Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Vägtransporter och arbetstid, Dir. 2003:44
Departement: Näringsdepartementet
Beslut: 2003-04-03
Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 2003. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att överväga hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35, Celex 32002L0015) skall genomföras i svensk rätt. Utredaren skall lämna de förslag till författningsreglering som övervägandena ger upphov till. Nuvarande reglering Inledning Allmänna bestämmelser om arbetstid finns i arbetstidslagen (1982:673). Den lagen är tillämplig även inom vägtransportsektorn. I lagen finns bestämmelser om bl.a. ordinarie arbetstid, jourtid och övertid. Förutom de allmänna bestämmelserna om arbetstid i arbetstidslagen finns det inom vägtransportområdet en rad författningar som reglerar fordonsförares kör- och vilotider. De viktigaste av dessa är - rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (EGT L 370, 31.12.1985, s. 1, Celex 31985R3820), - förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter, - förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter, samt - förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet. Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter Bestämmelserna i den rubricerade EG-förordningen skall tillämpas på vägtransporter, dvs. all körning på en för allmän samfärdsel upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods, som utförs inom gemenskapen (artikel 1.1 och 2.1). I fråga om vissa transporter till eller från eller i transit genom tredje länder skall dock i stället för förordningens bestämmelser, bestämmelserna i den europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR-överenskommelsen, se SÖ 1973:53, 1983:58 och 1992:40) tillämpas. AETR-överenskommelsen beskrivs kortfattat nedan. Genom artikel 4 i EG-förordningen undantas transporter med vissa typer av fordon från förordningens tillämpningsområde. Det viktigaste av dessa undantag innebär att varken gods- eller persontransporter med personbil eller lätt lastbil omfattas av förordningens tillämpningsområde. I 1995 års svenska förordning anges ytterligare transporter som är undantagna från EG-förordningens tillämpningsområde (4 §). Dessa undantag gäller dock endast för vägtransporter inom Sverige. EG-förordningen innehåller detaljerade och komplicerade bestämmelser om körtider, raster och viloperioder. Förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter Genom 1 § förordningen om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter görs vissa artiklar i AETR-överenskommelsen tillämpliga i Sverige. Överenskommelsen skall enligt 2 § förordningen tillämpas på internationella vägtransporter i följande fall. 1. Till eller från eller i transit genom länder som tillträtt AETR men som inte är parter i EES-avtalet, för hela färden då transporten utförs med ett fordon som är registrerat i ett AETR-land eller i en EES-stat. 2. Till eller från ett land som inte tillträtt AETR och som inte heller är part i EES-avtalet, vid färd inom EES då transporten utförs med fordon som är registrerat i ett sådant tredjeland. AETR-överenskommelsen skall dock inte tillämpas på vissa i 4 § förordningen angivna transporter. De viktigaste av dessa undantag innebär att inte heller AETR-överenskommelsen skall tillämpas på gods- och persontransporter med personbilar eller lätta lastbilar. Även AETR-överenskommelsen innehåller bestämmelser om körtider, raster och viloperioder. Dessa är identiska med dem som finns i den ovan beskrivna EG-förordningen. Förordningen (1994:1297) om arbetsförhållanden vid vissa vägtransporter inom landet Enligt 1 och 2 §§ förordningen om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet skall denna tillämpas på vägtransporter av personer eller gods som utförs i förvärvsverksamhet inom landet med i Sverige registrerade fordon som 1. används för godstransporter, dock inte posttransporter, om bilens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton (dvs. personbilar och lätta lastbilar), 2. används i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490), 3. används för skolskjutsning enligt förordningen (1970:340) om skolskjutsning om bilen på grund av sin konstruktion och utrustning är lämplig för transport av högst nio personer, inklusive föraren, och är avsedd för detta ändamål, eller 4. används för transport av mjölk från lantgårdar och för återtransport av mjölkkärl eller mjölkprodukter eller för utfodring av djur. I 1994 års förordning finns bestämmelser om dygnsvila (3 §). Till skillnad från den nämnda EG-förordningen och AETR-överenskommelsen innehåller förordningen inga bestämmelser om körtider och raster. Något om den EG-rättsliga regleringen av arbetstidens förläggning På EG-rättslig nivå finns grundläggande bestämmelser om bl.a. arbetstidens förläggning i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, 13.12.1993, s. 18, Celex 21993L0307), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/34/EG (EGT L 195, 1.8.2000, s. 41, Celex 32000L0034). För närvarande pågår arbete med att ta fram en kodifierad version av direktivet (se KOM[2002] 336 slutlig). Enligt direktivets ursprungliga lydelse var arbete inom vägtransportområdet helt undantaget från direktivets tillämpningsområde (se artikel 1.3 i direktiv 93/104/EG). Genom 2000 års ändring av direktivet