes en övergångsbestämmelse enligt vilken de som var födda år 1929 eller tidigare kunde åberopa äldre bestämmelser för rätt till folkpension utomlands och således få folkpension med oavkortat belopp på samma sätt som om de var bosatta i Sverige under förutsättning att de varit mantalskrivna i Sverige mellan 57 och 62 års ålder. Rätten gällde även de som var födda år 1930 eller senare om de den 1 juli 1979 redan uppbar folkpension. I samband med ändringarna i folkpensionslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1993 gjordes vissa ändringar i denna övergångsbestämmelse som endast berör dem som är födda 1930 eller senare. Sedan den 1 januari 1993 är i princip folkpensionens storlek i Sverige beroende av antingen antalet år med ATP-poäng eller antalet bosättningsår i Sverige. Den aktuella övergångsbestämmelsen kan dock tolkas så att även om pension i Sverige utgår med avkortat belopp på grund av bristande antal år med ATP-poäng eller bristande antal bosättningsår skulle folkpensionen utomlands utgå med oavkortat belopp för den som uppfyller den äldre lagstiftningens mantalsskrivningskrav. Mot denna bakgrund har Riksförsäkringsverket i skrivelse den 25 november 1993 förslagit att den aktuella övergångsbestämmelsen kompletteras med ett förtydligande att folkpension i dessa fall inte skall utgå med högre belopp än vad som skulle ha utgått vid bosättning i Sverige. Ett sådant förtydligande är särskilt betydelsefullt sedan EES-avtalet och lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) trätt i kraft den 1 januari 1994. Genom denna lag följer att medborgare i EES-länderna skall likabehandlas med svenska medborgare vid tillämpning av all svensk lagstiftning om social trygghet. Riksförsäkringsverket har även föreslagit att övergångsbestämmelsen tekniskt anpassas till att mantalsskrivningen upphört i samband med att den nya folkbokföringslagen (1991:481) trädde i kraft den 1 juli 1992 på motsvarande sätt som redan gjorts i 1 kap. 4 och 5  AFL om inskrivning i försäkringskassa. 10 Kompensationsnivå för privat sjukförsäkring Regeringens bedömning: Försäkringsbolagen bör själva avgöra om kompensationsnivåerna för privat försäkring för inkomstbortfall vid sjukdom skall anpassas till de kompensationsnivåer som gäller inom social- försäkringen. Finansinspektionen får bedöma om all- männa råd bör lämnas i detta hänseende. Försäkringsavtal rörande privat sjukförsäkring bör dock utgå från att statsmakternas avsikt med förändringarna i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen är att självrisker motverkar att systemen över- utnyttjas och att utfallet av förändringarna skall bli enhetligt bland olika grupper på arbets- marknaden. Om försäkringsavtal ingås som rubbar dessa förutsättningar kan det bli aktuellt att ändra i det offentligt reglerade ersättningssystemet på sådant sätt att vad som uppburits från privat tecknade försäkringar frånräknas. Skälen för regeringens bedömning: I samband med införandet av den allmänna sjukförsäkringen år 1955 uttalades (prop. 1953:178) att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen borde vara den grund för medborgarnas skydd under sjukdom efter vilken kompletterande hjälpformer borde avpassas, samtidigt som den försäkrade inte genom sjukförmånerna borde få en bättre ekonomi än då han var frisk. Denna princip följdes upp genom föreskrifter för privat försäkring utfärdade av Försäkringsinspektionen. I samband med att sjukpenningen gjordes skattepliktig år 1974 anförde föredragande statsrådet (prop. 1973:46) att denna princip fortfarande skulle gälla. Föredraganden förutsatte att de närmare riktlinjer om kompensationsnivåer som han förordade skulle beaktas av arbetmarknadens parter. Han anförde vidare att i fråga om kompletterande ersättningar i försäkringsform det ankom på Försäkringsinspektionen att utfärda sådana rekommendationer att den förordade begränsningen iakttogs. Vad som anförts i prop. 1973:46 har även legat till grund för 41 bedömningen i prop. 1974:90 och 1975:58 att förmån från fri avtals- gruppsjukförsäkring (AGS) även fortsättningsvis skulle vara skattefri. I regeringens skrivelse 1984/85:187 redovisades avtal och överenskommelser som träffats under november 1984 och februari 1985 mellan SAF och LO om förbättrade sjukförmåner. Vidare angavs att SAF och LO var överens om att gemensamt och i kontakt med statsmakterna utreda sjukersättningssystemet i syfte att nå likvärdiga villkor för olika kategorier av anställda. Som ett led i detta utredningsarbete hade SAF och LO samtidigt kommit överens om en kraftig utbyggnad av AGS fr.o.m. den 1 april 1985. Ersättningen från AGS hade därvid utformats så att den tillsammans med sjukpenningen i princip skulle motsvara 100 % av inkomstförlusten för sjukperioder som varar utöver sju dagar. Efter den 90:e sjukpenningdagen motsvarade ersättningen i princip 95 %. I skrivelsen angavs att de överenskomna ersättningsnivåerna var godtagbara. Föredragande statsrådet fann heller inte anledning att på grund av förbättringarna av AGS föreslå några ändringar i den skattemässiga behandlingen av försäkringen. Han anförde vidare att den ersättningsnivå som sålunda godtagits för AGS borde vara avgörande för högsta acceptabla nivå för ersättning inom annan privat försäkring. Enskilda försäkringsbolag borde därför inte tillhandahålla försäkringar som - tillsammans med andra sjukförmåner - skulle ge högre ersättning än vad som svarar mot inkomstbortfallet under sjuktid efter de sju första sjukdagarna, vilket motsvarade ersättningen enligt AGS. Liksom tidigare ankom det på Försäkringsinspektionen att övervaka att inte förmånligare villkor än vad som angivits kom att gälla. Genom skrivelsen bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts. Socialförsäkringsutskottet angav i sitt betänkande SfU 1984/85:29 att vad som framhållits i skrivelsen inte hade givit anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida. Utskottet hemställde att riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, vilket också blev riksdagens beslut. I en skrivelse den 10 juni 1985 till Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag angav Försäkringsinspektionen att inspektionen tolkat regeringens skrivelse så att de enskilda försäkringsbolagen inte fick tillhandahålla försäkringar som - tillsammans med andra sjukförmåner - ger högre ersättning av inkomstbortfallet före skatt än, för sjukperiod som varar utöver sju dagar räknat fr.o.m. insjuknandedagen, 100 % för dag 1 - 91 och 95 % fr.o.m. dag 92. För sjukperiod som varar högst sju dagar räknat fr.o.m. insjuknandedagen förelåg inget försäkringsbart utrymme. I april 1993 har Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd tillskrivit Finansinspektionen och begärt klarläggande om de riktlinjer inspektionen meddelat i sin skrivelse den 10 juni 1985 om maximal ersättningsnivå för inkomstbortfall vid meddelande av privat sjukförsäkring fortfarande äger tillämpning. Finansinspektionen har i sin tur tillskrivit Socialdepartementet och begärt besked om det som anförts i skrivelsen 1984/85:187 fortfarande gäller. Regeringen konstaterar att under de senaste åren har genomgripande förändringar gjorts i sjukförsäkringen. I detta sammanhang är särskilt följande förändringar av betydelse. Den 1 mars 1991 sänktes kompensationsnivån i sjukförsäkringen till 65 % för de första tre sjukpenningdagarna, 80 % för tiden därefter