Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Tilläggsdirektiv till utredningen om infrastrukturprogram för bredbandskommunikation (N 2000:01), Dir. 2000:44
Departement: Näringsdepartementet
Beslut: 2000-05-11
Dir. 2000:44
Beslut vid regeringssammanträde den 11 maj 2000.
Sammanfattning av uppdraget
Regeringen har tidigare beslutat uppdra åt en särskild utredare att
göra ett förslag till ett nationellt infrastrukturprogram för
bredbandskommunikation m.m.(dir. 2000:04). Utredaren får nu följande
två tilläggsuppgifter
- att ge förslag till ett stöd till kommunerna för att underlätta
abonnentanslutning till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet
i glest bebyggda områden
- att lämna förslag på hur den av regeringen föreslagna ekonomiska
ramen om 3 200 miljoner kronor för stöd till bredbandsanslutning
skall fördelas mellan stöd till kommunerna och skattelättnad för
fysiska och juridiska personer för att på bästa sätt uppfylla
regeringens intentioner.
Bakgrund
Ett nationellt infrastrukturprogram
I propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86)
som f.n. behandlas av riksdagen gjordes bl.a. bedömningen att hushåll
och företag i alla delar av Sverige inom de närmaste åren borde få
tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. Av
propositionen framgick att detta i första hand skulle ske i marknadens
regi. Staten hade dock ett övergripande ansvar att se till att IT-
infrastruktur fanns tillgänglig i hela landet. Regeringen ansåg vidare
att konkurrens, låga priser och en snabb utveckling främjades av att
ett stort antal operatörer och IT-företag hade möjlighet att nyttja
näten. Konkurrensneutralitet och mångfald på näten skulle främjas
genom statliga insatser och regler. Den teknik som skulle kunna
överbrygga avstånden i landet fick inte på grund av stora skillnader
i tillgänglighet, taxor och kapacitet bli ytterligare en klyfta mellan
storstad och glesbygd. Ett nationellt infrastrukturprogram borde
upprättas. Vidare angav regeringen bl.a. att det nationella
infrastrukturprogrammet i första hand borde vara vägledande och
underlätta en utbyggnad i marknadens regi samt att staten inte i
detalj borde peka ut tekniska lösningar. Regeringen ansåg att det
var viktigt att staten genom sina åtgärder främjade möjligheterna
till långsiktigt hållbara infrastrukturlösningar utan att för den
skull frångå kravet på att inte peka ut tekniska lösningar i detalj.
Stöd till kommunerna m.m. för att underlätta utbyggnad av nätet
Transportnätet förutsätter accessnät, d.v.s. nätet närmast
abonnenterna, varför de båda delarna har ett starkt samband. Av
propositionen framgick att accessnätet skulle bli kostnadskrävande
och nätinvesteringen per abonnent skulle bli högre i glesbygd
eftersom antalet abonnenter var färre och avstånden längre. På
samma sätt som när det gäller det lokala och regionala transportnätet
skulle det kunna finnas delar av accessnätet som inte bedömdes kunna
komma till stånd på kommersiella grunder. En kommun skulle också
kunna av näringspolitiska eller andra skäl välja att prioritera
utbyggnad av accessnätet i vissa delar av kommunen.
För att underlätta en utbyggnad också i glest bebyggda delar borde
en kommun kunna få möjlighet att söka stöd för att underlätta
anslutning till infrastruktur med hög överföringskapacitet. Stödet
borde förenas med villkor som t.ex. att kommunerna har ett lokalt
program för försörjning av IT-infrastruktur. Ansökningarna från
kommunerna borde prövas utifrån regional- och näringspolitiska
grunder. Stödet borde avse fastigheter där anslutning skulle bli
avsevärt dyrare för abonnenterna än i normala fall. Ytterligare
villkor skulle kunna vara att nätet skulle vara tillgängligt och
kunna hyras av alla operatörer samt att priserna var rimliga och
enhetliga inom kommunen. Det framhölls att utbyggnad av accessnät
var ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det statliga stödet
borde därför täcka endast en mindre del av utgiften. Slutligen
borde kommunerna redan vid sitt beslut om en eventuell utbyggnad
ha rimliga möjligheter att bedöma om de uppfyllde villkoren för
att få del av stödet.
