Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av regler och praxis vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut (UD 2002:02), Dir. 2002:147
Departement: Utrikesdepartementet
Beslut: 2002-11-28
Beslut vid regeringssammanträde den 28 november 2002
Sammanfattning av uppdraget
Regeringen beslutade den 4 april 2002 direktiv för en särskild
utredare som skulle utreda regleringen av verkställighet av
beslut om avvisning och utvisningenligt utlänningslagen och
angränsande lagstiftning, särskilt när det gäller de ärenden där
utlänningens identitet är oklar (UD 2002:02, dir. 2002:43).
Utredaren skulle mot bakgrund av nuvarande praxis och rutiner
vid verkställighet överväga om de regler som gäller i dag är
ändamålsenligt utformade.
Utredaren ges nu ett utökat uppdrag. Utredaren skall också
- utreda om gällande sekretessreglering skapar oacceptabla hinder
i samarbetet mellan Migrationsverket och polismyndigheter eller
övriga berörda myndigheter i ärenden avseende verkställighet av
avvisnings- eller utvisningsbeslut. Utredaren skall vid behov
föreslå regeländringar, vilka med vederbörlig respekt för de
enskildas integritet, förbättrar möjligheterna till ett effektivt
samarbete mellan berörda myndigheter i detta avseende.
Aktuella sekretessbestämmelser
Enligt 7 kap. 14 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess i verksamhet för kontroll över utlänningar och i ärende
om svenskt medborgarskap för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde eller någon honom närstående lider men.
När sekretess gäller för en uppgift hos en myndighet innebär
detta, enligt 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen, att
uppgiften inte heller får röjas för en annan myndighet i andra
fall än de som anges i sekretesslagen eller i lag eller
förordning till vilken sekretesslagen hänvisar.
Sekretesslagen innehåller bestämmelser om begränsningar i
sekretessen mellan myndigheter i 14 kap. 1-3 §§.
I 14 kap. 1 § finns den begränsningen att sekretess inte
hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
14 kap. 2 § innehåller bestämmelser om tillåtet
uppgiftslämnande mellan myndigheter i vissa särskilda fall
trots att någon uppgiftsskyldighet enligt lag
eller förordning inte finns.
Enligt 14 kap. 3 §, första stycket sekretesslagen får
sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet om det är
uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde
framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Av 1 kap. 5 § sekretesslagen framgår att sekretess inte utgör
hinder mot att uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att
den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet.
Alla bestämmelser i sekretesslagen gäller uppgifter, och
förutsätter därför för sin tillämpning att handlingar som begärs
utlämnade gås igenom så att däri intagna uppgifter kan bedömas
mot tillämpliga bestämmelser.
Utredningsbehovet
Enligt 8 kap. 11 § utlänningslagen (1989:529) skall beslut om
avvisning eller utvisning verkställas av Migrationsverket, med
vissa undantag. Polismyndighetsbeslut om avvisning och domstols
dom eller beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen
skall verkställas av polismyndighet. Detsamma gäller beslut om
avvisning eller utvisning i ärenden där frågor om rikets säkerhet
eller allmän säkerhet prövats, om regeringen eller
Utlänningsnämnden bestämmer det.
Migrationsverket får också lämna över ett avvisnings- eller
utvisningsärende till polismyndigheten för verkställighet om den
som skall avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan
anträffas utan polismyndighetens medverkan eller om det kan antas
att tvång kommer att behövas för att genomföra verkställigheten
(8 kap. 17 § utlänningslagen).
Beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen
(1989:529) skall således i flera olika situationer verkställas
av polismyndighet. Polismyndigheten har i sådana fall regelmässigt
behov av information ur Migrationsverkets och i förekommande
fall Utlänningsnämndens akter. Behovet kan gälla uppgifter som
kan göra det möjligt att återfinna personer som håller sig
undan, men också uppgifter som kan vara till ledning för att
avgöra vilket som är en persons rätta ursprungsland. Även
Kriminalvårdsstyrelsens Transporttjänst har ett informationsbehov
eftersom Transporttjänsten har till uppgift att organisera
verkställighetsresorna i vissa ärenden.
Det har framkommit att polismyndigheter i ärenden om
verkställighet av avvisningsbeslut anser sig ha behov av att få
ta del av samtliga uppgifter i en akt. Det kan också gälla
uppgifter i en akt som avser en annan person än den som
avvisningsärendet gäller, om det finns anledning att tro att
sådan akt kan innehålla för ärendet relevanta uppgifter.
Det är utan tvivel angeläget att polismyndigheter och andra
myndigheter som medverkar i utlänningsärenden ges bästa
möjliga förutsättningar att genomföra de uppdrag som åvilar
dem. Samtidigt måste de principer som ligger bakom
sekretesskyddet respekteras.
Det finns mot den bakgrunden anledning att undersöka om
sekretessen mellan utlänningsmyndigheterna (Migrationsverket
och Utlänningsnämnden) och övriga myndigheter som är berörda
av beslut om verkställighet i avvisnings- och utvisningsärenden
(främst polismyndigheten och Transporttjänsten) enligt den
idag gällande ordningen skapar oacceptabla hinder i samarbetet
mellan myndigheterna. Vid bedömningen måste man självfallet
beakta de viktiga intressen som ligger bakom sekretesskyddet.
Utredningsuppdraget
Utredaren skall undersöka om sekretessregleringen är
ändamålsenligt utformad när det gäller hanteringen av ärenden
avseende verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut.
Om utredningen kommer fram till att det finns behov av det
skall utredningen föreslå regeländringar, vilka med vederbörlig
respekt för de enskildas integritet, förbättrar möjligheterna
till ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter i
detta avseende.
Utredaren skall samråda med Offentlighets- och
sekretesskommittén (Ju 1999:06, dir 1998:32) om frågor som
rör sekretesslagen (1980:100).
Tidsramar
Utredarens uppdrag skulle enligt de ursprungliga direktiven
redovisas senast den 20 december 2002. Med hänsyn till de nya
uppgifter som utredaren nu får och eftersom utredningen också
av andra skäl behöver förlängd tid skall uppdraget i stället
redovisas senast den 20 mars 2003.
(Utrikesdepartementet)