t.o.m. den 90:e dagen samt 90 % för tid därefter. Samtidigt infördes bestämmelser om att sjukpenningen skulle minskas med belopp som arbetsgivaren utgav i lön under sjukdom utöver 10 % av lönen under de första 90 dagarna. Om arbetsgivaren utgav lön för sjuktid efter 90 dagar skulle sjukpenningen minskas med hela lönen. Med lön under sjukdom jämställdes ersättning på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjöts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Nästa stora förändring skedde den 1 januari 1992 då arbetsgivaren i lag ålades skyldighet att utge sjuklön för de första 14 dagarna av ett sjukfall. Arbetstagaren hade rätt till sjuklön med 75 % av mistade anställningsförmåner för de tre första sjuklönedagarna och med 90 % under återstoden av sjuklöneperioden. Den senaste förändringen gäller fr.o.m. den 1 april 1993 då en karensdag infördes i såväl sjukförsäkringen som sjuklönesystemet. Samtidigt har ersätt- ningsnivån i sjukförsäkringen sänkts till 80 % också fr.o.m. dag 91 och fr.o.m. den 1 juli 1994 till 70 % fr.o.m. dag 366 i en sjukperiod. De redovisade förändringarna har bl.a. haft till syfte att minska försäkringens utgifter genom att öka den enskildes självrisk genom införandet av en karensdag och sänkta ersättningsnivåer. Utgångspunkten för regeringens förslag om karensdag m.m. var att nödvändiga anpassningar av sjuklöneavtalen även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda lagstiftningsåtgärder med syfte att åstadkomma likformighet inte skall bli aktuella. Förändringarna har också varit avsedda att stärka den s.k. arbetslinjen inom socialförsäkringen. En annan förändring som skett sedan regeringens skrivelse år 1985 är att utbetalning från AGS-försäkring fr.o.m. den 1 januari 1991 är skattepliktig. Vidare kan konstateras att regeringen i direktiven (Dir. 1993:44) till Sjuk- och arbetsskadeberedningen angivit att en viktig utgångspunkt för beredningens arbete bör vara att förslagen till försäkringslösning skall innehålla ett visst mått av självrisk. Av det anförda framgår att förutsättningarna nu är helt annorlunda jämfört med när skrivelsen 1984/85:187 beslutades. Det är regeringens uppfattning att vad som anförts i den skrivelsen därför inte längre kan äga giltighet. Försäkringsbolagen bör själva avgöra om försäkringsavtal rörande privat sjukförsäkring skall anpassas till de kompensationsnivåer som gäller inom socialförsäkringen. Finansinspektionen får därvid bedöma om allmänna råd bör lämnas i detta hänseende. Försäkringsavtalen bör dock utgå från att statmakternas avsikt med förändringarna i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen är att självrisker motverkar att systemen överutnyttjas och att utfallet av förändringarna skall bli enhetligt bland olika grupper på arbetsmarknaden. Om försäkringsavtal ingås som rubbar dessa förutsättningar kan det bli aktuellt att ändra i det offentligt reglerade ersättningssystemet, på sådant sätt att vad som uppburits från privat tecknade försäkringar frånräknas. Med sådan privat försäkring avses försäkring som tecknats av enskild eller av arbetsgivare eller annan för enskilds räkning. 11 Ikraftträdande Förslaget om vårdbidrag liksom de föreslagna ändringarna på föräldraför- säkringens område bör träda kraft den 1 januari 1995. Övriga förslag bör träda kraft den 1 juli 1994. 12 Kostnader och administration vad avser föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning När det gäller förslagens ekonomiska effekter på föräldraförsäkringen har arbetsgruppen sammanfattningsvis bedömt att de utgiftsökningar som vissa av förslagen kan komma att medföra motsvaras av besparingar till föjd av förslagen om begränsning av rätt till föräldrapenning under arbetsfri tid. Regeringen bedömer att förslaget om överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad kan ge upphov till en ökning av försäkringsutgifterna. Vid ett antagande om att ca 10 % av familjerna kommer att utnyttja denna möjlighet kan utgiftsökningen uppskattas till ca 34 miljoner kronor brutto per år. Vad gäller förslaget om föräldrapenning under arbetsfri tid inklusive semesterledighet kan kostnadseffekten uppskattas enligt följande. Vid ett antagande om att ca 10 % av fäders uttag av föräldrapenning sker under arbetsfri tid i syfte att förstärka familjens ekonomi och att dessa uttag i forsättningen inte kommer att ske kan förslaget beräknas ge upphov till en besparing om ca 65 miljoner kronor brutto per år. Övriga förslag - ändring av 2,5 årsregeln respektive tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar - kan ge upphov till utgiftsökningar motsvarande ca 8 miljoner kronor. Sammantaget beräknas de föreslagna förändringarna inom föräldraförsäkringen minska de totala utgifterna med ca 23 miljoner kronor. Förslagen bedöms vidare ge upphov till vissa administrationskostnader. De löpande administrationskostnaderna beräknas öka med drygt en miljon kronor. Genomförandekostnaderna för Riksförsäkringsverket kan beräk-nas till ca en miljon kronor för budgetåret 1994/95. Regeringen avser att i samband med höstens budgetprövning göra en samlad bedömning av Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas behov av medel för administration av föräldraförsäkringen. I det sammanhanget kommer ställning att tas till även de nu aktuella kost- naderna. Mot bakgrund av svårigheterna att förutse effekterna av de föreslagna förändringarna inom föräldraförsäkringen finns det skäl att noga följa utvecklingen på området. Regeringen avser att i det kommande regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att följa upp och redovisa effekterna av ifrågavarande förslag. 42 13 Författningskommentar 13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 2 kap. Ändringarna i kapitlet är i allt väsentligt konsekvenser av vissa beslutade eller föreslagna ändringar av anslagsteknisk karaktär. Bakgrunden och skälen har redovisats i avsnitt 7.1 och 7.6. Därutöver föreslås vissa språkliga och redaktionella ändringar. En sådan ändring innebär att kapitelrubriken ändras. 1  I första stycket anges inte längre att ersättning lämnas för sådan hälso- och sjukvård som landsting och landstingsfria kommuner är skyldiga att erbjuda enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det finns fortfarande hänvisningar till denna lag och till lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor. Det anges däremot att sjukvårdsersättning lämnas för bl.a. hälso- och sjukvård utan angivande av för vilken sådan vård detta skall ske. Som angivits i avsnitt 7 är avsikten att bidragen till landstingen och de landstingsfria kommunerna i fortsättningen skall redovisas under ett annat anslag i statsbudgeten. Ändringarna i stycket är i övrigt endast redaktionella. I andra stycket föreslås endast vissa mindre konsekvensändringar till följd av att 2  föreslås upphävd. 2  Paragrafen föreslås upphävd. I paragrafen har hittills reglerats sjukvårds- ersättning för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av staten eller av landsting eller kommun som inte tillhör landsting. Sådan ersättning har innefattats i den allmänna sjukvårdsersättningen enligt 2  förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättningen skall enligt regeringens förslag omvandlas till ett bidrag till hälso- och sjukvården (jfr avsnitt 7). Bestämmelserna i paragrafen behövs inte längre. 