Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Tilläggsdirektiv till Kommittén för uppföljning av resursfördelning till fristående grundskolor (U 1997:10), Dir. 1999:76
Departement: Utbildningsdepartementet
Beslut: 1999-10-07
Dir. 1999:76
Beslut vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999.
Sammanfattning av uppdraget
Kommittén för uppföljning av resursfördelning till fristående
grundskolor (U 1997:10) ges i uppdrag att utreda ekonomiska
och andra konsekvenser av det snabbt växande antalet fristående
gymnasieskolor samt att belysa förutsättningarna för konkurrens
på lika villkor för fristående och offentliga gymnasieskolor.
Kommittén skall lämna förslag till sådana författningsändringar
som den anser behövs. Tiden för utredningens arbete utsträcks
till den 1 mars 2001.
Bakgrund
Antalet fristående gymnasieskolor har ökat från 61 skolor
läsåret 1998/99 till 87 läsåret 1999/2000, vilket utgör cirka
14 procent av det totala antalet gymnasieskolor i Sverige.
Dessutom finns det 15 fristående gymnasiesärskolor. Drygt 50
procent av de fristående gymnasieskolorna finns i Stockholmsområdet
och i Göteborgsregionen. Statens skolverk (Skolverket) har
godkänt 27 ansökningar om rätt till bidrag för fristående
gymnasieskolor fr.o.m. hösten 1999, vilket är 13 fler än
under 1997 års ansökningsomgång. Aldrig tidigare har så många
nya fristående gymnasieskolor fått rätt till bidrag i en
ansökningsomgång.
Antalet ansökningar om rätt till bidrag för fristående
gymnasieskolor inför läsåret 2000/01 har mer än fördubblats.
Den 1 april 1999 hade 90 ansökningar kommit in till Skolverket.
Under perioden 1998/99-2000/01 är det således möjligt att
antalet fristående gymnasieskolor fördubblas.
Tilläggsuppdraget
Flera aktiebolag står som huvudmän för fler än en skola
En enskild fysisk eller juridisk person kan vara huvudman
för en fristående skola. Enligt Skolverket drivs 45 procent
av de befintliga fristående gymnasieskolorna i aktiebolagsform.
Det finns exempel på aktiebolag vilka står som huvudman för
flera fristående skolor. I vilken utsträckning är det förenligt
med en verksamhet som bekostas med allmänna medel att driva
en fristående skola med vinstintresse? Är aktiebolag en lämplig
verksamhetsform för fristående skolor? Finns det problem med
huvudmän som driver flera skolor? I vilken form bedrivs
fristående skolor i andra länder? Behöver nya verksamhetsformer
utvecklas? Frågor som dessa ger anledning att utreda om det
är lämpligt att privata vinstintressen styr etableringen. I
sammanhanget finns det också anledning att redovisa hur man
i några andra länder ser på möjligheten för en enskild huvudman
att driva flera fristående skolor.
Ekonomiska förhållanden
Kommunernas bidrag för elever i fristående gymnasieskolor
förutsätts kunna bestämmas i förhandlingar mellan den enskilda
skolan och dess elevers hemkommuner. I de fall man inte kommer
överens om annat skall elevernas hemkommuner betala det belopp
som regeringen har föreskrivit i förordningen (1996:1206) om
fristående skolor. I bidragshänseende hänförs en utbildning
vid en fristående gymnasieskola till det eller de nationella
program som utbildningen har störst likhet med.
Beloppen för respektive gymnasieprogram beräknas med utgångspunkt
i en årlig redovisning från Skolverket av kommunernas kostnader
per gymnasieprogram. Genom att beloppen bygger på medianvärden
kan ersättningen till fristående gymnasieskolor för vissa
kommuner överstiga kommunens kostnader för motsvarande utbildning
i den egna gymnasieskolan, medan ersättningen är lägre för
andra kommuner. Som en följd av detta tillämpar en del kommuner
principen att ge lika höga bidrag för elever i kommunens
egen gymnasieskola som man ger till fristående gymnasieskolor,
trots att kommunens kostnad för den egna gymnasieskolan skulle
kunna vara lägre.
För statens del kan det ökade antalet elever i fristående
gymnasieskolor medföra en viss kostnadsökning inom
studiestödsområdet. Till elever i den kommunala gymnasieskolan
som behöver inackordering till följd av skolgången skall
hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Hemkommunen har däremot
inte någon skyldighet att ge inackorderingsstöd till elever
i en fristående gymnasieskola. Frågan om stöd till sådana
elever prövas i enlighet med studiestödsförfattningarna och
handläggs av Centrala studiestödsnämnden (CSN).
Konkurrens på lika villkor
I dag råder ett ojämlikt konkurrensförhållande mellan
fristående och offentliga skolor. En elev som vill välja
gymnasieskola har genom skollagens bestämmelser om
interkommunal ersättning begränsade möjligheter att få
sitt önskemål tillgodosett inom det offentliga skolväsendet,
men om eleven tas in till utbildning vid en fristående
gymnasieskola är hemkommunen alltid skyldig att lämna
bidrag, eftersom sådana skolor automatiskt är riksrekryterande.
Detta påverkar ekonomi och planering för kommunerna och
för de kommunala gymnasieskolorna. Utredningen bör
överväga om det är möjligt att tillämpa samma grunder
för riksrekrytering oavsett huvudman.
