Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1999:89 Beslut vid regeringssammanträde den 11 november 1999. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas för att se över leveranskoncessionärernas långsiktiga kraftanskaffningsavtal. Utredaren skall - kartlägga omfattningen av leveranskoncessionärernas långsiktiga kraftanskaffningsavtal och dessas utformning och karaktär, - bedöma vilka konsekvenser de långsiktiga kraftanskaffningsavtalen får för de enskilda företagen och för marknadssituationen. Utredaren skall därefter om denne finner det lämpligt - ta fram och föreslå generella lösningar för att justera avtalsvillkoren, - ta upp förhandlingar med berörda parter i syfte att få villkoren justerade. Bakgrund Ellagstiftningen Riksdagen beslutade hösten 1995 att ett nytt regelverk för elmarknaden skulle träda i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Beslutet innebar omfattande förändringar i lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Genom beslutet infördes också en ny lag, lagen (1994:618) om handel med el, m.m.. I och med detta infördes konkurrens i handel och produktion av el, vilket innebar att alla kunder fritt kunde välja vilken elleverantör de ville köpa av. För att kunden skulle få tillträde till den öppna marknaden krävdes att kunden installerade en timmätare. För att bl.a. skydda de små konsumenterna och den småskaliga elproduktionen infördes systemet med leveranskoncession. Riksdagen beslutade i oktober 1997 att bestämmelserna i ellagen och lagen om handel med el, m.m. skulle föras samman till en ny ellag (SFS 1997:857, prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3, rskr. 1997/98:27). Det materiella innehållet i den nya ellagen baseras i huvudsak på den från 1996 gällande ellagstiftningen. Vissa ändringar och kompletteringar av lagstiftningen har gjorts utifrån förslag i slutbetänkandet Ny ellag (SOU 1995:108), betänkandet Regler för handelmed el (SOU 1996:49) och betänkandet Konsumentskydd på elmarknaden (SOU 1996:104). Ellagen (1997:857) trädde i kraft den 1 januari 1998. Regeringens proposition med förslag till vissa ändringar i ellagen (prop. 1997/98:159) behandlade i första hand ändringar som föranleds av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (96/92/EG) om gemensamma regler för den inre marknaden för el, det s.k. elmarknadsdirektivet (EGT L 27, 30.1.1997, s. 20, Celex 396L0092). Därutöver föreslogs ändringar i ellagen som syftade till att förbättra elmarknadens funktionssätt. Regeringen beslutade den 20 maj 1998 om direktiv för utvärdering av systemet med leveranskoncessioner och bemyndigade chefen för Närings- och handelsdepartementet att tillkalla en särskild utredare (dir. 1998:37). Utredningen antog namnet LEKO-utredningen. I samband med beredningen av prop. 1997/98:159 redovisade näringsutskottet i betänkandet Vissa elmarknadsfrågor som sin uppfattning att LEKO-utredningens uppdrag borde skärpas och preciseras på visst sätt i de små elkonsumenternas intresse. Utskottet menade också att regeringen borde återkomma till riksdagen under våren 1999 med ett förslag om bestämmelser om slopat timmätarkrav som kan träda i kraft senast den 1 november. Riksdagen beslutade i enlighet med näringsutskottets förslag (bet. 1998/99:NU4 rskr. 1998/99:53). I propositionen Införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m. (prop. 1998/99:137) föreslogs vissa ändringar i ellagen (1997:857) som syftade till att möjliggöra undantag från grundprincipen om timvis mätning för vissa elanvändare. För dessa elanvändare föreslogs istället att schablonberäkning skulle tillämpas. Förbrukningsgränsen för schablonberäkning föreslogs bli 200 A, vilket för effektkunder motsvarar 135 kW. Schablonberäkning skulle enligt förslaget införas från och med den 1 november 1999. Riksdagen följde regeringens förslag (SFS 1999:770, prop. 1998/99:137, bet. 1999/2000:NU4, rskr. 1999/2000:1). När schablonberäkning infördes öppnades hela marknaden för konkurrens. Därmed förändrades förutsättningarna för de företag som idag är leveranskoncessionärer på ett genomgripande sätt. Regeringen har därför gjort bedömningen att leveranskoncessionssystemet inte kan upprätthållas. Effekterna för leveranskoncessionärerna När elmarknadsreformen trädde i kraft 1996 infördes ett system med leveranskoncession. En innehavare av leveranskoncession är skyldig att dels leverera el för normala förbrukningsändamål till alla kunder inom området som inte önskar byta leverantör, dels köpa el från småskalig elproduktion inom området. Priserna för elförsäljning inom leveranskoncession och för inköp av el från småskalig elproduktion kontrollerades av nätmyndigheten. Genom att införa systemet med leveranskoncession avsågs att skapa ett skydd för den småskaliga elproduktionen och för mindre förbrukare under övergången till en fri elmarknad. Leveranskoncessioner meddelades för en tid på fem år, dvs. till och med år 2000. Det beslutades också att leveranskoncessionssystemet skulle utvärderas innan denna tidsperiod var slut. Att inneha en leveranskoncession innebar både fördelar och nackdelar. I och med införandet av schablonberäkning den 1 november 1999 försvann hindren mot för att byta elleverantör. Kunden