Regeringskansliets rättsdatabaser

Beslut vid regeringssammanträde den 28 februari 2002. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall · ta fram ett underlag för bedömningen av om Sverige bör tillträda den reviderade versionen av den europeiska patentkonventionen (EPC), överenskommelsen om tillämpningen av artikel 65 i EPC och patenträttskonventionen (PLT), · ge förslag till ställningstagande i tillträdesfrågorna, · lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas eller som bedöms lämpliga i samband med ett tillträde, · lämna förslag till de lagändringar som behövs med anledning av de ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete (PCT) och dess tillämpningsföreskrifter. Därutöver skall utredaren överväga några andra immaterialrättsliga frågor som aktualiserats bl.a. genom framställningar till Justitiedepartementet och som i vissa fall också har samband med någon av konventionerna, bl.a. om det finns anledning att införa särskilda regler om skydd för tystnadsplikt för patentombud och för bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning. I förekommande fall skall utredaren även lämna förslag till bestämmelser rörande dessa frågor. Utredaren skall samråda med berörda departement och utredningar i de andra nordiska länderna. Bakgrund Den svenska patentlagen Den som gjort en uppfinning kan under vissa förutsättningar få patent på uppfinningen. Patent meddelas enligt patentlagen (1967:837). De grundläggande materiella kraven för att patent skall beviljas innefattar krav på nyhet och uppfinningshöjd. Andra grundläggande krav för att en uppfinning skall vara patenterbar är att den har teknisk effekt och teknisk karaktär samt är reproducerbar. Patent beviljas efter ansökan hos patentmyndigheten. Patent som gäller i Sverige meddelas av antingen Patent- och registreringsverket (PRV) eller det europeiska patentverket. Ansökningsförfarandet innefattar prövning av en rad formella och materiella krav. En ansökning måste bl.a. innehålla en bestämd uppgift om vad skyddet skall avse, uttryckt i ett eller flera s.k. patentkrav. En ansökning måste också innefatta en beskrivning av uppfinningen samt ett sammandrag av patentkraven och beskrivningen. I 14 § patentlagen finns en bestämmelse om s.k. löpdagsförskjutning. Den innebär att om en sökande ändrar sin ansökning inom sex månader skall ansökningen anses gjord vid den tidpunkt ändringen gjordes om sökanden yrkar det. Huvudparten av de bestämmelser som finns i svensk lag om handläggningen av svenska patentärenden finns i 2 kap. patentlagen och i patentkungörelsen (1967:838). 77 § första stycket patentlagen möjliggör delegering av normgivning från regeringen till PRV såvitt gäller bl.a. bestämmelser om patentansökningar. När ett patent har beviljats kan tredje man inom en viss tidsperiod göra invändning mot patentet. Det finns möjlighet att överklaga såväl ett beslut att avslå en patentansökning som ett beslut om att bifalla eller avslå en invändning. Ett beviljat patent gäller i 20 år från det att ansökningen ingavs under förutsättning att patenthavaren betalar de årsavgifter som krävs för patentets upprätthållande. Patentlagen innehåller också bestämmelser om tvistlösning för tiden efter ett patents beviljande. I 52 § patentlagen finns bestämmelser om vilka grunder som kan åberopas till stöd för ett yrkande om att ett patent skall förklaras ogiltigt. I 9 kap. patentlagen finns bestämmelser bl.a. om ansvar och ersättningsskyldighet avseende patentintrång. PRV handlägger även ärenden om tilläggsskydd för läkemedel och för växtskyddsmedel. Regler om tilläggsskydd finns i rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om tilläggsskydd för läkemedel (EGT nr L 182, 2.7.1992, s. 1, Celex 392R1768) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel (EGT nr L 198, 8.8.1996, s. 30, Celex 396R1610). Den europeiska patentkonventionen Sverige är en av 20 konventionsstater till den europeiska patentkonventionen (European Patent Convention, EPC). Samtliga EU-stater är anslutna till konventionen och därutöver även Cypern, Liechtenstein, Monaco, Schweiz och Turkiet. Genom konventionen har inrättats den europeiska patentorganisationen och det europeiska patentverket, som båda har sitt säte i München. Organisationens uppgift är att meddela europeiska patent, vilket