Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, Dir. 2004:127
Departement: Utrikesdepartementet
Beslut: 2004-10-14
Beslut vid regeringssammanträde den 14 oktober 2004
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall föreslå hur Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om
unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt
röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier
och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om
upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG,
73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och
93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77) skall genomföras i
Sverige. Uppdraget innefattar i första hand att se över
utlänningslagstiftningen men även regelverken inom andra
berörda områden t.ex. socialförsäkringslagstiftningen.
Utredaren skall bl.a. utreda om registreringsbevis skall
utfärdas för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar
som själva är unionsmedborgare och i så fall hur. När det
gäller frågan om uppehållskort för unionsmedborgares
familjemedlemmar som inte är medborgare i någon
medlemsstat skall utredaren överväga hur dessa skall
utfärdas.
Utredaren skall även utreda behovet av författningsändringar
eller andra åtgärder samt lägga fram förslag på de
författningsändringar som bedöms nödvändiga.
Därutöver skall utredaren presentera en konsekvensanalys av
de förändringar som föreslagna författningsändringar och
andra åtgärder kan innebära. Konsekvenserna skall
kostnadsberäknas och förslag på finansiering presenteras om
kostnaderna ökar.
Nuvarande regelverk
Den fria rörligheten för personer regleras i Romfördraget, i
rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT nr
L 257, 19.10.1968 s. 2 - 12, Celex 368R1612) och i
direktiven 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om
samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska
medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade
med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT nr
B 056, 04.04.1964 s. 850 - 857, Celex 364L0221),
68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av
restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen
för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT nr
L 257, 19.10.1968 s. 13 - 16, Celex 368L0360), 72/194/EEG
av den 18 maj 1972 om utvidgande av tillämpningsområdet
för direktivet av den 25 februari 1964 om samordning av de
särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet
och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän
ordning, säkerhet eller hälsa till att även omfatta arbetstagare
som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en
medlemsstats territorium efter att ha varit anställda i den
staten (EGT nr L 121, 26.05.1972 s. 32 - 32, Celex
372L0194), 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaffande
av restriktioner för rörlighet och bosättning inom
gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om
etablering och tillhandahållande av tjänster (EGT nr L 172,
28.06.1973 s. 14 - 16, Celex 373L0148), 75/34/EEG av den
17 december 1974 om rätten för medborgare i en
medlemsstat att stanna kvar inom en annan medlemsstats
territorium efter att där ha drivit egen rörelse (EGT nr L 14,
20.01.1975 s. 10 - 13, Celex 375L0034), 75/35/EEG av den
17 december 1974 om utvidgande av tillämpningsområdet för
direktiv nr 64/221/EEG om samordningen av särskilda
åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och
bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän
ordning, säkerhet eller hälsa till att även omfatta medborgare
i en medlemsstat som begagnar sig av rätten att stanna kvar
inom en annan medlemsstats territorium efter att ha verket
där som egna företagare (EGT nr L 14, 20.01.1975 s. 14 - 14,
Celex 375L0035), 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt
till bosättning (EGT nr L 180, 13.07.1990 s. 26 - 27, Celex
390L0364) , 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till
bosättning för anställda och egna företagare som inte längre
är yrkesverksamma (EGT nr L 180, 13.07.1990 s. 28 - 29,
Celex 390L0365) och 93/96/EEG av den 29 oktober 1993
och rätt till uppehållstillstånd för studenter (EGT nr L 317,
18.12.1993 s. 59 - 60, Celex 393L0096).
Regeringen får meddela föreskrifter i vissa hänseenden vad
gäller utlänningar som omfattas av EES-avtalet. Bemyndigandet
finns i 2 kap. 14 § andra stycket utlänningslagen (1989:529,
UtlL). De nationella bestämmelserna återfinns huvudsakligen i
3 kap. 5 a - 5 b §§ utlänningsförordningen (1989:547, UtlF).
