Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Ökad beredskap för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster, Dir. 2022:127
Departement: Miljödepartementet
Beslut: 2022-08-18
Beslut vid regeringssammanträde den 18 augusti 2022
Sammanfattning
En särskild utredare ska se över regelverk och ansvarsfördelning
och vid behov föreslå förändringar för att säkerställa en robust
och kontinuerlig leverans av vattentjänster. Syftet med
uppdraget är att stärka förmågan att leverera vattentjänster vid
händelse av kris, höjd beredskap och då ytterst krig samt
utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat
klimat.
Utredaren ska bl.a.
• klarlägga behovet av förändringar av de olika aktörernas
uppgifter och ansvarsfördelningen dem emellan samt vid behov
lämna förslag på sådana förändringar för att säkerställa de
grundläggande förutsättningarna för en kontinuerlig leverans av
vattentjänster i hela landet, även vid händelse av kris, höjd
beredskap och då ytterst krig,
• klarlägga behovet av krav på planering, förberedelseåtgärder
och kontinuerlig leverans av vattentjänster samt vid behov lämna
förslag på sådana krav för att stärka va-huvudmännens beredskap
att leverera vattentjänster vid händelse av kris, höjd beredskap
och då ytterst krig,
• klarlägga omfattningen av behovet av en försörjningsberedskap
avseende vattentjänster och lämna förslag för att säkerställa
robusthet och kontinuitet i hela landet av försörjningen av
kritiska material.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 januari 2024.
Uppdraget att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av
vattentjänster
Vattentjänster, dvs. vattenförsörjning och hantering av avlopps-
och dagvatten, är en grundläggande förutsättning för att
upprätthålla samhället och dess olika funktioner. Det är därför
av stor betydelse att det finns en samlad beredskap för att
säkra tillgången till rent och säkert vatten vid händelse av
kris, höjd beredskap och då ytterst krig. Detta gäller såväl
möjligheterna att upprätthålla en kontinuerlig produktion av
dricksvatten som förmågan att leverera dricksvatten till de
viktigaste ändamålen om förmågan trots allt begränsas. En väl
fungerande hantering och rening av avloppsvatten och dagvatten
är också avgörande för livsmedels- och
dricksvattenförsörjningen, inte minst ur smittskyddssynpunkt och
för att undvika föroreningar.
Mot bakgrund av en allt osäkrare omvärld finns det behov av att
analysera risker och åtgärda sårbarheter i samhällets förmåga
att leverera vattentjänster. Förmågan att kontinuerligt kunna
leverera vattentjänster t.ex. vid händelse av kris, höjd
beredskap och då ytterst krig, eller på grund av
klimatrelaterade extrema väderhändelser, behöver vara god.
Faktorer som kan påverka förmågan att leverera vattentjänster är
t.ex. tillgången till reservvattentäkter, energi (elkraft och
drivmedel), reservdelar, personalförsörjning i form av
arbetskraft och kompetens, infrastruktur och underhåll samt
fysisk och digital säkerhet. Ett specifikt område som har
identifierats som kritiskt är tillgången på kemikalier för
rening av dricksvatten och avloppsvatten, som präglas av
importberoende, så kallade just-in-time leveranser utan
lagerhållning samt att ett fåtal aktörer står för produktion och
distribution.
Sverige blir oundvikligen påverkat om en säkerhetspolitisk kris
eller väpnad konflikt uppstår i närområdet. Ur ett
totalförsvarsperspektiv är det centralt att behovet av
vattentjänster kan tillgodoses. Vikten av att säkerställa
försörjningsberedskapen för fredstida kriser har också
förtydligats i samband med smittspridningen av det virus som
orsakar sjukdomen covid-19. Särskilt under den inledande fasen i
pandemin rådde det global brist på vissa varor och varuflödena
påverkades kraftigt. Även den pågående klimatkrisen med
medförande konsekvenser såsom översvämningar, värmeböljor,
torka, skyfall och stormar innebär utmaningar när det gäller
förmågan att kontinuerligt kunna leverera vattentjänster.
Påverkan av klimatrelaterade händelser kan t.ex. leda till brist
på vatten och försämrad råvattenkvalitet.
