Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Genomförande av den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador, Dir. 2001:22
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 2001-03-15
Beslut vid regeringssammanträde den 15 mars 2001.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild kommitté tillsätts med uppdrag att samordna insatserna på
nationell nivå för att förebygga alkoholskador och att i samspel med
kommuner och landsting stimulera insatserna på regional och lokal nivå.
Kommittén skall också i vissa delar svara för genomförandet av den
nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (prop.
2000/01:20). Kommittén får också i uppdrag att svara för information
och opinionsbildning nationellt och att genomföra seminarier,
konferensserier etc. som syftar till att förankra innehållet i planen
och stimulera utvecklingen av olika verksamheter. I arbetet skall
kommittén samverka med berörda myndigheter, kommuner, landsting,
intresseorganisationer, ideella föreningar, folkrörelser,
branschorganisationer, företag, m.fl. kring bruk av alkohol, dess
risker och skadeverkningar.
Bakgrund
Förutsättningarna för att bedriva en traditionell svensk
alkoholpolitik har de senaste åren förändrats och alkoholpolitiken
står nu inför nya utmaningar.
Alkohollagen (1994:1738) trädde i kraft den 1 januari 1995. Genom
lagen har de tidigare import-, export-, tillverknings- och
partihandelsmonopolen avvecklats och Sverige har fått en växande
konkurrensutsatt alkoholnäring. Trots att alkohollagen endast varit i
kraft i drygt fem år är den för närvarande föremål för översyn i vissa
delar. En proposition 2001/02:97 Vissa ändringar i alkohollagen har
nyligen överlämnats till riksdagen.
Nya statliga myndigheter har inrättats och verksamheter och beslut har
flyttats över från staten till kommunerna. Parallellt med denna
utveckling har en ökad internationalisering skett. Den ökade
internationaliseringen innebär ett ökat handelsutbyte, ett ökat privat
resande och ett närmande till andra länder när det gäller attityder
och värderingar. Alla dessa förändringar har i grunden påverkat
förutsättningarna för den svenska alkoholpolitiken.
På uppdrag av regeringen inrättade Folkhälsoinstitutet år 1994 en
nationell ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande
insatser. Ledningsgruppens uppgift var att utforma en nationell
handlingsplan som kunde motverka ökade alkoholskador till följd av de
pågående förändringarna. Planen godkändes av regeringen år 1995 och
särskilda medel ställdes till ledningsgruppens förfogande för dess
genomförande. År 1997 beslöt regeringen att inrätta en ny nationell
ledningsgrupp under socialministerns ledning för att därigenom markera
arbetets vikt. Handlingsplanen, som innehöll dels en långsiktig
strategi, dels ett konkret mer kortsiktigt åtgärdsprogram, har nu
reviderats (propositionen Nationell handlingsplan för att förebygga
alkoholskador, prop. 2000/01:20).
Den 1 juli 2000 och den 1 januari 2001 ökade den mängd vin och starköl
som en resande kan föra in till Sverige från ett annat EU-land utan att
svensk skatt skall betalas. Införselnivåerna kommer även
fortsättningsvis successivt att ökas fram till år 2004 då samma
införselregler skall gälla i Sverige som i övriga EU-länder, dvs.
110 liter starköl, 90 liter vin, 20 liter starkvin och 10 liter
spritdrycker per resande och tillfälle. Samtidigt kan det konstateras
att Tullverket aldrig någonsin tidigare har beslagtagit så mycket
insmugglade spritdrycker som under år 2000.
För att motverka negativa effekter för folkhälsan till följd av bl.a.
dessa förändringar beslutade riksdagen den 21 februari 2001 om en ny
nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop.
2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr. 2000/01:144). I handlingsplanen
redovisas ett antal områden där insatser behöver genomföras och
förstärkas fram till år 2005. Syftet med handlingsplanen är att lägga
fast grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till minskad
alkoholkonsumtion och begränsar alkoholskadorna.
I handlingsplanen slås det fast att målet för samhällets alkoholpolitik
även i fortsättningen skall vara att minska alkoholens medicinska och
sociala skadeverkningar. Huvudinriktningen för alkoholpolitiken skall
vara att stimulera utvecklingen av målinriktade och samordnade
förebyggande insatser på kommunal nivå. Förstärkta åtgärder behövs i
form av särskilda stödinsatser för riskgrupper och individer med
riskbeteende, vård- och behandlingsinsatser, opinionsbildning och
information, begränsning av tillgången på och marknadsföringen av
alkoholdrycker, kompetensutveckling, uppföljning av konsumtions- och
skadeutvecklingen samt alkoholforskning. Förstärkta åtgärder behövs
också för att utveckla samarbetet på europeisk och internationell nivå.
För genomförandet av handlingsplanen disponeras 450 miljoner kronor
under tre år.