Direktivet 64/221 har genomförts genom bestämmelser i 11 kap.
1 och 3 §§ UtlL.
Skäl för direktivet
Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktivet
2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars
rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom
medlemsstaternas territorier. Direktivet skall vara genomfört
i nationell rätt senast den 30 april 2006.
Som skäl för direktivet anges att fri rörlighet för personer är
en av de grundläggande friheterna på den inre marknaden.
Unionsmedborgarskapet bör vara grundläggande status för
medborgarna i medlemsstaterna när de utövar sin rätt att fritt
röra sig och uppehålla sig. Det är därför nödvändigt att
kodifiera och se över existerande gemenskapsinstrument som
var för sig behandlar såväl arbetstagare, egenanställda som
studenter och andra personer utan anställning för att förenkla
och stärka rätten att fritt röra sig och uppehålla sig för alla
unionsmedborgare.
Syftet med det nya direktivet om fri rörlighet är att förenkla
regelverket genom att slå samman de ovan nämnda direktiven
till en rättsakt. Artiklarna 10 och 11 i förordning 1612/68 och
ovanstående direktiv upphävs. EG-domstolens praxis har i
stor utsträckning kodifierats i detta direktiv. Direktivet syftar
vidare till att det skall bli enklare för unionsmedborgare att
utnyttja rätten till fri rörlighet, att möjligheterna att begränsa
rätten till vistelse skall regleras tydligare samt att rörlighet
och bosättning för unionsmedborgares familjemedlemmar
skall underlättas avsevärt, oavsett medborgarskap.
Grundprincipen är att unionsmedborgarna skall kunna röra
sig fritt mellan medlemsstaterna på ungefär samma villkor
som när medlemsstaters medborgare flyttar och byter bostad
eller arbetsplats i de egna länderna.
Medlemsstaterna skall införliva direktivet senast den 30 april
2006.
Direktivets innehåll i korthet
Även om direktivet i stora delar kodifierar gällande regelverk
innehåller det förändringar. Framförallt följande skiljer sig
från vad som gäller idag.
Familjebegreppet utvidgas till att även gälla registrerad
partner om mottagande medlemsstat erkänner registrerade
partner i sin lagstiftning. Dessutom skall medlemsstaterna
underlätta inresa och uppehåll för familjemedlemmar som är
beroende av eller bor hos den unionsmedborgare som har
primär uppehållsrätt eller om det av allvarliga hälsoskäl
absolut krävs att unionsmedborgaren personligen tar hand om
familjemedlemmen. Det gäller även familjemedlemmar till
den partner med vilken unionsmedborgaren har ett varaktigt
vederbörligen bestyrkt förhållande (artiklarna 2-3).
Nuvarande regler om krav på uppehållstillstånd efter tre
månaders vistelse avskaffas. Medlemsstaterna får själva
avgöra om ett system med registrering av unionsmedborgare
och unionsmedborgares familjemedlemmar som själva är
unionsmedborgare skall införas istället för uppehållstillstånd.
Den mottagande medlemsstaten får ålägga unionsmedborgare
att registrera sig hos behöriga myndigheter vid uppehåll som
överstiger tre månader. Ett bevis om registrering skall
utfärdas omedelbart. Om den berörde underlåter att uppfylla
registreringskravet får han eller hon åläggas proportionerliga
och icke-diskriminerande sanktioner (artikel 8).
En medlemsstat skall utfärda ett uppehållskort till
unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är
medborgare i en medlemsstat om den planerade vistelsen
överstiger tre månader. Fristen för ansökan får inte understiga
tre månader från ankomstdagen. Om personen som berörs
underlåter att ansöka om uppehållskort får han eller hon
åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner
(artikel 9).
Uppehållsrätten för unionsmedborgares familjemedlemmar
som inte är medborgare i en medlemsstat skall intygas genom
att en handling som kallas "uppehållskort för en
unionsmedborgares familjemedlem" utfärdas senast sex
månader efter ansökan (artikel 10).
