Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Utvärdering av det fria handredskapsfisket m.m., Dir. 2000:100
Departement: Jordbruksdepartementet
Beslut: 2000-12-21
Dir. 2000:100 Beslut vid regeringssammanträde den 21 december 2000. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall utreda konsekvenserna av det fria handredskapsfisket.I uppdraget ingår att kartlägga utnyttjandet av fiskeresurserna och jämföra det fria handredskapsfisket i berörda delar av landet med fritidsfisket i andra delar av landet. Utredaren skall vidare lämna förslag till sådana förändringar som bidrar till att lösa det motsatsförhållande som kan finnas mellan reglerna för det fria handredskapsfisket och reglerna om fiskevårdsområden. Vidare skall utredaren belysa möjligheterna till finansiering av fiskevårdande åtgärder så att goda förutsättningar för fiske kan upprätthållas. Beträffande finansiering skall ett eventuellt införande av en allmän fiskevårdsavgift särskilt beaktas. I uppdraget ingår också att utreda fiskevårdsområdenas roll för fiskevården. En del i detta arbete består av att undersöka förutsättningarna för en lokalt organiserad kontroll av nyttjandet och vården av fiskeresurserna. Bakgrund Det fria handredskapsfisket Riksdagen beslutade år 1985 att tillåta fritt handredskapsfiske vid södra ostkusten, längs Gotlands och Blekinges kuster samt i de stora sjöarna (prop. 1984/85:107, JoU1984/85:26, rskr. 1984/85:190). Genom lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt kunde innehavare av sådan rätt tillerkännas ersättning av staten om de nya bestämmelserna medförde ett inkomstbortfall. Handredskapsfisket regleras i fiskelagen (1993:787). Det fria handredskapsfisket är en fritidssysselsättning som står öppen för alla. Fritidsfisket är härvid av stor betydelse. Det ger kontakt med naturen samt motion och avkoppling. Fritidsfiske kan utövas av alla, gamla som unga, män och kvinnor, samt har karaktär av familjeaktivitet. Därutöver innebär fångsten av fisk att en naturresurs nyttjas och att fiskkonsumtionen i landet stimuleras. Fritidsfisket är också ett viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, semesterresor och camping. Därigenom blir fritidsfisket en viktig faktor vid uppbyggnaden av en aktiv turism och kan dessutom bidra till ökad sysselsättning i glesbygd där andra inkomstmöjligheter är begränsade. Även om det fria handredskapsfisket är viktigt från rekreationssynpunkt får det inte medföra någon försämring av fiskevården och skyddet av naturen. Det fria handredskapsfisket har utretts vid flera tillfällen. Naturvårdsverket utredde år 1986 effekterna av ökat fisketryck på de viktigaste kustfiskearterna och år 1990 det eventuella slitaget på naturen och störningarna på fågellivet. Det fria handredskapsfisket har vidare behandlats i Naturvårdsverkets skärgårdsutredning under år 2000. Mot bakgrund av jordbruksutskottets betänkande (bet. 1990/91:JoU22) gav regeringen Fiskeriverket i uppdrag att utreda det fria handredskapsfisket. Fiskeriverkets redovisning (Konsekvenserna av det fria handredskapsfisket, 1992) gav vid handen att det fria handredskapsfisket i stort sett har fungerat bra. För sportfisket och turismen har reformen varit mycket positiv och enligt fångststatistiken tyder ingenting på att detta fiske har påverkat bestånden negativt. Fiskeriverkets rapport pekade emellertid på att det finns exempel på att det fria handredskapsfisket i vissa fall kan ha fått negativa effekter. Det kan t.ex. inte uteslutas att de skador på och förstörelse av ett antal yrkesfiskares redskap som har uppkommit under senare år har ett samband med det fria handredskapsfisket. Fångsterna i det yrkesmässiga kustfisket har förmodligen minskat i vissa områden till följd av det fria handredskapsfisket. Det är emellertid troligt att det ökade sportfisket samtidigt bidragit till en optimering av uttaget i andra områden, vilket resulterat i en ökad total avkastning. Det finns också indikationer på att det fria handredskapsfisket har resulterat i minskade resurser för fiskevårdsåtgärder längs kusten. Det skulle i så fall främst bero på förlusten av intäkter från fiskekortsförsäljning. Regeringen gav (dir. 1994:58) en särskild utredare i uppdrag att utreda konsekvenserna av det fria handredskapsfisket, bl.a. genom en uppdatering av Fiskeriverkets nämnda rapport. Regeringsskiftet hösten 1994 medförde att utredningen inte genomfördes. Miljö- och jordbruksutskottet behandlade i sitt betänkande (bet. 1999/2000:MJU8) bl.a. det fria handredskapsfisket. På förslag av utskottet beslutade riksdagen att det fria handredskapsfisket bör bli föremål för en kartläggning och översyn (rskr. 1999/2000:161). Finansiering av fiskevårdande åtgärder Frågan om hur fiskevårdande åtgärder skall finansieras har debatterats under lång tid utan att den fått en bra lösning. Frågan om en allmän fiskevårdsavgift behandlades bl.a. av utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. I slutbetänkandet (SOU 1993:103) Svenskt fiske framhölls att utredningen inte såg någon annan möjlighet att finansiera nödvändiga fiskevårdsåtgärder än genom en allmän fiskevårdsavgift. Remissbehandlingen av utredningens betänkande visade ett betydande stöd för tanken på en allmän fiskevårdsavgift, även om ett antal remissinstanser var negativa. Betänkandet föranledde regeringen att uttala att den för närvarande inte var beredd att ändra sin inställning till en allmän fiskevårdsavgift men att frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering borde bli föremål för fortsatta överväganden (prop. 1993/94:158). