Regeringskansliets rättsdatabaser

Beslut vid regeringssammanträde den 16 september 2004. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att överväga hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4, Celex 32003L0059) skall genomföras i svensk rätt. Utredaren skall lämna de förslag till författningsreglering som övervägandena ger upphov till. Nuvarande reglering Inledning Utöver kraven enligt bestämmelserna i körkortslagstiftningen finns vid vissa vägtransporter ytterligare krav på ålder och kompetens beträffande förare och annan fordonsbesättning. Kraven finns dels i EG-rättsakter, dels i nationella författningar enligt följande. - Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (EGT L 370, 31.12.1985, s. 1, Celex 31985L3820), - rådets direktiv 76/914/EEG av den 16 december 1976 om minimikrav på utbildning av vissa förare av vägfordon (EGT L 357, 29.12.1976, s. 36, Celex 31976L0914), - förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter, - Vägverkets föreskrifter (VVFS 1994:6) om utbildning för speciell yrkeskompetens för förare av fordon vid vissa gods- eller persontransporter, - Vägverkets föreskrifter (VVFS 1995:18) om kompetenskrav för förare som anlitas för persontransporter, - Vägverkets föreskrifter (VVFS 1995:19) om kompetenskrav för förare som anlitas för godstransporter, - Vägverkets föreskrifter (VVFS 2002:49) om prov i yrkeskompetens hos förare som anlitas för person- eller godstransporter. Krav på ålder och kompetens finns också i den europeiska överenskommelsen den 1 juli 1970 om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR). Överenskommelsen har införlivats i svensk rätt genom förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter. Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 reglerar förares kör- och vilotider vid vägtransporter med tunga lastbilar och bussar men innehåller också, i artikel 5, ålders- och kompetenskrav. Dessa innebär i huvudsak följande. Vid godtransporter med fordon eller fordonskombinationer som har en totalvikt av mer än 7,5 ton, skall förare som inte har fyllt 21 år ha ett bevis på sin yrkeskompetens. Beviset skall styrka fullgjord utbildning till förare av fordon för godstransporter på väg i enlighet med gemenskapsreglerna om en lägsta utbildningsnivå. Vid persontransporter är grundkravet att föraren skall ha fyllt 21 år. Dessutom gäller (med undantag av körningar inom en radie av 50 kilometer från den ort där fordonet normalt är stationerat) att föraren skall ha ett bevis på sin yrkeskompetens eller ha viss erfarenhet i enlighet med den närmare regleringen i artikel 5.2. Vidare gäller att lägsta ålder för förarbiträden och konduktörer skall vara 18 år. Rådets direktiv 76/914/EEG om minimikrav på utbildning av vissa förare av vägfordon I artikel 1 i rådets direktiv 76/914/EEG sägs att den som har gällande nationellt körkort och som har genomgått yrkesutbildning som omfattar åtminstone de ämnen som är uppräknade i bilagan till direktivet, skall anses ha uppfyllt minimikravet på utbildning enligt artikel 5.1 b andra strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 respektive artikel 5.2 c i nämnd förordning. Direktivet är genomfört genom förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter och genom föreskrifter som har meddelats av Vägverket. Förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter I 3 § förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter sägs att kraven på yrkeskompetens i artikel 5.1 b andra strecksatsen och 5.2 andra stycket c i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 skall för Sveriges del anses uppfyllda av den som blivit godkänd vid ett skriftligt prov för förare av fordon avsedda för gods- eller persontransporter på väg anordnat av Vägverket eller av gymnasieskola, fristående gymnasieskola eller komvux. För skolornas del gäller att eleven skall ha undervisats på en nationellt fastställd kurs vars innehåll varit föremål för samråd enligt 8 kap. 4 § körkortsförordningen (1998:980). Vägverket skall utfärda ett bevis om yrkeskompetens till förare som uppfyller kraven. Förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter Genom förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter har den s.k. AETR- överenskommelsen - artiklarna 1 och 5-12 samt bilagan till överenskommelsen - införlivats i svensk rätt. Överenskommelsen är i fråga om kompetenskraven identisk med vad som gäller enligt rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och 7 § i den rubricerade förordningen är likalydande med 3 § i förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter. Närmare om det nya direktivet om kompetens- och utbildningskrav Tillämpningsområde och krav Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG omfattar - med vissa undantag - sådana förare av tunga lastbilar och bussar som utför transporter på allmän väg inom gemenskapen och som antingen är medborgare i en medlemsstat eller är medborgare i ett tredje land och är anställd i ett företag som är etablerat i en medlemsstat