Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Översyn av kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter m.m., Dir. 2002:71
Departement: Näringsdepartementet
Beslut: 2002-05-30
Beslut vid regeringssammanträde den 30 maj 2002. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att överväga hur kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter kan göras enklare, modernare och effektivare. Utredaren skall föreslå de författningsförändringar som övervägandena ger upphov till. Gällande bestämmelser Lokala trafikföreskrifter Enligt 10 kap. 1 § trafikförordningen (1998:1276) får särskilda trafikregler meddelas genom lokala trafikföreskrifter. De särskilda trafikreglerna får avse vissa närmare angivna bestämmelser och får gälla för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område. Bestämmelserna får också gälla ett område eller en färdled i terräng. De lokala trafikföreskrifterna kan komplettera de generella bestämmelserna i trafikförordningen eller göra undantag från dem. Lokala trafikföreskrifter kan även meddelas med stöd av militära vägtrafikkungörelsen (1974:97), vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap samt förordningen (1979:1082) om lokala trafikföreskrifter i vissa fall. Av 10 kap. 3 § trafikförordningen följer att det huvudsakligen är kommunen och länsstyrelsen som får meddela sådana lokala trafikföreskrifter som avses i förordningen. Om ett beslut av kommunen eller länsstyrelsen inte kan avvaktas utan särskild olägenhet får dock enligt samma bestämmelse polismyndigheten meddela en lokal trafikföreskrift. Kungörande av författningar Författningar innehåller generella bestämmelser. Detta innebär att bestämmelserna riktar sig till en i allmänna termer bestämd krets av personer, t.ex. samtliga medborgare i riket. För att dessa personer skall kunna rätta sig efter bestämmelserna i en författning måste de ha möjlighet att få kännedom om författningen. Detta sker genom att författningen kungörs. Kungörandet av en författning är alltså en förutsättning för att den skall kunna efterlevas. Vidare har allmänheten intresse av att veta vad de normgivande organen beslutar.Slutligen ligger det ett rättssäkerhetsintresse i kungörandet i så måtto att en föreskrift enligt principen om rättsreglernas förutsägbarhet inte skall träda i kraft innan den har blivit offentlig. Kungörandet av föreskrifter har således både en praktisk informativ sida och en juridisk sida. I förarbetena till lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar (nedan kungörandelagen) har detta kommit till uttryck på så sätt att kungörandet definieras som åtgärder för spridning av kännedom om författningar och inte bara att författningen blir offentlig (se prop. 1975/76:112 s. 31). Enligt 8 kap. 19 § andra stycket regeringsformen skall lagar och förordningar kungöras så snart det kan ske. Beträffande andra föreskrifter saknas bestämmelser om kungörande i regeringsformen. I kungörandelagen finns ytterligare bestämmelser om kungörande av lagar och förordningar samt av författningar som utfärdats av statliga myndigheter. Dessa bestämmelser innebär huvudsakligen att en författning skall kungöras i en författningssamling. Däremot reglerar kungörandelagen inte hur kommunala författningar skall kungöras. I stället hänvisar lagen till vad som är särskilt föreskrivet. I kommunallagen (1991:900) finns bestämmelser om offentliggörandet av kommunala beslut. Enligt 5 kap. 62 § och 6 kap. 30 § i den lagen skall beslut som fattats av kommunfullmäktige respektive en kommunal nämnd anses offentliggjorda när de tagits in i ett protokoll som har anslagits på den kommunala anslagstavlan. Det är bl.a. från den tidpunkten som tidsfristen för överklagande börjar löpa. Tillkännagivande av lokala trafikföreskrifter m.m. Lokala trafikföreskrifter - och vissa andra föreskrifter som meddelas med stöd av trafikförordningen och väglagen (1971:948) - tillkännages enligt det särskilda förfarande som anges i 10 kap. 11 och 13 §§ trafikförordningen. Detta innebär i huvudsak följande. Samtliga lokala trafikföreskrifter som har meddelats med stöd av trafikförordningen skall kungöras genom att tas in i en för ändamålet avsedd liggare. I liggaren skall också föreskrifter tas in om hastighetsbegränsning som meddelas med stöd av 3 kap. 17 § andra och fjärde styckena trafikförordningen samt sådana föreskrifter om trafik på enskild väg som enligt 41 § väglagen kan meddelas i samband med bl.a. tillstånd till anslutning