3  Paragrafens första två stycken är oförändrade. Tredje stycket föreslås upphävt som en följd av förslaget om upphävande av 2 . 4  I paragrafen finns bestämmelser om ersättning för sjukhusvård. Såvitt gäller sjukvårdshuvudmännen ingår denna ersättning till övervägande del i den nyss nämnda allmänna sjukvårdsersättningen som skall omvandlas till ett bidrag till hälso- och sjukvård (jfr vid 2 ). Ersättning för sjukhusvård lämnas därutöver till vissa andra sjukvårdsinrättningar och för sjukhusvård som omfattas av konventioner. Dessa ersättningar skall finnas kvar. Bestämmelserna härom finns i förordningen (1979:849) om ersättning för sjukhusvård m.m. Paragrafen behöver därför finnas kvar men har språkligt omarbetats. I sista stycket har därutöver tagits in en möjlighet för regeringen att lämna över sin föreskriftsrätt till en myndighet. 5  I den nya paragrafen föreslås bestämmelser om sjukvårdsersättning för särskilda rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt för utveckling och provning av hjälpmedel åt personer med funktionshinder och liknande verksamhet. Sistnämnda kan avse Handikappinstitutets verksamhet. Sådana ersättningar har lämnats enligt den nyss nämnda förordningen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avsikten är att sådana ersättningar även fortsättningsvis skall kunna lämnas. Detta bör anges i lagen. I likhet med ersättning för andra ändamål föreslås regeringen få fastställa grunderna för ersättningen. 6  Ändringarna i paragrafen är endast redaktionella konsekvenser av förslagen till ändringar beträffande 2 och 4 . 7  Ändringarna är endast av språklig art och i huvudsak konsekvenser av förslagen beträffande 2 och 4 . 10  Ändringarna är endast konsekvenser av förslaget om upphävande av 2  och införande av 5 . 3 kap. 2  Ersättning enligt 1  fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall inte vara förmånsgrundande vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Denna ersättning har därför lagts till i para- grafen. 4 kap. 2  I denna paragraf anges vilka personer som omfattas av försäkringens föräldrabegrepp. Enligt en ny paragraf, 11 a , får en förälder i vissa fall överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Med anledning härav införs i ett nytt tredje stycke en bestämmelse om att den som enligt 11 a  vårdar barnet i stället för föräldern skall likställas med förälder vid tillämpningen av 12 - 18 . Tillägget föranleder också en omredigering av andra stycket. 4  I paragrafens andra stycke görs en ändring som innebär att föräldrapenning kan utges för besök i den förskoleverksamhet som barnet deltar i. Med uttrycket förskoleverksamhet avses detsamma som i 13 a  socialtjänstlagen (1980:620). Där anges att förskoleverksamhet kan bedrivas i form av förskola som organiseras som daghem eller deltidsgrupp, i form av familjedaghem och i form av kompletterande förskoleverksamhet (öppen förskola). Rätten till föräldrapenning för besök i förskoleverksamheten är inte beroende av om verksamheten bedrivs offentligt eller privat. 6  Denna paragraf reglerar föräldrapenningens storlek. Den sjukpenninggrundande inkomsten skall inte sänkas för en förälder som är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn som inte har fyllt ett år. I sjätte stycket anges en särskild beräkningsgrund för föräldrapenning då förälderns sjukpenninggrundande inkomst sänkts då barnet fyllt ett år. I första meningen anges att oavsett om förälderns sjukpenninggrundande inkomst sänkts då barnet fyllt ett år skall föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av denna tidigare sjukpenninggrundande inkomst anpassad till löneutvecklingen inom yrkesområdet. Bestämmelsen i styckets andra mening innebär en ändring av gällande regler om fortsatt försäkringsskydd. Har kvinnan blivit gravid innan barnet uppnått ett år och nio månaders ålder kan föräldrapenning fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. Detta gäller för båda föräldrarna. Föräldrapenning beräknad på detta sätt kan utges för det nya barnet fram till dess att det fyller två år. Även för det tidigare barnet beräknas föräldrapenningen på detta sätt dels under graviditeten, dels fram till dess att det nya barnet fyller två år. Vid bedömningen av frågan om kvinnan blivit gravid innan barnet uppnått ett år och nio månaders ålder bör man utgå från tidigast möjliga dag för konception. Denna dag kan faställas bl.a. vid ultraljudsundersökning. Föds det nya barnet innan det tidigare barnet uppnått två år och sex månaders ålder skall som regel föräldrapenningen för det nya barnet beräknas efter förälderns ursprungliga ersättningsnivå. Detta gäller dock inte om det nya barnet föds för tidigt (prematurt). Föräldrapenningen skall beräknas efter den ursprungliga ersättningsnivån även vid adoption av ett barn som sker inom två år och sex månader från födelsen eller adoptionen av föregående barn. Ytterligare regler som likställer adoption av barn med födelse av barn m.m. finns i 4 kap 5  AFL. 7 a Bestämmelsen i denna nya paragraf innebär en begränsning av rätten till föräldrapenning. Rätten till föräldrapenning för tid om en eller flera dagar som normalt är arbetsfri görs beroende av att föräldern uppbär motsvarande föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfria tiden. De dagar som avses är sådana dagar som, oavsett om föräldern är tjänstledig eller inte, är arbetsfria inom den bransch eller på den arbetsplats där föräldern är anställd. Uttrycket arbetsfri tid har utvecklats närmare i allmänmotiveringen (avsnitt 5.2). För att t.ex. hel föräldrapenning skall kunna utges för en lördag och en söndag som normalt skulle ha varit arbetsfri måste föräldern alltså uppbära hel föräldrapenning även under fredagen eller måndagen. I 17  föreslås också ett tillägg innebärande att att föräldrapenningförmåner inte skall kunna utges för dag under vilken föräldern är semesterledig. Någon övergångsbestämmelse till den nya paragrafen föreslås inte. Detta innebär att den nya regeln blir omedelbart tillämplig på all föräldrapenning som belöper på tid efter ikraftträdandet, även om ledigheten inletts tidigare. Föräldrapenning som belöper på tid dessförinnan påverkas givitvis inte. 10  I paragrafens tredje stycke införs en ändring som innebär att en förälder har rätt till s.k. kontaktdagar för besök i den förskoleverksamhet respektive skolbarnsomsorg som barnet deltar i oavsett om verksamheten bedrivs offentligt eller privat. Innebörden av uttrycken förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg är desamma som i förslaget till utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop. 1993/94:11). Med förskoleverksamhet avses således förskola, familjedaghem och kompletterande förskoleverksamhet (se vidare författningskommentaren till 4 kap. 4 ). Skolbarnsomsorg kan bedrivas i form av fritidshem, integrerad skolbarnsomsorg eller familjedaghem samt, för barn mellan tio och tolv år, öppen fritidsverksamhet. 