De grundläggande förutsättningarna för en kontinuerlig leverans
av vattentjänster behöver ses över
En grundläggande faktor för en god förmåga att kontinuerligt
kunna leverera vattentjänster är att det finns ett effektivt och
väl fungerande regelverk och en grundläggande struktur som ger
goda förutsättningar att bygga upp verksamheter med
anpassningsförmåga för förändrade förutsättningar. Det saknas i
dag ett samlat grepp om dessa grundläggande förutsättningar,
t.ex. de olika aktörernas uppgifter och ansvarsfördelningen dem
emellan, i syfte att säkerställa en kontinuerlig leverans av
vattentjänster.
Bestämmelser om kommunens skyldighet att ordna allmänna
vattentjänster genom allmänna va-anläggningar finns i lagen
(2006:412) om allmänna vattentjänster (va-lagen). Länsstyrelsen
utövar tillsyn över att kommunen fullgör skyldigheten att
tillgodose behovet av vattentjänster. För att ordna och driva en
allmän va-anläggning får avgifter tas ut. I va-lagen kan det
möjligen finnas begränsningar bl.a. i fråga om uttag av avgifter
för investeringar samt i anknytande regelverk i fråga om
periodisering av kostnaderna för detta. Lagen innehåller även
begränsningar i fråga om uttag av avgifter för underhåll av
infrastruktur. Från den 1 januari 2024 träder det i kraft ett
krav i va-lagen på att varje kommun ska ha en vattentjänstplan
inklusive skyfallsberedskap.
Kommunerna har ansvaret för att leverera vattentjänster också i
fredstida kriser och vid höjd beredskap. Kommunen har även vissa
skyldigheter avseende beredskap och extraordinära händelser
enligt lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder
inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd
beredskap, i syfte att minska sårbarheten i sin verksamhet och
ha en god förmåga att hantera krissituationer i fredstid.
Förutsättningarna för att tillhandahålla vattentjänster varierar
dock i landet. De allmänna va-anläggningarnas
verksamhetsområden, tekniska utformning och naturgivna
förutsättningar skiljer sig åt. Det är viktigt att det finns en
kapacitet hos va-huvudmännen att kontinuerligt kunna leverera
vattentjänster. Exempelvis kan formerna för samarbete och
samverkan mellan va-huvudmännen på lokal och regional nivå
behöva regleras. Vidare är länsstyrelsens roll och uppgifter
viktiga utifrån att va-huvudmännen, eller de som annars ansvarar
för driften av va-anläggningarna inom samma län, så långt
möjligt ska få likvärdiga förutsättningar att leverera
vattentjänster. Det är även viktigt att det finns
förutsättningar för va-huvudmännen eller den som annars ansvarar
för driften av va-anläggningen att genomföra de nödvändiga
investeringar i anläggningar och infrastruktur samt underhåll
som krävs för att säkerställa en kontinuerlig leverans av
vattentjänster.
Utredaren ska därför
• klarlägga behovet av förändringar av de olika aktörernas
uppgifter och ansvarsfördelningen dem emellan, och vid behov
föreslå sådana förändringar med utgångspunkt i att det ska
finnas förutsättningar för varje va-huvudman, eller den som
annars ansvarar för driften av va-anläggningen, att säkerställa
en kontinuerlig leverans av vattentjänster, även vid händelse av
kris eller höjd beredskap och då ytterst krig,
• analysera aktörernas förutsättningar för att genomföra
investeringar i anläggningar och infrastruktur samt underhåll av
dessa i syfte att säkerställa en kontinuerlig leverans av
vattentjänster vid förändrade förutsättningar, och vid behov
föreslå åtgärder som ökar förutsättningarna för att sådana
investeringar och underhåll kommer till stånd, och
• lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.
Beredskapen hos va-huvudmännen behöver stärkas
Va-huvudmännen behöver kunna upprätthålla en kontinuerlig
leverans av vattentjänster även vid kriser som kan leda till
olika typer av kraftiga störningar. En sådan anpassningsförmåga
bör kunna upprätthållas åtminstone under den period som krävs
för att få till stånd provisoriska eller alternativa åtgärder
för att ordna vattentjänster.
För att dricksvattenförsörjning och avloppsrening ska fungera
krävs tillgång till flera olika varor. Det handlar bl.a. om
kemikalier som krävs för produktion av dricksvatten och rening
av avloppsvatten samt utrustning och reservdelar som behövs för
leveransen av vattentjänster. Reningskemikalier för dricksvatten
omfattades tidigare av den statliga beredskapslagringen, som
upphörde helt under den andra hälften av 1990-talet.