av enskild väg till allmän väg. Liggaren förs av kommunen gemensamt för samtliga de myndigheter som har till uppgift att meddela föreskrifter. Sådana lokala trafikföreskrifter som har beslutats av kommunen och som inte skall eller behöver märkas ut med vägmärken skall förutom att tas in i liggaren kungöras i författningssamlingen för det län inom vilket föreskriften gäller. Andra lokala trafikföreskrifter som kommunen beslutar skall kungöras i sådan författningssamling endast om det av särskilda skäl bedöms lämpligt. Lokala trafikföreskrifter som gäller på väg skall märkas ut enligt bestämmelserna i vägmärkesförordningen (1978:1001). Detsamma gäller lokala trafikföreskrifter som gäller i terräng om det finns särskilda skäl för det. Lokala trafikföreskrifter om att ett visst område skall vara tättbebyggt område behöver dock inte märkas ut. Vidare har Vägverket i sina föreskrifter (VVFS 1999:164) om lokala trafikföreskrifter, m.m. föreskrivit om undantag i vissa fall från skyldigheten att märka ut lokala trafikföreskrifter med vägmärken. Sådana lokala trafikföreskrifter som inte skall eller behöver märkas ut med vägmärke skall införas i ortstidning. Ansvar för överträdelse av en lokal trafikföreskrift får enligt 14 kap. 14 § andra stycket trafikförordningen dömas ut endast om föreskriften utmärkts enligt bestämmelserna i 10 kap. 13 § och i övrigt tillkännagivits i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 11 § trafikförordningen. Närmare om hur liggaren skall föras Bestämmelser om vilka föreskrifter som skall tas in i liggaren och om hur den skall föras finns i 10 kap. 11 och 12 §§ trafikförordningen. Dessa innebär i huvudsak följande. Liggaren förs av kommunen gemensamt för samtliga myndigheter som har till uppgift att meddela föreskrifterna. Föreskrifterna anges i liggaren med utgångspunkt i vägbeteckning, gatunamn eller annan benämning. Vägverket har emellertid i sina föreskrifter om lokala trafikföreskrifter (VVFS 1999:164) föreskrivit att föreskrifterna inte behöver anges med utgångspunkt i vägbeteckning, gatunamn eller annan benämning om det till liggaren finns ett register som möjliggör sökning på vägbeteckning, gatunamn eller annan motsvarande benämning. Ett sådant register får enligt föreskriften vara databaserat. Tillfälliga föreskrifter får enligt bestämmelserna i trafikförordningen anges i tidsföljd. Vägverket, länsstyrelsen och polismyndigheten skall skyndsamt underrätta kommunen om sådana föreskrifter som myndigheterna har beslutat och som skall tas in i liggaren. När föreskriften har förts in i liggaren är kommunen skyldig att skyndsamt skicka ett utdrag ur liggaren med föreskriften i fråga till länsstyrelsen, polismyndigheten, väghållningsmyndigheten samt i vissa fall Vägverket. Även markägare och ägare av enskilda vägar som berörs skall underrättas på motsvarande sätt. En lokal trafikföreskrift som inte skall eller behöver utmärkas med vägmärke skall tas in i ortstidning. Något om kommunala författningssamlingar Sedan lång tid tillbaka har man vid flera tillfällen diskuterat ett system för kungörande av kommunala föreskrifter i av kommunerna utgivna författningssamlingar. Dessa diskussioner har inte begränsat sig till lokala trafikföreskrifter, utan gällt samtliga av kommunen meddelade föreskrifter. Införandet av krav på kommunerna att kungöra sina föreskrifter i kommunala författningssamlingar har utretts vid ett flertal tillfällen. Senast skedde det i en interdepartemental arbetsgrupp sedan riksdagen givit regeringen till känna att regeringen borde låta frågan om publicering av kommunernas författningar bli föremål för närmare överväganden (bet. 1992/93:KU1, rskr. 1992/93:5). Arbetsgruppen presenterade sina överväganden i departementspromemorian Kommunala författningssamlingar (Ds 1995:7). Arbetsgruppen föreslog i promemorian att kommunernas skyldighet att publicera sina föreskrifter i kommunala författningssamlingar skulle författningsregleras på i huvudsak motsvarande sätt som i dag är fallet med statliga myndigheter. Promemorian remissbehandlades. Den 31 mars 1999 beslutade regeringen att lägga promemorian till handlingarna utan att vidta några åtgärder. I regeringens skrivelse 1998/99:75 (s. 17) anförde regeringen som skäl för att inte föreslå en sådan lagstiftning som föreslagits i promemorian bl.a. att innan en tvingande lagstiftning införs bör samtliga möjligheter att på frivillighetens väg komma till rätta med de kvarstående problemen prövas. Detta