Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Statligt stöd till kvinnoorganisationer, Dir. 2003:56
Departement: Justitiedepartementet
Beslut: 2003-05-08
Beslut vid regeringssammanträde den 8 maj 2003 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall göra en analys och utvärdering av det statliga bidraget till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt föreslå förändringar för att anpassa bidraget till hur samhället och kvinnoorganisationerna har utvecklats sedan bidraget inrättades. Utredaren skall analysera stödet ur ett folkrörelseperspektiv och utvärdera vilken betydelse stödet har för kvinnors vilja och möjligheter till egen organisering och de demokratiska förtjänsterna av detta. Utredaren skall även undersöka vilka krav avseende jämställdhet som ställs generellt på folkrörelser och föreningar för att de skall få statliga bidrag. Bakgrund Statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet Ett statligt bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet inrättades 1982 (prop. 1981/82:155, bet. 1981/82:AU24, rskr. 1981/82:367). Införandet av bidraget var ett sätt att understryka kvinnoorganisationernas betydelse som folkrörelse och pådrivare för att förbättra kvinnors ställning i samhället samt öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Enligt förordningen (1982:865) om statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet är en kvinnoorganisation berättigad till statligt stöd om varje enskild person som delar organisationens grundvärderingar och mål samt godtar dess stadgar kan ansluta sig till organisationen. Organisationen skall vidare ha fler än 1 500 medlemmar och flertalet av dessa skall vara kvinnor. Slutligen krävs att organisationen har lokalavdelningar i minst hälften av landets landstingskommuner. För att särskilja en statsbidragsberättigad kvinnoorganisation från andra typer av organisationer där majoriteten av medlemmarna är kvinnor, har kvinnoorganisationer i förordningen definierats som organisationer som har till främsta uppgift att arbeta för kvinnans ställning i samhället och aktivt arbetarför jämställdhet mellan kvinnor och män. Storleken på bidraget till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet har under hela 1990-talet och fram till i dag varit oförändrad och uppgår till ca 3,4 miljoner kronor per år. Statsbidrag har år 2003 lämnats till 15 kvinnoorganisationer med sammanlagt drygt 78 000 medlemmar. Beräknat på antal medlemmar blir det ca 44 kronor per person. Bidraget till kvinnoorganisationerna fördelat på antal medlemmar är litet jämfört med motsvarande belopp till andra typer av organisationer, såsom ungdoms-, idrotts- och handikapporganisationer. Sedan stödet inrättades har handläggningen skett vid Regeringskansliet. Tidigare utredningar Sedan bidraget infördes har det setts över vid två tillfällen. Vid båda tillfällena var syftet att bidraget bättre skulle uppmuntra till utveckling och förnyelse av kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Den senaste översynen gjordes i slutet av 1990-talet av en särskild utredare. Utredarens uppgift var att utvärdera hur det statliga stödet uppfyller de av staten uppställda målen för och intentionerna med bidraget, vid behov föreslå nya mål samt föreslå åtgärder som kan öka måluppfyllelsen och effektivisera stödet (dir. 1999:29). Utredaren redovisade i mars 2000 sina förslag i betänkandet Statligt stöd till kvinnoorganisationer och jämställdhetsarbete (SOU 2000:18). Under beredningen av betänkandet framkom att dagens samhälle och kvinnors sätt att organisera sig har förändrats sedan bidraget infördes. Enligt regeringens bedömning speglar inte utredarens förslag fullt ut denna utveckling. Förändringar inom kvinnoorganisationerna och i samhället Kvinnoorganisationerna och samhället har genomgått stora förändringar sedan bidraget infördes. I dag väljer många kvinnor att organisera sig i andra former än de traditionella föreningsformerna, till exempel i nätverk. Framstegen inom informationstekniken har inneburit att föreningsaktiva kan kommunicera på ett nytt sätt med varandra. Detta får konsekvenser för sättet på vilket kvinnor organiserar sig och hur verksamheten bedrivs. Vidare har det vuxit fram s.k. paraplyorganisationer, som arbetar med samverkan mellan kvinnoorganisationer. Dessutom har den invandring som skett till Sverige de senaste decennierna inneburit att nya grupper av kvinnor behöver stöd för att kunna påverka i samhället och förbättra sin situation. När stödet till kvinnoorganisationerna infördes 1982 ansågs jämställdhet i första hand vara en fråga som angick kvinnor. Numera anses dock jämställdhet vara en fråga som berör samhället i stort, såväl kvinnor som män. År 1994 förändrade riksdagen arbetsformerna för jämställdhetspolitiken och antog en strategi för jämställdhetsintegrering (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290 och 1993/94:291). Strategin innebär att jämställdhetsperspektivet skall genomsyra alla delar av regeringens politik och alla nivåer i samhället. Enligt regeringens mening är det oförenligt med en modern syn på jämställdhetsfrågor att ställa högre krav på kvinnoorganisationer när det gäller jämställdhet än på andra organisationer som får statsbidrag. Jämställdhetsintegreringen utesluter inte en fortsatt prioritering av särskilda insatser för kvinnor eller män. Kvinnor är fortfarande underordnade män inom väsentliga områden i samhället. Ett