Ett sätt att säkerställa leveransen av vattentjänster är att
va-huvudmännen utökar sin lagerhållning av varor som är kritiska
för driften av en va-anläggning. I totalförsvarspropositionen
för 2021–2025 (prop. 2020/21:30, s. 145) uttalas att det kan
finnas behov av att utöka lagerhållning av kemikalier och
reservdelar hos dricksvattenproducenterna för att säkra
dricksvattenproduktionen. Även bl.a. Livsmedelsverket har
framhållit att tillgång till reningskemikalier och flexibilitet
hos både kommunala och privata aktörer behöver öka
(Livsmedelsverkets rapport Försörjning av kemikalier inom den
svenska dricksvattenproduktionen – Nuläge och förslag på
åtgärder, 2021). Motsvarande gäller för rening av avloppsvatten.
Samtidigt som va-huvudmännen behöver se till att lagringen av
kritiska varor ökar, är det viktigt att det finns någon eller
några aktörer som ansvarar för ett helhetsperspektiv och
regelbundet ser över om även andra åtgärder behöver vidtas för
att upprätthålla en kontinuerlig leverans av vattentjänster. Det
kan t.ex. handla om att samutnyttja resurser mellan va-huvudmän
eller den som annars sköter driften av va-anläggningen, säkra
tillgång till den reservkraft eller det drivmedel som krävs för
va-anläggningens drift, eller förberedelse för att använda
alternativa metoder för produktion av dricksvatten och leverans
av vattentjänster vid händelse av kris eller höjd beredskap.
Kommuner och regioner ska enligt lagen om kommuners och
regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i
fredstid och höjd beredskap analysera vilka extraordinära
händelser i fredstid som kan inträffa i kommunen respektive
regionen och hur dessa händelser kan påverka den egna
verksamheten. Resultatet av arbetet ska värderas och
sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys. Att genomföra
risk- och sårbarhetsanalyser, en långsiktig planering och
förberedelseåtgärder som är inriktade på vattentjänster är
viktigt för att fånga upp alla aspekter som kan påverka
förutsättningarna att upprätthålla en kontinuerlig leverans.
Utredaren ska därför
• analysera omfattningen av kommunernas risk- och
sårbarhetsanalyser och vid behov föreslå åtgärder som
säkerställer att sådana analyser omfattar förmågan att
kontinuerligt leverera vattentjänster,
• klarlägga behovet av planerings- och förberedelseåtgärder och
vid behov föreslå krav på att genomföra sådana åtgärder,
inklusive krav på lagerhållning av kritiska varor, som
va-huvudmännen eller den som annars ansvarar för driften av
va-anläggningen ska uppfylla i syfte att upprätthålla
kontinuitet i leveransen av vattentjänster,
• klarlägga behovet av krav på förmågan att kontinuerligt kunna
leverera vattentjänster som va-huvudmännen eller den som annars
ansvarar för driften av va-anläggningen ska kunna uppfylla
oavsett om det råder kris, höjd beredskap och då ytterst krig
eller andra yttre faktorer som påverkar förutsättningarna att
leverera vattentjänster samt vid behov föreslå sådana krav, och
• lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.
Försörjningsberedskapen behöver vara god
En viktig del i förmågan att kontinuerligt kunna leverera
vattentjänster även vid kriser är att säkerställa
försörjningsberedskapen för nödvändiga varor, material och
resurser.
Det framgår av förordningen (2022:524) om statliga myndigheters
beredskap att produktion av dricksvatten omfattas av
beredskapssektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten med
Livsmedelsverket, länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Statens
jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt som
beredskapsmyndigheter och med Livsmedelsverket som
sektorsansvarig myndighet. Staten har således genom
myndigheternas respektive ansvarsområden ett ansvar för att
planera och vidta förberedelser för att skapa förmåga att
hantera en kris, förebygga sårbarheter och motstå hot och
risker, samt för att vidta de ytterligare förberedelser som
krävs. Utöver Livsmedelsverket har andra centrala myndigheter,
däribland Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och
Sveriges geologiska undersökning, ansvar och uppgifter som är
viktiga för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans
av vattentjänster.