gjordes dess bestämmelser emellertid tillämpliga även inom vägtransportområdet. Enligt den nya artikel 17a skall dock vissa angivna artiklar inte gälla mobila arbetstagare. Av artikel 14 i direktivets lydelse enligt direktiv 2000/34/EG följer att bestämmelserna i direktivet inte skall tillämpas när andra gemenskapsinstrument innehåller särskilda mer detaljerade föreskrifter om arbetstidens förläggning för vissa yrken eller arbeten. Sådana särskilda mer detaljerade bestämmelser har meddelats i direktiv 2002/15/EG för personer som utför mobilt arbete inom vägtransportområdet. Närmare om det nya direktivet om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter Direktiv 2002/15/EG är ett s.k. minimidirektiv. Det innebär att medlemsstaterna får tillämpa eller införa regler som bättre än direktivets bestämmelser skyddar mobila arbetstagares säkerhet och hälsa. Medlemsstaterna får även tillåta tillämpning av kollektivavtal eller andra avtal mellan arbetsmarknadens parter som bättre skyddar mobila arbetstagares säkerhet och hälsa (artikel 10). Bestämmelserna i direktivet skall från och med den 23 mars 2005 tillämpas på mobila arbetstagare som är anställda av företag etablerade i en medlemsstat och som deltar i vägtransporter vilka omfattas av förordning (EEG) nr 3820/85 eller, om så inte är fallet, av AETR-överenskommelsen. Från och med den 29 mars 2009 skall direktivet dessutom tillämpas på förare som är egenföretagare (artikel 2 och 14). Med mobil arbetstagare avses enligt artikel 3 i direktivet varje arbetstagare som ingår i den del av personalstyrkan som förflyttar sig, inbegripet praktikanter och lärlingar, och som är anställd av ett företag som utför person- eller varutransporter på väg för andras eller egen räkning. Förare som är egenföretagare definieras i samma artikel som en person vars huvudsakliga yrkesverksamhet består i att utföra person- eller varutransporter på väg mot ersättning, i den mening som avses i gemenskapslagstiftningen, i enlighet med ett gemenskapstillstånd eller annan yrkesmässig behörighet att utföra sådana transporter, som har rätt att arbeta för egen räkning och som inte är knuten till en arbetsgivare genom ett anställningsavtal eller någon annan form av hierarkiskt arbetsförhållande, som är fri att organisera den aktuella verksamheten, vars inkomster är direkt beroende av den förtjänst som görs och som är fri att, självständigt eller i samarbete mellan egenföretagare, ha affärsförbindelser med flera kunder. Direktivet innehåller bestämmelser om maximal veckoarbetstid (artikel 4), raster (artikel 5), viloperioder (artikel 6) och nattarbete (artikel 7). Enligt artikel 8 får bestämmelser om undantag från bestämmelserna om veckoarbetstid i artikel 4 och nattarbete i artikel 7 antas bl.a. genom kollektivavtal eller lag. Slutligen innehåller direktivet bestämmelser om information till arbetstagarna och registrering av arbetstiden (artikel 9) samt en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa ett sanktionssystem för överträdelser av de bestämmelser som antas för att genomföra direktivet (artikel 11). På flera ställen i direktivet anges hur dess bestämmelser skall tillämpas i förhållande till bestämmelserna i förordning (EEG) 3820/85 och i AETR-överenskommelsen. Som exempel kan nämnas att det i artikel 2.4 anges att förordningens och AETR-överenskommelsens bestämmelser skall ha företräde framför bestämmelserna i direktivet. Uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att föreslå hur direktiv 2002/15/EG skall genomföras i svensk rätt. Utredaren skall överväga om det är lämpligt att använda den möjlighet som ges i artikel 10 i direktivet att meddela bestämmelser som bättre än direktivets grundregler skyddar mobila arbetstagares säkerhet och hälsa. Vidare skall utredaren överväga om den möjlighet till undantag från direktivets bestämmelser om maximal veckoarbetstid och nattarbete som ges i artikel 8 i direktivet bör utnyttjas. Vid sitt arbete skall utredaren särskilt beakta att de regler som föreslås för genomförande av direktivet skall harmoniera väl med de bestämmelser om fordonsförares kör- och vilotid som gäller i dag. Utredaren skall vidare fästa avseende vid att efterlevnaden av de regler som föreslås kan kontrolleras på ett effektivt sätt. Utredaren skall dessutom överväga om direktivets bestämmelser nationellt bör omfatta sådana transporter som är undantagna från rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och därmed även undantagna från direktivets tillämpningsområde. I detta sammanhang måste utredaren dock beakta att de mobila arbetstagare som utför sådana transporter omfattas av vissa delar av direktiv 93/104/EG. I sitt arbete skall utredaren analysera vilka konsekvenser eventuella förslag kan få för arbetstagarna och arbetsgivarna. Utredaren skall särskilt uppmärksamma de kostnader som kan uppstå för berörda företag. Utredaren skall lämna de förslag till författningsreglering som övervägandena ger upphov till. Samråd och redovisning av uppdraget Utredaren skall samråda med Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (N 2000:12) och med arbetsmarknadens parter samt, vad gäller redovisning av förslagets konsekvenser för små företag, Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR). Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 december 2003. (Näringsdepartementet)