behöver inte längre skaffa och bekosta timmätaren och uppsägningstiden kortas från sex månader till en månad. Därmed bortfaller den fördel som leveranskoncessionärerna haft, men nackdelarna kvarstår. Därför föreslog regeringen i prop. 1998/99:137 att leveranskoncessionssystemet skulle upphävas den 1 november 1999, dvs. samtidigt som schablonberäkningen infödes. I elbranschen har det funnits en tradition att sluta långa kraftanskaffningsavtal, inte sällan på upp till fem år eller längre. Det finns därför risk för att de elleverantörer som beviljats leveranskoncession har slutit långa och med dagens mått ofördelaktiga kraftanskaffningsavtal. Kraftanskaffningsavtalen kan innehålla fasta volym- och prisvillkor. När konkurrensen om kunderna ökar kommer försäljningspriset att sjunka och därmed att närma sig inköpspriserna i de långsiktiga anskaffningsavtalen. Inköpspriserna kan i vissa fall komma att ligga högre än det gällande marknadspriset till slutkund. Detta kan få allvarliga följder för såväl leveranskoncessionärerna som för utvecklingen på elmarknaden. Producenter och leverantörer ingick dessa avtal med utgångspunkt i att leveranskoncessionen skulle finnas kvar till och med år 2000 och att leveranskoncessionären därmed skulle behålla huvuddelen av kunderna fram till dess. Beslutet att införa schablonberäkning från och med den 1 november 1999 innebar att leveranskoncessionerna upphör att gälla 14 månader i förtid. På uppdrag av LEKO-utredningen gjorde SIFO en undersökning bland landets leveranskoncessionärer. Två tredjedelar av de företag som intervjuades angav att de har kraftanskaffningsavtal som sträcker sig till oktober år 2000 eller längre. Redan under andra hälften av 1998 och under 1999 har priserna till slutkund sjunkit kraftigt, vilket till viss del kan bero på företagens positionering inför införandet av schablonberäkningen. I prop. 1998/99:137 gjorde regeringen bedömningen att en särskild utredare bör klarlägga omfattningen av problemet med ofördelaktiga kraftanskaffningsavtal och om det finns behov ta upp förhandlingar med berörda parter i syfte att få avtalsvillkoren justerade. Uppdraget En särskild utredare tillsätts för att kartlägga omfattningen av leveranskoncessionärernas långsiktiga kraftanskaffningsavtal och avtalens utformning och karaktär. Med omfattning menas bl.a. hur många leveranskoncessionärer som har sådana avtal, hur långt fram i tiden avtalen sträcker sig och hur stor del av företagens omsättning som dessa avtal täcker. Utredaren skall kartlägga hur villkoren i dessa avtal ser ut och om det finns möjlighet för leveranskoncessionären att frånträda eller omförhandla avtalen. Därefter skall utredaren bedöma vilka risker som leveranskoncessionärerna utsätts för till följd av att systemet med leveranskoncession upphör i förtid och hur stor risken är för att leveranskoncessionärer till följd av detta hamnar i ekonomiska svårigheter. Utredaren skall också bedöma hur leveranskoncessionärernas eventuella svårigheter påverkar strukturförändringar och konkurrenssituationen på elmarknaden. Konsekvenser för den kommunala ekonomin är en annan aspekt som utredaren också skall beakta. Det kan finnas leveranskoncessionärer som har slutit långsiktiga prissäkringsavtal på Nord Pools terminsmarknad. Dessa leveranskoncessionärer kan hamna i samma trångmål som de leveranskoncessionärer som har avtal direkt med en producent. Utredaren skall därför kartlägga hur många leveranskoncessionärer som har varit aktiva på Nord Pools terminsmarknad och hur stor del av deras omsättning fram till och med utgången av år 2000 som var prissäkrad när intentionerna att leveranskoncessionssystemet skulle upphöra i november 1999 blev kända. En bedömning av konsekvenserna för dessa företag av att systemet med leveranskoncession upphör i förtid skall göras. Utredaren skall även bedöma om detta får några konsekvenser för Nord Pool som marknadsplats och i sådana fall vilka konsekvenserna kan bli. Förhandla om villkoren med marknadens aktörer Om utredaren finner att det förekommer avtalsvillkor som får betydande följder för tidigare leveranskoncessionärer skall utredaren i första hand försöka finna allmänna och övergripande lösningar för att justera avtalsvillkoren. Utredaren kan i andra hand ta initiativ till förhandlingar mellan de berörda parterna om justeringar i enskilda avtal. Eftersom Nord Pool är motpart i alla affärer som sluts på elbörsen är köpare och säljare av el på Nord Pool anonyma för varandra. Detta innebär att det inte finns någon säljare att förhandla om avtalsvillkoren med. Om det utifrån kartläggningen visat sig att leveranskoncessionärer kan drabbas av ekonomiska svårigheter som en följd av att systemet med leveranskoncession avskaffas i förtid skall utredaren utifrån bl.a. Nord Pools regelverk analysera vilka möjligheter och alternativ företagen har. Tidsplan Senast den 1 mars 2000 skall utredaren presentera en lägesredovisning. Lägesredovisningen skall bl.a. innehålla en bedömning av möjligheterna att få avtalsvillkoren justerade via förhandling. Senast den 1 oktober 2000 skall utredaren redovisa slutresultatet av sitt arbete. Slutredovisningen skall ge en samlad bild av resultatet av förhandlingarna.