Det följer även av bl.a. förordningen (2017:868) med
länsstyrelseinstruktion, förordningen (2017:870) om
länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter inför och vid höjd
beredskap samt förordningen (2022:525) om civilområdesansvariga
länsstyrelser, att länsstyrelserna har ett särskilt
sammanhållande ansvar för krisberedskapen såsom samordning av
åtgärder inom respektive län. De civilområdesansvariga
länsstyrelserna har särskilda uppgifter inför och vid fredstida
krissituationer och höjd beredskap.
För att göra det möjligt att upprätthålla en kontinuerlig
leverans av vattentjänster även vid kraftiga eller långvariga
störningar kan statens ansvar i fråga om vattentjänster behöva
konkretiseras och omsättas i åtgärder. Staten kan även behöva
ges ett större ansvar för detta. Det handlar om att erbjuda
verktyg för effektiva åtgärder för att åstadkomma en högre grad
av nationell försörjning av kritiska varor som behövs för att
säkerställa en robusthet och kontinuitet av allmänna
va-anläggningar i hela landet, t.ex. genom nationella
beredskapslager eller en beredskap för tillverkning. I händelse
av att den kontinuerliga leveransen av vattentjänster påverkas
vid en kris, höjd beredskap eller då ytterst krig behöver
behoven av vattentjänster hos samhällsviktig verksamhet kunna
tillgodoses. Det finns i dag ingen lagstiftning som reglerar
säkerställandet av att tillgodose sådana behov. Detta skulle
kunna utgöra ett hinder för att prioritera samhällsviktig
verksamhet vid begränsad tillgång till vattentjänster.
Ransoneringslagen (1978:268) ger regeringen möjlighet att vidta
åtgärder för att genomföra en fördelning av förnödenheter samt
begränsa handel med en viss vara om den bedöms vara av vikt för
totalförsvaret eller folkförsörjningen. Ransoneringslagen kan
endast tillämpas om riket är i krigsfara eller om det till följd
av krig eller krigsfara eller annan utomordentlig händelse under
fredstid råder knapphet eller betydande fara för knapphet på
förnödenhet av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen.
Förfogandelagen (1978:262), som ger staten möjlighet att förfoga
över bl.a. privat egendom vid krigsfara eller vid situationer
som har uppkommit på grund av krig, krigsfara eller
försvarsberedskap, är inte tillämplig vid fredstida
krissituationer.
Näringslivet har enligt flera olika författningar skyldigheter
och åtaganden för att bidra till försörjningsberedskapen.
Exempelvis finns en skyldighet att på begäran av den myndighet
som regeringen bestämmer delta i totalförsvarsplaneringen enligt
lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare,
arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i
totalförsvarsplaneringen. Vid höjd beredskap regleras
näringslivets deltagande även genom t.ex. lagen (1992:1403) om
totalförsvar och höjd beredskap. Vidare kan staten begära att
näringslivet upplåter lagringsutrymme för varor enligt lagen
(1976:295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid
lagring för försörjningsberedskap.
Kommuner ska enligt lagen om kommuners och regioners åtgärder
inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd
beredskap i vissa situationer vidta de åtgärder som behövs för
försörjningen med nödvändiga varor, medverka vid allmän
prisreglering och ransonering och i övrigt medverka vid
genomförandet av åtgärder som är viktiga för landets
försörjning. Vidare har kommuner och regioner en skyldighet att
vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd
beredskap (beredskapsförberedelser). Med beredskapsförberedelser
avses alla de åtgärder som normalt sett behövs för att kunna
hantera verksamheten under höjd beredskap. Förberedelser ska
också ske för extraordinära händelser. Även den lagen är till
vissa delar, t.ex. i fråga om bistånd mellan kommuner och
regioner, endast tillämplig vid vissa situationer som orsakas av
krig eller krigsfara eller av extraordinära händelser i
fredstid. Det kan därför komma att uppstå krissituationer som
inte omfattas av nu nämnd kris- och beredskapslagstiftning men
där staten likafullt kan behöva verktyg för att vidta
extraordinära åtgärder för att en kontinuerlig leverans av
vattentjänster ska kunna upprätthållas, t.ex. genom att säkra
tillgång till kritiska varor.
