Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Utredning om läromedel för barn, elever och vuxenstuderande med funktionshinder, Dir. 2001:65
Departement: Utbildningsdepartementet
Beslut: 2001-08-16
Beslut vid regeringssammanträde den 2001-08-16.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn
av statens engagemang för framställning och anpassning av
läromedel och studiematerial för barn, elever och vuxna med
funktionshinder i förskola, skola och vuxenutbildning. Utredaren
skall bl.a. lämna förslag till vilka målgrupper som bör omfattas
av det statliga åtagandet, föreslå mål för den statliga
läromedelsframställningen samt föreslå hur det statliga åtagandet
bör utformas och organiseras. Förslagen skall utgå från en analys
av de förutsättningar som gäller i förskolan, skolan och
vuxenutbildningen samt även beakta de möjligheter som
teknikutvecklingen innebär. Utredaren skall särskilt analysera
möjligheten att i högre utsträckning än i dag stimulera
utveckling och produktion på den kommersiella läromedelsmarknaden
av läromedel och studiematerial av god kvalitet för barn, elever
och vuxna med funktionshinder. Utredningsarbetet skall genomföras
med utgångspunkt i de förslag och slutsatser som redovisats i
propositionen Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning
och stöd (prop. 1998/99:105) och i propositionen Vuxnas lärande
och utvecklingen av vuxenutbildningen (prop. 2000/01:72).
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2002.
Bakgrund
Frågan om statens åtagande för att garantera små grupper av
elever tillgång till läromedel har belysts i ett flertal
utredningar och organisationsöversyner, senast av Utredningen
om funktionshindrade elever i skolan (Funkis) samt av
Kunskapslyftskommittén. Samtliga utredningar har ur olika
aspekter övervägt statens roll och olika organisatoriska
förändringar har genomförts. Ingen utredning har ifrågasatt det
statliga engagemanget för läromedel till små elevgrupper.
I regeringens proposition Elever med funktionshinder - ansvar för
utbildning och stöd (prop. 1998/99:105) betonades att staten även
fortsättningsvis bör ha ett åtagande att se till att elever med
funktionshinder, som är beroende av särskilt utvecklade läromedel,
ges tillgång till sådana. För barn i förskolan och vuxna i
vuxenutbildningen saknas i dag motsvarande åtagande. Regeringen
bedömde bl.a. därför att statens engagemang för produktion av
läromedel och studiematerial för barn, ungdomar och vuxna med
funktionshinder i förskola, skola och vuxenutbildning bör utredas
ytterligare.
I regeringens proposition Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen (prop. 2000/01:72) konstaterar regeringen att
de förhållanden som råder på läromedelsområdet innebär att
vuxenstuderande i behov av anpassad studielitteratur inte ges
möjlighet att studera på villkor som är likvärdiga med övriga
vuxenstuderandes. Regeringen aviserar därför sin avsikt att
återkomma i budgetpropositionen för 2002 med förslag om att under
perioden 2002 - 2005 öka resurserna till Specialpedagogiska
institutet med sammanlagt 12 miljoner kronor för utveckling av
läromedel för vuxna.
I propositionen 2000/01:72 redovisar regeringen också sin avsikt
att ge Statens skolor för vuxna (SSV) i uppdrag att, tillsammans
med Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) utveckla
distansmetoder och IT-läromedel som riktar sig till studerande
som har teckenspråk som förstaspråk inom kommunal vuxenutbildning
och folkhögskola. Regeringen avser att i budgetpropositionen
föreslå att 10 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. Sedan
den 1 juli 2001 har SIH upphört och myndighetens ansvar för
läromedelsfrågor har övertagits av Specialpedagogiska institutet.
En bred översyn
Motivet för ett fortsatt åtagande inom läromedelsområdet är att
framställning och anpassning av vissa läromedel och
studiematerial inte kommer till stånd på den kommersiella
läromedelsmarknaden utan offentligt stöd i någon form. Detta på
grund av att det är kostsamt att utveckla och underhålla
kompetens kring olika funktionshinder samt att produktionen sker
i små upplagor till ofta höga kostnader.
