Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Sveriges lantbruksuniversitets roll i det svenska högskolesystemet - sektorsrollen, Dir. 2005:63
Departement: Jordbruksdepartementet
Beslut: 2005-06-02
Beslut vid regeringssammanträde den 2 juni 2005 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall se över Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) roll i det svenska högskolesystemet - den s.k. sektorsrollen. Utredaren skall utifrån en föränderlig omvärld definiera och tydliggöra SLU:s framtida roll som sektorsuniversitet. Utredaren skall bedöma hur långt samhällets ansvar för de areella näringarnas utveckling och naturresursernas bevarande och kunskapsspridning om dessa kan anses sträcka sig. I uppdraget ingår också att värdera och komma med förslag på nödvändig infrastruktur för att SLU skall kunna bedriva en effektiv utbildning och forskning med hög kvalitet, och utredaren skall bl.a. föreslå möjliga finansieringsformer. Utredaren skall vidare se över samarbetsformerna mellan SLU och Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI), Skogforsk samt Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Bakgrund SLU:s roll i samhället Verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) regleras dels genom högskolelagen (1992:1434) som gäller universitet och högskolor under statligt, kommunalt och landstingskommunalt huvudmannaskap, dels genom förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet. Förordningens föreskrifter är till stora delar desamma som finns i högskoleförordningen (1993:100). SLU intar en särställning inom det svenska högskoleväsendet genom sitt väl definierade samhällsuppdrag och sin tydliga koppling till de areella näringarna. Av 3 kap. 1 § förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet framgår att det vid Lantbruksuniversitetet bedrivs forskning, forskarutbildning och grundutbildning inom jord- och trädgårdsbruk, landskapsplanering, livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk samt veterinärmedicin och husdjursskötsel. Någon motsvarande specificering för verksamheten vid andra lärosäten finns inte i högskoleförordningen. SLU har dessutom en övergripande verksamhetsidé som är formulerad utifrån dess specifika ansvarsområden: Sveriges lantbruksuniversitet skall utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans hållbara nyttjande av dessa. SLU har av tradition en stark förankring i den gröna sektorn och verksamheten har karaktäriserats av ett sektorsansvar. Begreppet sektorsansvar har ingående diskuterats i departementspromemorian SLU:s sektorsansvar (Ds 1998:62). Det kan härledas tillbaka till tiden före sammanslagningen av de tre fackhögskolorna Lantbrukshögskolan, Skogshögskolan och Veterinärhögskolan till Sveriges lantbruksuniversitet 1977. Redan på 1960-talet införlivades i dåvarande Lantbrukshögskolan och Skogshögskolan ett antal forskningsinstitut och andra inrättningar som bedrev forskning av tillämpad karaktär och utvecklings- och försöksverksamhet. Vår neutralitetspolitik medförde att Sverige till stor del skulle vara självförsörjande i fråga om livsmedel. Det offentliga intresset för de areella näringarna och livsmedelsproduktionen var därför stort och utbildning och forskning inom sektorn hade en stark koppling till jordbrukspolitiken. I propositionen Forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170) slog regeringen fast att SLU skulle vara ett samlat sektorsuniversitet för de areella verksamheterna. I propositionen fastslogs också att SLU skulle bedriva dels grundutbildning, dels grundforskning och tillämpad forskning med tillhörande försöksverksamhet. När det gäller tillämpad forskning har SLU en funktion som i de flesta andra europeiska länder innehas av särskilda forskningsinstitut. Ett av syftena med att på 1960-talet inlemma sektorns forskningsinstitut i det som nu är SLU var att den samlade problemorienterade forskningen samt den dåvarande försöksverksamheten skulle knytas till grundutbildning och forskarutbildning. SLU skulle enligt propositionen även i fortsättningen ansvara för tillämpad forsknings- och försöksverksamhet, men att den produktionsinriktade försöksverksamheten skulle i allt högre grad finansieras av näringen, och på sikt helt finansieras av respektive bransch. Sektorsansvaret har omfattat utveckling och förmedling av kunskaper av stor betydelse för de areella näringarnas utveckling och konkurrenskraft, men även för omställningen av dessa (och samhället som helhet) till ekologisk hållbarhet, och av kunskaper av stor betydelse till stöd för jordbruks- och livsmedelspolitiken. Sektorsansvaret har också inneburit ansvar för kunskaper, kunskapsutveckling och kunskapsspridning inom mer specifika områden som livsmedelskvalitet, säkra livsmedel ("food safety"), livsmedelsförsörjningssäkerhet ("food security"), djurskydd, djurhälsa samt sektorsintegrering av miljömålen i de areella näringarnas utveckling. Genom att de areella näringarna är under omvandling och utveckling finns det ett kontinuerligt förändringsbehov då det gäller sektorsansvaret. Verksamheten vid SLU är i dag inriktad på fem ansvarsområden: - kvalitet i livsmedelskedjan, - djurhållning, djurhälsa och djurskydd, - skog, skogsbruk