11 a  Paragrafen är ny. Här föreskrivs att en förälder som skulle behöva avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare i stället får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för alla barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan utgå i samband med sjukdom eller smitta hos barnet. När det gäller barn som avses i 10  (barn som inte fyllt tolv år) och barn som avses i 11  första stycket (barn som fyllt tolv men inte sexton år och som grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild tillsyn eller vård) kan rätten till tillfällig föräldrapenning överlåtas även vid sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare. Möjligheten att överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning är inte begränsad till exempelvis ensamstående föräldrar utan gäller alla föräldrar. Någon begränsning av den krets försäkrade till vilken överlåtelse skall kunna få ske finns inte. Det får förutsättas att en person som föräldrarna är villiga att anförtro uppgiften att vårda barnet har goda relationer både till föräldrarna och barnet samt också i övrigt är lämpad för uppgiften. För överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning bör krävas att föräldern försäkrar att han eller hon hade behövt avstå från förvärvsarbete för vård av barn under aktuella dagar om inte den till vilken överlåtelsen sker hade avstått från förvärvsarbete för vård av barnet i förälderns ställe. Vidare bör föräldern försäkra att överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning gjorts till denna person. Vederbörande bör i sin tur försäkra att han eller hon avstått från förvärvsarbete under aktuella dagar. Den föräldrapenning som utgår till den som vårdar barnet skall beräknas på dennes sjukpenninggrundande inkomst och inte på förälderns. Rätten till tillfällig föräldrapenning är enligt 4 kap 12  AFL begränsad till ett visst antal dagar per barn och år. Hur många dagar det rör sig om beror på av vilken anledning som den tillfälliga föräldrapenningen tas ut. I de dagar som kan tas ut ingår även dagar då barnet vårdas av en annan försäkrad än en förälder. Någon rätt till ytterligare dagar med tillfällig föräldrapenning när en annan försäkrad vårdar barnet är det alltså inte frågan om. 17  I ett nytt andra stycke föreskrivs att föräldrapenningförmåner inte skall utges för dag under vilken föräldern är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480). Något hinder för en förälder som uppbär föräldrapenning att byta ut sin föräldraledighet mot semesterledighet finns dock inte. 9 kap. 4 b Ändringen innebär att vårdbidrag kan utbetalas med hälften vardera till två föräldrar även om dessa lever tillsammans. Förutsättningarna för en uppdelning av vårdbidraget är i övrigt oförändrade. Bakgrunden till förslaget har redovisats i avsnitt 8. 11 kap. 2  Ersättning enligt 1  fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall inte vara förmånsgrundande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Denna ersättning har därför lagts till i paragrafen. 72 Punkt 1 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om ändring i AFL I denna punkt föreslås en lydelse av övergångsbestämmelserna som klargör att folkpension utomlands till svensk medborgare som har varit mantalsskriven i Sverige för det år under vilket han fyllt sextiotvå år och de fem åren dessförinnan skall utgå med samma belopp som skulle ha utgått om han hade varit bosatt i Sverige. Enligt ett nytt andra stycke likställs år efter 1991 då den försäkrade varit folkbokförd i Sverige den 1 november året innan med år då han varit mantalsskriven i Sverige. 13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen avsnitt 4. 13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen avsnitt 4. 13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. 5  Paragrafen reglerar förutsättningarna för rätt till ledighet för vård av barn. För rätt till ledighet under tid då en arbetstagare uppbär tillfällig föräldrapenning uppställs inte något krav på viss anställningstid hos arbetsgivaren. I paragrafen införs en hänvisning till den nya 4 kap. 11 a  i AFL. Av 4  framgår att rätt till ledighet för vård av barn föreligger under tid då föräldrapenningförmån enligt 4 kap. AFL utgår. 6  Paragrafen anger bl.a. att beträffande tid då tillfällig föräldrapenning tas ut gäller inte några begränsningar av antalet ledighetsperioder under ett år. I paragrafen införs en hänvisning till den nya 4 kap. 11 a  i AFL. 13.5 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) 17  Paragrafens första stycke 2. ändras såtillvida att även tid under vilken en annan försäkrad än en förälder uppbär tillfällig föräldrapenning enligt den nya 4 kap. 11 a  AFL och tid då en förälder uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 a  AFL görs semesterlönegrundande. I 15  semesterlagen anges att om det under semesterledighet infaller dag som är semesterlönegrundande enligt 17  första stycket 2 - 8, skall, om arbetstagaren begär det utan dröjsmål, sådan dag inte räknas som semesterdag. Detta gäller även en sådan försäkrad till vilken rätt att uppbära tillfällig föräldrapenning överlåts enligt den nya 4 kap. 11 a  AFL och tid då en förälder uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 a  AFL. 13.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. 18  Förslaget innebär endast att inte längre aktuella hänvisningar ändras och att några mindre språkliga justeringar görs. 13.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 7  Förslaget till ändring i första stycket är endast en konsekvens av förslaget om upphävande av 2 kap. 2  AFL. Bestämmelserna om högkostnadsskydd ändras inte i sakligt hänseende. 8  Ersättning för sjukhusvård inom ett landsting eller en landstingsfri kommun kommer inte att utgå enligt 2 kap. 4  AFL enligt vad vi nyss redovisade. För att lagen, liksom hittills, inte skall gälla den som får sådan sjukhusvård föreslås en hänvisning till 5  hälso- och sjukvårdslagen som avser landstingens och de landstingsfria kommunernas hälso- och sjukvård. I den bestämmelsen föreskrivs bl.a. att det skall finnas sjukhus för sådan hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning. Paragrafen inklusive hänvisningen till 2 kap. 4  AFL är i övrigt oförändrad. 13.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning 9  Enligt paragrafens hittillsvarande lydelse lämnas inte läkarvårdsersättning till en läkare som är anställd i ett landstings hälso- och sjukvård. Enligt förslaget skall detsamma gälla om läkaren är anställd i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården vari landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande. Begreppet "rättsligt bestämmande inflytande" har ingående diskuterats och beskrivits i prop. 1993/94:48 Handlingsoffentlighet hos kommunala företag. I propositionen föreslogs också en ny bestämmelse i sekretesslagen (1980:100), 1 kap. 9 , med en legaldefinition av begreppet. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1993/94:KU13, rskr. 1993/94:40). Lagändringen finns i SFS 1993:1298. Begreppet har motsvarande innebörd i detta sammanhang. 73 Enligt en föreslagen ny mening i paragrafen skall läkarvårdsersättning, trots vad som nyss sagts, i vissa fall få lämnas till en läkare som är anställd i landstinget eller hos en sådan juridisk person som avses i första meningen. Ersättning kan lämnas om läkaren vikarierar för en läkare som har läkarvårdsersättning. En förutsättning är dock att läkaren är tjänstledig från sin tjänst i landstinget eller bolaget etc. I begreppet tjänstledig ligger att läkaren inte utan vidare kan vara vikarie under t.ex. kompensationsledighet eller semester. Det krävs alltså ett beslut om tjänstledighet från Landstingets sida. Förslaget är föranlett av socialutskottets hemställan som riksdagen ställt sig bakom (jfr avsnitt 7.1 och 7.3). Genom bestämmelsen i 1  andra stycket gäller vad som sägs om landsting också kommuner som inte ingår i ett landsting. I ett vårdavtal kan tas in andra regler beträffande landstingsanställda läkares möjlighet att vikariera (jfr 1 och 5 ). 