Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Förutsättningarna för inrättande av ett samverkanscenter för katastrof- och fredsinsatser, Dir. 2001:43
Departement: Utrikesdepartementet
Beslut: 2001-05-17
Beslut vid regeringssammanträde den 17 maj 2001 Sammanfattning av uppdraget Det finns ett växande behov av ökad samverkan, utbildning och kompetensutveckling inför olika typer av internationella insatser vid väpnade konflikter, krissituationer, katastrofer och konfliktförebyggande arbete. En särskild utredare ges därför i uppdrag att ta fram förslag till hur detta behov kan tillgodoses inom ramen för ett samverkanscenter och hur en sådan verksamhet lämpligen kan organiseras och finansieras. Vid utformningen av förslaget skall hänsyn tas till den verksamhet som redan finns etablerad inom området. Centret förutses komma att lokaliseras till Kramfors kommun. Bakgrund Behovet av fredsfrämjande insatser kommer sannolikt att vara betydande även i framtiden. Antalet lågnivåkonflikter och kriser där det finns risk för upptrappning är fortsatt stort. Det internationella samfundets förmåga att ingripa har efterhand förbättrats, bl.a. genom utveckling av krishanteringsinstrumenten. Dessa kan dock förbättras ytterligare, bl.a. när det gäller förmågan till samverkan mellan olika aktörer och kompetensområden. De senaste årens utveckling har givit erfarenheter som understryker behovet av ett långsiktigt perspektiv och tydliga mål för internationella insatser, behovet av en genomtänkt rollfördelning mellan olika organisationer och funktioner, vikten av legitimitet vid militära insatser samt behovet av samverkan, samordning och övergång mellan civila och militära funktioner. Ett starkt svenskt engagemang för fred och säkerhet i Europa och globalt innebär också en önskan att medverka konkret i olika typer av insatser och med bred geografisk spridning. Sverige är berett att bidra med olika typer av personal, från civila experter till väpnad trupp. Sverige utvecklar därför nu sin förmåga att delta i hela spektrumet av fredsfrämjande insatser, alltifrån konfliktförebyggande till fredsbevarande, fredsframtvingande och fredsbyggande. Sverige har en hög ambition och stora resurser inom detta område, men erfarenheten visar också att resurserna skulle kunna utnyttjas mer effektivt om samverkansmöjligheterna tillvaratogs mer systematiskt. Olika yrkeskategorier och kompetenser i en insats måste vara förberedda och tränade för att samverka i komplexa krissituationer. Det har visat sig att antalet aktörer ofta blir svåröverskådligt när en kris på allvar tilldrar sig omvärldens intresse. Avvägningen mellan olika typer av resurser och samordningen mellan de olika aktörerna har blivit en fråga som kräver ökad uppmärksamhet. Civila, humanitära och militära ansträngningar måste samordnas bättre - inte bara i fält, utan även i analys- och planeringsskedet. De komponenter som ingår i en fredsfrämjande insats bör således tidigt och därefter också kontinuerligt samverka. De erfarenheter som gjorts i Jugoslavien och i flera afrikanska krisområden har visat på en rad grundläggande problem, inte minst i förhållandet mellan det militära agerandet i en situation som är säkerhetsmässigt labil och de humanitära och civila organisationernas krav på stöd för sin verksamhet. Uppdraget En särskild utredare får i uppdrag att utreda förutsättningarna för inrättande av ett samverkanscenter för katastrof- och fredsinsatser. Centret skall bidra till samverkan och förberedande utbildning inför deltagande i internationella insatser, främst inom områdena katastrofhantering, fredsbyggande och konfliktförebyggande. Centret förutses komma att lokaliseras till Kramfors kommun. I uppdraget ingår att ge förslag till organisation, arbetsformer samt finansiering. Utredaren skall inte föreslå en finansiering som omfattar utgiftsområde 6 Totalförsvar. Utgångspunkter för detta arbete kan hämtas från den studie konsulten Peter Winai utfört på uppdrag av Näringsdepartementets omställningsgrupp (dnr N2001/4054/RP) samt betänkandena Internationell konflikthantering - att förbereda sig tillsammans (SOU 1999:29) och Att verka för fred - ett gemensamt fredscentrum i Sverige (SOU 2000:74). Verksamheten vid centret skall ha sin tyngdpunkt i utbildning och samträning av olika personalkategorier som skall medverka i internationella insatser, med utrymme även för utbildning inför kriser och naturkatastrofer i Sverige. Centret skall vara en samlingspunkt för olika typer av specialutbildningar, internat och seminarier inom områdena för katastrofhantering, fredsbyggande och konfliktförebyggande. Centret bör vara samordnare av denna typ av utbildning. Experter med olika kompetens bör anlitas i utbildningen, och erfarenheter från dem som deltagit i internationella uppdrag bör tas till vara. Samverkan med andra aktörer är en fundamental del i verksamheten, och vid utformningen av förslaget skall hänsyn tas till den verksamhet som redan finns etablerad inom området. Utbildningen för militära internationella insatser skall även i fortsättningen genomföras vid Försvarsmaktens centrum för internationell utbildningsverksamhet (SWEDINT). Samverkan skall kunna ske med ett eventuellt center för katastrof- och fredsinsatser i Ådalen. Verksamheten bör inledas i relativt begränsad skala och byggas upp i anslutning till befintlig verksamhet i närområdet, företrädesvis Räddningsskolans utbildning på Sandö, men även anknytas till befintlig och planerad verksamhet i t.ex. Sollefteå och Härnösand. Verksamheten kan efterhand utvidgas med såväl nya beställare som nya aktiviteter. Centret bör sträva efter att utbyta erfarenheter med liknande initiativ inom t.ex. EU. Tidsramar Utredaren skall senast den 15 november 2001 redovisa förslag till organisation, arbetsformer, lokaler, verksamhetsmål samt finansiering. Utredaren skall vidare senast samma tid redovisa en verksamhetsplan och ett budgetunderlag för perioden den 1 juli 2002-31 december 2003. Det nya samverkanscentret skall kunna verka från den 1 juli 2002. (Utrikesdepartementet)