utförs av verket. EPC innehåller bestämmelser om ansökningsförfarandet i vid bemärkelse (inklusive invändningsförfarande och överklagandemöjligheter) och om förutsättningarna för att meddela patent. Ett patent som meddelas av det europeiska patentverket gäller som ett nationellt patent i de länder som angivits, designerats, i ansökningen. Det är inte fråga om ett enda odelbart patent för de stater som designeras utan snarare om ett knippe nationella patent som erhålls genom ett enda ansöknings- och prövningsförfarande. Det finns inte något gemensamt domstolssystem som prövar mål om intrång i och ogiltighet av europeiska patent. Sådana mål handläggs i nationell domstol i respektive stat. EPC innehåller även bestämmelser om på vilka grunder ett europeiskt patent kan förklaras ogiltigt. I 11 kap. patentlagen finns regler om europeiska patent för Sverige och om europeiska patentansökningar som omfattar Sverige. Konventionen har även haft en mycket stor inverkan på patentlagens och patentkungörelsens bestämmelser om handläggningen av nationella patentärenden. Det har ansetts önskvärt med en långtgående harmonisering med EPC och med den praxis som utvecklats av det europeiska patentverket inom ramen för konventionen. Sådan harmonisering har därför skett. Det europeiska patentverket har tre handläggningsspråk: engelska, franska och tyska. Enligt artikel 14 EPC gäller att patentskriften skall publiceras på det av de tre handläggningsspråken som sökanden har valt som handläggningsspråk och att patentskriften skall innehålla en översättning av patentkraven till de två andra handläggningsspråken. Utöver det finns i artikel 65 EPC regler om konventionsstaternas rätt att kräva översättningar. Enligt denna artikel gäller att om ett patent inte finns på något av en konventionsstats språk har denna stat rätt att som villkor för patentets giltighet föreskriva att patentskriften skall översättas till ett av dess officiella språk. Denna möjlighet har de flesta av konventionsstaterna, inklusive Sverige, utnyttjat. I 82 § patentlagen finns en regel om översättning till svenska av europeiska patent. Vissa patentfrågor som hanteras inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten Inom FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO) bedrivs förhandlingar på global nivå bl.a. rörande patenträtt. WIPO förvaltar en rad konventioner, bl.a. konventionen om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT) och dess tillämpningsföreskrifter. Sverige är en av drygt 100 stater som är anslutna till denna konvention. Genom den har införts en möjlighet att ge in en s.k. internationell ansökning. En sådan ges in till en nationell patentmyndighet eller en internationell organisation som är behörig att ta emot sådana ansökningar. Förfarandet innefattar en centraliserad internationell nyhetsgranskning och en möjlighet till en internationell förberedande prövning av om uppfinningen kan patenteras. Detta arbete utförs av ett begränsat antal myndigheter, bland dem den svenska patentmyndigheten. För att patent skall meddelas krävs att den internationella ansökningen inom viss tid fullföljs vid nationella patentmyndigheter i de stater där skydd önskas eller vid en internationell organisation som kan meddela patent för en eller flera av dessa. Varje patentmyndighet gör en slutlig prövning enligt sin nationella patenträtt. Regler om internationella ansökningar finns i 3 kap. patentlagen. 31 § patentlagen innehåller regler avseende nationellt fullföljande av en internationell ansökning. Där anges bl.a. vilka tidsfrister som gäller för sådant fullföljande. Under ett flertal år har man vidare inom WIPO bedrivit förhandlingar som syftar till en global harmonisering av patenträttsliga regler, såväl i formellt som materiellt hänseende. Dessa förhandlingar har under år 2000 resulterat i en konvention om formalia kring patentansökningar, den s.k. patenträttskonventionen (Patent Law Treaty, PLT). Skydd för tystnadsplikt i rättegång Enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken får advokater och deras biträden höras som vittne i en rättegång om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller om den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Av 38 kap. 8 § rättegångsbalken följer att ett editionsföreläggande inte får