eller anlitas av ett sådant företag (artikel 1 och 2). För att någon skall få framföra aktuella fordon krävs dels grundläggande kompetens, dels fortbildning (artikel 3.1). För godtransporter är ålderskravet 18 respektive 21 år beroende av körkortskategori och typ av grundläggande kompetens. För persontransporter är motsvarande ålderskrav 21 respektive 23 år (artikel 5). Den som vid tidpunkten för direktivets genomförande redan har aktuella körkortsbehörigheter är undantagen från kravet på grundläggande kompetens (artikel 4). Grundläggande kompetens För den grundläggande kompetensen skall medlemsstaterna välja mellan två alternativ - antingen deltagande i såväl utbildning som ett prov eller endast ett prov. I det senare fallet skall provet vara både teoretiskt och praktiskt. Medlemsstaterna får även införa ett system för att i snabbare tempo förvärva den grundläggande kompetensen. En sådan kompetens begränsar dock i viss mån rätten att framföra fordon (artikel 3). Fortbildning Fortbildning omfattar krav på deltagande i utbildning. Huvudregeln är att den första fortbildningen skall genomföras inom fem år efter den dag då yrkeskompetensbeviset utfärdades och därefter vart femte år. Medlemsstaterna får dock i fråga om den första fortbildningen bestämma tiden till mellan tre och sju år (artikel 3 och 8). Utbildningscentrum Medlemsstaterna skall i fråga om utbildning för den grundläggande kompetensen och fortbildningen kräva att aspiranten deltar i utbildning vid ett utbildningscentrum som har godkänts av en behörig myndighet (artikel 6 och 7 samt bilaga I). Prov och yrkeskompetensbevis Prov för den grundläggande kompetensen skall anordnas av en behörig myndighet eller av ett organ som har utsetts av myndigheten. Myndigheten eller organet skall övervaka provet och vid godkänt resultat utfärda ett yrkeskompetensbevis. I fråga om fortbildning skall yrkeskompetensbeviset utfärdas av den behöriga myndigheten eller det godkända utbildningscentrumet (artikel 6, 7 och 8). Gemenskapskod En särskild gemenskapskod skall föras in antingen på körkortet eller på yrkeskompetensbeviset. För förare som är medborgare i tredje land finns särskilda bestämmelser (artikel 10). Införlivande och genomförande Medlemsstaterna skall sätta i kraft direktivets bestämmelser före den 10 september 2006. Bestämmelserna skall tillämpas från den 10 september 2008 när det gäller grundläggande kompetens för att framföra buss och från den 10 september 2009 när det gäller grundläggande kompetens för att framföra tung lastbil (artikel 14). Uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att överväga hur direktiv 2003/59/EG skall genomföras i svensk rätt. Direktivet förutsätter att det i den nationella lagstiftningen görs ett val mellan alternativa lösningar, dels i fråga om förvärvande av den grundläggande kompetensen, dels i fråga om vilken handling som skall uppta gemenskapskoden. Medlemsstaterna har också möjlighet att införa särskilda regler, exempelvis i fråga om en snabbförvärvad grundläggande kompetens. Utredaren skall överväga vilken lösning i respektive fråga som är lämpligast. I fråga om möjligheten att införa ett system med att i snabbare tempo förvärva den grundläggande kompetensen, skall utredaren beakta att förarbehörigheten i sådant fall begränsas, i vissa fall till körkortsbehörigheter som inte är införda i den svenska lagstiftningen (C1 och D1 som f.n. inte är obligatoriska enligt EG:s körkortsdirektiv, rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort [EGT L 237, 24.8.1991, s. 1, Celex 31991L0439]). Det finns dock ett förslag, KOM(2003) 621 slutligt, om ett nytt körkortsdirektiv där behörigheterna C1 och D1 föreslås bli obligatoriska. Utredaren skall vidare överväga vilken eller vilka myndigheter som är lämpliga att handa de uppgifter som följer av direktivet och om det finns skäl att låta en sålunda behörig myndighet utse organ för att anordna prov. I fråga om utbildningscentrum skall utredaren särskilt överväga vilka bestämmelser som behövs för att den behöriga myndigheten skall kunna kontrollera utbildningscentrumet i enlighet med direktivets krav. Utredaren skall dessutom analysera i vilken författningsform bestämmelserna skall meddelas och i övrigt överväga om det nuvarande nationella regelverket bör kompletteras eller om direktivet motiverar fristående författningar. Därvid skall särskilt beaktas behovet av att regelverket blir tydligt och överskådligt. I sitt arbete skall utredaren analysera vilka konsekvenser förslagen kan få för såväl berörda förare och transportföretag som för stat och kommun. Utredaren skall lämna de förslag till författningsreglering som övervägandena ger upphov till. Samråd och redovisning av uppdraget Utredaren skall i sitt arbete samråda med företrädare för berörda branscher och myndigheter samt, när det gäller redovisning av förslagets konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets regelnämnd (NNR). Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 september 2005. (Näringsdepartementet)