En bred översyn behöver dock göras av bl.a. vilka målgrupper som
det statliga åtagandet skall omfatta, målen för den statliga
läromedelsproduktionen samt av hur det statliga åtagandet bör
utformas och organiseras. Förslagen skall utgå från en analys av
de förutsättningar som gäller i förskolan, skolan och
vuxenutbildningen samt även beakta de möjligheter som
teknikutvecklingen innebär. Möjligheten att i högre utsträckning
än i dag stimulera utveckling och produktion på den kommersiella
läromedelsmarknaden av läromedel och studiematerial av god
kvalitet för barn, elever och vuxna med funktionshinder behöver i
sammanhanget analyseras särskilt. Ansvarsfördelningen mellan
berörda myndigheter behöver göras tydlig.
Målet för samhällets insatser på läromedelsområdet bör vara att
lämpliga läromedel och studiematerial skall utvecklas och
tillhandahållas så att barn, elever och vuxenstuderande med
funktionshinder kan ta del av utbildningar. Förutsättningar skall
ges för att dessa skall kunna delta i verksamheten på lika
villkor som andra barn, elever och vuxenstuderande.
Målgrupper för statens åtagande
Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) skulle enligt
sin instruktion (SFS 1991:1081) utveckla, framställa och
distribuera läromedel för synskadade, rörelsehindrade,
hörselskadade/döva och utvecklingsstörda elever. Institutet
skulle även informera om lämpliga läromedel som finns på
marknaden. SIH skulle vidare tillhandahålla tillgängliga
talböcker eller andra läromedel som kan användas av dyslektiker
också för dem. Sedan den 1 juli 2001, då SIH upphörde, har
uppgifterna övertagits av Specialpedagogiska institutet. I
förordningen (2001:286) med instruktion för Specialpedagogiska
institutet anges dock målgruppen som funktionshindrade barn och
ungdomar inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom och
inom motsvarande utbildningar med enskild huvudman.
Enligt förordningen (1991:978) om statsbidrag till produktion av
vissa läromedel fördelar Statens skolverk statsbidrag för
produktion av vissa läromedel. Produktionsstöd ges bl.a. för
inläsning av läromedelskassetter för elever med läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi.
Av regeringens proposition Elever med funktionshinder - ansvar
för utbildning och stöd framgår att regeringen avser att utöka
statens engagemang från att omfatta produktion av läromedel för
elever i skolan till att även omfatta studiematerial för barn i
förskolan och vuxna i vuxenutbildningen.
Såväl forskning som beprövad erfarenhet av arbete med barn med
funktionshinder visar att tidiga insatser har stor betydelse för
barnens kognitiva utveckling. De statliga läromedelsinsatserna
har i begränsad omfattning innefattat färdighetstränande material
för förskolan. Det gäller främst för barn med synskada.
Betydelsen av pedagogiska material i förskolan har ökat i och med
att förskolans pedagogiska roll har stärkts, bl.a. genom att
förskolan har fått en egen läroplan (Lpfö 98). Många barn med
funktionshinder utvecklar vissa färdigheter senare än andra barn.
Det innebär att färdighetstränande pedagogiskt material för
förskolan kan användas också i skolan. Insatserna för främst barn
med synskada i förskolan har gjorts utan att det funnits ett
formellt uppdrag.
Det stöd som i dag ges till läromedel för vuxenstuderande med
funktionshinder ser olika ut dels beroende på diagnos, dels på
utbildningsform. Studerande vid folkhögskola kan få anpassade
läromedel genom att skolan använder det tilläggsbidrag som
Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus)
tillhandahåller för merkostnader som uppkommer vid inköp av
anpassade läromedel. Från Sisus tilläggsbidrag beviljas även
Synskadades Riksförbund (SRF) bidrag för teknisk anpassning av
studiematerial till synskadade och dövblinda i studiecirklar.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) har ansvar för att
producera och låna ut studielitteratur till högskolestuderande
som är synskadade, rörelsehindrade eller dyslektiker.
För studerande med funktionshinder i det offentliga skolväsendet
för vuxna finns inget särskilt läromedelsstöd. Huvudmannen är
inte skyldig att bekosta läromedel i kommunal vuxenutbildning.
Den studerande ansvarar, enligt 11 kap. 5 § skollagen
(1985:1100), för att anskaffa läroböcker och annat studiematerial
som används för eget bruk.
Utgångspunkten för en bred översyn av statens åtagande för
läromedel och studiematerial för barn, elever och vuxna med
funktionshinder bör vara att söka åstadkomma ett system där
behovet av anpassade läromedel och studiematerial styr
möjligheten att få stöd - inte i första hand ålder, diagnos eller
verksamhetsform.