Regeringens avsikt med stödet till kommunerna var sammanfattningsvis
att det skulle minska skillnaderna i tillgänglighet, taxor och
kapacitet mellan storstad och glesbygd.
Regeringen föreslog vidare i propositionen att 3 200 miljoner kronor
skulle reserveras för dels skattelättnad för fysiska och juridiska
personer för bredbandsanslutning, dels stödet till kommunerna för
att ordna möjlighet till abonnentanslutning.
Vad gäller utformningen av en skattelättnad för bredbandsanslutning
för fysiska och juridiska personer utreds för närvarande denna inom
Regeringskansliet (Finansdepartementet) med inriktning på att ny
lagstiftning skall kunna träda i kraft den 1 januari 2001.
Uppdraget
Regeringen uppdrar åt den särskilda utredaren med uppgift att göra
ett förslag till ett nationellt infrastrukturprogram för
bredbandskommunikation (dir. 2000:04) att även lägga fram förslag
om följande.
1. Utformningen av stöd till kommunerna för att underlätta
abonnentanslutning till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet
i glest bebyggda områden. Stödet är inte avsett för installation av
s.k. fastighetsnät. Stödet skall belasta statsbudgetens inkomstsida
och utgå i form av en reduktion av kommunernas skatteinbetalningar.
Ett exempel på stödgivningsform som skall utredas är kreditering på
skattekonto i likhet med det stöd som lämnas för anställningsstöd
enligt lagen (1999:591) om kreditering av anställningsstöd på
skattekonto. Utredaren skall föreslå vilka villkor som bör ställas
i samband med stödgivningen samt organisationen för detta stöd.
Vidare skall förslag lämnas till hur staten vid stödgivning kan
uppnå att konkurrensneutralitet och mångfald på näten skall råda.
Utredaren skall vidare analysera behovet av ytterligare
författningsändringar som utredningen ger upphov till. Utredaren
skall också analysera stödets förenlighet med den kommunala
likställighetsprincipen för att undvika att kommunen gynnar vissa
grupper framför andra samt stödets förenlighet med EG:s statsstödsregler.
Avsikten är att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari
2001 och att investeringar gjorda under andra halvåret 2000 skall
kunna ligga till grund för reduktion av skatteinbetalning.
2. Utredaren ska lämna förslag på hur den totala ramen om 3 200
miljoner kronor som enligt regeringens förslag bör reserveras för
bredbandsanslutning skall fördelas mellan stöd till kommunerna
och skattelättnad för fysiska och juridiska personer för att på
bästa sätt uppfylla regeringens intentioner. Utredaren skall också
lämna förslag till hur stödet till kommunerna bäst kan begränsas
till den del som föreslås avsättas av de totalt 3 200 miljoner
kronorna.
Utgångspunkter och redovisningstidpunkt
En utgångspunkt för det ursprungliga direktivets uppdrag om att
göra en bedömning av vilka transportnätsförbindelser som bör
prioriteras av regional- och näringspolitiska skäl och som inte
bedöms komma till stånd under de närmaste fem åren på helt
kommersiella grunder, skall vara regeringens förslag till riksdagen
(prop. 1999/2000:86) att reservera 2 625 miljoner kr för statligt
stöd till dessa transportnätsförbindelser i det regionala nätet
för åren 2000-2004.
Det Post- och telestyrelsen redovisar i sin rapport 2 maj 2000
om hur risker för monopolisering av bredbandstjänster till
flerfamiljshus kan undvikas (N2000/3829/ITFoU) kan utgöra ett
underlag vid utformningen av villkoren för stöd till kommunerna.
Utgångspunkten för utredarens uppdrag både vad avser de ursprungliga
direktiven och dessa tilläggsdirektiv skall vara de mål och den
inriktning för IT-politiken samt de bedömningar som regeringen
redovisat i propositionen Ett informationsamhälle för alla (prop.
1999/2000:86).
De delar som ingår i detta tilläggsuppdrag skall redovisas senast
den 15 juni 2000.
(Näringsdepartementet)