20  I paragrafen finns särskilda bestämmelser om läkarvårdsersättning för vissa områden. Läkare som etablerar sig i vissa stödområden m.m. har i allmänhet rätt till förhöjd ersättning. Enligt ett nytt tredje stycket skall särskild ersättning lämnas till de läkare som har sin verksamhet inom de stödområden eller de kommuner som anges i första stycket. Den särskilda ersättningen skall avse telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök. Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i avsnitt 7. Regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter till lagens allmänna regel. 13.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik 9  I paragrafen föreslås ett tillägg av samma slag som i 9  första meningen lagen om läkarvårdsersättning. Vi hänvisar till kommentaren till den bestämmelsen. 20  Ändringen motsvaras av förslaget beträffande 20  lagen om läkarvårdsersättning. Även om en sjukgymnast mera sällan har anledning till telefonkonsultationer bör särskild ersättning kunna lämnas i de fall detta ändå sker. I övrigt hänvisar vi till kommentaren till nyssnämnda bestämmelse. 13.10 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 7  I första stycket har endast den ändringen gjorts att ordet landstingskommunen bytts mot landstinget. Bestämmelserna i det hittillsvarande andra stycket har flyttats till den nya 15 a . Vårdavgifter 15 a  I paragrafen har tagits in bestämmelser om landstingets befogenhet att ta ut vårdavgifter av patienterna. Denna fråga har hittills helt reglerats genom bestämmelserna i AFL och i tandvårdstaxan (1973:638). Av förslaget till ändring i 2 kap. AFL framgår att ersättning för vissa oralkirurgiska åtgärder m.m. hittills har lämnats såsom för öppen hälso- och sjukvård samt att sjukvårdsersättning för den öppna hälso- och sjukvården inte längre skall lämnas. En konsekvens härav är att landstingets rätt att ta ut vårdavgifter för denna typ av vård är oreglerad. I hälso- och sjukvårdslagen finns däremot en bestämmelse om rätt att ta ut vårdavgifter. Bestämmelserna i första stycket motsvarar hittillsvarande 7  andra stycket. Flyttningen innebär inte någon saklig förändring. Det har endast gjorts en terminologisk modernisering. Enligt andra stycket får landstinget ta ut vårdavgifter av patienter som får specialisttandvård för vuxna eller övrig tandvård för vuxna. Vårdavgift får tas ut enligt grunder som landstinget bestämmer om inte något annat är särskilt föreskrivet. För merparten av tandvården kommer sådana särskilda föreskrifter alltjämt att finnas i AFL och tandvårdstaxan eller dess motsvarighet. Vissa oralkirurgiska behandlingar och undersökningar för sådana behandlingar kommer, som nyss nämndes, inte att ersättas via den allmänna försäkringen. För dessa behandlingar och undersökningar som ges vid en specialistpoliklinik eller motsvarande skall enligt förslaget bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen gälla. Detta innebär att landstinget bestämmer grunderna för vårdavgiften men att vårdavgiften för t.ex. en viss oralkirurgisk behandling skall motsvara den som gäller i landstingets öppna hälso- och sjukvård och ligga inom ramen för vad som anses tillåtet när det gäller differentiering av avgifterna. 74 Sammanfattning av departementspromemorian (DS 1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning En arbetsgrupp tillsattes den 30 augusti 1993 för att göra en översyn av vissa frågor inom föräldraförsäkringen. Arbetsgruppen har i en delrapport (Ds 1993:87) redovisat alternativa metoder att öka pappors uttag av föräldrapenning. Nu redovisas resterande del av uppdraget. Föräldrapenning Arbetsgruppen föreslår vissa inskränkningar vad gäller rätten till föräldrapenning. Det föreslås att hel föräldrapenning skall få utges för tid som normalt är arbetsfri, t.ex. lördagar och söndagar, endast om föräldern uppbär hel föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfria tiden. Motsvarande föreslås gälla för rätt till halv resp. fjärdedels föräldrapenning under sådan tid. Det föreslås vidare att föräldrapenningförmåner inte skall få utges för semesterdag. Den s.k. 2,5 årsregeln innebär i princip att en kvinna har bibehållen rätt att uppbära föräldrapenning på den ursprungliga ersättningsnivån även om hon har förkortat arbetstiden eller slutat förvärvsarbeta mellan två barns födelse, under förutsättning att barnen föds inom två och ett halvt år. En förutsättning för regelns tillämpning är att det tidigare barnet uppnått två års ålder. Regeln föreslås ändrad på så sätt att den blir tillämplig dels på båda föräldrarna, dels om det tidigare barnet avlider innan det uppnått två års ålder. Tillfällig föräldrapenning Arbetsgruppen föreslår att en ensamstående förälder skall få överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning till närstående som i förälderns ställe avstår från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. Det föreslås vissa följdändringar i reglerna om föräldraledighet och semester. Arbetsgruppen föreslår vidare en utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning för s.k. kontaktdagar i samband med besök i barnets förskola, familjedaghem eller fritidshem. Det föreslås att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges oavsett om verksamheten bedrivs offentligt eller privat och oberoende av om kommunen tillhandahållit verksamheten eller gett bidrag till den. 75 Departementspromemorians lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring dels att 4 kap. 2, 6 och 10 och 17  skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 7 a och 11 a , av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 2  Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet, b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för sta- digvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Med förälder likställs vid tillämpningen av 10, 10 a och 11  även a) den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållan- den, b) den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem. Med förälder likställs vid tillämpningen av 12 - 18  i tillämpliga delar närstående som anges i 11 a . 6  Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för varje barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3  andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. När föräldrapenning enligt andra - fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5  fjärde-sjunde styckena samt 10 a och 10 b . Därvid skall dock föräldrapenning för dag beräknas efter 90 procent av den fastställda sjuk- penninggrundande inkomsten, delad med 365, och även utges för den första dagen. Utan hinder av vad Utan hinder av vad som som föreskrivs i andra - föreskrivs i andra - fjärde styckena skall, fjärde styckena skall, om förälderns sjukpen- om förälderns sjukpenning- ninggrundande inkomst grundande inkomst har har sänkts enligt 3 kap. sänkts enligt 3 kap. 5  5  tredje stycket 5, tredje stycket 5, föräldrapenningen till föräldrapenningen till dess barnet fyller två årdess barnet fyller två år beräknas lägst på grundvalberäknas lägst på grundval av den sjukpenninggrun- av den sjukpenninggrun- dande inkomst som gällde dande inkomst som gällde innan sänkningen skedde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst eller den högre inkomst som löneutveckligen inom som löneutveckligen inom yrkesområdet därefter yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbeteavstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är kvin-för vård av barn. Är kvin- nan gravid på nytt vid nan innan barnet uppnått utgången av denna tid 21 månaders ålder gravid på och beräknas barnets nytt skall föräldra- födelse ske inom sex penningen fortsätt- månader eller föds barnetningsvis beräknas på inom nämnda tid, skall motsvarande sätt. hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. 