Uppdraget
En kommitté tillsätts med uppgift att samordna insatserna på nationell
nivå för att förebygga alkoholskador och att i samspel med kommunerna
och landstingen stimulera insatserna på regional och lokal nivå.
Kommittén skall också i vissa delar svara för genomförandet av den
nationella handlingsplanen. Kommittén bör också ha det övergripande
ansvaret för att intentionerna i handlingsplanen genomförs.
Utgångspunkten för kommitténs arbete är de prioriteringar som gjorts i
den nationella handlingsplanen. Särskilt prioriterade delmål enligt
handlingsplanen är att:
- ingen alkohol skall förekomma i trafiken, på arbetsplatser eller under
graviditeten,
- åstadkomma en alkoholfri uppväxt,
- skjuta upp alkoholdebuten,
- minska berusningsdrickandet,
- åstadkomma fler alkoholfria miljöer,
- undanröja den illegala alkoholhanteringen.
Möjligheterna att begränsa alkoholens tillgänglighet genom nationella
åtgärder har minskat. För att motverka att denna försvagning av de
nationella politiska instrumenten leder till ökade alkoholskador krävs
en förskjutning mot lokala insatser. Kommunerna kommer framöver därför
att få en viktigare roll än tidigare när det gäller att utveckla och
samordna insatser för att förebygga alkoholskador inom samtliga områden
såväl när det gäller att begränsa tillgången på alkohol som att minska
efterfrågan. Huvudinriktningen för kommitténs arbete blir således att i
samspel med kommunerna och landstingen stimulera utvecklingen
målinriktade och samordnade insatser på kommunal nivå, och att
stimulera ökad samverkan mellan olika lokala aktörer. Kommittén skall
också arbeta för att få till stånd stödinsatser för riskgrupper och
individer med riskbeteende, vård- och behandlingsinsatser, information
och opinionsbildning på kommunal nivå. Kommittén skall vidare
stimulera kommunerna att utveckla samarbetet med polismyndigheten för
att motverka illegal alkoholhantering.
En ökad tillgång på alkoholdrycker kan medföra särskilt stora risker
för vissa grupper. Kommittén skall i sitt arbete särskilt uppmärksamma
ungdomars villkor och situation ur ett alkoholskadeförebyggande
perspektiv. Det är i detta sammanhang angeläget att ungdomar aktivt
involveras och ges möjlighet till inflytande över utformningen av såväl
kommitténs som de lokala aktörernas insatser riktade till ungdomar.
Kommittén skall också stimulera samverkan mellan kommunerna och
landstingen så att de ger adekvat stöd till barn som behöver det och
ökar sin information om skadligt drickande till storkonsumenter och
personer med riskbeteende.
Kommittén skall genomföra olika seminarier och konferensserier som
syftar till att förankra innehållet i handlingsplanen och stimulera
utvecklingen av olika verksamheter som ligger i linje med
handlingsplanen. Kommittén skall t.ex. sprida information om goda
exempel på verksamheter inom olika områden, stimulera
utbildningsinitiativ m.m.
För att öka allmänhetens kunskap om individuella risknivåer vid
alkoholkonsumtion och om vilka skador hög alkoholkonsumtion kan
medföra och för att öka allmänhetens förståelse för den alkoholpolitik
som förs skall kommittén svara för viss information och
opinionsbildning på nationell nivå. Nationella opinionsbildande
insatser är ett viktigt stöd för det lokala arbetet och kommittén skall
därför utforma informationsinsatserna i samverkan med kommuner,
landsting, frivilligorganisationer, ungdomsorganisationer eller
branschorganisationer. Det är också viktigt att kommittén fortsätter
den opinionsbildning för att motverka den illegala alkoholhanteringen
(hembränning, smuggling etc.) som Oberoende alkoholsamarbetet (OAS) har
inlett.
En viktig uppgift för kommittén är att samordna insatserna på nationell
nivå så att den nationella handlingsplanen genomförs på ett samordnat
sätt och så effektivt som möjligt.
Kommittén skall ha ett könsperspektiv i sitt arbete och uppmärksamma de
skilda behov av insatser som föreligger för kvinnor respektive män.
Övrigt
I arbetet skall kommittén aktivt samverka med berörda myndigheter,
intresseorganisationer, ideella föreningar, folkrörelser,
branschorganisationer, företag m.fl. En särskild referensgrupp
bestående av ungdomar bör knytas till kommittén. Kommittén skall också
ha en regelbunden dialog med den nationella ledningsgrupp för alkohol-
och narkotikaförebyggande insatser som leds av socialministern.
Redovisning av uppdraget
För att stimulera utvecklingen av ett långsiktigt arbete skall
kommittén verka under hela den period som handlingsplanen spänner över,
dvs. till och med år 2005. Kommittén skall årligen redovisa sin
verksamhet till regeringen och avlämna sin slutrapport senast den
31 december 2005.
(Socialdepartementet)