avse en handling vars innehåll är sådant att en advokat eller biträde som haft befattning med handlingen, inte får höras som vittne om det. När det gäller immaterialrättsliga angelägenheter är det vanligt förekommande att patentombud anlitas för juridisk rådgivning eller för biträde i ansökningsärenden eller immaterialrättsmål. En annan vanlig situation är att företag har egna bolagsjurister som anlitas i dessa funktioner. I den utsträckning dessa personer fungerat som rättegångsombud eller biträde gäller enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken att de får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Vad gäller editionsförelägganden gäller i dessa fall samma regler som för advokater och deras biträden. Det finns däremot inte några regler som hindrar att dessa yrkeskategorier hörs i rättegång om sådana uppgifter som anförtrotts dem i annan egenskap än rättegångsombud eller biträde. Inte heller finns det bestämmelser som hindrar editionsförelägganden avseende skriftliga handlingar som de haft befattning med när de bistått ett företag i en rättslig angelägenhet om de inte varit rättegångsombud eller biträde åt företaget. Revisionen av den europeiska patentkonventionen Den 20-29 november 2000 hölls mellan konventionsstaterna till EPC en diplomatkonferens för revidering av denna konvention. Den revisionsakt som antogs innebär att ett stort antal artiklar ändras och att ett antal nya artiklar tillkommer. Som exempel på några av de mer betydelsefulla ändringarna kan följande nämnas. Genom en ändring i artikel 33 får den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd behörighet att revidera stora delar av konventionen för att anpassa konventionstexten till en internationell konvention eller till EG-lagstiftning på patentområdet. I de nya artiklarna 105a-c har regler om möjlighet för patenthavaren att efter patentets beviljande begränsa patentets omfattning genom ett administrativt förfarande införts. Genom den nya artikel 112a har införts ett institut som liknar resning och klagan över domvilla. I artikel 138(3) har uttryckligen angivits att patenthavaren skall ha rätt att i en rättegång rörande ogiltighet av patentet begränsa patentet genom ändring av patentkraven. Den reviderade versionen av EPC träder i kraft två år efter det att den femtonde konventionsstaten har deponerat sitt ratificerings- eller anslutningsinstrument eller på första dagen av den tredje månaden efter det att den sista konventionsstaten har gjort detta. En konventionsstat som inte har tillträtt eller anslutit sig till den reviderade versionen när denna träder i kraft utesluts ur den europeiska patentorganisationen. Sverige har signerat revisionsakten. Revideringen av EPC kommer att föranleda en mängd ändringar även i konventionens tillämpningsföreskrifter. Förslag till sådana ändringar har ännu inte lagts fram. Överenskommelsen om tillämpning av artikel 65 i den europeiska patentkonventionen Översättningskostnaderna för ett genomsnittligt europeiskt patent, giltigt i åtta stater, uppgår till cirka 39 procent av totalkostnaden för patentet. I syfte att minska kostnaden för att erhålla ett europeiskt patent tillsatte konventionsstaterna till EPC vid en regeringskonferens i juni 1999 en arbetsgrupp (Working Party on Cost Reduction, WPR). Denna arbetsgrupps huvuduppgift var att ta fram förslag för att minska översättningskostnaderna för europeiska patent. Arbetsgruppen enades om ett förslag till en överenskommelse om tillämpning av artikel 65 EPC. Texten till överenskommelsen antogs vid en regeringskonferens i London i oktober 2000. Överenskommelsen är öppen för de konventionsstater som vill ansluta sig till den. Den innebär i korthet följande. Sådana konventionsstater som har något av det europeiska patentverkets handläggningsspråk som ett av sina officiella språk avstår genom överenskommelsen från att i fortsättningen kräva översättning av patentskriften för att patentet skall bli giltigt. Sådana konventionsstater som inte har ett officiellt språk som också är handläggningsspråk i det europeiska patentverket skall peka ut ett av de tre handläggningsspråken och avstå från översättning till ett nationellt språk om patentskriften finns på det utpekade språket. Även i fall när patentskriften finns på detta språk har dessa stater alltjämt