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1993/94:JoU24, rskr. 1993/94:274). Regeringen beslutade därefter i november 1994 att uppdra åt generaldirektören för Fiskeriverket att lämna förslag till en allmän fiskevårdsavgift. Förslaget redovisades i januari 1995 i rapporten Utformning av en allmän fiskevårdsavgift. Rapporten remissbehandlades och resulterade i regeringens proposition (prop. 1994/95:231) om allmän fiskevårdsavgift m.m. Propositionen drogs emellertid tillbaka. I budgetpropositionen för år 2001 har regeringen föreslagit ett anslag på 20 miljoner kronor för fiskevårdande åtgärder. Fiskevårdsområden Genom den nya fiskelagen som trädde i kraft den 1 januari 1994 tog fiskevattenägarna själva över ansvaret för regleringar av fisket i sjöar och vattendrag. För att ägarna i praktiken skall kunna ta detta ansvar krävs det normalt att de bildar ett fiskevårdsområde. Den nya fiskelagen, i kombination med en ökande fisketurism, har bidragit till ett ökat behov av fiskevårdsområden för vatten med flera ägare. Regeringen föreslog i proposition (prop.1999/2000:73) om jaktens villkor bl.a. att den nuvarande lagen om jaktvårdsområden skulle ersättas med en ny lag om viltvårdsområden. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1999/2000:MJU17, rskr. 1999/2000:253). Det finns paralleller mellan viltvårdsområden och fiskevårdsområden. Många av de erfarenheter som har gjorts inom jaktens organisation skulle möjligen kunna utnyttjas på fiskevårdens område. Uppdraget När det fria handredskapsfisket infördes förutsågs inte fisketurismens utveckling som näringsgren. Sportfisket har på senare år ökat kraftigt och är nu av stor omfattning både bland lokalbefolkningen och de turister som besöker de vatten som omfattas av det fria handredskapsfisket. Områdena är i dag mycket attraktiva för sportfiskare och det finns en stor potential att utveckla fisketurismen. En fortsatt positiv utveckling av allmänhetens möjligheter till rekreation i form av fisketurism och sportfiske är önskvärd. Det fria handredskapsfisket har inneburit att fiskeintresserade i större utsträckning än tidigare fått tillgång till ett rikt och varierat utbud av fritidsfiskemöjligheter. Utredaren skall beskriva utvecklingen av det fria handredskapsfisket i berörda delar av landet och jämföra med utvecklingen av fritidsfisket i andra delar av landet. Analysen skall omfatta dels en redovisning av eventuella effekter på olika fiskbestånd, dels en redovisning av fördelar och nackdelar utifrån bl.a. sociala, ekonomiska, ekologiska och regionalpolitiska aspekter med beaktande av enskildas och olika kategorier fiskeutövares intressen. I detta sammanhang bör trollingfiskets och den av andra än fiskevattenägare organiserade kommersiella fisketurismen särskilt belysas. I sin analys skall utredaren även undersöka om det fria handredskapsfisket har lett till en förändring vad gäller de fiskandes fördelning på kvinnor, män och ungdomar och vilken betydelse detta i så fall haft. Utredaren skall vidare utvärdera och redovisa tillämpningen av lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt. Finansieringen av fiskevårdande åtgärder har inte fått någon definitiv lösning. Det står emellertid klart att fiskevårdens finansiering behöver förstärkas. Förutom den finansiering som fiskevårdsområdena genom sina avgifter kan täcka behövs medel för fiskevård i övriga enskilda vatten. Utredaren skall därför analysera och ta ställning till olika möjligheter att finansiera fiskevårdande åtgärder. I detta arbete skall möjligheten att införa en allmän fiskevårdsavgift särskilt beaktas. Erfarenheter från andra länder bör tas i beaktande. Även kostnaderna för ett sådant införande skall redovisas. I uppdraget ingår också att se över bestämmelserna om fiskevårdsområden och undersöka vilken betydelse bildandet av fiskevårdsområden haft för fiskevården och vilken inverkan det fria handredskapsfisket haft för bildandet av fiskevårdsområden. Utredaren skall ge förslag till hur fiskevårdsområden bör utformas och förvaltas för att bidra till en bättre fiskevård. Sådana förslag skall särskilt beakta förenligheten med 8 kap. och 2 kap. 18 § regeringsformen. Utredaren skall i detta sammanhang beakta riksdagens beslut (prop. 1999/2000:73, bet. 1999/2000:MJU17, rskr. 1999/2000:253) om jaktens villkor. Analysen skall också belysa förutsättningarna för en lokalt organiserad kontroll av nyttjandet och förvaltningen av fiskeresurserna. Det står utredaren fritt att ta upp till behandling och analysera alla de omständigheter som kan antas vara av betydelse i sammanhanget. I utredningsarbetet bör samråd ske med fiskets organisationer och andra intressenter. Utredaren skall också beakta Kommittéförordningen (1998:1474). Redovisning av uppdraget Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 2001. (Jordbruksdepartementet)