De nuvarande bidragsreglerna, som beskrivits i det föregående,
gör det möjligt för flera fristående gymnasieskolor att
ibland få ett högre bidrag per elev än vad den offentliga
gymnasieskolan i kommunen får, även när hänsyn tagits till
kompensation för skolornas kostnader för mervärdesskatt -
ett förhållande som på sikt kan snedvrida konkurrensen
mellan fristående och offentliga skolor.
Likvärdiga ekonomiska villkor för kommunala och fristående
skolor är en förutsättning för en verklig valfrihet. Enligt
9 kap. 10 § skollagen (1985:1100) får en fristående gymnasieskola
ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskilda
kostnader som skolan har för den bidragsgrundande utbildningen,
förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten.
Detta är dock inte möjligt för offentliga gymnasieskolor.
Tillämpningen av den s.k. prislistan bör innebära att det
i normalfallet inte finns någon anledning att ta ut särskilda
elevavgifter. Det finns dock anledning att belysa vad
fristående gymnasieskolors rätt att ta ut elevavgifter
innebär i konkurrenshänseende.
Enligt förordningen (1996:1206) om fristående skolor skall
bestämmelserna om urval i 6 kap. gymnasieförordningen (1992:394)
respektive 6 kap. förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan
tillämpas vid intagningen av elever.
Det nuvarande intagningssystemet kan dock leda till att
möjligheterna att tas in på en fristående gymnasieskola blir
begränsade. Därför finns det anledning att belysa hur
intagningspoängen till utbildningar vid fristående gymnasieskolor
påverkar valfriheten och den sociala strukturen vid skolorna.
Segregerande tendenser kan uppstå och förstärkas, om fristående
skolor i högre utsträckning än offentliga skolor tar in elever
med goda studieförutsättningar.
Fristående gymnasieskolor är ofta små
Läsåret 1998/99 omfattade de fristående gymnasieskolorna i
genomsnitt 130 elever per skola mot 74 elever per skola läsåret
innan. När en ny skola startar inleds en flerårig tillväxtfas,
som innebär att skolan fortsätter att växa under minst tre år
men sannolikt under en ännu längre period. Många skolor planeras
som relativt små enheter. Det innebär bl.a. begränsade möjligheter
att erbjuda valbara kurser inom ramen för karaktärsämnen och i
individuellt val.
Elevens rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet är
en grundläggande princip som utan inskränkning gäller för både
fristående och offentliga skolor. Enligt Skolverkets uppföljning
har dock fristående gymnasieskolor i allmänhet betydligt lägre
andel lärare med pedagogisk utbildning än offentliga gymnasieskolor.
Små separata enheter kan, oavsett huvudman, även begränsa lärares
möjligheter till kollegialt utbyte och utveckling. Det finns
anledning att ställa samma kvalitetskrav på offentliga och
fristående gymnasieskolor. Kommittén bör därför överväga om det
finns lärdomar att dra av kvalitetskrav vid andra utbildningar,
t.ex. Högskoleverkets kvalitetskrav på privata högskolor.
Under 1990-talet har inte bara antalet fristående utan även
antalet kommunala gymnasieskolor ökat. Elevkullarna till
gymnasieskolan förutses fortsätta att öka under ett antal år,
vilket automatiskt ökar behovet av utbildningsplatser. När
elevkullarna sedan minskar kan vissa anpassningsproblem uppstå.
På sikt kommer konkurrensen om elever att bli allt hårdare,
vilket ställer krav på skolornas kvalitet, stabilitet och
varaktighet.
Mot bakgrund av ovanstående finns flera skäl att analysera
vilka effekter den pågående och väntade ökningen av antalet
fristående gymnasieskolor kan komma att medföra när det gäller
såväl ekonomi och kvalitet som segregation. Kommittén för
uppföljning av resursfördelning till fristående grundskolor
(U 1997:10) ges i uppdrag att
· utreda de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna, för det
statliga studiestödet och för de fristående gymnasieskolorna
av de nuvarande reglerna för bidragsgivning till de fristående
gymnasieskolorna
· utreda förutsättningarna för konkurrens på lika villkor mellan
offentliga och fristående gymnasieskolor
· mot bakgrund av kommitténs iakttagelser enligt ovan lämna
förslag till regler för bidragsgivning
· utreda eventuella följder av att privata vinstintressen styr
etableringen av fristående skolor
· utreda konsekvenserna för den kommunala gymnasieplaneringen
och -utbudet, i dag och på sikt, av det ökande antalet fristående
gymnasieskolor
· överväga om det är möjligt att tillämpa samma grunder för
riksrekrytering oavsett huvudman
· redovisa vad fristående gymnasieskolors rätt att ta ut elevavgifter
innebär i konkurrenshänseende
· redovisa hur intagningspoängen till utbildningar vid fristående
gymnasieskolor påverkar valfriheten och den sociala strukturen
vid skolorna
· överväga om det finns lärdomar att dra av Högskoleverkets
kvalitetskrav på privata högskolor
· lägga fram förslag till de författningsändringar som föranleds
av dess ställningstaganden.
Arbetets bedrivande
Kommittén skall i sitt arbete samråda med berörda myndigheter och
organisationer samt pågående utredningar som har relevans för detta
utredningsuppdrag.
Tiden för utredningens arbete utsträcks till den 1 mars 2001.