Regler om utvisning av unionsmedborgare och deras
familjemedlemmar regleras i artiklarna 14 och 28. Så länge
de personer som omfattas av rätten till bosättning inte utgör
en orimlig börda för den mottagande medlemsstatens sociala
biståndssystem bör de inte utvisas. Därför får en
utvisningsåtgärd inte vara en automatisk följd av anlitandet
av det sociala biståndssystemet. Den mottagande
medlemsstaten får bedöma om det är fråga om tillfälliga
svårigheter och beakta bosättningens längd, personens
personliga omständigheter och storleken på det bidrag som
har beviljats, när de bedömer huruvida personen ifråga blivit
en orimlig börda för den mottagande medlemsstatens sociala
biståndssystem och bör utvisas. Under inga omständigheter
får arbetstagare, egenföretagare eller arbetssökande enligt
domstolens definition bli föremål för utvisning, utom av
hänsyn till allmän ordning eller säkerhet. Det finns även en
bestämmelse om att medlemsstaterna får vidta nödvändiga
åtgärder i händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägeri
(artikel 35).
Beslut om utvisning av unionsmedborgare eller deras
familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, som har
permanent uppehållsrätt får inte fattas utom i de fall det
föreligger ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.
Beslut om utvisning av en unionsmedborgare som bott i en
medlemsstat i tio år eller är underårig får inte fattas utom om
beslutet grundar sig på tvingande hänsyn till allmän säkerhet
såsom de definieras av medlemsstaterna (artikel 28).
Uppdraget
En särskild utredare skall lämna förslag till hur
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om
unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt
röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier
skall genomföras i Sverige.
När det gäller frågan om registrering skall utredaren ta
ställning till om en sådan är önskvärd och i så fall i vilken
form. Alternativ skall utredas, t.ex. frågan om den befintliga
folkbokföringen kan anses uppfylla ett eventuellt behov av
registrering. I detta sammanhang skall utredaren beakta
intresset av att begränsa administrativa förfaranden och
kostnader samt att motverka onödig byråkrati. Intresset av att
statistiskt kunna bevaka migrationen till landet skall beaktas.
Om utredaren skulle finna att registrering av
unionsmedborgare skall göras skall utredaren utarbeta förslag
om detta. Härvid skall även samhällekonomiska bedömningar
och analys av konsekvenserna av olika sätt att genomföra
direktivet såvitt avser frågan om registrering utarbetas.
Motsvarande överväganden skall göras när det gäller frågan
om uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar.
Utredningsbehovet omfattar direktivets konsekvenser och
behovet av författningsändringar inte bara med avseende på
utlänningslagstiftningen utan kan också omfatta andra
berörda regelverk såsom t.ex. socialförsäkringslagen
(1999:799), och socialtjänstlagen (2001:453).
Utredaren skall särskilt överväga i vilken utsträckning
bestämmelserna i direktivet bör regleras i lag respektive
förordning. Övervägandena skall även innefatta ett
ställningstagande till om bestämmelserna om unionsmedborgares
fria rörlighet bör regleras i en särskild författning eller
om de skall finnas kvar i utlänningslagstiftningen.
Utredaren skall, utöver vad som ovan närmare beskrivits, ta
ställning till om det i övrigt fordras några ytterligare
åtgärder för direktivets genomförande i den svenska ordningen.
Utredaren skall lägga fram förslag på de
författningsändringar som bedöms nödvändiga och andra
ytterligare åtgärder som direktivet ger anledning till.
Utredaren skall presentera en konsekvensanalys av de
förändringar som föreslagna författningsändringar och andra
åtgärder kan innebära. Konsekvenserna skall
kostnadsberäknas och förslag på finansiering presenteras om
kostnaderna ökar.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2005.
(Utrikesdepartementet)