Regeringskansliets rättsdatabaser

Beslut vid regeringssammanträde den 12 september 2002. Sammanfattning av uppdraget En parlamentarisk kommitté tillsätts med uppgift att utreda frågor om hyressättning av ändamålsfastigheter inom kulturområdet, universitets- och högskoleområdet. Kommittén skall därvid utvärdera och lämna de förslag som föranleds av finansutskottets betänkande 2001/02:FiU14 och riksdagens revisorersrapport (förslag 2001/02:RR12). Bakgrund På 1980-talet diskuterades olika förslag om den statliga lokalförsörjningen och myndigheternas inflytande över sina lokalbehov. I 1988/89 års budgetproposition redovisade regeringen, med anledning av reformeringen av det statliga budgetsystemet, riktlinjer för samordning av den statliga lokalförsörjningen. Riksdagen beslutade år 1992 om en genomgripande förändring av organisationen för förvaltning av statens fastigheter och lokaler. Byggnadsstyrelsen avvecklades och i stället bildades två aktiebolag, Vasakronan AB och Akademiska Hus AB, samt två nya myndigheter, Statens fastighetsverk och Statens lokalförsörjningsverk. Parallellt med detta blev varje myndighet ansvarig för sin egen lokalförsörjning. Statens monopol som lokalhållare för statsförvaltningen upphörde således därmed (prop. 1992/93:37, bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123). Dessa förändringar var grundade på ett antal riktlinjer som beslutades av riksdagen 1991 (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107): - Fastighetsförvaltningen skall skiljas från brukandet av lokaler och mark. - En mer rättvisande bild skall ges av mark- och lokalkostnaderna i statsbudgeten. - Fastighetsförvaltningen skall bedrivas med ett så långt möjligt marknadsmässigt avkastningskrav. - Fastighetsförvaltningen bör bedrivas i separata resultatenheter som så långt möjligt formas efter olika fastigheters särart. - Statens ägarroll bör renodlas. Graden av kapitalbindning och avkastningen på kapitalet bör fortlöpande bli föremål för prövning. - Styrelsens och den verkställande ledningens ansvar för fastighetsförvaltningen bör definieras på ett bättre sätt än vad som är möjligt inom myndighetsformen. Förvaltningen bör därför företrädesvis bedrivas i aktiebolagsform. - De fastigheter som av historiska eller andra skäl inte kan överföras till bolag bör, oavsett nuvarande förvaltare, omfattas av en samordnad förvaltning i myndighetsform. Förändringen av organisationen hade två syften, att uppnå dels en effektivare lokalförsörjning, dels en effektivare fastighets- och förmögenhetsförvaltning. Riksdagen beslutade år 1998, med anledning av en proposition om förvaltning av statens fastigheter och statliga myndigheters lokalförsörjning, m.m., att de beslutade riktlinjerna för den statliga fastighetsförvaltningen och lokalförsörjningen skulle ligga fast (prop. 1997/98:137, bet. 1997/98:FiU25, rskr. 1997/98:252). Riksdagen konstaterade samtidigt att den lokalförsörjnings- och fastighetsförvaltningsreform som genomfördes 1991-1992 varit nödvändig. Reformen hade lett till ökad effektivitet i fastighetsförvaltningen och myndigheternas lokalförsörjning. Riksdagen gav regeringen till känna att direktiven till aktuella verk och bolag för ändamålsfastigheter borde utformas så att de innebar att fastighetsverksamheten blev ett stöd till den verksamhet som bedrivs i lokalerna med beaktande av effektivitetskrav i fastighetsförvaltningen. Riksdagens ställningstagande innebar att hyressättningen för ändamålsfastigheter borde vara flexibel. Riksdagens revisorer I december 2001 överlämnade Riksdagens revisorer en skrivelse till riksdagen, Statens ändamålsfastigheter - hyressättning och förvaltning (2001/02:RR12). Skrivelsen behandlar hur riksdagens riktlinjer för hyressättning och förvaltning av ändamålsfastigheter tillämpas, samt hur hyresgästerna anser att den fungerar. I skrivelsen lämnade revisorerna fem förslag. Revisorerna ansåg därvid att riksdagen skulle ge regeringen tillkänna att regeringen - skall vidarebefordra riksdagens ståndpunkt i fråga om de fall där hyresgästen har begränsade alternativ och därmed är beroende av en statlig hyresvärd, att självkostnad är den naturliga utgångspunkten för hyressättningen, - klargör att hyresgästen skall ha god insyn i förvaltningen och att det innebär öppen redovisning av kostnaderna för drift, underhåll och kapital, oavsett om marknadshyra eller kostnadshyra tillämpas, - vidarebefordrar riksdagens synpunkter, att förvaltningsplaner skall upprättas gemensamt av hyresvärd och hyresgäst, - bör uppmärksamma konsekvenserna av att de statliga myndigheternas anslag justerades i samband med att myndigheterna fick eget