rätt att kräva översättning av patentkraven till ett av sina officiella nationella språk. För att överenskommelsen skall träda i kraft krävs att minst åtta konventionsstater tillträder eller ansluter sig till den. Bland dessa åtta stater måste Frankrike, Storbritannien och Tyskland återfinnas. Danmark, Frankrike, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland har signerat överenskommelsen. Ingen stat har ännu tillträtt överenskommelsen. Patenträttskonventionen Patenträttskonventionen, eller PLT som är den mer kända beteckningen, antogs vid en diplomatkonferens våren 2000. Den innebär åtaganden om avreglering och viss harmonisering av bestämmelser om formalia kring patentansökningar. Konventionens bestämmelser är med ett undantag minimibestämmelser, dvs. konventionsstaterna har frihet att tillämpa bestämmelser som är mer liberala för patentsökande och rättighetsinnehavare än vad som anges i konventionen. Undantaget från denna princip gäller i fråga om vad som skall få krävas för att fastställa en ingivningsdag (filing date) för en ansökning. Där tillåts i princip inga avvikelser från den i och för sig generösa standard som konventionen slår fast. Artikeln rörande ingivningsdag (artikel 5) är en av de viktigaste i konventionen. Bland övriga artiklar kan nämnas artikel 11 och 12, som behandlar möjlighet att få handläggningen av ett patentärende återupptagen respektive återställande av försutten tid, samt artikel 13, som öppnar en helt ny möjlighet till återställande av prioritetsrätt i vissa fall. Alla stater som tillhör Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten eller WIPO har rätt att ansluta sig till PLT. Konventionen träder i kraft tre månader efter det att tio ratificerings- eller anslutningsinstrument har deponerats hos WIPO. Sverige har signerat konventionen. Ändringarna i konventionen om patentsamarbete och dess tillämpningsföreskrifter Under senare tid har PCT ändrats vid ett tillfälle och tillämpningsföreskrifterna till denna konvention vid två tillfällen. Den 17 mars 2000 antogs ändringar i tillämpningsföreskrifterna, vilka trädde i kraft den 1 mars 2001. Den 24 september till 3 oktober 2001 antogs ändringar i både konventionen och dess tillämpningsföreskrifter, vilka träder i kraft den 1 april 2002. Vid det senare tillfället gjordes bl.a. ändringar avseende tidsfristerna för att fullfölja en internationell ansökning nationellt. I den mån lagstiftningen i en konventionsstat inte överensstämmer med konventionen eller dess tillämpningsföreskrifter efter ikraftträdandet av ändringarna kan den staten anmäla detta förehållande med effekt att den ändrade versionen inte träder i kraft för den staten förrän lagändringar gjorts. Sverige har i anslutning till båda dessa ändringstillfällen gjort en sådan anmälan. Översynen av PCT fortgår alltjämt och ytterligare ändringar i konventionen eller dess tillämpningsföreskrifter kan därför bli aktuella under år 2002. Tystnadsplikt för patentombud och för bolagsjurister som sysslar medrådgivningi immaterialrättsliga frågor I framställningar till Justitiedepartementet har påtalats att svensk rätt inte ger något skydd i rättegång för patentombuds tystnadsplikt utöver det skydd som kan gälla enligt reglerna om skydd för rättegångsombuds eller biträdens tystnadsplikt. Det har ifrågasatts om inte patentombuden bör ha ett lagfäst skydd för en tystnadsplikt som omfattar alla slags uppgifter som erhålls under yrkesutövningen. I de bestämmelser som gäller för de ombud som uppträder vid det europeiska patentverket har intagits en regel om tystnadsplikt som inte inskränker sig till specifika mål utan omfattar all information som har anförtrotts patentombudet i förtroende under hans eller hennes yrkesutövning. Kravet på tystnadsplikt för ombuden vid det europeiska patentverket sträcker sig därmed längre än vad som ges skydd för i svensk rättegång. Vid revisionen av EPC uppmärksammades ett problem som uppkommit för europeiska patentombud i samband med rättegångar i Förenta staterna. Det saknas bestämmelser i den gällande versionen av denna konvention rörande skydd för brev och andra handlingar som utväxlats mellan patentombud och klient. Något behov av sådana bestämmelser har inte tidigare ansetts föreligga eftersom det europeiska patentverket inte haft några rättsliga