Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Hur djurskyddet skall vara organiserat, Dir. 2000:31
Departement: Jordbruksdepartementet
Beslut: 2000-04-19
Dir. 2000:31 Beslut vid regeringssammanträde den 19 april 2000 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas för att se över hur djurskyddet skulle kunna organiseras i Sverige genom inrättandet av en fristående djurskyddsmyndighet. Utredaren skall därvid lämna alternativa förslag till hur en sådan myndighet skulle kunna vara organiserad, vilka befogenheter den skulle kunna ha och var den skulle kunna vara lokaliserad. I uppdraget ingår att se över de oklarheter och problem som kan finnas beträffande olika myndigheters ansvarsområden när det gäller djurskydd samt att föreslå förbättringar. Utredaren skall redogöra för de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag samt ange hur förslagen skall finansieras. Bakgrund Djurskydd är en mycket viktig fråga med etiska dimensioner. Frågan engagerar många människor och har stor betydelse för det enskilda djurets välbefinnande. Begreppet djurskydd är emellertid inte entydigt och frågan om hur djurskyddet skall organiseras blir därmed heller inte enkel. Grunden för ett gott djurskydd är djurens behov och djurskyddslagens (1988:534) bestämmelse om att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djurskydd är ett brett begrepp och innefattar förutom hur djur skall hållas och skötas, även utfodring samt förebyggande, botande och lindrande av sjukdom. Det inbegriper även kontroller av olika slag samt provtagning m.m. Vidare kan miljö- eller djurskyddskrav ställas som villkor för stödberättigande vid olika jordbruksstöd. Liknande gäller även för stöd vid export av levande djur. Även vilda djur skyddas genom t.ex. bestämmelser om jakt och olika fångstmetoder samt artskydd. Det kan finnas skäl att belysa beröringspunkterna mellan de olika myndigheter som ansvarar för djurskyddsfrågor samt utreda möjligheter till integrering respektive separering av frågorna inom och mellan myndigheter. Djurskyddstillsynen behöver förbättras. Under senare år har ett flertal utredningar konstaterat att den lokala tillsyn som landets kommuner ansvarar för i många fall är ojämn och otillräcklig. Flera utredningar har även kommit med förslag om hur tillsynen skall kunna förbättras. I betänkandet Djurförsök (SOU 1998:75) diskuterade utredningen hur skyddet, främst för försöksdjur, skulle kunna förstärkas. Utredningen kom fram till slutsatsen att den nuvarande uppdelningen av djurförsöksfrågor på två centrala myndigheter inte längre kan anses adekvat. Enligt utredningen är det viktigt att samla kunskap och kompetens beträffande en sådan komplicerad verksamhet på ett och samma ställe. Utredningen uttrycker att det är möjligt att det mest ändamålsenliga och effektiva skulle vara att inrätta en särskild myndighet som enbart har att verka för frågor som rör djurskydd, såväl för försöksdjur som andra djur. Vid en samlad bedömning fann utredningen att det vore mest ändamålsenligt att samla djurförsöksfrågorna under den mest resursstarka myndigheten, dvs. Statens jordbruksverk. Med utgångspunkt i redan genomförda utredningar bör oklarheter och problem beträffande olika myndigheters ansvarsområden när det gäller djurskyddet ses över och, i den mån det behövs, förslag läggas fram om förbättringar. Inom EU har EG-kommissionen uttryckt en vilja att förbättra djurskyddstillsynen. Med stöd av artikel 6.2 i rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur beslutade kommissionen den 17 december 1999 (2000/50/EG) om krav för inspektion av anläggningar där djur hålls för animalieproduktion. Med nuvarande organisation av djurskyddstillsynen är det i praktiken omöjligt för Sverige att uppfylla kraven i kommissionens beslut. I syfte att ytterligare analysera formerna för djurskyddet i Sverige kan det finnas behov av att utreda hur en fristående djurskyddsmyndighet skulle kunna vara organiserad. I detta ligger också att utreda hur en sådan myndighet skulle förhålla sig till nu befintliga ansvariga myndigheter på området och vilka befogenheter den fristående myndigheten skulle ges. Sedan den nuvarande djurskyddslagen trädde i kraft år 1988 har regelverket ständigt förändrats och skärpts. Detta utesluter inte att ytterligare förbättringar kan göras. För att regelverket för djurskydd skall kunna fungera på ett bra sätt krävs att de beslut som tas är väl genomarbetade och att tid och resurser kan avsättas för detta. Mot bakgrund av samhällets stadigt ökande intresse i etiska frågor i allmänhet och djurskydd i synnerhet är det viktigt att beslut om djurskydd grundar sig på högkvalitativa beslutsunderlag. Även Sveriges medlemsskap i EU samt ökande deltagande i internationella organisationer som Europarådet och WTO ställer höga krav på underlag för diskussioner och beslut. I EU:s medlemsstater har man valt att organisera ansvaret för djurskyddsfrågor på olika sätt. I t.ex. Storbritannien ansvarar Jordbruksdepartementet och Inrikesdepartementet för djurskyddsfrågor. Dessutom utsågs där år 1979 av regeringen ett oberoende, rådgivande organ för produktionsdjur med uppgift att på eget initiativ undersöka olika djurskyddsfrågor och publicera rapporter med förslag till åtgärder i de fall det fanns problem. Även i Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland och Nederländerna finns liknande organ som i Storbritannien. Även Norge har en liknande organisation. Det finns följaktligen anledning att överväga om en fristående djurskyddsmyndighet även skall ges uppgiften att ta initiativ till och genomföra olika undersökningar som kan ligga till grund för beslut i djurskyddsfrågor. Uppdraget Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas för att - se över oklarheter och problem beträffande olika myndigheters ansvarsområden när det gäller djurskydd och, om det finns behov av detta, föreslå förbättringar, - lämna alternativa förslag till hur en fristående djurskyddsmyndighet skulle kunna vara organiserad, vilka befogenheter den skulle kunna ha och var den skulle kunna vara lokaliserad, - redogöra för eventuella ekonomiska konsekvenser av dessa förslag samt - ange finansieringsmöjligheter till förslagen. Utredningsarbetet Utredaren skall vid genomförandet av sitt uppdrag ta del av de utredningar och rapporter som gjorts om djurskydd och djurskyddstillsyn, särskilt betänkandet Offentlig djurskyddstillsyn (SOU 1996:13), departementspromemorian Ändringar i djurskyddslagen (Ds 1997:11), lagrådsremissen den 9 oktober 1997 Djurskyddet och tillsynen över hundar och katter, Jordbruksverkets rapport En förändrad djurskyddstillsyn m.m. (1998:13) samt betänkandet Djurförsök (SOU 1998:75). Utredaren skall redogöra för hur eventuella förslag förhåller sig till EG-bestämmelser på området. Utredaren bör samråda med berörda myndigheter och organisationer. Utredaren skall inhämta erfarenheter från andra länder. Samtliga förslag skall kostnadsberäknas och finansiering skall redovisas för föreslagna åtgärder. Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2000. (Jordbruksdepartementet)