Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter, Dir. 2002:83
Departement: Justitiedepartementet
Beslut: 2002-06-19
Beslut vid regeringssammanträde den 19 juni 2002.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare får i uppdrag att överväga hur man kan öka
allmänhetens insyn i hur de politiska partierna finansierar sin
politiska verksamhet och hur de personer som driver en s.k.
personvalskampanj finansierar den. Utredaren skall redovisa och
utvärdera hur riksdagspartiernas frivilliga överenskommelse
angående redovisning av partiernas intäkter har fungerat i
praktiken. Utredaren skall vidare följa hur frågan om
offentlighet för intäkter hanteras i samband med 2002 års val.
Offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter
Regeringen har i propositionen Demokrati för det nya seklet
aviserat ett initiativ för att förbättra insynen i finansieringen
av politiska partiers politiska verksamhet och s.k.
personvalskampanjer (prop. 2001/02:80 s. 115).
Det är av flera skäl viktigt att allmänheten kan få insyn i hur
de politiska partierna finansierar sin politiska verksamhet och
hur de personer som driver en s.k. personvalskampanj
(valkandidater) finansierar sina kampanjer. Sådan offentlighet
kan öka det politiska systemets legitimitet och förebygga
korruption. Informationen kan också utgöra ett underlag för
väljarna vid val och främja en debatt om etik och
bevekelsegrunder i politiken. Redan det förhållandet att
partiernas verksamhet till stor del finansieras av det allmänna
gör det rimligt att det finns insyn i partiernas intäkter. För
bedömningen av partistödssystemets utformning och effekter kan
det också ha betydelse att få reda på de övriga
finansieringskällor partierna har. Mot bakgrund av de politiska
partiernas stora betydelse i dagens samhälle är det rimligt att
information om partiernas intäkter är offentlig, särskilt som
andra viktiga maktcentrum inom såväl det allmänna som
näringslivet är underkastade vissa offentlighetskrav. För att
kunna bedriva en effektiv kampanj för ett personval fordras ofta
stora ekonomiska resurser, och det är då särskilt viktigt att
insyn och öppenhet råder om finansieringen.
Rådet för utvärdering av 1998 års val förespråkade en frivillig
modell som bygger på att det i första hand är partierna och
valkandidaterna som tar ansvar för frågorna kring finansiering
och redovisning av kampanjer (SOU 1999:136 s. 134 ff.). Rådet
konstaterade att det är önskvärt att partierna sinsemellan kommer
överens om vissa ram- eller minimiregler på
kampanjfinansieringens område. En frivillig modell för
redovisning anslöt enligt rådet till den svenska traditionen på
partifinansieringens område som bl.a. innebar ett minimum av
intrång i partiernas ekonomiska angelägenheter.
I dag finns det ingen författningsreglering i Sverige som ger
allmänheten insyn i partiers och valkandidaters intäkter. Det är
däremot tradition att riksdagspartierna genom ömsesidiga
överenskommelser åstadkommer öppenhet för sina intäkter. Den
senaste överenskommelsen angående redovisning av partiernas
intäkter som träffats mellan riksdagspartierna är från april 2000.
Rekommendationerna i överenskommelsen omfattar även information
om hur enskilda kandidater finansierar sina personvalskampanjer.
Riksdagspartierna är således medvetna om vikten av insyn och har
vidtagit vissa åtgärder. Men det finns inga garantier för att nya
partier eller fristående lokala partier tar sitt ansvar på samma
sätt. Därför finns det vissa skäl som talar för att det, trots
den samsyn som finns i dag hos riksdagspartierna, kan vara
befogat med en författningsreglering som ger insyn. Därmed skulle
man kunna, just med stöd av den samsyn som finns i dag bland de
etablerade partierna, så att säga framtidssäkra det demokratiska
värdet av insyn. Samtidigt måste man komma ihåg att det är
grundläggande för förtroendet för det demokratiska systemet att
staten inte otillbörligt påverkar partiers möjlighet att verka.
I ett internationellt perspektiv kan man konstatera att det är
vanligt med någon form av rättslig reglering av partiernas och
valkandidaternas intäkter. Sådan lagstiftning finns numera också
i Finland, Danmark och Norge. Frågan om finansiering av politiska
partier berörs vidare allt oftare i olika internationella
sammanhang, för närvarande t.ex. vid förhandlingar i FN om en
konvention mot korruption.
Utredningsuppdraget
En särskild utredare får i uppdrag att överväga hur man kan
åstadkomma insyn i hur de politiska partierna finansierar sin
politiska verksamhet och hur de personer som driver en s.k.
personvalskampanj (valkandidater) finansierar sina kampanjer.
Uppdraget avser såväl rikstäckande som lokala - exempelvis
kommunala - partier och kampanjer. Även frågan om insyn i lämnat
indirekt stöd i form av exempelvis stödannonsering,
subventionering av annonskostnader och personella resurser
omfattas av uppdraget.
Utgångspunkten är att allmänhetens insyn i politiska partiers och
valkandidaters intäkter skall öka. De lösningar som använts i
riksdagspartiernas frivilliga överenskommelse angående
redovisning av partiernas intäkter bör beaktas.
Utredaren skall redovisa och utvärdera hur riksdagspartiernas
frivilliga överenskommelse har fungerat i praktiken samt vilka
internationella erfarenheter som finns inom området. Utredaren
skall vidare följa hur frågan om offentlighet för intäkter
hanteras i samband med 2002 års val. Om utredaren finner det
befogat ska lämpliga åtgärder föreslås. Dessa kan avse en
utveckling av de frivilliga insatserna, men även åtgärder från
det allmännas sida. Åtgärder för att stimulera partier som inte
är part i den frivilliga överenskommelsen att verka i dess anda
skall särskilt övervägas.
Utredaren skall på lämpligt sätt informera riksdagspartierna om
sitt arbete och även inhämta partiernas synpunkter på kommande
förslag. Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 30
september 2003.
(Justitiedepartementet)