möjligheter att tvinga ett patentombud att ge in sådant material. Avsaknaden av uttryckliga bestämmelser till skydd för sådana handlingar har emellertid medfört att amerikansk domstol ansett att något motsvarande skydd inte kan erhållas i amerikansk rättegång. Europeiska patentombud har därmed ett sämre skydd än sina amerikanska motsvarigheter i amerikansk rättegång. Mot denna bakgrund har vid revisionen av EPC intagits en ny bestämmelse, artikel 134a(1)(d), där det skapas möjlighet att besluta om skydd för den aktuella typen av handlingar. Motsvarande problem som redovisats beträffande patentombuden kan även uppkomma för bolagsjurister som i samband med rättslig rådgivning till bolaget får ta emot bolagsinterna förtroenden. Företag som sysslar med innovativ eller annan immaterialrättslig verksamhet utgör här en grupp av företag med vissa särdrag. För det första genererar denna typ av frågor ofta ett behov av nära och daglig kontakt med jurist, vilket medför att det är svårt att skydda informationen genom att ersätta bolagsjuristen med en advokat. Dessutom präglas dessa branscher av en alltmer tilltagande globalisering, som gör att risken för processer i andra länder, t.ex. Förenta staterna, har ökat. Några andra patenträttsliga frågor I en framställning till Justitiedepartementet år 1996 har PRV framfört vissa önskemål om ändringar i patentlagen. Ett förslag är att en särskild avgift skall införas för en tredje man som gör invändning mot ett meddelat patent. Därigenom skulle antalet mindre seriösa invändningar sjunka. Verket har särskilt pekat på att det i artikel 99(1) EPC ställs krav på särskild invändningsavgift. Vidare har PRV i sin framställning föreslagit att de svenska reglerna om löpdagsförskjutning i 14 § patentlagen skall upphävas. Bakgrunden till förslaget var vissa diskussioner inom ramen för ett nordiskt samarbete på patentverksnivå. Läget har sedan dess ändrats något till följd av artikel 5 PLT, som bl.a. föreskriver att en sökande skall ha vissa möjligheter att komplettera sin patentansökning och att en sådan komplettering skall påverka vad som anses vara patentansökningens ingivningsdag. Slutligen har verket tagit upp en fråga rörande 77 § första stycket patentlagen. Där saknas uttrycklig möjlighet att delegera normgivning beträffande invändningsärenden och sådana ärenden om tilläggsskydd som avses i 105 § patentlagen. PRV har föreslagit att bestämmelsen ändras så att dessa typer av ärenden anges uttryckligen. Behovet av en utredning Sverige måste tillträda den ändrade versionen av EPC för att inte bli uteslutet ur den europeiska patentorganisationen. En uteslutning skulle medföra mycket negativa effekter för svenskt näringsliv och det kan också ifrågasättas om det är möjligt för en medlemsstat i EU att stå utanför den europeiska patentorganisationen. Det föreligger således starka skäl för ett tillträde i detta fall. Ett mindre antal ändringar i svensk lag kommer att vara nödvändiga i samband med ett tillträde. Det är dock troligt att ett förhållandevis stort antal ändringar är motiverade av intresset att bibehålla överensstämmelse mellan den svenska patentlagens handläggningsregler avseende nationella patentärenden och EPC. Det kan konstateras att frågan om begränsning av patent i administrativ ordning i allt väsentligt redan har tagits om hand genom ett förslag från Patentprocessutredningen (SOU 2001:33). Framtagandet av ändringar i tillämpningsföreskrifterna till EPC till följd av revisionen av konventionen kan dock föranleda smärre anpassningar i det förslaget. För bedömning av frågan om tillträde till den s.k. Londonöverenskommelsen rörande översättning av patentskrifter är det av stor vikt att det tas fram ett beslutsunderlag som ger en allsidig belysning av frågan. Överenskommelsen medger en valmöjlighet beträffande frågan huruvida nationell lagstiftning skall ställa upp krav på översättning av patentkraven. En rimlig utgångspunkt torde vara att ett sådant översättningskrav skall ställas upp. Även denna fråga behöver dock analyseras och belysas. De lagändringar som behövs för ett tillträde torde dock inte vara särskilt omfattande. PLT innebär förenklingar för patentsökandena. Det framstår som angeläget att Sverige kan tillträda konventionen. Behovet av lagändringar för att möjliggöra ett sådant