hade enligt regeringens bedömning ännu inte skett. Vidare ansåg regeringen att det pågående arbetet inom Regeringskansliet med ett nytt rättsinformationssystem skulle komma att ge kommunerna en möjlighet att göra sina författningar elektroniskt tillgängliga för allmänheten. En sådan ordning skulle enligt regeringen förenkla kommunernas föreskriftsarbete och kunna komma att öka deras benägenhet att publicera författningssamlingar. Dessutom anförde regeringen att det inte gick att bortse från de kostnadskonsekvenser som en tvångslagstiftning skulle få för kommunerna. Behovet av en utredning Lokala trafikföreskrifter är ett viktigt medel för kommunerna och länsstyrelserna att anpassa regleringen av trafiken efter lokala förhållanden. Det är därför viktigt att förfarandet för beslutandet och tillkännagivandet av sådana föreskrifter utformas så enkelt som möjligt utan att för den skull rättssäkerheten för allmänheten sätts åsido. Det liggarsystem som har använts sedan en lång tid tillbaka framstår i dagens datoriserade samhälle som ålderdomligt och ineffektivt. Det har dessutom konstaterats att det inte sällan finns brister i hur kommunerna för liggarna. Ibland saknas fullständiga uppgifter i liggarna, medan de i andra fall innehåller felaktiga uppgifter. Vidare har det förekommit att trafikregeln inte har märkts ut i enlighet med den lokala trafikföreskriften. I flera fall har brister i liggarna eller i utmärkningen lett till att personer som på ett uppenbart sätt brutit mot den trafikregel som har meddelats genom ett vägmärke har undgått ansvar med tillämpning av 14 kap. 14 § andra stycket trafikförordningen eller motsvarande bestämmelse i vägtrafikkungörelsen (1972:603). Vid flera tillfällen har dessutom upptäckten av att det funnits brister i liggaren eller i utmärkningen av en lokal trafikföreskrift lett till att ett stort antal utdömda böter eller utfärdade felparkeringsavgifter har fått återbetalas. Mot den beskrivna bakgrunden framstår det som angeläget att finna ett enklare, modernare och effektivare system för kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter och andra föreskrifter som berörs. Samtidigt är det dock viktigt att införandet av ett nytt system varken förorsakar kommunerna ökade kostnader eller innebär att några rättssäkerhetsintressen sätts åsido. Ett enklare och effektivare system för kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter torde kunna leda till att färre trafikmål och felparkeringsanmärkningar överklagas av formella skäl. Härigenom kommer vissa resursbesparingar sannolikt att kunna göras hos polisväsendet, åklagarväsendet och domstolsväsendet. Vidare torde ett modernare system på sikt kunna leda till besparingar hos kommunerna. Uppdraget En särskild utredare tillkallas för att överväga hur kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter kan göras enklare, modernare och effektivare. Kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter och andra föreskrifter för trafiken bör vara så enkel som möjligt. Detta får dock inte leda till att rättssäkerheten sätts åsido. Allmänheten måste ha goda möjligheter att kunna få reda på vilka trafikregler som gäller. Vidare är det angeläget att det system som skapas inte medför ökade kostnader för kommunerna på längre sikt. Utredaren skall överväga hur systemet för kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter bör utformas i framtiden. Utredaren bör därvid analysera följande system. - Systemet med liggare bibehålls men moderniseras så att liggaren kan föras med tillämpning av modern datateknik. - Lokala trafikföreskrifter kungörs i en kommunal trafikförfattningssamling på liknande sätt som länsstyrelserna i dag kungör sina lokala trafikföreskrifter. Härvid bör beaktas vad som sagts om kommunala författningssamlingar. - Lokala trafikföreskrifter kungörs i länsstyrelsens författningssamling. - Kommunens beslut om en lokal trafikföreskrift dokumenteras i ett register eller på något annat sätt. Författningen kungörs därefter endast genom att ett vägmärke sätts upp. Det står utredaren fritt att även analysera andra tänkbara system. Analysen skall leda till att utredaren föreslår det utifrån de ovan angivna utgångspunkterna mest lämpliga systemet för kommunernas administration av lokala trafikföreskrifter. Utredaren skall också föreslå de författningsförändringar som övervägandena ger upphov till. Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 december 2003. (Näringsdepartementet)