Utformning av det statliga åtagandet
Statens åtagande för att barn, elever och vuxenstuderande skall
få del av anpassade läromedel och studiematerial kan utformas på
olika sätt. Staten kan svara för såväl utveckling, produktion,
information, marknadsföring som distribution. Staten kan också i
större eller mindre utsträckning köpa dessa tjänster på den öppna
marknaden eller genom produktionsstöd stimulera marknaden att ta
på sig en eller flera av dessa uppgifter. Staten kan också bidra
med konsultativt stöd till aktörer på marknaden.
Specialpedagogiska institutet har, i likhet med Skolverket,
möjlighet att fördela stöd till den kommersiella marknaden för
produktion av läromedel. Bidrag kan betalas ut till förlag,
organisationer eller andra som har en idé till utveckling av ett
läromedel. Ett av kriterierna är att produkten bedöms ha en så
begränsad målgrupp att den inte kan bära sina egna utvecklings-
och produktionskostnader. Det statliga stödet till produktion på
den privata marknaden har dock varit, och är fortfarande,
marginellt.
Regeringen har tidigare i regleringsbrev till SIH angett att
samarbetet med olika läromedelsförlag bör ökas och fördjupas samt
att möjligheten att utnyttja produktionsstöd skall öka. Genom att
i högre utsträckning än i dag stimulera utveckling och produktion
på den kommersiella läromedelsmarknaden bör kompetensen om
läromedel och studiematerial för personer med funktionshinder
stärkas hos förlag och läromedelsproducenter.
Som ett led i att stimulera utveckling och produktion på den
kommersiella läromedelsmarknaden har SIH under de senaste två
åren genomfört ett större utvecklingsprojekt beträffande
kriterier för läromedelsframställning för elever med olika slag
av funktionshinder. Projektet har genomförts i samarbete med
Nasjonalt läremiddelssenter i Norge, numera Läringssentret (LS),
under namnet "Det goda läromedlet". Samarbetet har resulterat i
en bok om Läromedelsutveckling i en skola för alla. Boken har
presenterats för förlagen och sänts ut till intresserade förlag.
För att i ökad utsträckning få förlagen att anpassa och utveckla
sin egen produktion så att den blir tillgänglig för bl.a. elever
med funktionshinder har SIH erbjudit förlagen konsultativt stöd
genom att läromedelsproducenter från SIH medverkat i förlagets
produktion av visst läromedel. Denna form av stöd har visat sig
framgångsrik i ett par större projekt.
Knappt 21 procent av de totala kostnaderna på 74,7 miljoner
kronor för SIH:s läromedelsframställning utgjordes år 2000 av
kostnader för köpta tjänster. Andelen kostnader för köpta
tjänster var något högre för läromedelsutveckling (ca 24 procent)
än för produktion och försäljning (ca 17 procent). Utbetalt
produktionsstöd var år 2000 knappt 3 miljoner kronor, en nivå som
i stort varit konstant under en längre tid.
Organisationen av det statliga åtagandet
Specialpedagogiska institutets, tidigare SIH:s, dubbla ansvar,
att å ena sidan självt utveckla, framställa och distribuera
läromedel för vissa grupper med funktionshinder och å andra sidan
bidra med produktionsstöd, kan framstå som uppdrag som är svåra
att förena. Det kan inte uteslutas att organisationen utgör
ett hinder för att utveckling och produktion av läromedel och
studiematerial med stöd av produktionsstöd skall öka.
Ett alternativ till att på detta sätt hålla ihop ansvaret i en
myndighet kan vara att skilja den myndighetsfunktion som har att
svara för behovsinventering och beställning av läromedel för
personer med funktionshinder från utveckling, produktion och
distribution. Utveckling, produktion och distribution skulle då,
med statligt finansiellt stöd, kunna genomföras av olika
intressenter. Specialpedagogiska institutet skulle kunna vara en
av de intressenter som kan ta på sig uppdrag att utveckla
läromedel för personer med funktionshinder.
