Regeringskansliets rättsdatabaser

Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2001. Tilläggsuppdraget Utredaren skall ange exempel på organ och myndigheter som för närvarande bör pekas ut som områdes-, samverkans- respektive bevakningsansvariga. Utredaren skall vidare, ur ett totalförsvarsperspektiv, lämna förslag till de ändringar avberedskapsförordningen (1993:242) och lagen (1994:1720) om civilt försvar som föranleds av förslagen i rapporten Säkerhet i ny tid, samt lämna förslag på följdändringar i de myndighetsinstruktioner som föranleds av förslagen. I erforderlig utsträckning skall samråd ske med berörda myndigheter. Med hänsyn till bl.a. de nya uppgifter som utredaren nu får förlängs tiden för utredarens uppdrag till den 15 september 2001. Arbetet hittills Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 juni 1999 har chefen för Försvarsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att analysera och lämna förslag till principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (dir.1999:63). Utredningen har antagit namnet Sårbarhets- och säkerhetsutredningen. I tilläggsdirektiv har föreskrivits att uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2001 (dir.2000:49). Utredaren har i maj 2001 lämnat rapporten (SOU 2001:41) Säkerhet i en ny tid. Utredningen lämnar i sin rapport Säkerhet i en ny tid förslag till ett nytt krishanteringssystem. Förslaget innebär bl.a. förändringar för de olika myndigheter som har ansvar för beredskapsplaneringen inom det civila försvaret. Nuvarande system med funktionsindelning och funktionsansvariga myndigheter föreslås avvecklas. I stället bör det nya systemet bygga på områdesansvar, samverkansansvar och bevakningsansvar. Med områdesansvar menas att det på varje nivå skall finnas ett organ som har det yttersta ansvaret för att krishanteringen anpassas till de behov som finns inom det aktuella geografiska ansvarsområdet och att de aktörer som finns inom detta område uppträder samordnat och effektivt vid hanteringen av krisen. Med samverkansansvar menas att en central statlig myndighet åläggs att samverka med andra organ i syfte att tillgodose de krav på samordning som finns inom vissa sakområden som har betydelse för hanteringen av mycket allvarliga kriser i samhället. Med bevakningsansvar menas att en central statlig myndighet åläggs att genomföra den omvärldsbevakning och att upprätthålla den kompetens som krävs för att myndigheten inom sitt verksamhetsområde skall kunna åstadkomma den ökning av förmågan vid höjd beredskap som krävs för att tillgodose statsmakternas krav på anpassningsförmåga och i övrigt tillgodose de krav som ställs på myndighetens verksamhet vid höjd beredskap. Byggnads- och reparationsberedskapen är en beredskapsorganisation som har till uppgift att utföra nybyggnads-, reparations- och röjningsarbetet för totalförsvaret. Beredskapen skall omfatta byggbranschen och vara uppbyggd av bygg-, maskin-, installations- och konsultföretag genom avtal eller andra överenskommelser med staten. I fred skall Försvarsmakten i samverkan med berörda myndigheter sluta överenskommelse med så många företag som möjligt. I regleringsbrevet för 1998 uppdrog regeringen åt Överstyrelsen för civil beredskap att i samverkan med Försvarsmakten genomföra en översyn av byggnads- och reparationsberedskapen. I slutredovisningen från den 19 maj 1999 lämnar Överstyrelsen förslag om att ansvaret för byggnads- och reparationsberedskapen bör överflyttas från Försvarsmakten till en civil funktionsansvarig myndighet. I uppdraget till Sårbarhets- och säkerhetsutredningen ingår bl.a. att pröva om behovet av funktionsindelning kvarstår. Mot bakgrund av detta överlämnade regeringen den 5 oktober 2000 det ovan nämnda ärendet till utredaren. I betänkandet Säkerhet i en ny tid behandlar utredaren emellertid inte denna fråga utan avser att i en särskild promemoria redovisa sin syn på den organisatoriska hemvisten för byggnads- och reparationsberedskapen. (Försvarsdepartementet)