7 a  Hel föräldrapenning utges för tid om en eller flera dagar som normalt är arbetsfri endast om föräldern i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär hel föräldrapenning. Halv och fjärdedels föräldrapenning utges för sådan tid endast om föräldern i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär minst halv respektive fjärdedels föräldrapenning. 10  En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med 1. sjukdom eller smitta hos barnet, 2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, 3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, 4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning. För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus. En förälder har rätt En förälder har rätt till till tillfällig tillfällig föräldrapenning föräldrapenning från och från och med det med det kalenderår under kalenderår under vilket vilket barnet fyller barnet fyller fyra år fyra år till och med det till och med det kalenderår under vilket kalenderår under vilket barnet fyller tolv år barnet fyller tolv år även även när föräldern avstårnär föräldern avstår från från förvärvsarbete i sam-förvärsarbete i samband band med med föräldrautbildning, föräldrautbildning, besökbesök i barnets skola, i barnets skola eller förskola, fa- miljedaghem besök i förskole- eller eller fritidshem (kon- fritidsverksamhet inom taktdagar). En förälder samhällets barnomsorg i till barn som omfattas vilken barnet deltar av 1  lagen (1993:387) (kontaktdagar). En om stöd och service till förälder till barn som vissa funktionshindrade omfattas av 1  lagen har dock rätt till (1993:387) om stöd och kontaktdagar från barnets service till vissa födelse till dess att det funktionshindrade har fyller sexton år. dock rätt till kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller sexton år. Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i tillämpliga delar för en fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det. 11 a  En ensamstående förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldra- penning som grundar sig på skäl som anges i 10  första stycket 1 eller 2 till närstående som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Med ensamstående förälder likställs person som avses i 2  första stycket a) såvitt denne ensam har den rättsliga vårdnaden om barnet samt person som avses i 2  andra stycket b) såvitt denne ensam har tagit emot barnet för stadigvarande vård och fostran i sitt hem. 17  Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadesförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen. Föräldrapenningförmåner utges inte för dag under vilken föräldern är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480). Denna lag träder i kraft den ..... 76 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. att 5 och 6  skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5  Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid beräkning av anställningstid tillämpas 3  första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Det i första stycket Det i första stycket angivna villkoret gäller angivna villkoret gäller ej för rätt till ledighetej för rätt till ledighet under tid, då arbets- under tid, då arbets- tagaren uppbär tillfälligtagaren uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 föräldrapenning enligt 4 kap. 10, 10 a eller 11  kap. 10, 10 a, 11 eller lagen (1962:381) om 11 a  lagen (1962:381) allmän försäkring. om allmän försäkring. Villkoret gäller ej heller för ledighet som avses i 4  andra stycket. 6  Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Berör en ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det kalenderår under vilket ledigheten har påbörjats. Ledighet under tid då Ledighet under tid då arbetstagaren uppbär arbetstagaren uppbär föräldrapenning eller föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenningtillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 4  andra enligt 4 kap. 4  andra stycket, 10, 10 a eller stycket, 10, 10 a, 11 11  lagen (1962:381) om eller 11 a  lagen allmän försäkring får delas(1962:381) om allmän upp utan hinder av be- försäkring får delas upp stämmelserna i första utan hinder av be- stycket. stämmelserna i första stycket. Denna lag träder i kraft den ..... 77 3 Förslag till Lag om ändring i semesterlagen (1977:480) Härigenom föreskrivs i fråga om semesterlagen (1977:480) att 17  skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17  Frånvaro från arbetet är Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, semesterlönegrundande, när när fråga är om fråga är om 1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån 1. ledighet på grund av frånvaron under in- sjukdom, i den mån frånva- tjänandeåret icke över- ron under intjänandeåret stiger 180 dagar eller icke överstiger 180 dagar om frånvaron beror på eller om frånvaron beror arbetsskada, på arbetsskada, 2. ledighet enligt 2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård avtill ledighet för vård av barn, m.m. dels under barn, m.m. dels under tid för vilken havande- tid för vilken skapspenning utges havandeskapspenning enligt 3 kap. 9  lagen utges enligt 3 kap. 9  (1962:381) om allmän lagen (1962:381) om försäkring, dels under allmän försäkring, dels tid för vilken föräldra- under tid för vilken penning utges i an- föräldrapenning utges i ledning av barns födelse anledning av barns eller adoption enligt 4 födelse eller adoption kap. 3 och 5  samma enligt 4 kap. 3 och 5  lag, i den mån frånvaron samma lag, i den mån för varje barn, eller frånvaron för varje barn, vid flerbarnsbörd sam- eller vid flerbarnsbörd manlagt, icke överstiger sammanlagt, icke 120 dagar eller för överstiger 120 dagar ensamstående förälder, 180eller för ensamstående för- dagar, dels under tid älder, 180 dagar, dels för vilken tillfällig för-under tid för vilken äldrapenning utges tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 och 11 utges enligt 4 kap. 10, samma lag. 11 och 11 a  samma lag. 3. ledighet på grund 3. ledighet på grund av av risk för överförande avrisk för överförande av smitta, om arbets- smitta, om arbetstagaren tagaren är berättigad är berättigad till till ersättning enligt ersättning enligt lagen lagen (1989:225) om (1989:225) om ersättning ersättning till till smittbärare, i den smittbärare, i den mån mån frånvaron under frånvaron under intjänandeåret icke intjänandeåret icke överstiger 180 dagar, överstiger 180 dagar, 4. ledighet för 4. ledighet för utbildning, som ej utbildning, som ej enligt annan lag medför enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om rätt till semesterlön, omarbetstagaren erhåller arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag eller vuxenstudiebidrag eller utbildningsarvode enligt utbildningsarvode studiestödslagen