statligt stöd till kvinnors egen organisering främjar jämställdhet, t.ex. genom att det ökar kvinnors möjligheter till inflytande i samhället. Detta gäller även om kvinnoorganisationen inte har till främsta uppgift att arbeta för kvinnans ställning i samhället eller aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Behovet av en översyn Samhällsförändringen och den utveckling som skett när det gäller kvinnors sätt att organisera sig gör det angeläget att anpassa utformningen av stödet till kvinnoorganisationerna till dessa nya förhållanden. Stödets nuvarande utformning medför att vissa typer av kvinnoorganisationer i dag är uteslutna från att få stöd, bl.a. paraplyorganisationer, nya former av organisationer, såsom nätverk, samt mindre grupper av kvinnor som skulle behöva stöd för att kunna påverka i samhället och förbättra sin situation. Exempel på de sistnämnda är grupper av kvinnor från de nationella minoriteterna och kvinnor med invandrarbakgrund. Inom ramen för den senaste översynen utvärderades stödet till kvinnoorganisationerna utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Det finns ett behov av att även analysera stödet ur ett folkrörelseperspektiv och undersöka vilken betydelse stödet har för kvinnors vilja och möjligheter till egen organisering och de demokratiska förtjänsterna av detta. Sedan stödet till kvinnoorganisationerna inrättades har samhällets syn på jämställdhet utvecklats och regeringens arbetsformer för jämställdhetsarbetet förändrats. Denna utveckling bör återspeglas i det statliga stödet till kvinnoorganisationerna. Det finns ett behov av att göra en översyn av stödet till kvinnoorganisationerna mot bakgrund av principen att jämställdhet skall genomsyra hela samhället och att detta inte är en fråga som endast angår kvinnor. En utgångspunkt i denna översyn skall vara att kvinnors vilja och möjligheter till egen organisering främjar jämställdhet, även om organisationen inte har till främsta uppgift att arbeta för kvinnans ställning i samhället eller aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Mot bakgrund av riksdagens och regeringens politiskt prioriterade mål om jämställdhet bör det även undersökas vilka krav avseende jämställdhet som ställs generellt på folkrörelser och föreningar för att de skall få statliga bidrag. Uppdraget En särskild utredare skall analysera och utvärdera det statliga bidraget till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt föreslå förändringar för att anpassa bidraget till hur samhället och kvinnoorganisationerna har utvecklats sedan bidraget inrättades. När förslag lämnas skall utredaren skall ta hänsyn till vad som anges i kommittéförordningen (1998:1474) om kostnadsberäkningar och andra konsekvensberäkningar. Lägger utredaren förslag som innebär en kostnadsökning för staten, skall utredaren även föreslå en finansiering. Utgångspunkten skall vara att den samlade kostnaden för staten inte skall öka. Utvärdering med ett folkrörelseperspektiv som utgångspunkt Analysen och utvärderingen av bidraget till kvinnoorganisationerna skall ske mot bakgrund av att jämställdhet skall genomsyra hela samhället och att detta inte är en fråga som endast angår kvinnor. Utredaren skall därför analysera stödet ur ett folkrörelseperspektiv och utvärdera vilken betydelse stödet har för kvinnors egen organisering och de demokratiska förtjänsterna av detta. Kvinnors organisering i dag Utredaren skall undersöka på vilka sätt kvinnor väljer att organisera sig i dag och vilken verksamhet som bedrivs i dessa organisationer. Utredaren skall överväga förutsättningarna för att bredda basen så att det statliga bidraget även omfattar paraplyorganisationer, nya former för organisering, såsom nätverk, samt olika mindre kvinnoorganisationer som skulle behöva stöd för att kunna påverka i samhället och förbättra sin situation. Det senare gäller t.ex. kvinnor från de nationella minoriteterna och kvinnor med invandrarbakgrund. Bidraget och dess handläggning Utredaren skall vidare göra en jämförelse mellan storleken på statsbidraget till kvinnoorganisationerna och de statliga bidragen till andra typer av organisationer, i förhållande till medlemsantalet i respektive typ av organisation. Vidare skall utredaren analysera vad skillnaderna beror på och göra en bedömning om de är sakligt motiverade. Utredaren skall även undersöka möjligheten att förlägga handläggningen av kvinnoorganisationernas bidragsärenden till en annan myndighet än Regeringskansliet samt presentera för- och nackdelar med detta. De ekonomiska konsekvenserna av att förlägga handläggningen till en annan myndighet skall belysas. Kraven på jämställdhetsarbete i folkrörelser och föreningar Riksdagen och regeringen har slagit fast att jämställdhet är ett politiskt prioriterat mål och skall genomsyra hela samhället. Mot bakgrund av detta skall utredaren undersöka vilka krav avseende jämställdhet som ställs generellt på folkrörelser och föreningar för att de skall få statliga bidrag. Utredaren skall särskilt kartlägga och jämföra de krav som ställs för att en organisation skall kunna få bidrag samt kraven på redovisning. Utifrån slutsatserna i denna analys skall utredaren lämna förslag på hur frågan om krav avseende jämställdhet i den statliga bidragsgivningen till folkrörelser och föreningar skall behandlas fortsättningsvis. Redovisning Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 31 maj 2004. (Justitiedepartementet)