Utredaren ska därför
• analysera försörjningen av kritiska varor och material för
vattentjänster och vid behov lämna förslag på åtgärder som
behövs för att säkerställa en robusthet och kontinuitet i
leveransen av vattentjänster i hela landet, t.ex. genom
inrättande av nationella beredskapslager eller
tillverkningsberedskap,
• klarlägga behovet av förändringar i ansvarsfördelningen
mellan staten och va-huvudmännen eller den som ansvarar för
driften av va-anläggningen, och om centrala myndigheter som en
följd av detta bör få nya uppgifter och befogenheter för att
möjliggöra en kontinuerlig leverans av vattentjänster under
förändrade förutsättningar,
• ta ställning till och föreslå ett system där nya statliga
åtaganden som följd av en stärkt försörjningsberedskap av
vattentjänster finansieras via avgifter,
• analysera förutsättningarna för ett samarbete med närliggande
länder i fråga om tillverkningsberedskap eller andra åtgärder
för att säkra försörjning av kritiska varor och material,
• analysera förutsättningarna för och föreslå hur behoven av
vattentjänster hos samhällsviktig verksamhet kan säkerställas,
inte minst under förhållanden då tillgången till vattentjänster
är begränsad,
• ta ställning till och vid behov föreslå ett regelverk för
hushållning av varor som är kritiska för funktionen av
vattentjänster, och
• lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.
Konsekvensbeskrivningar
Vid utformningen av förslagen ska utredaren, utöver vad som
framgår av kommittéförordningen (1998:1474), särskilt beakta och
redovisa de konsekvenser förslagen kan få för kommuner och
kommunala bolag vars verksamhet omfattar leverans av
vattentjänster, regioner, berörda myndigheter och övriga
näringslivet. Utredaren ska vidare beskriva och kvantifiera
förslagens samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenser för
förmågan att tillhandahålla vatten- och avloppstjänster i stort.
Konsekvensanalysen ska genomföras löpande under utredningstiden.
Om förslagen i betänkandet innebär kostnader för det allmänna
ska finansieringsförslag lämnas. Om något av förslagen i
betänkandet påverkar den kommunala självstyrelsen ska, utöver
dess konsekvenser, också de särskilda avvägningar som lett fram
till förslagen särskilt redovisas i enlighet med 14 kap. 3 §
regeringsformen.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska i sitt arbete samråda med berörda myndigheter,
organisationer, företag och andra aktörer relevanta för
uppdraget, särskilt Försvarsmakten, Livsmedelsverket,
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket,
Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, kommuner,
regioner, kommunala bolag och länsstyrelser, Svenskt Vatten samt
Sveriges Kommuner och Regioner.
Utredaren ska hålla sig informerad om uppdragen i den pågående
utredningen om nationell samordning av försörjningsberedskapen
(dir. 2021:65), utredningen om en ny livsmedelsberedskap (dir.
2022:33) och utredningen om vattenfrågor vid planläggning och
byggande (dir. 2021:92). Vidare ska utredaren särskilt hålla sig
informerad om Regeringskansliets uppdrag om en
författningsreglerad ordning för fördelning av
vattenreningskemikalier vid brist (N 2022:D). Utredaren ska även
i övrigt hålla sig informerad om relevant arbete som pågår inom
Regeringskansliet, t.ex. den fortsatta beredningen av
betänkandet Struktur för ökad motståndskraft (SOU 2021:25),
betänkandet En trygg dricksvattenförsörjning (SOU 2016:32), och
betänkandet En säker tillgång till dricksvatten av god kvalitet
(SOU 2021:81). Utredaren ska vidare beakta övriga relevanta
rapporter och underlag på området. Om det bedöms motiverat ska
utredaren även inhämta kunskap och erfarenheter från andra
länder.
Utredaren ska hålla sig informerad om pågående arbete med
relevant EU-lagstiftning, t.ex. det aviserade förslaget från
Europeiska kommissionen om ett reviderat avloppsvattendirektiv
och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 om
kvaliteten på dricksvatten (ombearbetning), samt regelverket om
statligt stöd. Förslagen ska vara förenliga med regelverket för
statsstöd och EU-rätten i övrigt.
Vid utformningen av såväl författningsförslag som övriga förslag
ska utredaren ta hänsyn till inriktningen i regeringens
proposition Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30).
Uppdraget ska redovisas senast den 31 januari 2024.
(Miljödepartementet)