enligt studiestödslagen (1973:349) eller om (1973:349) eller om utbildningen till utbildningen till väsentlig del avser väsentlig del avser fackliga eller med fackliga eller med facklig verksamhet facklig verksamhet sammanhängande frågor, i sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under den mån frånvaron under intjänandeåret icke intjänandeåret icke överstiger 180 dagar, överstiger 180 dagar, 5. ledighet på grund av 5. ledighet på grund sådan i 27  av sådan i 27  värnpliktslagen värnpliktslagen (1941:967) eller med stöd (1941:967) eller med därav föreskriven tjänst- stöd därav föreskriven göring om högst 60 dagar, tjänstgöring om högst 60 som ej är beredskapsövning dagar, som ej är och ej heller direkt beredskapsövning och ej ansluter sig till grund- heller direkt ansluter utbildning, eller ledig- sig till grundutbild- het på grund av ning, eller ledighet på motsvarande vapenfri grund av motsvarande tjänst, i den mån frånvaron vapenfri tjänst, i den under intjänandeåret icke mån frånvaron under överstiger 60 dagar, intjänandeåret icke 6. ledighet på grund av överstiger 60 dagar, att arbetstagaren efter 6. ledighet på grund det kalenderår då han av att arbetstagaren fyllt tjugotvå år fullgör efter det kalenderår då tjänstgöring i civilför- han fyllt tjugotvå år svaret på annan tid än då fullgör tjänstgöring i civilförsvarsberedskap civilförsvaret på annan råder eller tid än då beredskapsövning får civilförsvarsberedskap anordnas vid råder eller försvarsmakten, i den mån beredskapsövning får frånvaron under anordnas vid intjänandeåret icke försvarsmakten, i den månöverstiger 60 dagar, frånvaron under 7. ledighet enligt intjänandeåret icke lagen (1986:163) om rätt överstiger 60 dagar, till ledighet för 7. ledighet enligt svenskundervisning för lagen (1986:163) om rätt invandrare, eller till ledighet för 8. ledighet enligt svenskundervisning för lagen (1988:1465) om invandrare, eller ersättning och ledighet 8. ledighet enligt för närståendevård, i den mån lagen (1988:1465) om frånvaron under ersättning och ledighet intjänandeåret inte för närståendevård, i denöverstiger 45 dagar. mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar. Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön. I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete. Denna lag träder i kraft den ..... 78 Remissammanställning Remissinstanserna Följande remissinstanser har yttrat sig över departementspromemorian (DS 1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning: Försäkringsöverdomstolen (FÖD), Kammarrätten i Göteborg (KamRG), Länsrätten i Stockholms län (LrS), Riksförsäkringsverket (RFV), Socialstyrelsen (SoS), Statens arbetsgivarverk (SAV), Riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska Kommunförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Svenska Kommunförbundet och LO har avstått från att yttra sig. Därutöver har yttrande inkommit från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL). SoS uttalar rent allmänt att man instämmer i förslagen. RRV avstyrker samtliga förslag då arbetsgruppen inte närmare bedömt omfattningen av de olika uttagen och även har avstått från att bedöma de ekonomiska effekterna. Dessutom ökar komplexiteten i försäkringen. Enligt RRV kan det finnas skäl att se över hela försäkringen med avseende på kontrollmöjligheter och administrativa kostnader. Föräldrapenning under arbetsfri tid Arbetsgruppen har föreslagit att hel föräldrapenning skall kunna utges för tid som normalt är arbetsfri endast om föräldern uppbär hel föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfrifa tiden. Motsvarande föreslås gälla för rätt till halv resp. fjärdedels föräldrapenning under sådan tid. Förslaget tillstyrks av FÖD, KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO. Av dessa förordar dock KamRG, SAV och SAF att förutsättningarna för att få föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri skärps. SACO har hänvisat till remissvar lämnade av Lärarnas Riksförbund och Sverige Läkarförbund. Läkarförbundet tillstyrker förslaget medan Lärarnas Riksförbund anser att förslaget kommer att försämra och i vissa fall omöjliggöra för lärarna att få ersättning för inkomstbortfall på grund av ledighet för vård av barn. Enligt FÖD skulle vissa skäl kunna anföras för att kravet sträcktes ännu längre och innebära krav på att föräldrapenning utgått såväl omedelbart före som omedelbart efter den arbetsfria tiden. Eftersom antalet dagar med föräldrapenning är begränsat bör man emellertid i avvaktan på erfarenheter av den nu diskuterade lagändringen kunna avstå från en sådan ytterligare skärpning. KamRG är positiv till att man försöker motverka missbruk men ifrågasätter om förslaget är tillräckligt långtgående. KamRG förordar en skärpning av villkoret, t.ex. genom att föreskriva att föräldern skall uppbära hel föräldrapenning såväl omedelbart före som omedelbart efter den arbetsfria tiden. LrS föreslår att lördag och söndag, som normalt är arbetsfria dagar för det stora flertalet föräldrar, uttryckligen omnämns i den nya bestämmelsen som exempel på arbetsfria dagar som omfattas av begränsningen. SAV välkomnar arbetsgruppens ambition men menar att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Skälet till att en förälder som normalt inte vårdar barnet väljer att ta ut föräldrapenning under veckosluten är enligt SAV inte i första hand att föräldern har högre föräldrapenning än den andra föräldern utan att han dessutom har full lön under veckosluten. I de statliga kollektivavtalen görs inget löneavdrag för arbetsfria dagar om inte arbetstagaren varit tjänstledig på båda sidor om ledigheten. SAV föreslår att bestämmelsen utformas så att föräldrapenning endast utges för arbetsfri tid om föräldrapenning har utbetalats i direkt anslutning till den arbetsfria tiden både före och efter den arbetsfria perioden. FKF anser att den föreslagna regeln bör tillämpas även på föräldrar som är arbetslösa. SAF anser att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Enligt SAF bör man införa en regel med innebörd att en arbetstagare har rätt till föräldrapenning endast om han gått miste om lön och andra anställningsförmåner till följd av att han vårdat barn. En sådan regel bör gälla vid kortare vårdperioder än 15 dagar. Vid längre perioder bör föräldrapenningen kalenderdagberäknas. Föräldrapenningförmåner för semesterdag Föräldrapenningförmåner skall enligt förslaget inte få utges för semesterdag Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Det gäller FÖD, KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO. 2,5 årsregeln Regeln i 4 kap. 6  AFL föreslås ändrad så att den blir tillämplig dels på båda föräldrarna, dels även i det fall det tidigare barnet avlidit innan det uppnått två års ålder. FÖD, KamRG, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det LrS avstyrker förslaget. KamRG tillstyrker förslaget eftersom det dels innebär att könsneutraliteten i regelssystemet ökas, dels leder till ett slopande av nyckfullheten i det nuvarande systemet som innebär att en för tidig födsel leder till högre föräldrapenning än en en födsel i normal tid. LrS anser att det snarare förefaller som om reglerna för SGI-skyddad tid är alltför generösa i det att de kan täcka inkomstbortfall som inte motsvarar de verkliga inkomstförhållandena hos de försäkrade. Vidare torde de situationer som enligt arbetsgruppen motiverar