Ansvarsfördelningen mellan myndigheter
Staten har sedan 1960-talet i olika former engagerat sig aktivt i
framställning av läromedel för små målgrupper. Av historiska skäl
har ett flertal myndigheter kommit att bli berörda. I dag är
dessa myndigheter
- Specialpedagogiska institutet med ansvar för att utveckla,
framställa och distribuera läromedel för funktionshindrade
barn och ungdomar inom det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom och motsvarande utbildningar med enskild huvudman,
- Statens skolverk som svarar för stöd till produktion av
läromedel för andra små målgrupper vad gäller små språk, för
läromedel inom invandrarundervisningen och för att främja
läromedelssituationen för dyslektiker,
- Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) som
administrerar det tilläggsbidrag som bl.a. dels kan användas
för de merkostnader som uppstår vid inköp av anpassade
läromedel för studerande vid folkhögskola, dels beviljas till
Synskadades Riksförbund (SRF) för teknisk anpassning av
studiecirkelmaterial för synskadade och dövblinda i
studiecirkel.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) har inte något ansvar
i förhållande till de målgrupper som omfattas av detta direktiv.
Det finns dock gränsdragningsfrågor mellan TPB och övriga
myndigheter till följd av TPB:s ansvar för att producera och låna
ut studielitteratur till högskolestuderande som är synskadade,
rörelsehindrade eller dyslektiker. TPB samarbetar också med
Bibliotekstjänst AB (BTJ) vid BTJ:s framtagande av Handikat, en
databas som innehåller bibliografiska poster som kan vara av
intresse för läshandikappade.
Regeringen anförde i propositionen Elever med funktionshinder -
ansvar för utbildning och stöd att Funkiskommitténs förslag bl.a.
vad gäller ansvarsfördelningen mellan Skolverket, SIH (sedan
1 juli 2001 Specialpedagogiska institutet) och TPB borde
överlämnas till utredningen om läromedel för barn, elever och
vuxenstuderande med funktionshinder för bedömning. I och med att
dessa direktiv även omfattar studiematerial för vuxenstuderande
bör även Sisus ansvar omfattas av denna bedömning.
Teknikutvecklingen
Utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknologin har
medfört och medför stora förändringar i utbildningssammanhang.
För personer med funktionshinder är utvecklingen av särskild
betydelse eftersom den nya tekniken har skapat helt nya
förutsättningar att reducera funktionshindrens handikappande
konsekvenser. Datorn och dess tillbehör är i dag ett vanligt
hjälpmedel för många elever med funktionshinder.
En stark utveckling pågår t.ex. av multimediatekniken inom det
specialpedagogiska området. Text, rörliga bilder, ljud,
animationer och stillbilder kan hanteras samtidigt och de
pedagogiska effekterna förstärkas. Den digitala tekniken ger
t.ex. nya möjligheter att ta till sig tidningar och böcker med
hjälp av talsyntes och punktskrift. Bildtelefonen kan vara en
stor hjälp för t.ex. döva och hörselskadade. Talstöd med hjälp av
talsyntes, digitaliserat tal samt olika former av bildskärmar och
tangentbord kan användas för att göra läromedel tillgängliga för
personer med funktionshinder. Även skannern har ökat
tillgängligheten för vissa grupper med funktionshinder.
Den nya tekniken kan innebära förbättrad tillgänglighet och
kvalitet hos produkterna. Samtidigt har den också medfört nya
tillgänglighetsproblem. Om funktionshindrades behov inte beaktas
vid utformningen av tekniken kan den ökade fokuseringen på
informationssökning och kommunikation i undervisningen ge
handikappande effekter i skolarbetet.
Tekniken innebär också att förutsättningarna för såväl
framställning som distribution och försäljning påverkas. På sikt
kan detta innebära att produkterna blir billigare än i dag. De
initiala utvecklingskostnaderna är dock ofta höga. För närvarande
är framställningen av digitala produkter som original kostsammare
än vid traditionell framställning, medan mångfaldigande och
distribution är billigare.
Upphovsrättsliga frågor
Enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk har var och en rätt att framställa exemplar i
blindskrift av utgivna litterära verk. Det är bara de bibliotek
och organisationer som regeringen beslutar som har rätt att
framställa talböcker. Med talboksframställning menas att genom
ljudupptagning med hjälp av inläsning eller överföring från annan
ljudupptagning framställa exemplar av utgivna litterära verk för
utlåning till personer med synskada och andra funktionshindrade
som inte kan ta del av verken i skriftlig form.