tillträde bedöms vara litet. Vissa lagändringar krävs dock. Som nämnts har det gjorts ändringar i PCT och dess tillämpningsföreskrifter som för sin tillämpning kräver ändringar av svensk lag. Ytterligare sådana ändringar kan bli aktuella under år 2002. Övervägandena rörande lagändringar till följd av tillträde till den reviderade versionen av EPC aktualiserar frågan om skydd för tystnadsplikt och för skriftliga handlingar såvitt gäller patentombud. I detta sammanhang finns anledning att även göra motsvarande överväganden såvitt gäller bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning. Vid den översyn av lagbestämmelserna rörande nationella patentärenden som EPC-ändringarna aktualiserar är det lämpligt att också överväga PRV:s förslag om en särskild avgift för invändningsärenden. Ett tillträde till PLT aktualiserar frågan om löpdagsförskjutning och den framställning rörande denna fråga som finns från PRV. Slutligen bör i detta sammanhang även den av PRV väckta frågan om ändring i bestämmelsen om delegering av normgivning övervägas. Uppdraget En särskild utredare ges uppdraget att ta fram ett underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda tre internationella överenskommelser på patentområdet samt ge ett förslag till ställningstagande avseende huruvida tillträde bör ske. Dessa internationella överenskommelser är den reviderade versionen av EPC, överenskommelsen om tillämpningen av artikel 65 i EPC och PLT. Härvid skall särskilt beaktas att de negativa konsekvenser för svenskt näringsliv som skulle uppkomma vid en uteslutning ur den europeiska patentorganisationen med styrka talar för ett tillträde till den reviderade versionen av EPC. Utredaren skall även lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas och förslag till andra lagändringar som på grund av anknytning till tillträdet bedöms lämpliga. Utgångspunkten för de lagändringar som föreslås med anledning av ändringarna i EPC skall vara att den svenska patentlagstiftningen även såvitt avser nationella patent bör vara harmoniserad med EPC så långt det är möjligt. Utredningen skall bedrivas med beaktande av det fortsatta arbetet med framtagande av de ändringar i tillämpningsföreskrifterna till EPC som föranleds av revisionen av konventionen. I samband med övervägandena avseende överenskommelsen om tillämpningen av artikel 65 EPC skall även frågan huruvida nationell lagstiftning skall ställa upp krav på översättning av patentkraven analyseras och belysas. Därvid torde utgångspunkten vara att ett sådant översättningskrav skall ställas upp. Utredaren skall vidare lämna förslag till de lagändringar som kan behövas med anledning av de ändringar som gjorts i PCT och dess tillämpningsföreskrifter. Utredaren skall också lämna förslag till de ytterligare lagändringar som kan behövas till följd av eventuella ändringar av PCT och dess tillämpningsföreskrifter under år 2002. Därutöver skall utredaren överväga några andra immaterialrättsliga frågor som aktualiserats bl.a. genom framställningar till Justitiedepartementet och som i vissa fall också har samband med någon av konventionerna. Dessa frågor är om det finns anledning att införa särskilda regler om skydd för tystnadsplikt, inklusive skydd mot edition av skriftliga handlingar, för patentombud och för bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning, om det bör införas en särskild avgift för en tredje man som gör invändning mot ett patent som meddelas av Patent- och registreringsverket, om de svenska reglerna om s.k. löpdagsförskjutning i 14 § patentlagen bör upphävas eller ändras, samt om det bör ske en utvidgning av regeln i 77 § första stycket patentlagen så att den uttryckligen medger delegation av normgivning i fråga om invändningsärenden och ärenden om tilläggsskydd. I förekommande fall skall utredaren även lämna förslag till bestämmelser rörande dessa frågor. Utredaren skall samråda med berörda departement och utredningar i de andra nordiska länderna. En fortsatt nordisk rättslikhet inom patenträtten skall eftersträvas i den utsträckning som är lämplig och möjlig. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 mars 2003. Utredaren skall, vad gäller redovisning av förslagens konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets Nämnd för Regelgranskning. (Justitiedepartementet)