lagändringarna kunna lösas genom att domstolspraxis stramar upp tillämpningen. RFV anser den föreslagna ändringen bör kompletteras så att även föräldrar som adopterar två barn med 2,5 års mellanrum omfattas. FKF delar uppfattningen att bestämmelsen bör göras tillämplig även på adoptivföräldrar. Överlåtelse av tillfällig föräldrapenning Ensamstående förälder skall enligt förslaget få överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning till närstående som i förälderns ställe avstår från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret och RFSL avstyrker förslaget. Tillstyrker förslaget gör FKF, SAF, TCO och FÖD. FÖD anser att de skäl som anförs för att en ensamstående förälder skall kunna överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning onekligen har viss tyngd. Ett sådant överlåtande innebär å andra sidan ett principiellt avsteg från försäk- ringens strikta koppling till föräldrarna. Vid vägning av skälen för och emot förslaget är domstolen beredd att acceptera det. FÖD anser dock att begreppet närstående inte i alla avseenden kan föras över på en situation där en utomstående rycker in för att passa ett sjukt barn. Alternativet makar och föräldrar är inaktuellt. FÖD förordar därför att det anges - helst i lagtexten - vilka personer som åsyftas med begreppet närstående. Vidare bör det skrivas in i den föreslagna 11 a  att ersättningen skall beräknas på vårdarens sjukpenninggrundande inkomst. FÖD förutsätter att tillfällig föräldrapenning som betalas ut till närstående skall beaktas vid tillämpningen av 60-dagarsregeln i 4 kap. 12  AFL och att detta bör påpekas. KamRG anser att förslaget innebär en ny konstruktion inom socialförsäkringen vars konsekvenser inte är helt lätta att överblicka och att negativa effekter i fråga om avancemang i stället kan uppkomma för den till vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåts. Enligt LrS bör förslaget förkastas. Mot bakgrund av att förslaget innebär en principiell förändring av föräldraförsäkringen är det högst otllfredsställande att man inte skaffat fram ett underlag som i vart kunnat ligga till grund för en uppskattad kostnad för reformen. LrS anser vidare att arbetsgruppen betydligt underskattat risken för missbruk. Enligt LrS är begreppet närstående alltför vagt och för vidsträckt. I rapporten har inte berörts hur ett uttag av föräldrapenning i dessa fall kan komma att styras av de försäkrades önskemål att kringå karensdagarna inom sjukförsäkringen. Det måste enligt LrS - i avsaknad av ett statistiskt underlag som visar motsatsen - antas att antalet ensamföräldrar med barn som ofta är sjuka eller drabbas av en långvarig sjukdom är förhållandevis begränsat. Slutligen anser LrS att familjer med två personer dis- krimineras och att det föreligger risk för att försäkringen kan komma att upplevas som orättvis. RFV hänvisar till att man tidigare i RFV ANSER 1989:2 har pekat på svårigheten att avgränsa gruppen ensamstående. Eftersom försäkringskassornas möjligheter är mycket små att kontrollera om rätt förälder överlåter kommer de föreslagna reglerna att upplevas som godtyckliga. När barnet har två föräldrar som inte är gifta eller samboende och som delar den rättsliga vårdnaden om barnet får både mamman och pappan möjlighet att överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning. Den förälder som är gift men faktiskt är ensam om vården av barnet får inte den möjligheten. RFV anser det olämpligt att införa regler som inte går att upprätthålla. RFV vidhåller att om möjlighet skall införas att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning bör detta gälla alla föräldrar. SAV anser att att det finns risk att ledighet med tillfällig föräldrapenning kommer att öka, vilket inte endast leder till ökade kostnader för försäkringen utan även till ökade kostnader för arbetsgivaren, bl.a. i form av ökat produktionsbortfall. Statskontoret delar arbetsgruppens bedömning om det önskvärda i en reform som den föreslagna men kan ändå inte stödja den. Den samhällsekonomiska situationen medger enligt Statskontorets bedömning inte ökade åtaganden utan att finansiering anvisas. Detta sker inte här. Inte heller redovisas någon bedömning av de kostnader ett genomförande av förslaget skulle föra med sig. FKF anser att även familjer där den ena föräldern ofta vistas på annan ort på grund av sitt förvärvsarbete, t.ex. sjömän, skall likställas med ensamstående. RFSL anser att ett införande av en ny kategori i reglerna om tillfällig föräldrapenning, dvs. ensamstående, till vilka homosexuella sambor kommer att hänföras är en återgång till en syn på homosexuella samboförhållande som frånträddes redan på 1970-talet. Om förslaget antas kommer homosexuella föräldrar att få en större flexibilitet än heterosexuella föräldrar i motsvarande situation. De sistnämnda kan enbart överlåta tillfällig föräldrapenning till sambo medan homosexuella skulle få rätt att överlåta såväl till sambo som till t.ex. granne. RFSL har aldrig eftersträvat att homosexuella par skall gynnas. Utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning för s.k. kontaktdagar Arbetsgruppen föreslår att tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar i samband med besök i barnets förskola, familjedaghem eller fritdshem skall kunna utges oavsett om verksamheten bedrivs offentligt eller privat och oberoende av om kommunen tillhandahållit verksamheten eller gett bidrag till den. FÖD, LrS, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO tillstyrker förslaget medan KamRG uttrycker tveksamhet mot det. FÖD motsätter sig inte förslaget men påpekar att det förhållandet att rätten till tillfällig föräldrapenning inte skall omfatta besök i öppen förskola innebär en inskränkning i förhållande till FÖD:s egen rättstillämpning. Enligt KamRG bör man iaktta en viss försiktighet så att rätten till tillfällig föräldrapenning inte kommer att avse besök i barnomsorgsverksamhet som väsentligen bedrivs utom offentlig kontroll. Förslagsvis bör det uppställas ett krav på att verksamheten skall ske i sådana former att den kan anses jämförbar med samhällets barnomsorg. KamRG påpekar samtidigt att bestämmelsen i 4 kap. 4  andra stycket AFL endast gäller förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg. Beräkning av effekter m.m. Arbetsgruppen har bedömt att det inte uppkommer några kostnadsökningar för försäkringen. Däremot bedömer arbetsgruppen att det uppkommer vissa adminstrationskostnader. RFV framhåller att om samtliga förslag skall genomföras krävs det en förberedelsetid om minst sex månader efter det att beslut fattats. RFV bedömer att förslagen medför ökade adminstrationskostnader för försäkringskassorna med drygt en miljon kronor per år (5 årsarbetare) och genomförandekostnader för RFV med drygt en miljon kronor. LrS efterlyser en övergångsregel för att undvika icke önskvärda följder för föräldrars pågående uttag av föräldrapenning. 79 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg Föredragande: statsrådet B. Westerberg, såvitt avser frågor om för- äldraförsäkringen (avsnitten 5 och 6), och statsrådet Könberg, såvitt avser övriga frågor. Regeringen beslutar proposition 1993/94: 220 om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. 80 Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upprepar ett normgivnings- bemyndigande Lag om ändring 2 kap. 1 - 6  i lagen (1962:381) om allmän försäk- ring 81