Frågan om en anpassning av upphovsrättslagen till den digitala
utvecklingen kommer att aktualiseras i samband med genomförandet
av det nyligen antagna EG-direktivet om harmonisering av vissa
aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i
informationssamhället. Direktivet har en särskild bestämmelse som
möjliggör användning, t.ex. exemplarframställning, av
upphovsrättsligt skyddade verk till förmån för personer med
funktionshinder.
Uppdraget
Utredaren skall med utgångspunkt i de förslag som getts dels i
propositionen Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning
och stöd, dels i propositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen göra en översyn av statens engagemang för
framställning av läromedel och studiematerial för barn, elever
och vuxna med funktionshinder i förskola, skola och
vuxenutbildning.
Utredaren skall analysera behovet av anpassade läromedel och
pedagogiska material för olika målgrupper samt lämna förslag till
hur det statliga åtagandet bör avgränsas. Utredaren skall därvid
särskilt analysera behovet av anpassade pedagogiska material för
barn med olika funktionshinder i förskolan samt för vuxna med
funktionshinder i vuxenutbildningen.
Utredaren skall också föreslå mål och uppdrag för det statliga
läromedelsåtagandet. Utgångspunkt för analysen bör vara de mål
och uppdrag som föreslogs i Funkisutredningens slutbetänkande
(SOU 1998:66).
Utredaren skall föreslå hur det statliga åtagandet bör utformas
och organiseras. I uppdraget ingår att analysera hur den statliga
läromedelsframställningen kan effektiviseras samt lägga fram
riktlinjer för vilken läromedelsproduktion som staten bör ansvara
för och vilken produktion som kan skötas på den kommersiella
läromedelsmarknaden samt hur en sådan produktion kan stimuleras.
En utgångspunkt för uppdraget bör vara en strävan att öka
produktionen på den kommersiella läromedelsmarknaden. Utredaren
bör beakta EG:s statsstödsregler avseende produktionsstöd.
Utredaren skall i detta sammanhang pröva om det statliga ansvar
som i dag åvilar Specialpedagogiska institutet även fortsatt
skall hållas ihop i en myndighet eller om utveckling och
produktion bör skiljas från behovsinventering och beställning och
i första hand upphandlas på marknaden. Utredaren skall också
föreslå vilken myndighet som framgent skall svara för det
statliga åtagandet. Behovet av och möjlig organisering av
metodstöd bör analyseras särskilt.
Utredaren skall vidare pröva om en mer ändamålsenlig
ansvarsfördelning för läromedel kan åstadkommas i relation till
Skolverket, TPB och Sisus och därvid bedöma behovet av en ökad
samordning på området och vid behov föreslå organisatoriska
förändringar. Det gäller särskilt Skolverkets ansvar att stödja
produktion av läromedel för andra små målgrupper, för
, läromedel inom invandrarundervisningen samt för att främja
läromedelssituationen för dyslektiker.
Utredarens analys och förslag skall utgå från de förändrade
förutsättningar som teknikutvecklingen innebär. Analysen skall
utgå från möjligheterna med dagens teknik liksom den utveckling
som kan förutses.
Utredaren skall också bedöma behovet av att alla anpassade
läromedel och studiematerial katalogiseras samt vid behov föreslå
hur detta skall lösas.
Utredaren skall följa genomförandet av EG-direktivet om
harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående
rättigheter i informationssamhället och särskilt bevaka
genomförandet av direktivens bestämmelse om användning för
personer med funktionshinder (Artikel 5 3. b).
För utredningen gäller kommittéförordningen (1998:1474). De
ekonomiska konsekvenserna av förslagen skall analyseras och
bedömas. Det gäller särskilt konsekvenserna av om målgruppen för
det statliga åtagandet utvidgas. Möjligheterna att möta ett
utökat åtagande genom effektiviseringar av organisation,
arbetssätt och utnyttjande av IT-teknik skall belysas.
Utredaren skall samråda med Specialpedagogiska institutet,
Skolverket, Specialskolemyndigheten, Sisus, TPB, SSV och Svenska
Kommunförbundet. Utredaren skall också söka samråd med Föreningen
Sveriges Läromedelsproducenter. Utredaren skall samråda med
Socialstyrelsen och Landstingsförbundet i frågor som rör
gränsdragningen mellan läromedel och hjälpmedel för personer med
funktionshinder samt med den utredning om hjälpmedel m.m. som
regeringen avser att tillsätta. Utredaren skall vidare samråda
med berörda intresseorganisationer.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 december
2002.
(Utbildningsdepartementet)