och förädling av skogsråvaran, - naturresurser för landsbygdsutveckling, rekreation och fritid, - landskapsplanering och markanvändning. Tidigare utredningar En utvärdering av Sveriges lantbruksuniversitet har redovisats i betänkandet Landskap näring kunskap (SOU 1991:101). Regeringen gjorde därefter i propositionen Forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170) bedömningen att SLU genom forskning, utbildning och information skall öka kunskaperna om förutsättningarna för en varaktig och effektiv biologisk produktion och om hur denna skall bedrivas och utnyttjas. Slutsatsen var att universitetet även i fortsättningen skulle vara ett samlat sektorsuniversitet för de areella verksamheterna. En diskussion om SLU:s departementstillhörighet föranledde 1998 en utredning med titeln SLU:s sektorsansvar (Ds 1998:62) varvid en kartläggning och konkretisering av sektorsansvaret gjordes. I samband med det förändringsarbete av organisationen som bedrivits inom universitetet de senaste åren genomfördes på uppdrag av rektor en utredning av verksamheten och organisationen för att utifrån ett övergripande SLU- perspektiv belysa SLU:s vision och strategiska mål (Verksamhet och organisation vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU au 11.11-3295/02). Utredningsgruppen fann därvid att det var svårt att definiera begreppet sektorsansvar. Gruppen ifrågasatte begreppet sektorsansvar, men slog fast att SLU har och skall ha en sektorsroll och att denna sektorsroll skall planeras med sikte på framtiden. Gruppen ansåg att en tydligt formulerad sådan roll för universitetets samlade verksamhet främjar universitetets utveckling. En intern översyn av sektorsrollens omfattning och mål pågår i en öppen dialog inom universitetet och med berörda näringar och övriga samhället. SLU skall till regeringen, Jordbruksdepartementet, inkomma med en rapport med anledning av översynen. Omvärldsförändringar Sedan regeringens senaste uttalande om SLU:s roll som sektorsuniversitet i propositionen Forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170) har väsentliga förändringar skett i vår omvärld. Sverige har anslutit sig till Europeiska unionen och omfattas därmed av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den förändring för jordbruket som uppkommit av EU:s reformerade jordbrukspolitik skapar nya frågeställningar som rör både jordbrukets ekonomi och inriktning samt jordbrukarens/lantbrukarens sociala situation. Det handlar om att utveckla ett jordbruk som är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart, men även om att se jordbruket som en resurs för en hållbar utveckling i samhället i stort, som producent av inte bara livsmedel utan även av förnybara bioråvaror, tjänster med de areella näringarna som bas, kollektiva nyttigheter t.ex. ett öppet odlingslandskap. Ett allt större fokus kommer att ställas på kvalitetsaspekter hos såväl produkter som produktionsmetoder. Sverige deltar också aktivt och spelar en framträdande roll i olika internationella fora. Åtaganden under olika internationella konventioner och andra åtaganden påverkar i hög grad prioriteringar inom forskningen. Skogspolitiken förändrades radikalt i och med regeringens och riksdagens beslut 1993. Då jämställdes produktionsmålet med ett miljömål för skogspolitiken. Vidare avreglerades skogspolitiken så att den tidigare skogsvårdsavgiften avskaffades samtidigt som merparten möjliga statsbidrag försvann. Undantaget är rena miljöstöd. Skogsägaren har med 1993 års politik en större frihet än tidigare att själv utforma sitt skogsbruk utan detaljstyrning från staten. Statens skogspolitiska mål är dock mycket högt ställda och ställer stora förväntningar på skogsnäringen. Verksamheten vid SLU har också fått allt större betydelse för miljöpolitiken, bl.a. när det gäller arbetet med miljökvalitetsmålen, att skydda och bevara den biologiska mångfalden samt för miljöövervakning och miljöanalys. SLU:s utbildningsuppdrag har det senaste decenniet ökat med ca 1 000 helårsstudenter per treårsperiod. Denna kraftiga ökning tillsammans med strävandena att näringen skall ta ett stort ansvar för den produktionsnära försöksverksamheten har medfört att SLU:s samhällsuppdrag närmar sig det som övriga universitet och högskolor har, även om det finns skillnader i utbildningsuppdrag. En ny myndighetsstruktur för forskningsfinansiering har etablerats fr.o.m. den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:81, bet. 1999/2000:UbU17, rskr. 1999/2000:257). Syftet med reformen var att bättre anpassa myndighetsstrukturen till de krav som forskningens och samhällets utveckling ställer på forskningssystemet. Kraven kan sammanfattas med begreppen vetenskaplig kvalitet, relevans, flexibilitet och kraftsamling, internationalisering, samverkan och effektivitet. Regeringen har i propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) framhållit de stora utmaningar som vi står inför i fråga om ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar utveckling och konstaterat att det finns goda förutsättningar för forskningen för den s.k. gröna sektorn att möta dessa utmaningar. Institutssektorns omstrukturering Institutssektorn i Sverige genomgår genomgripande strukturförändringar för att bli starkare och mer konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. Sedan 2003 bedrivs ett omstruktureringsarbete bland industriforskningsinstituten inom den s.k. IRECO-sfären, dvs. de institut som sorterar under Näringsdepartementet. Arbetet leds av IRECO, som ansvarar för statens ägande i instituten. I propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) framhåller regeringen att samverkan mellan institut och lärosäten bör utvecklas. Instituten bör också kunna medverka till att öka mobiliteten mellan näringsliv och lärosäten för att på så sätt öka möjligheterna till att forskningsresultaten skall kunna bidra till en tillväxt i samhället. Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI), som tillhör Jordbruksdepartementets ansvarsområde, basfinansieras gemensamt av staten, via Formas, och intressenterna, via Stiftelsen Jordbruks- och Miljöteknisk forskning med hälften vardera. JTI, som är ett litet institut, har undersökt möjligheterna till samverkan med övriga aktörer både i Sverige och inom Norden för att därigenom öka sin konkurrenskraft. Till Jordbruksdepartementets ansvarsområde hör även Skogforsk. Skogforsk är ett forskningsinstitut som basfinansieras gemensamt av staten, via Formas, och skogsnäringen. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), som är en myndighet under Jordbruksdepartementet, har enligt sin instruktion i uppdrag att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet inom sitt ansvarsområde och fungerar i viss mån som ett institut. SVA har sitt säte på Ultunacampus i nära anslutning till SLU, och det finns ett samarbete med SLU redan i dag t.ex. genom gemensamma professurer. Uppdraget En särskild utredare tillkallas för att utreda SLU:s sektorsroll. En utgångspunkt i utredningen skall vara att SLU även fortsättningsvis skall ha såväl grundläggande som tillämpad forskning, och inom sina ansvarsområden såväl yrkesinriktade som mera generella akademiska utbildningar. En ytterligare utgångspunkt skall vara att det även fortsättningsvis skall finnas en samlad organisation med en bred kompetens för att med hög kvalitet skapa en bas för värdekedjorna inom livsmedels- och skogsproduktionen och för övrig produktion inom de areella näringarna. · Utredaren skall definiera och tydliggöra SLU:s framtida sektorsroll och hur långt dess samhällsansvar för de areella näringarnas utveckling och naturresursernas bevarande och kunskapsspridning om dessa kan anses sträcka sig. Utredaren skall analysera om och i så fall hur SLU:s sektorsroll skiljer sig från andra lärosäten med en sektorsroll. · Sektorsrollen kräver en aktiv omvärldsanalys som inte bara påverkar forskningens inriktning utan också utgör en del av universitets forskningsuppgift. Det kan innebära att nya forskningsbehov och forskningsområden uppmärksammas. Nya kunskapsbehov i samhället inom SLU:s ansvarsområden kan leda till introduktion av nya vetenskapsfält som inledningsvis kan ha etableringsproblem gentemot etablerade vetenskapsområden. Utredaren bör belysa om och hur detta påverkar SLU:s medelsbehov samt hur detta forskningsbehov kan påverka SLU i förhållande till inomvetenskapliga värderingsnormer. · I uppdraget ingår att värdera och komma med förslag beträffande nödvändig infrastruktur vid SLU för att utbildning och forskning skall kunna bedrivas effektivt och med hög kvalitet och föreslå möjliga finansieringsformer och organisation för denna. · Utredaren skall även ta hänsyn till samhällets behov av utveckling och forskning kring landsbygdsutveckling och s.k. kollektiva nyttigheter. Härvidlag skall utredaren samråda med Landsbygdskommittén (dir. 2004:87), Skogsutredningen (dir. 2004:70), utredningen om Kunskapsuppbyggnad om de biologiska förhållandena i Sverige (dir. 2004:144) och med Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande som genom uppdrag i regleringsbrev för 2005 har i uppgift att utforma en nationellt strategi för forskning om landsbygdsutveckling. · Vidare skall utredaren analysera den rollfördelning som finns mellan berörda branschorgan och SLU vad gäller främst forskning och rådgivningsverksamhet. Utredaren skall göra en bedömning av ändamålsenligheten av denna fördelning och lämna förslag till hur långt SLU:s ansvar bör sträcka sig. · Utredaren skall komma med förslag vad gäller eventuella möjligheter till att närmare knyta JTI till SLU i ett för båda parter fördelaktigt samarbete. I samband med detta skall utredaren göra en bedömning av om och hur ett närmare samarbete kan utveckla SLU:s sektorsroll. Samarbetet skall förutsätta en fortsatt gemensam finansiering mellan staten och näringslivets intressenter. · Utredaren skall dessutom belysa samarbetsmöjligheter mellan Skogforsk och SLU och hur relationen dem emellan kan utvecklas. Samarbetet skall förutsätta en fortsatt gemensam finansiering mellan staten och näringslivets intressenter. · Vidare skall utredaren, med utgångspunkt i befintligt samarbete mellan SVA och SLU, belysa eventuella möjligheter till en utveckling av samarbetet. · Utredaren skall i sitt arbete samråda med berörda parter och myndigheter. Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 31 mars 2006. (Jordbruksdepartementet)