lokalförsörjningsansvar. Detta bör tas upp i en dialog med de myndigheter som gynnades eller missgynnades när systemet infördes, samt att regeringen i budgetprocessen bör beakta möjligheter till effektiviseringar i myndigheternas lokalutnyttjande, - bör inrätta ett rådgivande statligt expertorgan inom eller i nära anslutning till Regeringskansliet och som skulle kunna lämna yttrande vid konflikt om vilken hyresmodell som skall gälla. Riksdagens tillkännagivande Riksdagen tillkännagav den 21 februari 2002 för regeringen att det är angeläget att regeringen tillsätter en utredning för att frågorna om hyressättningsprinciper för statens ändamålsfastigheter skyndsamt får en hållbar och för alla intressenter acceptabel lösning. Enligt riksdagens mening skall direktiven utformas så att samtliga fem förslag som väckts av revisorerna blir allsidigt belysta och behandlade. Med anledning av en motion, 2001/02:Fö259 av Ola Rask m.fl. tillkännagav riksdagen vidare att det bör övervägas om hänsyn till det rörliga friluftslivet och turistnäringen kan vara skäl att behålla mark i statlig ägo (bet. 2001/02:FiU14, rskr. 2001/02:165). Uppdraget En parlamentarisk kommitté tillsätts med uppgift att dels genomföra en fortsatt översyn av hyressättningen av ändamålsfastigheter, dels se över tillämpningen samt konsekvenserna av hyressättningsprinciperna för ändamålsanpassade lokaler inom kulturområdet och universitets- och högskoleområdet. Begreppet ändamålsfastigheter rymmer fastigheter av mycket skilda slag, och verksamheterna som bedrivs i dem är mycket varierande. Det är främst inom två områden, kulturområdet och universitets- och högskoleområdet, som det finns problem med hyressättningen. Problemen kan vara av olika slag och riksdagen är därför inte främmande för att de också kan ges olika lösningar. Någon entydig definition finns inte och gränsen mellan en kommersiell fastighet och en ändamålsfastighet är flytande. Bedömningen får göras i varje enskilt fall. Kommittén skall utreda om det är möjligt att på ett praktiskt sätt definiera och avgränsa begreppet ändamålsfastighet och därefter lämna förslag. Kommittén skall utreda och lämna förslag till vilka principer och kriterier som hyresvärd och hyresgäst skall utgå ifrån för att kunna fastställa hur hyressättning av ändamålsfastighet och kommersiell fastighet skall ske. Kommittén skall därvid bl.a. pröva om de avkastningskrav som ställs för lokaler inom kulturområdet är ändamålsenliga. Kommittén skall lämna förslag till definition av de två hyresmodeller som bör användas, marknadsmässig hyresmodell och kostnadshyresmodell. I de båda modellerna bör det enligt tidigare uttalanden ingå en öppen redovisning och god insyn för hyresgästen i förvaltningen, m.m. Kommittén skall utreda hur ansvaret för utförandet av underhållsåtgärder fördelar sig mellan hyresvärd och hyresgäst inom ramen för gemensamt upprättade förvaltningsplaner. En del universitet och ett antal högskolor hyr lokaler av andra hyresvärdar, t.ex. kommuner och privata värdar. För att myndigheterna inte ekonomiskt eller på annat sätt skall binda upp staten med långa hyreskontrakt genom att beställa nya lokaler, ombyggnader, m.m. finns behov av att regeringen får information om den långsiktiga planeringen vad avser myndigheternas lokalförsörjning. Kommittén skall utreda och lämna förslag till hur regeringen skall förstärka styrningen av myndigheters och institutioners mål när det gäller effektivt lokalutnyttjande på kort och lång sikt samt hur förändrade hyreskostnader skall påverka anslagen. Kommittén skall utreda om ett statligt expertorgan bör inrättas inom eller i nära anslutning till Regeringskansliet och som skulle kunna vara rådgivande och lämna yttrande om hyresvärd och hyresgäst är oense om vilken hyresmodell, kostnadshyra eller marknadshyra som bör tillämpas. Kommittén skall utreda om reglerna för försäljning av statlig mark bör ändras så att olika allmännyttiga användningsområden för marken prövas innan en försäljning till marknadspris äger rum. Kommittén bör göra överväganden om också hänsyn till det rörliga friluftslivet och turistnäringen skulle kunna vara skäl för staten att behålla mark i sin ägo, och om förvaltningsansvaret i sådana fall kan ges till stiftelser, kommuner eller landsting. Kommittén är i övrigt oförhindrad att lämna förslag på förbättringar på den genomförda lokalförsörjningsreformen. I de förslag och analyser som kommittén lämnar skall samhällsekonomiska aspekter och effekter på statsbudgeten belysas. Redovisning av uppdraget Kommittén skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 31 oktober 2003. (Finansdepartementet)